När ångesten kommer

måndag 27 februari 2017 - 20:32 | 7 Kommentarer

Jag skriver för tillfället på en kortare grej som jag nästan har klar, det har gått så bra hittills men nu är det som att det säger stopp. Jag får inte till det. Istället ser jag på Girls, jag har flera säsonger att ta igen och jag vet redan vissa saker som ska hända, men jag ser det i alla fall. Klarar inte av att koncentrera mig på avsnitt längre än tjugo minuter, klarar inte av att koncentrera mig på annat än teve.

Det är som ett tjockt brus som lägger sig över allt annat och överröstar allt annat. En grå dimma som gör det omöjligt att se andra nyanser än grått. Det kan triggas igång av minsta lilla och håller sällan i sig längre än ett par timmar. Ibland en hel dag. Men den är där, lika verklig som en hunger eller en trötthet.

Jag byter lakan, jag hänger ett par byxor på tork på balkongen. Jag skrubbar diskbänken gång på gång, jag gör mat med massa ingefära i, massa chili i, så att det ska bränna bort det som gnager innifrån. Jag ligger med pannan tätt, tätt mot Pärs rygg så att lite av hans kraft ska stråla in i huvudet på mig. Jag byter alla handdukar i toaletten mot nya.

Det är meningen att det jag skriver ska vara inspirerande på nåt sätt men jag vet inte hur jag ska kunna inspirera när jag vissa dagar har ett hål i magen så stort att det känns som att jag ska ätas upp inifrån. Ibland känns det som att jag har så fullt sjå att hålla ihop mig själv och fungera som en normal människa att jag inte hinner med annat, speciellt inte att fungera som nån slags inspirationskälla. Jag väntar mig hela tiden att nån ska knacka mig på axeln och fråga vad jag riktigt sysslar med. Avslöja hela bluffen.

Jag lyssnar på Hole, på Drake, på Lana Del Ray. Skriver några ord, raderar några andra. Jag vattnar blommorna. Jag ljög när jag sa att jag hade bytit lakan, jag har tvättat de förra, men inte bäddat med nya än. Jag vänder på slantarna, försöker få det att räcka till, även sista veckan i månaden. 

Vet att det bara saknas den där slutklämmen på texten och när den kommer så faller allt annat på plats. Då kanske ångesten lyfter för den här gången. Jag byter lakan, byter handdukar. Äter ingefära, äter chili. Lyssnar på Lana Del Ray. 

 

7

Kommentarer

  • Tita

    27.02.2017 20:55 (27 dagar sen)

    Vet du Ellen, det här var det bästa på länge.


  • Maria

    27.02.2017 21:00 (27 dagar sen)

    Fy. Vet precis hur tungt det där och hur svårt det är att ta sig upp, att hålla huvudet över ytan. Men du ska veta att du inspirerar bara genom att skriva ärligt. Det är en skön lättnad att veta att man inte är ensam med den där tysta gnagande ångesten i magen. Det går över förr eller senare men den är så kvävande när den är på. Skulle jag se dig irf skulle jag definitivt knacka dig på axeln för att säga tack! Tack för att du skriver om när det inte bara är kul och solsken.


  • Milla

    27.02.2017 22:34 (27 dagar sen)

    Tack för det här. Tacktacktack. Och vet att du inte är ensam (visst vet du det redan, men..).


  • lovisa

    27.02.2017 23:28 (27 dagar sen)

    <3


  • M

    28.02.2017 00:03 (27 dagar sen)

    Håller med föregående talare. Bästa inlägget ever, eller på delad förstaplats med pengar-inlägget. Där ser man. Pengar och ångest. Livets byggstenar. <3


  • Malin

    28.02.2017 07:17 (26 dagar sen)

    Kram! Hoppas det lättar snart! Och som flera andra har skrivit: du är inspirerande oavsett vad du skriver!


  • Elsa

    28.02.2017 22:29 (26 dagar sen)

    så bra inlägg. igenkänning. <3


Skriv kommentar