"Folk var inte utbrända förut.."

tisdag 4 juli 2017 - 17:00 | 20 Kommentarer

Ibland kan man råka höra någon eller delta i en diskussion där någon förundras (i många fall skeptiskt) till varför så många är utbrända nuförtiden och varför folk inte blev det tidigare. Lite sådär med mellan-raderna-tankarna att är det nu riktigt på riktigt folk är sjuka eller är det nån modefluga som folk gärna hoppar på för att få göra något roligare än att jobba. Det är tyvärr väldigt vanliga tankar, jag fick t.om. höra det själv om min egen situation när jag var sjukskriven och längst nere i träsket. Ironiskt nog av andra sjukskrivna.

Jag har också hört läkare och HR-folk som ansett att man inte borde bli sjukskriven om man inte är utbränd pga jobbet. Det finns alltså en hel del oroväckande tankar om detta i omlopp, och det är väldigt skrämmande. Speciellt eftersom folk som blir utbrända – för ja, tyvärr är det ett riktigt tillstånd, en riktig sjukdom – inte ens får en korrekt diagnos. För i Finland kan man inte vara utbränd, man kan bara vara deprimerad eller ”anpassningsstörd”. Anpassningsstörd känns som ett hån. Nedvärderande och skuldbeläggande. ”Det är dig det är fel på, det är du som är störd! Eget fel!”

 

oro

Bild från Pixabay

 

Jag hade lite svårt i början att förstå varför de ansåg jag var anpassningsstörd. Visserligen har jag lite svårt med att placera mig i fack överlag, men det hade inte så mycket med detta att göra. Eller hade det? Kanske det var därför jag blev sjuk? För att jag inte passar in överallt? För att jag går min egen väg och ibland skiljer mig från massan? Var det mitt eget fel? Skulle jag ha mått bra om jag slutat vara mig själv och tagit på mig en av samhället mer accepterad roll? Hade jag missförstått mina symptom som varenda ett kunde prickas av på utmattningsdiagnostiken? Den rikssvenska. I Sverige kan man vara utbränd. Helt lagligt. Vi är efter – som vanligt. Tankarna var många den första veckan – tills jag fick veta att de gav mig denna diagnos för min egen skull. För att jag skulle få ersättning under sjukskrivningen. Men eftersom diagnosen är felaktig är det också svårt att få rätt rehabilitering. Jag är ändå helt nöjd med min situation idag.

Men tillbaka till utbränd förr och nu. Jag har, liksom många andra, funderat en hel del på det här, och skall delge er några tankar om detta idag. Jag är inte helt säker på att folk inte var utbrända förut. Sjukdomar med psykiska inslag har länge varit tabubelagda. Lite skamfyllda. För den drabbade. Alla pratar inte högt om dem. Det skulle jag inte heller ha gjort om jag inte känt ett så starkt behov av att informera, då jag förstod att det finns enorma kunskapsluckor om denna diagnos. Jag tror ändå att utmattning är en välfärdssjukdom, faktiskt. Jag tror att det kan ligga något i att det inte fanns i samma utsträckning förut. Och med förut menar jag ungefär 50 år tillbaka i tiden. Eller kanske bara 30. Men det har inget med modefluga att göra. Det handlar kanske dels om att det är lättare att söka hjälp idag. Och att folk lever längre nu. Vi hinner gå igenom mycket mera. Men roten till det onda finns nog ändå mitt ibland oss. I samhället.

Vi lever i ett prestationssamhälle där resultat och effektivitet är nyckelord. Är du inte effektiv eller resultatinriktad hör du inte riktigt hemma – någonstans. Det finns otroliga möjligheter att vara både effektiv och resultatinriktad. Inte bara i arbetslivet utan även privat. I arbetslivet – de flesta branscher – gör idag en människa det flera personer gjorde för decennier sedan. Bara de senaste tio åren har arbetstakten ökat enormt på många ställen.

I privatlivet är det likadant. Det finns otroligt många stressfaktorer och fenomen som får en människa att må dåligt. Det handlar även här om att vara effektiv och prestera.

 

hus2

Bild från Pixabay

 

Ditt hem skall vara välstädat, vackert och störst i byn. Ju större desto bättre. 200 kvm är för noviser. Du är skuldsatt upp över öronen och varje större utgift orsakar trauma flera månader framåt. Fina bilder av hemmet flashas på Instagram och Facebook. Det finns alltid någon som har ett större, finare, bättre hem – svårt att inte känna ångest. Förut var det vanligt att man bodde kvar i en del av barndomshemmet när man gifte sig och fick barn. Kanske byggdes huset om så att två familjer fick plats. Inget konstigt med det. Helt otänkbart idag.

Dina barn ska ha rätt hobbyn, och du ska vara en engagerad förälder. Det räcker inte längre med att spela lite boll på gården eller dansa framför spegeln för skojs skull. Barnen skall redan från små delta i tävlingar, cuper och utlandsresor. För att detta skall lyckas skall det skjutsas hit och dit, det skall säljas papper och shampon, det skall bakas, det ska jobbas på talko. Helst skall du också vara tränare för gänget. Detta blir lätt ett heltidsjobb.

 

kalenderBild från Pixabay

 

Själv borde du också vara aktiv överallt. Ju mer desto bättre. Det är föräldraföreningar, det är familjens hobbyn, det är egna hobbyn, det är samhällsengagemang. Det finns så mycket man borde vara med på. För att liksom räknas. Utöver det borde du också hinna med någon form av självförverkligande. Efter allt detta borde du gå en avslappningskurs och studera mindfulness, och när du äntligen fått det inprickat i kalendern har din hjärna gått på högvarv och du kommer inte ens ihåg vilken kurs du skulle gå eller varför.

Eftersom du har ett konto på både Instagram och Facebook, och sju andra sociala media – vilket du måste ha, annars är du en outsider – måste du ständigt uppdatera dessa. Bilder av din lyckade vardag, dina fina bakverk, ditt nystädade hem, dina barns fina betyg, dina egna prestationer.. Ju mer desto bättre. Ju fler likes desto bättre mår du. Tror du. Alla vill bli omtyckta, och det finns otroliga möjligheter att nå ut till folk och få erkännande för det man gör eller det man har idag. Vilket naturligtvis inte bara behöver vara negativt. Men det kan lätt bli. 

Då jag växte upp fanns inget internet. Jag klarade mig rätt bra trots att jag inte var online på något som inte fanns dygnet runt. Kände ingen stor press på att kolla vad andra gjorde eller ägde. Man hade ingen koll på andras egendom om man inte besökt deras hem. Mindre stress över att tvingas prestera. Jag drömde om nya kläder till skolstarten. Att få känna sig lite ny och fräsch en gång per år. Både vid skolstart och skolfotot. Hur man såg ut de andra dagarna har världen glömt. Det är inte heller dokumenterat på speciellt många ställen. Tack och lov.

 

brevBild från Pixabay

 

Du förväntas vara anträffbar inom loppet av 10 sekunder, eller säg en minut. Du har en smarttelefon med nätuppkoppling och förväntas svara på meddelanden direkt. Spelar ingen roll om du sover, sitter på vessan, är i skolan eller på träning. Du skall alltid finnas där – för vem som än behöver dig. På direkten. När jag var 10 år hade jag brevvänner. Ingen chat, inga sms. Det gick snabbt när man fick svar på ett brev inom två veckor. Två veckor! Att vänta på brev var roligt. Ingen panik om det någon gång räckte hela tre veckor. Har en person idag inte hört av sig inom en vecka är hen anmäld försvunnen, och skallgång inledd.

Allt ska gå fort! Allt ska ske nu! Impulser kommer från alla håll, måste hänga med i det och det, och miljontals intryck skall bearbetas varje dag.

 

Är det konstigt att hjärnan blir trött?

Är det konstigt att vi känner press på att vi inte duger?

Är det konstigt att vi sliter ihjäl oss för att imponera på människor som vi egentligen fullständigt struntar i?

 

Det är inte konstigt. Det är så samhället ser ut idag. På något sätt måste vi foga oss till utvecklingen. Anses det. Jag skulle vilja påstå att utmattning är en pandemi idag. Det smittar inte, men samhället gör oss sjuka. Och samhället är vi. Det är bara vi som kan ändra denna trend.

 

Vill vi göra det? Är vi redo? Vågar vi återgå till slow-living?

Vågar du testa att vara offline under din semester?

Kommentarer

  • johanna

    04.07.2017 20:16 (3 månader sen)

    Håller helt med! Nu till semestern tog jag helt bort jobb mail synken på min telefon och mitt out of office meddelande berättar när jag kommer tillbaka i jobb inte ens min telefon nummer satte jag med vil de verkligen få tag på nej får de söka min nummer själv.

    • Linda Holm

      04.07.2017 21:51 (3 månader sen)

      Nej hjälp, på jobbet måste de nog kunna klara sig själva några veckor :-o. En arbetsplats överlevnad kan inte sitta på en persons axlar, om man inte är enskild näringsidkare. Bra gjort annars!


  • Nathalie

    04.07.2017 21:03 (3 månader sen)

    Så bra skrivet! Det träffade mitt i prick.. Ska ta mig en funderare tror jag ;)

    • Linda Holm

      04.07.2017 21:54 (3 månader sen)

      Vad bra om det gav en tankeställare i positiv bemärkelse! :) Jag har ju själv haft väldigt många tankeställare den senaste tiden, det är bra att stanna upp och fundera oavsett om det berör en själv eller inte.


  • Anna

    04.07.2017 22:57 (3 månader sen)

    Hej! Bara en bisak i ämnet, men diagnossystemet ICD är internationellt, dvs också i Finland finns diagnosen F43.8A Utmattningssyndrom, som är en underkategori till "Anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress".

    • Linda Holm

      04.07.2017 23:24 (3 månader sen)

      Borde kanske förtydligat - ja, du kan få diagnosen, men inte officiellt. FPA betalar inte sjukdagpenning om du är utbränd, bara om du är anpassningsstörd. Och det är alltså det som är så sjukt.

      • Undrar

        05.07.2017 10:12 (3 månader sen)

        Det är väl tänkt att arbetet ska ses över om man är utbränd av det, d.v.s. ändra på arbetsuppgifterna t.ex? Företagshälsovården har en central roll här.

        • Linda Holm

          05.07.2017 17:25 (3 månader sen)

          Viktigt att samarbetet fungerar där, jo!


  • CorinneGrönholm

    05.07.2017 08:18 (3 månader sen)

    Jättebra skrivet!! Detta borde många läsa för de ger verkligen lite perspektiv! Tummen upp åt dig :)

    • Linda Holm

      05.07.2017 17:25 (3 månader sen)

      Tack! <3


  • Yvonne

    05.07.2017 10:51 (3 månader sen)

    Jag håller delvis med. Men folk har i alla tider haft "i närvrin". Och jag har hört äldre människor berätta om anhöriga som inte har orkat göra någonting under vissa dagar, bara legat kvar i sängen och stirrat in i väggen. Vilken diagnos dessa skulle få i dag är förstås oklart. Och trots att man INTE fogar sig, trots att man vägrar vara nåbar när man inte vill vara nåbar, trots att man aldrig har haft ambitioner att vara störst, bäst och vackrast kan man också drabbas... Kram!

    • Linda Holm

      05.07.2017 17:27 (3 månader sen)

      Du har absolut rätt i båda, tror nog att det kunnat finnas förut också, men antagligen inte i samma utsträckning som idag. Viktigt också att förstå just det som du säger, att varje persons sjukdomshistoria är individuell!


  • Pia

    05.07.2017 21:58 (3 månader sen)

    Tummen upp för detta inlägg! Mitt i prick, med många kloka tankar :)

    • Linda Holm

      06.07.2017 18:47 (3 månader sen)

      Tack för det! <3


  • Rebecka

    05.07.2017 23:50 (3 månader sen)

    Helt underbart skrivet. Jag tror att du slog huvudet direkt på spiken här. Superbra och alla tummar upp för ditt inlägg. Kram.

    • Linda Holm

      06.07.2017 18:47 (3 månader sen)

      Tack så mycket! <3


  • Frida

    23.07.2017 20:54 (2 månader sen)

    Kan skriva under allt vad du skrev i inlägget! Klockrent. Gillar också utmaningen i slutet, om att återgå till slowliving och vara offline under semestern. Har varit offline av och till under årets lopp och slås alltid av hur skönt det känns. Så ja, jag är med!! :D

    • Linda Holm

      25.08.2017 19:01 (28 dagar sen)

      Va bra!! Tack!


  • Fia

    10.08.2017 14:37 (1 månad sen)

    Hej! Håller heeelt med dig. Har själv också varit utbränd i flera omgångar. Dock som jag ännu vill tilägga som jag känner press över är kosten. Är ju medveten om att det är dåligt att äta socker, vetemjöl, mjölkprodukter etc. Det i sig blir för mig också en oerhörd press, och tror att det är många andra som gör. Sku vara så skönt att hitta en medellinje med detta, men så svårt. När man har småbarn är det nog såå lätt att ibland bara koka makaroner och steka korv. Utan att ha dåligt samvete,men det är svårt.Då huvudet säger att de borde få kokt broccoli. Bara mina tankar.

    • Linda Holm

      25.08.2017 19:04 (28 dagar sen)

      Usch, det där med flera omgångar känns så vanligt. Jag vill inte ha mer än en.. Och du - jag ska berätta en hemlighet. Framför allt när jag var sjukskriven och annars om jag är trött så fuskar jag. Makaroner och korv är visserligen inget man kan hitta i någon näringslärobok, men - det är i alla fall bättre än inget. Jag har också kört med det, och tänkt att allt har sin tid. När allt annat fungerar som det skall så äter jag bättre, när inget fungerar är jag glad om jag överhuvudtaget orkar äta. Vad det nu sen är. Släpp samvetet! Jätteviktigt att må bra mentalt också, grubblerier över olika saker gör också skada. :) Man gör det man kan i den stunden, i en annan stund kanske man har andra förutsättningar.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.