Visa inlägg taggade med 'ledarskap'

söndag 26 februari 2017 - 11:13

Klarsynthet genom välputsade glasögon

Läste en artikel i Dagens Samhälle om svenska skolbarns hjärnor och hur de korrelerar till olika pedagogiska teorier samt den hjärnforskning som är högaktuell idag. Hur avsaknaden av verktyg vid inlärning skapar framtida problem. Tanken för mig vidare till hur vi vuxna människor fungerar i vardagen, med eller utan verktyg.

Det man vet idag, är att frontalloben har en aktiv roll i våra kognitiva förmågor som bl.a. inlärning, problemlösning, uppmärksamhet, koncentration, minne, att förstå sammanhang, upplevelse av rum och position, integrering av information från de olika sinnena, orsak och verkan samt förmåga att generalisera - att analysera och dra slutsatser och hur dessa går att överföra till andra sammanhang. Den genomgår en utvecklingsfas under de första 20-25 åren och det som då lärts in, finns med i den fortsatta upprepningsfasen efter 20-års ålder.

Vi lär oss att jobba enligt vissa rutiner och vissa saker sätter sig i ryggmärgen, färdiga att plockas fram när det behövs. Vi vet själva hur vi hanterar olika saker eller uppgifter och det på det inlärda sättet. Alla har vi olika sätt eftersom verktygen har varit olika. Även om vi tror oss vara fullärda, kan vi fortsätta utveckla den mentala styrkan under resten av vårt liv och speciellt när vi får positiv feedback utvecklas den styrkan. Vi är alla våra egna vanedjur.

För att jag ska orka behöver jag också energi och jag behöver jobba kontinuerligt med mig själv för att jag ska må bra. Omvärlden mår också bättre när jag kan förmedla vidare den positiva energin, sporra, stöda och hjälpa som en del av ett team. Vi ska försöka undvika att fungera energitjuvar för varandra. Det är inte lätt, men värt ett försök. Den andra energitjuven är också en tidstjuv i form av elektronikens underbara värld med allt som fångar vår uppmärksamhet. Du är värd att emellanåt ta en paus från den och låta dina ivriga fingrar vila. Hjärnan behöver också vila och tanka för att kunna fokusera på det som är viktigt och behöver prioriteras.

För att jag ska kunna utveckla team (familj, arbetsteam, idrottslag, föreningsstyrelser, m.m.) behöver jag börja med den egna personliga utvecklingen. När teamet har har genomgått sin utveckling, kan jag ta mig an organisationens utveckling och vidare som en del av samhället. Men det krävs en stor självinsikt, då jag är medveten om både mina tillgångar som brister. Jag vet hur jag fungerar och tar ansvar för det och kan se hur det egna beteendet påverkar omgivningen. En stark bild av den egna personligheten och kunskap om det egna mentala tillståndet är av lika stor vikt som ett gott självförtroende och en insikt i hur jag värderar mig själv.

Alla behöver vi meningsfulla relationer liksom uppgifter och vi behöver massor av bekräftelse för att hålla igång motivationen och för att utvecklas. Annars tynar vi sakta bort i vår egen kammare eller bakom vårt skrivbord. Genom att ge positiv feedback kan den mentala styrkan utvecklas. Men ifall det ges mera negativ feedback än positiv, så är det lätt hänt att man underminerar och gräver skyttegravar helt i onödan. Feedback ska vara konstruktiv även om den inte alltid är positiv, men det kräver en del fingertoppskänsla, finess, gott omdöme och kunskap om människans olikheter. Motivationen kan falla från 100% till 0% under en sekund, ifall man upplever en situation som ytterst obehaglig, frustrerande eller negativ och man känner sig hjälplös.

Det finns ingen konstant sanning - verkligheten tolkas genom mina egna sinnen. Vi gör helt enkelt en subjektiv tolkning av olika situationer. De som inte kan hantera stress överför kanske den egna känslan på annan person, eftersom alla borde känna sig lika stressade som hen. Då borde hen förstå att tillåta sig att slappna av lite.

Kanske hen inte alla gånger förstår, att den andra personen lärt sig hantera stress, och att den också hittat ett systematiskt sätt att jobba på och är medveten om att man kan endast göra en sak i taget ifall man vill nå hållbara resultat. Eftersom hjärnan kan fokusera på endast en sak i gången betyder det, att ifall det dyker upp saker som skapar oro, ledsenhet , frustration eller ilska. Då sätts fokus på det istället framom där energin och motivationen verkligen behövs. Därför behöver vi alla lära oss att hantera stress. Ingen är stresstålig, men vi kan lära oss att hantera situationer med rätt verktyg!

Kanske man rent av talar olika känslospråk, använder orden på olika sätt, varför missförstånd lätt uppstår. Då behöver man titta lite mera på kommunikationsprocessen. Det gäller att kunna lyssna in och visa förståelse för olikheterna som i det långa loppet kan komplettera det som saknas hos annan och övriga, som tillsammans konstruerar en helhet. Ingen individ är lika och ingen kan känna samma sak som jag. Alla kan inte och ska inte göra saker på samma sätt som jag.

Jag är inte densamma nykläckta kycklingen som jag var vid 25-års ålder. Som snart senior höna, kan jag använda det jag lärt mig och vidare genom olika misstag och nya insikter som jag aktivt matar mig med kan jag utvecklas vidare som en självständig person, som kan analysera och tänka själv. Jag tillåter mig inte att vara en del av "stresskollektivet" längre och jag tar ansvar för det egna måendet och handlandet. Jag tillåter inte heller att andra påför sin egen stressupplevelse på mig. Däremot lär jag dem gärna att hantera upplevelsen av stress.

För all del, jag kan ifall jag vill, stanna kvar i min trygghetszon som många andra och låta rädslan för att göra misstag växa, istället för att växa med alla misstag, egna som andras.

Jag vill kunna använda mina resurser av drivkraft till att utvecklas, ta mig an utmaningar och på den vägen göra nya spännande upptäckter och insikter om mina medmänniskor och omvärlden med klarsynthet och genom välputsade glasögon. Jag är den jag är med min egen ryggsäck och innehållet är inte samma som i din. Ingen annan än jag själv kan byta ut eller sätta till innehåll i ryggsäcken. Men vi behöver öka förståelsen för varandras ryggsäckar för att tillsammans skapa ett mera positivt klimat.

glasogon2

söndag 3 april 2016 - 21:52

Passion - förlösande ord


Läste på nytt ett från "Blade" utrivet debattinlägg, författad av Heidi Jern. Idag I HBL. Hon lämnade en bra tjänst i Bryssel till förmån för sin egen utveckling eller som hon säger - "för att få andrum från det som åt upp hennes passion".

Passionen och stoltheten för det man är och gör är så enormt viktig. Samtidigt behöver jag ett mål och en agenda (vad som behöver göras, planering av min dag). I början måste målet ses som möjligt, nåbart och lättförståeligt för att jag skall klara av att ta mig dit med mindre steg. Sen kan målet bli större an efter. Agenda behöver jag för att strukturera mitt eget arbete på ett fiffigt sätt för att nå målet.

Oklara mål leder till ofokuserat arbete och ofokuserat arbete når inga mål. Därmed kanske även onödiga konflikter. Ifall man har olika syn på målen eller tolkar dem på olika sätt och drar åt olika håll får man en verksamhet som står stilla.
Detta gäller också organisationer. Att skapa en tydlig målbild som engagerar alla och att man förankrar den väl – då är det mycket lättare att nå framgång.

Det bästa är att göra en checklista och kontinuerligt bocka av och kolla ifall allt är under kontroll - En enkel lägeskontroll:
1. Finns det ett gemensamt mål?
2. Ligger medarbetarnas/ medaktörernas målbild i linje med organisationens?
3. Förstår de hur just deras medverkan påverkar resultatet?
4. Har de rätt verktyg?
5. Har de resurser?
6. Har de auktoritet för att göra det de ska?
7. Kopplas målen till dagliga prestationer?
- Om inte, är det dags att agera!

Kanske målen måste förtydligas och kryddas med mer passion. Det kan vara bra att införa delmål och utvärderingar. Jag ser målbilderna som tankekartor, som visar vart jag/vi är på väg. Målbilden skall väcka intresse och vara aktuell varje dag.

Heidi avslutar med att "alla är en del av samma pussel och tjänar på bättre stämning och mer passion". Så sant! Alla är de egna pusselbiten och ifall den försvunnit under soffan, lyser hålet där den saknas.

Testa att ta med passionen i väskan eller fickan imorgon, när du söker dig till ditt jobb, din frivilliga eller ofrivilliga fritid eller studier. Känn efter här och nu - vad gör jag och varför gör jag det och kan känslan bli bättre eller är den bra.

kort

torsdag 31 mars 2016 - 22:57

Medtrygghet eller trygg med

Jag ritar och tänker. När ni tänker och säger, ritar jag. Tankekartor är för mig ett bra sätt att systematisera tankar, funderingar och ide'er. Som många kanske av er förstår, har min hjärna varit sysselsatt av ledarskap och utveckling under en mycket lång tid och numera även mental träning.

Min tankekarta ikväll har fortsatt kring ledarskap och jag ser att framtidens ledare kommer att förvandlas från dagens Superhjälte till en framtidens utvecklare av Mänsklig hållbarhet. En medmänniska som inger MEDTRYGGHET. Detta i ett ide'samhälle med gamla, men samtidigt nya ideologier. Jo, du får ha en helt annan åsikt och försvara den, men detta är min. Vi går en ny upplysningstid till mötes. Människan av idag vill ha och behöver trygghet i en kaotisk värld.

Tankekarta2Jag vill gärna ställa frågan till alla som uttryckt sig den senaste tiden om förnyelse och förändring - vad menar man och hur skall den ske och under vilken tidsram? Jag har hört påståendet tidigare i några omgångar under decennier, men vad har egentligen ändrats i det stora hela? Det är profilerna som ändrats, men inte resten. Stabiliteten finns kvar i basen, men grunden behöver stöttas upp. Hur skall grunden stöttas upp?

Efter många funderingar kring statusuppdateringar på sociala medier och kommentarer på olika webbplatser har jag fortfarande svårt med hur lätt det är att döma ut eller favorisera olika individer, utan att ha den minsta lilla kännedom om de människor man kommenterar. Man gör det utgående från "saker man hört" av tredje part eller av ren och skär illvilja eller personliga åsikter som kanske inte överensstämmer eller helt stämmer överens med den egna.

Att ge människor en chans att visa sin starka sida verkar helt uteslutet. Tänk ifall vi kunde ge lite positiv feedback och på så sätt ge våra medmänniskor en kick framåt, istället för bakåt.

Tänk hur många gånger vi ställs inför faktum och kommentarer som - "Det är väldigt mycket och tungt. Det kommer att vara jättejobbigt. Kommer du verkligen att klarar av detta?" Hallå! Vilken signal ger det till mottagaren och hens hjärna?

Försök omformulera ditt budskap nästa gång. "Det är inte så lätt. Det kommer att kräva en hel del jobb, men du klarar det, ifall du gör det inom denna tidsram och lär dig följande saker som är viktiga för dig/oss/i sammanhanget". Detta är en sak att tänka på som förälder, lärare, medarbetare och medmänniska och framförallt alla "nättroll"!

Jag övar varje dag, men det är inte så lätt. Samtidigt vet jag, att min hjärna inte uppfattar ordet inte - varför det i slutändan blir lätt:)

söndag 27 mars 2016 - 14:57

Tross för en boss

När jag sållar bland helgens nyheter och webbkommentarer, måste jag minnas att alla "anonyma nättroll" agerar och reagerar utgående från sina egna referensramar. På samma sätt förstå, som en bra ledare har förståelse för sin omvärld - att hen har en insikt i att varje individ har sin egen historia och att den bestämmer hur man tolkar sin omgivning. Men var finns den insikten hos "nättrollen" - de som utan respekt gör snabba och hemsnickrade bedömningar av andra människor. Detta kanske utan fakta och kunskap om olika personers kvalifikationer, duglighet, kapacitet och mål. Av mig upplevs det som om man "gottar" sig i att hitta den mest dräpande och respektlösa kommentaren för att sen kunna följa upp tråden med ytterligare kommentar.

 

Det är definitivt ingen lätt sak att vara ledare och hur många gånger har inte en utsedd ledare känt sig osäker på sig själv och vad man håller på med. Det är mycket mänskligt. Man kan inte tillfredsställa allas önskemål behov. Som ledare blir man tvungen att skapa en bild av att man är säker och erfaren. Vi enskilda individer vill kunna lita på en ledare och det gör vi ifall hen visar på mycket erfarenhet. Människor följer människor, inte positioner.

"Ledarskap är en handling, inte en position" har någon klok sagt. Därför behöver vi också särskilja på ledare och chef, men det verkar vara svårt. Man menar ledare och ledarskap, men talar om chefskap.

En ledare leder och en chef styr. Därför är kraven större på en ledare än en chef. Ifall man själv identifierar sitt ledarskap med chefskap, kan det bli en total överraskning när krav och önskemål om förmåga och egenskaper för ledarskapet blir ett faktum.

Alla har, utgående från egna referensramar, en egen syn på vad ett bra ledarskap är. Även jag har min egen uppfattning och den behöver inte vara rätt enligt någon annans ögon och öron.

 tross

Jag ser ledarskapet som en lång tross, där man först spinner in sina egna förmågor, likt fiber, med de egenskaper som behövs, till garn. Sen tvinnas många buntar av garn till en kardel. Man kan välja att sno kardelarna till en lina eller en tross. Linan skruvar lätt upp sig, eftersom man slår 2-4 kardelar mot samma håll. Men den som föredrar en stark tross, måste våga ta in dynamiken i ett team och slå kardelarna i motsatt håll till skruvriktningen. Trossen skall sen kunna kastas ut, för att greppas av alla de som vill följa med. Trossens styrka och kraft blir långlivad när kunnande, förmågor och olika styrkor snos in med gemensamma krafter för att sedan fästa den vid målet med sin stora ögla.

Jag vill gärna sno in både ett gott självförtroende och en bra självkännedom som egenskaper. Som ledare är man tvungen att våga ta sig an utmaningar och samtidigt känna till den egna reaktionen i olika sammanhang; samtidigt som man har kontroll över sina känslor och står stadigt, oberoende av varifrån och hur hårt det blåser.

Det gäller att med sin analytiska förmåga, göra riskbedömningar och se konsekvenserna efter handlande och olika beslut. Detta för att kunna styra mot rätt håll. Det behövs också en hel del kreativitet och idérikedom, eller så omger man sig med "medaktörer" som kan och vet bättre än man själv - som med sina egna talanger och sitt eget kunnande - bidrar till det gemensamma arbetet. Då är det viktigt som ledare att bekräfta individerna och motivera till ytterligare motivation.

I många sammanhang är det dålig kommunikation eller brist på kommunikation som skapar problem i ledarskapet. Det behövs kommunikation som är rak och tydlig och fungerar båda vägarna. Man måste kunna hantera konflikter genast eftersom de påverkar den egna motivationen på lång sikt. Likadant är det med information. Den behöver vara relevant och täcka in alla som är i behov av den. Detta är också mycket avgörande för hur den egna motivationen hålls vid liv. För vi vet att motivation är drivkraften. Därför behövs samarbetsförmåga och förståelse för omgivningen, att man är öppen och lyhörd, är tillgänglig, vågar leda och ta tag i problem.

Jan Carlzon, som på slutet av 80-talet (dåtidens ledarskapsguru) väckte mitt intresse för organisationsutveckling och ledarskap via sin bok "Riv pyramiderna", belyste detta på ett bra sätt när han satte fokus på kunderna (SAS) och talade för platta organisationer. "En person som inte får information kan inte ta ansvar. En person som får information kan inte låta bli att ta ansvar".

 

Jo, det är många yttre krav som ställs på ledare och ledarskap och ifall känslan av utmattning gör sig påmind - både fysiskt som psykiskt och energin inte längre räcker till för engagemang för familj eller jobb; när det finns en ständigt negativ attityd och irritation mot allt och alla; när känslan av otillräcklighet tar över och oron, ångesten, sömnlösheten blir ett faktum - då är det den röda varningslampan som börjat blinka. Då måste man börja tänka på det egna ledarskapet.

Därför behöver varje ledare också leda sig själv för att orka i längden. Detta genom att lyssna på de egna behoven. Som ledare måste man ge sig tid till att göra saker man mår bra av, utan att känna skuldkänslor. Man måste ta pauser, eftersom intensiv koncentration blockerar annan stimuli. Någonstans behöver man någon, hos vilken man kan lätta på känslomässigt tryck. Man behöver också minska på kroppens grundspänning genom muskulära och mentala avslappningsövningar. Man måste få sova, äta regelbundet och ges tid för vardagsmotion. Det är helt okej att ta hjälp utifrån för att få de rätta verktygen. Man är bara människa och man har bara en av sig själv. Man måste få landa mjukt emellanåt.

Då är det bra, ifall man har snott ihop en dynamisk tross som håller trycket, även om man själv släpper greppet och tar en andningspaus under en kortare eller längre tid.

Anarkisten och författaren Leo Tolstoy sa det på bästa sätt - och detta kan sättas in i många olika sammanhang.


"Alla tänker på att förändra mänskligheten och ingen tänker på att förändra sig själv".

 

God fortsättning och ägga er lagom!