lördag 20 maj 2017 - 22:44

Genom samtal utvecklar och utvecklas vi

Tre månader har förflutit sen jag senast tog mig tid att rista ned mina tankar. Det har varit ett intensivt kvartal med hårt valarbete, intensiva nattstudier under två år med tretton obligatoriska och därtill tjugoåtta frivilliga böcker av kompletteringslitteratur och dito artiklar med de vardagliga sysslorna och behovet av närvaro i olika sammanhang, både privat som med uppdrag på fritid, liksom Studiemässigt och professionellt. Men även om alla tankar inte är nedskrivna, har de tänkts och samlats på hög, färdiga för tangentbordet. Min vana trogen sedan många år, väger jag mellan vad som är viktigt och vad som triggar mig på riktigt.

Det som alltid är lika spännande, är att sätta saker i relation till varandra och se hur de hittar sin plats i ett större sammanhang. Efter att jag för tio år sen gavs möjligheten att ta del av en tvåårig utbildning i ledarskap och organisationsutveckling har många bitar fallit på plats, sakta men säkert under mina senaste två år inom utbildningen till Mental Tränare.

Varje individ är sin egen och tillsammans bildar vi team och grupper i olika sammanhang. Och det är främst i dessa sammanhang som min insikt om kopplingarna kommer fram. På samma sätt undrar jag om coachande ledarskap är härskarteknikernas motsats.

gisor2Ha, va vi e bra!

Jag har en medmänniska nära mig som jag respekterar högt. En harmonisk samtalspartner som precis som jag, gärna berör frågor som handlar om ledarskap, organisationsutveckling eller dito avveckling samt människans litenhet och storhet samt individens plats i mindre och större sammanhang. Vi diskuterar med respekt för varandras åsikter. Vi använder "giraffspråket" som ett för oss naturligt sätt att kommunicera. Genom kommunikationen är vi mera medveten om egna känslor, önskningar eller behov och behöver inte ta hänsyn till de normer som dominerar i den snäva "kulturmiljö" vi lever i. Vi behöver endast analysera dem och ställa frågan vad, hur och varför. Ibland känns det som om jag stjäl hens tanke eller blir bestulen på min egen när vi svävar ut i resonemangen. Det är en glädje att kunna krypa in i de insiktsfulla dialogerna, där tid och rum inte har någon betydelse - där gemensamma värderingar och gemensam erfarenhet delas.

Under mina två år i utbildningen som Mental Tränare, har jag lärt mig att se på omvärlden med nya ögon och jag kan lugnt konstatera att det har utvecklat mig som person och jag hoppas, även som medmänniska. Jag har lärt känna nya sidor hos andra genom att iaktta individerna som de är. Men det viktiga är att jag själv stärkt mina egna svaga sidor och även de starka.

Genom att med jämna mellanrum frivilligt eller ofrivilligt ha hamnat ut på gungfly, har jag via min egen stärkta självkänsla och med ny självsäkerhet tagit mig en bit på vägen och jag har kunnat förankra mig vid någon påle eller greppa tag i en gren i ett stabilt träd. Jag har hittat ett inre lugn och vet att min oro är föga värt, eftersom jag inte kan påverka det som ska hända. Jag kan endast lära mig hantera situationen när den väl är där. Precis som med stress. Ingen är stresstålig, men jag har lärt mig att hantera den.

Dag Hammarskjöld har myntat: " Den längsta resan för var och en är den inre resan" och där ligger en stor sanning. Jag ser de inre bilder och hur de enskilda bilderna blir en film som visas för mig i det inre.

Samtidigt är jag fullt medveten om, att alla kreativa, självgående, tänkande och självständiga individer kan upplevas som hot av andra individer, ensamma eller i grupp. Då kanske de gärna ser att man lämnas kvar i gungflyet för att trampa tomt eller så trampar de ner dig. Men, med drypande lerig lekamen kryper jag fram. Jag låter leran torka eller ställer mig under häftigt regn för att skölja bort den fragmenterande leran, fit for fight som amerikanerna säger.

Ja, man kan till och med upplevas som dryg och hamnar snabbt i stormens öga, där allt är tyst, molnfritt, utan vind, men med ett stilla regn tills armar från det omkringliggande kaoset tränger in och omintetgör stillheten och gäckar hela balansen.

Tanken för mig vidare till hur viktigt ledarskapet är när arbetet man gör sker med och bland människor och inte enbart vid skrivbordet med fokus på papper och siffror. Det är oerhört viktigt att lära känna sig själv först för att kunna hantera olika situationer. Det är så lätt hänt att man utövar olika härskartekniker för att ta sig till en maktposition eller från en sån ta sig an rollen av en Goliat utan att minnas vad David sen gjorde. Ibland kanske Goliat känner sig hotad av David, även om han är mindre. Detta eftersom David kanske har en kunskap om var hypofysen finns och hur stenen kan förgöra, ifall den träffar rätt. Men det är endast spekulationer, eftersom den historien inte har besannats.
Men etter värre är när Goliat utövar dubbelbestraffning innan David hunnit agera. När Goliat önskar allt och ständig tillgänglighet, men samtidigt skuldbelägger David för att ägna för mycket tid för att vara ständigt tillgänglig och prestera enligt önskemål utan att ha en aning om vad det totala innehållet i prestationen innebär.

Jag tror att vi alla är överens om att det behövs empati, social kompetens och konsekvensbedömning i ett ledarskap. Chef kan alla vara, men goda ledare kräver egenskaper för att motivera, skapa möjligheter och tillåta individerna växa i en gemensam process av förändring. Det behövs förmåga att se individen, skapa förtroende och lojalitet samt tillit och engagemang för att föra flera individer mot samma mål.

Varje organisation har sin egen historia och den har byggts upp med de individer som på sätt eller annat verkat i den. Man behöver vara medveten om både dåtid och nutid och via kunskapen om dessa båda kan du skapa en "nytid". En utveckling sker när organisationen förändras stegvis från en form till en annan genom generationer. Ifall du raderar all historia och tyst kunskap uppfinner du hjulet på nytt, och på nytt och det sker en stagnation istället för utveckling. Du kommer aldrig fram till kärnan, utan smakar bara på skalet och liten en del av innandömet. Det behövs perspektiv på då - kunskap om här och nu och en blick framåt mot det nya.

Genom samtal och framförallt dialog kan många saker hitta sin lösning även om man har en stark integritet som chef eller ledare. Det handlar om att lära sig se den andra individen och lyssna utan att döma eller ta fram de egna fördomarna. Det handlar om att se konsekvenserna av ett handlande.

Varje god ledare är betjänt av individer som tillåts utvecklas, vilket i längden ger positiva följdeffekter på utvecklingen av organisationen och vidare på samhällsutvecklingen. Men för att knyta an till det coachande ledarskapet så vill jag poängtera vikten med att vara tydlig och att få andra att växa för att nå gemensamma mål genom prestationer. Det genom att vägleda och hjälpa alla att se möjligheterna.

Med rätt verktyg och ett bra förhållningssätt, en riktig analys av situationen om varje enskild individ befinner sig just nu i relation till organisationen och samhället, kan jag och du som ledare på ett mera markant sätt kommunicera och agera så att alla medarbetare når sina mål och så att man sen lyckas bryta ned målen i aktivitet och på så sätt växa i rollerna med tydliga spelregler.

Med andra ord - vägleda - få andra att se sina egna lösningar och möjligheter - inte döma eller endast presentera ultimatum utan utrymme för diskussion. Det är aldrig lätt att se och sen förstå reaktioner och hur budskap tas emot, eftersom du aldrig kan veta vad som finns i den andra individens ryggsäck, ifall du inte vill ta reda på det.

 

lördag 31 december 2016 - 17:36

Med året konserverat och på burk

Det blir ingen årskrönika, men en kort betraktelse innan detta året konserveras och sätts på burk med etiketten dåtid, det jobbiga året med vissa ljusglimtar. Omskakas.

Lyckodagar2Ett vykort från svunnen dåtid

 

I mellanlandet av Dåtid, Nutid och Nytid är gränserna medvetna men osynliga, även om allt hänger samman på sätt eller annat. Precis som gränserna vi ritat upp mellan stadsdelar, kommuner, landskap, länder och världsdelar på världens alla kartor. Det är våra mentala gränser som skiljer oss människor åt. Vi har osynliga gränser mellan språk, hudfärg, nationalitet och sociekonomiska grupper och de osynliga mentala gränserna hämmar vår kreativitet. Ibland tillåter vi oss att inte göra på ett visst sätt, för vi tror att vi inte kan eller så vågar vi helt enkelt inte. Men tänk om - tänk om....mina förfäder inte gjort på ett visst sätt, då skulle jag inte vara här och nu. Alla mina val, medvetna som omedvetna påverkar nutid och nytid. Detta oberoende om jag vill.

 

Inatt när vi förlänger dygnet med en sekund, hinner många ge löften om hur de vill förbättra sitt beteende eller prestationer på sätt eller annat. Jag hör till kategorin - "våga vägra löften som du inte kan hålla och bygg upp målbilder an efter behov istället".

Burken2Min lyckoburk för årets alla goda händelser och upplevelser

 

Däremot vill jag påminna mig själv varje dag om allt bra och gott jag gjort till mig själv och andra i min "Må bra bok". Nästa år (detta är inget löfte) vill jag komplettera det med "Min lyckoburk". Varje söndag fyller jag min burk med en liten not om något roligt som hänt under veckan. När Finlands 100-årsjubileum lider mot sitt slut den 31.12.2017, öppnar jag den och får ta del av allt det underbara och den glädje jag fått uppleva under ett år.

Det är så lätt att vi glömmer allt det goda vi får vara med om och fokuset hamnar många gånger på stunder när vi presterar lite sämre eller känner oss otillräckliga eller i en svacka. Och det är helt okej. Men det är bra att påminna sig själv om det positiva. Vi är alla människor med precis likanda behov, oberoende på vilken sida av de osynliga gränserna vi finns. Ifall det är något jag ändå mot all förmodan vill lova inför det nya året. Då är det att notera och godkänna de behov som mina medmänniskor har.

Jag önskar Dig ett sprakande gott slut på 2016 och ett bubblande början på 2017. Må det nya året fyllas med frid, kärlek, vänskap, ljus, fred och tillväxt. Låt oss ta till oss all kunskap och de personella resurser som finns, för att med klokhet, känsla, medvetenhet och sunt förnuft tillåta vår egen utveckling tillsammans i stort som i smått.

Ta hand om varandra och dig själv. Vi har bara en av oss.

 

Together in 2017Ut ur det gamla och in i det nya med ingen som helst aning om hur allt kommer att te sig.

lördag 10 december 2016 - 12:30

Lyckolucka 9 & 10

Ibland blir saker på ett annat sätt än jag tänkt mig och då måste jag bara acceptera det och gilla läget. Jag sätter mig själv och mina förväntningar åt sidan och tar mig till nuet för att finns till bara för den som behöver mig mest just då. Utan krav och pekpinnar. Vägen dit är snårig och backig, men med små steg når jag fram ifall jag själv vill.

skyddsangel2

 

 

Lyckolucka nr. 9 & 10

"Att våga är att förlora fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv."
- okänd -

"Att stanna upp ett ögonblick emellanåt kan vara den enda möjligheten att orka gå vidare"

- okänd -

Varför och för vem måste man bevisa sig vara "bäst i klassen"? Varför behöver man skapa, en av andra uppfattad "prutthurtig" attityd? Varför måste man känna sig omtyckt av alla? Varför måste man vara med och röra i alla grytor, när man har egna att kolla så att de inte bränns i bottnen? Ja t.o.m. I grytor som man inte har en hum om hur de ska tillredas.

Varför känner man sig ibland som den mest ensamma i världen?
Varför kan det kännas jobbigt att röra sig med massor av människor?
Varför räds man tanken och känslan att mynta ordet NEJ, jag orkar inte eller kan inte just nu?

Varför är omvärlden så duktig på att ställa krav, peka med fingret, stigmatisera andra och dela ut pekpinnar utan minsta lilla hänsyn till hur den enskilda människan mår och sen i princip inte behöva ta hand om konsekvenserna?

Har vi - du och jag, rätt att ifrågsätta den lilla människan som tar en mental paus i kaoset, bara för att vi själva mår bra just för stunden och tror oss veta hur andra känner och tänker?

Eller är det så att vi tror oss må bra, höga av "kaos ångorna" och anser att alla andra behöver agera på precis samma sätt som vi. Vi vet ju exakt hur saker ska göras och vilken information som behöver förmedlas och eftersom vi har så mycket att göra så upplever vi att "de andra" inte gör nåt, gör fel eller säger fel saker. Kanske man i sina " kaos ångor" inte ser att den andra är i samma situation, men att den lärt sig prioritera och lära känna sina egna signaler när fartblindheten sätter in. Vi kanske inte heller ser när "de andra" är inhöljda i en dimma på grund av total kaos och att de behöver hjälp att ta sig ur dimman innan de kör på grund.

Att förstå medmänniskan är inte alls lätt och att förstå sig själv alla gånger är inte heller lätt, även om vi i olika sammanhang gärna vill framhålla att vi gör det.

Att utan egen erfarenhet säga till en som varit inne i dimman, är på väg dit eller befinner sig där - skärp dig, det är bara en modenyck att söka sig in i dimman. Det är precis lika fiffigt som att be någon med vrickad eller t.o.m. bruten fot att springa ett kort- eller långdistans lopp och vidare påstå att du behöver inget gips, det är en modenyck att stoltserar med gipset på grund av att det finns olika färger att välja på och du har gipset för att slippa springa.

Som medmänniska behöver jag våga släppa på mina egna förväntningar och bara finnas till, acceptera, ta fram den empatiska sidan - lyssna, ställa frågor utan att peka finger eller ge goda råd.

Var och en behöver själva komma till insikt om vad som är bäst för en själv och då behövs förståelse och någon som ställer de rätta frågorna för att man själv ska hitta svaren. Det gäller i alla sammanhang. På fritiden liksom i arbetslivet. Vi måste påminna oss själva om att varje gott råd är baserade på rådgivarens egna värderingar, erfarenhet, livssyn, etc. Rådgivaren har helt andra referensramar jämfört med dina egna. Man vill kunna känna trygghet och att någon finns vid ens sida för att dela med sig av total närvaro, värme och kärlek. Här är balansgången mellan sympati och empati är hårfin.

Jag har själv många gånger syndat i att dela med mig av goda råd, baserat på egen erfarenhet. Men sakta och säkert kommer jag till insikt. Varje individ är unik, men man tvingas anpassa sig till de generella normerna och förväntningarna. Alla klarar inte av det. Alla som jobbar med människor på något sätt borde vara medveten om det.

Vi kan aldrig veta hur en annan människa känner sig, men likväl säger vi - jag vet hur det känns. Vi kan ha upplevt samma sak, men hur man känner för det upplevda är i högsta grad personlig. Jag kan inte gå in i dina känslor, men jag kan referera till hur det kändes för mig i en liknande situation. Men ifall jag inte varit inne i den totala dimman, har jag definitivt inga referenser att hänvisa till.
Vi tror en massa, men vad vet vi egentligen?

Ibland blir saker inte alltid så som man har tänkt. Det som planerats, dina egna förväntningar och krav blir satta på undantag. Du måste byta inställning - din medmänniska är mera viktig än dina egna behov just då. När du är medveten om det finns ingen frustration eller besvikelse över det som du kanske missat istället. Känslan av att finnas till här och nu med ett varmt hjärta och två öron är så mera viktigt än de behov du ville få tillfredsställda på annat sätt eller annan plats.

Nu i väntans tider med alla julbestyr som vi tror att vi måste göra, sakta in på farten så att dina "skyddsänglar" hinner med och våga pausa mellan långdanserna!

Kentomte1

 Min favorittomte "Skäri Ken" tar en mikropaus.

måndag 17 oktober 2016 - 20:59

Som ur hjärtat

Nu sätter jag mig ner i soffhörnet och andas. En dag som gått lite som i ett töcken. Automatpiloten slog på och sorterade bland arbetsuppgifterna, som är listade och betas av an efter i "viktighetsordning". Jag har nån form av skrivkramp och vet inte vad det beror på. Därav min paus. Den brukar komma ibland. Kan det vara så, att jag förbrukar för många ord både i jobb som på fritid så att lagret tömts eller är det så, att det finns för många frågor att analysera och belysa på en och samma gång. Eller kan det vara så, att det egentligen inte spelar nån roll vad jag präntar ner, eftersom det ytliga livet flyter ovanför mig och jag känner att jag sjunker under ytan med mina tankar.

Det är lätt hänt när jag läser en bok, att jag faller i frestelsen att djupdyka i någon specifik fråga som jag absolut måste få mera fakta om just då eller så tar jag mig an en annan bok som belyser just den specifika frågan som hittade mitt intresse. Det är också lätt att ta till "surfandet" efter fakta.

Jag har fastnat i "suga i mig träsket" av allt som för tillfället stör min tankeverksamhet eller närmare bestämt, svårt att peka ut det som är viktigt att fokusera på när så många frågor behöver lyftas upp i rampljuset.

Tidstjuvarna, i form av nyheter och kvasikunskap fångar mitt intresse på skärmen och tanken söker sig mot andra tjuvar, som t.ex. alla energitjuvar som "suger" på olika virtuella forum och i det verkliga livet.

Ibland bara känner jag att "energitjuven" tror att den äger samtalet. Det blir en monolog, när jag vill ha en dialog. Jag har också behov! Egentligen vet jag att tiden behöver minimeras med dessa "energitjuvar" för att skydda mig själv. Är det så att dessa "energitjuvar" egentligen är törstiga efter kärlek och hungriga efter uppmärksamhet? Det som de egentligen behöver är en kram eller är de bara så självupptagna och bitter, att de inte har möjligheten att se omvärlden genom färgade glasögon?

Lite höstlov är mera än behövligt och känslan av att få umgås med mig själv och de som ger energi tillbaka. De som hör av sig även när de mår bra och inte enbart när de behöver min hjälp. Jo, lite hårklyveri, men även det nödvändigt ibland. Min utsträckta och hjälpande hand har fått sig några törnar och gett mig insikt.

Dukatbord

Lite mera energi fick jag i helgen. Att ställa till kalas är inget som sker i en handvändning, men det är så oerhört roligt och speciellt när man får göra det för sina älskade ungar. Att fixa fester, skriva tal och arrangera blommor har helt klart spelat en roll i mitt tidigare liv. Jag bara gillar det.

Nästa gång det är jämt skägg är när den äldre blir 30 om fem år och den yngre 25. Och ifall jag hålls kvar i min mentala ålder om 28, så blir det party på riktig. Jag sjunger högt som Magnus Uggla: "Du är ingen tragisk tant för att du är mamma...kör så att de ryker, morsan e' okej".

Nu blir det enbart  hårt jobb fram till maj, men jag kan även skymta några härliga partyhelger i min kalender och lugnet samt fokuset är med.

söndag 4 september 2016 - 11:57

Varma fiskar, verklighet och konst

En helg med Loppis race, strömmingsmarknad och Konstrundan.
Härligt värre för den som har möjlighet, ork och vilja att konsumera och uppleva. Jag gick en runda i Sundom igår. Kändes som om jag kommit in i Astrids värld. Väntade att Olle, Lasse, Britta och Anna skulle rusa ut för att hitta på nåt bus. Jag strövade omkring bland antikviteter, böcker och allehanda ting och njöt till fullo av det underbart sköna höstvädret. Gillar för övrigt tanken om återanvändning, "närfångad och på stället rökt" fisk och upplevelser i konstens alla former.

Fiskarna jag fångade på marknaden - de ny rökta sikarna, hölls nästan varma tills den äldre ungen kom hem till mor på middag. Som alltid föds diskussioner i vår familj och jag tjuvlyssnade på mina härliga ungars prat. De diskuterar mycket och så har de alltid gjort. De började båda vid mycket tidig ålder och har pratat på sedan dess. Men likväl har de sitt eget språk och ett annat sätt att kommunicera, men alltid med respekt för varandra och på så sätt lär de sig också den sociala koden. För oskrivna regler finns liksom sociala koder eller normer. Det gäller att hitta de rätta och det sker genom många misstag.

Vi människor har en tendens att värdera varandra utgående från den egna uppfattningen om normer. Att rynka på näsan och ge små hemvävda åsikter, bara för att vi inte alla gånger tänker före vi öppnar munnen. Inte vet vi heller vad det kan ha för konsekvenser för mottagaren. Vi behöver lära av varandra genom att lyssna in.

Jag får ofta höra - vad du e kort! Precis som om jag inte visste det själv - att jag faller utanför normerna när det gäller längd. Kontrar i min tanke - tusan vad du är lång, skönt att du inte behöver sy upp varje byxpar du köper. Men så tuff i min attityd har jag inte alltid varit. Klart det tar ont att värderas av andra människor. Farligt ont. Längden är en bagatell i stora universum, men kan få statuera exempel i mitt resonemang. Jag skulle kunna kontra med ett uttryck från min hemort "bäter lill å nätt än stor å stygg", men försöker tänka positivt istället. Jag kan ju nästan stå rakt upp från flygstolen utan att behöva böja nacken eller slå i huvudet. Jag ryms raklång på en kortare soffa och är närmare marken, ifall jag snubblar.

Vi kan ha positiva tankar om en människa vi möter första gången och förhärliga den individen i första ögonblicket, men så upptäcker vi att den människan kan vara värderande, ironisk och förlöjliga oss. Eller så kan vi känna aversioner mot en annan människa och noterar så småningom, att egentligen är den helt okej med sin ärliga framtoning. Hur reagerar jag då? Ändrar jag min attityd? Hur påverkas mina känslor? Berättar mina tankar sanningen om den andra människan eller ger de en falsk bild? En av de svåra frågorna när det handlar om relationer mellan oss människor - vem äger sanningen? Jag kan inte ändra på någons personlighet, men jag kan ändra på mina egna attityder gentemot personen genom att lära mig nya sätt att tänka.

Ifall jag själv vill ändra min attityd mot en, som jag uppfattar obetänksam medmänniskan, som ibland eller ständigt ifrågasätter mig och mina tankar, måste jag först ändra mina tankar om hen. Mina attityder påverkar mina tankar och det märks. Jag är långt ifrån ensam om effekten av mina tankar. Det påverkar hela min omgivning. Jag talar också med min kropp, mina små, nästan osynliga gester, ögonkast, och miner på ett avslöjande sätt. Det är så oerhört intressant att iaktta hur vi människor kommunicerar eller inte kommunicerar med varandra.

Är det någon som vågar lyfta handen och säga, att jag älskar filmerna "Pretty Woman" och musikalen "My Fair Lady". Jag vågar! Det finns en enkel anledning till det, vilket har blivit mera uppenbart för mig på senare. De handlar om att bygga upp en människas självbild, självkänsla och självförtroende.

De båda historierna speglar Pygmalion i den grekiska mytologin. Pygmalion var kung och konstnär, en bildhuggare som förälskade sig i en av sina kvinnostatyer. Afrodite som var Gudinnan av den sensuella kärleken, skänkte statyn liv efter att Pygmalion trånade och längtade efter det han själv skapat.

damvas2Paula Blåfield (1989)

I både filmen liksom musikalen flödar de negativa attityderna mot hen som inte vet hur man skall bete sig för att tillfredställa omvärlden enligt önskemål och färdigt ställda normer. Detta ända tills hen fått hjälp med att hitta sig själv, lära sig saker och blir sedd och älskad för sin egen skull. Hen ändrade sin egen inställning till sig själv och sin omgivning. Hen skapade sin egen verklighet med lite hjälp.

Ibland har vi svårt att acceptera vår egen verklighet så som den är just nu och anser att den borde vara annorlunda. Jag har många exempel från vardagen, men ett enkelt. Tänk dig att just när du bestämt dig för att plocka med dig en kopp kaffe från pentryt på jobbet, har någon stängt av kaffekokaren, hällt ut det som du just kokat eller att kaffet är slut. Hur reagerar du? Väljer du att göra dig själv arg eller går du ut för att köpa mera kaffe? Gör du dig själv till offer genom att bli ursinnig och vräka ur dig osakligheter eller väljer du att skapa nya möjligheter för alla andra att njuta av sitt kaffe, genom att gå ut och köpa ett paket och koka nytt?

Vi väljer själva hur vi förhåller oss till verkligheten. Vill vi "återanvända" andras beteende och fylla på deras förråd med negativa attityder genom att ge stöd för deras argument och visade attityder eller väljer vi att berätta hur vi ser på saken från ett annat perspektiv och skapa den egna verkligheten genom vårt handlande?
Trallar vi med eller komponerar vi vår egen sång med positivt kvitter?

Människor reagerar inte enbart på situationer de befinner sig i utan också på hur de uppfattar situationerna och den betydelse de själva tillskriver situationerna.
Vi är duktiga på att reta oss på små saker och bagateller. Vi behöver ta lärdom av de som ser på livet ur ett bredare perspektiv, istället för att dagligen gå omkring smått irriterade över vädret, andras beteende och uttalanden. För vem äger sanningen?

Sak samma om det regnar eller är solsken, konsten har skapats för att vi skall få uppleva med alla våra sinnen. Nu fram med Konstrundan-kartan och sen får vi se var vi landar bland alla fantastiska konstnärer. Du med din upplevelse och förhållande till verkligheten och jag med min - båda lika riktiga.

lördag 6 augusti 2016 - 21:23

Kaoslägret

Mina medsystrar! Ifall ni är på väg att planera nybygge eller renovering, var förutseende och planera in en riktigt rymlig "walk-in closet". Ni vet det där extra rummet fylld av hyllor, stänger, galgar och en liten myshörna att stänga in sig i och likt Tjuren Ferdinand bara sitta och lukta på blommorna. Kom också ihåg att ett hushåll ofta består av flera personer med egna kvalifikationer och ett delat ansvar och de kan få några egna decimeter stång och någon meter hylla i ditt inramade utrymme.

WALKINInteriör från bostadsmässan 2016

Jag har sorterat och avyttrat kläder under många veckor av min semester för att ge någon annan chans, att för en billig peng ta hand om det som jag eller den unga damen i familjen tröttnat på. En del går direkt till de som verkligen behöver. Jo det finns allt att ta till.

Men när jag väl får allt kvarvarande sorterat i färg och med möjlighet till kombination - vad händer? Hela den långa stången i övre klädgarderoben lossnar under tidig morgon. Jag tror att det är någon som tagit sig in för bärsärkargång. Det finns några fula ord som jag kan och de upprepade sig ett antal gånger efter att jag fick syn på kaoset med festdresser, möteskläder, vardagsplaggen och de många fritidskläderna. Allt i ett enda kaos på golvet, dock kvar på sina galgar. Suck!

Kaos2Kaosläge

Hur mycket ska en husmor genomlida innan hon på riktigt vill ha semester. Inte den ordinära semestern där hon handlar och fixar mat varje dag, städar lite, plockar, plockar och plockar, tvättar korgarna tomma, fyller och tömmer diskmaskinen och har svar på varenda fråga om var allt finns och upplevs som en plåga för omvärlden. Speciellt när hon ställer önskemål om lite assistens eller berättar att var sak har sin plats. Nej, den där riktiga semestern, där hon ligger på sin brygga och blir ompysslad och serverad goda och kalla drycker. När grillen tänder sig själv och fixar dagens middag. När budet kommer hem med beställd mat. När alla är trevliga och omtänksamma. Ni kanske känner igen er. Då är ni lyckligt lottade och har en mycket lyxig vardag.

Alla andra i huset har ju semester och behöver ordentlig vila från studierna eller det ordinära jobbet. Men när skall husmor vila? När det ordinära jobbet sätter igång igen? Nope, då blir blir det ett ytterligare skifte för husmor.

Men hon kommer att införa en ny rutin. När hon väl är hemma, ibland efter 17 och ibland efter 22, ja till och med 24. Då tar hon sig nog en lite längre vila på soffan. Kollar lite TV via sin Ipad. Kanske läser hon en bok, tar på sig löpskorna eller vandringskängorna och tar någon tur runt kvarteret eller så bara slinker hon sig in på kaffe hos någon god vän. Eventuellt, ifall hon har tur, har någon handlat, fixat mat, tömt och fyllt diskmaskinen. Kanske till och med dragit en vals med dammsugaren. Nja, tvätten den lär nog ligga kvar.

Kanske jag blev lite obekväm i mitt kväde till husmor, men oftast finns även en sensmoral i sagorna.

lördag 28 maj 2016 - 21:41

Alla behöver en egen "korkek"

Jag gjorde ett bokfynd och hittade tre av Dalai Lamas böcker jag jagat under en längre tid. Jag har suttit i min sommaroas, under min "egen korkek" likt tjuren Ferdinand och sugit in den mycket enkla texten, men med ett djup som kräver eftertanke. Varje mening är som en söt chokladbit eller en lagom syrlig hård fruktkaramell. All denna vishet blandat med verkligheten på allehanda nyhetssajter.

Dalai Lama

Jag fastnar för en nyhet från Frankrike, där regeringen gör invånarna uppmärksamma på att den digitala utbrändheten riskerar att öka. Jo, det är ingen nyhet, dock en ny insikt hos många. Det intressanta är att man utarbetar ett lagförslag - "rätten att vara nedkopplad". Detta lagförslag gäller företag med över femtio anställda.

Hur skulle du ställa dig till en sådan lag där du från och med idag, varje kväll och helg - tvingas avstå från att hålla dig "ajour" med e-post och SOME som berör ditt jobb under en helg. Skulle du klara av det? Är det så, att vi så småningom tvingas reglera användningen på grund av att allt flera blir utbrända på grund av de yttre kraven från arbetsledning, medarbetare och uppdragsgivare? Vi kan alla ge en bild utåt att vi har kul och att vi mår bra. När kollapsen kommer förstår man att innerst inne har man lurat mig själv.

Det är hög tid för lite neuroledarskap också i Finland.
Mental ergonomi är lika viktig som den fysiska: välj de tre viktigaste sakerna för dagen och prioritera dem, gör en sak i taget och våga stänga mobil och mejl, ta små pauser mellan arbetsuppgifterna, svara på mejl endast en till tre gånger varje dag. Helst inte när du är ledig. Jo, jag har också syndat.

För att lite återkoppla till Dalai Lama, så påstår han i en av sina böcker - Råd från hjärtat - " om någon är frenetiskt aktiv enbart för att tillgodose personliga ambitioner, och om det leder till att personen förstör sin hälsa, innebär det att han eller hon har missbrukat sitt liv till ingens glädje och nytta." Men han tillägger - "om de sysslar med att hjälpa andra eller arbetar för sitt lands utveckling kan man inte annat än glädja sig åt idogheten. De som arbetar dag och natt för ett ädelt mål förtjänar våra hyllningar."

Men jag vill påstå att även de behöver vila, avspänning och eftertanke under sin egen korkek. När man tröttat ut det rationella tänkandet börjar man agera med reptilhjärnan. Besluten blir kortsiktiga impulsiva och sällan bra. Jag börjar bli mera övertygad om att inga beslut bör tas sent på kvällen, när alla är trötta och inte längre tänker rationellt. Men som avlönad och/eller "fritidspolitiker" är man så illa tvungen, när möten hålls kvällstid. Detta eftersom demokratin skall kunna fungera. Det är få arbetsgivare som skulle tillåta arbetstagaren "mötas" dagtid, även om besluten skulle vara lite mera genomtänkta. Det hela blir en livsstil, men med en mindre bra ergonomi för det mentala.

Logga ut och stäng av när du kan - du bestämmer själv - ut och njut av det underbara ljuset under din egen korkek ännu någon månad.

Samla kraft och låt dig inspireras till nya tankar!

balkong2

lördag 14 maj 2016 - 11:39

Min kropp har också en knopp

Det har varit mycket kring det kroppsliga har jag noterat. När jag hunnit reflekterar över veckans blogginlägg. Inte riktigt min grej då jag ser alla människovarelser som unika. Med alla de yttre krav som görs på vår kropp, behöver vi alla en fungerande knopp. Vi behöver kunna hantera kraven och se oss själva som de unika individer du och jag är!

Därför sätter jag mitt fokus på de många frågor jag fått de senaste veckorna.
Det är många som funderat över vad jag skall bli när jag blir stor, varför jag har studieledighet och vad mental träning egentligen innebär.

På den första frågan kan jag svara hel, stark, kraftfull, kärleksfull, harmonisk, lycklig och näst intill fullkomlig i ständig utveckling. På den andra frågan svarar jag - har fokuserat, och på den tredje frågan - vägen till svaret på min första och andra fråga.

Men det är ju ett allt för konstigt svar. Det svaret blir man inte klok på. Jag skall med små nedsläpp i vardagen ta er med på en resa kring mental träning. Du måste vara medveten om att det jag beskriver sker på ett mycket förenklat sätt. Jag kommer att återkomma kring detta i flera olika blogginlägg framöver. Det jag belyser nu är endast en liten bit som introduktion.

Teorin bakom är så mycket mer och jag kan inte gå in på verktygen i detalj. Se det hela som en liten fickguide, som du skaffar dig inför en resa. Den egentliga mentala träningen kan du jämföra med när du väl har kommit till och upplevt platsen själv. Den som beskrivs i din fickguide. Du upplever platsen med egna sinnen, känslor och referenser. Minnena från din resa sätter spår och bygger på det som du läst om platsen innan i din fickguide.

Egentligen började allt efter att jag under några år fått ta del i olika personlighetstester, utvecklingsanalyser, beteendeprofiler, livsstils bedömningar och andra tester. Jag fick en massa omdömen som gjorde mig vilsen och frustrerad. Hur skulle jag hantera alla dessa omdömen. Därtill alla som hade minst en åsikt om att jag borde tagga ner och ta det lugnt. Ingen sa hur. Idag vet jag varför - ingen visste. Vi har fastnat i strukturerna och glömt bort människan bakom dem.

De olika "testpaketen" innehöll inga verktyg för eller handledning av hur jag skulle arbeta med mina svagheter, utveckla mina styrkor, ta hand om mig och hjälpa mig själv, höja min prestation utan att bli mera stressad. Med andra ord förändra mitt hektiska liv. Jag kan med facit i hand konstatera, att jag guppat med huvudet över ytan. Jag har överlevt av ren och skär envishet, en relativt hög toleransnivå och en medvetenhet någonstans i min hjärna om behov av återhämtning. Som jag gjort på mitt eget hemvävda sätt.

Jag blev ännu mera varse om vårt hektiska samhälle, när allt flera i närheten på ett bildlikt sätt - brände ut sin hjärna totalt. Samtidigt inser jag att ifall inte människan mår bra, då mår inte heller omvärlden bra. Se på allt som händer i vår närhet och ute i världen idag och ta en liten snabb funderare på - hur mår människan idag - hur mår jag?

Jag insåg - för att allt skall fungera i samhället behövs vi människor. För att människorna skall orka med alla strukturer och arbetsuppgifter som upprätthåller vår välfärd och våra samhällen. Behövs något som håller oss effektiva och högpresterande på ett sunt sätt. Alla vill vi väl göra bra ifrån oss i allt vi tar oss till. Vägen till att göra ett bra jobb tror vi är lika med att arbeta mycket och länge. Men det finns stora skillnader mellan att prestera bra och att vara "arbetsnarkoman". Ger du hundra procent hela tiden eller ger du hundra procent då när det verkligen behövs? Kan du se skillnaden?

Är ditt viktigaste mål att ständigt ha uppgifter, vara sysselsatt, ha något att göra. Anser du att stunder av att vara overksam är bortkastad tid. Allt ska dessutom göras så bra som möjligt och allt går dessutom alltid att förbättra. Har du svårt att prioritera och ser att allting är viktigt och allt skall göras på samma gång till minst hundra procent?
e l l e r
Väljer du dina strider? Väljer du bort sånt som du uppfattar som mindre viktigt och lägger dina hundra procent på det som verkligen kan ge resultat och som kan göra skillnad. Kan du fokusera på en sak i taget? Tar du emot tillfälliga stunder av overksamhet för att kunna planera framåt med nya insatser eller bara ta det lugnt och återhämta dig för nästa "arbetstopp"? 

Kvantitet eller kvalitet - du väljer! Vi är inga inprogrammerade robotar. Vi måste hitta tillbaka till det vi en gång var - kännande människor som tänker!

Vi har länge talat om rätt kost, motion och sömn. Men vi talar inte så ofta om hur människan mår som helhet. Därför behöver vi också lyfta fram hur man kan förebygga vårt mående mentalt. På samma sätt som vi tar oss an de fysiska. Det vi känner påverkar vårt tänkande, som vidare påverkar vårt "mentala mående".

Tänk dig in i en situation när du plötsligt märker att världen är allt för tuff mot dig. En värld där du rusat på under många år med klockan i ena handen och alla måste i andra handen. Du har rustat dig med "måsten" som innebär jobb, koordinering av familjens göranden och förande, mat som skall handlas och fixas till, födelsedagar man skall minnas, tvätten som samlas i sorteringskorgarna, dammhögarna som växer under soffor och sängar, läsning inför prov och av läxor, blommor som skall planteras, det sociala livet, jobbresorna, alla möten som är inprickade i kalendern, konserterna, full koll på alla sociala medier med uppdateringar, träningarna... Och någonstans skall du också förverkliga dig själv och dessutom hinna äta och sova. Var hittar du livsglädjen i ditt eget kaos?

Du är plötsligt i ett töcken. Du känner att du inte orkar med det du lovat och borde ha hunnit med. Du "slöstirrar". Du sover dåligt på grund av allt du inte hann med. Du har huvudvärk, ont i ryggen och magen krånglar. Du gör en massa och det känns ändå som om du ingenting får gjort. Du kan inte fokusera. Du blir rastlös och irriterad över minsta lilla sak och ord från din omvärld. Du glömmer saker och orkar inte med det sociala livet. Knappt så att du orkar ta dig till jobbet. Du tycker att världen är skit och alla andra där i. Allt känns som om det slutar fungera på en gång. Det är som om något gått sönder och det luktar bränt. Du säger dig vara stressad. Du känner att du behöver avkoppling och vila, vila och bara vila.

Din hjärna går på övervarv och kokar snart över. Din naturliga grundspänning har byggts på under åren, utan att du fått slappna av på riktigt. Då menar jag inte några dagar eller veckor i sängen eller på soffan eller en avkopplande vandring i Lappland eller en vecka vid sommarstugan? Jag menar verklig avslappning mentalt, men också av alla muskler. Men, hur skall jag hinna med det också frågar du då? Det är inte så lätt, men liksom med all träning handlar det om den egna inställningen och frågan om vad jag vill uppnå med min tillvaro.

Ja, det finns verktyg och handledning att tillgå för att du skall komma igång med avslappningsövningar. Du kan uppleva att både kroppen liksom knoppen blir lugn efter ledda övningar, men det kräver att du tränar minst två månader i sträck för att du skall känna en märkbar skillnad. När du väl har verktygen och lärt dig tekniken, har du alla möjligheter att fortsätta bygga upp din inre styrka alldeles själv. Därför skulle det vara så oerhört viktigt, att man i tidiga år fick ta del av avslappningsträning för att själv lära sig hur man kan minska på grundspänningen och på så sätt kunna hantera framtida "pressande" situationer.

Jag ser att alla är i behov av avslappningsövningar och framförallt de som på sätt eller annat kan hamna i "pressade situationer", som t.ex. beväringar, studerande, skolelever, yrkesmänniskor, polis, ambulanspersonal, läkare, psykologer, sjukskötare, närvårdare, lärare, service inom handeln, restaurangpersonal, seniorer och pensionärer, arbetslösa, flyktingar, dagisbarn, nyblivna mammor och pappor, politiker, chefer av olika slag, organisationsanställda, redaktörer, .... Varje människa! Det borde ingå i undervisningen och "remissas" inom företagshälsovården och tas in som övningar inom alla "TYKY-projekt". Välmående på arbetsplatsen är mera än att lära sig spela "paintball" tillsammans. Mental ergonomi är oerhört viktigt med tanke på kvaliteten av allt arbete som skall utföras.

snabbfixSnabbfix anno 1963 (Allers)

Det finns inga snabba lösningar inom mental träning och allt är helt upp till dig själv hur du vill fortsätta efter att du har fått verktyg och handledning. Men allt det arbete du gör inom dig själv är hållbart så länge du upprätthåller det.

Du kan jämföra med hur du bygger upp din kondition med långsiktig träning inför ett cykel-, maraton- eller skidlopp. Du fixar inte det med några dagars eller veckors träning. Det behövs lite mera och vill du hålla kvar den grundkonditionen du byggt upp inför det stora loppet, behövs kontinuerlig träning av något slag. Vill du bli en av de med lagerkrans runt nacken, behövs djupare och mera specifik målbilds orienterad träning.

Mental träning är så mycket mera än avslappning, men det är grunden till ett välbefinnande och grunden till ytterligare träning mentalt. Därför kommer den biten att följa med också i senare blogginlägg. Ni kommer bl.a. att få smaka på Självbilden som jag till en viss del berör tidigare, Mål och motivation, Attityd och livslust samt Koncentration och fokus.

Nu skall jag lägga mig ned och träna lite attityd och sen ta en skön promenad i regnet!

söndag 17 april 2016 - 19:15

Fokus på hjärnan

Sitter och "slöläser" veckans bloggar. Caroline skriver i sin blogg om hjärnan - " vet du att vår hjärna fortsätter att utvecklas ända tills vi är i slutet av 40 års åldern? Om inte, och du är under 40, lugn ba. Nu får du lära dig mycket. Är du 50+ kan du vara lugn. Du är tillräckligt smart när du klickat dig in hit. ;-)"

Jag vill gärna utveckla lite kring resonemanget, även detta i mycket förenklad form eftersom hjärnan är komplex.

Hjärnan skiljer sig från våra övriga organ på så sätt att den faktiskt fortsätter utvecklas under hela vårt liv. Tankar om att hjärnan bara utvecklas till en viss ålder och att nya hjärnceller inte kan födas är en föråldrad kunskap. Vi genomgår en ständig utveckling, om än i olika takt vid olika åldrar i livet, men vi slutar aldrig att lära oss.

Däremot finns det utrymme för argumentation gällande olika typer av smarthet, som jag gärna kallar intelligens eller kanske ännu bättre, tankeförmåga. Eller kanske det enbart handlar om kunskap?

Vid 25 år är hjärnan fullt utvecklad (mogen, fullvuxen) och de vanor jag har tagit till mig under dessa år följer mig, såtillvida jag är villig att hålla dem kvar, men de går också att ändra genom träning. Det är viktigt att komma ihåg, att även om hjärnan når sin slutliga utvecklingsstadium vid ca 25 års ålder, fortsätter lärande genom hela livet. De olika kopplingarna i hjärnan fortsätter att ändra och omdirigera när de konfronteras med nya erfarenheter och idéer. Hjärnans nätverk fungerar högt upp i åren och vi behåller förmågan att bygga nya nätverk med våra 100 miljarder nervceller, även senare under vår levnadstid, här på den lilla blåa pricken.

statyutanhuvud2Förlusten av nervceller varierar i hjärnans olika delar, men vi har ju en stor reserv att ta av. I hög ålder kan hjärnan fortfarande ha cirka 90 miljarder celler. Det är inte kvantiteten som är det centrala, utan hur de är kopplade till varandra, och att vi fortfarande kan skapa nya kopplingar och nätverk.

Vår hjärna är formbar - den är plastisk. Min hjärna är inte likadan i Vasa idag, som den var i Närpes igår och jag kan fortsätta ändra den genom träning långt efter 50+. Hur mycket formbarhet en äldre hjärna har beror inte endast på åldern. Det finns individuella skillnader. Åldrandet medför ingen stor försämring av minnet, men mer tid kan behövas för att jag skall lära mig nya saker, som t.ex. namn. Med stigande ålder är jag inte lika snabb eller flexibel som tidigare. Det handlar bara om att allt tar lite längre tid än i yngre år. Det går mera långsamt. Det är viktigt att försöka undvika stress på grund av små ändringar i hur man fungerar och inte överbelasta hjärnan. Därför behövs verktyg för att kunna träna hjärnan till lugn, minska spänningarna och öva upp koncentrationen så att den inte kokar över.

Mental ergonomi är minst lika viktig som den kroppsliga ergonomin, även om någon kan tycka detta låter konstigt och obekvämt. Men hjärnan är avancerad och måste ges rätt förutsättningar och det med de rätta verktygen för att arbeta bäst.

Den mänskliga hjärnan har varit konstruerad på samma sätt i över tiotusentals år. Och fortsättningsvis kan den fokusera på endast en sak samtidigt. Det vet alla som provat att skriva mejl och prata i telefon samtidigt. Jo du kan säkert göra det, men du tappar fokuset på endera den du talar med eller innehållet i mejlet. Eller när du under ett möte eller en föreläsning, sitter och knaprar på din telefon eller padda. Var är ditt fokus?

Tänk om jag hade haft all den insikt i hjärnans funktion och kunskap om hur jag kan träna mig själv när jag var yngre.  Men då fanns ju inte heller samma tekniska lösningar som idag. Glad att jag lärt mig det ena och det andra på äldre da'r, som bevis på att även "gamla hundar kan lära sig sitta". Ta möjligheten, ni som ännu vill och kan, att träna hjärnan och hitta den mentala avslappningen. Jag upprepar mig, det borde ske i mycket unga år för att bli en vana.

Förutom att min egen hjärna fortsätter att omformas, finns det forskning som visar på att evolutionen av våra hjärnor pågår här och nu, men på olika sätt och beroende på gener - en urvalsprocess. En del del forskare konstaterar att vi alltmer anpassar oss genom kulturell och teknisk utveckling och att den genetiska förändringen är en trög kraft. Den hänger helt enkelt inte med när civilisationen utvecklas. Den tekniska utvecklingen är så kraftfull att den kan sätta naturlagarna ur spel, när man med tekniska hjälpmedel och modern medicin inte behöver ta ansvar över sig själv, kanske inte heller sitt eget "tänk" och man kan mota olika epidemier. Då försvinner trycket på evolution för en genetisk förändring. Man fixar det på ett konstgjort sätt. Nu menar jag inte att teknik och utveckling är av ondo, men vi måste påminna oss själva om vår egen existens - att vi är kännande varelser, som tänker.

Jag hoppas kunna få tänka länge ännu, få nya ide'er och tankar som rumsterar om bland alla kopplingar i min hjärna.

Och till alla yngre - jag är lika ivrig och sugen på livet och utvecklingen som tidigare. Jag vill utveckla min tankeförmåga så gott det går, lära mig nya saker och ny teknik, men allt tar bara så mycket längre. Ha tålamod med mig. Snart är också ni här.

torsdag 14 april 2016 - 21:58

En bok för alla

Nu är det mycket på gång och det händer saker, uppgifterna tas om hand pö om pö. Men "tänket" tar aldrig slut, även om tiden att rista ned tankarna är begränsade just nu.
Förutom intensivt jobb och målmedvetna studier, är det böcker som berör mental träning, ledarskap och hjärnforskning som slukar en del av min tid - de får mig att tänka ännu mera.

Att prata med vänner som har kunskap, är som att läsa en sällsynt bok. Att tala med poetiska vänner är som att läsa kända författares prosaverk och dikter. Vänner som är korrekta i sitt uppträdande och försiktiga, påminner om visa klassiker. Att få tala med spirituella människor är som att läsa en god roman eller berättelse.

Sen finns det de som kan liknas vid kvällspressens tabloidupplagor eller veckotidningarna med färgstarka bilder, med inte alltid så överensstämmande rubriker - de som suger energi eller utstrålar negativ energi.

Även seriemagasinen, facktidningar och dagstidningar kan personifieras. Kanske mera som mycket sakkunniga.

bok2

Alla har vi en egen syn på eller tolkning av alla människor som på sätt eller annat korsar vår väg. Vi använder våra egna attityder eller har ett förhållningssätt till dem alla. Vi är "kännande varelser som tänker" och de attityder jag har, påverkar också mina trosföreställningar. För det mesta har våra trosföreställningar och uppfattningar praktiska konsekvenser. Sättet på hur jag behandlar andra människor påverkas av mina egna uppfattningar om hur jag borde behandla dem.

En "betydande bok" är en bok, som berättar saker och ting som aldrig förr ha sagts och kan liknas vid en mycket god vän, som ingjuter nya tankar och accepterar dig som du är, även om du ställer dig ifrågasättande.

Tänk hur man kan fångas av människor när man har en direkt upplevelse med dem och när man med öppna ögon och öron går in i varandras funderingar, tankar och känslor. Ett utbyte av erfarenhet och kunskap kan förändra mitt sätt att tänka, att se på saker med nya ögon och få leva ut med alla sinnen. Möten mellan människor är något av de mest spännande man kan få uppleva, ifall man är mottaglig för den andra och allt vad den ger dig.

Det underbara är att möta nya människor, som du känner kan bli en god vän. Ja till och med en hjärtevän ifall det vill sig väl och då talar jag inte om förälskelse mellan man och kvinna. En hjärtevän är en sådan vän, som hyser en obegränsad tillit till mig, även om tusentals kilometer skiljer oss åt. Den som på alla möjliga sätt skulle bortförklara ett rykte som kunde skada mig, den som i vissa situationer skulle ge råd till mig om vad jag skall göra eller inte göra, den som i nödens stund kommer mig till hjälp och som då och då gör upp en skuld eller träffar ett avtal för min räkning, utan att ett ögonblick tänka på hur hen utsätter sig för kritik och riskerar att få höra hur det kan skada hens intressen.

Kanske det är en plattityd att påstå - alla människor är lika värda, oberoende av hur jag uppfattar dem. Men det oaktat, handlar det om att komma till insikt om mina egna attityder eller mitt förhållningssätt till andra människor i min omgivning och inse, att jag kan acceptera alla ifall jag börjar med att acceptera förhållningssättet till mig själv - det jag har och är. Därför slänger jag ut en ytterligare plattityd - Ingen är bättre än någon annan - vi är alla människor, men med olika attityder och egen referensram.