Visa inlägg taggade med 'högtider'

lördag 24 december 2016 - 09:00

Lucka 24: God magisk jul!

Tack för att ni följt mig denna månad och för den fina feedback som kommit på min andliga julkalender! Jag har själv njutit enormt av att skriva den, eftersom det här är ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. 

Idag skall jag inte skriva desto mera, utan önska er alla en härligt magisk jul med underbar musik. Det här är något av det vackraste man kan lyssna på. Den här typen av musik betyder mycket för mig. Det påminner mig om mitt förflutna. Jag lyssnade mycket på sån här musik när min andliga resa började. Ofta gick jag med dåtidens mp3-spelare i öronen kvällstid genom stan i väntan på bussen hem efter kvällsskiftet. Den lugnade mig, det fanns ju en del mer eller mindre förfriskade och oberäkneliga typer på vissa ställen. Jag lärde mig dock snabbt var det var säkrast att gå. Att vänta på sista bussen vid torget var inte alltid det ultimata. Den här musiken symboliserar alltså lugn och andlighet för mig. Slut ögonen och njut. Stäng sedan av din dator, telefon och liknande. Umgås med dina nära och kära idag. 

Ha en härlig och magisk julafton!

 

 

onsdag 21 december 2016 - 19:50

Lucka 21: Vintersolståndets magi

Idag är det vintersolstånd. Det är knappast någon nyhet att denna dag är årets mörkaste och att vi nu går mot ljusare tider igen. Därför ska jag idag, sent om sider, berätta lite mera om vintersolståndet. Vintersolståndet kallas även Yule och är en ljusfest då man firar solgudens födelse och ljusets återkomst. Moder jord har sedan sommarsolståndet saktat farten och vänt sina krafter inåt. Naturen ligger i vinterdvala.

Man kan säga som så att vid allhelgonatid, även kallad Samhain, är sommarens slut och vi säger farväl till solen/solguden, som reser in i mörkret och dör. Men hans död är bara temporär. Vintersolståndet, Yule, är tidpunkten då gudinnan åter föder fram honom som en ung man, och solen är tillbaka! Han växer sig allt starkare medan gudinnan slumrar i mörkret och hämtar krafter, för att vid Imbolc, den 2 februari, vakna till liv som den unga kvinnan, våren.

Månaden före Yule är en tid för inre resor, meditation, drömarbete och stillhet. Efter Yule är det dags att igen börja vända sig utåt, skörda frukterna av sitt inre arbete och att växa med det ökande ljuset. Det här beskriver ganska bra mitt liv just nu. 

 

yuleBild från Pixabay

 

Om man vill fira Yule lite extra kan man dekorera med vackra solar och andra saker i guld, för att ta avsked av mörkret och hälsa solen åter. Förr i tiden var det vanligt att man brände ett stort vedträ under årets längsta natt, en "yule log". Vedträt dekorerades under rituella former med besvärjelser för beskydd och fruktbarhet, och sedan brändes den. Man sparade askan eller en del av vedträt för att användas senare under året i magiskt bruk, t ex så kunde man sprida askan över åkrarna för bra växlighet. Eftersom Yule står för pånyttfödelse kanske det kunde vara en bra ide att rista in eller besvärja vedträt med negativa tankar och tråkiga saker och sedan bränna dem.

Man kan även hälsa solens återkomst med gul mat och levande ljus. Den här årstiden äter vi i vår familj väldigt mycket citrusfrukter. Det är ju säsong för dem nu. Levande ljus hör årstiden till och det kan man säkert hitta i varje hem nu. 

På något annat sätt har jag inte uppmärksammat Yule tidigare. Ja, det är faktiskt en rätt ny bekantskap för mig det här med att fira vintersolståndet och dess betydelse. Jag har inte hört talas om något stort firande i Finland, men vid Stonehenge i England har jag förstått att folk brukar samlas. Det rapporterar också Yle om idag. Idag har jag och barnen ätit upp en hel påse mandariner och bakat gula lussebullar. Kanske vi har gjort vårt för denna gång, eftersom vi inte hunnit planera in någon annan ritual. Det får vi fundera på inför nästa år. 

 

tisdag 29 november 2016 - 13:30

Julkalenderfunderingar!

Vi är snart inne i december! Strax före lillajul förra året var jag väldigt taggad med min evenemangskalender. Jag hade stora planer, många saker vi skulle göra. Men så hände det som inte får hända. Som aldrig borde hända. Men ändå kan ske med dåliga vinterdäck, halt underlag och en alltför snäv kurva. Jag krockade. Jag trodde min sista stund var kommen. Det var inte så lätt att se skillnad på en vit airbag och ljuset i tunneln. Jag har inte sett någondera tidigare. Dagen efter skrev jag detta. Sedan fortsatte livet som om inget hade hänt.

Eller något hade ju hänt. Men jag låtsades inte om det. Kanske är det måhända så att den obearbetade chocken aktiverade början på min utmattning? Förebyggde gjorde den i varje fall inte. Julförberedelserna gick i stöpet. Besvikelsen var stor. För mig alltså. För hela evenemangskalendern lämnade åt intet. Jag kunde knappt gå den första tiden, och alla evenemang jag hade hittat på innehöll någon form av rörelse. Nästan alla. 

I år har jag lärt mig att ta dagen som den kommer. Att inte göra upp alltför stora planer. Främst för att jag vill ha så lite program som möjligt varje dag för att orka. Så i år beslöt jag att tjejerna får göra kalendern om de vill. Själva fysiska kalendern finns kvar, och de får hitta på saker vi kan göra som inte kostar något. 

Det var en bra ide kan jag konstatera! Tjejerna tycker att det är så roligt att hitta på saker, och de har suttit flera kvällar och funderat över vad man kan göra som är i princip gratis! Jag tror de har hittat på 24 saker nu.

Eftersom jag i år kommer att vara hemma till slutet av december enligt nuvarande plan har jag lite mer tid över. Och det är bra - för julen brukar betyda stress för mig. Jag har köpt några julklappar, och jag tror nästan det räcker med dem. Att leva på sjukdagpenning innebär också att det inte blir några stora utsvävningar och det är antagligen en bra sak. Inga impulsköp. Ingen skatteåterbäring ramlar in i år heller. Däremot kvarskatt. Första gången någonsin. Timingen var inte så läglig, men när är den det?

Gällande julkalender har jag faktiskt tänkt ha en sådan på bloggen i år! Eller med lite reservation för besvikelser kan vi kalla det jultema. Jag vågar inte lova att jag orkar eller hinner publicera något varje dag. Jag vill undvika den pressen. Däremot tänkte jag försöka hålla en röd tråd genom hela månaden. Vi har pratat väldigt mycket om mig här i bloggen den senaste tiden, så dags att återvända till temainlägg.

Julen är ju en kristen högtid och därför tycker jag temat andlighet passar bra! Dock kommer jag inte skriva om den andlighet som kristendomen pratar om, utan annan andlighet. Andlighet, med lite övernaturliga och parapsykologiska inslag. Mycket lite vetenskap, desto mera flum. Mycket Linda. Jag kommer också skriva om saker som jag själv inte tror på. Jag kan inte nog betona vikten av att vidga vyerna och ta del av saker som inte är självklara för en själv. Jag har en bra plan, men önskemål om inlägg under temat andlighet/parapsykologi är ändå välkomna!

 

Är ni redo? På torsdag kör vi igång! Jag är så taggad!!

 

 

 

 

 

 

måndag 27 juni 2016 - 22:15

Midsommarmakeover

Midsommaren kom och gick. Och jag fick mina första ordentliga rusketusraidat. Dvs solbränna. Lite betoning på bränna, men tack och lov finns det kolloidalt silver att spraya på vid behov. Det fungerar!

Fredagen gick i den sedvanliga stillhetens tecken. Lugn och ro. Bastubad, grillning, familjetid.

 

DSC 0164DSC 0165DSC 0166DSC 0180DSC 3DSC 2

 

På lördag var vi till Tropiclandia av alla ställen. Ingen stor rusning, folktomt i stan. Barnen hade jätteroligt! 

 

På söndag firade vi barnens kusin som fyllde 5 år. Eftersom hon är född kring midsommar hör det kalaset också numera till midsommartraditionen. 

 

DSC 0286DSC 0287DSC 0288DSC 0294

 

..och sist, men inte minst - min makeover. Min absoluta favoritfrissa svägerskan tog och fixade en kriminell till något mera civiliserat. Efter denna makeover tror jag en del av min 40-årskris försvann. Jag känner mig fräsch, och kanske t.om. något yngre! Hallelujamoment! Det behövs så lite. En sax. En ögonbrynspenna. Lite hårvax. Lite läppglans. That's it.

 

Nej - utseendet har ingen betydelse. Men att se ut - det underlättar.

 

DSC 6linda ny2Bara nummerbrickan som fattas på första bilden..

 

..och alkoholen? Ja, den mådde bra på butikshyllan.

fredag 6 maj 2016 - 20:30

Maj

Jag har lite svårt att blogga så ofta som jag vill för tillfället. Datorn jag bloggar på är typ 110 år gammal (ok, från 2008, men det är i princip samma sak). Det tar på riktigt 10 minuter att starta upp den. Halva livet går ju förbi innan man hinner börja på. I normala fall sätter jag på datorn, lagar kvällsmat, nattar barnen och går sen upp på vinden där datorn är och sätter igång. Nu är det så ljust ute så jag hinner somna flera gånger innan barnen ens börjar fundera på läggdags. Det är alltså dömt att misslyckas. Varenda dag.

De senaste dagarna har vi bland annat firat första maj. En dag som allt mer kommersialiseras. Även i år skulle jag helst bojkotta marknaden på Vasa torg. Det prånglas ut en massa - ursäkta - skräp som jag inte har någon som helst glädje av att köpa. Tyvärr röstades jag ner och vi tog en sväng via torget. Tack och lov var vi ute i så god tid att det var relativt lugnt. 

Jag är mycket allergisk mot helgdagar som har en fin orsak till sin existens och förstörs med all kommersialism. Köp, köp, köp! Visserligen får man själv välja vad man handlar och jag lyckades hålla rätt hårt i pengarna denna gång. Jag tycker det är mycket roligare att spara pengarna till något vettigare. Några euro hit och några euro dit blir sist och slutligen en ganska stor summa. Också när de finns kvar.

 

DSC 0629Den här mössan kunde jag dock inte motstå. 

 

Väl hemma kunde jag pusta ut. Jag tycker egentligen inte om folksamlingar. Det kunde förstås underlätta om det vore en konsert med Tomas Di Leva. Då kunde jag trängas en stund. I annat fall sitter jag helst försjunken i egna tankar eller involverad i en intressant diskussion om något betydelsefullt. Haha. Jag har ju sagt att mitt privatliv är långt från fascinerande. Dagens höjdpunkt blev ändå vårinvigningen av studsmattan och en picknick i denna. Det känns vettigare. Utgående från mina värderingar. 

 

DSC 0641

Efter flera dagar med snö kom äntligen solen! Visst tycker jag om vintern - i januari. I maj skall det vara varmt. Och det var det! På natten blev det riktigt varmt. Minstingen höll på att koka över och jag fick tyvärr inse att den kommande veckan skulle innebära en hel del vabbande. Tjejernas veckolånga feberflunssa hade naturligtvis hittat lillebror. Efter en hel del pusslande har vi nu fredag, och minstingen är inte ännu helt frisk. Man blir lite matt när vi snart avslutar tredje veckan utan paus med sjuklingar. 

Men ni som följt mig vet ju att jag inte är någon vän av att stressa bort bacillerna, de behöver den tid det tar. Vila, vätska och närhet löser dylika problem. Några mediciner har vi naturligtvis inte tagit. Förutom en och annan huskur. I vintras botade vi öroninflammation med några droppar kolloidalt silver. Någon antibiotikakur behövde inte lösas ut. Man får låta tiden ha sin gång och ha lite tålamod. För det mesta räcker det.

 

DSC 0667

Och den som vabbar får energi av en kvällspromenad i solnedgången. Man får glädjas åt det lilla. Och denna utsikt är något att glädjas åt. Den är inte så liten heller. 

 

 

 

 

torsdag 24 mars 2016 - 22:00

Glad påsk utan sockerfrossa!

Skärtorsdag. Det fina med den dagen är att jag har hunnit med en massa efter jobbet idag. Bankerna stängde ju kl 13. Jag har fört bilen på service, tjejerna på shopping, handlat på REKO, badat bastu - och nu sitter jag här.

Påsken är starkt på intågande och påsk brukar, liksom jul, betyda sockerfrossa. Det är påskägg, chokladstänger, färgade godisar, kakor, tårtor.. Jag menar, vad är nu en påsk utan påskägg med små plastleksaker i? Ja. En hel del faktiskt. Det är ju inte Kinderfabriken vi firar denna helg. Jag har själv funderat en hel del på det där, för mina barn tycker ju också det är roligt med påskägg. Men kanske finns det också annat man kan göra på påsk för att undvika eller åtminstone minska sockerfrossan och småskräp. En lite mer medveten och hållbar påsk. Tre sista-minuten-tips för att lyckas med en mer hållbar påsk:

 

1. Fokusera på familjetid. Påsken är en längre helg än julen. Har ni tänkt på det? Det finns en massa tid för mys, umgänge och tid att vara tillsammans. Istället för att fokusera på chokladäggen kan man tex ha en skattjakt! Där skatten är en aktivitet man gör tillsammans den dagen. Lite som en evenemangskalender i december. Det kan vara en picknick eller skidutflykt. Det behöver inte kosta något. Det har dessutom utlovats fint väder till helgen, så passa på att vara ute om vädret visar sin finaste sida där du bor!

 

2. Butikerna med sina "köp 20 chokladägg, betala x euro"-erbjudanden underbygger små påskhäxors sockerfrossa. Man behöver inte gå på den reklamen. Kanske har du redan gjort det? Ingen panik! Kanske räcker det dock med ett ägg per person? Det jag gärna skulle se mera av i påskhäxornas korgar är tex nötter, russin, mörk choklad.. Gärna portionerat i papperspåsar! För det estetiska men också hygieniska. Har du inga nötter hemma och känner ett intensivt behov av att blanda ut med godiset? Vissa butiker lär ha öppet imorgon. Personligen tänker jag inte understöda det genom att handla. Jag tycker, som gammal butiksförsäljare, att vissa dagar behöver vara heliga - även för försäljare. Men blir det panik finns lösningen nära.

DSC 0250

 

3. Ägg!! Påsken är ingen påsk utan ägg. Och ägg är något av det bästa du kan äta i min värld. Ekologiska ägg kan man gärna ha på påsken. Skall man lyxa till det lite så är ekoäggen ett måste. Mycket godare, mycket hälsosammare, mycket mera etiskt. Kanske har ni redan dessa i skåpet? Butikshyllorna var tomma på ekoägg, så det är ett gott tecken! Ägg kan dessutom målas giftfritt och naturligt. Paprikapulver, lökskal, gurkmeja.. Såhär gör man på Strömsö. 

 

Glad hållbar och giftfri påsk!

söndag 27 december 2015 - 19:10

Nu är det över

Jag har tidigare berättat att julen är den viktigaste högtiden för mig, då allting måste fungera. Väntan och planeringen inför jul tar månader i anspråk, och julafton är den dag när all planering kulminerar i ett enda.. kaos. Fast det är ett positivt och charmigt kaos. Tror jag. När vi firar jul är vi 10 vuxna och 5 barn. Barnen springer runt yra och förväntansfulla. Med betoning på springer runt. Det där med fridfull jul tror jag är något som sker på pensionärshemmet.

Någon matro får man sällan, men äter gör man. Mer än man borde kanske. Snabbt, snabbt! Eftersom man måste hinna se var barnen är. Mitt i allt är det ett barn som tuggar på något, och någon annan säger att det var modellera där i en burk. Shit! Ni vet ju hur lätt det är att få ut något ur munnen på en tvååring som tror hen äter något gott. Efter en svettig kamp visar det sig dock att det var en gammal salmiakgodis.

Sen kommer tomten. Delar ut paket och barnen river ivrigt upp varje paket. För det mesta sina egna. Om man själv fått något paket hinner man kanske öppna det efter kl 23. Det mesta är ett virrvarr. Att hinna se vad barnen fått, hinna plocka ihop barnens presenter innan de flugit iväg i någon annans hög och ingen vet vem som egentligen fick vad.

 

DSC 0496

DSC 0503

Ett enda virrvarr. Såhär känner jag mig på julafton. Snurrig och virrig, och hinner knappt med. Men samtidigt, det är det som är charmen med julafton.

 

Efter att ha gått på högvarv hela kvällen somnar de oftast ganska bra. Hos oss tog vi sovmorgon till kl 10.30 på juldagen. Med andra ord har vi firat en traditionell jul.

Barnens julklappar kunde vara betydligt färre. Men samtidigt får de en massa saker de behöver, kläder tex. Jag köper sällan nya saker annat än till jul och födelsedagar. Jag vill ju egentligen att de skall lära sig att uppskatta få men högkvalitativa saker. Sakerna, alltså prylarna i sig är inte så många. Jag har hittills tyckt om att koncentrera klädköp och annat nödvändigt till sådana här dagar. Kanske lär de sig då att man inte får allt man tror man vill ha direkt. Utan man kan få det till julklapp. Kanske är det ett sätt att lite lära dem uppskatta och vänta på saker. Kanske är det bara ett sätt för mig att döva samvetet... Men kanske är det också ett sätt att ge dem vettigare saker när man en gång ger och inte köpa en massa "skräp" bara för att.

Nu är det i varje fall över. Framför allt december är fylld av aktiviteter. Julförberedelser, väntan, julkalender, julfest, en massa program. Nu är det slut med det. Vad händer nu? Jag känner någon form av post-jul-depression. Ok, det var kanske en överdrift. Det kanske bara är lugnet efter stormen. En sorts utmattning. Det där med att ta nya tag efter jul känns något avlägset.

Det finns liksom inget att vänta på eller planera nu. En kompis frågade mig en dag vad vi har för planer inför 2016. Eh.. planer? Jag har planerat julen.. Jag kom på mig själv med att man faktiskt alltid borde ha något att se framemot. Det är mycket roligare då. Nu ser jag fram emot.. en lång, kall vinter? Det är ju som jag tidigare sagt resan och inte målet som är det viktiga.

Fast ok. Jag kanske inte har några stora planer. Än. Men jag har redan planerat nyårsmenyn och gästerna är bjudna! Det är tidigt för mig! Haha. Och jag har en ny köksmaskin! Den ska köras in! Nu ska här bakas!

Och en av de bättre och mer intressanta julklapparna jag fick på julaftonskvällen var ett meddelande.. "Hej Linda. Är vi kanske kusiner?". En för mig helt okänd människa, som faktiskt hade rätt! Som jag delar en bortgången farmor och farfar med. Efter bara några meddelanden via FB känner jag att vi har en hel del gemensamt. Spännande!!

 

Så visst finns det liv även efter julafton!

 

 

måndag 21 december 2015 - 13:00

Ärlighet och fantasifigurer

Ärlighet varar längst när det handlar om barn. Det är ett grundmotto jag tycker att man borde hålla fast vid. Att säga sanningen så långt det går. Barn är ju inte dumma. De är ofta mycket klokare än man tror. De har en ärlig nyfikenhet på saker och ting och vill veta en massa. Jag brukar försöka berätta så sanningsenligt jag kan, utgående från min egen livssyn och vad som är lämpligt för deras ålder.

Därför har jag dessa tider ett stort dilemma. Något som gnager eftersom jag måste ljuga. Kanske måste jag inte, men jag gör det ändå. Jag pratar alltså om tomten. Tomten som är en fantasifigur och som man hotas med om man inte är snäll. ”Nu ska du vara snäll så du får paket av tomten”. Ja, hur ont det än gör har jag tidigare år tagit till det knepet själv någon enstaka gång. Tyvärr. Vem är perfekt, liksom.

Det strider egentligen mot alla mina principer. För det första skall man inte överrösas med prylar för att man uppför sig på ett visst sätt. Alla barn är snälla. Ingen föds ond. Alla familjer har inte god ekonomi. Julen ska ju inte handla om antal paket. Dessutom kan man paketera in många små saker i olika paket om man vill ha många paket. För det andra ska man inte hota med saker som inte finns.

Vet ni, jag får faktiskt lite ont samvete ibland när vi pratar om tomten hemma. Jag har dock försökt justera svaren och diskussionerna kring tomten till något mer sanningsenligt. Men fortfarande har jag svårt att veta vad jag ska säga när barnen ärligt frågat ”Mamma, finns tomten på riktigt?”. Numera har jag försökt få det svängt till ”Jaa-a, vad tror du?”. Det brukar trigga igång deras fantasi, och de konstaterar att det visst finns en tomte, samtidigt som det finns de som klär ut sig till tomtar. Och fantasi är bra!

En dag blev mellandottern så ledsen då hon skulle rita en julteckning och hade glömt att rita dit renarna som flyger. Då kände jag att jag måste säga att det inte gör något, för renarna som flyger finns inte egentligen på riktigt utan bara i sagorna. Då var hon glad och nöjd, när hon insåg att det inte gör något att de fattades.

 

tomte

 

Samtidigt som det känns fel att låtsas om att det finns en sagofigur på riktigt tycker jag att barnen själva kan få fantisera och besluta hur det nu riktigt är med den saken. Äldsta dottern har nog genomskådat det här med tomten, men yngre dottern är för liten för att behöva få se sanningen i vitögat. Att diskutera med dem samtidigt känns därför lite knepigt.

 

”Det finns ingen tomte på riktigt, bara utklädda människor”.

”Nää-ä, mammaaaa, visst finns tomten på riktigt??”

 

Jag minns inte när jag slutade tror på tomten. Men jag var nog i äldsta dotterns ålder när vi hade tomte sista gången på julafton. På något sätt tror jag att jag förstod att det inte är en riktig tomte, utan någon som klätt ut sig. Men det var ju ändå lite spännande. Jag vet fortfarande inte idag vem som var tomte hos oss, och jag vill inte veta. Jag vill ha den där mystiken kvar. Det skulle ta bort en hel del av mina barndomsminnen om jag visste vem som var bakom masken. Även om jag har mina aningar.

Kanske är det så jag vill att mina barn också skall minnas detta när de blir äldre. En rolig grej. Lite som maskerad. Lite mystik och spänning. Kanske behöver man inte alltid veta hur allting exakt ligger till. Kanske är det ändå helt ok att få tro på något som kanske, kanske inte finns. För att förgylla julaftonskvällen och tiden före. Kanske rentav hela barndomen.

 

Hur pratar ni med barnen om tomten?

torsdag 17 december 2015 - 13:00

Skärpning - det handlar inte bara om dig!

Jag läser överallt hur stressade folk är när det är en vecka kvar till jul. Hur mycket som är ogjort, oköpt, ostädat.. Julstämningen som inte infinner sig fast hur man försöker. Jag har hamnat i fällan själv. Det började redan i november när ena dottern blev sjuk. Två veckor senare var hon sjuk igen. Sedan kom min krock. Sedan blev andra dottern sjuk. När jag började andas ut kom magsjukan. När hon tillfrisknat från den och jag andades ut igen ringde de från dagis och jag fick hämta febrigt barn igen. När febern verkade avta fick barn nummer tre diarre.

Och här är jag nu. Så totalt omotiverad man kan bli. Sådär överlag. Julstämningen är mer avlägsen än på midsommar. Hittar ingen inspiration att fundera ut vad jag ska köpa åt de som ännu är utan julklappar. Jag är hemma med två barn som börjar vara friska. Mycket piggare än igår. De två senaste gångerna jag tänkt det blev någon sjuk igen. Vågar jag andas ut denna gång? Jag har inte varit på jobb många dagar i december.

Tidigare missade jag julfesten på jobbet pga sjukdom. Idag missar jag den årliga jullunchen. Vi har inte kunnat göra allt i aktivitetskalendern pga sjukdom. Många planer har gått i kras. Igår betedde jag mig som en trilsken tvååring som inte får som den vill. Ja ni ser - upplagt för en fridfull jul!

Tills nu. För en stund sen. Jag blev så irriterad på mig själv. Och sa nästan högt: "Skärpning för f.. (det kom ett kraftuttryck med faktiskt..). Det här handlar inte bara om dig!"

Det gör inte det. Julen är barnens högtid. Om man bortser från köpmännen. Jag firar jul för barnens skull. Jag borde åtminstone kunna låtsas ha julstämning och förväntan. För deras skull!

Vi måste sänka kraven på en perfekt högtid. Det handlar om en dag. EN DAG. Julafton. Jag har alltid tyckt att allt måste vara perfekt den dagen. Annars rasar min värld samman. Det skulle den antagligen inte göra om något falerar. Det är bara i min fantasi jag byggt upp, kanske rentav orealistiska drömmar.

 

DSC 0356

Plastgran - igen. Förlåt mig mina synder. Jag hade tänkt skaffa en riktig gran. Men jag har ju knappt kunnat gå ut ur huset i december. Den har ingen matta under heller. Men det är inte det som är det viktiga. Vi klär den tillsammans. Vi gör så gott vi kan. Det barnen minns är att vi klätt den. Då är det bara det som har betydelse.

 

God mat, alla är friska och glada, ingen bråkar, julpyntet är på rätt plats, inte ett dammkorn i syne, julgranen är pyntad och alla kvistar svänger åt rätt håll, alla får precis det de önskat av tomten.. Ja, ni ser innebörden av det orealistiska i planen.

Visst kan det fungera. Men nu får jag för sjutton ta mig samman och skapa en mysig och förväntansfull vecka inför jul. Om någon annan känner igen sig - tänk om! Allt behöver inte vara perfekt. Strunta i alla perfektionskrav omkring oss! Vad minns du av dina jular som liten? Var det dammkornen i hörnet? Var det lutfiskens kvalitet? Var det antalet sorter hembakat bröd? Var det antalet paket? Minns du överhuvudtaget alla paket du fick? Om du inte tänkt fira jul i skåpen - städa inte dem nu! Ett bra tips!

Det jag minns och som skapar min julkänsla är doften av senapsgriljerad skinka i ugnen och stämningen! Den rofyllda stämningen! Doften av hyacint. Förväntan före. Ja, även jultomten och paketen. Men inget annat.

Som man säger - det är resan och inte målet som är det viktiga. Du som känner som jag, att du inte hinner med - låt våra barn få en fin vecka inför jul. Det är nu vi skapar deras minnen av julen. Ska de minnas en stressad mamma som yrar runt och plockar i skåpen och dammar i hörnen? Eller ska de minnas en mamma som sitter ner och kanske pysslar något, gör något tillsammans med barnen? Som väntar på julen tillsammans med barnen? Ja, jag kommer baka eget bröd. Tillsammans med barnen. Men blir det ett stressmoment låter jag bli.

Nu taggar jag ner. Jag kan inte påverka när någon blir sjuk. Jag kan inte påverka något annat än att jag ger barnen bra minnen. Och det är den viktigaste påverkan jag kan göra inför jul. Starts now.

 

fredag 11 december 2015 - 17:00

Julpyssel - stjärnor

Jag tror mig vara återställd nu, framför allt mentalt. Men jag har kört bil igen, och det känns bra! Det har fungerat helt bra, på alla plan! Det är alltså dags att börja skriva om roligare saker! (Väl medveten om läkarens förvarning om att den mentala svackan ännu kan komma i vågor).

Vi har vår aktivitetsjulkalender och hittills har den varit en hit! Tjejerna som förstår sig på den väntar varje dag på vad vi skall göra på kvällen. Även om det bara är något så ospännande som att någon av dem får välja godnattsaga. Men vi gör något tillsammans, på deras villkor.

 

En dag hade vi pyssel som evenemang. Då gjorde vi såna här:

DSC 0264

 

Ett enkelt pyssel som vem som helst klarar av att göra. Nedan visar jag hur:

 

flinga 1

Du behöver en kvadrat. Det gör du enkelt av en A4 såhär.

 

flinga 10

Vik triangeln dubbelt.

 

flinga 3

flinga 4Klipp remsor parallellt med den ovikta kanten, mot den enkelvikta. Vik ut pappret.

 

flinga 5Vik ihop de klippta "ändarna" och tejpa eller stansa ihop.

 

flinga 6

Turvis åt båda hållen.

 

flinga 7Såhär ser den ut när den är färdig! Gör 6 st likadana.

 

flinga 8Stansa ihop topparna.

 

flinga 9Stansa sedan ihop sidorna.  

 

 ..och tadaa, färdig!

DSC 0264

Svårare än så var det inte!

 

Trevlig luciahelg!