fredag 16 september 2016 - 17:00

Om att vara en förebild

Det är lite tyst på bloggen nu. Men jag är inte tyst. Tvärtom. Det är mycket på gång just nu. Många planer, många saker som tar upp min tankeverksamhet. I själva verket skulle jag önska att det vore lite mer tyst inuti min hjärna. Det går nästan på högvarv. Nästan dygnet runt. Det går mycket energi till olika saker just nu.

När jag har något projekt på gång har jag en tendens att sätta ner hela min själ i det. När jag sitter och planerar något - likadant. Alla planer kan man inte diskutera i offentligheten innan resultatet nått dagens ljus.

Men jag får också en massa energi! Jag har startat upp nya karatekurser i höst, och det är rekordstort antal deltagare! Det är så roligt och overkligt att jag måste nypa mig i armen varenda träning. Ja, de här människorna är verkligen här. Det är inte jag som ser dubbelt. Det finns så otroligt stort utbud fritidsaktiviteter, så varje enskild ny människa som vill träna med just oss är guld värd! Utan medlemmar – ingen förening.

Jag fullkomligt älskar att hålla dessa kurser och se nybörjarnas framsteg. Hur de lär sig och får aha-upplevelser. Hur de kämpar och gör sitt yttersta. Hur min pedagogiska stil ger resultat. Hur jag kan förbättra mig varenda gång på det pedagogiska planet. Hitta nya sätt att förklara svåra saker på ett förståeligt sätt. Inte för att någon är dum, utan för att det är saker som är nya och svåra att greppa för en ovan. Hur vår sammanhållning i gruppen blir bättre och bättre. Hur vi svetsas samman som en enda stor familj.

 

karate

Mer från denna träning kan du läsa här.

 

I helgen börjar också våra karatekurser för barn. Också där blir det en stor grupp i år. Inför den tänker jag på en mycket viktig sak. Ibland träffar jag personer som nu är vuxna, som jag tränade när de var barn. De minns detaljer från träningarna, de minns att jag hade så bra tålamod. (Hade jag?) Att jag sagt si och så och gjort det och det. Likadant förstås med de andra instruktörerna. Jag tror att de såg upp till oss. Kanske var vi någon form av förebild. Som lärare. En av mina fd juniorer sa att man har en speciell relation till sin lärare. Oavsett om det är lågstadielärare eller karatelärare eller vilken lärare som helst. Min äldsta dotter är snart 10 år. Jag ser ju hur hon pratar om sina lärare. I skolan, på fotbollen, på friidrotten.. Jag inser mitt i allt att vi som är barntränare - och naturligtvist också vuxentränare - har en otroligt viktig roll som förebild. Det finns barn med tråkiga hemförhållanden. Deras enda vettiga vuxna förebild kan vara karateläraren. Eller idrottsledaren. Det ni.

Jag har en väldigt viktig roll i samhället. Förutom föräldrarollen är detta kanske en av de viktigaste rollerna jag har. Jag tror inte att jag förstått det förrän nu. Vilken betydelse jag kan ha för det enskilda lilla barnet. Jag blir nästan mållös.

Det var inte det här jag skulle skriva om idag. Men det här behövde sägas. När jag sätter mig vid tangenterna kommer texten. Den bara kommer. Kanske är det bättre så – att inte ha någon utstakad plan. Bara skriva. Från hjärtat. På söndag skall jag få träffa dessa barn igen. Nya och gamla. Förväntansfulla och något blyga. Jag känner mig priviligerad som får ha den här rollen. Jag brukar säga att det här jobbet, som är oavlönat, är något jag gör så länge jag känner att det är meningsfullt. Varenda gång jag träffar en gammal karate-elev som berättar hur hen upplevde sina barnträningar orkar jag 10 år till.

 

I am blessed.

fredag 9 september 2016 - 18:00

Huskurer i förkylningstider

Ni har väl inte missat Sevendays temabilaga i Vbl och ÖT igår om hälsa och mode? Jag fick äran att pryda en hel sida med mina huskurer mot ofarliga sjukdomstillstånd. För er som eventuellt missade bilagan, eller inte läser tidningarna kommer tipsen nedan. Detta är alltså huskurer du kan ta till som första hjälp, i förebyggande syfte och när du redan blivit sjuk. Och eftersom vi är inne i september nu och folk är förkylda överallt kan säkert många ha nytta av att känna till dessa tips:

 

Förebyggande åtgärder innan du blir sjuk:

 

1. Motionera regelbundet! Rör på dig varje dag. En frisk kropp klarar bättre av påfrestningar! Försök även sova tillräckligt. I början av hösten startar en uppsjö av aktiviteter och kurser. Prova gärna någon ny idrottsform i höst!

2. Ät bra mat! Låt maten vara din medicin. Undvik socker och vitt mjöl. Ät mycket frukt och grönsaker. Gärna ekologiska för att undvika stora mängder bekämpningsmedel. Antioxidanter fungerar som ett rostskyddsmedel för din kropp. Ät därför mat som innehåller en stor mängd av dessa. Ju färggrannare mat desto bättre. Det optimala är att äta mat i regnbågens alla färger varje dag. Bra mat ur denna synpunkt är tex broccoli, spenat, grönkål, morötter, apelsiner, lök, blåbär, hallon och tranbär.

3. Boosta ditt immunförsvar med c-vitamin! Pressa en (ekologisk) citron i vatten och drick dagligen. C-vitamin hittas även i bland annat nypon, havtorn och svarta vinbär. Vill man ta c-vitamin i form av kosttillskott är det askorbat som är det bästa.

citron

4. Kallpressad ekologisk kokosolja stöder immunförsvaret. Den hjälper även kroppen att tillgodogöra sig näringsämnen, såsom vitaminer och mineraler. Kokosolja kan ätas som sådan eller blandas ut i maten.

5. Probiotika/mjölksyrebakterier hjälper till att bygga upp ditt immunförsvar. Största delen av immunförsvaret sitter i tjocktarmen. Därför är det så viktigt att välja rätt bränsle för din kropp. Naturlig probiotika är bland annat surkål, vitkål, vitlök, joghurt mm. Men eftersom dessa sällan når ända ner i tarmen kan det vara bra att bygga på med probiotika som kosttillskott.

6. Bada bastu! Då svettas du ut slaggprodukter som inte gör någon nytta i kroppen.

7. Det allra enklaste är kanske ändå att komma ihåg att tvätta händerna regelbundet! Tvål och vatten räcker långt.

 

När du blivit sjuk:

 

1. Vila! Kroppen behöver tid för återhämtning. Om ditt sjukdomstillstånd inte är så allvarligt att det kräver läkarvård är detta något av det viktigaste. Det tar längre tid att bli frisk om man ignorerar kroppens behov av vila. Det är också bra att stanna hemma tills man är helt frisk för att undvika onödig smittspridning. Undvik febernedsättande mediciner vid feber, låt kroppen ta hand om viruset på egen hand. I de allra flesta fall är febern i sig ofarlig. Feber är kroppens sätt att avvärja en inkräktare.

Vill man ändå sänka febern är citronomslag en beprövad huskur som kan användas som första hjälp. Denna skall dock inte användas om man har feberfrossa. Pressa en citron i en liter kallt vatten. Håll citronen under vattenytan så att de eteriska oljorna kommer med. Blöt några handdukar i vätskan och vira runt vaderna. Lägg gärna något varmt, tex ylle, runtom. Detta kan sänka febern en grad på kort tid.

2. Honung är antibakteriell. Den är den bästa hostmedicinen! Värt att notera är att den ger bäst effekt när den inte upphettas över 42 grader. Ta en tesked rå honung med några timmars mellanrum.

 

vitlok

 

3. Vitlök är en gammal beprövad huskur, och dess effekt är även vetenskapligt bevisad! Ät den gärna rå. Man kan även skiva den och blanda med honung och timjan och låta dra över natten. Blandningen kan sedan användas mot luftvägsbesvär och halsont.

Vitlök är även användbart vid öroninflammation. Skiva vitlök och lägg tex i en gammal strumpa (aldrig mot huden direkt!) och håll mot det sjuka örat. Vid behov kan man fästa det med en halsduk eller mössa. Låt verka i minst 30 minuter, gärna längre.

4. Citron fungerar även invärtes när du blivit sjuk. Då kan man med fördel dricka den rå, färskpressad och outspädd. Den är antiseptisk och verkar sammandragande. Lindrar om du är svullen i halsen.

5. Ingefära är inflammationshämmande! Riv och blanda i färskpressad apelsinsaft, havtornssaft eller ovannämnda citronsaft. Man kan även koka färska ingefärabitar i vatten och dricka det som té. Låt koka en stund innan du dricker det. Det fungerar även bra att blanda citronsaft i ingefäraté. Jag har själv botat bihåleinflammation på detta sätt, som en del av den naturliga behandlingen.

 

ingefara

 

6. Morot är en mindre känd huskur. Den är slemlösande och har en lätt bakteriedödande effekt. Ät rårivna morötter, eller gör en juice av morot, ingefära och citron. Man kan även pressa i vitlök i juicen.

7. En mild koksaltlösning är antiseptisk. Det är en beprövad kur mot täppt näsa. Koksaltlösning kan användas som näsdroppar och detta kan inte överdoseras. Koksalt kan även användas mot ögoninflammation genom att väta en bomullstuss eller liknande och tvätta ögat försiktigt utifrån och in mot ögonvrån. Egen koksaltlösning gör du genom att koka upp 1 dl vatten med 1 krm salt och låta svalna.

 

Har du några andra bra huskurer mot höstflunssorna?

söndag 4 september 2016 - 18:30

En lärorik helg

I lördags hade jag ordnat en privat tillställning med tre föreläsare inom olika områden. Det var en otroligt intressant och lärorik dag och med tillstånd av föreläsarna skall jag återge er lite inspiration från dagen.

 

Vi inledde med en föreläsning om homeopatisk första hjälp. Catharina Thors, som är en av mina vänner och jobbar som homeopat i sitt eget företag Simillimum, började med att berätta om homeopatins bakgrund. Jag trodde att jag visste ungefär vad homeopati är före föreläsningen, men kan nu medge att jag faktiskt fick lite ny kunskap. Catharina berättade att homeopati ofta kritiseras för att inte vara vetenskaplig. Det har vi alla hört. Läkemedel genomgår olika vetenskapliga tester innan de får börja användas. Har man huvudvärk så hittar man en medicin som tar bort huvudvärken. Och så vips - är du frisk! Tror du i varje fall. Om man vill jämföra skolmedicinen med homeopatin kan man tänka sig ett sånt här exempel:

Tänk er en radio som brusar. Ni vet, en sån där gammaldags. Skolmedicinen slänger en filt över radion så bruset dämpas eller i värsta fall kastar ut hela radion (opererar bort något organ). Problemet borta!

 

DSC 1041

Homeopatin i sin tur är de där "rattarna" på radion, som du ställer in våglängden med när det brusar. Till sist hittar du rätt våglängd och bruset avtar! Två radion kan inte skruvas på samma sätt för att få bruset att avta. Liksom radioapparaterna är individer olika. Vi reagerar olika på olika sjukdomar och symptom. Därför måste behandlingen vara individuell och utgå från mer än symptomet. Har du huvudvärk säger skolmedicinen att du skall ta en Burana. Homeopaten frågar var huvudvärken är. I pannan, i nacken, i tinningarna? Känns det som att huvudet exploderar eller har du ett band runt huvudet? Vilka andra symptom har du? Är du irriterad, är du törstig, är du hungrig? Vill du vara ifred eller hellre i famnen på någon?

Behandlingen utgår från helheten och därför kan man inte säga att "vid huvudvärk skall du ta detta". Det beror på så mycket annat. Därför är det också svårt att vetenskapligt bevisa hur homeopatmedel fungerar, eftersom det beror på individen vilket medel som skall användas. Två personer med huvudvärk kan ha helt olika behandling.

Hon berättar att många av hennes klienter har varit tacksamma för att någon för första gången någonsin faktiskt lyssnar på dem, och de får berätta. Och ärligt talat, ofta har man fått svaret "gå hem och ta en Burana" när någon varit sjuk. Hos sjukvården dvs. Innan någon ens tittat på en. Det beror dels på resursbrist, men dels på hur skolmedicinen är uppbyggd.

 

Andra föreläsaren för dagen var Micka Relander. Hon berättade hur en ekologisk och andlig community är uppbygd i norra Italien. Damanhur. Communityn består av ca 600 personer med ett alldeles eget ekonomiskt system och en egen valuta! Egen skola, egen läkare, egen butik med endast ekologisk mat. 

För att detta skall fungera arbetar invånarna gratis med olika uppgifter enligt ett uppsatt schema. En av de viktigaste sakerna i communityn är ens egen andliga utveckling. Meditation är ett centralt tema. Människorna här bor i hus med ca 20 personer/hus. Det kan vara större famlijer, men ungdomar bor även de ensamma tillsammans i ett eget hus för att lära sig att ta hand om sig själva. 

Droger är inte tillåtna i communityn. Turister får komma och besöka området när som helst eller stanna några veckor eller månader på olika life changing programmes. Micka berättar att hon har varit där någon vecka åt gången och innan de får komma dit genomgår de en läkarundersökning. Främst för att försäkra sig om att personerna är drogfria.

 

DSC 1049

 

På området finns ett tempel som invånarna under lång tid byggt själva för hand. The temple of humankind. Där försöker man samla information om världens alla religioner. Hälsningsfrasen i communityn är "jag ser dig" och så ser man varandra i ögonen. Väldigt fint! En annan sak som jag tycker att resten av samhället kunde ta modell av är att gifta par varje år har ett sorts "utvecklingssamtal". Var är vi, vart vill vi, vill vi fortsätta? Det här borde varenda relation gå igenom, även i Finland. 

Hon berättade även att man utvecklat en apparat som läser av energin i växter och spelar en melodi på basen av växtens energivågor. När man rör växten ändrar melodin. Detta visar hur viktigt det är att man inser att varenda växt är en levande varelse med.. ja, jag vet inte om man skall kalla det känslor, men även växter bör behandlas med eftertanke.

Till sist frågade jag henne hur övriga samhället ser på dessa individer. De övervakas hårt av myndigheterna för att kolla att de följer landets lagar. Min mamma och jag konstaterade ganska snabbt att ok - när ska vi åka?

 

Tredje föreläsaren var härliga Marina Andersson, som jobbar som lifecoach och regressionspedagog bland annat. Vi började med en meditation och därefter följde hennes föreläsning. Hon berättade om hur man hittar styrka att genomgå en förändring. Hennes liv har präglats av en del större förändringar och jag inser att hon verkligen vet vad hon pratar om. 

Hon berättar om olika intelligenser. Den vanliga intelligensen, den emotionella, den fysiologiska och den själsliga. Det handlar om att känna efter, att lyssna på sin egen kropp och sin inre röst. Att lyssna på sin intuition. Att man kan skriva ner olika saker och känna efter vad som först kommer till en. Att tänka över sin arbetssituation, sin familjesituation, sina intressen. Vad behöver ändras och hur? 

 

DSC 1062

 

Hon berättade även om vilka känslor olika organ är kopplade till. Det var oerhört intressant! Om du är lättirriterad tex kan du ha problem med ett visst organ.

Eftersom jag har väldigt lätt för att slappna av till en ledd meditation måste jag medge att jag hamnade i ett väldigt avslappnat tillstånd och blev rätt dåsig. Haha. Jag hörde vad hon berättade, men mest kände jag efter i kroppen hur jag skulle göra. Så tyvärr kan jag inte redogöra något mer detaljerat för hennes föreläsning, men jag kände mig mycket starkare mentalt i kroppen efteråt.

Hon berättade om sitt företag och vilka behandlingar hon utför. Hon gör bland annat kroppsscanningar och en behandling som scannar meridianerna och söker blockeringar. Beroende på var blockeringar finns kan hon sen berätta vilka problem man behöver få bukt med. Min mamma och jag satt sedan och funderade att det här är verkligen något vi vill testa. Eftersom Marina tar emot i Jakobstad i sitt företag Eco Holistic Wellness Coach är det inte direkt så att man far dit en eftermiddag. Men månne vi inte skall få det inpassat under hösten någon gång.

 

Under dagen hann jag även umgås med en massa härliga människor och fick ny kraft och energi att möta vardagens utmaningar. Tyvärr verkar jag nu ha drabbats av sonens förkylning och känner en sprängande huvudvärk. Känns som att huvudet exploderar som en vulkan snart. Märker ni? Jag tänker redan annorlunda! Jag har inte bara huvudvärk. Jag har en sprängande huvudvärk på främre sidan av huvudet, strax ovanför pannan, mer på höger sida. Jag skulle vara en bra patient hos homeopaten nu, haha. 

 

lördag 3 september 2016 - 20:10

Laga egen deodorant

Idag ska jag visa er en jättebra sak! De flesta av mina läsare vet säkert att vanliga deodoranter inte alls är speciellt bra. De med aluminium är värst. Aluminium vill man ju inte smörja på kroppen, och framför allt inte under armarna. Jag tycker inte alls om vanliga deodoranter. De torkar ut huden och ofta börjar det klia och blir rött. Många deodoranter innehåller ju alkohol.

Dessutom är det bra att låta huden andas och svettas. Man behöver svettas för att låta kroppen rensa ut gifter och slaggprodukter. Om man stänger in svetten med en antiperspirant, som täpper till porerna och på det viset hindrar svetten att komma ut, så försvårar man kroppens avgiftningsprocess. 

Svett i sig luktar ingenting. När svetten kommer i kontakt med bakterier på kroppen, i armhålan då i det här fallet, det är då det börjar lukta. Ibland har jag använt kolloidalt silver som deodorant. För att testa denna teori. Silvret är ju bakteriedödande. Det fungerar!

Men nu har jag testat att göra en deodorant i fastare form. Det är hur enkelt som helst och jag har använt denna nu någon vecka och den fungerar! Från morgon till kväll och dessutom ännu under träning. 

Gör så här:

Blanda lika delar kokosolja, bikarbonat och potatismjöl. Man kan droppa i eterisk olja i önskvärd doft. Dessa råkade jag ha hemma när produktionslusten slog till. Steenbergs bikarbonat lär vara det enda garanterat aluminiumfria. Som ni säkert vet är kokosolja fast i kallare temperaturer och flytande i varma temperaturer, över 25 grader. Enklast går det att tillverka detta när kokosoljan är något mjuk.

 

DSC 0991

Och så är det färdigt! Enklare än så här blir det inte!

DSC 1000

Jag använde bara en msk av varje ingrediens för att testa. 

Nästa gång gör jag en större mängd och hittar en bättre förvaring. Men nu bara måste jag dela med mig av detta trots att en vacker burk med lock saknades.

 

Har du gjort egen deodorant? 

 

 

fredag 26 augusti 2016 - 21:00

Om lyckliga relationer

Dagens bloggämne verkar vara relationer. Om att gräla eller inte gräla. Och vad det innebär. Och om fasader. Eller icke-fasader. Eftersom jag i nästa liv skulle vilja jobba som psykolog eller relationsterapeut är det här ett ämne som intresserar mig mycket.

Karolina skriver att de som utger sig för att vara lyckliga på sociala medier kanske egentligen har ett skitförhållande. Caroline skriver att hon aldrig bråkar med sin partner. Amanda skriver att lyckan på sociala medier kanske faktiskt är så äkta som den verkar vara. Linns inlägg om sin relation gillar jag extra mycket. Sådär som verkligheten kan se ut. Jag kan ha missat någon, men dessa har jag läst idag. 

Jag måste ge Karolina lite extra uppmärksamhet, för jag har många gånger upplevt just det där. Vid sidan om alltså. Att par verkar så himla lyckliga på sociala medier, sådär så man själv skulle kunna separera direkt av ren avundsjuka. För att någon månad senare inse att okej, nu har de skilt sig. Kanske den där fasaden faktiskt bara var en fasad. Sedan känner jag också par som på riktigt är lyckliga. Också utanför sociala medier. Det finns lite av varje.

 

relationBild: Pixabay

 

Ingen vill visa den tråkiga sidan på sociala medier. Varför skulle man? "Jaha, nu har jag bråkat med maken igen. Han rusade ut. Undras om han kommer hem innan jag går och lägger mig?". Det blir ju lite konstig stämning för den som läser. Det blir lite för privat. Förstås visar man hellre den positiva sidan - för att också framhäva den för sig själv. "Maken kom hem med blommor!". Sen läser man det själv i skrift - jamen, visst har vi det ganska bra ändå. Delad glädje är dubbel glädje!

Jag tror inte ett förhållandes kvalitet kan mätas i antal gräl. Jag tror inte det handlar om huruvida man grälar eller inte grälar. Utan om hur man grälar. Att man kan säga förlåt, och diskutera saken sansat efteråt. Att man kanske tvingas kompromissa. Dr Phil som är en av mina relationsgurun brukar säga "vill du hellre ha rätt eller vara lycklig?". Jag tror det är en av de viktigaste ledorden för en lycklig relation. Kompromissa. Utan att försöka ändra den andra. Dr Phil brukar vidare säga att "den viktigaste uppgiften i en relation är att lyfta den andra". Att få den andra att feel better about him-/herself. Varenda dag. Få den andra att blomma. Låta hen utvecklas och förverkliga sig själv. Och stå bakom och stötta. Tro på den andra. Och vara hens största fan.

Min sambo vill inte vara offentlig. Han vill inte synas på sociala medier speciellt mycket, han har ingen facebook-profil och vill inte synas i min blogg. Det respekterar jag. Det får ni också göra. Han har dock inget att skämmas över, rent utseendemässigt. Jag kommer ihåg en gång när jag skulle träffa dagmamman på en parkeringsplats där vi stämt träff för att hämta upp barnen. På långt håll såg jag att hon stod och pratade med en stilig karl i vit skjorta. "Åhå, vad har hon bongat för hunk?". När jag kom närmare insåg jag att hoppsan, det var visst min egen karl. 

Vi grälar. Vi har varit tillsammans i 20 år och kan fortsätta den andras meningar om den kommer av sig. Vi känner varann utan och innan. Vi vet precis vad den andra tänker. Vi är båda väldigt starka personligheter och har svårt att låta den andra få rätt. Jag är dessutom en känslomänniska och har mycket lätt för att bli arg, och mycket lätt för att bli glad och skratta mig till andnöd. Jag kan ibland bli så arg så jag skulle kunna stoppa ner gubbskrället i en roskis och låsa fast locket. För att någon minut senare inse att ok, det där var inte smart. Vad var det vi blev osams om egentligen?

Någon dag sedan sa min sambo ett ord, och gjorde en gest. En sån där sak som bara vi förstår. Tack vare vår gemensamma historia. Jag föll ihop på golvet och skrattade så jag kunnat pissa på mig. Så mycket har jag inte gråtit på länge. Ni ser. Glädje och sorg. Vi pratar inte om varandra som älsklingen på sociala medier. Vi målar inte ut en bild av en perfekt fasad. Men vi passar ihop. Vi har delat mer än halva livet tillsammans. Oavsett hur många gånger jag känner den där känslan att stoppa ner honom i roskisen kommer vi ändå tillbaka till kärnan. Vi. Tryggheten. Att vi inte, liksom Linn, vill vara någon annanstans.

Han. Karateläraren. Som de flesta av mina träningskamrater på grundkursen var kär i 1994. Men inte jag. För jag försökte para ihop honom med min bästis. Tills jag insåg. Ok. Jag tror inte det är henne jag ska para ihop honom med. Den här vill jag ha själv. Och så blev det. For better and for worse. In sickness and in health. Trots att vi inte är gifta.

 

 

 

 

 

fredag 12 augusti 2016 - 16:00

Hur livet ändras med åldern

Jag har tidigare skrivit om min 40-årskris. Undrat om det finns något liv efter 40. Jag är inte där ännu, men snart. Jag känner ju en massa människor som är över 40 och är till synes helt normala och mår bra! Det måste finnas ett liv efter 40 även om jag ibland nästan sett avgrunden närma sig i horisonten.

Jag kollade för säkerhets skull för ett tag sedan med mina fb-vänner hur de upplevt att livet ändrats efter 40. Blir något bättre? De flesta var överens. "Allt blir bättre". Tack för det uttömmande svaret. Liksom. Jag blev inte gladare just då. Någon specificerade det med att "det är bara kroppen som ändras, du är samma person". Någon annan sa att "du slutar bry dig om vad andra tänker". 

Jag har tänkt mycket på det där. Kommer jag någonsin att känna mig som 40? Som medelålders? Eller är jag bara jag? Och hur skall man känna sig när man är 40? Finns det någon specifik nu-är-jag-40-känsla?

Min hjärna har verkligen gått på högvarv emellanåt. För jag känner ju inte att min hjärna är gammal, att jag som person är gammal. När jag ser på foton från då jag var 25 ser jag ju att jag ser annorlunda ut nu. Kanske lite mer livserfaren. Inte lika naiv. Lite annan kroppsform. Jag har ju fött tre barn! Jag ser lite mer ut som min mamma.

De få gånger jag får för mig att jag vill vara 25 brukar jag tänka på hur mitt liv såg ut då. Nyutexaminerad från Hanken. Deltidsjobb på varuhus. Bodde på hyra. Min största dröm var ett fast heltidsjobb med ok lön. Ett eget hus. Känslan att ha ett banklån. Barn. Ett normalt liv. Min bebislängtan var oerhört stor. Men ekonomin och livssituationen fungerade som en bra bromskloss. Vi reste varje år utomlands på träningsläger. Ett tag fick jag nog och sa "jag orkar inte med det här längre. Jag vill ha stabilitet". 

Jag började söka andra jobb. Jag ville se något annat. Jag sökte och sökte. Fick komma på många intervjuer. Allt var bra - men - jag var för högt utbildad. Eller hade rätt utbildning men ingen erfarenhet. Jag satt i en rävsax. Samtidigt förväntade min omgivning sig att jag skulle göra annat än sitta i butikskassa med ekonomexamen. "Har du inte sökt nå jobb?". Jo, bara tio den senaste veckan. Det vågade jag inte säga. Jag ljög. T.om. min dåvarande förman undrade om jag inte skulle söka mig vidare. Ångesten, som förväntningarna triggade igång, var enorm. 

Jag misslyckades gång på gång. Slutade äta p-piller i samma veva. Jag led stundvis av hemska avgiftningssymptom. Naturligtvis kom de för det mesta under en arbetsintervju. Kanske var det det som var orsaken. Yrsel, svettningar, suddig syn. Ingen bra kombination. Inte heller läge att berätta orsaken. Till sist lossnade det ändå. Jag blev t.om. kontaktad av en av de största bankerna och kallad till intervju, om jag var intresserad. Utan ansökan. 

På den vägen är det. Idag har jag betydligt mer än vad jag hade vid 25. Jag har allt jag drömde om då. Kanske är det det som är problemet. Att man slutar drömma. Slutar planera för framtiden. Slutar längta efter något bättre. Kanske är stagnation och trygghet något negativt. Kanske borde jag hitta nya saker att drömma om. Planera för. Längta efter. För att hålla livslågan levande! Jag tror det här är ett stort problem för många. Det är ju som bekant resan och inte målet som är det viktiga.

 

mognad

Det där med att sluta bry sig om vad andra tänker stämmer också oerhört bra. Som 25-åring vågade jag inte säga vad jag tyckte och tänkte om jag inte visste på förhand att den andra hade samma åsikt. Jag flöt med som i en grå massa. Det var inte alls bra för min personliga utveckling. Men det var tryggt. Så länge jag var tyst. För hjälp - tänk om någon hade en annan åsikt än jag och jag råkat öppna munnen!

Idag vet vi att jag nästan är på andra sidan ytterlighetslinjen. Jag säger vad jag tycker och tänker. Jag anslöt mig själv till ett politiskt parti för att kunna påverka. Jag bryr mig inte längre om att någon har en annan åsikt. Jag vågar tala! Och jag tycker att sakliga debatter kan vara väldigt givande. Jag talar ofta inte bara för mig själv, utan har i många sammanhang dessutom blivit ett språkrör för andra som inte ännu är där, eller vill vara där - i skottlinjen. Det betyder inte att jag inte känner olust när någon kritiserar mig. Det betyder inte att jag inte skulle bli ledsen över hånande kommentarer och elakheter. Det betyder inte att jag inte legat under täcket och gråtit som 35+ när någon sårat mig djupt. Det betyder bara att jag äntligen vågar gå rakryggad fram i livet och stå för den jag är. Och det är otroligt befriande!

I 30 år flöt jag med och var rädd att såra andra. Jag kommer aldrig gå tillbaka till det, hur ofta jag än skulle få höra att det är fel att ha sk "starka åsikter". Idag tror jag på mig själv. Att ha en stark åsikt är något bra. Du tror på dig själv och står för det! Jag ser inget bra med den mentalt svaga 25-åringen som aldrig vågade säga annat än "jo, nog är det väl bra sådär" när någon frågade om ens åsikt. Eller "jaha, du tycker att det ska va sådär, ja men det blir säkert bra så också". Och gick omkring och funderade vad folk ville att jag skulle säga. Vad jag förväntades svara.

Jag är inte 40 ännu. Men efter att ha skrivit detta och funderat lite förstår jag mitt i allt vad alla menade. Allt blir bättre. Så är det. The only way is up. Borde jag publicera detta till allas beskådan? Linn brukar säga att man ska skriva och skriva rakt ur hjärtat, det blir bäst så. Och eftersom jag idag vågar stå för det jag tänker - så trycker jag på publicera. Innan förnuftet och ångern hinner ifatt.

 

Hur har du upplevt att livet ändrats när du blivit äldre?

 

 

torsdag 11 augusti 2016 - 12:30

Närproducerad gratäng

Vi äter väldigt sällan vegetariskt hos oss. Men en dag fick jag nog av makaronilådorna, och råkade ha en hel del grönsaker i kylskåpet, så jag gjorde en gratäng av zucchini, tomat, chili och fetaost. Ungefär så. Och som man nuförtiden ska göra publicerade jag ett "filtrerat" foto på instagram och facebook. Lite sådär, se - jag kan också äta vege! Och det var riktigt gott!

Ganska snabbt tyckte en av mina gamla skolkompisar, fb-vännen Tommy Holmblad synd om mig. "Jag kan ge dig en påse älgkött. På riktigt, alltså". Haha! Här sitter jag och är stolt över min vegemåltid, och så börjar han prata om kött! Nåväl. Naturligtvis mottog jag erbjudandet. Jag vet att han är duktig jägare och närproducerat älgkött säger jag inte nej till. 

Samma kväll for jag hem till honom och hälsade på deras får och tog emot älgköttet. Sådär helt allvarligt tyckte jag det var en så fin gest, så det kräver ett eget blogginlägg. Det är få som är så generösa, nämligen. Det är inte heller alla förunnat att få ett eget blogginlägg.

 

DSC 0789

DSC 0777

Från jägaren till konsumenten. Nästan som på REKO.

 

Några dagar senare gjorde jag då samma gratäng - men med älgkött. Mycket improviserat, mycket man-tager-vad-man-haver-eller-blir-erbjuden. Jag lovar, det här kommer antagligen vara enda gången jag leker matbloggare. Här är min närproducerade gratäng, inspirerad av Tommy.

 

DSC 0797

Du behöver:

En zucchini

Några tomater

Färsk chili

Malet kött

Fetaost

Ost

Kryddor enligt smak

Olja

 

I mitt fall var kryddorna det jag hittade i skåpet, dvs salt, paprika och en blanding av mango-curry. 

Jag stekte zucchiniskivor lätt i olja, och saltade lite. Varvade tomater, zucchini och några färska chiliskivor i en skål med kryddor och ringlade över rypsolja. Stekte köttet och kryddade, och blandade ihop ingredienserna i en ungsfast form. Toppade med fetaostbitar och riven ost. Gratinera i ugnen, ca 200 grader en stund. Tror jag hade min 15 min i ugnen. Man ser på osten när det är klart. 

Eftersom min man är utbildad restaurangkock (jobbar dock inom annan bransch idag) är det han som har talangen hemma hos oss. Dock har jag lärt mig vissa saker under dessa år. Små knep som man inte annars kanske känner till. Som att salta grönsaker om man steker dem. 

Alla var nöjda och glada, och åt med god aptit. Om vi bortser från de två som inte vill äta annat än makaroner. Just nu. En fas, som jag inte sätter så mycket energi på. Äter man inte så är man hungrig. Äldsta dottern har gått igenom denna fas också, men tack och lov kommit ut på andra sidan. Där man kan äta allt som serveras. 

 

Sådärja, smaklig måltid den som vågar sig på att försöka ett recept utan detaljer. 

onsdag 10 augusti 2016 - 15:15

Laga egen kådsalva

För drygt en vecka sedan var jag med och ordnade en helgträff för ekologiskt och giftfritt intresserade familjer. Det var en energigivande helg och framför allt mycket lärorik. Vi hade olika föreläsningar, trumresa, morgonyoga och så lagade vi egen kådsalva. Och den ska jag berätta om idag. För kåda är en fantastisk produkt!

Kåda är antibakteriell och fungerar bra på svårläkta sår. Den hjälper till att dra ut stickor ur huden (om man låter det dra över natten) och lindrar insektsbett. Kådan fungerar även på sjukhusbakterierna MRSA och VRE. Mer om kådans sårläkningsegenskaper kan man läsa i en finsk undersökning från Helsingfors Universitet här.

Grankåda har de allra bästa egenskaperna. Tallkåda fungerar också, dock i huvudsak på mindre sår. Den här helgen fick jag alltså bekanta mig med kådsalva för första gången, och jag förstår inte hur jag har kunnat missa denna produkt tidigare. Kådan kan användas som sådan eller i form av salva. 

 

För att göra kådsalva behöver du dessa ingredienser:

40% kåda

40% olja, gärna ekologisk

20% bivax

 

Kådan samlas in under juni-juli, så i nuläget kan det vara något sent. Så här gjorde vi:

 

DSC 0698

Samla in kådan i valfritt kärl. Vi använde glasburkar. Den allra bästa kådan är den som är ren och rinner längs stammen. Kådan kan vara vit, gul, brun och t.om. svart. 

 

DSC 0701DSC 0702

Värm kådan i vattenbad. Denna kåda innehöll mycket skräp, barkbitar och dylikt.

 

DSC 0703

Lägg i oljan. Vi använde ekologisk olivolja. Blanda ihop.

 

DSC 0704

Eftersom vår kåda var relativt "förorenad" silade vi i det här skedet bort skräpet.

 

DSC 0707

Sätt i bivaxet och låt smälta, fortfarande i vattenbad. Bivaxets pris kan variera ganska mycket. Det bästa bivaxet får du från en biodlare. Om konsistensen känns för lös lägger du i mera bivax, känns den för tjock tillsätter du olja. Man kan prova sig fram och receptet är egentligen riktgivande.

 

DSC 0708

Häll upp i små burkar..

 

DSC 0709

..eller hylsor. Låt stelna och sätt på korken när det har kallnat.

 

Hur enkelt som helst. Något tidskrävande, men vi hade inte bråttom någonstans. 

 

Har du använt kådsalva? 

 

 

 

 

måndag 8 augusti 2016 - 10:32

Kurs i Zero waste

Jag har semester. Det märks på bloggen. Men det gör inget. Det är helt ok att vara nedkopplad. Detta är min sista semestervecka och jag har egentligen en massa saker jag vill skriva om. Jag måste bara få dem organiserade i mitt huvud först. 

Vi är redan inne i augusti. Augusti brukar betyda att hösten är i antågande. Jag kan känna en liten sorg över att de varma veckorna nu är förbi. De var två i år. Jag låg i solstolen och slappade varenda dag. Med all rätt. Semestern skall inte vara ett arbetsläger. Även om vi också gjort en del jobb.

Hösten brukar betyda regn, rusk och mörker. Deprimerande. Vabbande. Min höst ser inte så dyster ut, åtminstone inte i september. Jag har en massa saker på gång. En tom kalender kan lätt ge ångest. Nu händer det saker.

Första veckan i september håller jag en kurs i Zero waste! Att hålla kurser är inget nytt för mig. Inom karate. Det har jag gjort hur länge som helst. Minst 15 år. Det här området är dock nytt. Man måste ibland våga ta steget ut och göra något utanför bekvämlighetszonen. En karateträning kan jag dra i sömnen. Det här kräver lite mera förarbete. Vill du se mig gå utanför min bekvämlighetszon? Anmäl dig då till min kurs, så ses vi i september! Anmälningen startar 18 augusti. 

 

torsdag 21 juli 2016 - 13:10

Vaccinationstvång

Här ligger jag i solstolen och njuter av sommaren. Känner mig glad och positiv efter mitt senaste inlägg om hur man sprider glädje, och plötsligt inser jag att det inlägget borde fått större spridning. 

Jag tänker alltså på de kommentarer jag sett gällande nyheten om att den hittills okända riksdagsledamoten och centerpartisten Mikko Kärnä fått solsting. Eller, jag hoppas det i alla fall. Inte för att solsting är speciellt roligt, men allt tyder på det. Han har suttit och läst en artikel i Helsingin Sanomat och mitt i allt kommit på den briljanta ideen att uppdatera sin Facebook. "Jag ska förbereda ett lagförslag för tvångsvaccinering". Den starka solen verkar ha fått till torka på en hel del tidningsredaktioner eftersom denna lilla statusuppdatering fått sådan publicitet i media. Men visst, Mikko har fått sina 15 minutes of fame, och folks debattlust har vaknat.

Det finns ju förstås en risk att herr Kärnä är allvarlig. Och på något sätt kan jag förstå honom. Han vill säkert bara barnens bästa. Och försöka främja hälsa. För han är ju som många andra fast övertygad om att vaccin = hälsa. Jag klandrar honom inte. Jag har också trott det en gång. Han tror tydligen att om man tar bort en förmån som barnbidraget, så då kommer alla att göra precis allt som sägs.

Han vill samtidigt ändra strafflagen så att föräldrar till ovaccinerade barn som smittar andras barn skall få ett straff. Har ditt barn orsakat ett annat barns död skall du straffas hårdare. Hur han tänkte bevisa varifrån smittan kommer framgår inte av hans tankar. I kommentarsfältet på hans twitter verkar han något osäker på hur han tänkt det hela. Det är med andra ord en väldigt ogenomtänkt ide han har.

 

vaccin

 

Men låt oss för skojs skull ta ideen på allvar. Det skulle bli ett lagförslag. Kanske skulle det vinna och en ny lag träda i kraft. Det finns några saker man bör ta i beaktande gällande detta, som försvårar det betydligt.

Det enda som talar för detta är att vi nuförtiden i Finland har en massa människor som inte ser till allas lika värde. Är du mörkhyad och utlänning, är du homosexuell, eller nu då vaccinkritiker - ja då har du inte samma rättigheter och värde som alla andra. Då ska du straffas. Sådär, bara för att. Denna trend är mycket tydlig idag. Passa in i facket, eller så krånglar vi till ditt liv via lagstiftningen! Försvinn härifrån om du inte passar in!

 

Det finns tre saker man bör ta i beaktande om man tar detta förslag på allvar:

 

1. Det kan strida mot grundlagen. 

Finlands grundlag, 6§: ........ Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp, eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person. 

Att ändra grundlagen är en stor process. Men visst, det går. Att ta bort barnbidraget på grund av en övertygelse är ett brott mot grundlagen. Vaccin och barnbidrag hör inte ihop. Ingen logisk koppling. Barnbidraget får man för att ha råd att försörja sina barn. 

 

2. Det skulle kräva enorma resurser av FPA att varje månad kolla vilka barn som fortfarande är ovaccinerade, och vilka som blivit vaccinerade och således skulle bli berättigade till barnbidrag. ENORMA! Jag trodde vi skulle spara i Finland? Kärnä kunde gärna komma med en uträkning på vad detta skulle kosta. Byråkratin överlag är naturligtvis inte genomtänkt. Hur har han tänkt att FPA ska besluta om man lämnat bort bara ett vaccin? Om man skjuter på ett vaccin några år av olika orsaker?

 

3. Många fördömande vaccinförespråkare påstår att vaccinkritik är en religion. Det är egentligen en bra sak! Kanske är det så? Kanske hör alla vaccinkritiker till en egen religion som förbjuder gifter, inkl vaccin? Så länge vi har religionsfrihet i landet kan dessa troende inte straffas. 

 

Att det sedan säkert finns många som inte skulle vilja godkänna andra religioner än kristendomen är en diskussion för sig. Att få en lagändring på det känns ändå omöjligt i en demokrati.

Apropå demokrati. Förslag av detta slag som föreslår ett förmynderi från statens sida, det känns bara som att vi är på väg mot Nordkorea. Och de är ju ganska ensamma i världen med sitt sätt att styra folket. Kanske de behöver en kompis?

Kanske är det så som jag läste i en kommentar i en diskussion kring detta, att

"de som understöder detta förslag har antagligen samma logik gällande krigföring. Bara våra egna överlever är det helt ok att skjuta motståndarsidan". 

 

Jag är emot krig, och för fred. På alla plan. För ett jämlikt samhälle där alla är lika mycket värda. Där man inte tvångsmedicinerar friska barn. Där man har ett val. Där man som förälder får välja själv hur man uppfostrar sina barn (bortsett från barnaga som förstås är förbjudet - och nej, att låta bli vaccin är inte barnaga!), hur man ordnar dagvård, vilken mat och vilka mediciner man ger dem osv. Och jag vet att jag inte är ensam. Återstår att se hur stort entourage Kärnä har.