måndag 18 september 2017 - 13:50

Topp tio roligaste komiker

Det finns många sätt att se på komiker. Eller ja, det finns tre sätt enligt mina beräkningar:

- De är smarta och tar upp viktiga ämnen.

- De är skickliga på att konstruera skämt.

- De får en att skratta. 

För det mesta har jag fokuserat på den första kategorin när jag valt vilka komiker jag tycker om. George Carlin, Bill Hicks, Lenny Bruce etc. De var stora och viktiga. Pionjärer som gick mot strömmen och bröt barriärer och vågade prata om sådant andra inte vidrörde. Men jag vet inte om jag direkt skrattar åt dem. Det är inte därför jag tittar på dem. Många uppskattar idag Aziz Ansari för att han alltid tar upp viktiga ämnen. Frågor om rasism och sexism bearbetas i nästan varje skämt han drar. Det är ju bra meeeenn... Jag vet inte om jag direkt skrattar åt vad han har att komma med. Jag känner mera för att sitta och nicka instämmande. Det är inget fel med det. Det är det många som gör. Jag känner ibland att Amy Schumers publik hellre sitter och nickar än skrattar hejdlöst. Hon är definitivt rolig, men det verkar inte vara det som publiken vanligtvis hoppas på. De verkar hoppas på smarta och viktiga uttalanden mera. Det är ganska vanligt att man föredrar folk som har "smarta skämt" framför "jag skrattade så att jag fick ont i magen". I alla fall är det sådant man hellre skriver om på nätet. För då verkar man engagerad. Vissa kanske ändå skrattar sig dubbelvikta åt Bruce, Ansari eller Schumer. Berätta det i kommentarerna i så fall, jag älskar att ha fel.

MEN! Just nu tänkte jag, helt opretentiöst och fritt från skrupler, berätta vilka komiker som fått mig att skratta mest.

 

10. Chris Farley

Chris Farley lämnade detta jordeliv alldeles för tidigt. Han tog Saturday Night Live med storm och hade så mycket energi att vi på något vis fick för oss att Adam Sandler, Mike Myers och David Spade också var roliga. Nu har vi bara dem kvar. Vi saknar dig Chris.

 

9. Lisa Lampanelli

"The queen of mean" kallades hon. Mycket skojig och chockerande typ. Numera har hon gått ner i vikt och kallar sig "The queen of lean". Det är inte lika skojigt.

 

8. Eric Andre (och kanske Hannibal Buress samtidigt)

Jag har ingen aning om vad han håller på med. Men det gör ingenting. 

 

8. Robert Gustafsson
Här är en typ som var populär på 90-talet. Kommer ni ihåg honom? Jaja, alla skrattar åt Tony Rickardsson-imitationen och då han beskriver finska fyllan eller gör tusen dialekter. För att vara lite pretentiös ändå: Gustafsson var roligast under den tidiga killingtiden, innan han började bastardisera alla gamla karaktärer på Allsång på Skansen. Titta här!

 

6. Andy Kaufman

Jaaaja, jag är en sån som gillar Andy Kaufman och Bob Dylan. Precis en sån typ är jag. En som tror sig vara lite intressant just därför. Men om vi ändå ska gå på vem som får mig att skratta, så är Kaufmans tafatta karaktärer guld. Dessutom har jag stulit en hel massa av honom.

 

5. Dana Carvey

Han gör jättemånga imitationer, vissa bra och vissa dåliga. Men han lägger alltid till något eget trams som alltid kittlar min skrattmuskel.

 

4. Colin Mochrie och Ryan Stiles

Improvisation överlag funkar alltid för mig. Men de här två är absolut roligast.

 

3. Wanda Sykes

Jag hade bara sett henne i Curb your enthusiasm, där hon är helt okej. Men komedispecialen "I'ma Be Me"... Herregud. Se den.

 

2. Rowan Atkinson

Men inte Mr. Bean. Sedan har jag aldrig riktigt förstått Blackadder. Men det här förstår jag.

1. Gilbert Gottfried

Jag kan faktiskt inte förklara det här, jag tycker bara han är så oerhört rolig. Men det är väl så med vad man skrattar åt. Det ska inte riktigt gå att förklara.

 

torsdag 14 september 2017 - 18:26

"Minns do vem jag e naa?"

Ni vet de där människorna. De där som dyker upp när man minst anar det. De där som kommer fram till en och hälsar. De där som gärna även säger ens namn när de hälsar. Sedan säger de "Minns do vem jag e naa?".

Jag kommer aldrig att förstå mig på dessa människor. VARFÖR vill ni plåga er omvärld på det här sättet? Varför vill ni plåga er själva på det här sättet? Vad vill ni?

Här finns några scenarior som kan komma efter att ni ställt den frågan.

1. Jag svarar "Ja! Du är Olof Brängholm. Vad trevligt att råkas igen!"

2. Jag svarar "Jaa, väntas no..." för att köpa några sekunder och sedan hoppas att personen avslöjar sig på något vis.

3. Jag svarar "Nej." och går vidare.

Av dessa tre möjligheter så är nummer 2 och 3 ganska jobbiga för oss båda. I alternativ 2 så ljuger jag, det är ganska uppenbart. I alternativ 3 är jag en total skitstövel, men ändock en ärlig sådan. Det är bara alternativ 1 som känns positivt. Då visar det sig att du är en person som är värd att kommas ihåg. Men är det det du vill då? Är det inte så att du egentligen VILL sätta dit mig som en sådan som är för självgod för att komma ihåg folk jag träffar? Eller vad VILL du?

VAD VILL DU? Ja, just du, som läser det här, och som har gjort dig skyldig till att uttrycka den där frasen åt mig eller andra människor. Svara mig, vad vill du? Jag är genuint nyfiken.

Keegan Michael Key on the red carpet of the 75th Annual Peabody Awards Ceremony"NÅO MINNS DO VÄL VEM JAG E NÅO?!" Joo, du är han... Vänta nu. Alltså du har varit med i precis alla tv-serier de senaste åren. Ååh... Vad heter du. Du var med i Parks and Rec nån gång visst? Och nån ny Netflix-serie? Keegan-nånting. Keenan Thompson? Ååh, varför gör du på det här sättet?

måndag 11 september 2017 - 23:55

Ta ställning till vacciner

Idag vaknade jag tidigt. Ifall man kallar halv tolv tidigt. Jag var i alla fall ensam uppe och i min stora tristess började jag läsa på om vacciner. Vet inte om dessa har diskuterats så mycket i bloggar eller på internet överlag, så jag tänkte slänga in mina två cent.

Det där med vattkoppsvaccin verkar vara en bra grej. Det ser till att barn slipper vattkoppor. Sedan kan det ha andra bieffekter också, som vi inte känner till. Så säger folk i alla fall, och hänvisar till en bok där det finns fakta som bevisar det. Sedan läser man andra saker och det framkommer fakta (är det någon annan än jag som börjar tröttna på ordet fakta? Kanske det är för att min blogg har det i namnet) som motbevisar det.

Det här är i alla fall vad jag fått lära mig om vattkoppsvaccin:

- Det är bra för ekonomin, då behöver inte föräldrar vara hemma en massa med sina barn.

- Det är bra för barnen, särskilt som vissa kan vara överkänsliga.

- Det är inte bra, för det leder till bältros.

- Det är bra, för det motverkar bältros.

- Det leder till bältros i ett fåtal fall.

- Det leder till bältros i nämnvärt många fall.

- Bältros är en botlig sjukdom. Som man också kan vaccinera sig mot, tror jag?

I alla fall, som blivande förälder tyckte jag att det var viktigt att känna till alla dessa fakta (gaaah) och ta ställning till dem. Så när min sambo vaknade så tog vi en diskussion om huruvida vi ska vaccinera vårt barn. Det ska vi göra, kom vi fram till efter två sekunders debatt. Men inte mot säsongsinfluensor, tyckte sambon. Jag hade en invändning, barnet ska vaccineras mot säsongsinfluensor om hen blir en chef. För då måste ju hen hålla sig frisk.

Vi vet dock inte ännu om det blir en chef eller en knegare, så börja inte skicka några yrkesspecifika kläder åt oss ännu.

pandemrix(urklipp från min bok Finland hundranånting, om svininfluensavaccin. Synd att man inte kan vaccinera sig mot min ständiga smygreklam.)

måndag 4 september 2017 - 16:06

Får våra barn tillräckligt med proteiner?

Jag går i samma oro som alla andra. Vi frågar oss ständigt, i kommentarsfält och i verkliga livet, om våra barn får tillräckligt med proteiner. Varje dag fylls vi av ångest och skräckscenarier spelas upp för våra inren. "Vad i helvete? Finns det daghem som inte varje dag och sekund gör köttiga kötträtter med extra kött till barnen? Finns det variation?!" kan jag själv gallskrika ut mitt i natten när jag i kallsvett vaknat upp ur feberartade drömmar om dylika institutioner. Lyckligtvis finns de inte någon annanstans än i våra mardrömmar. Och möjligtvis i Sverige. 

Men visst är det ett stort orosmoln. Min sambo är vegetarian och jag är det nästan själv också, förutom enstaka gånger när jag inte är det. För min del handlar det om miljön och kanske delvis etiken. Det är hiskeligt tråkigt att tänka på grisar och andra kreatur som i stora fabriker knivas ihjäl av herr Snellman (eller herr Atria, fru Pirkka eller möjligtvis person Pouttu*.) för att sedan bege sig till middagsbordet. Dessutom finns det så många alternativ till kött nuförtiden. Soja, baljhavre, quorn, whey, oumph och andra produkter som knappt är ord utan mera som effektljud från gamla Batman-serier gör att vi kan äta kött utan att äta kött. Problemet är förstås att dessa produkter inte ÄR kött och att både jag och min sambo är totalt undernärda som en följd av detta. Det är knappt så jag kan trycka ner tangenterna på tangentbordet för att skriva detta inlägg. Jag får använda mig av en salamikorv, både som extra proteinkälla och fingertyngd.

Pig 8907

**

Min fråga är då, hur ska det gå med barnen? Hur ska de överleva denna köttfria värld som Ville Niinistö tänker tvinga in oss i (jag vet nog, försök inte förleda mig med dina charmigt blågröna ögon) om han får chansen? Ska ungarna äta fejkon istället för bacon och bara få 22 gram protein istället för 37 gram samt cancer i tjocktarmen? (cancer är, tekniskt sett, till stor del protein) Ska barnen faktiskt behöva stå ut med skräpprodukter såsom pulled havre, som bara tillgodoser... dubbelt så mycket protein som exempelvis pulled pork gör? Ska vi faktiskt behöva gå tillbaka till den tid då vi bara åt potatis och gröt och bevisligen dog till döds? Visste ni att 0,001 procent av alla dödsorsaker här i Norden faktiskt är näringsbrist? Det är klart att man inte har något annat att oroa sig över.

 

*Pouttu är icke-binär i sin könstillhörighet, men det behöver vi inte gå in på i det här inlägget, då blir det för politiskt korrekt och går därmed för långt.

**Likheter mellan denna gris och bloggförfattaren är medvetna och behöver inte påpekas.

lördag 2 september 2017 - 22:31

Små små strumpor

Jag brukar inte ofta berätta om något verkligt som händer i mitt liv. Jag har gjort det i stort sett aldrig. Såvida det inte har rört sig om något framträdande eller någon show jag fjantat på med. I så fall har jag gjort ett undantag, men det är väl bara för att folk ska se hur duktig jag är och hur intressanta saker jag sysslar med. Det är i rent reklamsyfte, tror jag.

Men jag vill berätta om en liten händelse från det riktiga livet. Häromdagen faktiskt. Plötsligt så sitter jag i soffan och gråter. Tillrande tårar och ett stort leende samtidigt. Min sambo är med och hinner dokumentera detta trams.

Nu ska ni inte tro att jag har svårt för att gråta. Jag gråter av filmer, Kalle Anka-serier och så mycket annat. En gång började jag gråta över att jag lagt ett täcke fel väg i ett påslakan. Men det här var annorlunda. Det hade inte med sorgliga filmer att göra, eller av att något gått bra eller dåligt. Det var av små små orsaker jag grät. Små små strumpor.

Alldeles för små strumpor. Alldeles för fjantigt små och mikroskopiska strumpor. Strumpor som nästan passar på en katt. Jag tror att det var i det skedet som allting blev mera verkligt för mig. Det här som ska komma att hända. Det här som jag kanske berättar mera om någon gång. Men tills dess:

IMAG5662

 

tisdag 22 augusti 2017 - 12:55

Viktigt politiskt inlägg

Det är en turbulent tid. Terrorn har kommit till Finland (jag ska ta och avhandla det här i historisk kontext i ett senare inlägg), Peter Albäck Albäckar sig och hans vänner Albackar upp honom och Jussi Halla-Aho har det mest slagvänliga ansiktet någonsin. Jag säger inte att jag vill slå honom i ansiktet, men jag känner att jag skulle kunna stå för konsekvenserna av en sådan handling. 

Men, eftersom jag varit bloggledig en lång stund tänkte jag istället fokusera på 

Amerikanska presidenter som ser ut att kunna stirra på en solförmörkelse utan skydd

 

På femte plats: William McKinley

Motivering: Rejäla ögonbryn och kraftig panna. Kan med stor säkerhet absorbera starkt ljus.

Mckinley

På fjärde plats: Theodore Roosevelt

Motivering: Han är tuff. På bilden nedan skäller han ut månen för att den täcker solen och stoppade därmed solförmörkelsen 1918.

1914 Theodore Roosevelt on balcony of Hotel Allen

På tredje plats: Franklin Pierce

Motivering: Har egentligen ingenting med det här att göra, men har ni sett vilken Peter Andre-frisyr gamle Franklin har? Jag smälter.

Mathew Brady Franklin Pierce alternate croppeter andre

På andra plats: George W. Bush
Motivering: Bush har inga ögon. Ingen har i alla fall sett dem. Teorin är att han istället hade två springor. Därför såg han ingenting under sina två perioder som president. Inte ens att jetbränsle inte kan smälta stålbalkar.

Bush at podium 20050428

På första plats: Martin van Buren

Motivering: Han ser ut som ett moln, solstrålarnas naturliga fiende.

Martin Van Buren edit

 

onsdag 26 juli 2017 - 15:07

Österbottens Despacito

Till somrarna brukar jag ofta göra en österbottnisk version av någon radioplåga. I år var ju Despacito en låt som definitivt måste få vara med. Men jag hade inga idéer. Vi får si tå? Ja får skito? Ingenting var värt något. Men min kära sambo Linnea visste råd: Deposita. Sparbanken i nykarleby- och jakobstadsnejden som inte finns längre. Tack och bock, sa jag, och skred till verket. Men hon tyckte också att den skulle vara på pedesidialekt, så då fick jag lära mig det också. 

Så här är den.

Och om någon väntar på att KAJ ska göra en finlandssvensk version av Despacito så kan jag meddela att de inte sysslar med sådant. Vill ni ha välskriven österbottnisk skojmusik vänder ni er till dem. Vill ni ha taffliga covers som det inte lagts mycket tid på vänder ni er till mig. Vill ni ha sånger om Vasa framförda i Stockholm, vänd er till Mattias Björkas. Vill ni ha emotionella sånger på närpesdialekt som gör att man gråter varje dag, vänd er till Rickard Eklund. Och vill ni ha en idiot, lägg er hand i Håkan Hellströms. Bra, då hade vi det upprett.

lördag 8 juli 2017 - 20:57

Improviserad dansbandslåt till Vega

Tusen saker pågår i mitt liv just nu. Förändringarna kommer tätt, någon gång ska jag berätta närmare om dem åt alla som vill höra.

Men just nu får ni nöja er med TRAMS!

Radio Vega ville ha en ny låt till kanalens tjugoårsjubileum, jag bestämde mig för att lägga ett par minuter på att hitta på en sådan. Varsågoda!

lördag 24 juni 2017 - 21:41

Alfred vs. alla sportjournalister

Jag tycker allvarligt illa om sportjournalistik. Jag tycker någorlunda illa om sport och ibland tycker jag illa om journalistik, men när de båda kombineras blir det ett totalt fiasko av onödig textutsöndring som bara kan jämföras med... Mina egna texter.

Men självdistans åsido, det är något grymt fantasilöst med sättet som sportjournalister bestämt sig för att framhäva sina "nyheter". Ordval som är så enerverande återkommande att de bara kan jämföras med löpsedlars sjukliga intresse för orden "skräcken" och "chocken". 

Jag skall giva eder några potenta exempel. 

 

SKRÄLLA "Finland förväntas skrälla", "Skrällen vid VM", "Sverige skräller igen". VAD FAN PRATAR NI OM? Låter landhelvetet eller vad ska det här betyda? Vinner någon? Går det bra för någon? Säg det då, era omklädningsrumskluddare. Det var säkert jätteimponerande när någon för första gången ersatte "gå bra" med "skrälla" (om det nu är det det betyder) men när det används i varenda satans rubrik så har det förlorat allt sitt värde. Skriv istället "Finland är duktiga på ishockey". Eller vad det nu är ni vill ha sagt.

KLAR FÖR "Andersson klar för EM". Oj, vilken trevlig nyhet. Har han borstat tändena alltså? Har han packat filt och extra kalsonger? Har han köpt bussbiljetter? Eller på vilket sätt är han klar för EM? Mentalt? Fysiskt? Andligt? ...Sexuellt? Jag vet inte, för jag har givetvis aldrig läst artikeln. Men kan vi någon gång variera "klar för" med "har gjort sportsliga saker så bra och till den nivån att hen får vara med på" Det skulle, igen, se ut som om ni hade en gnutta fantasi i er "nyhetsrapportering".

MATCHVINNARE Matchvinnare? Är det den typen som vunnit matchen? Tur att ni inte bara sa "vinnare", för då hade jag trott att ni syftade på en lottovinnare. Nej, stryk "match" någon gång. Om inte magistern ger er bakläxa då för att er sportuppsats är fem tecken för kort.

 

Hoppas ni kan ta till er av denna konstruktiva kritik, levererad i all välmening. Har ni invändningar så får ni väl skriva dem till mig. Jag kommer givetvis inte att läsa det, varför skulle jag plötsligt börja läsa vad ni skriver?

 

sports2

lördag 10 juni 2017 - 10:22

"Ful som fan"

För ett par månader sedan yttrade sig Jörn Donner om finska flaggan i svensk tv. Han sa att den är "ful som fan". Vad jag vet tog ingen anstöt av detta, folk har väl lugnat sig vad det gäller Donners kännspaka kan-inte-synas-i-media-utan-att-försöka-vara-kontroversielljargong. Dessutom är Jörn Donner en nästan lika stor instutition som flaggan själv, så det är liksom ingen idé att känna sig sårad över att en symbol kränker en symbol.

Hur som helst, min åländske kamrat Didde Svahn (jag vet inte varför jag alltid måste nämna att han är åländsk, det är kanske på samma vis som vissa måste säga "jag är inte rasist, jag känner flera utlänningar" eller "jag har flera kompisar som är gay". Så jag vill nog bara poängtera att jag inte har något emot ålänningar. Jag tycker bara att de inte ska få gifta sig i kyrkan.) tog sina elektroniska musikfärdigheter i bruk och gjorde en låt baserat på Jörn Donners intervju. Den blev så trevligt att jag krävde att få göra en video till den. 

Här har ni den, beklagar att ni får en lätt huvudvärk av allt snurrande.

(inga flaggor eller gubbar skadades under inspelningen)