Visa inlägg taggade med 'advenstkalender'

lördag 10 december 2016 - 12:30

Lyckolucka 9 & 10

Ibland blir saker på ett annat sätt än jag tänkt mig och då måste jag bara acceptera det och gilla läget. Jag sätter mig själv och mina förväntningar åt sidan och tar mig till nuet för att finns till bara för den som behöver mig mest just då. Utan krav och pekpinnar. Vägen dit är snårig och backig, men med små steg når jag fram ifall jag själv vill.

skyddsangel2

 

 

Lyckolucka nr. 9 & 10

"Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv."
- okänd -

"Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare"

- okänd -

Varför och för vem måste man bevisa sig vara "bäst i klassen"? Varför behöver man skapa, en av andra uppfattad "prutthurtig" attityd? Varför måste man känna sig omtyckt av alla? Varför måste man vara med och röra i alla grytor, när man har egna att kolla så att de inte bränns i bottnen? Ja t.o.m. I grytor som man inte har en hum om hur de ska tillredas.

Varför känner man sig ibland som den mest ensamma i världen?
Varför kan det kännas jobbigt att röra sig med massor av människor?
Varför räds man tanken och känslan att mynta ordet NEJ, jag orkar inte eller kan inte just nu?

Varför är omvärlden så duktig på att ställa krav, peka med fingret, stigmatisera andra och dela ut pekpinnar utan minsta lilla hänsyn till hur den enskilda människan mår och sen i princip inte behöva ta hand om konsekvenserna?

Har vi - du och jag, rätt att ifrågsätta den lilla människan som tar en mental paus i kaoset, bara för att vi själva mår bra just för stunden och tror oss veta hur andra känner och tänker?

Eller är det så att vi tror oss må bra, höga av "kaos ångorna" och anser att alla andra behöver agera på precis samma sätt som vi. Vi vet ju exakt hur saker ska göras och vilken information som behöver förmedlas och eftersom vi har så mycket att göra så upplever vi att "de andra" inte gör nåt, gör fel eller säger fel saker. Kanske man i sina " kaos ångor" inte ser att den andra är i samma situation, men att den lärt sig prioritera och lära känna sina egna signaler när fartblindheten sätter in. Vi kanske inte heller ser när "de andra" är inhöljda i en dimma på grund av total kaos och att de behöver hjälp att ta sig ur dimman innan de kör på grund.

Att förstå medmänniskan är inte alls lätt och att förstå sig själv alla gånger är inte heller lätt, även om vi i olika sammanhang gärna vill framhålla att vi gör det.

Att utan egen erfarenhet säga till en som varit inne i dimman, är på väg dit eller befinner sig där - skärp dig, det är bara en modenyck att söka sig in i dimman. Det är precis lika fiffigt som att be någon med vrickad eller t.o.m. bruten fot att springa ett kort- eller långdistans lopp och vidare påstå att du behöver inget gips, det är en modenyck att stoltserar med gipset på grund av att det finns olika färger att välja på och du har gipset för att slippa springa.

Som medmänniska behöver jag våga släppa på mina egna förväntningar och bara finnas till, acceptera, ta fram den empatiska sidan - lyssna, ställa frågor utan att peka finger eller ge goda råd.

Var och en behöver själva komma till insikt om vad som är bäst för en själv och då behövs förståelse och någon som ställer de rätta frågorna för att man själv ska hitta svaren. Det gäller i alla sammanhang. På fritiden liksom i arbetslivet. Vi måste påminna oss själva om att varje gott råd är baserade på rådgivarens egna värderingar, erfarenhet, livssyn, etc. Rådgivaren har helt andra referensramar jämfört med dina egna. Man vill kunna känna trygghet och att någon finns vid ens sida för att dela med sig av total närvaro, värme och kärlek. Här är balansgången mellan sympati och empati är hårfin.

Jag har själv många gånger syndat i att dela med mig av goda råd, baserat på egen erfarenhet. Men sakta och säkert kommer jag till insikt. Varje individ är unik, men man tvingas anpassa sig till de generella normerna och förväntningarna. Alla klarar inte av det. Alla som jobbar med människor på något sätt borde vara medveten om det.

Vi kan aldrig veta hur en annan människa känner sig, men likväl säger vi - jag vet hur det känns. Vi kan ha upplevt samma sak, men hur man känner för det upplevda är i högsta grad personlig. Jag kan inte gå in i dina känslor, men jag kan referera till hur det kändes för mig i en liknande situation. Men ifall jag inte varit inne i den totala dimman, har jag definitivt inga referenser att hänvisa till.
Vi tror en massa, men vad vet vi egentligen?

Ibland blir saker inte alltid så som man har tänkt. Det som planerats, dina egna förväntningar och krav blir satta på undantag. Du måste byta inställning - din medmänniska är mera viktig än dina egna behov just då. När du är medveten om det finns ingen frustration eller besvikelse över det som du kanske missat istället. Känslan av att finnas till här och nu med ett varmt hjärta och två öron är så mera viktigt än de behov du ville få tillfredsställda på annat sätt eller annan plats.

Nu i väntans tider med alla julbestyr som vi tror att vi måste göra, sakta in på farten så att dina "skyddsänglar" hinner med och våga pausa mellan långdanserna!

Kentomte1

 Min favorittomte "Skäri Ken" tar en mikropaus.

söndag 4 december 2016 - 17:09

Lyckolucka nr.4

Jag har försökt fokusera på dagstidningarna och veckans nyhetssajter under hela förmiddagen, men tankarna vandrar vidare från innehållet till vad som ligger bakom det som skedde bland alla nyheterna. Lyssnar på direktsänd presskonferens och retoriska frågor med diplomatiska svar. Stänger av och slutar att fylla min hjärna med det negativa som skett. Något som är mycket tråkigt och som inte skulle få hända.

Bland övriga nyheter är jag mycket förvånad över Tidningen Ilkkas chefredaktör, som enligt min uppfattning gör en stereotyp stigmatisering av kustområdets invånare. Information som kan bli sanning för någon och vidare en negativ handling. Hanterar det med att konstatera - tydligen finns det ingen kunskap om det hon beskriver eller så är hon endast ut för att provocera fram en debatt.

Är det månne de negativa nyheterna som triggar igång negativt beteende? Vi tänker ca 65 000 tankar varje dag, varav ca 3 500 nya tankar varje dag och 95% samma som föregående dygn. Nånstans måste jag börja för att rensa de negativa tankarna för att få in positiva tankar istället. Jag vill och är i behov av att uppdatera mig om dagshändelser, men tvingas ta bort energitjuvarna som själ min positiva energi.

Stad i ljusDe upplysta

Lyckolucka nr. 4

"Om du tror allting som du läser, då är det bättre att låta bli att läsa"
-Japanskt ordspråk-


"Det är bättre att fråga och verka okunnig än att inte fråga och förbli det"
-Kinesiskt ordspråk-

Jag vill kombinera två ordspråk i dagens lyckolucka, ett japanskt och ett kinesiskt. De kinesiska och japanska ordspråken har genom tiderna upplyst och värnat om den själsliga friden.

Ibland är det bra att reflektera och försöka ta på andra glasögon än de egna läsglasögonen. Kanske ni minns boken av Bengt af Klintberg - Råttan i pizzan. Skrönor som jag senare hört berättas som den mest sanningsenliga historien efter den andra. Ofta med en god väns släkting i huvudrollen. Vad är sant och vad är falskt?

Det är svårt att göra en bedömning rakt av när du får en nyhet kastad framför dig i vår vilda djungel på nätet. Varför det sunda förnuftet är bra att ta till och att man ställer frågor ifall man inte har kunskapen. Åtminstone behöver jag kolla upp källa ifall den finns tillgänglig. Samtidigt behöver jag komma ihåg att bakom varje handling finns en människa med egen ryggsäck som är fylld med egna referensramar fylld med värderingar, egen världsbild /tankebild, egna erfarenheter och föreställningar.

Påverkas du av nyheterna som du serveras via allehanda media? Går du igång på det du läser på någon webbplats, i ett mejl, i lokaltidningen eller i kvällsblaskan? Fortsätter du älta frågan tillsammans med någon annan och triggar ni då igång en inre kollektiv ilska över nåt som du eller ni tillsammans upplever vara fel, men inte kan påverka desto mera? Kanske flera gånger om dagen. Hur mår du då? Hur får det dig att känna dig?

Jag mår inte bra av det och ogärna vill jag slukas in i de negativa tankegångarna. Då konstaterar jag lugnt för mig själv, att jag kan inte göra något åt det som skett. Låter som en egoistisk tanke, men det är med omtanke om mig själv. Jag bryr mig och känner empati, men sätter inte ner energi på det. Jag har ingen lust att sympatisera och gotta mig i olyckor och elände. Det finns alltid något tragiskt bakom. Jag vill försöka hitta ljuspunkterna istället, nu när jag äntligen har lärt mig.

Därtill alla påhittade nyheter som människor häpnas eller förargar sig över. Jag skulle just nu, i detta ögonblick, kunna skapa en "skandalnyhet" och publicera den och kanske få den att cirkulera på FB under några år eller hitta den på olika falska nyhetssajter. Är vi dumma nog, så tar vi till oss nyheterna utan som helst kritiskt tänkande. Därför är det viktigt att påminna de yngre, som ännu inte utvecklat sitt kritiska tänkande om att allt som läses inte alltid är sant. Ja, detta gäller även vuxna som triggas igång av varandra helt omedvetet, men ibland även medvetet och skapar lögner om andra människor och skeenden. Varför ställer vi inte frågor istället, för att sen bilda oss en egen uppfattning? Sanningen är så olika för alla.

Jag kan känna likadant när jag läser de olika nyhetssajterna med därtill hörande webbkommentarer och olika FB uppdateringar som hänvisar till andra typer av sajter eller diskussioner. Har jag den kritiska biten med i min tanke eller sväljer jag allt som jag läser med hull och hår? Dessutom är det helt legalt att utan närmare eftertanke klyva hår i olika forum. Kanske det är Andy Warhols omtalade "15 minutes of fame" i mindre skala som gör sig påmind. Alla vill vi bli uppmärksammade på nåt sätt.

Har vi glömt empatin, moralen, samvetet och konsekvenserna? Jag ställer endast en retorisk, etisk fråga.

På tal om "Råttan i pizzan" funderar jag på hur stor vikt vi lägger på lekamlig spis i jämförelse med andlig spis. Det är viktigt med fysisk träning och "rätt mat" - vad vi sätter i vår kropp med tanke på konsekvenserna. Men konsekvenserna av att mata hjärnan full med kanske inte alltid sanningsenlig och upprörande information, är inte lika lätt att ta till sig.

Det positiva är att vi är mera upplysta idag, eller...
Under 1700-talet och den tid vi kallar Upplysningstiden, trodde man på människans förnuft - ”Alla människor är kapabla att tänka själva”. En annan viktig tanke under upplysningen var, "att samhället utvecklades bäst av jämlika människor i samverkan". Samtidigt var utseendet mycket viktigt för att du skulle få en framträdande roll.

Hur upplyst är egentligen vår egen tid och hur ser vår syn ut gällande attityder, förnuft och yttrandefrihet? Vårt ideal av upplysning kan vara lite dubbelpipig ibland, när vissa element återkommer i vardagen och i förande av krig och politik. Går vi i en cirkel?

Kollektivt har vi höjt trenden kring fredagsmyset med tortillas och nachos, för att inte tala om chips i olika varianter mellan reklamsnuttar och olika lek- och underhållningsprogram. Hur påverkas den fria tanken genom det?

Det är givet, vi behöver också den biten. Kanske mera än någonsin - all glädje, skratt, musik, sång, alla böcker, teater, underhållning och känslan av lycka i sällskap bland de som man tycker om.

Det blev en lång betraktelse denna gråa, andra söndagen i advent. En skön och rolig film eller en god och underhållande bok under filten, känns som ett bra alternativ just nu. Ta hand om varandra och njut av varje positiv nyhet som når dig, hur liten den än är!