söndag 4 december 2016 - 09:00

Lucka 4: Drömtolkning

Funderar du någon gång över dina drömmar? Varför du drömmer konstiga saker eller har återkommande drömmar? Dina drömmar är viktiga. De är meddelanden eller råd från ditt undermedvetna hur du skall hantera olika situationer. Drömmarna speglar hur du ser på dig själv och din omvärld. De speglar bilder av det som varit, det som är och det som kanske kommer att hända dig eller någon annan. Drömmar kan handla om ditt hopp, önskningar och det du söker. Det är även möjligt att lösa problem i drömmarna.  

Drömfångare är en gammal uppfinning. Även om jag inte är så överdrivet intresserad av inredning har jag märkt att de syns lite här och var nuförtiden. Eller var det förra året? Jag har i varje fall sett dem i olika hem. Tanken bakom drömfångare är att de fångar upp mardrömmarna i "nätet" och endast släpper igenom de goda drömmarna. Man kan därför gärna hänga upp en drömfångare ovanför sin egen eller barnens säng. 

 

För att tolka sina egna drömmar finns det några saker man kan komma ihåg. 

1. Utgå från dig själv. Om du drömmer om en häst, vad symboliserar hästen för dig? Styrka, skönhet, trygghet, rädsla? Samma sak gäller med personer i ditt liv. Vad symboliserar de?

2. Fundera på ditt liv - vad händer just nu? Är du rädd för något, orolig? Dessa känslor och tankar kan bearbetas i dina drömmar. När jag blev sjukskriven drömde jag väldigt förvirrade drömmar. Det är ett resultat av att hjärnan gör sig kvitt överflödigt "bråte". 

3. Skriv ner dina drömmar! Väldigt sällan kommer man ihåg drömmen senare på dagen. Ha ett anteckningsblock bredvid sängen, så att du kan anteckna genast du vaknar. 

 

dromfangareBild från Pixabay

 

När du väl börjar tyda drömmen, fundera på följande detaljer:

1. Tema. Vad handlade drömmen om?

2. Handling. Vad hände och var? Bekant plats eller främmande?

3. Atmosfär och omgivning. Var det en skrämmande eller glad dröm? Var du på land, till havs eller kanske under jorden? Att vara under jorden i drömmen kan betyda att du söker något borttappat.

4. Personer. Drömde du om bekanta eller främmande människor? Personernas egenskaper kan tyda på att du själv vill utveckla dessa egenskaper.

5. Djur. Djur i drömmar kan representera en situation eller en person, eller så kan det vara ditt kraftdjur. (Kraftdjur ska jag försöka hinna berätta om senare).

6. Färger. Vilka färger hade drömmen? Klara och matta färger kan berätta något om stämningen i drömmen.

 

falla

Det finns många websidor på nätet där du kan få svar på vad dina drömmar betyder. Dock ska man ta ovanstående punkter i beaktande, samma dröm kan betyda olika saker för olika personer. Några generella tolkningar kan man ändå våga sig på att göra. Vanliga saker man kan drömma om är:

1. Att falla. Drömmar där du faller handlar om rädslor och ångest.

2. Att flyga. Dessa drömmar symboliserar ofta ambition. Frihet att höja sig över värdsliga problem.

3. Att bli jagad. Drömmar där någon jagar dig kan tyda på att du flyr från ett problem. 

4. Att tappa tänder. Lösa tänder kan betyda förändring.

5. Hus och trädgård. Huset symboliserar ditt jag, och din själ. Trädgården är personligheten.

 

Av ovanstående har jag drömt alla dessa drömmar. Jag drömmer tex med jämna mellanrum att jag tappar tänder, att de är lösa och inte går att sätta fast igen. Jag har varit med om många förändringar i mitt liv. Det kan ha varit i samband med dessa. Jag har även drömt att jag blivit jagad. Och varit rädd. Känt mig obekväm. Dessa drömmar var ett tag regelbundet återkommande. Jag funderade mycket på vad de betydde för mig då. Till slut kom jag på att jag ska lösa de problem jag tampades med i vardagen. Jag ska sluta vara rädd i drömmen. Den gången drömde jag att jag hann undan förövaren. Jag gömde mig och vaknade inte som tidigare kallsvettig med ett gevär mot pannan. Jag vaknade glad, nöjd och stark över att förövaren aldrig hittade mig. Det var sista gången jag drömde den drömmen. 

Att drömma om bortgångna släktingar eller bekanta kan betyda att de faktiskt besöker dig i drömmen. Jag har förstått att de ofta ser ut som en 30-åring om det är så att de besöker dig och det inte bara är en vanlig dröm. Jag kommer ihåg att jag en gång drömde om min morfar som var bortgången. Han var ung och pigg och jag har ju aldrig sett honom sådan. Han var ungefär i 30-årsåldern. Han sa åt mig i drömmen att han skulle hämta hem mormor. Han träffade henne i drömmen och de var så lyckliga över att ha återförenats. När jag vaknade var jag något orolig om mormor fortfarande levde. Den här tiden var hon väldigt sjuk och faktiskt nära döden. Men hon var seg. Hon klarade sig flera år efter denna händelse. 

Senast jag drömde en dröm jag kommer ihåg var det om ett hus. Jag byggde ett nytt hus. Precis så som jag ville ha det. Det gamla huset var till salu. Jag hade ändrat allt så att det blev optimalt i det nya huset. Jag mådde väldigt bra och var tillfreds när det var precis så som jag alltid drömt. Det är kanske ingen överraskning för någon att jag nu är i en sådan situation. Att jag möblerar om i mitt inre och i mitt liv. Att jag försöker hitta lösningar jag är tillfreds med. Jag har drömt denna dröm också tidigare en gång. Då var jag inte tillfreds med det nya huset. Det var en besvikelse. Vi kan kanske konstatera att jag denna gång har bättre möjligheter att skapa det liv jag vill ha.

 

Brukar du fundera på vad dina drömmar betyder?

 

 

 

 

 

 

lördag 3 december 2016 - 09:00

Lucka 3: Meditera med barn - regnbågen

För många vuxna, inklusive mig själv, är meditation något ganska naturligt och enkelt. Många andligt intresserade vill också få in det andliga på ett naturligt sätt till barnen. Jag har haft min äldsta dotter med på en hel del tillställningar och det har fungerat bra. Jag har också gett mina barn healing. Att meditera med barn har dock inte varit något vi har testat på - ännu. Jag stötte på några meditationer man kan göra med barn en dag och kom på mig själv med att förundras över varför jag inte testat detta någon gång.

Alla har nytta av meditation. Jag ska idag tipsa om en av meditationerna man kan göra tillsammans med ett barn. Den här meditationen är gjord av Katinka Wallner. Meditationen kallas Regnbågen och är bra för läkning vid oro, stress och ångest i barnets liv. Hur ogärna vi än vill det så upplever de flesta barn dessa känslor någongång. 

Inför meditationen är det bra att stänga av TV, telefoner och annat som kan störa. Försök hitta en lugn plats. Gör gärna detta till en vana, en viss dag varje vecka t.ex. Ni behöver varsin stol, inget annat. Första gången kan man meditera en kortare stund för att senare förlänga meditationen. Var lyhörd för ditt barn, så att detta blir något naturligt och roligt i barnets liv.

 

meditera barnBild från Pixabay

 

Så här gör ni:

Sätt er på varsin stol, slut ögonen och håll varandras händer. Du som förälder säger då högt: "Vi ber om vägledning, kraft, stöd och styrka i våra liv här och nu. Låt ljuset fylla oss, nu och alltid". 

Därefter släpper ni varandras händer om ni vill. Håll ögonen fortfarande slutna. Du som förälder vägleder barnet i meditationen.

Nu andas ni in och föreställer er hur kroppen ser ut när ni andas. Känn hur det känns att andas in och andas ut. Andas naturligt. Ändras andningen så låt den göra det.

Föreställ er att ni ser en stor regnbåge ovanför er. Se på alla färgerna, hur klara och vackra de är. Kanske finns det någon färg du aldrig sett förut! Det är de vackraste färger du någonsin sett!

En av färgerna strålar ner till dig. Känn hur färgen lägger sig runtomkring dig. Du andas in färgen. Känn hur det känns. Den här färgen behöver du just nu. Den tar bort allt som gör ont. Den gör dig glad, stark, frisk och full av energi. Den ger dig lugn och ro. 

Känn efter hur färgen lägger sig runt din kropp och inuti varje liten vrå i kroppen. När färgen fyller varenda liten vrå inuti dig mår du bra, bättre, bäst! Känn efter hur stark du är, hur modig du är och hur du vågar vara dig själv. Den här färgen finns alltid här för dig.

Nu är det dags att öppna ögonen och komma tillbaka.

 

regnbageBild från Pixabay

 

Man kan stanna hur länge man vill på de olika punkterna. Efter meditationen kan det vara bra att sitta en stund tillsammans med barnet och fundera på hur detta kändes för barnet. Vilka känslor dök upp, vilka tankar? Kanske skulle barnet vilja ändra på något - gör det nästa gång! Var flexibel. 

 

Lycka till! 

 

fredag 2 december 2016 - 09:00

Lucka 2: Andlighet och religion

Vad är andlighet? Egentligen tror jag att andlighet kan vara vad som helst. Det beror på vem man frågar. Som i många andra frågor finns det inget rätt eller fel! I den här bloggen handlar det om min syn på andlighet, och hur det skiljer sig från den andlighet som förknippas med kristendomen (och andra religioner). Det här är inte nödvändigtvis den enda rätta sanningen. Din sanning finns inom dig.

Den största skillnaden mellan de olika typerna av andlighet är enligt min mening att man inom kristendomen tror på en kraft utanför sig själv, dvs en allsmäktig Gud. Inom den andlighet som tas upp i den här bloggen handlar det om att kraften finns inom dig själv. Att det är du som har makten över ditt liv. Att det är jag som är Gud. Och du. Och vi alla. För alla är en. Om man ser människan som energi. Vi är alla delar av samma energi, och hör ihop.

För att komma åt kraften inom dig och kunna använda den optimalt finns det olika vägar att gå. Men alla vägar leder till ditt högre jag, ditt sanna jag och din egen livsväg. Den här vägen är det jag kallar andlig utveckling. Det handlar mycket om energierna i kroppen, eftersom vi alla är energi. Hur vi ska balansera energierna och på så sätt få kontakt med vårt sanna jag.

 

andlighetBild från Pixabay

 

Den andliga utvecklingen kan ske genom meditation, energiarbete - såsom olika former av healing och chakraarbete, regressioner, drömtolkningar, intuition och liknande. Olika sätt att släppa både fysiska och mentala blockeringar, lösa upp trauman och hitta svar på olika frågor och även hitta din livsuppgift inom dig. Att våga tänka större och samtidigt se inåt och lita på att svaren finns där.

Jag tror att varje människa har en egen utstakad livsväg. Om vi känner oss vilse och inte mår bra mentalt har vi kanske bokstavligen gått vilse. Ni vet när det känns som att allt faller på plats. Som att en saknad pusselbit äntligen hittar sin egen plats. Det är då vi är på rätt väg. På den väg som är rätt för just dig. Det är den vägen man borde hitta för att må bra och få mental balans. Samtidigt är det något av det svåraste i livet, och många vittnar om att det är först efter en större kris som detta uppenbarar sig. 

 

Vad betyder andlighet för dig?

 

torsdag 1 december 2016 - 09:00

Lucka 1: Parapsykologi

Idag inleder vi min övernaturliga och andliga månad. Den uppmärksamme noterar att jag visst skrev "Lucka 1" som rubrik fast jag tidigare inte vågade lova att jag publicerar något varje dag. Nå, vi tar det som det kommer. Jag har redan drygt 24 rubriker på ett papper, så det blir säkert bra! Material finns. Om orken tryter hoppar vi över en lucka! Ni vet, som med chokladkalendern. Ibland finns det ingen lucka att öppna om någon varit ivrig. Men nu kör vi igång och så ser vi vartefter vad som händer! Vad passar då inte bättre än att börja med att fundera på parapsykologi. Vad är det? Parapsykologi är faktiskt en vetenskap även om många anser att det hör till pseudovetenskaperna. Parapsykologin studerar paranormala fenomen, i dagligt tal alltså övernaturliga fenomen. Allt som anses övernaturligt hör däremot inte till detta område. Astrologi hör till exempel inte till parapsykologin.

Parapsykologi är studier av psi och livet efter döden. Psi innebär en situation där det finns ett samband mellan en levande organism och dess omgivning som inte kan förklaras med den vetenskap vi nu känner till om hörsel, känsel, syn osv. 

Parapsykologiska undersökningar startade redan i slutet av 1800-talet och idag studeras parapsykologi bland annat på universitetet i Edinburgh. Parapsykologi har även studerats på ansedda Harvards universitet. Det har även funnits intresse i Finland gällande denna typ av studier, men numera bedrivs den i form av föreningsverksamhet och i annan mindre ideell skala.

 

parapsykologiBild från Pixabay.

 

De områden som studerats inom parapsykologi är:

- ESP, Extra sensory perception, dvs att förnimma något med andra sinnen än de vi känner till, tex telepati (att läsa någons tankar) och klarseende (att förnimma en händelse eller föremål utan använding av våra kända sinnen)

- Psykokinesi, förmågan att påverka ett föremål, händelser eller organismer utan att röra det. Hit hör tex levitation (att "sväva" ovanför marken), att förflytta föremål med tankens kraft och teleportation (att förflytta föremål på långt avstånd med tankens kraft)

- Telekinesi, vilket är det samma som psykokinesi fast på distans

- Övriga fenomen såsom bland annat medialitet (att få kontakt med andevärlden), ut-ur-kroppen-upplevelser, nära-döden-upplevelser och sanndrömmar.

 

Personligen tycker jag det här området är fascinerande. Ni vet, filmer och dokumentärer om spökhus och paranormala fenomen är något jag verkligen tycker om att se på. Dagtid. Inga sci-fi-skräckfilmer, utan verkliga program. Där folk går in i ett spökhus och sover där en natt, filmar det hela med värmekamera och dörrar öppnas och stängs och det knarrar här och där, och konstiga röster hörs. För det området är något jag faktiskt tror på. Och har stor respekt för. Jag är övertygad om att det finns ett liv efter döden, och att själen fortsätter på något plan. Jag tror att andevärlden finns mitt ibland oss. Jag tror inte att alla känner av den, men vissa är mer känsliga eller öppna för den. Jag har haft egna upplevelser. Det finns många i min släkt som har övernaturliga förmågor.

Samtidigt är jag lite rädd för andevärlden. Bilden ovan beskriver ganska bra min känsla för andevärlden. Lite skrämmande, men närvarande. Därför skulle jag aldrig ens få för mig att säga något negativt om någon som gått bort. Andevärlden och livet efter döden kan behöva många egna inlägg, egentligen. 

Telepati är det andra området jag tror på. Jag tror inte man behöver göra det så dramatiskt. Har du någon gång tänkt på att telefonen har ringt just när du tänkt på en speciell person som du kanske inte hört av på flera år? Och den personen ringer just när du tänker på hen. Vem av er som startade tanken vill jag inte ta ställning till, men jag tror att telepati inte behöver vara svårare än så. Det kan också vara så att du och en annan person tänkt på precis samma sak, som inte har något att göra med situationen ni befinner er i. Eller att kunna fylla i en annans mening. 

De andra områdena är jag själv mer kritisk till. Men jag stänger inga dörrar eller möjligheter för något. Kanske fungerar det? Jag har aldrig själv upplevt det, men varför inte? Kanske kan man förflytta föremål med tankens makt. Ibland skulle jag önska att jag hade den förmågan, tex när jag ser på tv och bäddat ner mig i soffan och barnen sprungit iväg med fjärrkontrollen.. Eller när salta kexen och osten är i köket i samma situation och ingen orkar stiga upp. Allt som existerar går inte att förklara med vetenskap. Det är jag i alla fall övertygad om.

 

Vilken är din relation till parapsykologi?

 

 

tisdag 29 november 2016 - 13:30

Julkalenderfunderingar!

Vi är snart inne i december! Strax före lillajul förra året var jag väldigt taggad med min evenemangskalender. Jag hade stora planer, många saker vi skulle göra. Men så hände det som inte får hända. Som aldrig borde hända. Men ändå kan ske med dåliga vinterdäck, halt underlag och en alltför snäv kurva. Jag krockade. Jag trodde min sista stund var kommen. Det var inte så lätt att se skillnad på en vit airbag och ljuset i tunneln. Jag har inte sett någondera tidigare. Dagen efter skrev jag detta. Sedan fortsatte livet som om inget hade hänt.

Eller något hade ju hänt. Men jag låtsades inte om det. Kanske är det måhända så att den obearbetade chocken aktiverade början på min utmattning? Förebyggde gjorde den i varje fall inte. Julförberedelserna gick i stöpet. Besvikelsen var stor. För mig alltså. För hela evenemangskalendern lämnade åt intet. Jag kunde knappt gå den första tiden, och alla evenemang jag hade hittat på innehöll någon form av rörelse. Nästan alla. 

I år har jag lärt mig att ta dagen som den kommer. Att inte göra upp alltför stora planer. Främst för att jag vill ha så lite program som möjligt varje dag för att orka. Så i år beslöt jag att tjejerna får göra kalendern om de vill. Själva fysiska kalendern finns kvar, och de får hitta på saker vi kan göra som inte kostar något. 

Det var en bra ide kan jag konstatera! Tjejerna tycker att det är så roligt att hitta på saker, och de har suttit flera kvällar och funderat över vad man kan göra som är i princip gratis! Jag tror de har hittat på 24 saker nu.

Eftersom jag i år kommer att vara hemma till slutet av december enligt nuvarande plan har jag lite mer tid över. Och det är bra - för julen brukar betyda stress för mig. Jag har köpt några julklappar, och jag tror nästan det räcker med dem. Att leva på sjukdagpenning innebär också att det inte blir några stora utsvävningar och det är antagligen en bra sak. Inga impulsköp. Ingen skatteåterbäring ramlar in i år heller. Däremot kvarskatt. Första gången någonsin. Timingen var inte så läglig, men när är den det?

Gällande julkalender har jag faktiskt tänkt ha en sådan på bloggen i år! Eller med lite reservation för besvikelser kan vi kalla det jultema. Jag vågar inte lova att jag orkar eller hinner publicera något varje dag. Jag vill undvika den pressen. Däremot tänkte jag försöka hålla en röd tråd genom hela månaden. Vi har pratat väldigt mycket om mig här i bloggen den senaste tiden, så dags att återvända till temainlägg.

Julen är ju en kristen högtid och därför tycker jag temat andlighet passar bra! Dock kommer jag inte skriva om den andlighet som kristendomen pratar om, utan annan andlighet. Andlighet, med lite övernaturliga och parapsykologiska inslag. Mycket lite vetenskap, desto mera flum. Mycket Linda. Jag kommer också skriva om saker som jag själv inte tror på. Jag kan inte nog betona vikten av att vidga vyerna och ta del av saker som inte är självklara för en själv. Jag har en bra plan, men önskemål om inlägg under temat andlighet/parapsykologi är ändå välkomna!

 

Är ni redo? På torsdag kör vi igång! Jag är så taggad!!

 

 

 

 

 

 

måndag 21 november 2016 - 20:20

Loppisfynd

Oj! Det är min första tanke när jag sätter på datorn nu och inser att mitt inlägg om hur man bemöter en utbränd fortfarande är på listan över mest lästa inlägg just nu. Dylika inlägg är något jag tycker om att producera. Inlägg som berör. På många sätt. Dels kunskapshöjande, dels igenkännande. Ibland lyckas de också locka in folk till min lilla alternativa sfär. Bloggen alltså. Jag har fått mycket tack för inlägget också privat, och det värmer! Väldigt många känner igen sig. 

Idag har jag ingen energi att producera något högkvalitativt inlägg. Helgen som gick var ganska intensiv. Inte för vanliga dödliga, men för mig. Julfest på lördagen, och Hem och skola-loppis på söndagen. Det gick nästan över gränsen för vad som är lämplig mängd program för mig nu. Speciellt då jag var medarrangör på båda. Jag tog sovmorgon till kl 11 i morse, jag låg sedan i soffan och tittade på Hunger Games. Jag tänkte söka upp mina bästa loppisfynd och skriva ett inlägg om det. Men jag orkade faktiskt inte. Så vi tar det en annan dag. Det bästa med loppiset var att jag fick dra dit allt gammalt och efteråt skänkte vi överloppsgrejer till välgörenhet. Nu är det betydligt luftigare i förrådet! Och det är en lättnad också mentalt - faktiskt.

Idag tänkte jag visa vad jag lyckades fynda på loppiset igår. Samtidigt ordnade vi bokbytesdag, och utbudet av böcker var verkligen stort! Jag beklagar dålig bildkvalitet, men det blev nu sådär.. Allt detta betalade jag 2,50 euro för. Det kallar jag fynd. Vissa saker lyckades jag byta till mig, och böckerna var alltså gratis. Jag kanske har sagt det förut, men jag älskar pocketböcker. Man kan nästan säga att jag samlar på dem. Öppnade lådorna i mitt nattduksbord idag, för att kolla läget lite. Inser att jag säkert har 10 olästa pocketböcker där som jag antingen köpt på loppis eller fått någonstans. Så kan det gå! Flera hade jag t.om. glömt bort att jag har! Jag kommer också ihåg att jag en gång beställde tre böcker från Adlibris - vilket sällan händer, loppis är min huvudsakliga bokinköpsplats - och senare noterade jag att ojdå, de fanns visst redan i min hylla. Jag tror ingen av dessa redan finns, men man kan aldrig vara säker. Men bättre en bok för mycket än ingen alls, vill jag nästan påstå.

loppis

Ja, skorna är olika. Jag iddes inte lyfta upp fyra skor i sängen för fotografering. Någon dag ska jag köpa en ordentligt kamera och gå en fotokurs. Tror det börjar vara på tiden. Grattis till er som ser vad bilden föreställer! 

 

fredag 18 november 2016 - 15:10

Hur man bemöter en utbränd

Det värsta diset har lagt sig och för det mesta ser jag rätt klart på saker och ting nu. Jag kan se tillbaka och inse att jag har kommit en bit på vägen. Slutet är måhända avlägset, men från att inte ha kunnat läsa sms och förstå innebörden av texten i så korta meddelanden, kan jag nu läsa längre texter och koncentrera mig på något i upp till 3 timmar. I början blev jag vettskrämd när jag läste att utbrändhet är en hjärnskada, som kan bli permanent. Hur kunde jag pressa mig till det? Varför insåg jag inte i tid? Ja, jag insåg nog, men det var för sent. Trodde att det löser sig av sig själv. Nu inser jag ju att det i mitt fall går framåt, och jag har även hittat positivare texter där det står att de allra flesta blir fullständigt återställda och kan leva ett relativt normalt liv. Det vill jag göra efter ett tag. Jag känner att det är helt möjligt i mitt fall, med rätt verktyg.

Jag känner till båda varianterna. Jag har fått kontakt med en hel del människor under den här tiden. Flera är ännu väldigt trötta och orkeslösa efter många år, medan andra har återgått till arbetslivet och jobbar heltid. Den här processen är så oerhört individuell och därför ska jag nu ge lite tips på hur du som anhörig, kollega, vän eller medmänniska kan bemöta en utbränd för att underlätta återhämtningen. Detta är alltså min samlade erfarenhet av min egen situation och av andras. 

Det kan vara väldigt svårt att veta hur man ska bemöta någon, skall man göra något, vad ska man säga, vågar man säga något? Det är lite som att hantera en person med sorg. Man vet inte vad man ska göra för att inte göra situationen värre. Och så gör man ingenting. Vilket kanske i många fall kan vara allra värst.

 

1. Kräv ingenting. Och här menar jag alltså ingenting. Att stiga upp och klä på sig kan vara det enda man orkar. Många utbrända har skamkänslor, och beskyller sig själva för sin situation. Man vågar kanske inte ens gå till butiken för att man skäms så oerhört. Ofta är det högpresterande människor som ramlar dit. Människor som är vana att kräva mycket av sig själva, och att uppfylla höga krav. Driftiga människor som överskrider stresströskeln regelbundet. Personligheten försvinner ingenstans. Men nu är orken slut. Små uppmaningar kan göra det hela mycket värre. "Nog orkar du väl gå och hämta posten?". Nej, det är inte alls självklart. Man kan istället börja känna sig ännu mer oduglig eftersom man inser att en sådan sak borde man orka. Låt personen göra saker i egen takt. Vad man än orkar. Även om man haft en bra dag kan följande vara väldigt jobbig. Det går i vågor. 

 

utbrandBilden tagen från Pixabay.

 

 

2. Finns där, utan förväntningar. Berätta gärna att du står till tjänst, kan hjälpa till med något eller bara tänker på personen i fråga. Skicka blommor! Man kan lätt känna sig ensammast och mest värdelös i världen. Att någon bryr sig känns ofta väldigt skönt. De skäms inte för en, vilket man kan börja inbilla sig. Skicka gärna sms, men ring inte. Förvänta dig inte att personen orkar prata i telefon. För det kan vara otroligt tungt, bara att trycka på knappen och känna att man borde orka öppna munnen. Förvänta dig inte heller något svar på dina meddelanden. Man kanske helt enkelt inte orkar, just då. Det enda man vill är att bara lägga sig under en filt och sova. Sova. Sova. Och det är det man också skall göra då.

Ett tag när vårt barns dagmamma hade lediga dagar ringde jag mina föräldrar, som kom och skötte barnet någon timme så jag fick sova. Jag höll på att få panik av trötthet. En treåring är inte speciellt energifattig. Ni vet vad jag menar. Mina föräldrar körde 100 km en väg för att sköta mitt barn och fixade lunch åt mig. Just då var det som en lottovinst. På riktigt. Sådana saker betyder oerhört mycket. 

 

3. Analysera inte situationen! Skuldbelägg inte! Man är ofta väldigt bra på det själv. Skuldbeläggande kan vara att säga åt personen att "jag har ju sagt att du jobbar för mycket!", "du har för mycket fritidsintressen", "det där måste du sluta med" osv. När man kommit en bit in i återhämtningen har man antagligen börjat fundera på de här sakerna själv. Ingenting blir bättre för personen i fråga genom att försöka analysera. Hur väl menat det än är.

För flera veckor sedan kände jag att om någon nu börjar försöka hjälpa mig på det här sättet så kommer min sjukledighet att förlängas med en vecka för varje råd. Så tungt kändes det. Ångesten förvärras. Vartefter processen framskrider inser personen ofta i samråd med psykolog och psykiater hur man skall hantera de här frågorna. Om den utbrända själv vill diskutera kan man lyssna. Finnas som bollplank. Men för att inte hamna dit igen tvingas man ställa om saker i sitt liv. Så det här måste man förr eller senare se över.

 

4. Ha tålamod och ta inget personligt! Återhämtningsprocessen tar tid. Den kan ta lika lång tid som man varit överbelastad innan sjukskrivningen. För en del räcker det med ett halvår, för andra flera år. Vissa blir aldrig återställda. Bara att få normal nivå på pulsen kan ta flera månader. Och då först kan man börja återhämta sig. I åratal har jag lärt mina karateelever hur man ska andas djupt ner i magen, lugnt och harmoniskt. Vid mitt första besök hos psykologen klarade jag inte av det. Det var fysiskt omöjligt. Som att nedre magen låst sig. Vilken skam det var för mig. Vilket misslyckande. Nu däremot gör jag det dagligen. Jag måste, för att hålla stressnivån under kontroll. Stressnivån är oerhört låg. Bara att tvingas tänka på två saker samtidigt kan vara fysiskt förödande.

Att man bokat in en kaffedejt en dag och avbokar på morgonen är inget personligt. Man kanske har en sämre dag och inser att man helt enkelt inte orkar. Att man avbokar, glömmer att svara på meddelanden och dylikt handlar bara om ens egen ork. Det betyder inte att sällskapet inte skulle vara bra. Tids nog orkar personen ta kontakt igen och boka in en ny träff. Själv tycker jag att jag blivit väldigt bra på att sätta gränser, för mig själv. Vad jag orkar. För gör jag inte det lider jag av det flera dagar efteråt. Fysiskt. Det är alltså i ren självbevarelsedrift jag avbokat saker i sista minuten. 

 

5. Fråga inte när hen återgår i jobb! Den värsta frågan under den här tiden har för mig varit den om återgång till arbetet. "När börjar du jobba igen?". Väldigt ofta vet man inte. Det går inte att svara på det. Man vill ignorera situationen man är i, kanske låtsas som att den inte finns och helst av allt gå tillbaks i jobb följande dag, som om inget hade hänt. Men något har hänt.

Har man en bättre och piggare dag kanske man känner att jo, om en månad när sjukskrivningen tar slut. Har man en sämre dag tror man att man aldrig är arbetsför igen. Tanken och känslan av att man borde bli arbetsför snart kan vara övermäktig och förvärra ångesten. Ibland vill man bara inte tänka på det. För mig har det varit och är väldigt mycket nu-tänk. Vad orkar jag idag? Många dagar framåt är svårt att planera, likväl månader framåt. Det kan finnas en plan, men det är ofta omöjligt att säga om den håller. Min plan är att återgå till jobbet i januari. Just nu känns det helt sannolikt och möjligt. 

 

Det här är några goda, välmenande råd till er som har en utbränd person i er närhet. Känn ingen press om ni enligt mina råd gjort fel. Det är lätt hänt. Jag har haft väldigt förstående människor i min närhet. Ibland nästan överdrivet försiktiga. Men jag uppskattar det mycket! Det betyder att man faktiskt tagit detta på allvar och förstår hur det fungerar. 

 

Har du fler tips på hur man som utbränd vill bli bemött?

torsdag 17 november 2016 - 16:45

Att skapa är att leva

Jag skrev tidigare om kursen jag deltog i förra helgen, och att vi där diskuterade varför man bloggar. Vi funderade bland annat på varför det inte bara räcker med att skriva dagbok, som man gjorde "i min ungdom". Jag undviker att medvetet orsaka åldersnoja, men faktum är att mycket har förändrats sedan jag var tonåring. Samtidigt tyckte jag det var lite uppmuntrande när Charlotta Svenskberg talade till "oss yngre" och menade att hon kan ha lite annan uppfattning om vissa saker på grund av åldersskillnaden. Mellan Charlotta och mig är det ett år. Till hennes fördel. Jag tror inte hon i första hand pratade till mig, men jag valde att ta det som en komplimang. Man får ta det som serveras helt enkelt.

Under kursen kom vi fram till att en del bloggar för att dokumentera sitt eget liv, lite som en dagbok, men öppet. Andra kanske har det som en egen faktbank, vilket min blogg delvis är. För mig själv. Dagbok i all ära, men när man har suttit och skrivit och åstadkommit något som man kanske rentav är stolt över vill man ju gärna visa upp det. Sitt lilla eller stora konstverk. Man vill kanske ha respons. Eller bara diskutera olika saker. Väcka tankar, och nya insikter. "Ahaa, sådär kan man också se på saken". Kanske inspirera till nya val. Öka förståelse för andras val. En del kanske har bloggen som en karriärmöjlighet i framtiden! Dock bör man komma ihåg att det kräver tid och arbete och många uppoffringar innan man kan börja jämställa bloggande med en vanlig timlön. Som jag senast nämnde är det i huvudsak talkoarbete. 

Personligen använder jag många bloggar som uppslagsverk. Därför är taggarna väldigt viktiga, så man snabbt kan söka om det är något specifikt man vill veta. En blogg som är ett utmärkt uppslagsverk för saker som intresserar mig är tex Morotsliv

Varför sätter folk ner så mycket tid på bloggande då, om det inte ger något ekonomiskt? Det kan man kanske fråga sig. Själv gör jag en massa saker som inte är ekonomiskt lönsamma. Saker som inte ger inkomst kan ge något annat. Självförverkligande. Vänner. Nya insikter. Jag sätter inte ner så mycket tid på min blogg som jag kanske skullle vilja. 2 timmar per vecka när jag jobbar. Max. 

Mitt bloggande är lite i linje med Sara Jungerstens förklaring. Skapande. Jag vill skapa. Jag vill få utlopp för min kreativitet, jag vill forma meningar och stycken, och få ut någon form av budskap. Jag vill leka med språket, och testa olika saker. Det är helt enkelt en form av självförverkligande. Det är en form av att leva i nuet. Av att låta hjärnan och själen samarbeta och skapa något via tangentbordet. 

Det är det här med resan, och inte målet som är det viktiga. Att skapa. Sen när resultatet är färdigt vill jag bara skapa mera. Skapelseprocessen är en njutning för min själ. I min nuvarande situation också ett redskap i återhämtningen. Skulle jag inte berättat öppet om min situation hade jag antagligen gått under. Stödet av andra i samma situation är ovärderligt. Man inser att man inte är ensam. Samtidigt som jag gett hopp till andra som inte vågar gå ut med det. 

Att skapa är att leva. I min släkt har så gott som alla varit konstnärer. Min mormor slutade måla tavlor när min morfar blev sjuk i tiderna. Skapande är ett sundhetstecken. Mår man inte bra skapar man inte. Och tvärtom. Därför har jag nu hållit fast vid bloggandet. För att hålla livsgnistan brinnande. Det finns konstnärlighet i mitt blod och dna. Jag fick det med bröstmjölken. Skapandet och glädje av att producera något, och lite för att utveckla mitt eget språk är mina orsaker till bloggande. Inte kändisskap, hopp om stora pengar eller något annat. En liten bonus, eller ok, jag ska inte ljuga, det är jättekul att folk inspireras och får tankeställare av mina texter också. För det mesta går mina budskap fram utan brus i kommuniktaionen. Ibland finns det medvetna eller omedvetna små brus. Man får försöka undvika dem då man kan. Mina texter och tankar kanske vidgar vyerna litegrann. Men för mig själv är det processen som är det viktiga. 

 

Varför bloggar du?

 

 

 

onsdag 16 november 2016 - 21:50

Makeover i bloggen

Jag brukar säga att jag inte är speciellt intresserad av inredning. Men det stämmer inte riktigt. Jag är intresserad. Men inte nödvändigtvis av det som är inne. Jag har så länge jag kan minnas haft ett intresse för asiatiska prylar. Och det intresset falnar inte så lätt.

Därför ska jag idag frångå min princip om att publicera inlägg med mycket text och istället visa några av mina inredningsprylar som är karakteristiska för vårt hem. Farbrorn längst ner är hand made by sambons farfars bror. Numera bortgången. Han var en konstnär av sällan skådat slag. Det där är ett av de mindre speciella verken, faktiskt. Och den uppmärksamme ser att jag också gjort en liten makeover i bloggen! Nästan helt på egen hand. Lite hjälp av fina Ulrika. Tack för det! 

 

DSC 1437

DSC 1439

DSC 1443

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

söndag 13 november 2016 - 22:22

Vilken bild förmedlar en bloggare av sig själv?

Vilken inspirerande dag jag hade igår! Jag hade trotsat tröttheten och anmält mig till en skrivkurs som Sevendays ordnade med Sara Jungersten och Charlotta Svenskberg. Sara är journalist, författare och bloggare. En person jag har en del annat gemensamt med också, och därför har jag väntat på att få träffa henne på riktigt. Charlotta jobbar som språkstöd för finlandssvenska journalister. Lite i smyg sådär beundrar jag människor som behärskar språket fullständigt. 

Dagen började bra när min bordsgranne satt sig ner och berömde mitt inlägg om Trump. Man (jag) känner mig lite förlägen när någon läst en text man skrivit. Även om inlägget kommenterats känns det lite overkligt att någon verklig människa läst det.

Jag deltog i kursen dels för att jag ville testa hur det skulle kännas att koncentrera mig på något i ca tre timmar. Men största orsaken att jag var med är nog att när det ordnas evenemang som inte ruinerar vardagsekonomin med temat skrivande och språkriktighet sitter jag på första plats. Sånt här gillar jag! Mycket! De tre timmarna gick bra! Samtidigt är jag glad att det inte var mycket längre. Huvudvärken började ge sig till känna den sista halvtimmen. Jag var tvungen att dölja några gäspningar, som absolut inte hade med föreläsarna eller innehållet i kursen att göra - utan enbart med mitt tillstånd. 

 

linda1Idag mer utvilad än igår. Mer skrivsugen än nånsin! 

 

Sara - vilken underbart insprirerande kvinna! Hon pratade om hur man får texten att flyta, hur man får inspiration, hur man ska tänka. Och framför allt att man inte skall tänka så mycket då man skriver. Hur man får den rätta känslan inför en text och betydelsen av detta. Jag kände förvånansvärt nog igen en hel del av det hon berättade. Det kanske betyder att jag är på god väg att bli en bra skribent? Nåja, det får läsaren avgöra. Jag använder mig av lite samma tekniker som hon berättade om, och det gav mig en sorts trygghet. Jag har ofta tänkt att jag kanske gör fel på något sätt, men fick nu bekräftat att detta är precis rätt sätt. Det kanske inte finns några rätt eller fel, men det är ett konstruktivt sätt att skriva. Vi pratade också om varför vi bloggar, vad som driver oss. Pengarna är det inte i alla fall. Bloggande är talkoarbete. I många fall även författarskap.

Charlotta pratade om språkriktighet, min favorit särskrivningar, förkortningar och användning av smileys och utländska/dialektala ord i texter. Vi pratade även om hurudan bild läsaren får av en bloggare, vilken bild som förmedlas via bloggen, och hur den sammanfaller med eller skiljer sig från den bild vi vill förmedla. Vi pratade mycket om att bloggen är ens skyltfönster. Det är logiskt! Att textinnehållet, sättet att skriva, språk- och stavfel samt hur man rent layoutmässigt producerar texten har betydelse. Är man en slarvig och opålitlig person om man har ett dåligt språk? Är man trovärdig om man har ett mer korrekt språk? Jag inser nu också i det här sammanhanget att min bloggheader är antik. Jag borde verkligen förnya den. Jag ska - kanske redan på den här sidan av årsskiftet.

Jag blev verkligen inspirerad av denna kurs och skulle nu kunna skriva 10 texter på raken! Jag kommer att testa lite olika saker vi gick igenom och se hur det känns. Förnya mitt sätt att skriva. Det mest intressanta för mig i Charlottas föreläsning var vilken bild jag förmedlar av mig själv. Det är inte alltid så självklart för en själv. För jag vet vad jag vill förmedla, och jag vet vad som ligger bakom textraderna. Vilka tankar, och vilken avsikt jag har med mina inlägg. Jag hoppas naturligtvis att bilden sammanfaller med det jag vill förmedla, men man kan aldrig vara säker.

För att inte uppfattas som någon besserwisser och präktigheten personifierad vill jag därför varva mina ekoinlägg med lite mer personliga inlägg. Utan att hänga ut någon utomstående (alltför mycket). Detta pratade vi också en hel del om. Hur personliga vill vi vara i bloggen, för- och nackdelar med det, hur personlig kan man vara i en nischad blogg? Det är alltid så otroligt givande att diskutera med andra bloggare. Trots att våra bloggar är rätt olika är vi ändå väldigt likadana bakom bloggen. Vi reagerar på liknande sätt när vi oväntat får beröm för något vi skrivit eller när någon känner igen oss på stan. Vi funderar på liknande saker. 

 

Vi konstaterade också att det är väldigt vanligt att inte lämna kommentarer i bloggar nuförtiden. Och det är lite trist, eftersom monologer är tråkiga. Därför skulle jag nu gärna se att vi bryter den trenden! Lämna gärna en kommentar, jag har endast en vag bild av vem som läser min blogg. Men hur uppfattar du som läsare mig som person? Vilken bild ger jag dig av mina texter och mitt sätt att skriva? Det finns säkert någon läsare som inte känner mig privat. Jag vet att min mamma läser, men hon ger inte en objektiv syn på den här frågan.

Eller rent allmänt, hur uppfattar du bloggare på basen av deras texter?