måndag 13 februari 2017 - 14:00

Hemlagad yoghurt

Idag tänkte jag berätta för er hur man lagar egen yoghurt. Utan alla extra ingredienser och framför allt utan socker. Det är faktiskt så enkelt så barnen skulle kunna laga det själva.

Du behöver:

2 liter mjölk och 2 dl bulgarisk yoghurt (eller någon liknande). Ingen skillnad vilken mjölk. 

 

joghurt1

Såhär gör du:

Koka upp mjölken och låt svalna. Den behöver inte bli iskall, men den måste vara kallare än 75 grader. Jag lät min svalna till ca 37 grader. Lägg i yoghurten. Rör om. Sätt in i ugnen på 75 grader. Efter 15 minuter vrider du av ugnen och låter yoghurten stå länge på eftervärmen, tex över natten. 

På morgonen tar du fram yoghurten, blandar i önskade smaker och njuter! Jag tyckte mycket om smaken. Mitt ena barn som är väldigt kritisk till allt i matväg åt också med god aptit. 

 

joghurt2Med banan och vaniljpulver

 

joghurt3Med blåbär och mullbär

 

När du lagar ny sats kan du bra använda din egen som bas! Lycka till!

 

 

torsdag 9 februari 2017 - 18:15

Hopp och tilltro!

Jag är tillbaka! Nytt år, nya möjligheter! Precis som om att allting ändras över en natt. Så är det sällan. Dock tror jag det här året kommer föra med sig många möjligheter för mig!

Jag har börjat jobba igen (deltid än så länge) och det går helt enligt planen, dvs jag orkar bra med det jag gör nu och det som jag starkt tvivlade på innan – att man kan träna sig till bättre ork – verkar faktiskt fungera i mitt fall! Självdisciplinen är dock oerhört viktig, utan den skulle jag inte klara av det. Träningen handlar alltså både om att öka och att minska.

Man måste göra förändringar. Det har jag gjort. Det gör jag varje dag. Agerar annorlunda än förut. Det är nästan som att jag är en helt ny person, i min gamla kropp. För kroppen, rent fysiskt, lider av sviterna av utmattningen. Det märker jag mest när jag får för mig att jag kan träna som förut. Men det blir bättre varje dag. Jag är verkligen hoppfull inför framtiden!

 

hoppfullBild från Pixabay

 

Det är länge sen jag varit såhär positiv inför framtiden. Visserligen finns inga andra alternativ. Men det här året kommer att bli det bästa på länge. Om allt går som jag vill kommer jag i år att påbörja förverkligandet av en 12 år gammal dröm. Mer om den senare, om det förverkligas. Jag har också planerat in en högre gradering inom karaten, genast när kroppen ger tillstånd. Det fina med att vi bytte organisation för vår karateförening var inte bara det att det nu bokstavligen strömmar in folk som vill träna med oss, utan också det att allt är så mycket bättre strukturerat nu.

Sen är det ju kommunalval i år också. Jag blir glad när jag ser att många unga småbarnsföräldrar ställer upp i valet. Det finns så många frågor som är så viktiga att de som verkligen är insatta borde vara med och besluta om dem. Jag pratar alltså bland annat om dagvård och skolor, som också är mina hjärtefrågor. Jag har själv suttit och funderat på dessa de senaste 4 åren. Perioden före satt jag och funderade på skolmatsfrågor. Jag har alltså haft förtroendeuppdrag i kommunen i 8 år. Enbart för att jag velat vara med och påverka saker som berör mina (och andras) barns framtid. Barnens framtid är det absolut viktigaste för mig. Jag är ingen perfekt förälder. Precis som alla andra, försöker jag bara göra mitt bästa, med den kunskap och ork jag för tillfället har. När man vet bättre gör man bättre.

Jag vill fortfarande göra det bästa jag kan för mina barn. Därför har jag nu efter månget velande hit och dit, och fortfarande med en viss konfliktkänsla stundvis, insett att det bästa för mina barn nu inte är att jag sitter på möte efter möte kvällstid och besluter saker som eventuellt påverkar deras läroplan, skollov, gruppstorlekar.. Inte ens avgiften jag betalar för deras dagvård är tillräckligt viktig för att det ska vara värd tiden jag sätter på det. De här sakerna är viktiga, missförstå mig inte. Men min tid och ork är väldigt begränsad. Jag har haft tid att fundera över mina prioriteringar.

Det allra bästa jag kan göra för mina barn nu är inte att försäkra dem om att jag kommer hem innan de somnar, det bästa för mina barn är att vara där för dem. Jag har en dotter som blir tonåring under den kommande mandatperioden. Hon behöver mig. Kanske mer än någonsin. Det allra viktigaste för mig och för mina barn just nu är att jag finns där för dem. Rent fysiskt. Jag beklagar, det känns som att jag sviker er som sagt att ni ska rösta på mig (igen), jag sviker er som jag tackat när ni önskat lycka till i valet. Men det viktigaste av allt – jag sviker inte mina barn. Jag ska skala bort allt annat och finnas där för dem nu. Jag ställer inte upp i kommunalvalet denna gång. Men det finns många, många andra duktiga och driftiga som gör det. Se till att din röst går till en sådan person när det väl blir dags.

måndag 2 januari 2017 - 21:20

Det som inte dödar - det stärker

Vart man än ser verkar folk vara glada och lättade att 2016 är över. Det har varit ett mycket dåligt år på många plan. Ovanligt många har haft det sämsta året på länge. Jag är inget undantag. Jag har haft värre år, så det var inte det ultimata bottennappet. Men det var en evig kamp. Mot allt. Det var året när jag kämpade mot trötthet. Mot orättvisor. Mot mycket som var fel. Men mest av allt mot mig själv. Jag kämpade så till den milda grad att kroppen gav upp.

Det var året när jag under en längre tid levde som i en parallell värld. Jag sov. Och sov. Jag hade yrsel, jag hade huvudvärk, jag hade minnesluckor, jag hade förlorat största delen av mitt närminne, jag mådde illa, jag hade tryck över bröstet, jag hade ångest. Jag kunde inte fokusera på en text och allt flöt ihop till en enda massa. Jag kunde inte handla i butik eftersom det fanns för många hyllor och färger och allt flöt ihop. Jag upplevde ett långt negativt berusningstillstånd. Som en fylla utan slut.

Jag mötte människor som tryckte ner mig, som gjorde allt för att hitta fel på mig, även mitt i den värsta ångesten. Som vred om kniven vid den minst lägliga tidpunkten. Som sparkade på den som redan låg.

 

styrka

2016 var också året när jag fick en massa nya vänner. Människor med samma värderingar och intressen som jag. Jag sådde fröt till en måhända framtida författarkarriär. Jag deltog i bokprojektet Hälsa och Folkbildning tillsammans med ca 100 andra skribenter. Två av de fyra böckerna har redan kommit ut. Jag tajmade min semester perfekt och lyckades få de enda 2 veckornas sol utan paus på den annars så regniga sommaren. 

2016 var året när jag satte ner foten. Enough is enough. Min karateförening bytte organisation. Jag omvärderade min bekantskapskrets. Jag omringade mig med människor som uppskattar mig. Jag behövde inte göra så mycket själv. Många av dem kom till mig självmant. Jag har träffat så många härliga själar att jag inte tror det är sant. Det har inte hänt - kanske någonsin förut. Jag har haft mycket givande diskussioner, fått mycket pepp och stöd, jag fick t.om. en julklapp av människor jag delvis inte ens träffat på riktigt. 

Genom att kliva över skamtröskeln och öppna mitt hjärta hjälpte jag en mängd människor med utmattningssyndrom. Jag fick uppskattning och kände mig trots situationen betydelsefull. Jag känner att situationen fört med sig mycket bra. Jag behövde hoppa av och leva i min egen bubbla ett tag. Alla borde göra det. Jag fick chansen. Det var inget straff, även om det inte var roligt. Jag hittade tillbaka till mig själv. Det är en lång process. Den är inte på lång väg färdig. Men den är påbörjad. 

2016 var alltså året när jag lärde mig prioritera. Vad som är viktigt, vem som är viktig. För mig är det en stor process. Den är svår. Men det är bara jag som kan gå igenom den. Jag har haft förmånen att träffa många bra terapeuter. Det hör till rehabiliteringen. Det är jag otroligt tacksam för. Jag tackade nej till mediciner. Det skulle ha varit lätt att tacka ja. Jag blev erbjuden dag 1. Quick fix. Terapeuterna har stöttat mig i det. Det är inte det jag behöver. Jag behöver självkänsla. Den har försvunnit någonstans på vägen. Den kan inte medicineras fram.

Det är lätt att tappa fotfästet. Man kan göra det på egen hand eller med hjälp av andra. Jag är lite speciell. Jag älskar att gräva i mitt inre. I mitt psyke. Jag är antagligen en tacksam klient hos psykologen. Eftersom jag tackade nej till medicinering har jag erbjudits terapi istället. För att hitta balansen igen. Jag har en väldigt bra terapeut just nu. Jag kan inte med ord beskriva hur glad jag är att jag mötte just henne.

Ibland känns det fysiskt som att ryggraden växer. Som att den breddas. Som att jag har en hel telefonstolpe i mitt inre och inget kan rubba mig längre. Som att jag fått tillbaka tilliten till den jag är, och att det är just sådan jag skall vara. Att jag inte skall eller behöver vara något annat än den jag är. Att alla som tycker annorlunda får göra det. Men det är inget jag kan göra något åt. Och framför allt behöver jag inte göra något åt det.

2016 var året när jag inte dog. Stress kan döda. En väninna stressade sig till akut hjärtoperation. Jag hann bromsa. Jag överlevde. Det som kunde ha dödat mig stärkte mig. Och snart är jag där jag borde vara. Stark, livserfaren och ödmjuk. Snart kommer jag älska livet igen. 

 

onsdag 28 december 2016 - 19:30

Kom på kurs i självförsvar!

Den här hösten har det hänt stora saker på karatesidan för mig. Min förening har bytt organisation och det är en rätt stor sak. En av orsakerna till att vi, efter många diskussioner, valde att byta organisation och välja den vi till slut valde var främst för att jag och mina träningskamrater kände oss beredda att utvecklas i en mer mångsidig riktning. Alla var från början med på noterna, detaljerna tog ett tag att reda ut. 

Vi hör numera under World Combat Association, en organisation som tränar praktiska tillämpningar av traditionella kampsporter. Mer konkret självförsvar helt enkelt. Något jag alltid velat ha mer av, dock inte på bekostnad av det traditionella. Jag anser nämligen inte att man kan säga att man är en skicklig martial artist (föredrar det engelska ordet, låter mer sofistikerat) om man inte kan, eller åtminstone vet hur man ska försvara sig själv om någon hoppar på en. Jag anser att man borde känna till en hel del när man kommit upp till svartbältes- och instruktörsnivå. Därför har vi också i samarbete med WCA utarbetat ett graderingssystem som stöder dessa tankar. Även för att göra graderingar rättvisa och jämlika. (Ni vet, rättvisa och jämlikhet är mitt mellannamn). Detta är nu också efter en del korrigeringar, några fler gråa hår och många kvällar i träningsrummet godkänt av organisationen. Kraven för detta är höga och med hänsyn till min energinivå i höst har detta alltså dragit ut en hel del på tiden. Men nu är det godkänt, och jag är stolt! 

Att klara av hotfulla situationer kräver många års träning. Helt på riktigt. Det finns ingen quick fix. Men det finns tekniker som inte tar speciellt lång tid att lära sig. Alla stilar är olika och många stilar tränar inte den här praktiska biten alls, eller speciellt mycket. Traditionella träningsmetoder handlar mest om att det är två kampsportare mot varandra, inte en random aggressiv man (eller kvinna!) på gatan mot en kampsportare. Båda delarna behövs. Den ena utesluter inte den andra. 

 

linda jens

Jag började redan 2000 träna en annan stil vid sidan om karaten, där fokus låg på självförsvar med manipulering av kroppens nervpunkter. Oerhört lärorikt och intressant! Speciellt eftersom detta med akupunkter och kroppens energi är något jag brinner för annars också. Det var då intresset för det konkreta självförsvaret vaknade på riktigt. Då hade jag tränat karate i 6 år redan. Efter några år började jag och sambon hålla självförsvarskurser i olika medborgarinstitut i nejden, även en specialkurs för socialarbetare. Det här tyckte jag var väldigt intressant. För det handlar inte bara om att lära ut i blindo - det handlar om att vara ödmjuk och anpassa träningsmetoderna till de situationer eleverna möter. Och jag kan säga att socialarbetare inte är något yrke jag längre avundas. Det kan vara väldigt hotfullt. 

Tidigare märkte vi att vissa kursarrangörer krävde någon form av bevis för vår kompetens. Tyvärr hade vi då inget annat än vårt ord, vilket visserligen räckte. Numera har vi intyg på att vi är godkända instruktörer för World Combat Association, och faktum är att jag är den enda kvinnan i Finland som har detta certifikat. Jag brukar inte skryta om mig själv, men samtidigt som det här är fakta så är det faktiskt lite roligt. Känslan av att lyckas på något plan är inte att underskatta. Dessutom ser jag mycket upp till personerna som undertecknat certifikatet. Det kräver en bild i inlägget.

 

linda wca

Efter dessa kurser kom barnen. Nu är barnen så stora att vi kan återuppta detta. I samband med att vi fick kontakt med Iain Abernethy som är världskänd inom praktisk karate (både som kursdragare och som författare inom området) har vi fått en massa nya ideer. De tar aldrig slut. Inspirationen flödar verkligen! 

Så nu i vår håller jag (och sambon, vi vill ha någon van att visa med, så vi inte skrämmer bort eleverna första gången) självförsvarskurser både i Vasa arbis och i Malax medborgarinstitut. Till Vasakursen kan du anmäla dig här, till Malaxkursen här. Anmälningen börjar nästa vecka! I Vasa tar vi emot 18 elever, i Malax 20. För att kunna ha någon kvalitet på undervisningen och hinna hjälpa alla är detta ett definitivt maxantal. 

Kursupplägget är annorlunda än tidigare. Kurserna är 6 veckor långa, sammanlagt 12 lektioner och innehåller både teori och praktik. Teoridelen är dock ganska kort, innehåller endast nödvändig lagstiftning och liknande. Praktiken är det viktiga. Vi går igenom allt från hur du undviker att bli attackerad till vad du gör om du blir fasttagen eller hamnar i en sådan situation som du inte slipper ifrån utan fysisk hjälp. Förhoppningsvis är vädret på vår sida då vi planerar att hålla en del av sista träningen utomhus - för att få en mer verklig känsla för de olika situationerna. Det är inte speciellt sannolikt att någon överfaller dig i jumppasalen när du är färdigt uppvärmd. Detta är dock med väderreservation. Störtregn är inte det ultimata.

 

Låter detta intressant? Då hoppas jag vi ses på någon av vårens kurser! 

 

lördag 24 december 2016 - 09:00

Lucka 24: God magisk jul!

Tack för att ni följt mig denna månad och för den fina feedback som kommit på min andliga julkalender! Jag har själv njutit enormt av att skriva den, eftersom det här är ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. 

Idag skall jag inte skriva desto mera, utan önska er alla en härligt magisk jul med underbar musik. Det här är något av det vackraste man kan lyssna på. Den här typen av musik betyder mycket för mig. Det påminner mig om mitt förflutna. Jag lyssnade mycket på sån här musik när min andliga resa började. Ofta gick jag med dåtidens mp3-spelare i öronen kvällstid genom stan i väntan på bussen hem efter kvällsskiftet. Den lugnade mig, det fanns ju en del mer eller mindre förfriskade och oberäkneliga typer på vissa ställen. Jag lärde mig dock snabbt var det var säkrast att gå. Att vänta på sista bussen vid torget var inte alltid det ultimata. Den här musiken symboliserar alltså lugn och andlighet för mig. Slut ögonen och njut. Stäng sedan av din dator, telefon och liknande. Umgås med dina nära och kära idag. 

Ha en härlig och magisk julafton!

 

 

onsdag 21 december 2016 - 19:50

Lucka 21: Vintersolståndets magi

Idag är det vintersolstånd. Det är knappast någon nyhet att denna dag är årets mörkaste och att vi nu går mot ljusare tider igen. Därför ska jag idag, sent om sider, berätta lite mera om vintersolståndet. Vintersolståndet kallas även Yule och är en ljusfest då man firar solgudens födelse och ljusets återkomst. Moder jord har sedan sommarsolståndet saktat farten och vänt sina krafter inåt. Naturen ligger i vinterdvala.

Man kan säga som så att vid allhelgonatid, även kallad Samhain, är sommarens slut och vi säger farväl till solen/solguden, som reser in i mörkret och dör. Men hans död är bara temporär. Vintersolståndet, Yule, är tidpunkten då gudinnan åter föder fram honom som en ung man, och solen är tillbaka! Han växer sig allt starkare medan gudinnan slumrar i mörkret och hämtar krafter, för att vid Imbolc, den 2 februari, vakna till liv som den unga kvinnan, våren.

Månaden före Yule är en tid för inre resor, meditation, drömarbete och stillhet. Efter Yule är det dags att igen börja vända sig utåt, skörda frukterna av sitt inre arbete och att växa med det ökande ljuset. Det här beskriver ganska bra mitt liv just nu. 

 

yuleBild från Pixabay

 

Om man vill fira Yule lite extra kan man dekorera med vackra solar och andra saker i guld, för att ta avsked av mörkret och hälsa solen åter. Förr i tiden var det vanligt att man brände ett stort vedträ under årets längsta natt, en "yule log". Vedträt dekorerades under rituella former med besvärjelser för beskydd och fruktbarhet, och sedan brändes den. Man sparade askan eller en del av vedträt för att användas senare under året i magiskt bruk, t ex så kunde man sprida askan över åkrarna för bra växlighet. Eftersom Yule står för pånyttfödelse kanske det kunde vara en bra ide att rista in eller besvärja vedträt med negativa tankar och tråkiga saker och sedan bränna dem.

Man kan även hälsa solens återkomst med gul mat och levande ljus. Den här årstiden äter vi i vår familj väldigt mycket citrusfrukter. Det är ju säsong för dem nu. Levande ljus hör årstiden till och det kan man säkert hitta i varje hem nu. 

På något annat sätt har jag inte uppmärksammat Yule tidigare. Ja, det är faktiskt en rätt ny bekantskap för mig det här med att fira vintersolståndet och dess betydelse. Jag har inte hört talas om något stort firande i Finland, men vid Stonehenge i England har jag förstått att folk brukar samlas. Det rapporterar också Yle om idag. Idag har jag och barnen ätit upp en hel påse mandariner och bakat gula lussebullar. Kanske vi har gjort vårt för denna gång, eftersom vi inte hunnit planera in någon annan ritual. Det får vi fundera på inför nästa år. 

 

tisdag 20 december 2016 - 16:00

Lucka 20: Indigobarn

För ca 10 år sen stötte jag på begreppet indigobarn. Jag umgicks då en hel del med människor som ansåg att de var indigo. Egentligen tycker jag inte om placera folk i fack, andra gör det mycket gärna och ofta ändå. Samtidigt handlar detta mer om hur ens energi och aura är uppbyggd. Således inget placerande i fack, utan mer en egenskap, liksom medialitet. Begreppet indigo (och numera även kristall) är ett ganska stort område inom andlighet och därför skall jag berätta om det idag.

Indigobarn och -vuxna är människor som är födda med en högre frekvens och energi. Det betyder inte att de är bättre eller sämre än andra. De bara har den här egenskapen. Dessa människors aura innehåller ofta färgen indigo, därav namnet. Det sägs att dessa barn har fötts oftare och oftare sedan 1980-talet. Från och med 2012 föds alla barn som indigo (eller kristall). 

Indigobarn är gamla själar som varit med om en hel del under sina inkarnationer. De besitter således en stor portion livserfarenhet (även om den kommer från andra liv) och visdom. Man säger att indigobarnens uppgift är att lösa upp det gamla samhället och få oss att inse vikten av att bygga ett nytt samhälle där grunden är kärlek. Indigobarn ska visa samhället de orättvisor och felaktigheter som finns så att vi alla kan skapa en bättre tillvaro i harmoni, symbios och tillgivenhet med varandra. Indigobarn vill få människor att börja tänka på ett nytt sätt där man tänker ljust och kärleksfullt till allt och alla! Och vad är väl inte bättre än det här? Det finns ett stort behov av detta om man läser nyheterna regelbundet.

 

indigoBild från Pixabay

 

Hur vet man om man är en indigo? Här kan man svara på några frågor för att få en egen uppfattning. Det finns vissa egenskaper som är gemensamma för indigobarnen (och -vuxna). De är snabbtänkta och intelligenta. De är människor som lätt blir uttråkade och som hela tiden söker sig till nya utmaningar som är stimulerande. Indigobarn har alltid betraktats av sin omgivning som annorlunda, besvärliga och svårhanterade. Kanske är de diagnostiserade med ADHD. De har enormt stark vilja, de är smarta, kreativa, självmedvetna och ärliga. Indigobarn har ofta mediala förmågor, är inkännande och väldigt klarsynta.

Indibobarnen är inte rädda för att uttrycka sin åsikt, eller sticka ut i mängden. De är hyperkänsliga mot sådant som strider mot rättvisa och godhet. Känsligheten kan också göra dem lättsårade. De kan genomskåda lögner och falskhet. Man kan inte lura ett indigobarn eftersom de är duktiga på att känna in energierna omkring sig och känna av andra och deras intentioner. Vilsna eller ensamma indigobarn kan däremot bli osäkra i det de känner då de upplever sig ensamma i deras uppfattning om världen. Deras handlingar styrs av kärlek och rättvisa och har ofta ett högt EQ. De känner ofta att deras liv har ett starkt syfte och de har en stark vilja att hjälpa mänskligheten.

Det här är en kort beskrivning av indigo, och man bör komma ihåg att alla som är indigo också är egna individer och att alla inte är precis likadana. De har fortfarande sina personligheter och individuella egenskaper. Det finaste med detta tycker jag är tanken om att det under de senaste åren skulle fötts människor vars uppgift är att sprida kärlek och inspirera folk att leva i harmoni. För nu när dessa barn blir vuxna - nu om någonsin behövs detta verkligen. 

måndag 19 december 2016 - 09:00

Lucka 19: Energitjuvar

Jag är lite småstolt över mig själv. Jag håller på att lära mig att jag inte måste prestera. I helgen har jag haft väldigt låg energinivå, jag har börjat tro att jag är normal och lever som om jag vore det. Det går inte riktigt. Det känns direkt jag leker normal-energiladdad. Min interna akku är som en gammal telefons. Den måste laddas flera gånger per dag. Den tar slut alltför fort. Därför blev det ingen lucköppning på lördag och söndag. Som sagt, det blev lite som med chokladkalendrarna. Ibland finns det ingen lucka att öppna.. Men aldrig förut har jag skrivit blogginlägg 16 dagar i rad utan paus, så det är en bedrift trots allt! Jag är nöjd! Och jag är imponerad av er som gör det hela tiden. Helt på riktigt. 

Vi ska fortsätta på temat energi. Idag handlar det om energitjuvar. Jag tror de flesta, liksom jag själv, har erfarenhet av dessa. Man kanske bara inte vet om det? Energitjuvar finns överallt. Det kan vara människor, men också saker. Vi ska nu fokusera på de mänskliga energitjuvarna. Människor du mår dåligt av att umgås med. Du blir trött, ledsen, kraftlös och kanske kränkt. De här människorna är ofta charmiga på utsidan men har stora brister i inlevelseförmåga. De kan aldrig, ens för sig själva, erkänna att något någonsin är deras fel. De pyser ut sin frustration på andra men tar inget ansvar för sitt eget beteende.

Jag hittade en bra lista över tecken på att du är utsatt för energitjuvar:

- När ni umgås blir du alltid trött och känner dig olustig.

- När du berättar något om dig själv får du inga följdfrågor.

- Du får ta emot negativa kommentarer, och när du försöker konfrontera hamnar energitjuven i försvarsposition.

- Allt syre i rummet blir som uppslukat när hon eller han kräver att vara i centrum för allas uppmärksamhet, bekräftelse och beröm. Försöker någon bryta in höjer personen bara rösten.

- Säger nej till förslag hon eller han själv inte kommit på. På så sätt bryts din initiativkraft ner.

- Det går inte att ha en dialog. När du försöker ta upp saker till diskussion blir personen arg, tyst eller flyr därifrån.

- Tycker gärna synd om sig själv och ser gärna sig själv som ett offer för omständigheterna. På det sättet vinner energitjuven sympati.

 

energitjuvBild från Pixabay

 

Hur skyddar man sig då? Inom psykologin finns det många olika sätt att hantera detta, men jag ska ge några tips ur ett mer andligt perspektiv hur du kan skydda dig mot energitjuvar. Egentligen handlar det mycket om hur du tänker. Oavsett om du följer mina mer andliga råd, eller traditionella psykologiska metoder. 

 

1. Med kristaller. Grön aventurin, som jag nämnde tidigare, sägs också vara mycket bra mot energiförluster. Armbandet som min dotter fick till födelsedagspresent kan alltså komma väl till nytta. En aventurin i armband eller halsband är således en bra sak!

2. Visualisera en bubbla av ljus. Föreställ dig att bubblan tar energi från hjärtchakrat. Sätt bubblan runtomkring dig själv eller ditt arbetsrum, eller din lägenhet - beroende på var energitjuven finns. Föreställ dig att allting som kommer emot dig studsar tillbaka när det tar i bubblan. Inanför bubblan är du skyddad.

3. Du kan också visualisera att du har speglar runtomkring dig. Samma tankemönster, allt negativt som kommer till dig speglas tillbaka till avsändaren.

4. Om du inte vill visualisera något omkring dig kan du föreställa dig att din kropp fylls med ett starkt ljus, som förstör allt svart inom dig. Det svarta kan då vara den skada som energitjuven gjort. 

5. Meditera. På så sätt lär du dig bättre vilka som är dina egna känslor och vilka som kommer utifrån. Var närvarande.

6. Mitt allra bästa råd är ändå att försöka eliminera alla energitjuvar eller så många som möjligt om det går. För det blir sällan bättre. Snarare värre. Värdesätt dig själv och omge dig endast med människor som ger energi. 

 

Som jag redan nämnde har jag varit utsatt för många olika energitjuvar. Punkterna ovan stämmer bra in på min erfarenhet. Jag har den senaste tiden gjort mig av med en del av dem. I nuläget tänker jag inte säga desto mera om det - för att undvika att hänga ut de inblandade. Processen var dock alltför lång. Många år. Det är inte lätt att göra sig av med energitjuvar - det beror på vilken relation man har till dem. Men när man kommit till en punkt när det inte finns någon annan utväg - då senast är det dags. Man skall inte gå omkring och må dåligt precis hela tiden. 

När man väl gjort sig av med energitjuvarna kändes det i varje fall för mig som att en stor tyngd fallit av mina axlar. Som att man kan andas frisk luft igen. Som att man kommit ur fängelset. Som en otrolig befrielse! En god vän som hälsade på oss i helgen sa samma sak, att jag är så mycket gladare och annorlunda nu efteråt. Trots att jag inte ännu är mitt ultimata jag. 

Just nu är detta det absolut bästa jag gjort för mig själv, sambon och min familj. Som man brukar säga, jag ångrar bara att jag inte gjorde det tidigare.

 

Hur har du hanterat energitjuvar?

 

 

fredag 16 december 2016 - 09:00

Lucka 16: The secret

När man pratar om andlighet måste man nämna The Secret. Filmen och boken som fått enorm framgång över hela världen. Den marknadsförs som hemligheten som kommer att ge dig allt du vill ha. Det handlar egentligen bara om attraktionslagen. Inget krångligare än så. Eftersom allt är energi attraherar du det du tänker. Det du känner och tänker får du.

Om du går omkring och tänker på hur mycket räkningar du har, hur lite pengar du har - då blir du fattig. Om du slappnar av, sätter dina räkningar på direktbetalning och fokuserar på att bli rik - då kommer du att bli rik. Om du fokuserar på hur frisk och glad och lycklig du är - du föreställer dig de känslorna, den verkligheten - då blir det så. Det här fungerar faktiskt. Jag säger inte att det kommer att rassla in miljoner på ditt konto första dagen. Men du blir vad du tänker. Det är så attraktionslagen fungerar. 

Tre enkla steg: Be om det du vill ha - tro att din dröm redan nu är verklighet. Ta emot gåvan från universum, känn att du redan fått den. Var glad och tacksam. Testa! Det har fungerat för mig varenda gång jag haft sämre ekonomi, då jag varit vårdledig eller nu då jag lever på sjukpenning. Mitt i allt kommer det någon inbetalning från något ställe. Inga stora summor, men det sker alltid när jag har mindre pengar och slutar grubbla på ekonomin. 

Om du har 6 minuter över och förstår engelska - se denna filmsnutt.

Det här är Hemligheten.

 

 

Har attraktionslagen fungerat för dig?

torsdag 15 december 2016 - 21:15

Lucka 15: Chakrasystemet

Vi har tidigare pratat om både auran och healing och energier, och nu är det dags att gå igenom chakrasystemet. Enligt gammal österländsk tradition finns det sju chakran eller energicentra i kroppen. Chakra är sanskrit och betyder hjul, eftersom dessa energicentra ses som snurrande hjul av energi. Chakrana går rakt genom kroppen i en lodrät rad längs kroppens mittlinje. Varje chakra är kopplat till olika fysiska och mentala företeelser och en färg som motsvarar dess vibrationsfrekvens.

 

1. Första chakrat – baschakrat/rotchakrat

är beläget längst ner i bäckenbotten. Det är kopplat till jordenergi, sexualitet, livskraft, överlevnad och materiella ting. När energin kan flöda fritt här känner vi oss fysiskt starka och livskraftiga. Vi litar på vår förmåga att klara oss genom livet och skaffa oss det vi behöver, och vi har god kontakt med vår sexualitet. Energin kan blockeras av sexuella hämningar och av att vi inte känner vår förankring i tillvaron utan har en känsla av att inte höra hit. Vi kan också uppleva blockeringar här om vi tror att det inte finns så att det räcker till alla och att livet måste vara en ständig kamp för överlevnad.

Att slappna av i trakterna kring rotchakrat är ofta till god hjälp när man övar på att få kontakt med jordens energifält - god kontakt med rotchakrat ger oss en stabil förankring i jorden. Rotchakrat förknippas med färgen röd.

 

2. Andra chakrat – navelchakrat

är beläget strax under naveln. Det är kopplat till vad som brukar kallas “det inre barnet”; den plats djupt inom oss där vi fortfarande ser världen ur ett icke-cyniskt perspektiv. När energin flödar fritt i andra chakrat känner vi oss hemma oavsett om vi är ensamma eller tillsammans med andra. Här finns vår oförstörda kontakt med känslorna, med barnets grundtrygghet och nyfikenhet. Ofta är kontakten med allt detta störd av resterna efter obearbetade barndomsupplevelser. I navelchakrat gömmer vi känslor av skam, rädsla, chock, utanförskap, ensamhet, värdelöshet, isolering och bekräftelsebehov. Vi undertrycker många saker som kan göra att vi stänger av energin och undertrycker våra mjuka egenskaper.

Navelchakrat mår bra av att vi inte ständigt går omkring och drar in magen utan tillåter den att slappna av. Tjejer - hörde ni! Ut med magen! För hälsans skull! God kontakt med navelchakrat gör att vi känner oss tillfreds både i relation till andra och när vi är för oss själva. Vi känner oss trygga i vår egen närvaro. Navelchakrat förknippas med färgen orange.

 

chakra

 

3. Tredje chakrat – solarplexuschakrat

är beläget vid solarplexus. Här finns styrka, konstruktiv vrede och rebellisk inre kraft.
När energin flödar fritt i solarplexus uppstår handlingskraft, självrespekt och självförtroende, styrka och livsglädje. Om det finns blockeringar här har de sannolikt att göra med konflikter, maktkamper, separation, konkurrens och auktoritetsproblem. Det kan ge problem med prestige och envishet, hämndlystnad och upplevelser av kraftlöshet och frustration. I solarplexuschakrat hittar vi också våra inre maktkamper och konflikter – kluvenhet, obeslutsamhet och åsikter och röster från det förflutna.

Vi kan ofta känna aktiviteten i solarplexuschakrat om vi blir nervösa, arga, tävlingsinriktade, bubblande glada eller känner oss triumferande. Solarplexuschakrat förknippas med färgen gul.

 

4. Fjärde chakrat – hjärtchakrat

ligger mitt i bröstkorgen. Det är kopplat till kärlek, tillit, medkänsla, förståelse och öppenhet. När energin flödar fritt i hjärtchakrat står vi i förbindelse med en outtömlig källa till kärlek och förståelse, men ofta låter vi tidigare erfarenheter lägga hinder i vägen för kärleken. Vi sluter oss och vill att andra ska förstå, öppna sig och älska oss först. Under tiden håller vi tillbaka vår kärlek, förlåtelse och medkänsla från omvärlden och oss själva.

När energin blockeras i hjärtchakrat upplever vi slutenhet, sorg, misstro och tvivel, och vi tror i allmänhet att det är något eller någon i omvärlden som får oss att må dåligt, och vi försöker råda bot på problemet genom att förändra omvärlden. Men i själva verket måste vi återupprätta kontakten med vårt eget hjärta innan vi kan möta någon annans kärlek eller förståelse. Många andliga traditioner tar vägen via hjärtchakrat till vårt inre centrum. Till och med i vardagligt tal pratar man om att öppna sitt hjärta för något eller någon. Det vi menar då är ofta detsamma som de andliga traditionerna, att lyssna, iaktta eller uppleva med hjärtat snarare än via tankarna och våra förutfattade meningar. Hjärtchakrat förknippas med färgen grön.

 

5. Femte chakrat – halschakrat

ligger vid struphuvudet. Det är kopplat till kreativitet och kommunikation – att tala, men också att lyssna. Dessutom är detta energicentrum den plats där vi lagrar vårt inlärda “program” – de mentala föreställningar som vi lärt oss att leva efter. När det uppstår blockeringar här kan vi uppleva att vi har svårt att uttrycka oss. Vi kan lätt hamna i missförstånd och uppleva känslor av instabilitet, osjälvständighet eller av att vända kappan efter vinden. Fysiska problem som kan uppträda är nackstelhet, spänningshuvudvärk, sug efter vissa födoämnen eller ansträngd röst med ständiga harklingar eller heshet.

Även när det gäller halschakrat fungerar det bra att uttrycka känslor eller känsloblockeringar med rösten. Om energin flödar i halschakrat kan vår kreativitet få ett naturligt uttryck och vi kan också lätt uttrycka det vi vill och känner. Vi blir mer öppna för kommunikation, mer villiga att lyssna och ta in, när de inlärda föreställningarna börjar luckras upp. Halscharkat förknippas med färgen klarblå.

 

6. Sjätte chakrat – pannchakrat

är beläget mitt emellan ögonbrynen, vid det så kallade tredje ögat. Det är kopplat till närvaro, tydlighet, medvetenhet, klarhet och intuition – förmågan att se det som verkligen är och kanske uppfatta något utöver det våra fem sinnen uppfattar. När energin kan flöda fritt här kan vi uppfatta omvärlden och människor runtomkring oss inte bara utifrån vad de säger eller förmedlar medvetet utan också på en intuitiv nivå. Det uppstår en inre klarhet – ett vetande som inte bygger på intellektuella slutsatser eller ställningstaganden.

Om energin är blockerad blir resultatet tvångsmässiga tankar och mental frånvaro. Vi projicerar våra önskningar och föreställningar på omvärlden, tappar kontakten med den inre visheten och intuitionen och fokuserar i stället på att kritisera, analysera, resonera och spekulera med överdriven tillit till logiska resonemang. Panncharkat förknippas med färgen indigo/midnattsblå.

 

7. Sjunde chakrat – kronchakrat

är beläget strax ovanför den fysiska kroppen mitt uppe på hjässan, ungefär vid främre fontanellen. Här finns vår kontakt med det icke-fysiska, med universum och världsalltet. På den här nivån finns inget jag utan bara ett oändligt varande. När energin kan flöda fritt genom kronchakrat har vi kontakt med helheten och vår egen odödlighet och gudomlighet.

När energin är blockerad upplever vi oss som separata enheter i universum, utan samband med eller kopplingar till resten av skapelsen. I det tillståndet tar den andliga omedvetenheten över och vi börjar söka sanningen, Gud eller “oss själva” utanför oss sjäva – om vi överhuvudtaget funderar över sådana saker. Kronchakrat förknippas med färgen violett.

 

Källa: Lyckow Beckman - Levande kraft