Visa inlägg taggade med 'erfarenhet'

fredag 8 september 2017 - 21:20

Avslöjande 30 år

Det är precis trettio år på dagen sedan jag tog mitt bagage med kläder, min toalettväska, ett liggqunderlag, en sovsäck och kudde. Satte mig i bilen och flyttade in på SU:s kretskansli i Vasa vid Handelsesplanaden 16 (Böndernas hus). Detta efter att ha blivit uppraggad av SU:s ombudsman Jannike Store och kretsordförande Ann-Mari Audas (numera med tilläget Willman) på min arbetsplats i Jakobstad, där jag fungerade ungdoms- och eftisledare. Det efter kandidatur i kommunal- liksom riksdagsval.

På mitt oerhört obekväma liggunderlag (den ska användas på mjukt underlag i skogen, inte ett hårt golv), vaknade jag varje morgon när tidningsutdelaren slängde in dagsfärska nyheter genom brevluckan. Uppe med tuppen och klar innan den första tjänstemannen anlände till kretskansliet. Jag kan ännu förnimma doften av nybryggt kaffe, som jag kokade till alla och trycksvärtan som fastande på mina fingrar. Då fanns inga nättidningar, Facebook, Instagram eller annat som tog bort intresset från det tryckta ordet. Då var dagens nyheter just det som förde oss samman i fysiska diskussioner. Vi var närvarande i rummet runt det minimala köksbordet.

Dagen inleddes med genomgång av nyheterna och vad som väntades kunna hända under dagen. Ibland kom ett fax på halt papper från centralkansliet i Helsingfors på Boulevarden, senare Gräsviken, med bulletiner om vad som var på gång. Doften av trycksvärtan från faxen glömmer jag aldrig. Politiska utspel var viktiga och kansliet besöktes dagligen av aktiva och intresserade som ville ge sin syn på olika frågor. Det var många och långa diskussioner som fördes på olika nivå. Fantastiskt vad det fostrade.

Jag var 23 år, blåögd, ung och galen. Jag trodde att jag ägde friheten och världen. Alla mina värderingar var inte ännu totalt förankrade och min livserfarenhet var mycket liten jämfört med idag. Jag lärde mig massor av mina medarbetare på Svenska Kvinnoförbundet och Svenska folkpartiet. Då fanns också projektombudsmän för bl.a löntagarfrågor. Då förstod jag inte, att min hjärna skulle vara färdigt utvecklad först vid 25-års ålder och att de egna referenserna skulle ha satt sig på rätt ställe i hjärnan.

Svensk Ungdom var redan då lite av en föregångare och jag lärde mig använda ordbehandlingsmaskinen med det operativa systemet DOS. Allt sparades på stora s.k. "skorpor", som senare blev disketter. Senare, 1988 när jag blev kidnappad till moderpartiet fick jag snällt återgå till el-skrivmaskinen med raderband och faxapparat. Då visste vi inte ännu om att vi inom tjugo år skulle börja jobba via ett nätverk, som senare framkallat ett beroende hos de flesta hos oss. Men jag kunde bära med mig NMT-telefonen (nätverksanslutna mediaspelare), som var stor som en större ”martaslungo” och vägde som några tegelstenar. Inget man puttade ner i bakfickan precis.

pigaoanjaTänk på mej när loppan biter dej!

Det är många förtroendevalda och medarbetare som passerat revy. Många finns inte längre kvar i vårt liv, men många är fortfarande aktiva på sitt eget sätt, om än inte alla politiskt.

Ibland fick jag övernatta på madrass hos goda vännen Catta Lunabba, som annars huserade på Åbo Akademi och PF. Hon lärde mig göra världens godaste varma smörgåsar, som fortfarande är favorit i vårt hus. Ollis (Olivers' Inn) blev mitt vardagsrum. Tiden när man ännu i bakrummet fick sig en portion "veckans biff" och en öl. Där lärde jag känna många nya vänner, som ännu finns kvar i min umgängeskrets.

Utmaningarna har varit många och stora. Det sociala livet, familjen och hälsan har fått ta stryk många gånger. Arbetstimmarna har varit många och långa. Jag har under alla dessa år velat utveckla mig själv och organisationen. Mellan åren 2005 och 2006 gav jag mig tid att förkovra mig i ledarskap och organisationsutveckling genom en specialyrkesexamen.

På dagen för två år sen hände något som gav mig ytterligare ett nytt perspektiv på livet. Så här skrev jag på min FB sida den 8.9.2015:

”Förbereder mig mentalt för en ny intressant utmaning som kommer att utkristallisera sig imorgon och vidare inspirera under ett par år. Det är alltid lika spännande att börja från ett nytt vitt ark och inte egentligen veta hur historien ser ut när en punkt är satt. Dessutom att med öppet sinne senare se vart stigen fortsätter framåt.”

Jag påbörjade min utbildning som Mental Tränare och det har ändrat mitt sätt att se på livet, mig själv och mina medmänniskor. Via den utbildningen har jag fått kunskap om självbilden, självkänslan, självförtroendet, motivation och målbilder, attityder, värderingar, känslor och rädslor, stresshantering, koncentrationsträning, hjärnan, coaching, retorik och teamträning. Och ja, jag älskar att läsa, diskutera och föreläsa kring detta eller ledarskap och organisationsutveckling. Människor är det mest viktiga i alla sammanhang.

Nya dimensioner har kommit in i mitt liv an efter och värderingarna finns fast förankrade i mig. De två åren har konfirmerat mina värderingar och erfarenhet. Siffror och statistik är lätt att förstå med sin logik, men människorna bakom siffrorna är inte lika lätt att förstå. Det krävs erfarenhet, en känsla för människorna bakom siffrorna och framförallt en vilja att förstå att vi alla är olika, jobbar olika och ger vårt allt utgående från egna referensramar.

Till motsats till många skulle jag gärna publicera min historia eller kanske ännu hellre i romanform. Huvudpersonen är klar och det är inte jag, det är mitt alter ego och skattkistan är fylld av många ”case” och händelser. Jag är inte densamma som jag var för 30 år sen. Jag är jag och ryggsäcken är fylld av erfarenhet och ny kunskap samt framförallt en vilja att leva med utvecklingen som sker varje dag.

Heimani i skick 3

Skurtrasa, korv med senap och börsen öppen i alla lägen - allt för ungarna

Tror jag tar en skål med mig själv för 30 år, innan jag lägger mig i tid för att vakna tidigt för kryssning med aktiva till Umeå imorgon. När jag dessutom får möjlighet att träffa min studerande yngsta, snart 21 år, som har sin tillfälliga övernattning på golvet hos vän i Umeå, dock på madrass. Sakta men säkert får man hejmani i skick och när det sen är i skick, så ska det säljas för att det är för stort. Livet har sin gång med alla sina speciella skeden.