söndag 26 februari 2017 - 11:13

Klarsynthet genom välputsade glasögon

Läste en artikel i Dagens Samhälle om svenska skolbarns hjärnor och hur de korrelerar till olika pedagogiska teorier samt den hjärnforskning som är högaktuell idag. Hur avsaknaden av verktyg vid inlärning skapar framtida problem. Tanken för mig vidare till hur vi vuxna människor fungerar i vardagen, med eller utan verktyg.

Det man vet idag, är att frontalloben har en aktiv roll i våra kognitiva förmågor som bl.a. inlärning, problemlösning, uppmärksamhet, koncentration, minne, att förstå sammanhang, upplevelse av rum och position, integrering av information från de olika sinnena, orsak och verkan samt förmåga att generalisera - att analysera och dra slutsatser och hur dessa går att överföra till andra sammanhang. Den genomgår en utvecklingsfas under de första 20-25 åren och det som då lärts in, finns med i den fortsatta upprepningsfasen efter 20-års ålder.

Vi lär oss att jobba enligt vissa rutiner och vissa saker sätter sig i ryggmärgen, färdiga att plockas fram när det behövs. Vi vet själva hur vi hanterar olika saker eller uppgifter och det på det inlärda sättet. Alla har vi olika sätt eftersom verktygen har varit olika. Även om vi tror oss vara fullärda, kan vi fortsätta utveckla den mentala styrkan under resten av vårt liv och speciellt när vi får positiv feedback utvecklas den styrkan. Vi är alla våra egna vanedjur.

För att jag ska orka behöver jag också energi och jag behöver jobba kontinuerligt med mig själv för att jag ska må bra. Omvärlden mår också bättre när jag kan förmedla vidare den positiva energin, sporra, stöda och hjälpa som en del av ett team. Vi ska försöka undvika att fungera energitjuvar för varandra. Det är inte lätt, men värt ett försök. Den andra energitjuven är också en tidstjuv i form av elektronikens underbara värld med allt som fångar vår uppmärksamhet. Du är värd att emellanåt ta en paus från den och låta dina ivriga fingrar vila. Hjärnan behöver också vila och tanka för att kunna fokusera på det som är viktigt och behöver prioriteras.

För att jag ska kunna utveckla team (familj, arbetsteam, idrottslag, föreningsstyrelser, m.m.) behöver jag börja med den egna personliga utvecklingen. När teamet har har genomgått sin utveckling, kan jag ta mig an organisationens utveckling och vidare som en del av samhället. Men det krävs en stor självinsikt, då jag är medveten om både mina tillgångar som brister. Jag vet hur jag fungerar och tar ansvar för det och kan se hur det egna beteendet påverkar omgivningen. En stark bild av den egna personligheten och kunskap om det egna mentala tillståndet är av lika stor vikt som ett gott självförtroende och en insikt i hur jag värderar mig själv.

Alla behöver vi meningsfulla relationer liksom uppgifter och vi behöver massor av bekräftelse för att hålla igång motivationen och för att utvecklas. Annars tynar vi sakta bort i vår egen kammare eller bakom vårt skrivbord. Genom att ge positiv feedback kan den mentala styrkan utvecklas. Men ifall det ges mera negativ feedback än positiv, så är det lätt hänt att man underminerar och gräver skyttegravar helt i onödan. Feedback ska vara konstruktiv även om den inte alltid är positiv, men det kräver en del fingertoppskänsla, finess, gott omdöme och kunskap om människans olikheter. Motivationen kan falla från 100% till 0% under en sekund, ifall man upplever en situation som ytterst obehaglig, frustrerande eller negativ och man känner sig hjälplös.

Det finns ingen konstant sanning - verkligheten tolkas genom mina egna sinnen. Vi gör helt enkelt en subjektiv tolkning av olika situationer. De som inte kan hantera stress överför kanske den egna känslan på annan person, eftersom alla borde känna sig lika stressade som hen. Då borde hen förstå att tillåta sig att slappna av lite.

Kanske hen inte alla gånger förstår, att den andra personen lärt sig hantera stress, och att den också hittat ett systematiskt sätt att jobba på och är medveten om att man kan endast göra en sak i taget ifall man vill nå hållbara resultat. Eftersom hjärnan kan fokusera på endast en sak i gången betyder det, att ifall det dyker upp saker som skapar oro, ledsenhet , frustration eller ilska. Då sätts fokus på det istället framom där energin och motivationen verkligen behövs. Därför behöver vi alla lära oss att hantera stress. Ingen är stresstålig, men vi kan lära oss att hantera situationer med rätt verktyg!

Kanske man rent av talar olika känslospråk, använder orden på olika sätt, varför missförstånd lätt uppstår. Då behöver man titta lite mera på kommunikationsprocessen. Det gäller att kunna lyssna in och visa förståelse för olikheterna som i det långa loppet kan komplettera det som saknas hos annan och övriga, som tillsammans konstruerar en helhet. Ingen individ är lika och ingen kan känna samma sak som jag. Alla kan inte och ska inte göra saker på samma sätt som jag.

Jag är inte densamma nykläckta kycklingen som jag var vid 25-års ålder. Som snart senior höna, kan jag använda det jag lärt mig och vidare genom olika misstag och nya insikter som jag aktivt matar mig med kan jag utvecklas vidare som en självständig person, som kan analysera och tänka själv. Jag tillåter mig inte att vara en del av "stresskollektivet" längre och jag tar ansvar för det egna måendet och handlandet. Jag tillåter inte heller att andra påför sin egen stressupplevelse på mig. Däremot lär jag dem gärna att hantera upplevelsen av stress.

För all del, jag kan ifall jag vill, stanna kvar i min trygghetszon som många andra och låta rädslan för att göra misstag växa, istället för att växa med alla misstag, egna som andras.

Jag vill kunna använda mina resurser av drivkraft till att utvecklas, ta mig an utmaningar och på den vägen göra nya spännande upptäckter och insikter om mina medmänniskor och omvärlden med klarsynthet och genom välputsade glasögon. Jag är den jag är med min egen ryggsäck och innehållet är inte samma som i din. Ingen annan än jag själv kan byta ut eller sätta till innehåll i ryggsäcken. Men vi behöver öka förståelsen för varandras ryggsäckar för att tillsammans skapa ett mera positivt klimat.

glasogon2

söndag 19 februari 2017 - 20:58

Trollmors vaggvisa


Nättrollen förökar sig snabbt. Det bor ett litet troll i oss alla, men vissa är mera utpräglade än andra. Det forskas vilt i orsakerna och förökningen. En forskargrupp i Kalifornien har hittat en metod för att ta reda på vilka som blir troll med intresse av att provocerar i olika diskussioner på nätet.

Ett första tecken på att någon börjar gå mot den ”mörka sidan” är när man får "negativ feedback" på sina inlägg. För att inte lockas med är det bästa sättet att inte ge dem tillåtelse.

Troll dras till varandra och letar efter möjligheten att bråka. Om du diskuterar negativt med troll är sannolikheten större för att du själv är på väg att bli ett.

Enligt en av forskaren får inte de negativa rösterna nya troll att lämna forum utan tvärtom skrivs det mer och sämre och trollen förökar sig med fler negativa röster.

I början är ordvalen mycket olika från de ovana trollen, men snabbt lär man sig det allmängiltiga språket och sättet att uttrycka sig på symboliskt sätt.

Vi har alla våra värderingar och bakom varje symbol finns en värdering. Bakom varje beteende finns ett behov. Vi väljer själva vårt beteende.

Nattroll2

När jag kollat lite närmare på olika diskussioner, har jag kunnat konstatera att allt mera sällan skriver man i eget namn. Man använder gärna en klatschig pseudonym.

Därtill har jag noterat - i cybervärlden där nätdiskussionerna går heta, använder man gärna tredje person plural (de), när man borde använda första person plural (vi) då man uttalar sig som medlem i ett samfund? Men första person singular (jag) är kanske mera viktigt.

Mera sällan används andra person singular (du) även om man riktar ett finger direkt till någon. Istället är det ofta tredje person singular (hen) som används för att framhäva de egna och omedvetna kunskaperna inom projiceringsmetoden.

Ibland får jag lust att diagnostisera en del av nättrollen med "savior complex". Det kan användas för att beskriva ett tillfälligt eller permanent överdrivet ego. De självutnämnda skrupelfria, som anser sig vara bättre, viktigare och felfria - en Messias med rätt att provocera och de har all insikt och rätt på sin sida.

Bästa sättet är att ignorera nättrollen och att inte delta i diskussionerna. Du kommer att få en trevligare dag och så även alla andra.

onsdag 1 februari 2017 - 20:10

Konsensus framom kompromiss

Jag talade med en mycket god väninna häromdagen, som frågade mig ifall hon ska ha dåligt samvete för att vi inte hinner träffas på grund av för mycket program just nu och att energin inte riktigt räcker till. Mitt entydiga svar är NEJ med versaler. Genom en inre konflikt vägde hon sitt eget välbefinnande mot att tillfredställa någon annans behov (i detta fallet mitt). Det måste vara tillåtet att få tänka på sig själv, känna efter när knoppen eller kroppen berättar något och framförallt tillåta sig att vara ärlig mot sig själv och lyssna på de egna behoven utan att kompromissa.

Jag har också en liten konflikt med mig själv just nu, eftersom jag vill skriva och uppdatera min blogg med egna tankar varje dag. Den ena tanken leder till den andra och jag har svårt att begränsa mig. Samtidigt vet jag att det finns en hel del annat att sätta fokus på några månader framöver. En inre konflikt, som kan ge mig dåligt samvete ifall jag tillåter det. När jag funderar lite längre inser jag, att det är endast jag och ingen annan som ger mig själv det dåliga samvetet. Det dåliga samvetet kan i längden ge känslan av stress, när jag inser att uppgifter inte korrelerar med tiden.

Då är det absolut bästa att ta tag i saken direkt och göra precis som min goda och mycket kloka väninnan gjorde – ta samtalet, ställ frågan eller tala om hur det känns just nu.

Min tanke vandrar vidare och jag ser att mycket av vår vardag handlar om de val vi ständigt ska göra. Tiden är ju ett av mänskligheten påhittat hjälpmedel som också blivit en märklig företelse för att skapa ordning i vårt kaos bland alla de tusental av val vi tvingas göra varje dag.

I vårt vardagliga kaos hittar vi en hel del konflikter. Det kan vara konflikter med oss själva eller med andra. Konflikterna kan vara små, men också väldigt stora och de kan växa sig större. Så stora att de blir svåra att hantera utan hjälp. När vi har problem handlar det ofta om olösta konflikter.

En djupgående konflikt kan vara förödande. För att finna en lösning kan det vara nödvändigt att ta in hjälp utifrån ifall det är möjligt. En konflikt uppstår inte av sig själv. I de flesta konflikter finns det ofta minst två parter.

Du har kanske sett bilden med två personer som står framför en siffra. För den ena parten ser den ut som en sexa och för den andra en nia. Vem har rätt och vem har fel? De äger ett gemensamt problem och ser saken från två olika håll. Tänk om de kommit på, att man kan ställa sig bredvid varandra och prova att se siffran från samma håll och välja den som känns bäst för båda två eller omvandla den till en ny figur.

fingrar2

Sällan kan man säga vad som är rätt eller fel, eftersom varje människa tolkar saken utgående från hur den egna referensramen ser ut (den egna bakgrunden av erfarenheter, livsmönster, känsloläget, värderingar och trosföreställningar). Man har olika definitioner av vad som är problemet. Men när man väl kommit överens om grundproblemet kan man också hitta tänkbara alternativ för en lösning. Sen väljer man den väg som känns mest framkomlig, gör en handlingsplan utgående från det, någon ges ansvaret att genomföra det hela, följa upp och utvärdera hur det har gått.

Det finns en rad olika sätt att hantera konflikter. Men det är inte så lätt när det handlar om personliga konflikter mellan individer. Konflikter som kanske pågått i åratal och som genomsyrar hela den kollektiva stämningen. Många mår dåligt av det och vantrivs i situationen. Man kommer ingen vart och all energi går åt till att älta konflikten. Den här typen av konflikt har ofta en bitter smak. Man kan få uppleva öppna attacker, det som vi kallar mobbning eller en iskallhet. Precis som när Morran tågar in i Mumindalen. Man kan ha svårt för att tala med varandra ifall det är en djupgående konflikt som pågått länge. Nåt som vi kallar för gamla surdegar. Då är var och en i kollektivet färgad av den, oavsett man vill eller inte. En vanlig fallgrop i ”surdegsbaket” är att man på förhand utsett en ”syndabock” som man vill bli av med. Ibland bildas olika grupperingar som strider mot varandra.

I det sammanhanget vill jag nämna begreppet vuxenmobbning. Vuxna mobbare hävdar ofta att det inte är mobbning de ägnar sig åt och kan därför försvara sitt handlande i termer av att "jag behöver minsann inte ta ad notam eller prata med människor som irriterar mig. Man ägnar sig åt förtal, undanhållande av information, att sabotera, utfrysning, åsidosättande, negligering, försöker injaga rädsla, överkritisk i sitt bemötande, förolämpar och vill ha kontroll i syfte att skada.

Vi måste påminna oss om att bakom varje beteende finns ett behov.

Argumentation, hämnd och konfrontation är beteenden för att tillfredställa olika behov (t.ex. att bli sedd och hörd, bli bekräftad, accepterad, känna frihet, harmoni, hänsyn, integritet, visa sin kompetens, etc.) som inte är tillgodosedda och då rusar känslor till (som t.ex. skuld, bitterhet, ilska, avundsjuka, rädsla, hjälplös, etc.)

hjarntradancis

Behoven styr människans känsloliv och känslorna styr tankarna, som styr handlandet!

För att komma tillrätta med konflikten behöver samtliga engageras för att få ge sin syn på konflikten.

Det är väldigt sällan en persons fel att det finns en konflikt. Det kan vara en person som agerar på ett sånt sätt att folk tycker att det är hens fel. Men det behöver inte vara hen som har orsakat konflikten utan hen fungerar endast som en katalysator, nån som är pådrivare utan att själv direkt vara inblandad.

Att lösa konflikter ter sig olika, beroende på om det är de egna små eller de stora kollektiva. Oberoende kan vi försöka identifiera dem. Vi kan själva bidra med att göra oss uppmärksamma på det som väcker obehag inom oss vid en konflikt, som t.ex. ångest.

Vi kan ta ställning i den olösta konflikten vi konstaterat och förändra den egna tanken och beteendet eller försöka påverka den andra partens linje med de ställningstaganden som gjorts. Men vi måste också ta ställning till hur vi ska göra i den händelse att den andra parten inte vill förändra sitt beteende så som vi önskat.

Ifall vi lyckas lösa konflikten, påverkas vårt känsloliv i positiv riktning - ångestnivån kommer att minska.

Vi brukar tala om att kompromissa, men vid en kompromiss visar du inte lika mycket omtanke om dig själv och ditt eget intresse som när du gör en kraftmätning. Du tar inte heller lika stor hänsyn till motpartens intresse. Du förlorar en del för att den andra ska vinna en del och vice versa, ingen ”win-win” situation precis, men inte heller en ömsesidig förlust jämfört med ifall man undviker eller inte försöker att hitta en lösning.

Därför är konsensus att föredra. Gemensamma, eniga överenskommelser efter diskussion. Beslut som görs i samstämmighet och som sen blir gällande. Sättet hur man kommer fram till konsensus skiljer sig från en kompromiss. Att nå konsensus behöver inte innebära att alla tycker exakt lika även om man kommer till en samstämmighet om spelregler. Det finns inget allmänt intresse av att fortsätta gräva och av vem som började.

Det handlar om att ha en förståelse för varandra, att acceptera olikheter och försöka se fördelar i att vi är olika för att vi som helhet ska fungera bättre.

Självkontroll (kontroll över mitt liv) är ett livsviktigt, grundläggande mänskligt behov där motsatsen är KAOS. När jag flyttar kontrollen utanför mig själv blir det ett beteende – en yttre kontroll, som blir en handling för att tillfredställa något behov.

Jag och du har samma universella behov. Det som skiljer oss åt är hur de egna behoven ska bli tillgodosedda. Vi behöver känna varandras behov. Hur kan vi hjälpas åt för att kunna tillgodose varandras behov? Nästa gång du ger uttryck för vad du känner och önskar är det viktigt att inte anklaga, döma, förminska eller kritisera. Istället för att till tredje person säga t.ex. ”Hen manipulerar mig” eller ”Hen ljuger” – säg istället till hen direkt "Jag känner mig osäker och besviken ”.

Lösningen bör vara en konsensus, ett samförstånd utan dåligt samvete!

onsdag 28 december 2016 - 12:59

På Domkyrkans trappa

 

Jag vet precis på tidpunkten när det hände, då jag medvetet försökte koppla bort känslan av obehag och vidare signalerna till min Amygdala när kroppen satte sig i larmberedskap. Det var på tåget från Helsingfors till Vasa den 16 december, klockan 17.35 när jag satte mig ned för att försöka skriva följande lyckolucka i denna blogg. Men lyckokänslan hade dämpats av olika händelser. Något sa mig, att jag inte skulle använda min vrede och ilska och att försöka dämpa den nya obehagskänslan och inte låta den genomsyra mitt inlägg. Det har tagit mig några veckor att distrahera de obehagskänslor som gärna gjort sig påminda. Obehaget har förföljt mig och jag har försökt att i min inre träningsplats försöka hitta ett lugn och samtidigt har jag ägnat mig åt att ta hand om de egna bestyren. Precis som att trava runt i en Jungfrudans utan ett slut.

jungfrudansJungfrudansen vid Bragegården

Jag har lärt känna mina egna känsloreaktioner och bestämde mig för att ta en mental paus och på så sätt undvika olika former av social media som var överfylld av känslor med frustration och ilska.

Även mailboxen och messenger fylldes av olika åsikter, både negativa som positiva. Det handlade om allt möjligt som skedde under en kort tid innan julen. Jag fick t.o.m. göra en anmärkning till förvaltningsdirektören på sjukhuset i Östermyra liksom en reklam TV kanals nyhetsredaktion som på "prime time" påstår att de förkastliga bus samtalen på svenska till sjukhuset koordinerats från den plats jag sitter vid. Undrar var källan sitter?

Jag brukar undvika i det längsta att göra politiska ställningstaganden i detta forum, liksom i mina dagliga statusuppdateringar på social media. Detta eftersom alla har sina egna värderingar som var och en bildar sin uppfattning utgående ifrån. Nu känner jag att det finns krafter som vill skapa kaos och oreda.

Jag är matt och har känt mig andefattig under några veckor. Jag har resonerat fram och tillbaka och inser att det går inte att stänga ut allt, men det är fullt möjligt att försöka hitta ett lugn oberoende. Jag har försökt hitta nåt vettigt i de resonemangen som förts på olika plan av politiska partier och enskilda individer.

Men när jag får tag på de Sannfinländska ungdomarnas videosnutt mot skolsvenskan, då slängs det röda skynket framför ögonen på mig och det ryker ur näsborrarna som hos en tecknad tjur vid tjurfäktningen. Deras video som är bandad på trappan upp till Helsingfors Domkyrka bredvid Statsrådsborgen gör mig oerhört upprörd. Det är så lågt, osmakligt och fantastiskt barnsligt. Dessutom finansieras ungdomsförbundets verksamhet med medel från den gemensamma skattekistan. "Hur täcks de? Jo, de täcks!", för att citera en god vän. Och denna galenskap smittar av sig som en löpeld i en skogsbrand.

Hjärnan skiljer inte mellan sanning och fantasi. Under mina snart trettio verksamma år inom samhällsbygget med många förtroendevalda som passerat revy, är det senaste året något i hästväg, utöver det vanliga. Tänk om jag fantiserat och drömt allt och vaknar upp i en helt ny sanning. Men tyvärr blir jag väldigt varse om hur landet ligger när jag möts av attityder som jag inte trodde man kunde möta i vårt så genuint tvåspråkiga land och stad som Vasa. Plötsligt är min tanke tillbaka vid en händelse några veckor före julen.

Ja, den då nya tjejen i en av centrumkioskerna som rynkar på näsan, låtsas stå handfallen och vill knappt ge mig service när hon hör mig inleda på mitt modersmål. Att dessutom uttrycka sina känslor i ord "En ymmärrä, onneks mä en puhuu ruottia" framför mig var bara för mycket. Alla övriga som jag har mött bakom samma disk är mycket vänliga och kundorienterade och när det behövs använder vi varsitt modersmål, alltid med respekt för varandra. Jag gjorde en anmärkning och nästa gång jag besökte samma kiosk, stod ägarinnan där tillsammans med den ohövliga. Ja, den ohövliga förstod plötsligt vad jag sa och kunde till och med ge tillbaka växel på mitt modersmål.

Det handlar inte längre om att kunna förstå eller tala ett språk. Det handlar om attityden och de egna värderingarna. Vad har alla de i sin box eller ryggsäck, som medvetet går in för att inte vilja förstå och med små medel kränka och göra andra illa?

Tänk om jag blir bemött med samma ovilja att förstå och ifall man låter etiken falla på grund av egen attityd när jag behöver hjälp i en situation av plötslig svaghet i en kris eller vid sjukdom. Vad händer då? Blir det mitt eget fel att jag blir förbisedd på grund av att jag tillhör den andra språkgruppen eller ännu värre, en annan nationalitet?

Min amygdala spelar mig små spratt och jag vill undvika att nervkopplingarna i amygdala växer sig starkare i takt med upplevelsen av vardagens grymheter.
Jag har ingen orsak att "stressa upp" mig på alla konstigheter och alla individer med andra värderingar än mig. Lite sunt bondförnuft är det enda jag önskar till alla inför det nya året, som vi skall försöka skapa tillsammans. Ifall ni täcks?!

onsdag 14 december 2016 - 21:35

Lyckolucka 14 & 15


Att uppskatta hur lång tid saker och ting tar är något som tar tid att lära sig. Men det går. Med den "drucknes envishet" som någon har myntat, tar vi den tid vi behöver för att skapa nutid och nytid.

 

Lyckolucka nr. 14 & 15

"Tiden räcker till för den som använder den"
-Leonardo da Vinci-

"Början är det viktigaste delen av arbetet"
-Platon-

trohoppochkarlek2Tro, hopp och kärlek finns i kustområdet just nu.

 

Ofta säger vi att vi har ont om tid. Jo, såtillvida att man inte kan begränsa sig eller prioritera och ifall man ingenting gör så kan man ju aldrig veta när man är klar.

Ibland känner jag mig allt lite annorlunda eftersom jag programmerar in hur lång tid saker och ting får ta och som jag vet att tar en viss tid. Ska jag köra till exempelvis Jakobstad från Vasa, vet jag att det i sommartid tar 1,15 timme och vintertid 1,30 timme. Åker jag till Vörå, tar det 25 minuter. Allt vad jag gör har sin egen tid - dusch, frukost, nyhetsgenomgång, etc.

Det känns så mycket lättare att ha en form av tidsbegrepp när man ska planera större tillställningar, det egna arbetet och resor. Då behöver man inte oroa sig ifall man ska hinna. En arbetsuppgift tar exakt den tid som är avsatt för ändamålet, det går inte snabbare. Därför gäller det att avsätta den tid som behövs för det som skall bli gjort.

Egentligen är begreppet tid mycket intressant. Vi upplever den så olika även om tid är en ordnad följd av händelser. Tidigare har jag varit en stor tidsoptimist, när jag var ung och inte förstod bättre. Idag är jag tidsoptimist när det gäller att hålla tal eller föreläsningar. Jag har ju så himla svårt att begränsa mig, vill få med så mycket. Samma sak gäller vid diskussioner. Jag skulle kunna sitta i timmar i dialog kring något intressant ämne, tills tiden kallar mig tillbaka.

Överlag är det lätt att skjuta på saker som sen hamnar på hög - det fixar sig!
Jo allt fixar sig, men då oftast med små marginaler och känslan av stress smyger sig på. Jag försöker undvika det i det längsta, men är man härligt ofulländad får man snällt erkänna sina svagheter och ibland, dock sällan, kan det slinta i tidsplaneringen. Då får man lita på sin talang och erfarenhet. Det är helt klart att om jag inte kan styra min tid, då kan jag inte styra nåt alls.

Egentligen handlar det om dessa evinnerliga tidstjuvar som verkar föröka sig dag för dag. Jag måste erkänna att jag under de tre senaste dygnen fastnat i SOME nätet. Vanligtvis låter jag bli att låta olika sociala medier ta tid av mig på min ordinarie arbetstid och e-posten kollar jag med vissa tidsintervaller. Men de tre senaste dygnen har det ramlat in mejl och chat-funktionen har varit mycket aktiv. Jag bjuder på det, även om mina inplanerade arbetsuppgifter blivit satta på undantag till förmån för frustration, irritation och besvikelse över att det finlandssvenska blivit satt på undantag.

Jag lyfter på min blomsterhatt för alla underbara människor som gett sin tid, sitt stöd och även de som gett goda råd och pekpinnar. Jag vill via alla dessa underbara ge en eloge till de folkvalda som har en aktiv roll i diskussionerna på nationell nivå och som verkligen använder sin tid väl.

Kraft och styrka - Kustområdet Österbotten är med er. Det finns tro, hopp och kärlek och det vill jag förmedla till er!

 

tisdag 13 december 2016 - 13:42

Lyckolucka 12+1

 

Det har ägnats många timmar till funderingar och chatdiskussioner det senaste dygnet på många håll i landet. Luciadagen som ska vara ljus och fin, fick svarta sorgkanter som en följd av nonchalans och okunskap.

 

Lyckolucka 12 + 1

 

När du förändrar ditt sätt att betrakta saker, förändras de saker du betraktar”

-Max Planck-

Det finns två sätt att sprida ljus - att vara ljuset eller spegeln som reflekterar det. ”
-Edith Wharton-

lucia2Låt ljuset och energin stråla i hopp om förnuftiga fortsatta beslut

 

Positiv energi är viktigt för oss, speciellt under den mörkaste perioden av året i vår egen lilla värld. Speciellt nu när klimatet hårdnar dag för dag i vårt lilla land och demokratin blir satt på undantag, liksom omsorgen om den lilla människan. Tyvärr har släktet Dysterkvist ockuperat vårt kustområde i natt och under morgontimmarna.

Det gäller för oss alla att hålla modet uppe och hitta de små ljusa punkterna i vårt ”mikrokosmos” och betrakta dem som helande för våra trötta och uppkopplade hjärnor. Vi borde ha möjlighet att ta oss ut under de futtiga timmarna av solljus per dygn eller att bara sitta och meditera flera minuter framför ett stearinljus, för att inhämta energi och ork. Detta istället för all det artificiella ljuset vi omges med i tv-skärmar, smarttelefoner och pekplattor.

Vi behöver få sova på saken och hitta nya sätt att se, men det ges ingen tid för det just nu.

Tänk om luciakronan kunde ge den energi vi behöver, på samma sätt som solen gör. Jag skulle bära den varje dag minst tre månader i året. Det skulle spraka av energi runtomkring mig. Med tankens kraft vill jag skapa det positiva och hoppas på att det sunda förnuftet skall segra till slut.

Även om det just nu tar emot, borde alla ges möjligheten att iklä på sig rollen av Lucia idag och sprida värme, ljus och glädje runtomkring sig. Åtminstone en liten stund. Kraft åt alla som kämpar för den goda saken. Ni andra kan också göra det ifall ni vill, även om ni inte hittar er luciakrona och vita nattsärk med det breda röda bandet.

söndag 11 december 2016 - 21:56

Lyckolucka nr. 11 & 12

Lyckolucka nr. 11 & 12

"Den vise vill veta, den dåraktiga tala"
-Koranen-

"När det är uppenbart att ett mål inte kan uppnås, ändra inte på målet, ändra dina tillvägagångssätt"
- Konfucius -

Hur jag njöt igår att få sitta och lyssna på alla de kloka och innovativa som belyste vetenskapen från olika håll när priserna till minne av Nobel delades ut.

Det sägs i den gamla litteraturen, att det mänskliga förståndet är det största av allt som skapats. Det är ett påstående som kanske de flesta har godtagit. Speciellt när man tänker på de kloka och visa som t.ex. Albert Einstein med sina krångliga matematiska formler kunde bevisa att rummet är krökt. Eller han Edison som uppfann glödlampan och telefonen. Den hette egentligen börstelegraf i tidernas begynnelse och senare trådtelegraf. Ja inte den typen av smarttelefon i börsformat som vi har idag, utan den rejäla med damer som förenade samtalen från en till en annan. Ja, för att inte tala om fonografen, som gjort att vi i dag kan återge musik.

Vi kan inte förneka att vi i jämförelse med aporna och deras oändliga nyfikenhet, har ett strålande intellekt för att utforska den värld vi är födda och lever i. Genomsnittsmänniskans intellekt är säkert mera charmerande än fulländad. Ifall intellektet skulle vara fulländad, skulle vi vara fullkomligt rationella varelser utan synder, svagheter eller dåligt uppförande. Hur tråkig skulle inte världen vara i sånt fall. Och hur charmlösa skulle vi inte vara. Helgon utan synder är inte intressanta. Även prismottagarna hade sina små laster och små lik i garderoben.

Vi människor är charmerande med våra svagheter, vårt oförstånd, våra utsvävningar, vår inkonsekvens, våra fördomar, vår glömska och vår ensidighet.

Ifall vi skulle vara fullkomliga, hade vi inte behövt förnya våra nyårslöften eller goda föresatser varje år. Ingen skulle vilja spela schack eller pidro, ifall hen kände till nästa drag på förhand. Alla böcker skulle bli liggande ifall vi kunde förutse handlingen och slutet.

Det mänskliga intellektet är charmerande genom sitt oförstånd, sin egensinnighet, oberäknelighet och sina fördomar. Om vi inte har insett den sanningen, har vi inte lärt oss något av de senaste århundradena och studier av det mänskliga psyket.

Hjärnan har inte utvecklats i samma takt som uppfinningarna och den tekniska utvecklingen. Ursprungligen tjänande vårt förstånd till att förnimma fara och skydda livet. Att man senare kom att värdesätta, kemi, fysik, logik och matematik måste vara en tillfällighet. Det måste ha varit ett första sätt att visa vägen till föda och utvecklats efter det till olika formler. Vi känner sanningen och genom våra känslor kommer alla tankar. Skulle vi enbart gå omkring och tänka, vore vi förnuftet själva.

glasflaskor2

Vi har alla våra mål, precis som den fullkomliga myran i sitt samhälle. Den vet vart den vill och envist tar den sig fram. Vi tvivlar på oss själva och vad omvärlden ska säga. De egna målen kan nås. Ibland gör vi misstag och då gäller det att försöka låta bli att upprepa dem ifall de inte leder nån vart och ta nya tag. Ibland kan misstag vara början på nåt nytt - en ny utveckling - en ny ide'.

Det är de mänskliga svagheterna som skänker livet färg. Inte vill vi väl leva i ett fullkomligt myrsamhälle med exakt samma mönster, som pågått i många millioner år.

onsdag 7 december 2016 - 23:06

Lyckolucka nr. 7

Jag är alltid lika imponerad över alla de frivilligarbetare och aktiva inom både tredje sektorn och i samhällsbygget, som satsar sin fritid på att försöka förbättra eller förändra omvärlden. Samtidigt axlar de ett stort ansvar.

Tomteby2Tomtebyn där man tar ansvar med entusiasm och där man ser möjligheter.

Lyckolucka nr. 7

"Samhället fungerar genom att man kombinerar möjligheter med ansvar"
- Tony Blair -

Jag har tillsammans med min uppdragsgivare, kretsstyrelsen för Svenska folkpartiet, suttit på Aftonskola kring flyktingpolitiken och hur den hanteras i Österbotten.
Det finns många gordiska knutar i just den frågan. Kanske det är "Alexanderhugg" med alla drastiska åtgärder man använder sig av i de beslut som tas av Migri, väldigt långt understödd av vår regering. Detta som en tanke.

Jag är glad över alla som med sin empati och entusiasm orkar kämpa och jobba med olika samhällsfrågor som inte alltid är så lätta. Det gäller alla de beslut som skall tas i både smått som stort. Ibland känns det som en tomteverkstad, när allas önskningar skall tas i beaktande. Tyvärr får tomtarna ibland alltför långa önskelistor och ibland med orimliga önskningar. Det skapar oro och tvivel hos de som ställt sina önskemål, men det kan vara bra att pröva tomtemössan ibland för att öka förståelsen för det arbete som görs för dig och mig.

Ifall du känner att tomtemössan passar dig - se dig omkring och se var din insats behövs. Den kan vara en liten handling gentemot en medmänniska eller en aktiv insats i det gemensamma samhällsbygget.

Vi har alla ett kollektivt ansvar!

söndag 4 december 2016 - 17:09

Lyckolucka nr.4

Jag har försökt fokusera på dagstidningarna och veckans nyhetssajter under hela förmiddagen, men tankarna vandrar vidare från innehållet till vad som ligger bakom det som skedde bland alla nyheterna. Lyssnar på direktsänd presskonferens och retoriska frågor med diplomatiska svar. Stänger av och slutar att fylla min hjärna med det negativa som skett. Något som är mycket tråkigt och som inte skulle få hända.

Bland övriga nyheter är jag mycket förvånad över Tidningen Ilkkas chefredaktör, som enligt min uppfattning gör en stereotyp stigmatisering av kustområdets invånare. Information som kan bli sanning för någon och vidare en negativ handling. Hanterar det med att konstatera - tydligen finns det ingen kunskap om det hon beskriver eller så är hon endast ut för att provocera fram en debatt.

Är det månne de negativa nyheterna som triggar igång negativt beteende? Vi tänker ca 65 000 tankar varje dag, varav ca 3 500 nya tankar varje dag och 95% samma som föregående dygn. Nånstans måste jag börja för att rensa de negativa tankarna för att få in positiva tankar istället. Jag vill och är i behov av att uppdatera mig om dagshändelser, men tvingas ta bort energitjuvarna som själ min positiva energi.

Stad i ljusDe upplysta

Lyckolucka nr. 4

"Om du tror allting som du läser, då är det bättre att låta bli att läsa"
-Japanskt ordspråk-


"Det är bättre att fråga och verka okunnig än att inte fråga och förbli det"
-Kinesiskt ordspråk-

Jag vill kombinera två ordspråk i dagens lyckolucka, ett japanskt och ett kinesiskt. De kinesiska och japanska ordspråken har genom tiderna upplyst och värnat om den själsliga friden.

Ibland är det bra att reflektera och försöka ta på andra glasögon än de egna läsglasögonen. Kanske ni minns boken av Bengt af Klintberg - Råttan i pizzan. Skrönor som jag senare hört berättas som den mest sanningsenliga historien efter den andra. Ofta med en god väns släkting i huvudrollen. Vad är sant och vad är falskt?

Det är svårt att göra en bedömning rakt av när du får en nyhet kastad framför dig i vår vilda djungel på nätet. Varför det sunda förnuftet är bra att ta till och att man ställer frågor ifall man inte har kunskapen. Åtminstone behöver jag kolla upp källa ifall den finns tillgänglig. Samtidigt behöver jag komma ihåg att bakom varje handling finns en människa med egen ryggsäck som är fylld med egna referensramar fylld med värderingar, egen världsbild /tankebild, egna erfarenheter och föreställningar.

Påverkas du av nyheterna som du serveras via allehanda media? Går du igång på det du läser på någon webbplats, i ett mejl, i lokaltidningen eller i kvällsblaskan? Fortsätter du älta frågan tillsammans med någon annan och triggar ni då igång en inre kollektiv ilska över nåt som du eller ni tillsammans upplever vara fel, men inte kan påverka desto mera? Kanske flera gånger om dagen. Hur mår du då? Hur får det dig att känna dig?

Jag mår inte bra av det och ogärna vill jag slukas in i de negativa tankegångarna. Då konstaterar jag lugnt för mig själv, att jag kan inte göra något åt det som skett. Låter som en egoistisk tanke, men det är med omtanke om mig själv. Jag bryr mig och känner empati, men sätter inte ner energi på det. Jag har ingen lust att sympatisera och gotta mig i olyckor och elände. Det finns alltid något tragiskt bakom. Jag vill försöka hitta ljuspunkterna istället, nu när jag äntligen har lärt mig.

Därtill alla påhittade nyheter som människor häpnas eller förargar sig över. Jag skulle just nu, i detta ögonblick, kunna skapa en "skandalnyhet" och publicera den och kanske få den att cirkulera på FB under några år eller hitta den på olika falska nyhetssajter. Är vi dumma nog, så tar vi till oss nyheterna utan som helst kritiskt tänkande. Därför är det viktigt att påminna de yngre, som ännu inte utvecklat sitt kritiska tänkande om att allt som läses inte alltid är sant. Ja, detta gäller även vuxna som triggas igång av varandra helt omedvetet, men ibland även medvetet och skapar lögner om andra människor och skeenden. Varför ställer vi inte frågor istället, för att sen bilda oss en egen uppfattning? Sanningen är så olika för alla.

Jag kan känna likadant när jag läser de olika nyhetssajterna med därtill hörande webbkommentarer och olika FB uppdateringar som hänvisar till andra typer av sajter eller diskussioner. Har jag den kritiska biten med i min tanke eller sväljer jag allt som jag läser med hull och hår? Dessutom är det helt legalt att utan närmare eftertanke klyva hår i olika forum. Kanske det är Andy Warhols omtalade "15 minutes of fame" i mindre skala som gör sig påmind. Alla vill vi bli uppmärksammade på nåt sätt.

Har vi glömt empatin, moralen, samvetet och konsekvenserna? Jag ställer endast en retorisk, etisk fråga.

På tal om "Råttan i pizzan" funderar jag på hur stor vikt vi lägger på lekamlig spis i jämförelse med andlig spis. Det är viktigt med fysisk träning och "rätt mat" - vad vi sätter i vår kropp med tanke på konsekvenserna. Men konsekvenserna av att mata hjärnan full med kanske inte alltid sanningsenlig och upprörande information, är inte lika lätt att ta till sig.

Det positiva är att vi är mera upplysta idag, eller...
Under 1700-talet och den tid vi kallar Upplysningstiden, trodde man på människans förnuft - ”Alla människor är kapabla att tänka själva”. En annan viktig tanke under upplysningen var, "att samhället utvecklades bäst av jämlika människor i samverkan". Samtidigt var utseendet mycket viktigt för att du skulle få en framträdande roll.

Hur upplyst är egentligen vår egen tid och hur ser vår syn ut gällande attityder, förnuft och yttrandefrihet? Vårt ideal av upplysning kan vara lite dubbelpipig ibland, när vissa element återkommer i vardagen och i förande av krig och politik. Går vi i en cirkel?

Kollektivt har vi höjt trenden kring fredagsmyset med tortillas och nachos, för att inte tala om chips i olika varianter mellan reklamsnuttar och olika lek- och underhållningsprogram. Hur påverkas den fria tanken genom det?

Det är givet, vi behöver också den biten. Kanske mera än någonsin - all glädje, skratt, musik, sång, alla böcker, teater, underhållning och känslan av lycka i sällskap bland de som man tycker om.

Det blev en lång betraktelse denna gråa, andra söndagen i advent. En skön och rolig film eller en god och underhållande bok under filten, känns som ett bra alternativ just nu. Ta hand om varandra och njut av varje positiv nyhet som når dig, hur liten den än är!

söndag 6 november 2016 - 20:48

Svensk eller finne?

Hur många gånger har vi stämt upp i snapsvisan "Minne" innan vi höjt en skål, utan att egentligen fundera närmare på vad är det som vi lovsjunger. Hur ofta får vi höra, att det finlandssvenska per automatik förknippas med kräftskivor och snapssång, seglarskor, klubbrock, snusnäsduk, pärlhalsband och ljusblåa skjortor, seglande omkring i en liten ankdamm. En symbol för det finlandssvenska - en värdering, en enkel uppfattning om oss finlandssvenskar. En vacker, men ytlig glansbild med sommarens värme som skimrande glitterpuder i regnbågens färger.

Symbolerpasvenska

Allt utgår från betraktarens egna värderingar, påklistrade normer och förutfattade meningar. Någon har sagt att så är det, och då tror man att det är så utan någon som helst koll. Ja, så är det med det mesta och de flesta.

Jag kan inte förlika mig själv vid den stereotypa bilden av oss finlandssvenskar även om jag älskar både kräftor och hav. Kan det ha med min blandning av så mycket som skapat mig och mina värderingar. Med rötter från både Vasa, Nilsiä i Kuopio och Tyrnävä i Uleåborg, Ylistaro, Lappo, Kaukos i Jeppo, i en salig blandning av Pertar och Mattjus i Purmo, Pedersöre och Jakobstad och lite därtill.

SlaktforskningMin morfars syskon från Nilsiä

Vi är ju så mycket mera än den romantiserade bilden, som man gärna häcklar med en avundsjuk blick. Jag vill lyfta fram det som jag upplever speglar oss finlandssvenskar - stolthet, företagsamhet, kreativitet, relationer, nätverk, kunnande, social kontroll med mycket sympati med den gemensamma nämnaren - språket.

Man kanske tappar minnet ibland eller får stora hål - identitetshål, när man rör sig lite mera öster om Vasagränsen eller över den böljande Kvarken västerut. Den egna identiteten blir satt på undantag en stund. Vi kanske döljer vårt ursprung ibland när vi vill visa oss vara en del av vårt Finland där vi rör oss bland våra finskspråkiga bröder och systrar och samtidigt känner vi oss oerhört hemma när vi besöker vårt västra grannland. Vår identitet lever i ett gränsland. Vi vill bli förstådda, men det saknas kunskap om oss på båda håll.

Vem är vi? Alla är vi lika inför Finlands lag. Vi är skattebetalande människor med samma hundraprocentiga behov som alla andra. Vi vill bli sedda, hörda och tagna på allvar utan att bli ifrågasatt och satt på undantag. Det som på riktigt skiljer oss människor åt är det kommunikativa redskapet som kallas språk. Vi må ha vilken kulturell bakgrund som helst, bara vi lärde oss att ta in lite empati i alla diskussioner. Det finns ingenting som gör mig så oerhört ledsen och irriterad, som när man ifrågasätter mitt eller andras intellekt. Speciellt av andra svenskpråkiga, när jag påtalar min egen identitet. På samma sätt som man mycket lättvindigt sätter olika epitet på människor.

Eftersom våra tankar påverkas av våra känslor, reagerar vi på det sätt vi känner och diskussionerna blir också därefter.
Jag saknar empatin i de stora diskussionerna om medmänsklighet, nya kulturinslag och språket som jag upplever att sätter gränser mellan oss finländare. Det som är främmande vågar man sällan närma sig eller på ett empatiskt sätt lära känna. Sätt fokus på människan, inte det som hen representerar!

Många menar att man inte får vara för empatisk, för då blir det för jobbigt för en själv. Men då har man nog blandat ihop begreppen empati och sympati.
När klimatet blir tuffare är det sammanhållning och empati som gör att vi orkar jobba vidare. Empati handlar om att kunna sätta sig in i en annan människas tankar och känslor och ha medkänsla. Empati ger dig möjlighet att förstå hur någon tänker och känner. Tack till dig som vill förstå och arbetar utgående från det.

Vad du än väljer, medvetet eller omedvetet så kommer dina värderingar att ha en central påverkan på utformningen av ditt liv. Det kommer att påverka dina val, det kommer att påverka vem/vilka du väljer att dela ditt liv med och det kommer att påverka hur lycklig du kommer att vara.

En fungerande Tvåspråkighet kräver två likvärdiga språk. 

I det sammanhanget vill jag citera den kloke Claus Stolpe och det han sa om valet i USA:
"Enkla lösningar på invecklade frågor går hem hos dem som inte orkar tänka i mer komplicerade banor."
Det är väl det som mycket handlar om. Det blir så oerhört invecklat att sätta sig in i en annan människas tankar och känslor och framförallt behov. Att tycka som andra gör det så mycket enklare - färdigt serverade lösningar är enkelt.

En glad Svenska Dagen med värme och empati!

Ett litet post scriptum - varma kramar på födelsedagen till min äldres sambo med stort S och Astrid Thors som firar födelsedag på Svenska Dagen.