Visa inlägg taggade med 'mental träning'

söndag 26 februari 2017 - 11:13

Klarsynthet genom välputsade glasögon

Läste en artikel i Dagens Samhälle om svenska skolbarns hjärnor och hur de korrelerar till olika pedagogiska teorier samt den hjärnforskning som är högaktuell idag. Hur avsaknaden av verktyg vid inlärning skapar framtida problem. Tanken för mig vidare till hur vi vuxna människor fungerar i vardagen, med eller utan verktyg.

Det man vet idag, är att frontalloben har en aktiv roll i våra kognitiva förmågor som bl.a. inlärning, problemlösning, uppmärksamhet, koncentration, minne, att förstå sammanhang, upplevelse av rum och position, integrering av information från de olika sinnena, orsak och verkan samt förmåga att generalisera - att analysera och dra slutsatser och hur dessa går att överföra till andra sammanhang. Den genomgår en utvecklingsfas under de första 20-25 åren och det som då lärts in, finns med i den fortsatta upprepningsfasen efter 20-års ålder.

Vi lär oss att jobba enligt vissa rutiner och vissa saker sätter sig i ryggmärgen, färdiga att plockas fram när det behövs. Vi vet själva hur vi hanterar olika saker eller uppgifter och det på det inlärda sättet. Alla har vi olika sätt eftersom verktygen har varit olika. Även om vi tror oss vara fullärda, kan vi fortsätta utveckla den mentala styrkan under resten av vårt liv och speciellt när vi får positiv feedback utvecklas den styrkan. Vi är alla våra egna vanedjur.

För att jag ska orka behöver jag också energi och jag behöver jobba kontinuerligt med mig själv för att jag ska må bra. Omvärlden mår också bättre när jag kan förmedla vidare den positiva energin, sporra, stöda och hjälpa som en del av ett team. Vi ska försöka undvika att fungera energitjuvar för varandra. Det är inte lätt, men värt ett försök. Den andra energitjuven är också en tidstjuv i form av elektronikens underbara värld med allt som fångar vår uppmärksamhet. Du är värd att emellanåt ta en paus från den och låta dina ivriga fingrar vila. Hjärnan behöver också vila och tanka för att kunna fokusera på det som är viktigt och behöver prioriteras.

För att jag ska kunna utveckla team (familj, arbetsteam, idrottslag, föreningsstyrelser, m.m.) behöver jag börja med den egna personliga utvecklingen. När teamet har har genomgått sin utveckling, kan jag ta mig an organisationens utveckling och vidare som en del av samhället. Men det krävs en stor självinsikt, då jag är medveten om både mina tillgångar som brister. Jag vet hur jag fungerar och tar ansvar för det och kan se hur det egna beteendet påverkar omgivningen. En stark bild av den egna personligheten och kunskap om det egna mentala tillståndet är av lika stor vikt som ett gott självförtroende och en insikt i hur jag värderar mig själv.

Alla behöver vi meningsfulla relationer liksom uppgifter och vi behöver massor av bekräftelse för att hålla igång motivationen och för att utvecklas. Annars tynar vi sakta bort i vår egen kammare eller bakom vårt skrivbord. Genom att ge positiv feedback kan den mentala styrkan utvecklas. Men ifall det ges mera negativ feedback än positiv, så är det lätt hänt att man underminerar och gräver skyttegravar helt i onödan. Feedback ska vara konstruktiv även om den inte alltid är positiv, men det kräver en del fingertoppskänsla, finess, gott omdöme och kunskap om människans olikheter. Motivationen kan falla från 100% till 0% under en sekund, ifall man upplever en situation som ytterst obehaglig, frustrerande eller negativ och man känner sig hjälplös.

Det finns ingen konstant sanning - verkligheten tolkas genom mina egna sinnen. Vi gör helt enkelt en subjektiv tolkning av olika situationer. De som inte kan hantera stress överför kanske den egna känslan på annan person, eftersom alla borde känna sig lika stressade som hen. Då borde hen förstå att tillåta sig att slappna av lite.

Kanske hen inte alla gånger förstår, att den andra personen lärt sig hantera stress, och att den också hittat ett systematiskt sätt att jobba på och är medveten om att man kan endast göra en sak i taget ifall man vill nå hållbara resultat. Eftersom hjärnan kan fokusera på endast en sak i gången betyder det, att ifall det dyker upp saker som skapar oro, ledsenhet , frustration eller ilska. Då sätts fokus på det istället framom där energin och motivationen verkligen behövs. Därför behöver vi alla lära oss att hantera stress. Ingen är stresstålig, men vi kan lära oss att hantera situationer med rätt verktyg!

Kanske man rent av talar olika känslospråk, använder orden på olika sätt, varför missförstånd lätt uppstår. Då behöver man titta lite mera på kommunikationsprocessen. Det gäller att kunna lyssna in och visa förståelse för olikheterna som i det långa loppet kan komplettera det som saknas hos annan och övriga, som tillsammans konstruerar en helhet. Ingen individ är lika och ingen kan känna samma sak som jag. Alla kan inte och ska inte göra saker på samma sätt som jag.

Jag är inte densamma nykläckta kycklingen som jag var vid 25-års ålder. Som snart senior höna, kan jag använda det jag lärt mig och vidare genom olika misstag och nya insikter som jag aktivt matar mig med kan jag utvecklas vidare som en självständig person, som kan analysera och tänka själv. Jag tillåter mig inte att vara en del av "stresskollektivet" längre och jag tar ansvar för det egna måendet och handlandet. Jag tillåter inte heller att andra påför sin egen stressupplevelse på mig. Däremot lär jag dem gärna att hantera upplevelsen av stress.

För all del, jag kan ifall jag vill, stanna kvar i min trygghetszon som många andra och låta rädslan för att göra misstag växa, istället för att växa med alla misstag, egna som andras.

Jag vill kunna använda mina resurser av drivkraft till att utvecklas, ta mig an utmaningar och på den vägen göra nya spännande upptäckter och insikter om mina medmänniskor och omvärlden med klarsynthet och genom välputsade glasögon. Jag är den jag är med min egen ryggsäck och innehållet är inte samma som i din. Ingen annan än jag själv kan byta ut eller sätta till innehåll i ryggsäcken. Men vi behöver öka förståelsen för varandras ryggsäckar för att tillsammans skapa ett mera positivt klimat.

glasogon2

lördag 31 december 2016 - 17:36

Med året konserverat och på burk

Det blir ingen årskrönika, men en kort betraktelse innan detta året konserveras och sätts på burk med etiketten dåtid, det jobbiga året med vissa ljusglimtar. Omskakas.

Lyckodagar2Ett vykort från svunnen dåtid

 

I mellanlandet av Dåtid, Nutid och Nytid är gränserna medvetna men osynliga, även om allt hänger samman på sätt eller annat. Precis som gränserna vi ritat upp mellan stadsdelar, kommuner, landskap, länder och världsdelar på världens alla kartor. Det är våra mentala gränser som skiljer oss människor åt. Vi har osynliga gränser mellan språk, hudfärg, nationalitet och sociekonomiska grupper och de osynliga mentala gränserna hämmar vår kreativitet. Ibland tillåter vi oss att inte göra på ett visst sätt, för vi tror att vi inte kan eller så vågar vi helt enkelt inte. Men tänk om - tänk om....mina förfäder inte gjort på ett visst sätt, då skulle jag inte vara här och nu. Alla mina val, medvetna som omedvetna påverkar nutid och nytid. Detta oberoende om jag vill.

 

Inatt när vi förlänger dygnet med en sekund, hinner många ge löften om hur de vill förbättra sitt beteende eller prestationer på sätt eller annat. Jag hör till kategorin - "våga vägra löften som du inte kan hålla och bygg upp målbilder an efter behov istället".

Burken2Min lyckoburk för årets alla goda händelser och upplevelser

 

Däremot vill jag påminna mig själv varje dag om allt bra och gott jag gjort till mig själv och andra i min "Må bra bok". Nästa år (detta är inget löfte) vill jag komplettera det med "Min lyckoburk". Varje söndag fyller jag min burk med en liten not om något roligt som hänt under veckan. När Finlands 100-årsjubileum lider mot sitt slut den 31.12.2017, öppnar jag den och får ta del av allt det underbara och den glädje jag fått uppleva under ett år.

Det är så lätt att vi glömmer allt det goda vi får vara med om och fokuset hamnar många gånger på stunder när vi presterar lite sämre eller känner oss otillräckliga eller i en svacka. Och det är helt okej. Men det är bra att påminna sig själv om det positiva. Vi är alla människor med precis likanda behov, oberoende på vilken sida av de osynliga gränserna vi finns. Ifall det är något jag ändå mot all förmodan vill lova inför det nya året. Då är det att notera och godkänna de behov som mina medmänniskor har.

Jag önskar Dig ett sprakande gott slut på 2016 och ett bubblande början på 2017. Må det nya året fyllas med frid, kärlek, vänskap, ljus, fred och tillväxt. Låt oss ta till oss all kunskap och de personella resurser som finns, för att med klokhet, känsla, medvetenhet och sunt förnuft tillåta vår egen utveckling tillsammans i stort som i smått.

Ta hand om varandra och dig själv. Vi har bara en av oss.

 

Together in 2017Ut ur det gamla och in i det nya med ingen som helst aning om hur allt kommer att te sig.

lördag 14 maj 2016 - 11:39

Min kropp har också en knopp

Det har varit mycket kring det kroppsliga har jag noterat. När jag hunnit reflekterar över veckans blogginlägg. Inte riktigt min grej då jag ser alla människovarelser som unika. Med alla de yttre krav som görs på vår kropp, behöver vi alla en fungerande knopp. Vi behöver kunna hantera kraven och se oss själva som de unika individer du och jag är!

Därför sätter jag mitt fokus på de många frågor jag fått de senaste veckorna.
Det är många som funderat över vad jag skall bli när jag blir stor, varför jag har studieledighet och vad mental träning egentligen innebär.

På den första frågan kan jag svara hel, stark, kraftfull, kärleksfull, harmonisk, lycklig och näst intill fullkomlig i ständig utveckling. På den andra frågan svarar jag - har fokuserat, och på den tredje frågan - vägen till svaret på min första och andra fråga.

Men det är ju ett allt för konstigt svar. Det svaret blir man inte klok på. Jag skall med små nedsläpp i vardagen ta er med på en resa kring mental träning. Du måste vara medveten om att det jag beskriver sker på ett mycket förenklat sätt. Jag kommer att återkomma kring detta i flera olika blogginlägg framöver. Det jag belyser nu är endast en liten bit som introduktion.

Teorin bakom är så mycket mer och jag kan inte gå in på verktygen i detalj. Se det hela som en liten fickguide, som du skaffar dig inför en resa. Den egentliga mentala träningen kan du jämföra med när du väl har kommit till och upplevt platsen själv. Den som beskrivs i din fickguide. Du upplever platsen med egna sinnen, känslor och referenser. Minnena från din resa sätter spår och bygger på det som du läst om platsen innan i din fickguide.

Egentligen började allt efter att jag under några år fått ta del i olika personlighetstester, utvecklingsanalyser, beteendeprofiler, livsstils bedömningar och andra tester. Jag fick en massa omdömen som gjorde mig vilsen och frustrerad. Hur skulle jag hantera alla dessa omdömen. Därtill alla som hade minst en åsikt om att jag borde tagga ner och ta det lugnt. Ingen sa hur. Idag vet jag varför - ingen visste. Vi har fastnat i strukturerna och glömt bort människan bakom dem.

De olika "testpaketen" innehöll inga verktyg för eller handledning av hur jag skulle arbeta med mina svagheter, utveckla mina styrkor, ta hand om mig och hjälpa mig själv, höja min prestation utan att bli mera stressad. Med andra ord förändra mitt hektiska liv. Jag kan med facit i hand konstatera, att jag guppat med huvudet över ytan. Jag har överlevt av ren och skär envishet, en relativt hög toleransnivå och en medvetenhet någonstans i min hjärna om behov av återhämtning. Som jag gjort på mitt eget hemvävda sätt.

Jag blev ännu mera varse om vårt hektiska samhälle, när allt flera i närheten på ett bildlikt sätt - brände ut sin hjärna totalt. Samtidigt inser jag att ifall inte människan mår bra, då mår inte heller omvärlden bra. Se på allt som händer i vår närhet och ute i världen idag och ta en liten snabb funderare på - hur mår människan idag - hur mår jag?

Jag insåg - för att allt skall fungera i samhället behövs vi människor. För att människorna skall orka med alla strukturer och arbetsuppgifter som upprätthåller vår välfärd och våra samhällen. Behövs något som håller oss effektiva och högpresterande på ett sunt sätt. Alla vill vi väl göra bra ifrån oss i allt vi tar oss till. Vägen till att göra ett bra jobb tror vi är lika med att arbeta mycket och länge. Men det finns stora skillnader mellan att prestera bra och att vara "arbetsnarkoman". Ger du hundra procent hela tiden eller ger du hundra procent då när det verkligen behövs? Kan du se skillnaden?

Är ditt viktigaste mål att ständigt ha uppgifter, vara sysselsatt, ha något att göra. Anser du att stunder av att vara overksam är bortkastad tid. Allt ska dessutom göras så bra som möjligt och allt går dessutom alltid att förbättra. Har du svårt att prioritera och ser att allting är viktigt och allt skall göras på samma gång till minst hundra procent?
e l l e r
Väljer du dina strider? Väljer du bort sånt som du uppfattar som mindre viktigt och lägger dina hundra procent på det som verkligen kan ge resultat och som kan göra skillnad. Kan du fokusera på en sak i taget? Tar du emot tillfälliga stunder av overksamhet för att kunna planera framåt med nya insatser eller bara ta det lugnt och återhämta dig för nästa "arbetstopp"? 

Kvantitet eller kvalitet - du väljer! Vi är inga inprogrammerade robotar. Vi måste hitta tillbaka till det vi en gång var - kännande människor som tänker!

Vi har länge talat om rätt kost, motion och sömn. Men vi talar inte så ofta om hur människan mår som helhet. Därför behöver vi också lyfta fram hur man kan förebygga vårt mående mentalt. På samma sätt som vi tar oss an de fysiska. Det vi känner påverkar vårt tänkande, som vidare påverkar vårt "mentala mående".

Tänk dig in i en situation när du plötsligt märker att världen är allt för tuff mot dig. En värld där du rusat på under många år med klockan i ena handen och alla måste i andra handen. Du har rustat dig med "måsten" som innebär jobb, koordinering av familjens göranden och förande, mat som skall handlas och fixas till, födelsedagar man skall minnas, tvätten som samlas i sorteringskorgarna, dammhögarna som växer under soffor och sängar, läsning inför prov och av läxor, blommor som skall planteras, det sociala livet, jobbresorna, alla möten som är inprickade i kalendern, konserterna, full koll på alla sociala medier med uppdateringar, träningarna... Och någonstans skall du också förverkliga dig själv och dessutom hinna äta och sova. Var hittar du livsglädjen i ditt eget kaos?

Du är plötsligt i ett töcken. Du känner att du inte orkar med det du lovat och borde ha hunnit med. Du "slöstirrar". Du sover dåligt på grund av allt du inte hann med. Du har huvudvärk, ont i ryggen och magen krånglar. Du gör en massa och det känns ändå som om du ingenting får gjort. Du kan inte fokusera. Du blir rastlös och irriterad över minsta lilla sak och ord från din omvärld. Du glömmer saker och orkar inte med det sociala livet. Knappt så att du orkar ta dig till jobbet. Du tycker att världen är skit och alla andra där i. Allt känns som om det slutar fungera på en gång. Det är som om något gått sönder och det luktar bränt. Du säger dig vara stressad. Du känner att du behöver avkoppling och vila, vila och bara vila.

Din hjärna går på övervarv och kokar snart över. Din naturliga grundspänning har byggts på under åren, utan att du fått slappna av på riktigt. Då menar jag inte några dagar eller veckor i sängen eller på soffan eller en avkopplande vandring i Lappland eller en vecka vid sommarstugan? Jag menar verklig avslappning mentalt, men också av alla muskler. Men, hur skall jag hinna med det också frågar du då? Det är inte så lätt, men liksom med all träning handlar det om den egna inställningen och frågan om vad jag vill uppnå med min tillvaro.

Ja, det finns verktyg och handledning att tillgå för att du skall komma igång med avslappningsövningar. Du kan uppleva att både kroppen liksom knoppen blir lugn efter ledda övningar, men det kräver att du tränar minst två månader i sträck för att du skall känna en märkbar skillnad. När du väl har verktygen och lärt dig tekniken, har du alla möjligheter att fortsätta bygga upp din inre styrka alldeles själv. Därför skulle det vara så oerhört viktigt, att man i tidiga år fick ta del av avslappningsträning för att själv lära sig hur man kan minska på grundspänningen och på så sätt kunna hantera framtida "pressande" situationer.

Jag ser att alla är i behov av avslappningsövningar och framförallt de som på sätt eller annat kan hamna i "pressade situationer", som t.ex. beväringar, studerande, skolelever, yrkesmänniskor, polis, ambulanspersonal, läkare, psykologer, sjukskötare, närvårdare, lärare, service inom handeln, restaurangpersonal, seniorer och pensionärer, arbetslösa, flyktingar, dagisbarn, nyblivna mammor och pappor, politiker, chefer av olika slag, organisationsanställda, redaktörer, .... Varje människa! Det borde ingå i undervisningen och "remissas" inom företagshälsovården och tas in som övningar inom alla "TYKY-projekt". Välmående på arbetsplatsen är mera än att lära sig spela "paintball" tillsammans. Mental ergonomi är oerhört viktigt med tanke på kvaliteten av allt arbete som skall utföras.

snabbfixSnabbfix anno 1963 (Allers)

Det finns inga snabba lösningar inom mental träning och allt är helt upp till dig själv hur du vill fortsätta efter att du har fått verktyg och handledning. Men allt det arbete du gör inom dig själv är hållbart så länge du upprätthåller det.

Du kan jämföra med hur du bygger upp din kondition med långsiktig träning inför ett cykel-, maraton- eller skidlopp. Du fixar inte det med några dagars eller veckors träning. Det behövs lite mera och vill du hålla kvar den grundkonditionen du byggt upp inför det stora loppet, behövs kontinuerlig träning av något slag. Vill du bli en av de med lagerkrans runt nacken, behövs djupare och mera specifik målbilds orienterad träning.

Mental träning är så mycket mera än avslappning, men det är grunden till ett välbefinnande och grunden till ytterligare träning mentalt. Därför kommer den biten att följa med också i senare blogginlägg. Ni kommer bl.a. att få smaka på Självbilden som jag till en viss del berör tidigare, Mål och motivation, Attityd och livslust samt Koncentration och fokus.

Nu skall jag lägga mig ned och träna lite attityd och sen ta en skön promenad i regnet!

måndag 9 maj 2016 - 23:17

Våga ta ansvar över ditt liv!

Jag har varit i "bloggskugga", ifall man kan kalla det så. Under några dagar har jag satt mitt totala fokus och min energi på mina studier i Mental träning. Efter två terminer är jag det som man kallar nörd, vilket borde råda över min vänster hjärnhalva. Den andra halvan borde då råda över det kreativa. Men ifall man är både nörd och kreativ, var hamnar man då? Kanske de samverkar dessa två, på nåt konstigt sätt?

Idag var dock en sån dag, som aldrig händer i Strömsö. Jag var på väg till Helsingfors med tidiga tåget. Men vid 3-tiden blev det att löpa mellan säng och porslin. Någon gammal räka i kylskåpet hade satt sig på tvären och ville löpa amok med mig. Dagen blev en soffdag, men det kanske fanns en mening med det med.

Jag har "nördat" ner mig i litteratur och tankar under dagens lopp. Min slutsats efter dagen är, att det finns oerhört många ljusa sidor i vårt liv som vi måste rikta vår uppmärksamhet till. Genom att älta om och om igen, allt gammalt som hänt, påverkar jag känslan och därmed även tanken - genom att återuppleva allt det obehagliga och onda som skett, ger vi möjlighet för ytterligare negativa händelser att ta plats i våra känslor och därmed även i tanken. Ifall vi inte ser något annat än alla tidigare olyckliga händelser som ett pärlband, då ber jag jag om det och va falls - då blir det så. Jag drar alla otrevligheter och obehagligheter till mig.

Jag är och jag påverkar det som sker. Jo, det låter konstigt, men så är det. Jag påverkar mitt eget liv - det som varit, det som är och det som kommer. Via mina känslor, som vidare skapar tankar i min lilla stackars hjärna.

hjarnbok2

Idag vet jag, att jag är så mycket starkare än jag var för typ ett halvt år sedan. Jag undviker allt som tenderar sluka energi och sprida negativ energi och som vidare har en negativ inverkan på mig. Jag vill omgärdas av det positiva och då tänker jag inte "nytänk", utan att det finns styrka, kraft, harmoni, kärlek, lycka och en helhet i tillvaron. Jag vill omge mig med människor som utstrålar glädje och en vilja att skriva sin egen historia. Att de är medvetna om sina känslor och att de påverkar tankarna mot endera håll. Det negativa eller det positiva. Jag föredrar de positiva.

Imorgon blir det dock besök på Strömsö bland blommor och blader och trevliga "systrar".'

onsdag 27 april 2016 - 22:19

Det gränslösa arbetet

Tänk ifall man plötsligt skulle införa gränsvakter mellan arbete och fritid? En fysisk person eller en robot, som skulle stå vid dörren när du loggar ut från jobbet. Hen skulle skanna dig, så att ingen jobbdator eller minsta lilla manick med möjlighet att läsa jobbmejl slinker med i din ficka eller väska. Ponera, att du en enda kväll skulle tvingas avstå från möjligheten att kolla vad chefen, kunden eller medarbetaren satt in på gruppchatten eller i ett mejl. Vad skulle du göra istället, ifall du inte fick ta med dig jobbet hem?

Vad är det som gör att du måste ta jobbet med dig hem?
Räcker inte arbetsdagen till? Har du för hög arbetsbelastning? Hänger känslan av att inte ha åstadkommit något som ett ok över dina axlar? Eller går tiden åt att flexa mellan olika uppgifter, utan fokus.

Det är både på gott och ont med den nya tekniken. Den möjliggör flexibilitet, men samtidigt stör den min fritid och mitt privatliv. Skillnaden blir hårfin och gränslös. När det ingår telefonsamtal, ibland onödiga möten och svar på väntande mejl; kan jag räkna med att motsvarande tid tas bort från den ordinarie arbetstiden.
Inflytande och kontroll över vår egen arbetssituation är A och O.

Jag vet när min arbetsuppgift är klar - efter att ha fått jobba självständigt och organiserat med fokus på en sak i gången. Jag vet också att det kräver en tydlig markering från min sida, att jag inte är tillgänglig just då, kan säga nej och sätta gränser på yttre krav. Ett nytt sätt att tänka "kvalitativ effektivitet".

Att ha gemensamma överenskommelser om tillgänglighet under och utanför arbetstid är av största vikt för allas välmående. Det handlar om respekt för varandras uppgifter och sätt att arbeta.

Jag måste också göra överenskommelser med mig själv för att må bra och orka. Speciellt ifall jag skall hålla mig flytande i arbetslivet fram till 70+

Därför har jag tagit kontroll över mejlen. Jag kollar den på morgonen, före och efter lunch och en halv timme innan jag ämnar sluta. Jag stänger ner mejlboxen under tiden som jag jobbar fokuserat, för att inte tvingas kolla vid varje ping. Det är så lätt hänt att man svarar på varje mejl an efter de plingar in för att ha total kontroll och vara först och visa på aktivitet. Fokuset på den arbetsuppgift man höll på med försvinner i och med det och nystart krävs, men det är väl inte så viktigt ifall man kan visa på att man är aktiv och i mångas ögon effektiv...

Jag är definitivt inte effektiv när jag håller på och jonglerar med två bollar i handen och två i luften, även om kanske många tror sig vara det. På vilken av bollarna skall fokuset vara, för att de inte skall komma i fel rotation och dimpa ner i marken. Hur skall jag kunna plocka upp den som dimper ner, utan att tappa fokus på de övriga - Faller en, faller alla. Det börjar hända saker i kroppen och hjärnan - olika stressreaktioner tar form. Kan du hantera dem, när de väl är där eller överför du problemet på någon annan, även om du själv äger det och kan åtgärda det? Fokus är ledordet för kvalitativ effektivitet.

Under det senaste året, av tjugonio, har jag verkligen strävat till att inte jobba på min egen fritid. Men det är lättare sagt än gjort, eftersom det är många möten som hålls på kvällar och helger, där frågor uppstår som behöver få sitt svar. Men, det är bl.a. för det jag finns till för.

jobbblommor

Ifall jag blir tvungen att jobba på kväll eller helg, sätter jag en tydlig tidsgräns hur länge en uppgift får ta. Så gör jag också dagtid - uppskattar hur länge en uppgift får ta. Då kan jag också planera min dag bättre. Med god framförhållning - till och med veckor och månader. Genom att lista det som måste prioriteras under en dag och vecka med mina huvuduppgifter, borde jag ha rätt att sortera bort all onödig information och från sidan kommande uppgifter och krav. Allt som kommer till är merarbete och äter av min egentliga arbetstid och mina huvuduppgifter, varför jag tvingas att att jobba på min fritid.

Då behövs också en flexibilitet både från min sida, liksom från min uppdragsgivare eller arbetsgivare. Det skall vara möjligt att hitta tid för återhämtning efter en lång tid av arbete under hög press, längre lunch, lediga dagar, en promenad, besök hos massör eller en längre stund över kopp kaffe.

Någon kan tycka att jag är ego och petig, men efter att ha varit farligt nära "den omtalade väggen" tre gånger, höjer jag ett varningens finger till alla duktiga flickor och pojkar med "multikörning" som sin ledstjärna. Jag har lärt mig hitta en balans i vardagen med mental och muskulär avslappning. Jag har också lärt mig att hantera olika situationer med lugn. Tillåt dig själv att utvecklas och ta till dig de verktyg som finns. Sköt om dig själv och din hjärna - den enda du kommer att få i detta jordelivet!

soffa2

söndag 17 april 2016 - 19:15

Fokus på hjärnan

Sitter och "slöläser" veckans bloggar. Caroline skriver i sin blogg om hjärnan - " vet du att vår hjärna fortsätter att utvecklas ända tills vi är i slutet av 40 års åldern? Om inte, och du är under 40, lugn ba. Nu får du lära dig mycket. Är du 50+ kan du vara lugn. Du är tillräckligt smart när du klickat dig in hit. ;-)"

Jag vill gärna utveckla lite kring resonemanget, även detta i mycket förenklad form eftersom hjärnan är komplex.

Hjärnan skiljer sig från våra övriga organ på så sätt att den faktiskt fortsätter utvecklas under hela vårt liv. Tankar om att hjärnan bara utvecklas till en viss ålder och att nya hjärnceller inte kan födas är en föråldrad kunskap. Vi genomgår en ständig utveckling, om än i olika takt vid olika åldrar i livet, men vi slutar aldrig att lära oss.

Däremot finns det utrymme för argumentation gällande olika typer av smarthet, som jag gärna kallar intelligens eller kanske ännu bättre, tankeförmåga. Eller kanske det enbart handlar om kunskap?

Vid 25 år är hjärnan fullt utvecklad (mogen, fullvuxen) och de vanor jag har tagit till mig under dessa år följer mig, såtillvida jag är villig att hålla dem kvar, men de går också att ändra genom träning. Det är viktigt att komma ihåg, att även om hjärnan når sin slutliga utvecklingsstadium vid ca 25 års ålder, fortsätter lärande genom hela livet. De olika kopplingarna i hjärnan fortsätter att ändra och omdirigera när de konfronteras med nya erfarenheter och idéer. Hjärnans nätverk fungerar högt upp i åren och vi behåller förmågan att bygga nya nätverk med våra 100 miljarder nervceller, även senare under vår levnadstid, här på den lilla blåa pricken.

statyutanhuvud2Förlusten av nervceller varierar i hjärnans olika delar, men vi har ju en stor reserv att ta av. I hög ålder kan hjärnan fortfarande ha cirka 90 miljarder celler. Det är inte kvantiteten som är det centrala, utan hur de är kopplade till varandra, och att vi fortfarande kan skapa nya kopplingar och nätverk.

Vår hjärna är formbar - den är plastisk. Min hjärna är inte likadan i Vasa idag, som den var i Närpes igår och jag kan fortsätta ändra den genom träning långt efter 50+. Hur mycket formbarhet en äldre hjärna har beror inte endast på åldern. Det finns individuella skillnader. Åldrandet medför ingen stor försämring av minnet, men mer tid kan behövas för att jag skall lära mig nya saker, som t.ex. namn. Med stigande ålder är jag inte lika snabb eller flexibel som tidigare. Det handlar bara om att allt tar lite längre tid än i yngre år. Det går mera långsamt. Det är viktigt att försöka undvika stress på grund av små ändringar i hur man fungerar och inte överbelasta hjärnan. Därför behövs verktyg för att kunna träna hjärnan till lugn, minska spänningarna och öva upp koncentrationen så att den inte kokar över.

Mental ergonomi är minst lika viktig som den kroppsliga ergonomin, även om någon kan tycka detta låter konstigt och obekvämt. Men hjärnan är avancerad och måste ges rätt förutsättningar och det med de rätta verktygen för att arbeta bäst.

Den mänskliga hjärnan har varit konstruerad på samma sätt i över tiotusentals år. Och fortsättningsvis kan den fokusera på endast en sak samtidigt. Det vet alla som provat att skriva mejl och prata i telefon samtidigt. Jo du kan säkert göra det, men du tappar fokuset på endera den du talar med eller innehållet i mejlet. Eller när du under ett möte eller en föreläsning, sitter och knaprar på din telefon eller padda. Var är ditt fokus?

Tänk om jag hade haft all den insikt i hjärnans funktion och kunskap om hur jag kan träna mig själv när jag var yngre.  Men då fanns ju inte heller samma tekniska lösningar som idag. Glad att jag lärt mig det ena och det andra på äldre da'r, som bevis på att även "gamla hundar kan lära sig sitta". Ta möjligheten, ni som ännu vill och kan, att träna hjärnan och hitta den mentala avslappningen. Jag upprepar mig, det borde ske i mycket unga år för att bli en vana.

Förutom att min egen hjärna fortsätter att omformas, finns det forskning som visar på att evolutionen av våra hjärnor pågår här och nu, men på olika sätt och beroende på gener - en urvalsprocess. En del del forskare konstaterar att vi alltmer anpassar oss genom kulturell och teknisk utveckling och att den genetiska förändringen är en trög kraft. Den hänger helt enkelt inte med när civilisationen utvecklas. Den tekniska utvecklingen är så kraftfull att den kan sätta naturlagarna ur spel, när man med tekniska hjälpmedel och modern medicin inte behöver ta ansvar över sig själv, kanske inte heller sitt eget "tänk" och man kan mota olika epidemier. Då försvinner trycket på evolution för en genetisk förändring. Man fixar det på ett konstgjort sätt. Nu menar jag inte att teknik och utveckling är av ondo, men vi måste påminna oss själva om vår egen existens - att vi är kännande varelser, som tänker.

Jag hoppas kunna få tänka länge ännu, få nya ide'er och tankar som rumsterar om bland alla kopplingar i min hjärna.

Och till alla yngre - jag är lika ivrig och sugen på livet och utvecklingen som tidigare. Jag vill utveckla min tankeförmåga så gott det går, lära mig nya saker och ny teknik, men allt tar bara så mycket längre. Ha tålamod med mig. Snart är också ni här.

torsdag 14 april 2016 - 21:58

En bok för alla

Nu är det mycket på gång och det händer saker, uppgifterna tas om hand pö om pö. Men "tänket" tar aldrig slut, även om tiden att rista ned tankarna är begränsade just nu.
Förutom intensivt jobb och målmedvetna studier, är det böcker som berör mental träning, ledarskap och hjärnforskning som slukar en del av min tid - de får mig att tänka ännu mera.

Att prata med vänner som har kunskap, är som att läsa en sällsynt bok. Att tala med poetiska vänner är som att läsa kända författares prosaverk och dikter. Vänner som är korrekta i sitt uppträdande och försiktiga, påminner om visa klassiker. Att få tala med spirituella människor är som att läsa en god roman eller berättelse.

Sen finns det de som kan liknas vid kvällspressens tabloidupplagor eller veckotidningarna med färgstarka bilder, med inte alltid så överensstämmande rubriker - de som suger energi eller utstrålar negativ energi.

Även seriemagasinen, facktidningar och dagstidningar kan personifieras. Kanske mera som mycket sakkunniga.

bok2

Alla har vi en egen syn på eller tolkning av alla människor som på sätt eller annat korsar vår väg. Vi använder våra egna attityder eller har ett förhållningssätt till dem alla. Vi är "kännande varelser som tänker" och de attityder jag har, påverkar också mina trosföreställningar. För det mesta har våra trosföreställningar och uppfattningar praktiska konsekvenser. Sättet på hur jag behandlar andra människor påverkas av mina egna uppfattningar om hur jag borde behandla dem.

En "betydande bok" är en bok, som berättar saker och ting som aldrig förr ha sagts och kan liknas vid en mycket god vän, som ingjuter nya tankar och accepterar dig som du är, även om du ställer dig ifrågasättande.

Tänk hur man kan fångas av människor när man har en direkt upplevelse med dem och när man med öppna ögon och öron går in i varandras funderingar, tankar och känslor. Ett utbyte av erfarenhet och kunskap kan förändra mitt sätt att tänka, att se på saker med nya ögon och få leva ut med alla sinnen. Möten mellan människor är något av de mest spännande man kan få uppleva, ifall man är mottaglig för den andra och allt vad den ger dig.

Det underbara är att möta nya människor, som du känner kan bli en god vän. Ja till och med en hjärtevän ifall det vill sig väl och då talar jag inte om förälskelse mellan man och kvinna. En hjärtevän är en sådan vän, som hyser en obegränsad tillit till mig, även om tusentals kilometer skiljer oss åt. Den som på alla möjliga sätt skulle bortförklara ett rykte som kunde skada mig, den som i vissa situationer skulle ge råd till mig om vad jag skall göra eller inte göra, den som i nödens stund kommer mig till hjälp och som då och då gör upp en skuld eller träffar ett avtal för min räkning, utan att ett ögonblick tänka på hur hen utsätter sig för kritik och riskerar att få höra hur det kan skada hens intressen.

Kanske det är en plattityd att påstå - alla människor är lika värda, oberoende av hur jag uppfattar dem. Men det oaktat, handlar det om att komma till insikt om mina egna attityder eller mitt förhållningssätt till andra människor i min omgivning och inse, att jag kan acceptera alla ifall jag börjar med att acceptera förhållningssättet till mig själv - det jag har och är. Därför slänger jag ut en ytterligare plattityd - Ingen är bättre än någon annan - vi är alla människor, men med olika attityder och egen referensram.

torsdag 31 mars 2016 - 00:15

Fiffig sammanfattning

Har haft den fina möjligheten att tillsammans med några av mina studiekompisar i mental träning, få dela en gemensam upplevelse - en föreläsning om Livsglädje med den mentala tränaren Christoph Treier.

All den kunskap som tilldelats mig under ett år av mycket kunniga och eminenta kursledare, kunde jag hitta mellan raderna och omsätta i praktiken när presentationen gavs om vad som påverkar livsglädjen. Utan den kunskapen skulle jag säkert ha tänkt - hallå, har jag hört det förut? Detta är en självklarhet. Jag har hört många - både bra och mindre bra föreläsare. Det är inte lätt att under ett par timmar visa på att mental träning behövs i olika sammanhang och vad det innebär i praktiken.

FullSizeRender2Allt detta är ingen självklarhet. Det krävs mycket träning och hårt arbete för att nå det resultat, som är syftet med mental träning - att jag själv i högsta grad är ansvarig för mitt liv, mina tankar, handlingar, ord och gärningar och hur det påverkar mitt förhållningssätt gentemot mig själv och då även mot andra.

Vi kan läsa böcker, bläddra på nätet och vi kan lyssna på goda föreläsare, tro att vi själva är egna "healers" och att vi kan läka oss själva utan desto djupare kunskap om hur vi fungerar eller har riktiga verktyg. Det egentliga arbetet börjar först när jag själv insett att det handlar om mig och mitt förhållande till mig till mig själv. När den intensiva träningen börjar och jag kommer till insikt om att jag själv påverkar det mesta. Då har jag nått ett aktivt steg i mitt eget liv. Det tog nästan trettio år för mig. Hjälp finns att fås!

Jag blir mera nörd för varje dag som går, men samtidigt också mera medveten om hur illa man kan behandla sig själv under långa tider. Detta bara för att man varit så förbaskat lojal och duktig flicka.

Nu är det nya bullar som bakas. Ni som tvivlar eller inte orkar - Värm era bullar i mikron ni bara, så gör jag mina från riktig deg med smör, kanel och mycket kärlek.

Kontentan:

"Framgång ger ingen livsglädje, men livsglädje kan ge framgång" Nu skall det bakas!

söndag 27 mars 2016 - 14:57

Tross för en boss

När jag sållar bland helgens nyheter och webbkommentarer, måste jag minnas att alla "anonyma nättroll" agerar och reagerar utgående från sina egna referensramar. På samma sätt förstå, som en bra ledare har förståelse för sin omvärld - att hen har en insikt i att varje individ har sin egen historia och att den bestämmer hur man tolkar sin omgivning. Men var finns den insikten hos "nättrollen" - de som utan respekt gör snabba och hemsnickrade bedömningar av andra människor. Detta kanske utan fakta och kunskap om olika personers kvalifikationer, duglighet, kapacitet och mål. Av mig upplevs det som om man "gottar" sig i att hitta den mest dräpande och respektlösa kommentaren för att sen kunna följa upp tråden med ytterligare kommentar.

 

Det är definitivt ingen lätt sak att vara ledare och hur många gånger har inte en utsedd ledare känt sig osäker på sig själv och vad man håller på med. Det är mycket mänskligt. Man kan inte tillfredsställa allas önskemål behov. Som ledare blir man tvungen att skapa en bild av att man är säker och erfaren. Vi enskilda individer vill kunna lita på en ledare och det gör vi ifall hen visar på mycket erfarenhet. Människor följer människor, inte positioner.

"Ledarskap är en handling, inte en position" har någon klok sagt. Därför behöver vi också särskilja på ledare och chef, men det verkar vara svårt. Man menar ledare och ledarskap, men talar om chefskap.

En ledare leder och en chef styr. Därför är kraven större på en ledare än en chef. Ifall man själv identifierar sitt ledarskap med chefskap, kan det bli en total överraskning när krav och önskemål om förmåga och egenskaper för ledarskapet blir ett faktum.

Alla har, utgående från egna referensramar, en egen syn på vad ett bra ledarskap är. Även jag har min egen uppfattning och den behöver inte vara rätt enligt någon annans ögon och öron.

 tross

Jag ser ledarskapet som en lång tross, där man först spinner in sina egna förmågor, likt fiber, med de egenskaper som behövs, till garn. Sen tvinnas många buntar av garn till en kardel. Man kan välja att sno kardelarna till en lina eller en tross. Linan skruvar lätt upp sig, eftersom man slår 2-4 kardelar mot samma håll. Men den som föredrar en stark tross, måste våga ta in dynamiken i ett team och slå kardelarna i motsatt håll till skruvriktningen. Trossen skall sen kunna kastas ut, för att greppas av alla de som vill följa med. Trossens styrka och kraft blir långlivad när kunnande, förmågor och olika styrkor snos in med gemensamma krafter för att sedan fästa den vid målet med sin stora ögla.

Jag vill gärna sno in både ett gott självförtroende och en bra självkännedom som egenskaper. Som ledare är man tvungen att våga ta sig an utmaningar och samtidigt känna till den egna reaktionen i olika sammanhang; samtidigt som man har kontroll över sina känslor och står stadigt, oberoende av varifrån och hur hårt det blåser.

Det gäller att med sin analytiska förmåga, göra riskbedömningar och se konsekvenserna efter handlande och olika beslut. Detta för att kunna styra mot rätt håll. Det behövs också en hel del kreativitet och idérikedom, eller så omger man sig med "medaktörer" som kan och vet bättre än man själv - som med sina egna talanger och sitt eget kunnande - bidrar till det gemensamma arbetet. Då är det viktigt som ledare att bekräfta individerna och motivera till ytterligare motivation.

I många sammanhang är det dålig kommunikation eller brist på kommunikation som skapar problem i ledarskapet. Det behövs kommunikation som är rak och tydlig och fungerar båda vägarna. Man måste kunna hantera konflikter genast eftersom de påverkar den egna motivationen på lång sikt. Likadant är det med information. Den behöver vara relevant och täcka in alla som är i behov av den. Detta är också mycket avgörande för hur den egna motivationen hålls vid liv. För vi vet att motivation är drivkraften. Därför behövs samarbetsförmåga och förståelse för omgivningen, att man är öppen och lyhörd, är tillgänglig, vågar leda och ta tag i problem.

Jan Carlzon, som på slutet av 80-talet (dåtidens ledarskapsguru) väckte mitt intresse för organisationsutveckling och ledarskap via sin bok "Riv pyramiderna", belyste detta på ett bra sätt när han satte fokus på kunderna (SAS) och talade för platta organisationer. "En person som inte får information kan inte ta ansvar. En person som får information kan inte låta bli att ta ansvar".

 

Jo, det är många yttre krav som ställs på ledare och ledarskap och ifall känslan av utmattning gör sig påmind - både fysiskt som psykiskt och energin inte längre räcker till för engagemang för familj eller jobb; när det finns en ständigt negativ attityd och irritation mot allt och alla; när känslan av otillräcklighet tar över och oron, ångesten, sömnlösheten blir ett faktum - då är det den röda varningslampan som börjat blinka. Då måste man börja tänka på det egna ledarskapet.

Därför behöver varje ledare också leda sig själv för att orka i längden. Detta genom att lyssna på de egna behoven. Som ledare måste man ge sig tid till att göra saker man mår bra av, utan att känna skuldkänslor. Man måste ta pauser, eftersom intensiv koncentration blockerar annan stimuli. Någonstans behöver man någon, hos vilken man kan lätta på känslomässigt tryck. Man behöver också minska på kroppens grundspänning genom muskulära och mentala avslappningsövningar. Man måste få sova, äta regelbundet och ges tid för vardagsmotion. Det är helt okej att ta hjälp utifrån för att få de rätta verktygen. Man är bara människa och man har bara en av sig själv. Man måste få landa mjukt emellanåt.

Då är det bra, ifall man har snott ihop en dynamisk tross som håller trycket, även om man själv släpper greppet och tar en andningspaus under en kortare eller längre tid.

Anarkisten och författaren Leo Tolstoy sa det på bästa sätt - och detta kan sättas in i många olika sammanhang.


"Alla tänker på att förändra mänskligheten och ingen tänker på att förändra sig själv".

 

God fortsättning och ägga er lagom!

 

onsdag 24 februari 2016 - 22:26

Hur man har det eller hur man tar det

En snabb reflektion över dagen, som en bris från havet, där jag sitter på min favoritsten och tittar ut över havet intill mitt eget mentala rum.

Vi har ett samhälle med normer och vi är ett segt folk. Kanske vi upplevs som bistra och kalla, men vi har fått lära oss redan från barnsben att att bita ihop, skärpa oss och kämpa på och det har jag gjort under några decennier med flera misstag i bagaget.

Men om jag har en längtan av att hitta lugnet och koncentrationen, att må bättre och kunna tänka mera klart till fördel för min omgivning och mig själv. Då behöver jag redskap och tekniker för att ha bättre koll över mina känslor, tankar och handlingar. Det är inget som är medfött och ej heller har jag fått lära mig det från barnsben. Ingen har den förmågan utan verktyg, men jag kan förledas tro mig ha den. 

Jag själv kan påverka mitt liv och dessutom ha inflytande över det och som någon klok sagt - det är viktigare hur man tar det än hur man har det, eller var det tvärtom...kanske det är upp till var och en att göra sin egen tolkning, beroende på de egna referensramarna.

Man kan inte ändra andra, bara sig själv. Var och en måste komma till egen insikt, men när de väl kommer till insikt så finns verktygen i verktygsbacken, redo att plockas fram av de som äger en verktygsback. Det finns inga snabba lösningar, som kan fixas med ett enda skruvdrag.

Tänker ännu plocka in några ord att tänka på inför morgondagen och inför det okända som står och knackar på vår dörr.

"Skapa dig lugn att acceptera det du inte kan förändra just nu,

mod att förändra det du kan

och förstånd att inse skillnaden."