utan bagage

tisdag 12 september 2017 - 23:13 | 0 Kommentarer

20170911 203527Så här föds man. Så oskyldigt liten. Badar och tvättar den minsta, smörjer in de små benen och tänker hur försvarslös man är, hur oskyldig inför en helt ny värld. Men också att man föds så ren. Utan bagage, utan fördomar. Med sinnet öppet för hela världen! Allt väntar och allt är möjligt och man gillar de flesta.

Samtidigt för jag en diskussion med åttaåringen om varför hon inte ska slå sällskap med främlingar, hur alla inte vill väl och efter att jag såg dokumentären med GW Persson kring lilla Engla som utsattes för grymhet av en okänd så känns det ännu mera aktuellt att försöka förklara på ett vettigt sätt. Det är oerhört svårt att förklara vad det innebär att en vuxen kanske inte alltid vill väl, följdfrågorna som kommer är svåra. Det här är kanske ett av de svåraste samtalen man kan ha som förälder.

Samtidigt så känns det så fel. En liten tjej ska egentligen inte alls behöva fundera. Och en liten tjej vet inte heller ännu att de flesta våldsbrott görs av en känd gärningsman och en kvinna kan gå väldigt osäker i sin egen familj. I sitt eget hem. Tänk det. Den kvinna som dog en våldsam död i södra Finland igår, utsattes för den grymheten av en tidigare partner. Inte av någon okänd på stan.

Om man är mamma både till pojkar och flickor så ser man ju klart mönstret. Jag varnar flickorna på ett annat sätt. Men jag är också helt på det klara med att få min son uppmärksam på hur han beter sig, hur nävarna inte och aldrig ska användas och vad respekt betyder. Han är för liten för att greppa på rätt sätt men mycket förstår även han och jag är också helt ärlig med honom när jag förklarar hur våldsamt Finland är i dag och hur och vad man redan som liten behöver veta och tänka på. Det är som liten självkänslan formas och det är också då som man kan göra den riktiga grunden framåt. Det är ju bara strunt att skolan skall stå i fokus och ansvarig för allt. Det är ju jag som mamma, som förälder, som skall handleda tidigt. Berätta och vara ärlig. Det ansvaret kan jag inte skjuta på någon annan.
När min dotter berättar att hon blivit sparkad så kan jag inte trösta henne med att förklara hur killar är. Jag kan inte heller sucka och titta bort när min egen kille använt nävarna men ej heller titta åt andra hållet när min ettåring river storebror i håret tills han gråter. Ibland orkar man inte ta alla strider men man måste ändå orka styra rätt. För gör man inte det har man desto svårare att vända skeppet senare.

Man föds så utan fördomar. Så öppen för allt. Den lilla babyn som suckar så djupt i min famn nu skall inte behöva vara rädd för att cykla hem ensam, ej heller skall babyn behöva använda sparkar för att hävda sig som femåring bland de andra. Eller för att bli sedd. Men jodå, det är hemmavid som det där grundarbetet skall ske – i tid.

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.