torsdag 21 juli 2016 - 13:10

Vaccinationstvång

Här ligger jag i solstolen och njuter av sommaren. Känner mig glad och positiv efter mitt senaste inlägg om hur man sprider glädje, och plötsligt inser jag att det inlägget borde fått större spridning. 

Jag tänker alltså på de kommentarer jag sett gällande nyheten om att den hittills okända riksdagsledamoten och centerpartisten Mikko Kärnä fått solsting. Eller, jag hoppas det i alla fall. Inte för att solsting är speciellt roligt, men allt tyder på det. Han har suttit och läst en artikel i Helsingin Sanomat och mitt i allt kommit på den briljanta ideen att uppdatera sin Facebook. "Jag ska förbereda ett lagförslag för tvångsvaccinering". Den starka solen verkar ha fått till torka på en hel del tidningsredaktioner eftersom denna lilla statusuppdatering fått sådan publicitet i media. Men visst, Mikko har fått sina 15 minutes of fame, och folks debattlust har vaknat.

Det finns ju förstås en risk att herr Kärnä är allvarlig. Och på något sätt kan jag förstå honom. Han vill säkert bara barnens bästa. Och försöka främja hälsa. För han är ju som många andra fast övertygad om att vaccin = hälsa. Jag klandrar honom inte. Jag har också trott det en gång. Han tror tydligen att om man tar bort en förmån som barnbidraget, så då kommer alla att göra precis allt som sägs.

Han vill samtidigt ändra strafflagen så att föräldrar till ovaccinerade barn som smittar andras barn skall få ett straff. Har ditt barn orsakat ett annat barns död skall du straffas hårdare. Hur han tänkte bevisa varifrån smittan kommer framgår inte av hans tankar. I kommentarsfältet på hans twitter verkar han något osäker på hur han tänkt det hela. Det är med andra ord en väldigt ogenomtänkt ide han har.

 

vaccin

 

Men låt oss för skojs skull ta ideen på allvar. Det skulle bli ett lagförslag. Kanske skulle det vinna och en ny lag träda i kraft. Det finns några saker man bör ta i beaktande gällande detta, som försvårar det betydligt.

Det enda som talar för detta är att vi nuförtiden i Finland har en massa människor som inte ser till allas lika värde. Är du mörkhyad och utlänning, är du homosexuell, eller nu då vaccinkritiker - ja då har du inte samma rättigheter och värde som alla andra. Då ska du straffas. Sådär, bara för att. Denna trend är mycket tydlig idag. Passa in i facket, eller så krånglar vi till ditt liv via lagstiftningen! Försvinn härifrån om du inte passar in!

 

Det finns tre saker man bör ta i beaktande om man tar detta förslag på allvar:

 

1. Det kan strida mot grundlagen. 

Finlands grundlag, 6§: ........ Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp, eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. 

Att ändra grundlagen är en stor process. Men visst, det går. Att ta bort barnbidraget på grund av en övertygelse är ett brott mot grundlagen. Vaccin och barnbidrag hör inte ihop. Ingen logisk koppling. Barnbidraget får man för att ha råd att försörja sina barn. 

 

2. Det skulle kräva enorma resurser av FPA att varje månad kolla vilka barn som fortfarande är ovaccinerade, och vilka som blivit vaccinerade och således skulle bli berättigade till barnbidrag. ENORMA! Jag trodde vi skulle spara i Finland? Kärnä kunde gärna komma med en uträkning på vad detta skulle kosta. Byråkratin överlag är naturligtvis inte genomtänkt. Hur har han tänkt att FPA ska besluta om man lämnat bort bara ett vaccin? Om man skjuter på ett vaccin några år av olika orsaker?

 

3. Många fördömande vaccinförespråkare påstår att vaccinkritik är en religion. Det är egentligen en bra sak! Kanske är det så? Kanske hör alla vaccinkritiker till en egen religion som förbjuder gifter, inkl vaccin? Så länge vi har religionsfrihet i landet kan dessa troende inte straffas. 

 

Att det sedan säkert finns många som inte skulle vilja godkänna andra religioner än kristendomen är en diskussion för sig. Att få en lagändring på det känns ändå omöjligt i en demokrati.

Apropå demokrati. Förslag av detta slag som föreslår ett förmynderi från statens sida, det känns bara som att vi är på väg mot Nordkorea. Och de är ju ganska ensamma i världen med sitt sätt att styra folket. Kanske de behöver en kompis?

Kanske är det så som jag läste i en kommentar i en diskussion kring detta, att

"de som understöder detta förslag har antagligen samma logik gällande krigföring. Bara våra egna överlever är det helt ok att skjuta motståndarsidan". 

 

Jag är emot krig, och för fred. På alla plan. För ett jämlikt samhälle där alla är lika mycket värda. Där man inte tvångsmedicinerar friska barn. Där man har ett val. Där man som förälder får välja själv hur man uppfostrar sina barn (bortsett från barnaga som förstås är förbjudet - och nej, att låta bli vaccin är inte barnaga!), hur man ordnar dagvård, vilken mat och vilka mediciner man ger dem osv. Och jag vet att jag inte är ensam. Återstår att se hur stort entourage Kärnä har.

 

 

 

tisdag 19 juli 2016 - 22:15

5 sätt att sprida glädje i sociala medier

Man kan läsa en hel del om positivt tänkande. "Tänk positivt!". Så löser sig allt, du börjar må bättre och allt blir bara bra. Visst. Du är vad du tänker. Men jag blir lite allergisk mot fenomenet som jag ibland noterar, att verkliga problem ska viftas bort med positiva tankar. Ibland behöver man gå till roten med ett problem, och lösa det. Man kan förstås försöka se möjligheterna och inte hindren. Men att ta fram missförhållanden behöver inte alltid vara fel. Att sopa saker under mattan är däremot inte det optimala. De ligger där och gnager som ett sandkorn i skon. Tills någon tar itu med det. 

Den som mår dåligt blir inte nödvändigtvis gladare av att höra att hen skall tänka positivt! Det är inte alltid en lösning. Det kan göra saken värre. Som att den andra inte förstår, eller vill förstå problemet. Ibland kan man bara behöva någon som lyssnar. Eller hjälper till att hitta lösningar på problemet.

Vi ska inte sluta tänka positiva tankar! Det underlättar vardagen betydligt! Men vill man sprida positivitet kan man gå ett steg längre. Till positiva gärningar! Att göra något positivt för en medmänniska. Bara för att sprida lite glädje. För det du ger får du tillbaka i någon form. Du attraherar det du ger till andra. Du sprider glädje, som ringar på vattnet.

 

water 719168 1920

För att skapa en positiv stämning runtomkring sig och sprida glädje behöver man inte göra märkvärdiga stordåd. Det kan räcka med mycket små saker. Som inte kostar något. Testa! Du kanske märker att du själv också mår bra av att göra bra saker för andra. Egentligen är det så självklart så det känns onödigt att skriva ner det. Men jag hittade en lista en dag på saker man kan göra för att gläjda andra, i sociala medier. Och jag vill dela med mig av den:

 

1. Gilla någons facebookstatus eller -bild! Det är roligt när folk gillar något man publicerat. Tycker du om det du läser eller ser, visa det! Tumme, hjärta, ledsen.. Reagera! Även på some vill vi bli sedda.

 

2. Kommentera någons blogginlägg! Skriv en rad! Bloggaren blir jätteglad när hen märker att någon faktiskt läst det hen satt ner tid och tankar på. När man får en kontakt med läsaren. För läsarna är annars vädigt anonyma.

 

3. Dela något citat eller en länk som någon i ditt fb-flöde postat. Om du tycker det är bra! Det visar personen som ursprungligen delade länken inte är ensam om åsikten. 

 

4. Kommentera någons status eller bild! Skriv en rad! Ge beröm! För ett fint foto! För en fin tanke! För vad som helst! Ingen blir ledsen av beröm. Vågar du inte skriva i flödet, skicka pm! Jag har själv fått så fina pm att jag nästan blivit tårögd. Jag har ibland levt många dagar på dem.

 

5. Ibland kan det faktiskt vara så att glädjandet innebär att du är tyst. Att du låter bli att kommentera elakt. Att du håller inne med kommentaren om att tjejen på bilden har feta lår. Att personen som skrivit ner sina tankar är helt sjuk i huvudet enligt dig. Inget blir bättre av att sprida sin egen osäkerhet och inneboende aggressioner. Kom ihåg att det du ger ut får du tillbaka. Ta ut din irritation på annat sätt. Eller som ett uttryck jag hört mycket i norra Österbotten: 

 

"e finns int na surrogat fö veti, men e hjälper ti va tyst"

 

Lycka till med att sprida glädje! 

 

måndag 18 juli 2016 - 20:50

Semesterstart med tårar

Min semester har börjat! Och hittills går allt enligt planen. Vädergudarna är på min sida och jag njuter. När semestern börjar vill jag direkt släppa tankarna på jobbet, för att inte hela första veckan ska gå åt till att varva ner. Därför planerade jag i år in två evenemang redan de första dagarna. I fredags hade vi årsmöte med min karateförening, och på lördagen var vi i Powerpark. 

Jag måste bara berätta om fredagen. Jag är fortfarande helt överväldigad av den. Jag kan inte säga det tillräckligt ofta - men de människor jag för tillfället tränar med är gudomliga! I love you! Förutom att de har en väldigt intressant kombination av personligheter har vi aldrig en tråkig stund tillsammans. De är helt gälin. På ett mycket bra sätt. 

Vi började kvällen med vårt möte och att testa den nya restaurangen Outback Burgers and Steaks, som finns i Kantarellis gamla utrymmen. Tyvärr är detta inte ett sponsrat inlägg, men jag har faktiskt inget dåligt alls att säga om det stället. Tvärtom. Vilken service! Jag bokade bord på förhand, eftersom vi skulle ha möte och middag samtidigt. För det första skickar VD:n ett mail där han tackar för bokningen och beklagar att menyn innehåller stavfel på svenska!! What?? Jag hittade inte speciellt många, men det här måste vara första gången nånsin jag fått en ursäkt för en sådan sak! Det finns hopp!

Några dagar senare ringer han upp mig och beklagar att bordet han bokat inte är speciellt avsides och föreslår en annan lösning. Vi väljer dock att ta bordet vi bokat. Jag har bokat bord för våra karatemöten många gånger, detta har aldrig hänt förut. Att man på riktigt bryr sig om kunden och dess behov! 

Maten då, den var utsökt! Alltså riktigt god! Och som ni vet är jag mån om kvalitet när det gäller mat. Superb! Frågar ni mig var hamburgarmåltiden faktiskt värt sitt pris. Jag hade räknat med att 10 personer skulle ha ätit klart på 1,5 timmar, men det hela drog ut till 2 timmar. Det var dock ingen fara med den saken. Vi hade mycket att diskutera, och dessa möten som brukar klubbas igenom väldigt snabbt ledde denna gång till livliga debatter. 

 

DSC 0476

Därefter testade vi Cinema bowling, som var en ny bekantskap för många. Passade vårt gäng perfekt! En jätterolig grej sådär en fredagskväll. Bra musik hade de också, och vattnet kostade ingenting. Tummen upp för det! Tycker det är onödigt att betala 50 cent för ett glas kranvatten, som vissa ställen uppbär.

 

DSC 0490

Men tillbaks till karaten. Det här med att vara instruktör i och leda en förening också rent operativt är något jag gör helt gratis. Förstås. Det är ju en ideell verksamhet. Jag får ingen lön för det. Jag gör det för att jag älskar det. Och jag har lovat mig själv att den dagen jag inte längre känner att jag kan ge någon annan något, eller känner att jag själv får något ut av det - då slutar jag. 

Visst kan det vara tungt mellan varven. Man har haft en tung dag på jobbet, barnen kanske är sjuka, kanske har man andra bekymmer.. Men likväl måste man masa sig iväg till träningen för något stort utbud på instruktörer har vi inte. Vi är några som turas om, men ändå. Jag har hittills aldrig kommit hem från en träning och ångrat att jag for dit. Oavsett hur mycket bekymmer man har i sitt privatliv. Jag har alltid kommit hem gladare, piggare och med mera energi. För jag vet att mina elever väntar på mig (eller någon annan instruktör) där. De kan ha haft en lika tung dag, och de behöver samma som jag - en träning som ger dem något, och en positiv och energisk känsla efteråt. 

Det är ibland en utmaning att försöka hålla den kvaliteten på träningarna. Vi är alla människor. Men jag vill ge dem det bästa jag kan just då, och det gör jag. Det kan vara svårt att få livspusslet att gå ihop, men när man märker hur ens elever går framåt, hur de mitt i allt får saker att fungera, hur glada de blir över egna framgångar osv, ja då är det värt det. Känslan av att få andra att lyckas och att lyckas och utvecklas själv som pedagog - det är det som är drivkraften för mig. 

Jag tror också att det på något sätt kan vara bra att vi inte betalar ut lön åt instruktörerna, ett sådant här jobb ska göras av ett brinnande intresse, inte för pengarna. Karate är en krävande gren, och finns inte engagemanget blir det inget bra resultat.

Därför blev jag så otroligt överraskad, och glad, och nästan tårögd när de hade fixat en liten gåva åt oss instruktörer till mötet:

DSC 0502

Det visar att det jag och vi försökt göra hela tiden gett resultat. Vårt arbete uppskattas och värdesätts, och det har betydelse. Alla som känner mig vet att om man vill göra mig lycklig ska man erbjuda mig massage. Det kunde inte ha blivit en bättre början på semestern. Helt på riktigt. Det här gänget är helt underbart. Mitt hjärta svämmar över. 

 

 

 

lördag 16 juli 2016 - 09:00

Regressionshypnos

Jag har alltid varit smått paniskt rädd för strypgrepp. Vem är nu inte det, egentligen. Ingen drömmer väl om att bli strypt. Om vi nu bortser från lite ovanligare fetischer. Eftersom jag mer än halva livet tränat kampsport har det kommit fram tydligare, min rädsla för att någon bara ens närmar sig halsen.

För en 10-12 år sen testade jag regressionshypnos, mest på skoj. Regressionshypnos är alltså en hypnos där tanken är att man skall se tidigare liv. Det var en period i mitt liv när jag ville testa en hel del annorlunda saker inom det andliga området, och det här var en av dem. Jag hade fått en inbandning av en guidad hypnos och träffade alltså ingen riktig hypnotisör. Jag trodde aldrig att det skulle fungera, eller ge något resultat. Men hade hört om flera som testat och var nyfiken. Så det gjorde jag också. Min enda förhoppning var att kanske få reda på om någon av de personer som betydde mycket för mig då funnits med i något tidigare liv. En förklaring på varför jag då drogs väldigt mycket till vissa personer.

Hemma i min egen säng satte jag på bandet och slappnade av. Lyssnade på den monotona rösten som förklarade hur jag skulle slappna av olika kroppsdelar en åt gången. Hur jag skulle visualisera att jag går ned för en trappa, längre och längre ner. Och där längst ner fanns en dörr och den skulle jag öppna. ”Look around, what do you see?”. Guidningen var på engelska.

Döm om min förvåning när jag steg in i ett gissningsvis sydeuropeiskt landskap. Jag låg i sängen, var väldigt tung. Nästan orörlig. Men visste att jag kan stiga upp om jag vill. Jag kan avsluta detta när jag vill. Vaken, men orörlig. Vaken, men ändå som i en dröm. Det jag såg var som när man drömmer. Jag kunde inte styra det speciellt mycket, det var som att se en film.

munk

Klädseln på människorna var enligt min uppskattning 1600-1700-tals. Jag var en munk. Jag såg ett kloster och en marknad. En sjö. Ett torg. Idag 12 år senare ser jag bilden framför mig väldigt tydligt. Jag minns allt som hände i hypnosen som om jag hade gjort det igår. Under hypnosen tänkte jag flera gånger ”men herregud, det här är inte sant”. Jag skämdes och påminde mig själv om att jag bara är åskådare. Det här är inte på riktigt just nu. Det var verkligt. Men ändå inte. Ett ord som upprepades i mitt huvud var ”Benedikt”. Jag förstod inte varför, då. Senare inser jag att munkar och benediktiner har ett samband. Ibland blev jag rädd. Jag märkte hur jag började andas snabbare. ”Du är bara åskådare, ta det lugnt, du kan öppna ögonen när du vill”. Men jag ville inte. Jag ville se allt jag kunde se. Jag såg min egen död. Jag blev mördad. Sen var det slut. Jag öppnade ögonen.

Var det på riktigt? Jag vet inte. Var det en fantasi? Kanske. Men jag kunde inte styra det. Jag är fullt övertygad om att jag kunnat styra det om det varit en fantasi. Att jag sett andra saker. Vem fantiserar om ett kloster, liksom? Jag sökte folk som jag känner i detta liv. Men hittade ingen. Det jag däremot hittade var svaret på många frågor jag har i mitt nuvarande liv. På varför jag varit så rädd för strypgrepp. Varför jag dras till kloster trots att religionen inte är intressant. Mycket annat. Mycket privat.

Det jag vet är också att det inte finns någon garanti att vi bara lever ett liv. Ingen vet. Ingen kan säga med säkerhet. Jag är övertygad om att det finns mycket mer än det vi ser. Jag vet också att jag inte längre är rädd för strypgrepp.

 

Har du någon erfarenhet av hypnos?

fredag 15 juli 2016 - 09:00

Tänk om. Tänk rätt.

Det verkar som att samlingspartiet tänkt till riktigt i dagarna! Ja, för någon värmebölja har vi ju inte haft. Annars skulle jag snarare misstänkt solsting. De har kommit på den briljanta idéen att slopa söndagstillägget i lagstiftningen för att skapa fler arbetsplatser. Vilken lysande idé!! En riktig älynväläys, som man säger på finska!

Eller?

 

Jag har egentligen bara en fråga till samlingspartiet.

Det finns hundratusentals lågavlönade i Finland. De flesta är naturligtvis kvinnor. Ironiskt nog är det de lågavlönade branscherna som också har de sämsta arbetstiderna. Dagar, kvällar, nätter, helger. När du jobbar inom en sådan bransch är utbudet på hobbyn mycket begränsad. Du kan inte delta i regelbundna kvällsaktiviteter. Du har ett begränsat socialt liv. Du kan inte planera något program med familjen speciellt lång tid på förhand. Din tid med barnen kan vara mycket begränsad, ofta är du ledig när de är i dagvård eller skola. Du vet inte på förhand om och var du kan och får fira jul, nyår, påsk, midsommar och andra högtider som är självklara familjefester för andra. Du kanske har en inneboende stress över att aldrig kunna planera något på förhand.

Har du lyckats få ledigt en viss lördag för att du vill tillbringa den dagen med barnen i badhuset kan du vara säker på att du får vänta veckor tills du nästa gång kan hitta på något med familjen. Är badhuset så viktigt? Eller borde du ha träffat dina egna vänner den dagen? Ni är ju så sällan lediga samtidigt. Vissa gör detta för att deras jobb är ett kall. Vissa gör det för att de inte har något annat val. Men de flesta orkar för att tilläggen är så bra. Speciellt söndagstillägget. Det är det som gör det värt att jobba inom dessa branscher. Det är det som gör att ens lön är acceptabel, och att man överhuvudtaget får det att gå runt.

 

Har någon av er samlingspartister upplevt detta?

 

Nähä. Tänkte väl det. Men det har jag. Mig personligen gav det en sådan stress att jag drömde mardrömmar. Råkade jag ha en ledig helg i arbetslistan fick jag med mycket stor sannolikhet ett samtal lördag morgon ”Voiksä tulla töihin, N on kipeä”. Kanske var jag en sådan man kunde utnyttja. Men jag bet ihop och for iväg om jag på riktigt inte hade något viktigt inplanerat. Som någons bröllop. Eller begravning. Jag gladdes åt att jag åtminstone fick bättre betalt.

Samlingspartister – ni vill försämra vardagen för de som redan har det kärvt. Varför? Varför är det alltid – utan undantag – lågavlönade (kvinnor) som skall vara de som ”måste dra sitt strå till stacken och bidra till att öka Finlands konkurrenskraft, och lyfta oss ur gropen ni grävt åt oss”? Tror ni på allvar att söndagsarbete är något folk kommer köa till om de inte får en acceptabel ersättning för det? Tror ni att detta på riktigt ger arbetsplatser? 

Hur skulle det vara om vi en gång för alla skulle vända på det hela? Kanske kunde vi börja med att sluta behandla höginkomsttagare med silkesvantar? Kanske det är de som kunde bidra lite mer, försämra sina villkor lite till, tänja lite till på gränserna.. Kanske är det så att höginkomsttagarna är de som kunde jobba söndagar utan extra ersättning? Med 10-12 euro i timmen? Tänk om. Tänk rätt. Ta bort skygglapparna.

Please.

tisdag 5 juli 2016 - 09:00

Luncha plastfritt!

Idag ska ni få ett snabbtips! På mitt jobb serveras vi lunch varje dag, förutom när kocken har semester. Eftersom jag tycker om att spara pengar och inte vill kasta mat brukar jag dessa gånger ta med egen mat. Hos oss lämnar det nämligen väldigt ofta något, åtminstone så att det räcker till en portion. Är man osäker på om det lämnar mat kan man alltid sätta undan en portion innan man börjar äta.

Att ta med egen matlåda är hållbart på många sätt. Ekonomiskt, avfallsminimerande och hälsosamt (beroende på vad man äter hemma). Tidigare, innan jag hade kommit till plastbantningen i min egen medvetna utveckling, brukade jag alltid ta med en plastburk eller någon burk som gick att värma i mikron. Allra helst värmer jag mat i stekpanna, ugn eller kastrull, men nöden har ingen lag. Jag hinner inte vara så omständig på min lunchpaus. Varm mat vill jag ha mitt på dagen, och eftersom jag vill veta vad jag stoppar i mig är egen mat lösningen.

 

lunchtips

 

Nuförtiden tar jag med mat i glasburk, i allsköns plastbantningsanda. Det här är två gamla syltburkar. Burkarna såg små ut, men det ryms en stor portion mat i dem. Det som irriterade mig mest med plastburkarna var att de blir så ”flottiga” på insidan. Ofta känns det som att det lämnar en hinna fast de är diskade. Och vissa material är sådana. Här har jag skrivit mer om olika plastsorter.

Glasburkar som förvaring har jag tagit i bruk för ett tag sedan, nu också för att transportera mat. Fungerar utmärkt!

 

Hur ordnar du din jobblunch?

söndag 3 juli 2016 - 11:45

Att sola med förstånd

Jag fick en fråga häromdagen:

Hej!

Du har kanske redan skrivit om det här tidigare, men undrade vad du använder för solkräm, och dina åsikter om solkräm sådär i allmänhet (med tanke på all diskussion som cirklat runt det ämnet under den senaste tiden)Har själv funderat länge på vilket alternativ vore bäst, för en själv och planeten vår. Tacksam för svar! Ha en skön sommar :)

 

Tack för frågan! För ett år sedan skrev jag en del om detta här. Men eftersom jag har svårt att svara kort på en fråga fortsätter jag på de tankegångarna. Läs gärna det inlägget först.

Jag använder aldrig solkräm. Inte ens kokosolja. Jag testade kokosolja en gång, solskyddsfaktorn skulle jag uppskatta till 4 den gången. Eftersom solkrämer innehåller en hel del ingredienser som jag inte skulle äta, är de inget jag vill använda. Utgångspunkten att inte smörja något på sig som man inte kan äta är förnuftig!

Mitt eget solskydd är så enkelt som förstånd och kläder. Det betyder inte att jag går omkring med långärmat och långbyxor hela sommaren, men vid behov skyddar jag utvalda kroppsdelar med kläder. 

Förståndet då. Vad innebär det? Tålamod! Eftersom kroppen behöver d-vitamin - jag skulle rentav påstå att det är livsviktigt - låter jag kroppen få sol. Men jag försöker börja försiktigare. En liten stund första dagen, längre och längre stunder vartefter. Det passar mig bra eftersom jag inte skulle orka ligga i solen i timmar. Med min hudtyp är en liten stund ca 15-20 minuter första dagen. Tiden är ju dock synnerligen individuell!

Eftersom dekolletaget är mest känsligt för sol (för mig) brukar jag inte sola det området två dagar i rad. Jag tar paus en dag mellan och skyddar det med en mindre urringad tröja/scarf. Det är också det område på min kropp som lättast blir rött, om man bedömt tiden eller solens styrka fel. Det händer ibland. Jag har dock aldrig bränt mig så att det börjat flaga, gjort ont eller ömmat. Lite röd brukar jag kunna bli en gång per sommar. Då sprayar jag kolloidalt silver på det området och rodnaden har oftast lagt sig till natten. Dagen efter syns ingen rodnad längre. Om det händer utsätter jag inte samma område för sol under de följande dagarna.

Förståndet är det garanterat säkraste solskyddet för både oss och miljön! Gällande miljöpåverkan kan man också fundera på hur bra det är för vattendragen när en hel del solkräm rinner ut i dem sommartid. 

 

Vill man ändå använda någon form av solkräm kan man testa dessa, naturliga, ätbara:

ekosolskydd

 

Lycka till! Solen är en vän om man kan hantera den rätt! Med förstånd och tålamod klarar man även den korta finska sommaren utan solkräm.

 

 

 

tisdag 28 juni 2016 - 17:00

Viljan att förbättra

 

För några veckor sedan blev jag ny ledamot i Korsholms kommunfullmäktige. Det här är kanske lite större och roligare för mig än för andra. Att i svenska Österbotten vara medlem i ett annat parti än det största är inte speciellt lätt. Inte när det gäller val. Väldigt många röstar på det svenska partiet av gammal vana och som socialdemokrat är det därför en utmaning att få röster. Dock har många sagt till mig att de skulle rösta på socialdemokraterna om de bodde i Sverige. Intressant tankesätt. Varför inte göra det direkt? Därför var det en stor ära för mig att i det senaste kommunalvalet få fjärde mest röster av alla våra duktiga kandidater.

 

fullmaktige

 

Gäsp. Usch, va tråkigt. Måste du skriva om politik? Orkar inte läsa… Vänta! Jag ska berätta varför en sån som jag är politiskt aktiv och varför många egentligen är intresserade av politik fast de kanske inte tror det.

Det hela började efter riksdagsvalet 2007. Jag var mammaledig med mitt första barn från ett lågavlönat deltidsjobb på ett varuhus. Vi fick en borgerlig regering och mitt i allt insåg jag att det visst har betydelse vad man röstar på. Jag hade tidigare, liksom många andra, knappt brytt mig. Det har ingen betydelse. Min röst spelar ingen roll. Inget ändras ändå fast vad man skulle rösta på… Idag har vi en väldigt högervriden regering, och jag tror de flesta som följer med vad som händer i samhället kan skriva under på att det visst har betydelse vem som har makten. Jag har tidigare skrivit om höger- vs vänsterpolitik här.

Jag började googla partier. Vem tycker som jag? Att hitta ett parti som har exakt samma värderingar som jag är kanske omöjligt. Jag fick ta det som har de värderingar som mest överensstämmer med mina egna. Att visa solidaritet för medmänniskan, att värna om den svaga, (arbetslösa, utslagna, arbetsoförmögna, handikappade…), stå upp för de som inte orkar eller kan själv. Ett parti som för den vanliga arbetarens och låginkomsttagarens talan. Ett parti som har en svensk avdelning var ett plus. Jag valde socialdemokraterna. Jag skickade ett mail och fick snabbt svar av två personer. En tredje ringde upp. Jag blev chockad. Jag trodde inte att vem som helst fick ansluta sig till ett parti. Men det får man. Alla behövs. Jag har numera insett hur viktigt det är att det finns olika människor med, för att framgångsrikt kunna föra allas talan.

Jag kunde ha gjort som andra. Suttit vid kaffebordet och gnällt över hur regeringen sköter landet. Hur inkompetenta alla politiker är. Hur de bara främjar egna intressen och struntar i den lilla människan. Suttit och vältrat mig i självömkan över hur dåligt jag har det när politikerna inte bryr sig. Men det gjorde jag inte. För jag insåg att inget blir bättre av det. Det blir faktiskt inte det. Enda sättet att få till stånd en ändring är genom att själv engagera sig. Enda sättet att ändra på sånt som irriterar är via ett politiskt parti. Det är i alla fall det mest korrekta.

 

linda sdp

 

Saker som irriterar en småbarnsmamma kan vara storleken på barnbidraget, dagvårdsgruppers storlek, dagvårdsavgifter, föräldraledighetens längd, ekonomiskt stöd under föräldraledighet, arbetslöshet o dyl… Ja, ni vet. Massor av situationer som vi alla har en hel del åsikter om. Sitter och muttrar vid kaffebordet över hur eländigt det är, och att det bara blir värre. När vi egentligen borde göra något konkret åt det! Säg en människa som inte har en enda åsikt om någonting som händer i ens närhet! ”Jag är inte intresserad av politik!”. Nja. Jag tror att alla egentligen är intresserade av politik, för politik är allt som sker runtomkring oss. Bränsleskatter, matmoms, vägunderhåll, hälsovård, pensionsålder… Ordet politik är bara lite tråkigt. Det kan ge felaktiga associationer. Tänk istället engagemang!

När man aktiverar sig i samhälleliga frågor inser man ganska snabbt att allt inte blir som man själv vill. Det handlar i allra högsta grad om samarbete, kompromisser och omröstningar. Det går inte att få igenom något ensam. Det är en svår och tungrodd process att få igenom ett förslag om inte alla direkt hyllar det. Men ibland lyckas det! Och det är roligt! Av de här åren har jag lärt mig en hel del om kommunikation och kompromisser. Människokännedom. Man utvecklas. Man lär sig tala inför publik, om man vill. Det är lite som med föräldraskap - man lär sig välja sina strider! Jag har fått väldigt mycket positivt av mitt engagemang i den här rörelsen. Man lär sig hur det fungerar i samhället. Och därför har jag medlidande med de som så gärna vill ändra på saker och ting i världen, som har starka åsikter om hur vissa saker kunde skötas bättre, men tar ut frustrationen på fel sätt. Genom skadegörelse, stölder och annat mindre konstruktivt.

När man vill påverka något som är fel finns det en rätt väg att gå. Så länge det finns brister i samhället och jag känner att jag kan tillföra något kommer jag att hålla på med detta. Det kan bli ett livslångt uppdrag.

 

 

måndag 27 juni 2016 - 22:15

Midsommarmakeover

Midsommaren kom och gick. Och jag fick mina första ordentliga rusketusraidat. Dvs solbränna. Lite betoning på bränna, men tack och lov finns det kolloidalt silver att spraya på vid behov. Det fungerar!

Fredagen gick i den sedvanliga stillhetens tecken. Lugn och ro. Bastubad, grillning, familjetid.

 

DSC 0164DSC 0165DSC 0166DSC 0180DSC 3DSC 2

 

På lördag var vi till Tropiclandia av alla ställen. Ingen stor rusning, folktomt i stan. Barnen hade jätteroligt! 

 

På söndag firade vi barnens kusin som fyllde 5 år. Eftersom hon är född kring midsommar hör det kalaset också numera till midsommartraditionen. 

 

DSC 0286DSC 0287DSC 0288DSC 0294

 

..och sist, men inte minst - min makeover. Min absoluta favoritfrissa svägerskan tog och fixade en kriminell till något mera civiliserat. Efter denna makeover tror jag en del av min 40-årskris försvann. Jag känner mig fräsch, och kanske t.om. något yngre! Hallelujamoment! Det behövs så lite. En sax. En ögonbrynspenna. Lite hårvax. Lite läppglans. That's it.

 

Nej - utseendet har ingen betydelse. Men att se ut - det underlättar.

 

DSC 6linda ny2Bara nummerbrickan som fattas på första bilden..

 

..och alkoholen? Ja, den mådde bra på butikshyllan.

torsdag 23 juni 2016 - 17:00

Midsommar och alkohol

Veckans debattämne i bloggvärlden tycks vara midsommar och alkoholbruk. Inte så konstigt kanske. Midsommar är en av de största högtiderna i vårt land och också en av de ”våtaste". Jag tycker att Amanda skrev två riktigt bra inlägg i den här debatten. Och jag tyckte speciellt mycket om hennes slutkläm i att nåde den som ifrågasätter vår alkoholkultur.

Jag skrev tidigare om att langa alkohol till minderåriga, och den frågan är just nu högaktuell. Kanske lite sent att påtala det nu inför helgen, men skam den som ger sig.

Det finns vissa tillfällen när det känns mer tabu att avstå från alkohol än andra. Jag var till Estland förra helgen. Jag åkte båt, jag var på middag, jag besökte Superalko. Jag klarade av 4 dagar nästan helt utan alkohol. Jag drack en cider. Och smakade en klunk starksprit eftersom det var en helt ny sort för mig. Det var inte gott.

Jag passar inte speciellt bra in i den finländska (alkohol)kulturen, och jag tror att jag är ganska högt upp i ledningen när det gäller att besöka både Tallinnfärjan och Superalko utan att köpa en enda droppe alkohol. Jag kommer att klara av hela midsommarhelgen utan alkohol. Varför då? Vill jag på något sätt vara präktig? Tror jag mig vara bättre än andra?

Det handlar inte om det. Det handlar om att jag inte tycker om alkohol. Jag tycker helt enkelt inte om smaken. (Och jag tycker inte om vad den gör med kroppen). Därför dricker jag nästan aldrig. Jag tycker inte heller om kaffe. Jag undviker också syltlök och fårkött av samma orsak. Tycker inte om det. Inget mera med det. För mig. Andra har kanske större problem med det.

När det kommer till alkohol har jag svårt för människor som är för berusade. Lite småfnittriga sådär är ok, om bara vuxna är närvarande. Och om jag själv är i samma sinnesstämning. Vilket jag har lätt för att bli – beroende på sällskapet. Men folk som inte bara har smuttat utan faktiskt halsat en hel del dryck och börjar rabbla upp hela sin livshistoria och sina personliga bekymmer om och om igen, som får tunga ögonlock, stirrig blick och flåsar mig i örat, som inte längre förstår vad man säger och som det inte går att föra en vettig konversation med – det är inget jag orkar med speciellt många minuter. Sen kan det gå överstyr och de blir aggressiva, slocknar någonstans eller spyr en i nacken. Jihuu, paaarty fiiliiiis! Vi har såå kuuul! Not.

Nu vet jag att alla människors alkoholbruk inte går överstyr. Det finns många som är som jag. Dricker vatten, eller ett glas vin eller en öl till maten. Som kanske dricker två-tre öl för att man tycker om smaken. Men försök inte få mig att tro att man dricker flera liter av en dryck bara för att det är gott. Det finns alltid svepskäl för råsupande, om man vill hitta det.

Det är inte så att jag föraktar folk som dricker alkohol. Jag är inte bättre än någon annan. Jag värderar sällan folk, men om jag gör det handlar det om betydligt viktigare saker än ens smakpreferenser. Den enda gången jag värderat folk enligt alkoholbruk var när jag var singel och kollade in män. Jag ville ha en karl som kunde hantera sitt alkoholbruk. Den jag nu lever med kan hantera det. Mycket bra.

 

alkoholBild från Pixabay

 

Det är helt ok att ta en bastuöl. Det är fritt fram för min del om man vill dricka en liter starksprit och slockna i ett dike. Det senare nämnda leder dock i många fall till ett större problem, ett samhällsproblem, och som samhällsintresserad och förtroendevald blir det då en fråga som berör, och på ett eller annat sätt påverkar oss alla. Därför är överdrivet alkoholbruk en angelägenhet som inte längre bara är var och ens ensak. Vi kan inte blunda inför det. Oavsett hur helig vår kultur än är.

Det viktigaste inför midsommar, liksom inför vilken helg som helst, är att göra något man själv vill. Göra något man njuter av. Fira enligt gamla traditioner eller skapa nya. Springa naken, simma, plocka blommor, läsa en bok, se på tv.. Själv kommer jag vara ute så mycket det går. Årets ljusaste tid vill jag njuta av så länge den varar.

Det jag också vill lyfta upp är att vi vuxna är barnens hjältar. Låt dem få se oss som sunda individer med vår rätta personlighet även denna helg. Barn är känsligare än vuxna och märker lätt när personligheten förändras. För många barn är detta obehagligt. Är det värt det? Barnens barndom är det som sker nu. Vilka minnen skall de gå vidare med?

Och till sist – ur ett rent giftfritt perspektiv är alkohol något av det första man skall undvika. Alkohol kan ha en viss funktion på något plan, men inte i den omfattning vår kultur kräver.

 

Giftfri skål och glad midsommar!