fredag 20 oktober 2017 - 12:30

686 Baby

Sällan jag utnyttjar min plattform på det här sättet för jag tycker det är ganska tråkigt när andra gör det MEN det här är för bra för att riktigt _inte_ sprida och dela. Dessutom är det fredag och ni kanske vill ha nåt phett att lyssna på när ni hackar rödlöken till fredagstacosen. 

Okej, fuck it jag vill bara skryta om folk jag känner. Hur som helst - lyssna!

onsdag 18 oktober 2017 - 21:03

Projekt S

Senast igår skrev jag om att jag allt för sällan går på teater, men hah fick jag! Igår kväll såg jag och Pär Unga Scenkompaniets Projekt S. Var ganska nyfiken eftersom hade jag hört rykten om en ganska dräpande recension. Inget får mig så intresserad av en kulturyttring som en sågning. Dessutom har jag sett annat Unga Scenkompaniet har gjort och jag tycker ofta de gör intressanta saker.

Ni kanske tänker, vänta lite, har jag läst det här inlägget förr? Nej, det har ni inte, men när vi stod och väntade på att föreställningen skulle börja hör jag plötsligt ett rappt "Hej Ellen!" och vem står inte där om inte Linn Jung? Tror jag aldrig lyckats va på Wasa Teater utan att känna typ 50% av salen... Det är både tryggt och kvävande att va finlandssvensk. Hur som helst, Linn har också bloggat om pjäsen HÄR.

Först och främst: jag har liiite svårt för folk som spelar teater och scenkonst. Jag tycker det är liiiite krystat och pinsamt och många gånger jobbigt med ”teaterfolk”. Hör ihop med att jag har svårt för den där slags beräknade spralligheten som innebär att nån plötsligt kan brista ut i nån steppdans och lite musikalsång. Så att sätta mig på första parkett på en ganska intensiv och experimentell (vet inte alls vad som räknas som experimentellt inom teater men jag menar att det inte fanns en tydlig början och slut och inga kulisser eller egentlig rekvisita) är inte så tacksamt. Men där satt jag. Stel och obekväm. Tyckte visserligen det var lite jobbigt men hade ändå en övervägande bra upplevelse.

Projekt S har samlat in österbottniska och icke-österbottniska ungdomars berättelser och sammanställt dem till en föreställning. Det är inte feel good direkt alltså. Men den som gick runt och trodde att finländska kids har det bra idag så borde kanske byta sömnmedicin och vakna lite. Eller försätta sig i hypnos och frsöka komma ihåg själv hur det ar när alla känslor och intryck var upphöjda till tusen. Försök känna allt det i en samtid som är digital och skitsnabb och obarmhärtig, så tja. Jag tror ju inte Projekt S är underdrivet på nåt sätt.

OK3A5633pressbild från ungascenkompaniet.fi foto: jonas axberg

Det tog ett tag före jag riktigt kom in i berättartekniken, skådespelarna pratar ofta i mun på varann och avbryter och blandar repliker med upplästa fakta, sång och dans. Det här låter kanske riktigt wack men det funkade hur bra som helst efter att man kommit in i det. Trots att jag personligen föredrar ett visst avstånd mellan scen och publik förstår jag poängen i att det ska va in yo face och omöjligt att värja sig ifrån. För det är viktigt att vi lyssnar. Gillade dansinslagen jättemycket och hur skådisarna använde sina kroppar, det skulle jag säga va den största styrkan. Utöver det tyckte jag om hur pjäsen var skriven, jag tyckte det var ett smart sätt att väva in olika historier och ge liv åt så många olika slags ångest som inte har så mycket mer gemensamt än att de handlar om unga människor. Enda jag inte förstod var Skam-referenserna som kom mitt i, tyckte det var en ganska billig och onödig blinkning.

Det är en behjärtansvärd föreställning och kritiken som framförts av Recensenten på Lokaltidningen bestod bland annat av att det här inte skulle få unga att må bättre, att det blev för mycket elände. I call bullshit! Att få se historier man känner igen sig i, oavsettt hur tragiska de är, på scen tror jag hjälper de flesta. Jag förstod också att recensionen tyckte att man borde erbjuda nån slags lösning om man presenterar ett problem, vilket jag skulle hålla med om det handlade om politik, men nu är det här faktiskt teater och teater baserat på tonåringars upplevelser. Att begära att de tonåringarna, eller konstnärerna bakom teatern ska ha lösningar på de hör problemen är att begära mycket. Ett första steg är alltid att belysa problemen och det gör Projekt S. Förutom ångest är skam det övergirpande temat och om det finns två saker som mår bra av att pratas om så är det ångest och skam.

Projekt S är tydliga med att de har lånat historier även från utom-österbottniska ungdomar och det ser jag inte som ett problem. Även om en specifik historia inte hänt här, så händer det utan tvekan liknande saker, geografin är sist och slutligen ganska oväsentlig.

Jag hade älskat att se den här pjäsen på min skola när jag hade en skola. Köp in föreställningen ni som har makten att göra sånt och starta en diskussion i era skolor. Det är kanske inte en lösning, men det är ett steg på vägen.

 

onsdag 18 oktober 2017 - 20:40

Och vinnaren äääär...

Gjorde en trevlig liten video uti vilken jag och min make drar en vinnare av kalendern PLUS tre tröstpris. Jag har mejlat vinnarna, så allt borde va i ordning. Tack igen för att ni svarade på enkäten! 

tisdag 17 oktober 2017 - 13:00

Svar på frågor från enkäten DEL 2

Vad gör du då du e 50?
Då jag är 50, om 20 år, har jag nog åtminstone 10-12 böcker under bältet. Jag har vunnit nåt coolt litteraturpris typ Nordiska rådets eller så. Jag gästar dessutom nån skrivarskola som lärare, eller månne drar jag nån egen skrivarkurs? Jag och Pär bor här i Jeppis, men vi reser en del. Dessutom har vi ju sommarstugan att tänka på, där tillbringar vi gärna tid. Mitt hår börjar va rätt så grått men är fortfarande tjockt. Jag hade en egen talkshow på Yle en kort tid, men det var ingen hit så den lades ner. Lika skönt det.

Hur kom du på världens roligaste läsarundersökning?
Tja, nåt ska man ju göra på fritiden. Kände ett behov av att reda ut lite vem ni är och varför ni läser.

Ifall du skulle skapa en tv serie med dina nära i rollerna, vem skulle få spela vilken karaktär och varför? Inom vilken genre skulle serien vara? Och på vilket språk skulle den vara? Typ.
Jag älskar ungdomsserier så en sån skulle jag göra! Fast knappt några sv mina vänner skulle längre kunna spela high school kids trovärdigt, hehe. Så en svart komediserie skulle väl ligga närmast till hands. Och jag skulle väl göra den finlandssvensk, för vad annat pratar vi flytande?

3350D953 97F4 4C1C 9D1E 009F8F336B13

Favorit parpuuum?
Jag gissar att det här betyder favoritparfym och i så fall är svaret att just nu använder jag Black Opium från YSL, Punk Bouquet från & Other Stories och Spicebomb från Victor&Rolf. Den sista är en herrdoft men såna petitesser tycker jag är ovidkommande. Olika parfymer doftar olika på olika kroppar och min kropp har alltid gjort sig bra i kryddiga, tunga dofter. All time favorit är antagligen Le Classique från JPG eller Angel från Thierry Mugler.

Vad är meningen med livet?
Att funktionera och kommunicera med andra människor.

D545FA43 3691 4EE8 9E84 2A54A87FFF55

Drömboende?
Jag älskar vår lägenhet vi har nu och har inga större krav på livet än så. Får jag bara äga den så är jag nöjd. Men får jag drömma fritt, så det är klart en vitrappad patriciervilla med gröna knutar och havstomt hade vart helt okej. Och det hade varit kul med en gammal skola eller affär eller annan lokal tänkt för annat än boende, men jag är 0% intresserad av renovering och byggande, sååååå... Nej. Jag tycker om att bo i lägenhet för det känns enkelt och funktionellt. Har ingen lust att lägga väldigt mycket tid på mitt boende på det sättet, det finns så mycket annat jag hellre prioriterar.

Vad hittar du på när tid finns över efter jobb, vardagsstök och bök?
Alltså inte för att låta otacksam eller så men för tillfället finns det ganska lite sån tid, med tanke på att jag har två heltidsjobb fram till årsskiftet iaf; After Eight och romanen. Plus bloggen! Mest ser jag väl på TV och spelar Candy Crush. I teorin hade jag kunnat säga nåt om simning, mat och vin i goda vänners lag, stärkande promenader och handarbete, men i praktiken så är det TV och Candy Crush.

Varför går du inte på teater oftare?
Kanske bästa frågan jag fick in, jag ställer mig själv den every time jag faktiskt går på teater. Jag vet inte, tycker väldigt mycket om att gå på teater. Klassisk röv-tummeproblematik I guess.

Din relation till Beyonce?? Kanske vi borde ordna någon lokal Behive klubb eller dylikt?
Min relation till Beyonce skulle jag bedöma som bra. Jag är alltid svag för riktigt stora artister, divor och egon, och tja, hon har ju episka hits under bältet. Är helt med på en lokal Behive-klubb!

Vilka serier kollar du på i höst? / Ultimata höstserierna enligt dig?
I höst tittar jag på RuPauls dragrace (som ni kanske märkt...), Vår tid är nu och Paradise Hotel. Jag har en massa, massa serier på min to watch-lista, men det ska ju hinnas med också. Av nån anledning skulle jag säga att Gilmore Girls är bästa höstserien. Många avsnitt, lagom snällt och roligt och många scener med stora, rykande kaffekoppar. Tyvärr har jag inga nya, fräscha tips att komma med, men hösten handlar väl ändå om trygghet och rutiner? Hehe.

Vilken författare skulle du helst vilja tillbringa tre veckor på en öde ö med?
Astrid Lindgren. Nu levande: Liv Strömquist.

 

måndag 16 oktober 2017 - 16:34

#metoo

Jag är kanske 10 och vi är på vattenlekparken, jag och min bästis och våra mammor och syskon. Min kropp har just börjat värka och ändras under den gula Adidas-simdräkten. En äldre man simmar runt oss och dyker upprepade gånger ner runt oss och kommer upp flinande. Vi går upp ur bassängen och pratar lite om det och mamma frågar om han gjorde nåt. Hon låter arg och jag svarar nej, för vad gjorde han egentligen?

Jag är 12 och en klasskompis uppmanar en etta att springa fram och ta mig på röven. Hela dagen retar och skrattar sen klassens pojkar åt mig tills jag bryter ihop och börjar gråta. Tack och lov tog lärarna den gången det på allvar och gjorde allt för att jag skulle känna mig trygg. Ändå skämdes jag.

Jag är 13 och i chattrum runt om på nätet blir män inte besvikna när jag berättar min riktiga ålder. Istället frågar de vilken storlek på BHn jag har.

Jag är 14 och på fest och en kompis pojkvän söker upp mig gång på gång för att krama mig och röra mig. Senare kallar han mig äcklig.

Jag vet int hur gammal jag är men det går rykten om en lärare på en skola och det verkar vara allmänt känt att han gärna umgås med sina kvinnliga elever om kvällarna. Ingen verkar veta vad som exakt försiggår men ingen ifrågasätter honom. Han är en bra lärare.

Jag är 17 och på en hemmafest ställer sig en kompis bakom mig och kramar om mig bakifrån och säger hur mycket han tycker om mig. Hans armar hålls kvar omkring mig och jag tycker det är mysigt ända tills jag känner hans fingrar runt mitt bröst. Jag säger inget.

Jag är kanske 20 och är jättefull och jätteledsen på en efterfest. Min kompis tröttnar och går hem och nästa dag vaknar jag i nåns säng och minns inget av vad som hänt. Min kompis tycker det är en ”rolig historia”, ungefär som vilken fyllehistoria som helst, och berättar att jag varit ”jätteflirtig” men jag mår konstant illa flera veckor efteråt och i flera år när jag tänker på det.

Jag är 20 igen och är på sitz och mitt i en konversation - jag tror vi pratade om båtar - sticker killen jag pratat med ner ett finger i min urringning. Jag blir så chockad att jag inte säger nåt.

Jag är 21 och på väg hem från en efterfest. På samma gata där vi bor står en man och runkar mot mig. Han står kvar och jag springer in och låser dörren.

Jag är 21 och ute på promenad med en kompis. En medelålders man i en kombi kör förbi oss tre gånger och visar med händerna och tungan vad han vill göra med oss.

Jag är fortfarande 21 och på en annan efterfest hemma hos mig vill min kompis sova över, det är kallt och han är full och har lång väg hem. Vi ska sova i samma säng men hans händer söker sig gång på gång ner i mina byxor och när jag med ett skratt lyft undan dem tillräckligt många gånger blir han sur och stiger upp och går hem.

Jag är 22 och jobbar på restaurang och bar och kommentarer och tvetydiga beröringar är vardag. Sinsemellan himlar vi i personalen med ögonen åt de fulla äckelgubbarna, men det är aldrig prat om porta nån.

Jag är 22 och har ett förhållande med en man som aldrig låter mig känna mig trygg. Han tvingar mig till saker jag inte är bekväm med, men jag vill inte säga nej. Han säger ofta hur snäll han är mot mig och han är ju det också och jag litar på honom, så jag tänker att det ska va så här. Jag ljuger åt mina vänner när de frågar om honom och berättar

Jag är 23 och bor i Tyskland och jag blir i hemlighet lite avundsjuk på min svenska kompis som får busvisslingar efter sig, fast hon säger att det ofta känns jobbigt.

Jag är 24 och en läkare smackar med läpparna och berömmer mina stora bröst. När vi skakar hand när jag går håller han fast min hand en sekund för länge.

Jag är 25 och min kompis ex skriver ett meddelande åt mig på Facebook och berättar att han blir så kåt av att se på mina bilder.

Jag är 25 och ber erbjuden 50€ för en avsugning av en man jag aldrig sett förr på krogen.

Jag är 26 och jag och en kompis pratar om en gemensam bekant. Min kompis berättar att hon har anklagat en kille för våldtäkt. Men alla vet ju hur hon är, säger min kompis och jag säger inte emot.

Jag är 27 och ute på krogen. Jag känner ett slag på röven när jag får förbi ett sällskap. När jag vänder mig om står två killar och flinar. Nästa vecka serverar jag en av dem lunch, utan ett ord.

Jag är 28 och får min första oönskade dickpic. Av en man jag inte vet vem är. Flera ska följa.

Jag är 30 och gift och upplever en helt ny respekt sen jag blev med vigselring. Jag är en annan mans nu. Jag blir arg, men det värsta är att mest bara blir lättad.

Jag är 30 och sitter och skriver det här och det jag är mest rädd för att nån ska känna igen sig för mycket.

Jag är 30 och strax efter att jag skrivit klart läser jag en kompis status på Facebook. Hon skriver nästan precis samma historia som jag. Jag pratar med henne och säger att jag inte härmat henne. Sen inser jag det fruktansvärda i att vi, helt oberoende av varann, kan berätta nästa exakt samma historia om mäns händer och blickar på våra kroppar.

lördag 14 oktober 2017 - 20:40

Svar på frågor från enkäten DEL 1

Oj, vad roligt att så många tog sig tid att fylla i min enkla lilla enkät! Kommer fram mycket bra synpunkter, jag är väldigt glad att ni verkar våga vara ärliga också och call me out on saker som inte funkar eller som suger. Som min förmåga att ta bilder, hehe. Ska redogöra för lite statistik om ett par dagar, men än kan ni fylla i. Har fått in shitloads av frågor (kul!), lovar svara på allt ni undrar och vissa frågor får nog helt egna inlägg, men tänkte börja beta av lite här så länge jag sitter på tåget hem till Österbotten. Trevlig lördagskväll!

D121BA26 69A7 4664 8B39 06CA58BB9395

Vem är din största förebild, och varför?

Det där är svårt att svara på för jag föredrar att ha olika förebilder för olika områden. Och kanske hellre se upp till enskilda egenskaper hos många olika människor. Jag avundas t ex min syster Julias noggrannhet, min bror Kevins humor, min syster Linas mod, min bror Jims vinnarskalle och min syster Noras godhet. Om vi ska droppa kändisar så skulle jag gärna få en slice av Li Anderssons skärpa. Kommer inte över att vi är lika gamla och hon är så sakelis mycket typ... smartare och mer auktoritär.

Hur mycket älskar du Nikko?
Ibland 120%, ibland 0%. Och tack för frågan, NIKKO.

Din absoluta favoritserie på tv genom tiderna?
Tycker om miniserier som Glappet, Angels in America, Olive Kitteridge, Upp till kamp och så klart - Pride and Prejudice. Såna serier har man ork att se om flera gånger så de följer med en på ett annat sätt.

Hur går det för Jaro 2018?
:-DDD Som supporter måste jag ju säga att vi SÅ KLART klättrar upp till Veikkaus-ligan igen. Men som cyniker gissar jag att det blir en kamp om att hålla sig kvar i ettan. Men jag hoppas det går jättebra, Pär är så mycket gladare om det går bra.

Har du några manliga läsare?
Ja, en handfull har jag väl, men skulle väl tro att majoriteten är icke-män. De flesta som kommenterar har iaf kvinnligt klingande namn. Men jag vet ärligt talat inte vad det spelar för roll? Ser inte något egenvärde i att ha ”manliga läsare” heller.

5D568D11 892D 4636 AD92 3CC110DA9070

Blir man lycklig av pengar?
Frågar du nån som har pengar så svarar dom nog säkert nej. Men frågar du nån utan pengar är svaret nog ja. Det enda jag vet är att inget håller dig vaken på det sättet som brist på pengar. Men jag tror inte heller man måste va RIK för att va lycklig.

Vem i Harry Potter är, enligt din professionella uppfattning, mest swag?
Sirius Black är väl det givna svaret. Men också Charlie Weasley. Hello, jobbar med drakar liksom? Personligen är professor McGonagoll den stora favoriten, älskar alltid karaktärer som är barska och rättvisa men har ett stort hjärta.

Impulsfrågo: tycker du om historia? Å va tkr du isf e intressant ? (Ana väärlds kriigi, Diana, Rasputin, gamla stolliga greker, för att ge na exempel så du kanski föstar va ja määrar).
Både ja och nej. Är OTROLIGT ointresserad av politisk och militärhistoria och sån gubbig historia. Men älskar historia rent etnologiskt, om man kan säga så. Hur människor levt och vad dom jobbat med och hur som har klätt sig och vad dom ätit och sånt. Den lilla människans historia helt enkelt. Av nån anledning är jag väldigt fascinerad av Elizabeth den förstas tid. Tror det är kläderna.

Vad ska man svara eller kontra med då någon säger något som inte stämmer överens med ens egna värderingar eller överlag något elakt? Känner alltid att jag är en dålig argumenterare och väldigt konflikträdd så då säger jag ingenting och går och ångrar mig hela dagen över att jag var tyst.
Känner så väl igen det där problemet! Det bästa är att be den förklara. Låtsas som att du inte fattar om det är ett skämt, låtsas att du aldrig hört det förr om det är en fördom. De flesta kommer av sig när de måste förklara det ”roliga” i ett rasistiskt skämt. Sen får man faktiskt välja sina strider också. Det är inte ditt ansvar att undervisa alla idioter och att man inte orkar ta en diskussion alla gånger betyder inte att den andra får rätt. Be dem googla eller skicka t o m en länk till nån bra text nästa dag med orden ”du var ju så intresserad, så här är lite läsning”.

Vilken är din favoritchoklad?
Röd Royal eller Daim.

B8E649EF 1E7A 4BC3 ADB3 53F3BD68B056

Hur ser du på rökning?
Jag kan ju inte sticka under stol med att jag själv röker och har gjort det i nästan halva mitt liv (!!!), men jag skulle ju inte rekommendera nån att börja heller. Av vad jag hoppas är uppenbara orsaker. Tack och lov verkar det ju faktiskt va färre och färre kids som röker idag, det är en positiv trend. Men så länge jag själv röker så kan jag knappast säga vad nån annan ska göra utan att va en hycklare. Men som sagt; rekommenderar det inte. Det känns som en cool gemenskap när man börjar som ung och får stå i rökrutan. Men det glesnar hastigt i leden där och snart är man 30 och står ensam där ute och trampar i duggregnet.

Mera info om din drömlika bror!

FF698399 94A1 488E 8504 8768807B8F04EBD9A382 C833 4992 85B9 1D145A4B33E1

 

torsdag 12 oktober 2017 - 01:23

Hej från hotellet

Man är aldrig så ensam som på ett hotellrum i en stad som inte är din. Ibland är det den skönaste formen av ensamheten, ibland är det mest betungande. Jag är i Helsingfors, ligger i en oväntat bekväm säng på Hotell Anna. Ute regnar det, det har egnat i två veckor här säger min lillasyster som jag träffade över pommes och skvaller idag. Hon har bott här i två månader nu och jag saknar att ha henne till hands dagligen just för skräpmat och skvaller - vår specialitet.

Jag har ingen febertermometer, men jag tror jag kanske har feber. Tidigare idag, under mitt samtal med Min Redaktör fick jag be om en Burana. När jag skriver det här inser jag att jag även fick två påsar Finrexin som jag har i min stora ryggsäck nånstans. Dom ska jag fan ta och dricka nu, mitt rum har ju vattenkokare och jag känner mig lunginflammationig efter att ha gått runt med feberheta kinder i ett regningt Helsingfors.

Men det har hänt mycket roligt idag också! Jag fyndade två tunikor på Monki, det gjorde mig glad, för jag hade kollat på dem online, men där var dom slutsålda och nu hängde dom där, en av dem på en rea-stång dessutom. Jublade lite inombords.

6DAFC899 8C0D 43AD 938F E30093D98F34

Sen fick jag bland annat med mig min kompis (viktigt att påpeka att vi är vänner pga coolhetspoäng att va vän med) Martina Moliis-Mellbergs nya bok 7 från förlaget, har läst den ikväll (återkommer med rapport) här på hotellet och det finns få situationer som får mig så sugen på en whiskey som att ligga på en hotellrumssäng och läsa poesi. Mycket Leonard Coheniskt.

Förutom att the kind souls på S & S strösslade böcker över mig var det ganska mäktigt att gå i maktens korridorer. Eller makten och makten, men där satt jag och samsades med Märta Tikkanen-affischer och Kjell Westö-böcker och andra giganter som får mitt lilla fjuttemanus att kännas som sockervadd mot deras sjurätters-livsverk MEN OKEJ jag har lovat redaktörn att försöka lägga lock på självkritiken och neuroserna i det här skedet.

En annan häftig grej som hände idag var när jag satt i sminket och blev fixad till Efter nio så kom Arja Saijonmaa in, hon hade just blivit intervjuad och skulle iväg. Vi skakade hand. - Ellen, sa jag. - Arja, sa hon och jag svarade: - Jag vet. Och inte på ett avslappnat, nonchalant sätt utan på ett sätt som antydde att jag var fem före att brista ut i Högt över haven

TV:n gick annars bra tror jag, det gick väldigt snabbt i alla fall och jag hade på mig en av mina nya Monki-tunikor och kände mig bekväm. Tv-smink utan tv-lampor är för övrigt inte så kul och att tvätta bort det med hotelltvål som svider i ögonen är ännu mindre kul.

Men att hälsa på förlaget var nästan bäst. Jag är så glad att jag får göra den här boken med dom, jag är så glad att min redaktör verkar förstå och kanske rent av uppskatta mig, även när jag sitter och poppar Burana och försöker kompensera mina virriga tankegångar med mycket yviga handrörelser. Jag är så glad att den här boken blir till. Jag är så glad att vi äntligen har en boktitel som känns rätt, efter många om och men och en nästan bestämd titel som blev ratad bara för en vecka sen.

Jag har försökt skriva klart det här inlägget i över tre timmar nu, men jag blir avbruten hela tiden, för jag har haft fyra olika Messenger-konversationer igång här. Inte ens hotellrum är speciellt ensamma när man har en smartphone. Nu är jag i alla fall färdig och ska koka Finrexin. Och jag behöver inte ens stiga upp ur sängen för att göra det, vattenkokaren står riiight here på nattduksbordet. Hotell <3

Och min bok ja. Den heter Jaga vatten. Lägg det på minnet.

tisdag 10 oktober 2017 - 15:49

Hjälp mig och vinn århundradets kalender!

Hej mina små ankungar! Vet ni, jag behöver er hjälp. Det känns som att jag måste strukturera upp det här bloggandet, jag har ingen riktig rutin i det och jag vet inte riktigt vad ni vill ha ut av den här bloggen och uääääh jag har nån slags identitetskris på G tror jag. Därför har jag utarbetat ett högst vetenskapligt formulär ni gärna skulle få fylla i. En så kallad läsarundersökning!

bild 1HÄR HITTAR NI DEN!bild 2Senast igår kväll så muttrade Pär åt skärmen när vi låg i sängen och scrollade innan vi somnade "Fylla i en läsarundersökning utan att vinna nåt? I think not! Ge mig en Ipad Mini - då kanske jag fyller i din dumma jävla läsarundersökning". Det handlade visserligen inte om min undersökning, men ändå gav det mig en tankeställare. Så bland er som deltar så lottar jag ut en Ipaaaa.... NEJ GUD NEJ, skämta bara. Men jag lottar faktiskt ut en OTROLIGT EXKLUSIV VÄGGKALENDER för 2018. Kolla!

22386353 10155201427429107 1477898563 nDet är så klart min mamma som tryckt upp en handfull väggkalendrar med sina mest populära målningar. Den här kalendern finns liksom inte till salu nånstans så det är major VIP-varning på den.

22407473 10155201427414107 785969418 nJanuari börjar året...

22447403 10155201427419107 1027332949 n... maj och juni blommar mest... (den här ugglan heter av en slump Ellen, jag har den som kudde)

22447340 10155201427424107 1526047527 n... och december är så grå. Eller kanske inte med den här lilla apan på väggen?

Eftersom jag vill att formuläret ska vara helt anonymt s får ni droppa en kommentar här på inlägget för att vara med i lotteriet. Ni kan ju göra en fuling också och bara skita i formuläret och kommentera ändå, jag har ju inget sätt att kontrollera det på. Men det är ni som ska leva med det samvetet sen!!!!!! 

Hur som helst, jag drar en vinnare om exakt en vecka, d v s tisdagen den 17:e oktober. Tills dess - hjälp mig få nån styrning på min blogg - fyll i formuläret! TACK!

måndag 9 oktober 2017 - 23:38

13 ganska bra skrivtips

Ni kanske gör bättre i att lyssna på nån som faktiskt skrivit flera böcker eller på nåt sätt är en mer erfaren och erkänd skribent än lilla jag, men eftersom jag vet att ni är många som är intresserade av det här med att skriva själva och att det ännu syns mig som ett mirakel att jag lyckats på färdigt (nu är det inte ens färdigt, men nästan färdigt) ett romanmanus, så kan jag väl dela med mig lite av de lärdomar jag plockat på mig under de senaste åren.

15416995 10154355007484139 972025788 n2

1. Skriv.
Det är det första. Känner du inte ett behov av att skriva, vet du inte riktigt hur man ska göra om man inte skriver - varför vill du ens skriva då? Man blir varken rik, berömd eller speciellt snäll mot sin omgivning av att skriva, så om du inte absolut vill, nästan känner att du måste skriva - gör det inte.

2. Skriv. På riktigt också.
Ibland har jag funderat om inte de skrivande människor jag känner är de människor som i praktiken skriver allra minst? Vi pratar om att skriva, vi är i skrivandet konstant - men i alla fall jag skriver ju sist och slutligen ganska lite actual text. Jag får konstant påminna mig själv om att faktiskt skriva också, inte bara prata om att skriva.

3. Prata inte sönder saker för tidigt.
Det här är verkligen nåt jag får kämpa med dagligen. När det går bra är det så lätt att dras med, att börja prata om din text som en färdig produkt och med kisande ögon och yviga händer prata om "skapandet" med alla som har oturen att gå förbi dig. Gör inte det. Den här gången har jag nästan konsekvent vägrat prata om vad det är jag skriver. Grejen är att jag inte vet vad det blir före det är färdigt och om jag pratar för mycket om det så låser jag mig själv för mycket i det. Det blir mycket bättre när det får leva fritt. Tänk på energin du ska lägga på skrivet som ånga. Kanalisera det rätt, låt det pysa ut i jämna strömmar (till pappers!) istället för att öppna alla kranar direkt.

4. Försök inte skriva som Sandra Beijer.
Alltså inte för att throw shade på Sandra Beijers skrivande, men för att hon är det bästa exemplet på skribenter folk gärna skulle låta som. Den här punkten kunde också heta "försök inte skriv som nån annan". Det märks direkt när det är styltigt och ett uppradande av vackra ord (pojknackar, lol) istället för nåt som kommer nånstans äkta ifrån.

5. Skriv där det bränner.
Den bästa texten är den du inte riktigt vill skriva. Skriv den.

6. Gå inte på författarmyterna.
Bukowski och resten av beat-gubbarna är sjuuuukt överskattade och du behöver varken skriva på skrivmaskin, klä dig i slängkappa, vaka nätterna igenom, dricka mycket sprit eller knarka för att vara författare. Tvärtom gör du gott i att ha en rutin och må lite bra. En gnutta kreativ ångest dock är bara klädsamt, men sluta inte borsta håret.

7. Gå på skrivarkurser och umgås med skrivande människor!
För att det är så otroligt roligt att gå på skrivarkurs! Det är också riktigt bra terapi, hehe. Skulle jag ha råd skulle jag alltid gå på alla skrivarkurser som finns. Man får dessutom väldigt snabbt nära vänner i skrivarsammanhang, för man ger ofta en ganska stor bit av sig själv. Plus att det är roligare att sitta tillsammans med nån och skriva.

Ellen Stroemberg action 1

8. Försök att inte ha en agenda.
Jag vet, jag vet, vi vill alla förändra världen och störta patriarkatet och krossa kapitalismen, I'm right there with you. MEN det blir lätt lite stel skönlitteratur om man ständigt ska påpeka på att alla karaktärer äter veganskt, det tillfälliga sexet är jättebra och killen slickar tjejen jättemycket NEJ VÄNTA det är ju så klart två tjejer och alla kompisar har såna namn som kommer upp när man googlar "vanliga namn på nåt språk". Don't get me wrong, det är bra med representation, men försök hellre bara skriv utifrån dig. Det kommer kännas genom texten att du är en bra människa ändå och man kan verka för en bättre omvärld, även om du inte gör identitetspolitik av hela romanen. Mmmkay?

9. Hitta ett par personer, max en handfull, vars omdöme du litar på.
Skit i resten.

10. Läs.
Läs allt som intresserar dig. Bloggar, artiklar, romaner, poesi, serier - läs, läs, läs. Det är bra för ditt språk och det tränar dig att känna igen sånt du gillar och sånt du ogillar. Försök sen skriv nåt som du skulle gilla. Det finns ju också bra bloggar och böcker om just skrivande och dessutom den ganska trevliga tidningen Skriva, men ärligt talat läser jag nästan hellre skönlitteratur än sånt. Om det inte är såna man har ett personligt intresse för, typ Kugge eller Mia Skrifver. Om du förresten har möjlighet att gå på skrivarkurs med den senare - do it.

11. Du behöver inte ha en idé.
Jag vet som sagt aldrig vad det är jag skriver före långt senare, ibland så sent som när det är färdigt. Det enda jag har när jag börjar är en känsla eller en scen jag vill beskriva och så får det fortsätta från det. Det är den häftigaste känslan i världen när karaktärer börjar göra saker av sig själva och du bara ska hamra fram handlingen. Det låter pretto jag vet, men det händer! Oftast får man sitta en bra stund och skriva före det lossnar, men ju oftare man skriver, desto oftare lossnar det. Om jag senare behöver hjälp med att komma in i den stämningen jag ska vara i, brukar jag lyssna på en låt eller se på en bild som påminner mig om den.

12. Sluta redigera.
Du måste sluta radera och redigera text. NU! Det kan du göra sen. Skit i stavfel, skit i grammatik, skit i att det där replikbytet låter stelt och fjantigt - bara fortsätt skriv. Det du vill ha är kvantitet, kvaliteten kan du bygga på senare. Du kan inte hacka fram en skulptur om du inte först har ett stenblock, amma right?

13. Rent konkret, gör så här:
Sätt dig nånstans lagom bekvämt. Sätt din telefons timer på tjugo minuter. Bestäm dig för att du inte får va på internet på de tjugo minutrarna. Sen skriver du så mycket du bara hinner på de tjugo minutrarna. Sen kan du pausa i tio. Känns tjugo minuter för långt, börja med tio. Eller fem. Gör det hellre oftare och kortare än längre och mer sällan. Har du jättesvårt att komma igång - copypastea nån random text från nätet och börja med att skriv om den eller svara på den eller fortsätt på den. Du kan börja nästan var du vill, i slutet är du ändå där du ska va. Tro mig. 

Das war's. Jag hoppas du har nån nytta av det här och om inte så hoppas jag att du tillåter mig såna här utsvävningar i alla fall. Nu ska jag se på RuPauls Dragrace tills jag somnar.

Good luck and don't fuck it up!

fredag 6 oktober 2017 - 20:45

På gång i mitt liv just nu

♥ först och främst: romanen! Åh, vad jag längtar efter att få berätta men let me tell you: det kommer bli skitbra! I alla fall allt runt omkring det (omslag! författarbild!), själv innehållet vågar jag för tillfället inte garantera nånting om pga är in i en självkritisk svacka där jag hatar allt jag skriver, men fråga mig igen om fyra-fem dagar. Nästa vecka ska jag ner till Helsingfors ett par dagar och då ska jag också ha mitt första face-2-face samtal med min redaktör och det ska bli 50% kul och 50% ångest. Kanske 51-49. Vi ska "luncha" <- känner mig omåttligt inflytelserik och viktig och jag borde eventuellt skaffa mig ett headset så jag kan ta alla samtal, hmmmm.

♥ jag har nyligen börjat se på RuPauls Dragrace. Jag vet, jag vet, jag om nån borde ha börjat se på det här way back, men ni vet när man av nån anledning inte ser nåt från början och så hux flux finns det tvåtusen säsonger och det känns som ett sånt PROJEKT att ta sig an. Men så satte Nikko ner mig och ba "vi börjar i mitten" och typ tio minuter in i mitt oskuldsavsnitt var jag såld. Nu vill jag aldrig mer se på nåt annat.

♥ en annan kul/ångestgrej jag ska göra i Helsingfors är att jag ska spela in tv. Jag ska vara med i Efter nio och prata kropp. Så klart. Funderade bra länge om jag skulle orka prata kroppspositivism igen - för det känns som att jag har en del annat att komma med också - men sen gav jag mig en mental bitchslap och tackade ja. Vad fan, nån ska ju prata om det. Och jag ser fram emot att bli tv-sminkad igen. "Mitt" avsnitt sänds 23.10, men jag lovar påminna er så ni inte glömmer.

22292316 10155191982264107 1997605983 o

♥ jag har börjar dricka öl igen! När jag var yngre drack jag alltid öl för det var töntigt att vilja ha cider istället och så många stop jag plågat mig igenom och fått asont i magen av efteråt tills jag insåg att wtf varför skulle det vara töntigare med cider?! Sen dess har jag bara druckit cider (favorit: Bulmers <3333) tills förra veckan, när jag på impuls drack två öl vi hade i kylskåpet från födelsdagsfesten. Det var väl inte en orgasmisk smakupplevelse - men jag gillade det! Och inget ont i magen alls. Och två öl framför Dobidoo är perfekta relaxen en fredagkväll. Och med det sagt kan jag nu berätta att cirkeln är sluten och jag ÄR min pappa.

♥ Vill ändå påpeka att jag inte ser på Dobidoo för att det är en kvalitativ produktion, utan för att jag gillar lägereldskänslan av att "nu sitter jag en fredagskväll i soffan och ser på nåt som massor av andra människor ser på". De kunde i princip visa vad som helst, jag skulle ändå sitta där. Det är så mycket mindre ensamt att se på gammelTV än att streama.

♥ Den här veckan håller jag på med en utmaning. Jag ska nämligen också spela in lite radio när jag ändå är i Helsingfors. I en dryg vecka ska jag med hjälp av en KBT-terapeut försöka bli en mera balanserad och harmonisk människa som inte får känslomässiga ut- och sammanbrott. Det kommer att sändas i november, även det lovar jag puffa för mer när tiden kommer.

♥ Hittills går det väl så där med utmaningen pga drabbades (nästan, hann ta tablett, men det känns ändå av) av mensrelaterat migrän idag vilket gjorde mig jättesur och inte så harmonisk.

daniel caesar new album freudian

♥ Har lyssnat kanske sjuttontusen gånger genom Daniel Ceasars skiva Freudian. Det bästa i genren jag hört sen Channel Orange släpptes. Det är på riktigt så otroligt smooth och bra och perfekt bakgrundsmusik om ni ska äta middag med nån ni vill ligga med eller vill -*+666666666666 <- här la Viola huvudet på tangetbordet men jag låter det stå kvar för hur många gånger kommer Viola till tals här? Var var jag? Äh, lyssna på första låten Get you bara, okej? Lova? LOVA! *Eva & Adam-röst* Vet ni vad, vi gör så att jag helt enkelt lägger in youtube-klippet här så är det bara och trycka på play!

♥ Jag har funderat mycket kring alla de här gäris-grupperna jag och många andra är med i på Facebook. Jag tycker de är asnajs, senast idag har jag varit engagerad i en supernördig diskussion om karaktären Argus Filch i Litteraturgäris. Älskar det! Men varför finns det inte mansgrupper? Alltså don't get me wrong, jag är inte nån jämställdist här, men ett major patriarkalt problem är ju trots allt manlighetsmyten och att den borde nedmonteras. Varför finns det inte en trygg och torr miljö på t ex Facebook för pojkar och män och diskutera olika problem och frågeställningar och kanske särintressen? Föreslog för Pär att starta en sån grupp så kunde han döpa den till t ex LitteraturPäris. Sen skrattade jag jättelänge. Men jag är seriös. Du som är man - utmana dig själv och dina likar att kommunicera med varann.

♥ Om ett par veckor åker jag och Pärry till Umeå för en romantisk weekend. Vi ska äta sjurätters med ostron och dricka champagne i armkrok på vår rosenbladsbeströdda bädd. LOLOLOLOL, nej, Pär fyller 35 och jag bjuder honom på en spelning med hans favorit Mattias Alkberg i björkarnas stad som present. Utöver det ska vi väl göra det vanliga. Handla te och tvål på Coop typ. Det ska bli kul. 

 

Nu ska jag dricka en öl framför TV:n. Det ska bli gött.