lördag 31 december 2016 - 17:36

Med året konserverat och på burk

Det blir ingen årskrönika, men en kort betraktelse innan detta året konserveras och sätts på burk med etiketten dåtid, det jobbiga året med vissa ljusglimtar. Omskakas.

Lyckodagar2Ett vykort från svunnen dåtid

 

I mellanlandet av Dåtid, Nutid och Nytid är gränserna medvetna men osynliga, även om allt hänger samman på sätt eller annat. Precis som gränserna vi ritat upp mellan stadsdelar, kommuner, landskap, länder och världsdelar på världens alla kartor. Det är våra mentala gränser som skiljer oss människor åt. Vi har osynliga gränser mellan språk, hudfärg, nationalitet och sociekonomiska grupper och de osynliga mentala gränserna hämmar vår kreativitet. Ibland tillåter vi oss att inte göra på ett visst sätt, för vi tror att vi inte kan eller så vågar vi helt enkelt inte. Men tänk om - tänk om....mina förfäder inte gjort på ett visst sätt, då skulle jag inte vara här och nu. Alla mina val, medvetna som omedvetna påverkar nutid och nytid. Detta oberoende om jag vill.

 

Inatt när vi förlänger dygnet med en sekund, hinner många ge löften om hur de vill förbättra sitt beteende eller prestationer på sätt eller annat. Jag hör till kategorin - "våga vägra löften som du inte kan hålla och bygg upp målbilder an efter behov istället".

Burken2Min lyckoburk för årets alla goda händelser och upplevelser

 

Däremot vill jag påminna mig själv varje dag om allt bra och gott jag gjort till mig själv och andra i min "Må bra bok". Nästa år (detta är inget löfte) vill jag komplettera det med "Min lyckoburk". Varje söndag fyller jag min burk med en liten not om något roligt som hänt under veckan. När Finlands 100-årsjubileum lider mot sitt slut den 31.12.2017, öppnar jag den och får ta del av allt det underbara och den glädje jag fått uppleva under ett år.

Det är så lätt att vi glömmer allt det goda vi får vara med om och fokuset hamnar många gånger på stunder när vi presterar lite sämre eller känner oss otillräckliga eller i en svacka. Och det är helt okej. Men det är bra att påminna sig själv om det positiva. Vi är alla människor med precis likanda behov, oberoende på vilken sida av de osynliga gränserna vi finns. Ifall det är något jag ändå mot all förmodan vill lova inför det nya året. Då är det att notera och godkänna de behov som mina medmänniskor har.

Jag önskar Dig ett sprakande gott slut på 2016 och ett bubblande början på 2017. Må det nya året fyllas med frid, kärlek, vänskap, ljus, fred och tillväxt. Låt oss ta till oss all kunskap och de personella resurser som finns, för att med klokhet, känsla, medvetenhet och sunt förnuft tillåta vår egen utveckling tillsammans i stort som i smått.

Ta hand om varandra och dig själv. Vi har bara en av oss.

 

Together in 2017Ut ur det gamla och in i det nya med ingen som helst aning om hur allt kommer att te sig.

onsdag 28 december 2016 - 12:59

På Domkyrkans trappa

 

Jag vet precis på tidpunkten när det hände, då jag medvetet försökte koppla bort känslan av obehag och vidare signalerna till min Amygdala när kroppen satte sig i larmberedskap. Det var på tåget från Helsingfors till Vasa den 16 december, klockan 17.35 när jag satte mig ned för att försöka skriva följande lyckolucka i denna blogg. Men lyckokänslan hade dämpats av olika händelser. Något sa mig, att jag inte skulle använda min vrede och ilska och att försöka dämpa den nya obehagskänslan och inte låta den genomsyra mitt inlägg. Det har tagit mig några veckor att distrahera de obehagskänslor som gärna gjort sig påminda. Obehaget har förföljt mig och jag har försökt att i min inre träningsplats försöka hitta ett lugn och samtidigt har jag ägnat mig åt att ta hand om de egna bestyren. Precis som att trava runt i en Jungfrudans utan ett slut.

jungfrudansJungfrudansen vid Bragegården

Jag har lärt känna mina egna känsloreaktioner och bestämde mig för att ta en mental paus och på så sätt undvika olika former av social media som var överfylld av känslor med frustration och ilska.

Även mailboxen och messenger fylldes av olika åsikter, både negativa som positiva. Det handlade om allt möjligt som skedde under en kort tid innan julen. Jag fick t.o.m. göra en anmärkning till förvaltningsdirektören på sjukhuset i Östermyra liksom en reklam TV kanals nyhetsredaktion som på "prime time" påstår att de förkastliga bus samtalen på svenska till sjukhuset koordinerats från den plats jag sitter vid. Undrar var källan sitter?

Jag brukar undvika i det längsta att göra politiska ställningstaganden i detta forum, liksom i mina dagliga statusuppdateringar på social media. Detta eftersom alla har sina egna värderingar som var och en bildar sin uppfattning utgående ifrån. Nu känner jag att det finns krafter som vill skapa kaos och oreda.

Jag är matt och har känt mig andefattig under några veckor. Jag har resonerat fram och tillbaka och inser att det går inte att stänga ut allt, men det är fullt möjligt att försöka hitta ett lugn oberoende. Jag har försökt hitta nåt vettigt i de resonemangen som förts på olika plan av politiska partier och enskilda individer.

Men när jag får tag på de Sannfinländska ungdomarnas videosnutt mot skolsvenskan, då slängs det röda skynket framför ögonen på mig och det ryker ur näsborrarna som hos en tecknad tjur vid tjurfäktningen. Deras video som är bandad på trappan upp till Helsingfors Domkyrka bredvid Statsrådsborgen gör mig oerhört upprörd. Det är så lågt, osmakligt och fantastiskt barnsligt. Dessutom finansieras ungdomsförbundets verksamhet med medel från den gemensamma skattekistan. "Hur täcks de? Jo, de täcks!", för att citera en god vän. Och denna galenskap smittar av sig som en löpeld i en skogsbrand.

Hjärnan skiljer inte mellan sanning och fantasi. Under mina snart trettio verksamma år inom samhällsbygget med många förtroendevalda som passerat revy, är det senaste året något i hästväg, utöver det vanliga. Tänk om jag fantiserat och drömt allt och vaknar upp i en helt ny sanning. Men tyvärr blir jag väldigt varse om hur landet ligger när jag möts av attityder som jag inte trodde man kunde möta i vårt så genuint tvåspråkiga land och stad som Vasa. Plötsligt är min tanke tillbaka vid en händelse några veckor före julen.

Ja, den då nya tjejen i en av centrumkioskerna som rynkar på näsan, låtsas stå handfallen och vill knappt ge mig service när hon hör mig inleda på mitt modersmål. Att dessutom uttrycka sina känslor i ord "En ymmärrä, onneks mä en puhuu ruottia" framför mig var bara för mycket. Alla övriga som jag har mött bakom samma disk är mycket vänliga och kundorienterade och när det behövs använder vi varsitt modersmål, alltid med respekt för varandra. Jag gjorde en anmärkning och nästa gång jag besökte samma kiosk, stod ägarinnan där tillsammans med den ohövliga. Ja, den ohövliga förstod plötsligt vad jag sa och kunde till och med ge tillbaka växel på mitt modersmål.

Det handlar inte längre om att kunna förstå eller tala ett språk. Det handlar om attityden och de egna värderingarna. Vad har alla de i sin box eller ryggsäck, som medvetet går in för att inte vilja förstå och med små medel kränka och göra andra illa?

Tänk om jag blir bemött med samma ovilja att förstå och ifall man låter etiken falla på grund av egen attityd när jag behöver hjälp i en situation av plötslig svaghet i en kris eller vid sjukdom. Vad händer då? Blir det mitt eget fel att jag blir förbisedd på grund av att jag tillhör den andra språkgruppen eller ännu värre, en annan nationalitet?

Min amygdala spelar mig små spratt och jag vill undvika att nervkopplingarna i amygdala växer sig starkare i takt med upplevelsen av vardagens grymheter.
Jag har ingen orsak att "stressa upp" mig på alla konstigheter och alla individer med andra värderingar än mig. Lite sunt bondförnuft är det enda jag önskar till alla inför det nya året, som vi skall försöka skapa tillsammans. Ifall ni täcks?!

onsdag 14 december 2016 - 21:35

Lyckolucka 14 & 15


Att uppskatta hur lång tid saker och ting tar är något som tar tid att lära sig. Men det går. Med den "drucknes envishet" som någon har myntat, tar vi den tid vi behöver för att skapa nutid och nytid.

 

Lyckolucka nr. 14 & 15

"Tiden räcker till för den som använder den"
-Leonardo da Vinci-

"Början är det viktigaste delen av arbetet"
-Platon-

trohoppochkarlek2Tro, hopp och kärlek finns i kustområdet just nu.

 

Ofta säger vi att vi har ont om tid. Jo, såtillvida att man inte kan begränsa sig eller prioritera och ifall man ingenting gör så kan man ju aldrig veta när man är klar.

Ibland känner jag mig allt lite annorlunda eftersom jag programmerar in hur lång tid saker och ting får ta och som jag vet att tar en viss tid. Ska jag köra till exempelvis Jakobstad från Vasa, vet jag att det i sommartid tar 1,15 timme och vintertid 1,30 timme. Åker jag till Vörå, tar det 25 minuter. Allt vad jag gör har sin egen tid - dusch, frukost, nyhetsgenomgång, etc.

Det känns så mycket lättare att ha en form av tidsbegrepp när man ska planera större tillställningar, det egna arbetet och resor. Då behöver man inte oroa sig ifall man ska hinna. En arbetsuppgift tar exakt den tid som är avsatt för ändamålet, det går inte snabbare. Därför gäller det att avsätta den tid som behövs för det som skall bli gjort.

Egentligen är begreppet tid mycket intressant. Vi upplever den så olika även om tid är en ordnad följd av händelser. Tidigare har jag varit en stor tidsoptimist, när jag var ung och inte förstod bättre. Idag är jag tidsoptimist när det gäller att hålla tal eller föreläsningar. Jag har ju så himla svårt att begränsa mig, vill få med så mycket. Samma sak gäller vid diskussioner. Jag skulle kunna sitta i timmar i dialog kring något intressant ämne, tills tiden kallar mig tillbaka.

Överlag är det lätt att skjuta på saker som sen hamnar på hög - det fixar sig!
Jo allt fixar sig, men då oftast med små marginaler och känslan av stress smyger sig på. Jag försöker undvika det i det längsta, men är man härligt ofulländad får man snällt erkänna sina svagheter och ibland, dock sällan, kan det slinta i tidsplaneringen. Då får man lita på sin talang och erfarenhet. Det är helt klart att om jag inte kan styra min tid, då kan jag inte styra nåt alls.

Egentligen handlar det om dessa evinnerliga tidstjuvar som verkar föröka sig dag för dag. Jag måste erkänna att jag under de tre senaste dygnen fastnat i SOME nätet. Vanligtvis låter jag bli att låta olika sociala medier ta tid av mig på min ordinarie arbetstid och e-posten kollar jag med vissa tidsintervaller. Men de tre senaste dygnen har det ramlat in mejl och chat-funktionen har varit mycket aktiv. Jag bjuder på det, även om mina inplanerade arbetsuppgifter blivit satta på undantag till förmån för frustration, irritation och besvikelse över att det finlandssvenska blivit satt på undantag.

Jag lyfter på min blomsterhatt för alla underbara människor som gett sin tid, sitt stöd och även de som gett goda råd och pekpinnar. Jag vill via alla dessa underbara ge en eloge till de folkvalda som har en aktiv roll i diskussionerna på nationell nivå och som verkligen använder sin tid väl.

Kraft och styrka - Kustområdet Österbotten är med er. Det finns tro, hopp och kärlek och det vill jag förmedla till er!

 

tisdag 13 december 2016 - 13:42

Lyckolucka 12+1

 

Det har ägnats många timmar till funderingar och chatdiskussioner det senaste dygnet på många håll i landet. Luciadagen som ska vara ljus och fin, fick svarta sorgkanter som en följd av nonchalans och okunskap.

 

Lyckolucka 12 + 1

 

När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker du betraktar”

-Max Planck-

Det finns två sätt att sprida ljus - att vara ljuset eller spegeln som reflekterar det. ”
-Edith Wharton-

lucia2Låt ljuset och energin stråla i hopp om förnuftiga fortsatta beslut

 

Positiv energi är viktigt för oss, speciellt under den mörkaste perioden av året i vår egen lilla värld. Speciellt nu när klimatet hårdnar dag för dag i vårt lilla land och demokratin blir satt på undantag, liksom omsorgen om den lilla människan. Tyvärr har släktet Dysterkvist ockuperat vårt kustområde i natt och under morgontimmarna.

Det gäller för oss alla att hålla modet uppe och hitta de små ljusa punkterna i vårt ”mikrokosmos” och betrakta dem som helande för våra trötta och uppkopplade hjärnor. Vi borde ha möjlighet att ta oss ut under de futtiga timmarna av solljus per dygn eller att bara sitta och meditera flera minuter framför ett stearinljus, för att inhämta energi och ork. Detta istället för all det artificiella ljuset vi omges med i tv-skärmar, smarttelefoner och pekplattor.

Vi behöver få sova på saken och hitta nya sätt att se, men det ges ingen tid för det just nu.

Tänk om luciakronan kunde ge den energi vi behöver, på samma sätt som solen gör. Jag skulle bära den varje dag minst tre månader i året. Det skulle spraka av energi runtomkring mig. Med tankens kraft vill jag skapa det positiva och hoppas på att det sunda förnuftet skall segra till slut.

Även om det just nu tar emot, borde alla ges möjligheten att iklä på sig rollen av Lucia idag och sprida värme, ljus och glädje runtomkring sig. Åtminstone en liten stund. Kraft åt alla som kämpar för den goda saken. Ni andra kan också göra det ifall ni vill, även om ni inte hittar er luciakrona och vita nattsärk med det breda röda bandet.

söndag 11 december 2016 - 21:56

Lyckolucka nr. 11 & 12

Lyckolucka nr. 11 & 12

"Den vise vill veta, den dåraktiga tala"
-Koranen-

"När det är uppenbart att ett mål inte kan uppnås, ändra inte på målet, ändra dina tillvägagångssätt"
- Konfucius -

Hur jag njöt igår att få sitta och lyssna på alla de kloka och innovativa som belyste vetenskapen från olika håll när priserna till minne av Nobel delades ut.

Det sägs i den gamla litteraturen, att det mänskliga förståndet är det största av allt som skapats. Det är ett påstående som kanske de flesta har godtagit. Speciellt när man tänker på de kloka och visa som t.ex. Albert Einstein med sina krångliga matematiska formler kunde bevisa att rummet är krökt. Eller han Edison som uppfann glödlampan och telefonen. Den hette egentligen börstelegraf i tidernas begynnelse och senare trådtelegraf. Ja inte den typen av smarttelefon i börsformat som vi har idag, utan den rejäla med damer som förenade samtalen från en till en annan. Ja, för att inte tala om fonografen, som gjort att vi i dag kan återge musik.

Vi kan inte förneka att vi i jämförelse med aporna och deras oändliga nyfikenhet, har ett strålande intellekt för att utforska den värld vi är födda och lever i. Genomsnittsmänniskans intellekt är säkert mera charmerande än fulländad. Ifall intellektet skulle vara fulländad, skulle vi vara fullkomligt rationella varelser utan synder, svagheter eller dåligt uppförande. Hur tråkig skulle inte världen vara i sånt fall. Och hur charmlösa skulle vi inte vara. Helgon utan synder är inte intressanta. Även prismottagarna hade sina små laster och små lik i garderoben.

Vi människor är charmerande med våra svagheter, vårt oförstånd, våra utsvävningar, vår inkonsekvens, våra fördomar, vår glömska och vår ensidighet.

Ifall vi skulle vara fullkomliga, hade vi inte behövt förnya våra nyårslöften eller goda föresatser varje år. Ingen skulle vilja spela schack eller pidro, ifall hen kände till nästa drag på förhand. Alla böcker skulle bli liggande ifall vi kunde förutse handlingen och slutet.

Det mänskliga intellektet är charmerande genom sitt oförstånd, sin egensinnighet, oberäknelighet och sina fördomar. Om vi inte har insett den sanningen, har vi inte lärt oss något av de senaste århundradena och studier av det mänskliga psyket.

Hjärnan har inte utvecklats i samma takt som uppfinningarna och den tekniska utvecklingen. Ursprungligen tjänande vårt förstånd till att förnimma fara och skydda livet. Att man senare kom att värdesätta, kemi, fysik, logik och matematik måste vara en tillfällighet. Det måste ha varit ett första sätt att visa vägen till föda och utvecklats efter det till olika formler. Vi känner sanningen och genom våra känslor kommer alla tankar. Skulle vi enbart gå omkring och tänka, vore vi förnuftet själva.

glasflaskor2

Vi har alla våra mål, precis som den fullkomliga myran i sitt samhälle. Den vet vart den vill och envist tar den sig fram. Vi tvivlar på oss själva och vad omvärlden ska säga. De egna målen kan nås. Ibland gör vi misstag och då gäller det att försöka låta bli att upprepa dem ifall de inte leder nån vart och ta nya tag. Ibland kan misstag vara början på nåt nytt - en ny utveckling - en ny ide'.

Det är de mänskliga svagheterna som skänker livet färg. Inte vill vi väl leva i ett fullkomligt myrsamhälle med exakt samma mönster, som pågått i många millioner år.

lördag 10 december 2016 - 12:30

Lyckolucka 9 & 10

Ibland blir saker på ett annat sätt än jag tänkt mig och då måste jag bara acceptera det och gilla läget. Jag sätter mig själv och mina förväntningar åt sidan och tar mig till nuet för att finns till bara för den som behöver mig mest just då. Utan krav och pekpinnar. Vägen dit är snårig och backig, men med små steg når jag fram ifall jag själv vill.

skyddsangel2

 

 

Lyckolucka nr. 9 & 10

"Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv."
- okänd -

"Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare"

- okänd -

Varför och för vem måste man bevisa sig vara "bäst i klassen"? Varför behöver man skapa, en av andra uppfattad "prutthurtig" attityd? Varför måste man känna sig omtyckt av alla? Varför måste man vara med och röra i alla grytor, när man har egna att kolla så att de inte bränns i bottnen? Ja t.o.m. I grytor som man inte har en hum om hur de ska tillredas.

Varför känner man sig ibland som den mest ensamma i världen?
Varför kan det kännas jobbigt att röra sig med massor av människor?
Varför räds man tanken och känslan att mynta ordet NEJ, jag orkar inte eller kan inte just nu?

Varför är omvärlden så duktig på att ställa krav, peka med fingret, stigmatisera andra och dela ut pekpinnar utan minsta lilla hänsyn till hur den enskilda människan mår och sen i princip inte behöva ta hand om konsekvenserna?

Har vi - du och jag, rätt att ifrågsätta den lilla människan som tar en mental paus i kaoset, bara för att vi själva mår bra just för stunden och tror oss veta hur andra känner och tänker?

Eller är det så att vi tror oss må bra, höga av "kaos ångorna" och anser att alla andra behöver agera på precis samma sätt som vi. Vi vet ju exakt hur saker ska göras och vilken information som behöver förmedlas och eftersom vi har så mycket att göra så upplever vi att "de andra" inte gör nåt, gör fel eller säger fel saker. Kanske man i sina " kaos ångor" inte ser att den andra är i samma situation, men att den lärt sig prioritera och lära känna sina egna signaler när fartblindheten sätter in. Vi kanske inte heller ser när "de andra" är inhöljda i en dimma på grund av total kaos och att de behöver hjälp att ta sig ur dimman innan de kör på grund.

Att förstå medmänniskan är inte alls lätt och att förstå sig själv alla gånger är inte heller lätt, även om vi i olika sammanhang gärna vill framhålla att vi gör det.

Att utan egen erfarenhet säga till en som varit inne i dimman, är på väg dit eller befinner sig där - skärp dig, det är bara en modenyck att söka sig in i dimman. Det är precis lika fiffigt som att be någon med vrickad eller t.o.m. bruten fot att springa ett kort- eller långdistans lopp och vidare påstå att du behöver inget gips, det är en modenyck att stoltserar med gipset på grund av att det finns olika färger att välja på och du har gipset för att slippa springa.

Som medmänniska behöver jag våga släppa på mina egna förväntningar och bara finnas till, acceptera, ta fram den empatiska sidan - lyssna, ställa frågor utan att peka finger eller ge goda råd.

Var och en behöver själva komma till insikt om vad som är bäst för en själv och då behövs förståelse och någon som ställer de rätta frågorna för att man själv ska hitta svaren. Det gäller i alla sammanhang. På fritiden liksom i arbetslivet. Vi måste påminna oss själva om att varje gott råd är baserade på rådgivarens egna värderingar, erfarenhet, livssyn, etc. Rådgivaren har helt andra referensramar jämfört med dina egna. Man vill kunna känna trygghet och att någon finns vid ens sida för att dela med sig av total närvaro, värme och kärlek. Här är balansgången mellan sympati och empati är hårfin.

Jag har själv många gånger syndat i att dela med mig av goda råd, baserat på egen erfarenhet. Men sakta och säkert kommer jag till insikt. Varje individ är unik, men man tvingas anpassa sig till de generella normerna och förväntningarna. Alla klarar inte av det. Alla som jobbar med människor på något sätt borde vara medveten om det.

Vi kan aldrig veta hur en annan människa känner sig, men likväl säger vi - jag vet hur det känns. Vi kan ha upplevt samma sak, men hur man känner för det upplevda är i högsta grad personlig. Jag kan inte gå in i dina känslor, men jag kan referera till hur det kändes för mig i en liknande situation. Men ifall jag inte varit inne i den totala dimman, har jag definitivt inga referenser att hänvisa till.
Vi tror en massa, men vad vet vi egentligen?

Ibland blir saker inte alltid så som man har tänkt. Det som planerats, dina egna förväntningar och krav blir satta på undantag. Du måste byta inställning - din medmänniska är mera viktig än dina egna behov just då. När du är medveten om det finns ingen frustration eller besvikelse över det som du kanske missat istället. Känslan av att finnas till här och nu med ett varmt hjärta och två öron är så mera viktigt än de behov du ville få tillfredsställda på annat sätt eller annan plats.

Nu i väntans tider med alla julbestyr som vi tror att vi måste göra, sakta in på farten så att dina "skyddsänglar" hinner med och våga pausa mellan långdanserna!

Kentomte1

 Min favorittomte "Skäri Ken" tar en mikropaus.

torsdag 8 december 2016 - 20:49

Lyckolucka nr. 8

Det finns saker man inte behöver ljuda så mycket om och det är egna förmågor och hur man använder dem utan att alltid jämföra sig med andra. Man gör saker och ting på sitt eget sätt och andra på sitt sätt. Därför blir denna lucka i kortaste laget och ordspråket får tala för sig själv.

Anglarsymaskin2

 

Lyckolucka nr. 8
"Gör det bästa av dina förmågor, gläds över dina framsteg

utan att jämföra dig med andra"

- okänd -

Det finns gånger när jag blir upplyft av samtal och av alla kloka människor runtomkring mig. Sådana som bara är sig själv, trygga i sig själv, massor med åsikter, verbala och härliga att umgås med. När det genuina plockas fram. Tack alla ni som finns runtomkring mig. Ni som använder era förmågor på olika sätt och visar att ni kämpar för det ni tror på.

Det finns bara en som man kan jämföra sig med - sig själv!

 

onsdag 7 december 2016 - 23:06

Lyckolucka nr. 7

Jag är alltid lika imponerad över alla de frivilligarbetare och aktiva inom både tredje sektorn och i samhällsbygget, som satsar sin fritid på att försöka förbättra eller förändra omvärlden. Samtidigt axlar de ett stort ansvar.

Tomteby2Tomtebyn där man tar ansvar med entusiasm och där man ser möjligheter.

Lyckolucka nr. 7

"Samhället fungerar genom att man kombinerar möjligheter med ansvar"
- Tony Blair -

Jag har tillsammans med min uppdragsgivare, kretsstyrelsen för Svenska folkpartiet, suttit på Aftonskola kring flyktingpolitiken och hur den hanteras i Österbotten.
Det finns många gordiska knutar i just den frågan. Kanske det är "Alexanderhugg" med alla drastiska åtgärder man använder sig av i de beslut som tas av Migri, väldigt långt understödd av vår regering. Detta som en tanke.

Jag är glad över alla som med sin empati och entusiasm orkar kämpa och jobba med olika samhällsfrågor som inte alltid är så lätta. Det gäller alla de beslut som skall tas i både smått som stort. Ibland känns det som en tomteverkstad, när allas önskningar skall tas i beaktande. Tyvärr får tomtarna ibland alltför långa önskelistor och ibland med orimliga önskningar. Det skapar oro och tvivel hos de som ställt sina önskemål, men det kan vara bra att pröva tomtemössan ibland för att öka förståelsen för det arbete som görs för dig och mig.

Ifall du känner att tomtemössan passar dig - se dig omkring och se var din insats behövs. Den kan vara en liten handling gentemot en medmänniska eller en aktiv insats i det gemensamma samhällsbygget.

Vi har alla ett kollektivt ansvar!

tisdag 6 december 2016 - 18:19

Lyckolucka nr. 6

flagga
Det fanns en tid när vi var en del av "österlanden" (södra delen av nuvarande Finland) men det är så längesedan att ingen längre minns. Ännu har vi kvar någon som minns det ryska Storfurstendömet Finland. Mina mor- och farföräldrar föddes och levde under den tiden, som faktiskt inte är så väldigt längesedan.

Idag känns det som om många är vilsna i sin historia eller helt enkelt rotlösa. Man har glömt eller kanske aldrig tagit till sig sin närhistoria. Det är inte många kvar som kan berätta, men vi kan läsa det nedskrivna och försöka förstå hur mycket kärlek som funnits i dessa människor, som fått försaka en hel del i sitt liv. Vi bortskämda behöver ta en extra funderare - allt har inte varit som det är nu och kommer inte att förbli.

Preniko2FLO Fk (2006)

 

Lyckolucka nr. 6

"Kärleken övervinner allt"

- Latinskt ordspråk -

 

Jag gräver fram mitt 10-åriga förtjänsttecken ur gömmorna och funderar på när jag ska ges möjlighet att bära det. Noterar att det skulle behöva putsas. Precis som en del av de smutsiga kanterna av vårt Finland. Inför nästa år ska "prenikon" putsas, om jag så ges möjlighet att bära det eller enbart igen lufta den i lådan. På samma sätt önskar jag att vi kunde putsa bort alla otrevliga attityder som såtts och gror i den finländska myllan.

Idag är det nittionio år sen som vi kan se hur kärleken till fosterlandet vann över de som ville hålla oss kvar under det ryska väldet. Nästa år firar vi 100 år "Tillsammans" i ett land som byggts upp av våra far- och morföräldrar och för vissa, deras föräldrar och även egna föräldrar.

Idag är jag en av dem som tar avstamp från denna dagen och vill vara med och fortsätta bygga vårt land tillsammans med alla alla andra goda människor med insikt om vad medmänsklighet innebär. Detta med ett perspektiv på ytterligare hundra år - ett land som jag hoppas kunna få vara stolt över. Jag vill kunna känna trygghet och en stark kärlek mellan alla de som bor i vårt vackra land med rent vatten, ren natur och utrymme för mina tankar att röra sig fritt.

Jag vill vara stolt över ett kärleksfullt Finland, som vi ska bygga tillsammans.

 

tvaljusDe två ljusen får symbolisera ”tryggt härbärge”  eller hem och fosterland.

 

 

 

måndag 5 december 2016 - 21:19

Lyckolucka nr. 5

Plötsligt fick jag en våg med minnesbilder framför mig och kunde ana bilden av "Skönheten och odjuret", när jag satt och tittade på streaming från Senatstorget och Saara Aaltos inbandning för The X-Factor UK.

Det var för tio år sen när vi med familjen stod på trappan vid Senatstorget och fick lyssna på hårdrocksbandet Lordi med monsterrockarna från Rovaniemi på widescreen. Nu fick jag hela föreställningen streamat till min soffa, med en frusen sagoprinsessan från Uleåborg på trappan vid Senatstorget.

Det finns nåt som förenar dessa två och även med tanke på folkmassorna, då som nu. Det är hänförelsen, glöden, ivern och engagemanget. Många synonymer som väcker glädje.

publikhavScreenshot av entusiastisk folkmassa på Senatstorget i Helsingfors

 

Lyckolucka nr.5
"Entusiasm är det vackraste ordet på jorden"
-Christian Morgensen-

 

Att visa entusiasm betyder att man har en stor vilja att göra nåt, skapa nåt och visa på hur spännande det kan vara. Det är helt fantastiskt hur denna unga kvinna har lyckats vinna många brittiska hjärtan tack vare sin entusiasm och glädje.

Entusiasm smittar av sig. Det var ett multum med människor som ville visa sitt stöd och hjälpa henne med inbandningen av programmet. Ja, Finland får tillåta sig vara minst lika stolt som när Unglejonen tar silver eller guld. Dessa unga entusiaster är förebilder för många unga i Finland.

Det är klart att det finns de som likgiltigt tittar på eller som vägrar låta sig hänföras, men det är ju ett beslut man tar själv. Det kan bero på ointresse.

Jag har väldigt lätt att låta mig hänföras av olika saker. Framförallt människor som jag hittar något gemensamt med. Sådana som entusiasmerar mig. Det kan handla om sättet att prata, föra ett samtal, att vara eller det som de gör eller skapar.

En god talare eller musik kan skapa stor entusiasm hos mig. På samma sätt som en bra teater, bok eller ett konstverk värmer mig och ger glöd till min energibank.

Jag blir så glad av människor som är entusiastiska och inte räds att ta sig an olika utmaningar. De har sina målbilder klara och med små "babysteps" och ibland sjumilasteg, tar de sig fram till målet som hägrar och då visas också uppskattning för det arbete som gjorts.

Lycka till alla entusiaster med det som ni tar er an i smått och stort, i vardag som fest!

Mera entusiasm i tillvaron och kvällen samt morgondagen kan bli precis hur sagolik eller monstruös som du själv vill.

Saaraaalt2Screenshot - Saara Aalto