onsdag 14 december 2016 - 21:35

Lyckolucka 14 & 15


Att uppskatta hur lång tid saker och ting tar är något som tar tid att lära sig. Men det går. Med den "drucknes envishet" som någon har myntat, tar vi den tid vi behöver för att skapa nutid och nytid.

 

Lyckolucka nr. 14 & 15

"Tiden räcker till för den som använder den"
-Leonardo da Vinci-

"Början är det viktigaste delen av arbetet"
-Platon-

trohoppochkarlek2Tro, hopp och kärlek finns i kustområdet just nu.

 

Ofta säger vi att vi har ont om tid. Jo, såtillvida att man inte kan begränsa sig eller prioritera och ifall man ingenting gör så kan man ju aldrig veta när man är klar.

Ibland känner jag mig allt lite annorlunda eftersom jag programmerar in hur lång tid saker och ting får ta och som jag vet att tar en viss tid. Ska jag köra till exempelvis Jakobstad från Vasa, vet jag att det i sommartid tar 1,15 timme och vintertid 1,30 timme. Åker jag till Vörå, tar det 25 minuter. Allt vad jag gör har sin egen tid - dusch, frukost, nyhetsgenomgång, etc.

Det känns så mycket lättare att ha en form av tidsbegrepp när man ska planera större tillställningar, det egna arbetet och resor. Då behöver man inte oroa sig ifall man ska hinna. En arbetsuppgift tar exakt den tid som är avsatt för ändamålet, det går inte snabbare. Därför gäller det att avsätta den tid som behövs för det som skall bli gjort.

Egentligen är begreppet tid mycket intressant. Vi upplever den så olika även om tid är en ordnad följd av händelser. Tidigare har jag varit en stor tidsoptimist, när jag var ung och inte förstod bättre. Idag är jag tidsoptimist när det gäller att hålla tal eller föreläsningar. Jag har ju så himla svårt att begränsa mig, vill få med så mycket. Samma sak gäller vid diskussioner. Jag skulle kunna sitta i timmar i dialog kring något intressant ämne, tills tiden kallar mig tillbaka.

Överlag är det lätt att skjuta på saker som sen hamnar på hög - det fixar sig!
Jo allt fixar sig, men då oftast med små marginaler och känslan av stress smyger sig på. Jag försöker undvika det i det längsta, men är man härligt ofulländad får man snällt erkänna sina svagheter och ibland, dock sällan, kan det slinta i tidsplaneringen. Då får man lita på sin talang och erfarenhet. Det är helt klart att om jag inte kan styra min tid, då kan jag inte styra nåt alls.

Egentligen handlar det om dessa evinnerliga tidstjuvar som verkar föröka sig dag för dag. Jag måste erkänna att jag under de tre senaste dygnen fastnat i SOME nätet. Vanligtvis låter jag bli att låta olika sociala medier ta tid av mig på min ordinarie arbetstid och e-posten kollar jag med vissa tidsintervaller. Men de tre senaste dygnen har det ramlat in mejl och chat-funktionen har varit mycket aktiv. Jag bjuder på det, även om mina inplanerade arbetsuppgifter blivit satta på undantag till förmån för frustration, irritation och besvikelse över att det finlandssvenska blivit satt på undantag.

Jag lyfter på min blomsterhatt för alla underbara människor som gett sin tid, sitt stöd och även de som gett goda råd och pekpinnar. Jag vill via alla dessa underbara ge en eloge till de folkvalda som har en aktiv roll i diskussionerna på nationell nivå och som verkligen använder sin tid väl.

Kraft och styrka - Kustområdet Österbotten är med er. Det finns tro, hopp och kärlek och det vill jag förmedla till er!

 

tisdag 6 december 2016 - 18:19

Lyckolucka nr. 6

flagga
Det fanns en tid när vi var en del av "österlanden" (södra delen av nuvarande Finland) men det är så längesedan att ingen längre minns. Ännu har vi kvar någon som minns det ryska Storfurstendömet Finland. Mina mor- och farföräldrar föddes och levde under den tiden, som faktiskt inte är så väldigt längesedan.

Idag känns det som om många är vilsna i sin historia eller helt enkelt rotlösa. Man har glömt eller kanske aldrig tagit till sig sin närhistoria. Det är inte många kvar som kan berätta, men vi kan läsa det nedskrivna och försöka förstå hur mycket kärlek som funnits i dessa människor, som fått försaka en hel del i sitt liv. Vi bortskämda behöver ta en extra funderare - allt har inte varit som det är nu och kommer inte att förbli.

Preniko2FLO Fk (2006)

 

Lyckolucka nr. 6

"Kärleken övervinner allt"

- Latinskt ordspråk -

 

Jag gräver fram mitt 10-åriga förtjänsttecken ur gömmorna och funderar på när jag ska ges möjlighet att bära det. Noterar att det skulle behöva putsas. Precis som en del av de smutsiga kanterna av vårt Finland. Inför nästa år ska "prenikon" putsas, om jag så ges möjlighet att bära det eller enbart igen lufta den i lådan. På samma sätt önskar jag att vi kunde putsa bort alla otrevliga attityder som såtts och gror i den finländska myllan.

Idag är det nittionio år sen som vi kan se hur kärleken till fosterlandet vann över de som ville hålla oss kvar under det ryska väldet. Nästa år firar vi 100 år "Tillsammans" i ett land som byggts upp av våra far- och morföräldrar och för vissa, deras föräldrar och även egna föräldrar.

Idag är jag en av dem som tar avstamp från denna dagen och vill vara med och fortsätta bygga vårt land tillsammans med alla alla andra goda människor med insikt om vad medmänsklighet innebär. Detta med ett perspektiv på ytterligare hundra år - ett land som jag hoppas kunna få vara stolt över. Jag vill kunna känna trygghet och en stark kärlek mellan alla de som bor i vårt vackra land med rent vatten, ren natur och utrymme för mina tankar att röra sig fritt.

Jag vill vara stolt över ett kärleksfullt Finland, som vi ska bygga tillsammans.

 

tvaljusDe två ljusen får symbolisera ”tryggt härbärge”  eller hem och fosterland.

 

 

 

måndag 5 december 2016 - 21:19

Lyckolucka nr. 5

Plötsligt fick jag en våg med minnesbilder framför mig och kunde ana bilden av "Skönheten och odjuret", när jag satt och tittade på streaming från Senatstorget och Saara Aaltos inbandning för The X-Factor UK.

Det var för tio år sen när vi med familjen stod på trappan vid Senatstorget och fick lyssna på hårdrocksbandet Lordi med monsterrockarna från Rovaniemi på widescreen. Nu fick jag hela föreställningen streamat till min soffa, med en frusen sagoprinsessan från Uleåborg på trappan vid Senatstorget.

Det finns nåt som förenar dessa två och även med tanke på folkmassorna, då som nu. Det är hänförelsen, glöden, ivern och engagemanget. Många synonymer som väcker glädje.

publikhavScreenshot av entusiastisk folkmassa på Senatstorget i Helsingfors

 

Lyckolucka nr.5
"Entusiasm är det vackraste ordet på jorden"
-Christian Morgensen-

 

Att visa entusiasm betyder att man har en stor vilja att göra nåt, skapa nåt och visa på hur spännande det kan vara. Det är helt fantastiskt hur denna unga kvinna har lyckats vinna många brittiska hjärtan tack vare sin entusiasm och glädje.

Entusiasm smittar av sig. Det var ett multum med människor som ville visa sitt stöd och hjälpa henne med inbandningen av programmet. Ja, Finland får tillåta sig vara minst lika stolt som när Unglejonen tar silver eller guld. Dessa unga entusiaster är förebilder för många unga i Finland.

Det är klart att det finns de som likgiltigt tittar på eller som vägrar låta sig hänföras, men det är ju ett beslut man tar själv. Det kan bero på ointresse.

Jag har väldigt lätt att låta mig hänföras av olika saker. Framförallt människor som jag hittar något gemensamt med. Sådana som entusiasmerar mig. Det kan handla om sättet att prata, föra ett samtal, att vara eller det som de gör eller skapar.

En god talare eller musik kan skapa stor entusiasm hos mig. På samma sätt som en bra teater, bok eller ett konstverk värmer mig och ger glöd till min energibank.

Jag blir så glad av människor som är entusiastiska och inte räds att ta sig an olika utmaningar. De har sina målbilder klara och med små "babysteps" och ibland sjumilasteg, tar de sig fram till målet som hägrar och då visas också uppskattning för det arbete som gjorts.

Lycka till alla entusiaster med det som ni tar er an i smått och stort, i vardag som fest!

Mera entusiasm i tillvaron och kvällen samt morgondagen kan bli precis hur sagolik eller monstruös som du själv vill.

Saaraaalt2Screenshot - Saara Aalto

 

söndag 4 december 2016 - 17:09

Lyckolucka nr.4

Jag har försökt fokusera på dagstidningarna och veckans nyhetssajter under hela förmiddagen, men tankarna vandrar vidare från innehållet till vad som ligger bakom det som skedde bland alla nyheterna. Lyssnar på direktsänd presskonferens och retoriska frågor med diplomatiska svar. Stänger av och slutar att fylla min hjärna med det negativa som skett. Något som är mycket tråkigt och som inte skulle få hända.

Bland övriga nyheter är jag mycket förvånad över Tidningen Ilkkas chefredaktör, som enligt min uppfattning gör en stereotyp stigmatisering av kustområdets invånare. Information som kan bli sanning för någon och vidare en negativ handling. Hanterar det med att konstatera - tydligen finns det ingen kunskap om det hon beskriver eller så är hon endast ut för att provocera fram en debatt.

Är det månne de negativa nyheterna som triggar igång negativt beteende? Vi tänker ca 65 000 tankar varje dag, varav ca 3 500 nya tankar varje dag och 95% samma som föregående dygn. Nånstans måste jag börja för att rensa de negativa tankarna för att få in positiva tankar istället. Jag vill och är i behov av att uppdatera mig om dagshändelser, men tvingas ta bort energitjuvarna som själ min positiva energi.

Stad i ljusDe upplysta

Lyckolucka nr. 4

"Om du tror allting som du läser, då är det bättre att låta bli att läsa"
-Japanskt ordspråk-


"Det är bättre att fråga och verka okunnig än att inte fråga och förbli det"
-Kinesiskt ordspråk-

Jag vill kombinera två ordspråk i dagens lyckolucka, ett japanskt och ett kinesiskt. De kinesiska och japanska ordspråken har genom tiderna upplyst och värnat om den själsliga friden.

Ibland är det bra att reflektera och försöka ta på andra glasögon än de egna läsglasögonen. Kanske ni minns boken av Bengt af Klintberg - Råttan i pizzan. Skrönor som jag senare hört berättas som den mest sanningsenliga historien efter den andra. Ofta med en god väns släkting i huvudrollen. Vad är sant och vad är falskt?

Det är svårt att göra en bedömning rakt av när du får en nyhet kastad framför dig i vår vilda djungel på nätet. Varför det sunda förnuftet är bra att ta till och att man ställer frågor ifall man inte har kunskapen. Åtminstone behöver jag kolla upp källa ifall den finns tillgänglig. Samtidigt behöver jag komma ihåg att bakom varje handling finns en människa med egen ryggsäck som är fylld med egna referensramar fylld med värderingar, egen världsbild /tankebild, egna erfarenheter och föreställningar.

Påverkas du av nyheterna som du serveras via allehanda media? Går du igång på det du läser på någon webbplats, i ett mejl, i lokaltidningen eller i kvällsblaskan? Fortsätter du älta frågan tillsammans med någon annan och triggar ni då igång en inre kollektiv ilska över nåt som du eller ni tillsammans upplever vara fel, men inte kan påverka desto mera? Kanske flera gånger om dagen. Hur mår du då? Hur får det dig att känna dig?

Jag mår inte bra av det och ogärna vill jag slukas in i de negativa tankegångarna. Då konstaterar jag lugnt för mig själv, att jag kan inte göra något åt det som skett. Låter som en egoistisk tanke, men det är med omtanke om mig själv. Jag bryr mig och känner empati, men sätter inte ner energi på det. Jag har ingen lust att sympatisera och gotta mig i olyckor och elände. Det finns alltid något tragiskt bakom. Jag vill försöka hitta ljuspunkterna istället, nu när jag äntligen har lärt mig.

Därtill alla påhittade nyheter som människor häpnas eller förargar sig över. Jag skulle just nu, i detta ögonblick, kunna skapa en "skandalnyhet" och publicera den och kanske få den att cirkulera på FB under några år eller hitta den på olika falska nyhetssajter. Är vi dumma nog, så tar vi till oss nyheterna utan som helst kritiskt tänkande. Därför är det viktigt att påminna de yngre, som ännu inte utvecklat sitt kritiska tänkande om att allt som läses inte alltid är sant. Ja, detta gäller även vuxna som triggas igång av varandra helt omedvetet, men ibland även medvetet och skapar lögner om andra människor och skeenden. Varför ställer vi inte frågor istället, för att sen bilda oss en egen uppfattning? Sanningen är så olika för alla.

Jag kan känna likadant när jag läser de olika nyhetssajterna med därtill hörande webbkommentarer och olika FB uppdateringar som hänvisar till andra typer av sajter eller diskussioner. Har jag den kritiska biten med i min tanke eller sväljer jag allt som jag läser med hull och hår? Dessutom är det helt legalt att utan närmare eftertanke klyva hår i olika forum. Kanske det är Andy Warhols omtalade "15 minutes of fame" i mindre skala som gör sig påmind. Alla vill vi bli uppmärksammade på nåt sätt.

Har vi glömt empatin, moralen, samvetet och konsekvenserna? Jag ställer endast en retorisk, etisk fråga.

På tal om "Råttan i pizzan" funderar jag på hur stor vikt vi lägger på lekamlig spis i jämförelse med andlig spis. Det är viktigt med fysisk träning och "rätt mat" - vad vi sätter i vår kropp med tanke på konsekvenserna. Men konsekvenserna av att mata hjärnan full med kanske inte alltid sanningsenlig och upprörande information, är inte lika lätt att ta till sig.

Det positiva är att vi är mera upplysta idag, eller...
Under 1700-talet och den tid vi kallar Upplysningstiden, trodde man på människans förnuft - ”Alla människor är kapabla att tänka själva”. En annan viktig tanke under upplysningen var, "att samhället utvecklades bäst av jämlika människor i samverkan". Samtidigt var utseendet mycket viktigt för att du skulle få en framträdande roll.

Hur upplyst är egentligen vår egen tid och hur ser vår syn ut gällande attityder, förnuft och yttrandefrihet? Vårt ideal av upplysning kan vara lite dubbelpipig ibland, när vissa element återkommer i vardagen och i förande av krig och politik. Går vi i en cirkel?

Kollektivt har vi höjt trenden kring fredagsmyset med tortillas och nachos, för att inte tala om chips i olika varianter mellan reklamsnuttar och olika lek- och underhållningsprogram. Hur påverkas den fria tanken genom det?

Det är givet, vi behöver också den biten. Kanske mera än någonsin - all glädje, skratt, musik, sång, alla böcker, teater, underhållning och känslan av lycka i sällskap bland de som man tycker om.

Det blev en lång betraktelse denna gråa, andra söndagen i advent. En skön och rolig film eller en god och underhållande bok under filten, känns som ett bra alternativ just nu. Ta hand om varandra och njut av varje positiv nyhet som når dig, hur liten den än är!

onsdag 18 maj 2016 - 23:06

Lära för livet!

Är lite uppe i varv efter Vasabladets föreläsning på Academill ikväll med Dick Harrisson. Han är mycket intelligent den mannen och det var ur hans referensram som insikterna flöt ut över mera än ett fullsatta auditoriet. Det är svår att "snuttifiera" all insikt.

Han var tydlig, nästan övertydlig i sitt uttryckssätt och gick på djupet med hur samhället håller på att fördummas. Hur attityder finns kring att det inte är så viktigt med bildning. Han var pragmatisk, men samtidigt mycket extrem på sitt sätt. Han är intelligent och besitter en enorm kunskap, historiker som han är.

Han gick på djupet - Detta när fakta jämställs med åsikter och blir en sanning är farligt. När försvagad bildning blir lika med fördumning. När makten skjuts från kunskap till tyckande i den digitala världen. Vart är vi på väg - en nationell fördumning? Kan vi acceptera det? Han visade sin oro över hur det kommer att se ut i framtiden, när många gärna väljer den "lätta vägen" både bland de studerande liksom bland utbildningsinstitutionerna. Vi talar om Sverige.

Men är vi på väg mot samma håll, när det är pengarna som styr och spetskompetensen blir mera viktig? Var skall vi söka vår allmänbildning eller kanske den inte behövs i framtiden. Den är kanske redan så förvrängd med "framgooglat" tyckande istället för kunskap och källkritik, att den inte längre ses nödvändig. Kanske vi, eller ni - ifall vi talar om en framtid längre bort. Ni har tillräckligt med pseudokunskap som verkar vara dagens allmänbildning och som många baserar sina åsikter på idag.

Han utgick från sina egna referensramar och de är kanske inte helt överensstämmande med den nya generationens. Vi har en lite krock när den nya generationen är mera kritisk och ifrågasättande, men kanske saknar den kunskap och bildning som behövs för en kritisk eller utvecklande diskussion. Hur hanterar vi det?

Men med lite fakta på hand kan vi kanske ta lärdom från olika håll och titta över vår egen utbildning som väger i skålarna just nu.

 

Och till alla studerande, ung som äldre. Tillåt dig att lära dig. Också svåra saker.Ett bra bot mot fördumning är att läsa böcker. Hitta nya sätt att lära dig! Man kan läsa flera tillsammans och genom diskussion föds nya tankar. Genom att lära ut, lär du dig själv.

Du kommer ihåg ca 10 % efter en månad vid passivt lyssnande!
Du kommer kanske ihåg ca 20 % av det du läser!
Du kommer ihåg ca 30 - 40 % av det du skriver ner!
Du kommer ihåg ca 80 - 90 %
när du lägger in fysisk rörelse, passion och känsla i det du lär dig!

Man blir aldrig heller för gammal att lära sig! Man behöver lära sig nytt varje dag Och man kan - hjärnan är formbar.

torsdag 18 februari 2016 - 14:45

1-års kalas i 23:an

Idag är det lite av jubileumskänsla och ett-års kalas för 23:an, det orangegula huset som står ståtlig och vackert renoverad. Den stoltserar med sin nyrenoverade fasad efter den ödesdigra branden på Rådhusgatan, när musikkulturens landmärke (Club 25) i Vasa förstördes, liksom trähuset mellan Club 25 och 23:an.

 

23an2

För drygt ett år sedan, efter mycket möda, blåmärken, muskel- och huvudvärk och andra många om och men; gick vi skytteltrafik mellan vårt gamla kansli i Wasaborg och detta vackra empirehus, som ligger i "Folkhälsan kvarteret". I folkmun kallad Carl & Carolina, eftersom åldringshemmet med det namnet huserade i huset en längre tid.

 

23anancisrum

 

Huset är byggt år 1869 och ritat av den för oss i Vasa kända länsarkitekten Carl Axel Setterberg för paret Nyström, urmakaren Karl August och hustru Anna Carolina. Huset bestod av fem rum och kök. Många av borgarna som levde i Vasa under den tiden, hade hus ritade av Setterberg. På gården planterade Anna Carolina sina körsbärs- och äppelträd. Där fanns också ett uthus, som numera står vid Stundars museiområde.

 

23antapet

 

Carolina som blev ensam kvar efter Carls död; testamenterade nästan hela sin förmögenhet till "Fabriks- och hanteverkarföreningen i Vasa för inrättande av ett skyddshem för änkor och åldersstigna döttrar ur svenskatalande hantverkarfamiljer." Hemmet skulle heta "Karl och Carolinas skyddshem". Hemmet invigdes 1925.

 

23ankoksinterior

 

Ikväll blir det en liten gemensam sits för 23:ans invånare i "Ku-Pol-en", där politik och kultur möts. Kanske Karl och Carolina sitter på varsin molnkant och vinkar till oss som bor här - Kulturfonden, Kultur-Österbotten, Scriptum, Svensk-Österbottniska Samfundet, Svensk Ungdom, Svenska Kvinnoförbundet och Svenska folkpartiet. Men först lite nyheter och kaffe i pentryt.

 Hipp, hipp, hurra för oss!