På spaning efter folksjälen

måndag 5 september 2016 - 15:58 | 0 Kommentarer

Vatten, skog, öppna landskap och tystnad. Man behöver inte ta båten till Estland eller Sverige för att kunna njuta av en skön kryssning.

En tur i Insjöfinland är för mig en resa till min finska identitets innersta väsen. Jag gillar det lugna tempot, det icketrendiga varandet. De gröna skogarna och de blå sjöarna blev synonymer för nationallandskapet under den finska konstens gyllene era. Konstnärer som Akseli Gallen-­Kallela och Eero Järnefelt reste runt i landet och förevigade vyerna. Och Sibelius skrev musiken som innehåller både mörker och ljus, precis som sjöarna och skogen.

Finland har fantastisk och inspirerande natur: långa stränder och stora holmbeströdda sjöar med näs och vikar. Här finns lugnet som ibland är svårt att hitta vid kusten. Visst finns det många båtägare också i insjösystemet, men tempot på vattnet är liksom lugnare och mer avslappnat. Det handlar inte så mycket om att komma först fram utan mera om att njuta, sitta i båten och fiska, ro en stund eller paddla längs de gröna stränderna. Man hälsar på varandra när man möts i farleden.

Det går alldeles utmärkt att röra sig på vattnet utan egen båt. Sommartid erbjuds kryssningar på stora delar av vårt enorma insjösystem. Man kan också ta båt i stället för tåg till exempel mellan Tammerfors och Tavastehus. Det tar visserligen betydligt längre sjövägen, men upplevelsen är så mycket bättre.

kryssa3

 
Rederiet Hopealinja (Silverlinjen) har ett stort utbud att kryssningar utgående från de här båda städerna. Man kan resa från stad till stad, kryssanågra timmar eller en hel dag. Jag väljer att åka mellan städerna, en tur som räcker i stort sett hela dan med ett par timmars stopp vid Emil Wikströms ”Visavuori”.

Kryssningen görs med en lagom stor båt, det finns restaurang och soldäck ombord, men inte så mycket mera. ­Tiden blir ändå inte lång för det finns hela tiden saker att se på, stränderna är nära när man rör sig på insjöarna. Vi kör förbi sommarstugor, gamla broar, kyrkor och små samhällen.

– Titta till vänster nu, där står ett rådjur och tittar på er, säger kaptenen i högtalaren.

Under resan berättar han om de platser vi passerar. De som vill får hälsa på honom i styrhytten vilket några av de yngsta resenärerna passar på att göra.

– Jag fick styra en stund berättar en liten kille med röda rosor på kinderna.

Hans kryssningsminnen är definitivt positiva efter den här upplevelsen.

Maten i buffén smakar alldeles utmärkt och kaffet intar jag uppe på däck i samspråk med fyra holländskor. De är lite besvikna över att ­informationen bara ges på finska. Men se allt går att ordna, vi frågar killen i baren och han får kaptenen att sätta på ett band med korta aviseringar om sevärdheterna vi ­passerar på engelska.

 

Damerna är nöjda och vi ­sätter oss ner i våra stolar igen. Intar viloläge.

Båten lägger till vid en rad bryggor längs rutten. Man kan alltså åka med hela vägen eller välja att stiga av någonstans mitt i, men då får man förstås fixa den vidare färden själv. Om man inte väntar tills båten kommer till­baka, ­samma dag eller senare i veckan.

Pausen vid Emil Wikströms hem och ateljé Visavuori är ett välkommet avbrott. Det är också ett perfekt val av rastplats, ett helt underbart ställe som jag hört om men faktiskt aldrig besökt. Inträde och guidning i Wikströms verkstad, numera museum, ingår i kryssningen.

visavuori

 

Trädgården och hela miljön på Visavuori är minst lika intressant som museet. Dessutom finns det ett jättetrevligt kafé med massor av ­goda bakverk, dagsfärska och tillverkade på plats vilket känns på doften som sprider sig ända upp till stjärnkikartornet och ut i trädgården.

Insjösystemet består av omväxlande vattenvägar, stundtals är det så smalt att man två större båtar knappt kan ­mötas i farleden. Men det finns också öppna fjärdar där det är långt till land.

Om man njuter av stora vågor och hög fart är det här med insjökryssningar kanske inte att rekommendera. Men för alla som älskar den finländska naturen med en blandning av orörda skogar, halvt igenvuxna vikar och små samhällen med en kyrka mitt i byn är det definitivt ett alternativ och ett perfekt sätt att se lite mer av vårt vackra (F)inland.


kryssa4kryssa2 kryssa1

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar