fredag 21 april 2017 - 01:54

att komma hem

Hejsan. Tio dagar sen sist. Skriver massor för tillfället. Inget som passar här just nu tyvärr, men. Publicerar kanske grejer sedan i efterhand någon gång, hoppas jag. Kom förresten hem från Levi idag och varit där sen lördag. Om någon av er råkar följa mig på instagram vet ni ju det redan. 
.
RKKZ5754

 

IMG 5313

MPYJ6112

anteckning 21 april 2017 01:25
är borta i sex dagar
färdas hundratals kilometer
fram och tillbaka
saknar en, flera
jag kommer hem
duschar med ett blått knä
påminns om lugnet jag glömt
hör mina egna tankar igen
tänker klart 
öppnar ett tomt dokument
skriver tusen ord
om ingenting
hänger upp en affisch
tar ner en annan.
städar en bokhylla.
packar upp en väska.
kramar om en katt
och en hund
tänker
att det måste ta ett tag
innan jag reser bort igen
att hemma är där
jag bör vara nu

 

lördag 8 april 2017 - 14:11

Stockholm håller andan

IMG 2

dsc 8688 53ea80adddf2b316bd21adf2

picmonkey collagedss 53ea839f9606ee25d8233b9b2

dsc 8910 53ea80ffddf2b319250e2bed2

Jag cyklade till stan igår. kvällssolen lyste mig i ansiktet och i mina lurar ljöd Thomas Stenström som sjöng "Stockholm håller andan". Ungefär sju minuter senare satt jag på en säng med telefon i handen och läste om det som hade hänt på drottninggatan. Nån sa till mig då att jag inte får låta det skrämma och begränsa, eftersom det är det som de vill, men det är svårt att låta bli. Jag cyklar hem innan tolv. När jag kommer hem kollar familjen nyheterna. Det första jag frågar är om de ringt alla.

Trots att detta är så fruktansvärt värmer det i hjärtat när man ser vilken medmänsklighet som också finns. Folk hjälper varandra. Ställer upp. Är osjälviska. Jag vill länka till ett inlägg skrivet av Elaine Eksvärd. Det var några meningar i slutet som gav mig rysningar i hela kroppen:

"Jag såg även klippen från dådet. Alla de som instintikt sprang från dådet för att söka skydd. Jag förstår dem. Sen alla de som instinktivt sprang efter lastbilen för att rädda de drabbade. Dessa människor var fler. De är Sveriges stolthet och hjältar. Jag bara hoppas och önskar att jag har den osjälviska instinkten i mig jag med"

måndag 3 april 2017 - 22:17

om kommunalvalet

Vi hade en lista som snurrade här på sevendays förra veckan som handlade om kommunalvalet. Jag fyllde inte i den. Dels för att jag inte riktigt hann tänka på det, men också för att jag inte kunde skriva "om jag skulle ställa upp som kandidat" när jag faktiskt är kandidat nu i år.

Jag har inte skrivit ett enda ord om det här hittils. Det är förstås många som frågat om det. Som uppmuntrande konstaterat att jag är kandidat, och så vidare. Jag har inte riktigt vetat hur jag skulle ta in det här i bloggen men jag känner att någonting måste jag ju ändå säga. 

Jag blev i början av året tillfrågad och jag har ju faktiskt försökt börja göra mer sånt här utan att tveka och tänka så mycket, så jag bestämde mig för att ställa upp - med syftet att lära mig och se hur det går till. Med tanke på att jag skrivit studenten och haft mycket annat på gång nu har någon större kampanj inte varit aktuell för min del. Konstaterade för några veckor sedan att jag är en rätt blygsam kommunalvalskandidat. Jag tycker ändå att det är rätt viktigt att som ung engagera sig i politiken lite iallafall. Vill man ställa upp en ny gång och köra större kampanj så vet man ju då iallafall vad det innebär.

Jag har alltid varit väldigt intresserad av jämlikhet och jämställdhet. Velat lära mig om samhällets strukturer, sådant som gör att saker är som de är. Redan i början av högstadiet googlade jag och läste mycket om jämställdhetsrelaterade frågor. Om skillnaden mellan könen och deras rättigheter, samt mellan människor från olika ställen och kulturer. Jag lärde mig om olika läggningar, vad det innebär att vara ickebinär, om transpersoners rättigheter, om fördomar, om människors olika privilegium och liknande saker. Sådant tycker jag är intressant. Sådant tycker jag är viktigt. Det är sådant jag skulle vilja jobba för. Även språket i Finland är någonting som berör mig mycket. Jag kommer från en helt svenskspråkig familj men finskan har jag läst sen lågstadiet och så länge jag bor i Finland kommer finskan självklart alltid vara aktuell. Jämlikhet/jämställdhet och språk är då ganska naturligt 'mina frågor'.

Vill ni rösta på mig så är min nummer 275. Då blir jag glad! men det viktigaste är att ni röstar överhuvudtaget!

 

tisdag 28 mars 2017 - 19:55

Arton år och livrädd för val

IMG 2622

 

Det är min första vecka på den riktiga ledigheten nu. Förstås är det andra saker som ska funderas på nu, men jag behöver iallafall inte tänka på skrivningarna längre. Jag kan dessutom se mera klart på de senaste veckorna och känslan man gått omkring med under dem. Reflektera lite. Linn Jung skrev ett så jäkla bra inlägg nyss som var så mitt i prick. Alla vuxna, alla lärare, alla jämnåriga abin, alla hetsande personer som bidrar till den här studenthetsen skulle behöva läsa det inlägget. Alla gymnasier borde hyra in personer som Linn Jung för att föreläsa för alla angstiga ungdomar och lugna oss. Eftersom studenten och framtiden och allt det är så aktuellt för mig nu känner jag att vill skriva av mig lite.

Jag tycker för det första att det verkligen är så jobbigt på något vis att studenten ska göras till en så himla stor grej. Visst blir det kul att i juni sedan bli uppmärksammad och firad. Visst är det roligt att släkt och bekanta bryr sig så mycket. Den delen är ju rolig, när det kommer till firandet och allt det. Men det gör också att under skrivningarna är man ännu mer stressad. Rädslan över att inte få fira sin student på samma gång som alla jämnåriga gör att skrivningarna känns svinjobbiga. Nu har ju den där rädslan ändå varit lite obefogad för mig. Jag är en kreativ typ som aldrig riktigt fått så mycket nytta av mina färdigheter i skolan. Skolans inlärningsmetoder har heller inte fungerat så bra för mig, min skolmotivation har aldrig ens existerat, men jag har heller aldrig haft det så jättesvårt i skolan. Det har väl gått medelmåttigt bra. Jag har inte brytt mig så mycket egentligen. Jag har försökt halvhjärtat och sedan kommit hem och spenderat min energi och tid på mitt kreativa skapande istället, som jag brytt mig om mest. Men i skolan har jag nog klarat mig.

Folk hetsar så mycket kring skrivningarna och jag blir så trött på det, förstås har ju jag dragits med i den där hetsen också. Jag satt för fasen i bilen för två veckor sen och bröt ihop för att jag trodde att allting skulle fara åt skogen, för att jag var säker på att jag inte skulle kunna komma in nånstans, för att allting kändes heelt för mycket. För att jag, som egentligen är väldigt samhällsintresserad och alltid gillat samhällslära och liknande, hade intalat mig själv att jag inte kunde ett skvatt om någonting.

Fastän de resultat jag i nuläget fått veta ändå varit helt bra har jag ändå inte förväntat mig någonting i förväg, innan jag skrivit de proven. Man kan vara hur duktig som helst på ett ämne men har man superotur med frågorna, en dålig dag och eventuellt missförstår en provfråga och skriver en superbra essä men om fel grej så kan det skita sig hur hårt som helst, fast man egentligen kan ämnet bra.

Alla vuxna människors välmenande "nooog blir du student, nooog går det bra..." har stört mig så mycket. Vad vet dom? det är så lätt för dem att säga. Inte är det sådär bara. Att man bara bliir student, att resultatet bara bliir superbra. Världens lättaste grej. Någonting alldeles självklart. Kanske studenten känns som världens lättaste grej för någon som redan gjort den och tagit an betydligt svårare saker sen, men när man har det framför sig känns det inte lika lätt, man vet ju inte vad man ska vänta sig. Det lägger ju också ännu mera press på en. För om det är så enkelt och självklart att man blir student, hur är det då om man inte klarar det?

Egentligen satsar jag ju mycket högre än så, och har kunskap för att få mycket mer än så, men innan de flesta skrivningar har jag ändå tänkt - bara jag får godkänt är jag nöjd. Bara jag blir student så är det fiiiine. Ganska synd att man börjar nedvärdera sina kunskaper så mycket också då det känns som att alla andra är så himla duktiga.

Förutom studenten är det ju förstås en heeel del annat man också hetsar kring. Framför allt att söka in till nya skolor. Göra alla hemska livsval man egentligen inte kan göra. Att plötsligt behöva välja sitt framtida yrke när man inte ens kan välja jogurt på morgonen. Det känns som lite väl stort. Lite för mycket som hänger på en själv. Varifrån kom all denna frihet? och varför känns den så hemsk? Jag har dock blivit så van vid att alla stora val ska göras NU NU NU så jag reagerar inte längre på det. Det känns nästan helt rimligt att jag ska styra upp hela mitt framtida liv nu, som artonåring. Många säger att vi är så små som artonåringar, men ändå måste vi göra alla svåra grejer. Svåra val. Man ska veta och kunna allt, fast man ändå inte gör det.

Jaa, och don't even get me started angående det att allt känns som en tävling. Alla ska vara bäst. Flytta till coola städer. Slippa in till världens bästa utbildningar. Få världens bästa jobb. Leva världens bästa liv, osv. Det kan hända att det här inte alls stämmer. Att det bara är någon snedvriden uppfattning jag fått, men det är ändå så jag känner. Det är ändå den känslan jag får av allt det här. Att hela livet plötsligt blivit en sån tävling. Den som är lyckligast sen vinner. Som tur känner jag inte detta bland mina vänner, men bland många jämnåriga kan jag känna det här.

oj huhu.

Hörni, det är fortfarande bara 6 år sedan jag gick ut lågstadiet. Det är bara tre år sedan jag gick i högstadiet. Man känner sig ganska liten ännu. På samma gång som man är så peppig inför allting så känns alla val så orimligt stora. Jag kan inte välja saker. Jag orkar inte bära tyngden av rymden på mina axlar, än. Jag försöker vara så himla stark hela tiden och låtsas som att jag kan och klarar av allting, men det gör jag inte. Det gör man inte. Jag har ingen aning om hur livet ska gå till egentligen och jag förstår inte hur jag skulle kunna veta det heller. Jag förstår mig inte på livet det minsta, och ju mer jag tänker på det och ju mer jag upplever, desto mindre förstår jag mig på det. 

 

 

fredag 17 februari 2017 - 09:47

"Va försiktiga på Abikryssningen"


unnamed

Efter en väldigt rolig penkkisdag igår stiger jag idag upp vid åtta. Bussen till abikryssningen far om några timmar och jag måste packa ännu. Det ska verkligen bli roligt! bara inget händer, man har ju läst nyheter. När jag står i dushen försöker jag räkna hur många gånger någon sagt att vi ska va försiktiga på kryssningen. "Gå inte ensam" "Undvik kombinationen främlingar och hytt" "Håll ihop" "se efter med varann" "Var försiktig"...Men jag kan inte räkna så långt. För jag har hört det så många gånger nu. Miljontals. Mina vänner har hört det säkert minst lika många gånger. 

Jag förstår att det är av omtanke vi ombeds vara försiktiga, men jag kan inte låta bli att undra vad föräldrar säger åt sina pojkar till exempel? Är det någon som ber dem vara försiktiga? vara respektfulla? bete sig som folk? Jag tvivlar.

Jag och de flesta andra (främst då flickor) känner nog till riskerna. Ingen behöver egentligen be oss va försiktiga och blablabla för vi vet mycket väl, och vi ÄR ju det. Vi är vana att backa upp varandra, beskydda varandra, schasa bort märkliga typer. 

Jag tänker bara att om man flyttar över ansvaret till dem som faktiskt gör fula gärningar istället för att bara tuta in i alla potentiella offer att de ska va försiktiga, så skulle vi inte behöva vara så jävla varsamma och försiktiga hela hela tiden? Vi skulle kanske kunna njuta av en abikryssning helt och hållet utan att ha skräckscenarion i bakhuvudet. men vad vet jag...

Nåväl. Inget nytt under solen förstås. Igår var iallafall superkul. Allting gick bra under vårt Penkkisprogram och att stå på flaket var kul. Resten av helgen fortstätter förhoppningsvis och förmodlingen på samma vis. Nu ska jag packa. Ha de gött häj! 

 

 

literary variation were that generation were the generation of women 2922879

onsdag 15 februari 2017 - 14:20

These are the days we won't forget

DSC 0213od

Jag stiger upp lite före två idag och ångrar lite att jag sov så länge. Ändå kändes det behövligt efter de senaste dagarna. På måndagen satt jag och fixade saker inför penkkis från ett på dagen till tolv på natten. Essi och Johanna var hos mig på kvällen och hjälpte till. Igår steg jag upp tidigt och så hade vi engelskahörförståelse. Efter det fortsatte vi med penkkisförberedelser. Eftermiddagen spenderades med Jessica.

Imorgon är det dags. Det känns inte så. Det känns helt sjukt, men vi har jobbat så jäkla hårt inför det här och jag hoppas innerligt att allt blir som vi tänkt det. Min outfit har jag testat säkert tusen gånger och imorgon får jag ha den påriktigt. På fredag far vi sedan på Abikryssning. Kommer också bli helt sjukt. Borde verkligen packa färdigt nu idag eftersom vi kommer vara i skolan och förbereda ikväll.

fredag 10 februari 2017 - 19:56

En sån där speciellt bra fredag

DSC 1424ff

DSC 1407

DSC 1419ff

DSC 1476d

DSC 1411

DSC 1465

DSC 1427ee

DSC 1482

DSC 1412

DSC 1457Idag var nivån på fredagsfeelisen en gnutta högre än vanligt. Mellan 09:00 och någon gång innan 15:00 idag skrev vi då undan textkompetensen. Så himla skönt! Kändes helt bra faktiskt. Återstår att se hur bra svar det verkligen blev sen. När jag kom hem fotade jag lite i finvädret. Brukar oftast ta porträtt på mina bästa dagar eftersom glädjen i bilderna lyser igenom och är äkta då, så passade på och ta lite bilder idag.

När jag var 13-14 år och bara fotade för glädjens skull och inte kände så mycket press för resultatet använde jag mig alltid av all-around-objektiv för enkelhetens skull istället för 50 mm. Det testade jag även att göra idag och fick tillbaka den där känslan jag alltid hade förut när jag fotade. Så härligt!

På eftermiddagen idag har jag umgåtts lite med Hanna, och nu är några flickor från skolan här. Fredagsmys efter dagens skrivning kändes som en riktigt bra ide'!

måndag 30 januari 2017 - 23:49

Jag blev ett måndagsbarn. Hela livet blev en helg.

DSC 3152ddEfter en gymnasietid som kändes som en lång händelselös evighet hade jag idag min sista vanliga skoldag, min sista moddelektion och min sista presentation. Kvar är bara de återstående studentproven och de andra ABI-relaterade händelserna som också kommer vara över i ett huj. Plötsligt känns det som att allting gick väldigt fort, som att man redan börjar längta tillbaka lite.

Tror dock jag skrivit tillräckligt många sidor i dagboken med uppmaningar till mitt framtida jag om att inte längta tillbaka för att ändå minnas det ett tag. För den här tiden var inte på långa vägar så bra som man kommer tänka att den var när man ser tillbaka. Inte på långa vägar så bra som man trodde den skulle bli sommaren innan ettan. Utanför skolan har det varit några riktigt händelserika roliga år, men i skolan har avsaknaden av enkelhet, glädje och uppfyllda förväntningar ändå varit rätt stor. Tycker det varit bäst nu i slutet.

Det har förstås hänt mycket roligt, men där emellan har det också varit mycket skit. Känslan av att inte höra hemma där man är. Avsaknaden av bra kommunikation och förståelse personer emellan. Känslan av ensamhet och obehörighet, bland massor med vänner. När jag går igenom bilder tagna dehär åren ser det så bra ut, men telefonanteckningarna och dagböckerna berättar en annan historia. Ändå är det så, att när man ser tillbaka ser man ju bara glädje, och det är nog det jag helst vill.

Nu är det dags att själv börja styra upp sina dagar. Bestämma sina egna tider. Läsa på studenten och lära sig på eget initiativ. Väldigt ovant förstås, men man känner direkt mer av den inre motivationen när ingen annan säger vad man ska göra. Även fast jag börjat vakna rätt tidigt och ha egna vardagliga tider så kan jag inte låta bli att känna att hela livet blivit en helg, som Veronica sjunger. Aldrig förr har "hela livet blev en helg" varit så sant.

torsdag 26 januari 2017 - 01:20

Två år

 

2

3

Det är sjukt mycket på G just nu. Jag öppnar säkert tio nya blogginlägg varje dag men får inte fram ett enda ord som beskriver nånting riktigt bra egentligen. Så publicerar man opersonliga inlägg om gopro-kameror etc. för att man inte vill skriva det man egentligen vill skriva. Det är som att prata med en gammal vän man inte sett på ett tag, då det hänt så mycket stora saker så man inte vet var man ska börja, eller framför allt - hur.

Jag känner ändå att idag kan jag inte lämna det oskrivet. Det är en viktig dag. För två år sedan idag tog perioden av hemska sjukhusbesök, betydelsefulla sista stunder och preliminära avsked slut, och sörjandet började. Den tjugofemte januari 2015 satt jag och läste på ett musikprov, och pratade om begravningar, sedan ringde pappas telefon och så for vi och tog farväl en sista gång, och därefter somnade hela familjen tillsammans. Att sova själv efter att ha varit med om sådana stora stunder och tagit in sådana bilder i huvudet som alltid stannar där funkar inte, då kan man inte vara själv.

Efter två år sörjer man inte lika intensivt längre. När det var väldigt nytt var jag rädd just för det här. Att jag skulle glömma bort att sörja, att jag skulle ha för roligt och vara för glad, som om man skulle vara tvungen att sörja för att vara närmare den som gått bort. Som att man släpper taget av personen när man skrattar igen och t.ex glömmer alla små saker som hände på slutet. Så rädd jag är för att glömma allt. Jag bestämde mig nästan för att inte komma över det, livrädd för att gå vidare, men man inser att man är tvungen. Det finns en låt som tar mig tillbaka till allting, som vi lyssnade mycket på under den tiden. En låt som var med på begravningen. Lyssnar jag på den i ett tyst och mörkt rum och fokuserar, så kommer allt tillbaka. Där har jag alla viktiga minnen placerade. Ett enormt stort tack, till mitt sextonåriga jag, har jag också för att jag skrev så mycket. Dokumenterade allt.

Men jag vet nu, att man kan sakna någon och vara glad ändå. Bytet mellan 2016 och 2017 har inte varit det lättaste, men det är så sjukt hur glad, stabil och närvarande jag är nu. Det sista jag tänker varje kväll är på hur bra allting varit den dagen, och hur otroligt tacksam jag är för det. Har det varit mindre bra uppskattar man en vanlig enkel dag något otroligt.

Jag vet på samma gång, att vem som helst kan tas ifrån en när som helst. Bara för att man förlorat någon förut är man ju inte immun för att det ska hända igen. Det finns folk som i detta nu sitter på kanten av sjukhussängar och ser deras släktingar försvinna. Det finns såna som gör det för tredje, fjärde och femte gången nu.  Det händer hela tiden. Några hundra metrar från skolan där jag går sitter folk förtvivlade och går upp och ner för trapporna, längs med sjukhuskorridorerna med tunga hjärtan.

På samma gång som jag med gott humör och lätta steg kommer och far från skolan, så sitter sextonåriga jag i samma byggnad men i en parallellvärld och går igenom alla tankar man gör som anhörig. Jag tror att i en parallell värld har det idag hänt det som också hände för två år sen på denna dag, och det som hände 25 Januari året före det, och före det. Jag har alltid tänkt på det här viset, om parallella världar, vilket är orsaken till varför jag har så starka band till minnen, och till datum. Till allt som hänt.

På min födelsedag brukar jag fundera på vad jag gjort de senaste födelsedagarna och så tänker jag typ "jaa just nu det här klockslaget gör trettonåriga jag det och det och det, i en parallell värld". Jag tänker att det antingen finns  18 parallella världar för mig just nu. Varje gång jag fyller kommer en till. Eller så finns det lika många världar som år jag kommer bli. Mitt 19 åriga jag gör nånting just precis nu, och om ett år får jag se vad det är, och var. Litet sidospår men tycker det ändå är en intressant tanke.

Men tillbaka till dagens datum. Idag har det faktiskt varit en riktigt bra dag. Känns som enorma kontraster när man jämför. Jag hade en väldigt bra morgon. Efter att ha skrivit förhör spenderade jag resten av eftermiddagen till hysteriskt roligt film-makeri med roliga människor. Jag kan inte riktigt säga så mycket mer om det just nu, tyvärr. Men jag var så fylld av glädje när jag körde hem. På kvällen har jag köpt festivalvänliga jeansjackor, testat outfits, kollat Renee's Brygga och fixat en Samhällspresentation.

Inom tjugoen dagar är det dags för Penkkis. Dagen efter det - abikryssning. Om mindre än det är det dags för första studentskrivningen i vår, och sedan rullar det på. Vi har väldigt få dagar kvar i skolan, vilket känns läskigt. Hundratjugosju dagar tills studenten, om man klarar det vilket man förhoppningsvis gör, och sommaren kommer nog bli rättså bra tror jag. Det är inom kort dags att bestämma sig för vad man vill studera, vad man vill bli. Jag är nästan löjligt lugn och säker. Det händer mycket bra och stora saker.

Det är för det som det är så synd att inte faffa får vara med och se allting, och en dag som denna stannar man verkligen upp och inser det. Men man kan bara hoppas att han ser det iallafall. På samma sätt som man ska ta vara på och njuta av penkkis, abikryssningen, studenten och allt annat som händer det här året så ska man komma ihåg att ta vara på alla människor som finns med. För, som jag skrev på instagram idag, ingen och inget varar förevigt, varken roliga perioder i livet eller människor. och man måste leva så man blir vän med döden, som Astrid Lindgren sa.

Nu ska jag sluta nattsvamla. Gonatt.

tisdag 10 januari 2017 - 16:35

16 insikter 2016

Om ni redan för länge sedan gått vidare och vill glömma allt som har med 2016 att göra, då kan ni med fördel läsa några andra bloggar just nu, för jag är inte färdig än. Ni har redan flera gånger sett många av dessa bilder, men jag tänkte ändå visa några bilder från min instagram publicerade under 2016 som jag tycker om. På samma gång tänkte jag skriva om 16 insikter/tankar/sånt jag kommit fram till år 2016.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.18.29

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.18.35

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.18.47

1. Jag har under året som gått till min stora glädje inte endast blivit negativt utan även positivt överraskad av människor. Även om man är långt ifrån klar med att förändras och utvecklas när man är arton, har jag under det här året verkligen sett att många blivit äldre, klokare, och mer ödmjuka på något vis. T.ex hur sådana som man gått i skolan med från ettan till nian men aldrig riktigt fått kontakt med hälsar på en så glatt nu några år senare, som om man verkligen kände varann ändå. Det är så roligt.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.19.03

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.19.09

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.19.15

2. Ibland har jag tappat hoppet om riktig vänskap, äkta kärlek och pålitlighet riktigt ordentligt. Vissa stunder kändes hela livet som ett enda spel, där ingen är ärlig och menar vad de säger. Där fina ord bara är fjäsk, och förlåter man någon för något så gör dom det igen. Där folk förstör för en om de vet för mycket, och verkar så oberörda av en när man ser dem, men egentligen pratar om och analyserar allt man gör. Har dock fått tillbaka hoppet nu, och hoppas verkligen att jag inte tappar det igen.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.19.21

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.19.28

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.19.38

 3. Jag har insett att min egen lycka borde ligga i mina egna händer, inte i någon annans, för när ens glädje hänger på andra människor funkar det aldrig. Det slutar alltid med besvikelse. Man ska bero på sig själv och ingen annan.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.19.44

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.19.53

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.20.00

 4. Jag har förstått hur viktigt det är med ömsesidiga vänskapsrelationer, där båda parter ger och tar lika mycket. Där båda tar initiativ lika ofta och engagerar sig, prioriterar och tar sig tid för att umgås. Jag har sett hur otroligt ensam man kan känna sig om man bara har vänskaper som endast överlever om man själv tar kontakt och föreslår saker. Hur ensam man kan känna sig även fast man inte är det.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.20.07

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.20.15

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.20.20

 5. Jag har hittat effektiva metoder för att locka fram kreativitet och inspiration. Hittat nya tankesätt och lärt mig hur man skrämmer bort dåliga tankar. Lärt mig hur man tänker positivt när allting skiter sig.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.20.25

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.20.30

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.20.35

 6. Har verkligen kommit fram till läskigt många insikter om världen, om hur den fungerar samt människorna i den. Så många så att hela min världssyn förändrats. Den där fina drömmiga världen var trots allt ganska grå.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.20.42

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.20.52

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.02

 7. Jag har spenderat otaliga nätter och dagar på att upptäcka all slags musik och lärt mig mycket genom det. Jag har även utvecklat mitt sätt att fotografera, mitt filmskapande och mitt måleri. Spenderat mycket tid på kreativa sysslor och insett att det är där jag har lycka att hämta och att det är där den ska ligga. Människor kan svika men det gör inte musiken och konsten, typ.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.07

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.45

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.13

 8. Har vant mig vid och accepterat det faktum att vänner kommer och vänner går, och den som går vidare först, vinner. Man kan kämpa emot ett tag, men till slut måste man bara glömma, förlåta och säga hejdå. Inse att ens minnen inte förändras fastän människorna i dem gör det, att man alltid kommer ha kvar sina minnen även fast man aldrig ser människorna i dem igen.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.19

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.29

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.36

 9. Jag har förstått att sånt som andra gör mot en inte definierar en på något sätt. Om någon sviker en eller gör något annat tanklöst så definierar det den personen och inte en själv. Istället för att automatiskt tänka "vad är det för fel på mig?" ska man tänka "vad är det för fel på dem?"

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.41

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.51

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.21.58

 10. Jag har verkligen känt hur viktigt det är att inte älta över småsaker som andra i ens närhet säger och gör utan att tänka, men även förstått hur svårt det är att låta bli. Det är så många bra dagar under 2016 som började så bra, hade så bra förutsättningar och hade kunnat vara perfekta helt igenom, om det inte varit för att någon jäkel utan att tänka sig för, sagt eller gjort någonting svinonödigt som direkt ohindrat sugit ur den glädjen som man kände ur en. Jag blir på grund av det här livrädd när jag tänker på t.ex min födelsedag eller studenten. Jag är så rädd att tanklösa människor ska förstöra de viktigaste och bästa dagarna för mig.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.22.06

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.22.11

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.22.19

 11. Jag har insett att det är med omtänksamma människor jag vill vara med. Sådana som gläds åt en när det går bra och är bekymrade när någonting händer. Sådana som står vid ens sida och nästan reagerar mer än man själv gör på sånt som berör en. Sådana som tänker lite extra och har andra i tanken. Sådana som undrar hur man mår och som man kan prata om viktiga och oviktiga saker med så många gånger som man behöver utan att känna att man stör. Sådana som sprider glädje och gör en trygg, säker, omtyckt och delaktig. Jag vill vara med sådana som funkar på samma vis som mig, som har samma värderingar och prioriteringar, som har samma humor. Folk som älskar som mig, som sörjer som mig och som blir glad av samma saker, samma musik. Såna som inte är konflikträdda utan tar tag i saker som känns fel iställer för att blunda.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.22.26

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.22.31

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.22.35

 12. Jag har träffat mycket bra folk och insett att det finns så många fler där ute som väntar. Det finns så många där ute som man sen inte kommer kunna vara utan när man väl lärt känna dem. Det finns så många som kommer göra intryck på en. Så många som kommer förgylla ens liv, så många som man inte vet om ännu men som man egentligen söker. Jag bara vet att det finns hur många som helst med de egenskaper jag söker hos folk, och jag bara vet att jag kommer träffa många av dem eftersom det är just sådana jag intresseras av och ofta lär känna.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.22.41

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.22.49

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.22.55

 13. Jag har börjat se framåt istället för bakåt mer och mer. Jag vet att det liv jag lever nu och det jag upplever nu bara är en del av vad jag kommer göra sen. Det finns så mycket osett och oupplevt där ute. Så mycket som inte hänt än, som kommer till att hända. Så mycket lycka att hämta. Så många roliga historier som jag kommer kunna berätta sen, när de väl hänt. Det finns oupplevda saker på många ställen. Far man till en stad upplever man mycket och far man till en annan stad upplever man lika mycket. Man vet aldrig vad som är bäst och var man kommer uppleva de bästa sakerna, det är slumpen som avgör och lyckligtvis vet man inte vad man hade upplevt ifall man skulle valt det andra.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.23.05

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.23.01

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.23.12

 14. Jag har förstått att allt man vill göra, alla resor, utflykter och andra påhitt inte behöver genomföras nu direkt. Ibland kan det vara bra att vänta lite. Spara tills man hittat de rätta människorna att göra det med. Livet är kort, men det är inte så bråttom.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.23.22

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.23.17

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.23.42

 15. Jag har fått en helt ny filosofi när det kommer till kläder och inköp överlag. Hela året har jag nästan enbart köpt kläder jag länge tänkt på och sådana som passar in i min stil. Hela min garderob har på något vis blivit mer enhetlig och jag vet idag exakt vad jag tycker om och vad som funkar. Eftersom jag jobbat mycket och köpt mycket med egna pengar har jag självklart också börjat tänka mer ekonomiskt. Nu sparar jag länge och köper större grejjer jag tänkt på ett bra tag som jag verkligen behöver och vill ha istället för att lägga det på sånt man sen inte använder.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.23.54

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.23.37

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.24.09

 16. Förstått att bra självkänsla, positiv inställning, ödmjukhet och att vara genuin. Det är allt. Det är värt mer än allt annat. Har man det klarar man sig. Det är ingen skillnad t.ex hur bra man är i skolan och hur fina betyg man har. Uppför man sig dåligt med andra människor och inte är trevlig alls, då spelar det ingen roll.

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.24.22

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.24.14

Skarmavbild 2017 01 10 kl. 13.24.27

 

 Det var det. Lite flummigt inlägg kanske då allt från början var en lång text skriven i mina telefonanteckningar för några veckor sedan.  Tänkte skriva ett liknande inlägg med instagrambilder från ett annat konto i ett annat inlägg och skriva om några låtar som har haft större betydelse under året som gick. Hoppas ni inte tröttnar. Kram.