måndag 10 juli 2017 - 21:10

Man Duo - What If It Falls

Jaakko Eino Kalevi är värd att kolla in. Vi börjar där. 

 

Han är skum, personlig och tänjer på gränserna på vad popmusik är. Han är just en sån där musiker som har anammat att Finland inte exporterar listettor. I stället har han anammat en mer konstnärlig inställning till popmusik, och mina tankar går till Bowie, Roxy Music, Kate Bush, Eno. Ni förstår. 

 

Nu har denna forna spårvagnsförare börjat samarbeta med en för mig ny bekantskap, Long-Sam. Tillsammans kallar de sig konkret för Man Duo. Två män. Inga märkligheter. Tillsammans gör de elektronisk popmusik med en solklar techno-ådra, men det är också ganska funkigt och electronica-aktigt. Bastungt utan att bli våldsamt, våldsamt utan att bli farligt, monotont utan att bli tråkigt.

 

Jag kan inte påstå att "What If It Falls" är en catchig låt. Men det är nåt i den där nasala, malande basgången som fångar mig. Jaakko Eino Kalevis oengagerade sång med sitt visslande 's' är bara lyxigt på nåt sätt. Samtidigt är den första textraden genialisk:

 

The worst arrangement

Forced entertainment

 

Håll till godo.

 

Skivan "Orbit" kommer ut 18 augusti på Solina Records. 

tisdag 9 maj 2017 - 14:09

LCD Soundsystem är tillbaka

Ett av mina favoritband är LCD Soundsystem. Det är ett band som har uppstått, dött och återuppstått under min aktiva tid som lyssnare.

Jag vet inte riktigt vad det är i LCD Soundsystem som har fått mig att älska dem så mycket, men jag tror att bandets sångare och grundare, James Murphy, är en viktig del av det.

Allt började med att han gjorde en skiva i New York när han nästan var 40 år gammal. Folk blev nyfikna, och han blev erbjuden att spela sin första spelning i London. Han slängde ihop ett band, eller som han kallade det, ett ”LCD Soundsystem coverband” och resten är historia.

Murphy är förutom en utmärkt sångare med en otrolig energi och intensivitet i rösten, en unik människa i popscenen. LCD Soundsystem är förstås inte bara pop, utan drar en stor del av sin energi ur punken.

Bandet gjorde egentligen bara tre album, som alla är rysligt bra. Det är disco, det är synthpop, det är punk. Det är musik som gör sig extremt bra live, när det spelas av ett väldigt stort band. Jag hade chansen att se dem i Helsingfors 2010. Det var en fantastisk spelning.

Ett drygt halvår senare gick bandet ut med att de skulle sluta, och med besked. De ordnade en rad avslutande spelningar som kulminerade i en spelning i ett slutsålt Madison Square Garden. Det gjordes också en dokumentär, Shut up and play the hits, om den sista spelningen. Det är en grymt fin dokumentär som bara följer med James Murphy dagarna före, och dagen efter deras allra sista spelning.

MEN.

De är tillbaka. Nyligen har två nya låtar från ett kommande album släppts. Jag har väldigt blandade känslor kring det, jag menar - det är ett av mina favoritband. Men de slutade ju, och det var ett så perfekt avslut. Jag kräver inte mer musik, jag hade vant mig med tanken att de var borta.

Samtidigt är jag så nyfiken på att höra hurdan musik de ännu är kapabla till att skriva. De två nya låtarna bådar gott. Speciellt American Dream gick hem hos mig. Det var en sån där låt som man kunde sjunga med i efter tre lyssningar.

Jag kunde skriva långa och många meningar om bandet, men för att sammanfatta ungefär var jag skulle landa så är det det här: Jag hoppas att jag är lika fin och omtyckt som James Murphy när jag är 40.

http://www.youtube.com/watch?v=cJ0Y89PbGuA&t=5s

Och att de hör till ett litet gäng som har lyckats skriva ett anthem om när någon dör. Someone great är en av mina favoritlåtar någonsin. 

 

fredag 1 april 2016 - 13:46

Veckans pop #2

Starchild & The New Romantic - All My Lovers

 

Vid första genomlyssningen av den här låten vet jag inte riktigt vad jag ska tycka om den. Lite gnälligt och tråkigt? Men den växer på mig. Den känns lite som Chet Faker, lite som Prince och lite som slibb-rnb från 1988. Och sen är det väldigt mycket vaporwave.

Ibland stöter man på artister som man VILL tycka om, men sedan är det nånting som inte riktigt klaffar. Den hä låten klarar jag av och den blir ett bra soundtrack till en slö, ljummen vårdag. Men resten av plattan blir gnällig som fan.

fredag 25 mars 2016 - 11:28

Veckans pop

 

Niki & The Dove - "So Much It Hurts"

 

Mitt första poptips är svenska Niki & The Dove. De har tidigare gjort en sorts alternativ elektronisk pop a’la The Knife, men har med de senaste singlarna valt ett mer softrockigt sound som luktar Toto eller Fleetwood Mac.

Jag blev helt bortblåst i och med den kommande skivans första singel Play It On My Radio. Nyligen släppte duon en till singel som är lika smygande och dansvänlig. En låt för småtimmarna, för sittdans på lägenhetsgolv under en överfylld efterfest. Eller till dagen därpå.

Videon är dessutom signerad Kidmograph, som fungerar som art director åt elektrogiganten A-Trak. En otroligt snygg video.

Niki & The Doves andra album Everybody's Heart Is Broken Now släpps den 8 april.