LCD Soundsystem är tillbaka

tisdag 9 maj 2017 - 14:09 | 0 Kommentarer

Ett av mina favoritband är LCD Soundsystem. Det är ett band som har uppstått, dött och återuppstått under min aktiva tid som lyssnare.

Jag vet inte riktigt vad det är i LCD Soundsystem som har fått mig att älska dem så mycket, men jag tror att bandets sångare och grundare, James Murphy, är en viktig del av det.

Allt började med att han gjorde en skiva i New York när han nästan var 40 år gammal. Folk blev nyfikna, och han blev erbjuden att spela sin första spelning i London. Han slängde ihop ett band, eller som han kallade det, ett ”LCD Soundsystem coverband” och resten är historia.

Murphy är förutom en utmärkt sångare med en otrolig energi och intensivitet i rösten, en unik människa i popscenen. LCD Soundsystem är förstås inte bara pop, utan drar en stor del av sin energi ur punken.

Bandet gjorde egentligen bara tre album, som alla är rysligt bra. Det är disco, det är synthpop, det är punk. Det är musik som gör sig extremt bra live, när det spelas av ett väldigt stort band. Jag hade chansen att se dem i Helsingfors 2010. Det var en fantastisk spelning.

Ett drygt halvår senare gick bandet ut med att de skulle sluta, och med besked. De ordnade en rad avslutande spelningar som kulminerade i en spelning i ett slutsålt Madison Square Garden. Det gjordes också en dokumentär, Shut up and play the hits, om den sista spelningen. Det är en grymt fin dokumentär som bara följer med James Murphy dagarna före, och dagen efter deras allra sista spelning.

MEN.

De är tillbaka. Nyligen har två nya låtar från ett kommande album släppts. Jag har väldigt blandade känslor kring det, jag menar - det är ett av mina favoritband. Men de slutade ju, och det var ett så perfekt avslut. Jag kräver inte mer musik, jag hade vant mig med tanken att de var borta.

Samtidigt är jag så nyfiken på att höra hurdan musik de ännu är kapabla till att skriva. De två nya låtarna bådar gott. Speciellt American Dream gick hem hos mig. Det var en sån där låt som man kunde sjunga med i efter tre lyssningar.

Jag kunde skriva långa och många meningar om bandet, men för att sammanfatta ungefär var jag skulle landa så är det det här: Jag hoppas att jag är lika fin och omtyckt som James Murphy när jag är 40.

http://www.youtube.com/watch?v=cJ0Y89PbGuA&t=5s

Och att de hör till ett litet gäng som har lyckats skriva ett anthem om när någon dör. Someone great är en av mina favoritlåtar någonsin. 

 

Taggar:

Kategorier:

elektroniskt pop

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar