Visa inlägg taggade med 'synthwave'

onsdag 6 september 2017 - 14:49

Recension: Oliver - "Full Circle"

Oliver Full Circle2

Glädjen när något som man har väntat på länge är bättre än man har tänkt sig är svår att slå. Precis så var känslan efter den första genomlyssningen av den elektroniska duon Oliver’s album ”Full Circle”.

Det är en skiva som har varit i görningen länge. Jag har väntat på den enda sedan EP:n ”Mechanical” från 2013, som jag för den delen ännu inte har tröttnat på fast det är fyra låtar som är lika många år gamla.

 

Oliver gör allt som jag vill ha i elektronisk väg. När Daft Punk har gått och blivit Weeknd-producenter och Justice önskar att de var ett rockband på 70-talet så har Oliver plockat russinen ur deras koncept och fulländat det. Det är funkigt, svulstigt, dansant, harmoniskt och gammalt samtidigt som det är fräscht.

Efter den lilla välkomnande öppningslåten ”Portrait” tar fullständigt bombastiska ”Ottomatic” ton. Introt till låten strävar verkligen ut ur vår värld och man undrar om det som följer kan uppnå samma känsla av övermäktighet. En knarrig bassekvens tar ton och mitt i allt är elektrot i gång. En groove i mellantempo med alla de där små nyanserna som har gjort att Oliver skiljer sig ur mängden.

 

För det är där Oliver skiner. Deras musik är producerad till perfektion och det märks att skivan har tagit sin tid att göra. Även om låtarna, precis som en stor del av den elektroniska musiken i övrigt, ofta bygger på samma riff genom hela låten, så lyckas Oliver _alltid_ få mig att lyssna klart låten.

Skivans 15 låtar bjuder på allt från radiovänliga låtar till tunga klubbmonster, till fransk house med knarriga baslinjer, till slibbfunk och techno. Klistret för skivans stilmässigt spretiga innehåll är det där 80-talsglittret och basgångarna.

 

Det är verkligen svårt att välja favoritlåtar från skivan. För min del kunde jag ha en fest och tvinga folk att lyssna på skivan på repeat. Men två låtar som får nackhåret att resa sig är den dansanta och kosmiska ”Space & Sound”, liksom ”Go With It” där Oliver gästas av vännerna i Chromeo.

Skivan har alldeles utmärkta gästsångare. Klubb-balladen ”Falling Back” skulle inte vara den samma utan MNDR:s moderna röst. En annan låt i samma stil är nästan Knife-aktiga ”Wherever We Are” där drömska Elohim står för sångprestationen.

 

Oliver har till och med dammat av hiphoplegenden De La Soul för låten ”Heart Attack”. Givetvis är franska Yelle med på ett hörn också, som Oliver har proddat låtar åt förr.

 

När duon Oliver inte gör 80-talsfunk jobbar de i musikindustrin. Oliver Goldstein har bland annat skrivit låtar åt Justin Bieber. Han har också varit tillsammans med (kanske är de tillsammans fortfarande) Bonnie McKee som har skrivit låtar åt bland andra Katy Perry, Ke$ha och Kelly Clarkson. Duons andra hälft, Vaughn Oliver (alias U-Tern) är den som kan teknot och klubbmusiken.

 

Det märks att Oliver är ett hjärteprojekt, för det är bara så förbannat jävla bra. En full tia i min bok.

torsdag 18 maj 2017 - 08:38

Skamlöst inlägg om mig själv

Under hösten och vintern har jag gjort lite musik, vilket har resulterat i en EP på fem låtar som släpps nu på fredag. Det handlar om projektet Bachelor of Hearts, som gör någon form av 80-talsinspirerad funk och disco. Det är instrumentalt och synthigt, och fruktansvärt kul att göra.

 

Nu är den första låten släppt via Youtubekanalen och skivbolaget New Retro Wave, vilket är spännande. Det är kul att folket bakom NRW tyckte om min musik och valde att släppa den. De har trots allt över 400 000 följare.

 

Första låten som har släppts, "1,2,3 Funk" tar inspiration dels från det tidiga 80-talets synthfunk, men också från den franska house- och discorörelsen, med artister som Daft Punk, Justice, Alan Braxe och Fred Falke. Mina husgudar Oliver smyger nog där i bakgrunden också.

 

EP:n "A Cosmic Funk Odyssey" släpps på fredag via NRW Records och kommer att finnas på samtliga digitala plattformar. Kul!

 

lördag 21 maj 2016 - 20:12

Veckans elektroniska #7 - Vitlök och must

Waveshaper -  Future Vision

 

Jag skriver väldigt mycket om svensk musik. Kanske inte så märkligt, eftersom hälften av allt som är bra kommer därifrån. Så även inom åttiotalsdränkt scifi-synthmusik. 

 

Waveshaper har alltid haft en förkärlek för de stora synthkompositörerna från 70- och 80-talet - Vangelis, Carpenter, Jarre etc. Hans melodier är alltid stora och musiken skulle passa i både arenor och ur storebrors PA-system i hur en dystopisk framtid såg ut för trettio år sedan. Men det finns också en ådra av klubb i Waveshapers musik. En liten fransk touch som bara gör allt så där mustigt och vitlökigt. 

 

Future Vision

måndag 11 april 2016 - 15:46

Veckans elektroniska #4

Power Glove - Punch!

(Tyvärr måste du klicka på länken ovan, har ännu inte lyckats embedda en låt soundcloud hit...)

Power Glove från Australien är tillbaka efter en liten paus. De är kanske mest kända för att ha gjort soundtracket till spelet Far Cry 3: Blood Dragon, som var rejält influerat av 80-talet. Retrofuturism som man också kallar det. Själv är jag ingen gamer, men jag tror att jag kunde vara det i ett annat liv.

 

Anyways, du står på en cigg utanför Ollis. En rejäl, husvägg till karl kommer fram till dej och påstår att du snodde hans öl. Du säger "nej det måste nog ha blivit nåt missförstånd". Han säger "nu är det så att du ska ge den där ciggen åt mig, gå in och köpa ett till stop och ge det åt mig när jag kommer in igen". 

Du vägrar. 

Han spänner hela sin kropp, nävarna knyts. Han tar din cigg och slänger den på marken. Han säger "Nu gör vi såhär. Du följer med mig bakom hörnet så reder vi ut det här". 

Du är rädd. Du ville ju bara ha en trevlig kväll. 

Medan ni går bakom hörnet, in i gränden, låter du honom leda vägen.

Du sätter på dig dina hörlurar. Du känner att lädret på dina fingerlösa handskar knarrar när du knyter din hand. Du trycker på play.

Du är redo.

 

Eller nåt.