Årsresumé 2 - David Bowie

lördag 10 december 2016 - 19:55 | 0 Kommentarer

Jag vill först be om ursäkt över att jag skriver det här som del 2 i en årsresumé. Det är som om Bowie skulle hamna på andra plats. Jag visste inte om jag skulle ta upp honom här i min resumélista eller om han skulle få nån sorts särbehandling. Men jag valde ändå att ta med Bowie här, eftersom Blackstar ändå var en alldeles strålande skiva. 

david bowie blackstar2

När man talar om David Bowie och 2016 i kombination är det ett ämne som det talas om mera än ett annat, årsaktuellt ämne. Man talar om hans död.

Men Bowie släppte ju en skiva också - Blackstar.

Att skriva om den skivan i nån sorts årsresumé bland andra skivor känns fel, men jag gör det i alla fall. Blackstar är i en helt egen kategori av skivor. Det är ingen skiva man ska jämföra med något annat.

Det går inte att sätta betyg på Blackstar. Eller, jag kan inte sätta ett betyg på den skivan. Det ryms inte på skalan. Den får Nz av 100.

För att i korthet försöka förklara exakt hur fullkomligt genialisk Blackstar är måste man jag redogöra vissa saker, för dem som inte hängde med. Skivan släpptes den 8 januari, på Bowies 69-årsdag. Det skrevs (fina) recensioner om hur Bowie bröt en flera år lång tystnad med en djup och mångsidig skiva. Redan i slutet av året innan hade singlarna Lazarus och Blackstar släppts med en märkliga, surrealistiska och fina videon. I videon till Lazarus ligger Bowie i en sjukhussäng.

Två dagar efter att Blackstar släpptes dog David Bowie.

Efter några tunga dagar med mycket gråt började bitarna falla på plats för mig. Textrader fick sin förklaring - ”Look up here, I’m in heaven / I’ve got scars that can’t be seen” (från Lazarus) och ”Something happened on the day he died/ Spirit rose a metre then stepped aside” (från Blackstar). För att inte tala om det avslutande spåret - ”I can’t give everything away”.

Nej, det kunde han inte. Men kunde budskapet egentligen ha varit tydligare, utan att bara säga det rakt ut?

Bowie gjorde sin egen död till sin sista persona. Han gjorde sin död till ett konstverk, utan att någon egentligen visste något på förhand. Galet.

Jag menar, bara på ett konkret plan är det så fruktansvärt svårt att genomföra. Utan att gå in på explicita detaljer, men hur tajmar man ett sånt projekt? Hur får man inblandade att inte försäga sig?

För att inte tala om hur tungt det måste ha varit för alla inblandade att genomföra Blackstar. Och framför allt - hur orkade David Bowie genomföra skivan?

Det finns många, många frågor. Även länge efter att skivan släpptes dyker det upp överraskningar. Om skivan utsätts för solljus uppenbarar sig en stjärnhimmel i det minimalistiska omslaget. Om man reflekterar ljus via omslaget bildas en ny stjärna i reflektionen. Inne i gatefolden bildas en stjärnbild av en streckgubbe - en starman. Säkerligen finns det fler överraskningar och dolda budskap.

Till sist kan jag inte låta bli att förundras över hur en gammal rockstjärna kan hållas relevant så länge, och dö med flaggan i topp. Det är få förunnat att få tas på allvar så länge, speciellt i offentligheten. Sorry, men jag tror inte att t.ex. Jagger och Richards kommer att få samma behandling. Bara Bowie kunde genomföra en Blackstar.

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar