lördag 18 februari 2017 - 17:51

Livet i en bubbla

De flesta av oss har på sätt eller annat tagit del av den första egentliga presskonferensen "over there" i dagarna. Med munnen öppen som en fågelholk om än den borde vara stängd som ett bevis på faktum, är jag ändå förvånad över den demonstrativa retoriken eller kanske mera avsaknaden av retorik.

Jag blir definitivt inte övertygad av "En man, en röst" No Way! Den varken behagar, berör eller undervisar. Den irriterar, sänder ut pekpinnar och ifrågasätter intellektet, som verkar saknas hos avsändaren. Det finns inget utrymme för argumentation. Istället uppfattar jag det hela som - att ifall du inte har samma åsikt som mig har du fel och då är du emot mig. Eller som vi säger här i Österbotten - "Du ska vara tyst när du talar med mig!"

Vi vet att retorik är en teknik. En mycket kraftfull sådan och därför bör man väga in moraliska eller etiska synpunkter innan man använder den. Som känt handlar etiken om vad som är rätt eller fel, gott eller ont, utan att för den skull vara i kongruens med lagstiftningen. Moralen är en vägvisare om hur man behöver handla och etiken ger argument för vårt handlande.

vagibalans

Det moraliskt goda är att följa viljan att göra sin plikt och med det följer den stora frågan - vilket etiskt ansvar har man som en ledande politiker, om så det handlar om ett stort land med delstater eller en liten kommun i ett litet land. Är det den personliga framgången / vinningen som är viktig eller ska man tänka på allas bästa? Kanske båda två? Hos vem finns lojaliteten när det finns lika många åsikter som förtroendevalda?

Är det okej likt den trumpna, att med fräckhet, dold ilska och fördömande - hota och väcka en rädsla hos de som man ska samarbeta med. Ett agerande som skapar två läger - de som står bredvid, nickar och ler i takt till alla dumheter på grund av rädsla, att bli fråntagen sitt eget förtroende. Sen de som av hopplöshet, frustration och ilska fördömer handlandet, vilket i det långa loppet kan ge oanade konsekvenser ifall inte hela situationen ändras eller stoppas.

Självbilden är något snedvriden. Man känner inte till de egna styrkorna och svagheterna, inte heller sina möjligheter och begränsningar. Vänd problemet inåt istället för utåt och låt kreativitet flöda framom destruktivitet. Var rädd om relationerna! Gör bra saker för andra - det kommer tillbaka (karma)!

Mänskligheten har inte råd med det och vi är inte förtjänta av det - hatretoriken och noll förmåga att bedöma konsekvenserna efter handlande. Man kan se, att hen högst antagligen har en avsikt med sitt handlande och det berättar en hel del om hens egenskaper.

Jag blir skrämd av den faktaresistens som verkar vara det enda rätta i en förljugen värld, där man genom hatretorik gentemot samhällsanalysen skapar instabila samhällen.

Det finns ett visst beroendeförhållande mellan beslutsfattare, media och rättsväsendet. Att sätta hela systemet i gungning genom att ifrågasätta deras intellekt är fullständigt galet. Vi behöver lära oss att resonera objektivt om i vilken riktning samhället borde styras och hur det ska ske.

Men då måste vi också lära oss lyssna på andra och ta till oss goda tankar, även om vi inte tänkt dem själva eller för att någon annan hann säga dem högt före oss. Respekt och perspektiv borde vara ledorden idag. Vi har en lång historia i världssamfundet och närmiljön att studera. Den ska sättas i relation till nutiden och nytiden som skapas. Inget varar för evigt och omvärlden är faktiskt lite större än min egen minimala bubbla på den lilla blåa pricken.

Och tänk om den lilla trygga bubblan spricker en dag och jag står ensam kvar när jag har ifrågasatt alla och deras intellekt. För det kan ju inte vara så att jag har fel, eller...

 

I en bubbla2

måndag 11 juli 2016 - 10:23

Från Visby till Björneborg

Igår var den sist dagen av Almedalsveckan. En tillställning som verkligen heter duga och den skapar abstinens. Jag har haft förmånen att under några år få följa med olika bitar av veckan på plats, men aldrig en hel vecka dock. I år blev det en kortare tur från lördag till tisdag förmiddag. Men en hel del fick jag mig ändå till livs på en av de största öppna politiska arenorna. En plattform för dialog mellan olika sektorer inom det offentliga, privata och tredje sektorn - och massor av mera och mindre kända personer, entreprenörer, inspiratörer, tänkare och vanligt löst folk.

Så skönt att flanera runt utan en enda lakritsrem eller kilogodis, smyckeförsäljare eller "krääsä" som bjuds ut till kringströvande. Inga direkta prylar som delas ut av medarrangörerna kunde ses på området. Ja, nån liten kasse här och där att fylla med diverse printmaterial och tidningar var det jag hittade. Fokuset har verkligen blivit satt på dialog öga mot öga, mun mot mun och öppnade örongångar. Det uppskattas av mig! Extra fokus är satt på riksdagspartiernas egna dagar, som roterar från år till år.

Visbyvy2016Vy över Visby från Krönet (där supergoda rökta räkor serveras)

Evenemanget har vuxit och nu för man en diskussion om hur man kunde banta ned veckan. Med över 3 800 (ca 300-400 mera än 2015) programpunkter fördelat på sex dagar finns det inte en reell chans att kunna överblicka allt på en vecka och definitivt inte på några dagar. Man är tvungen att i god tid förbereda sin egen dagsagenda och chansa på rätt val av seminarium, workshop eller föreläsning. Det optimala är två större seminarier på en dag, ett par drop-in evenemang och lite mingel på kvällen. Men då behövs minst tre hela dagar, helst en hel vecka. Tror jag får börja söka boende för nästa år redan idag. Det är den största utmaningen av alla.

Det som är ett måste sker varje kväll under veckan prick klockan 19.00 i Almedalen. Det som startade allt - år 1968 när Olof Palme talade från ett lastbilsflak vid Kruttornet intill Almedalen har utvecklats till en scen och ett rum för partiledarnas retorik och spjutspetsar.

Huvudarrangör för Almedalsveckan numera är riksdagspartierna. Som värd står Region Gotland. Alla övriga som på sätt eller annat medverkar med t.ex. seminarier, debatter och utställningar är medarrangörer. Årets arrangerade evenemang hade störst fokus på arbete och integration, men även evenemang kring sjukvård och utbildning syntes. Ledarskap i olika former och inspiration. Det finns något för alla.

Det var inte ballonger, plojknappar och godis som var dragplåstret, utan den direkta möjligheten att få ta in direktinformation och föra en dialog. Det efterlyser jag också här när kampanjens hetta inför val gör sitt intrång. På gator och torg, på restaurang eller bar, i stugby eller på hotell trängs man på samma villkor. Det finns inget utrymme för "divalater" i ett annars så "fullproppat" Visby (ca 30 000 besökare år 2015). Man tar vad man får och anpassar sig därefter, oberoende av status. En riksdagsledamot lät berätta, att hen delar rum med en annan. Rummet var så litet, att den ena fick lägga sig på sängen och vänta när den andra klädde på sig.

I dag startar "Finlands Arenan", som för övrigt inte får heta så. Suomi Areena i Björneborg styrs av ett mediabolag med reklamvinst. Den arenan har nog en väldigt lång väg att vandra för att nå fram till den öppna och fria dialogen som är så markant för Almedalen. Suomi Areena ordnas för tionde året och söker fortfarande sin form, så som jag uppfattar det. Kanske vårt diskussionsklimat är lite mera tillbakadraget här än i grannlandet. Det finns en mycket lång väg att gå för att nå upp till det som just Almedalsveckan är - ett evenemang öppen för alla som vill diskutera och debattera samhällsfrågor. Dialogen är central i genomförandet av Almedalveckans evenemang. Det märker man i de diskussioner som förs vid de flesta evenemang.

bjorklundLiberalernas ordförande Jan Björklund

På söndagen för exakt en vecka sen inleddes veckoevenemanget av vårt systerparti Liberalerna och det första inledande partiledartalet hölls i Almedalen. Jan Björklund som anammat "storytelling" i sina tal var något mera tam än vild detta året. Han dök direkt in i Europasamarbetets struktur och Brexit och nämnde EU säkert hundra gånger. Han lyfte fram liberala värderingar och socialliberalism, flyktingkrisen, jobbfrågan, konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt. Han var tydlig med "att det är dags för Sverige att bestämma sig för att bli medlem i EU på riktigt". Hans tidigare vurmande för skolorna och utbildning, fick ett kort omnämnande om att läraryrket är ett av de mest viktiga. Han avslutade med "Tillsammans i Europa", vilket också var årets slogan för Liberalerna, men innan dess markerade han ett behov av ett "europeiskt FBI" med tanke på den allt mera osäkra omvärlden.

Innan talet hölls besökte vi Centerpartiet vid deras plats vid St Hansplan. En snabbträff med Centerpartiets Annie Lööf och sen fick vi under "fika" ta del av arrangemangen inför och under Almedalen av Centerpartiets koordinator för Almedalen, Annica Roos. Detta i trädgården invid det spartanska huset de hyrt in sig i under veckan. Till min glädje var det samma Annica som jobbade för Centerpartiets Ungdomsförbund i Västerbotten samtidigt som jag verkade kretsombudsman för Svensk Ungdom i Österbotten under slutet av 80-talet. Det är ingen lätt uppgift att koordinera Almedalsveckan för ett stort parti. Men målet är att alltid ha politiker med för att möta människorna. Det är inte de politiska tjänstemännen som står för svaren, utan kommunal- och regionalpolitiker samt riksdagsledamöter. Därtill skall de gärna synas och höras på en hel del av seminarierna som ordnas av olika organisationer och företag. En dialog mellan beslutsfattare och utövare. För att inte tala om alla säkerhetsarrangemang.

Efter Liberalernas tal fortsatte vi till Centerpartiets mingel ute i Öster Centrum utanför ringmuren. Många långbord under stora tält och närodlad plockmat så det härliga stod till.

Väckning i Kneippbyn på måndag morgon, frukost och in i hyrbilen som styrde oss till Centerpartiets dag.

strykjarnet

Tre av oss hade bokat traditionell lunchträff med Liberalernas riksdagsledamot Christina Örnebjär från Kumla vid det underbara Strykjärnet Creperi med sina underbart goda galettes. Kvällen bokades för Liberalernas mingel med rose' i trevlig trädgårdsmiljö innan talet av Centerpartiets ledare Annie Lööf. Vi bara måste bli bättre på att mingla i Finland!

anniCenterpartiets ordförande Annie Lööf

Vanligtvis brukar det vara ungdomsorganisationerna som står för inledningen och CUF:arna tågade frankt igenom Visby med slagord ner till Almedalen. Centerpartiets tal inleddes med en kort show av Panetoz med teckenspråkstolk. panetozTommy Krångh är helt fantastisk i sin gestaltning, som är en mer artistisk gren av teckenspråkstolkning. Det var lika mycket dans och skådespeleri som ren tolkning av ord. Jag vill också lära mig den typen av tolkning!

Annie hade fångat in en stor publik och hon inledde starkt med att Sverige behöver något nytt. Ja, hon äntrade scenen under låten "Something new". Hon ville ha en stark allians regering, inte ängslig passivitet eller fladdrig kappvändning. Hon nämnde lite om klimatet, men satte fokus på Sverige som klyvs mitt itu med all arbetslöshet. Hon lyfte fram att utanförskap och jobb hänger ihop. Och ifall man tittar noga, ser man att sloganet för kvällen är "Alla jobb behövs". Hon pratar om könsstympning med en "storytellers" inlevelse och vill se strängare straff för stenkastarna mot "blåljuspersonal". Hon knyter samman med att bättre jobbförsörjning löser många av Sveriges problem.

Resten av talen fick jag uppleva via TV eller rättare sagt min iPad. Tyvärr var de flesta av talarna fastnaglade vid podiet längst fram, vilket gav intrycket av ett tal skrivet av annan. Monitorerna på båda sidorna visar texten och det känns säkert tryggt att stå så att man ser texten. Ett undantag var SD:s ledare, som kanske mer upplevdes som om han resonerade, genom att gå fram och tillbaka på scenen. Det är intressant hur man lärt sig iaktta visst beteende och kroppsspråk. Innehållet kan variera och uppfattas på ett speciellt sätt, beroende på vem som säger det. Detta utgående från mina egna referenser. Men likväl är det som sägs inte lika viktigt som hur det sägs - med en tydlig trovärdighet och kunskap i botten. Vi har en del att lära oss när det gäller tal och att nå fram med budskapet.

Vi behöver plocka de retoriska godbitarna och utveckla dem till att bli ännu bättre. Kroppsspråket inte att förglömma. I det stora hela har ordet en väldigt liten betydelse (endast 7%), en större bit är hur man använder rösten (38%), men kroppsspråket har ändå störst betydelse (55%). Helst behöver hela paketet stämma överens med en klar tydlighet. Jag måste hela tiden påminna mig själv om att mitt sätt att tala och agera med kropp och röst, är det som lämnar avtryck. Jag kan använd riktiga eller skapa mentala bilder för att illustrera och förstärka, men inte för många bilder!

Efter att ha summerat en del av mina intryck, kan jag konstatera att det lämnat avtryck som stämmer överens med min åsikt, att får jag chansen så tar jag den igen!

 

fredag 1 juli 2016 - 21:50

Närturism i Världsarvet

Har efterlyst tips på närproducerade turistfällor. Jag fick en hel del napp och jag rekommenderar varmt att ta bilen eller cykeln, öppna alla sinnen och ge dig själv möjligheten att upptäcka din närmiljö. En miljö som är fylld av historia. Ibland kan jag känna närheten till det som upplevdes då under tidigare århundranden på just det stället. Ifall jag känner efter, blundar och tar in känslan. Jag har en gedigen lista som jag fått av vänner och jag skall försöka hinna besöka de flesta ställen som rekommenderats, men även nya som inte finns på listan. Kanske även du har några förslag på små utflyktsmål, som inte finns på den officiella presentationsbroschyren, men väl värd att besöka.

gardstunet

Idag blev det ett besök i Björkö. En av de vackra byarna i Korsholms skärgård. Den sista innan den svenska gränsen kommer emot på västra stranden. Vår tidigare kollega Pia hade gett oss en inbjudan att besöka deras vackert renoverade hus. Kaffe med rabarberpaj på gårdstunet vid Mårtes Gårdsmuseum satt som en smäck idag. 

museumport3

Satte mig på "Lyftanstenen" invid museets ingång. Bara för att känna efter. Stenen från Valsörarna har sin egen historia. Den har lyfts upp från sjöbottnet vid Gravstensgrynnan. Det ger redan lite kalla kårar. Stenen ser ut som en gravsten, men lär härstamma från dumpad nytto- eller barlast vid grundstötning. "Lyftanstenen" var ett nöje för ungdomarna i början av 1900-talet, när man ville visa sin styrka.

stenmuseum

Salteriet kräver också alltid ett besök när jag rör mig i området. En kaffe ute på terassen under solskenet kan få vem som helst lugn i själen. Och en stund ute på de av havsvattnet välmarinerade gråa små bryggorna invid båthusen.

Det syntes många båtlag, som säkert förberedde inför morgondagens postrodd som ändrats till annan typ av färd. Det är förståeligt med 10m/s ute vid Världsarvet. 

batbjorko3

Imorgon fram till tisdag blir det en anna typ av turism. Ett besök i Visby, Gotland och årets Almedalen förgyller min sommar. Jag vet efter några år av besök, att det behövs bra skor, en ryggsäck,  Litet anteckningsblock, engångsregnrock, vattenflaska, solskydd, gott tålamod och lust med trängsel. I Almedalen trängs alla på samma villkor - den stora mängden av kändisar liksom jag. 

Alla är en del av helheten och med utbud av 3 808 olika evenemang i form av seminarier, föreläsningar och diskussioner, blir det aldrig att fundera över vad man skall göra. Jag har laddat dagarna via appen Almedalsguiden, men ger mig också tid att byta tankar med nätverk inom Centerpartiet och Liberalerna. Kanske över en lunch (älskar deras rökta räkor och creps samt galetter vid Creperiet) eller en kopp kaffe Gotlandspannkaka och salmbärssylt. Fika, heter det visst! Nu skall jag fika efter sängen med väckarklockan på 03.45.

söndag 29 maj 2016 - 21:53

Visit i Österbotten

Jag har min passion för närproducerat, men även det mera exotiska när det gäller mat. Likadant är det med upplevelser. Jag har ingenting emot en resa utomlands, men blir väldigt tillfreds med att upptäcka nya ställen i min närmiljö. Då talar jag om Österbotten. Samtidigt känner jag hur underbart det är att återupptäcka ställen man besökt tidigare eller har en speciell relation till.

Det finns oerhört mycket som jag ännu inte har sett eller fått uppleva i min närmiljö. Jag har bestämt mig att denna sommar att vidga mina vyer ytterligare i min närmiljö. Kanske du kan ge mig tips på utflyktsmål, ett trevligt cafe', en butik, övernattningsstuga, båtutflykt, vandringsleder, museer, teater, parker, marknader, ja vad som helst som ger ett mervärde till de mera vardagliga sysslorna.

stigentillbrage

Idag har jag gjort min jungfrufärd till Sandviksparken och Brages Friluftsmuseum. Hela området är nostalgi för mig. Jag satte mig på trappan vid Mangårdsbyggnaden (från Harf hemman och Böle by i Närpes) och gjorde upp med alla "gamla spöken". Jag diskuterade med sädesärlan som trippade förbi och som spände sina "pepparkornsögon" i mig. Jag grävde och hittade gamla minnen, goda som mindre goda från början av 1990 när jag flyttade in i den då nyuppförda vaktmästarbostaden (Smedasgården från Åvist i Purmo), i vilken min äldre döptes år 1991.

vaktmastarbostad

Det var faktiskt lite spöklikt under de stormiga höstkvällarna med alla som ville ta sig en titt in i stugan med nästippen tryckt mot fönstret, mössen som gärna spatserade på vindsvåningen under natten och fladdermössen som satte igång alarmet i mangården (för det finns ju inga spöken...). Jag ensam hemma och höggravid rusar ut för att skrämma bort eventuella inkräktare. Hur dum får man va'? Jag fick en reprimand av den polispatrull som jag tillkallat till platsen. Med all rätt.

Sandviksparken var ypperlig för promenad med barnvagn, små motionsrundor och pick-nick i det gröna. Vid kvarnkullen mumsade vi oss smultron och i skogsgläntan blåbär och hallon. Jag planterade en midsommarros vid knuten av Smedasgården. Den har vuxit sig stor och frodig.

fiskarbastunJag går vidare till "fiskarbastun" från Björkö via Lillstugan eller sytningsstugan från Kvevlax. Jag försöker mig en tur i jungfrudansen, som tidigare skulle hållas ren från maskrosblad. Jag går fel. Ingen god jungfru, men ej heller väntat. Det är vackert vid Matmorsviken med all ny grönska och underbara vårblommor.

jungfrudansen

Jag fortsätter min färd till Sandviksparken. Bröllop hölls 1993 i Sandviksvillan, som då var inbyggd i Snövits slott. En dag med underbara människor och kända liksom senare kända, som gav sin extra hand på alla möjliga sätt. Det var den tiden sommarteatern höll hov i Sandviksparken.

sandviksvillan

Jag avslutar med en bok vid fågelbadet, porlandet av vatten vid "Umeåparken" och en känsla av lycka innan jag promenerar vidare till en av kajerna och blickar ut över vattnet.

umeaparken

Shit - ön är snart förstörd av illaluktande avföring av icke önskvärda fåglar.

I morgon fortsätter färden och det med nya upptäckter. Detta lite annorlunda.

onsdag 10 februari 2016 - 19:39

Turistfällan - Region Kust-Österbotten

Under många år har man tänkt kring turism i Jakobstadsregionen, men inte vidtagit några större åtgärder kring ett "regiontänk" gällande bl.a. turism och satsningar på de gemensamma möjligheter som finns. Några mindre försök har gjorts med bl.a. "Sju broar" och det senaste "Kustens tre pärlor", men tanken kan gå längre än så. Läste med stor behållning Sonja Finholms ledare i dagens ÖT.

Hela Jakobstadsregionen tillsammans med Karlebyregionen har en lång och intressant historia att bygga kring. Ta vara på den och skapa något nytt kring den - berätta vår historia genom upplevelser och historier! Inte enbart i en tryckt broschyr. Vi har multum av social media och där skall man finnas. Ifall man inte syns, finns man inte.

Det behövs mera än butiker, matställen och "landior" av olika slag som lockar. Förutom barnfamiljer har vi stora grupper seniorer, som via föreningar och även själva, vill upptäcka vårt land och våra olika regioner. Vi har ungdomar som gärna besöker olika kulturella evenemang. Målgrupperna är många och alltid lämnar de kvar lite klirr i olika kassor.
Det behövs ett brett samarbete mellan det privata, offentliga samt tredje sektorn. Det behövs resurser, engagemang och vilja. Det behövs de som ser möjligheterna och att man tillåter möjligheterna - Jante och hans lag måste lämnas därhän!

Tänk om vi dessutom höjer blicken lite och ser hela kustremsan som en helhet - och gör en gemensam satsning. Det är bra att man har initierat en kartläggning. En början till samarbete kanske visar på hur viktiga alla är för varandra så småningom. Ett samarbete som kan utvecklas till något större och kanske ett beroendeförhållande så småningom, där man kompletterar varandra framom konkurrerar. Turisten ser inte gränserna, inte jag heller. Den mentala gränsen sitter mellan öronen och det kan endast jag själv påverka.

Sätt fingret på Vasa hamn och dra en radie om ca 120 km och du når upp till Karleby, in i landet och ner till syd, någonstans mellan Ömossa och Björneborg. För att inte tala om den svenska sidan. Vi får och skall visa stolthet. Vi skall lyfta fram allt vi har att erbjuda på ett lockande och positivt sätt. Vi är ett företagsamt och språkkunnigt område. Här bor många initiativrika människor längs med kustområdet. Vi behöver all form av komplement till bl.a. vårt energikluster, pappers- och kemikalieindustrin. Vi behöver nyinflyttare och vi behöver turister från när och fjärran!

På riktigt - ta chansen, jag är med!