Var är mångfalden?

söndag 14 maj 2017 - 15:00 | 0 Kommentarer

Jag brukar ha svårt att lämna Eurovisionen bara så där rakt av. När man varit så insnöad på hela spektaklet under flera veckors tid är det svårt att sluta fundera på det direkt när finalen är avslutad. Så under dagens promenad snurrade en massa ESC-tankar i mitt huvud (vad annat ska man tänka på när man får en timmes egen tid om inte ESC?)

Det jag funderade mest på var det här med mångfalden. "Celebrate diversity" var årets slogan för tävlingen. Hylla mångfalden. Samtidigt tycker jag att vi går mot mer och mer likriktade bidrag när de flesta väljer att sjunga på engelska. Man gör sitt yttersta för att slipa bort sådant som är utmärkande för det egna landets musik. Man tar in svenska låtskrivare och producenter för att försöka göra ett nummer som ska "gå hem" bland alla européer. Allt för att klättra så högt upp på resultatlistan som möjligt.

När det här med engelskan kom in i bilden år 1999 var det nog många som var glada över det. För det kändes kanske lite orättvist att Finland alltid varit tvungna att sjunga på finska eller svenska och Portugal på portugisiska, för vem kan gilla en låt där man inte förstår ett enda ord eller kan sjunga med? Så var det nog många som tänkte och till en början kändes tävlingen mera rättvis när alla kunde sjunga på engelska och "tävla på lika villkor".

Men samtidigt hände något. Man kan inte längre vara säker på om det är Cypern, Norge eller Ryssland som framför ett bidrag eftersom de flesta försöker låta så mainstream som möjligt. När jag tänker tillbaka på de Eurovisions-tävlingar jag minns från min barndom är det främst mixen av olika typer av musik jag tänker på. Och blandningen av språk som man nästan aldrig hörde annars än just under Eurovisionen. Jag minns att jag lärde mig sånger på grekiska, makedonska och luxemburgiska utantill och jag sjöng helhjärtat med. Mina barn vet knappast ens att många av de här språken existerar.

 

 

diversityUngern, Portugal, Italien och Frankrike är länder som vågade sjunga på andra språk än engelska i årets ESC.

 

Jag hörde någon nämna att Sverige är inblandat i 16 av årets bidrag. Jag förstår absolut varför många länder gör så i sin iver att kamma hem mera poäng. Svenskarna kan det här med att göra musik som gillas av den stora massan. Men samtidigt blir det så otroligt välputsat och slätstruket när majoriteten av låtarna känns som vilken poplåt som helst. Jag skyller absolut inte allt på Sverige nu, men jag efterlyser definitivt mera mångfald i tävlingen. Återgå till det som var grunderna i ESC, lyft fram det som är unikt i landets egen musikstil och våga skippa engelskan till förmån för landets eget språk.

Kanske Portugals vinst gör att fler vågar satsa på det konceptet nästa år. Det brukar ju vara så att vinnaren inspirerar många att göra likadant nästa år. Jag hoppas att vi är på väg bort från det likriktade och vågar närma oss det som är unikt och utmärkande för respektive land i stället. Jag tror att Europa skulle vinna på det - att vi åtminstone en gång om året skulle påminnas om den stora mångfalden istället för att försöka trycka in alla i samma form. Om man ser på samhället i stort så går vi hela tiden mot det personliga och individuella. Ingen vill längre vara lik någon annan, utan alla försöker sträva efter att lyfta fram sina egna unika styrkor. Jag hoppas det också smyger sig tillbaka in i ESC. Nästa år tycker jag vi skickar en låt som framförs på finska eller svenska till ESC!

Kategorier:

ESC

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.