Önskeinlägg: Quarter life crisis

tisdag 2 maj 2017 - 20:55 | 10 Kommentarer

När jag bad om önskerubriker på inlägg eller så fick jag den här kommentaren av "Lina":

Jag befinner mig just nu nere i något slags avgrundsdjupt hål där det känns som att jag saknar mening och riktning i mitt liv, någonslags quarter life crisis antar jag. Jag är inte olycklig, men jag är inte lycklig heller. Har du känt så? Vad gör/gjorde du då?

Oj söta vän, har jag nånsin känt så? Det känns som att allt mellan att jag var 13 och 27 var en enda lång kris. Jag ÄR en livskris. Men jag antar att du vill ha ett lite mer konstruktivt svar så jag ska försöka.

1548091 10151967780969107 1907309211 oJag vet att jag ser oförskämt fräsch ut här men det är mest studiobelysning. Jag är 25 och mitt i en livskris här. Foto: Petter Fällström

Det du måste komma ihåg för det första är att det är meningen att man ska krisa, speciellt som ung. Det är meningen att man inte veta in eller ut eller vad man vill. Det görs två miljoner filmer och lika många tv-serier om just de här krisande åren mellan 20 och 30 och det är ingen slump. Många kanske tror att tonåren på nåt sätt skulle vara den värsta tiden men tonåren är piece of cake jämfört med dina twenties. Det kan vara en tröst att se på typ Girls, New Girl, Friends, WHATEVER och känna att man inte är ensam om att fumla. 

Jag är ingen auktoritet på ämnet, jag är tyvärr inte nåt klokt gammalt gumm-träd som i Pocahontas men this I know: du behöver inte en riktning. Av två enkla anledningar:

1. När livet är som bäst så utvecklar det sig inte linjärt, det utvecklar sig som en bläckplump på ett par byxor; ojämnt och åt alla håll. Du ska inte till en viss hållplats där en annan, bättre, klokare version av dig själv tar vid och springer nästa etapp. Så funkar inte livet. Ditt enda jobb är att som bläckplumpen bli större och större och större. Du kommer alltid att va samma lilla fläck som du var i början. Men du kommer bli större, bättre och klokare när du växer.

2. Din rikting kommer att hitta dig. Oavsett vad du gör så kommer livet fortsätta och kalenderbladen trilla av. Under tiden ska du koncentrera dig på att ha roligt, pröva nya saker (det behöver inte va bungyjump i Bortre Indien, det kan vara en ny väg hem från jobbet), lära känna dig själv och väx, väx, väx. Plötsligt en dag kommer du upptäcka att du har en riktning. Livet ba händer och det spelar ingen roll vad du hade för riktning från första början. Så du kan lika gärna inte ha nån. Riktning schmiktning.

En annan grej jag tänker är på det här med att va olycklig versus att va lycklig. Du ska inte va olycklig. Att va olycklig en längre tid kan vara giftigt. Är du olycklig vill jag att du pratar med nån i din närhet om hur det känns. Men måste du vara lycklig? Nä, jag tror inte det.

Lycka är inte ett konstant läge. Lycka är små små bubblor som kommer upp till ytan ibland. Det räcker med dom små bubblorna. Du kan lära dig vilka saker som framkallar mer bubblor än andra, men du behöver inte va lycklig jämt. Så slappna av, det är okej att ha perioder i livet när det inte är så kul. Så länge det bubblar ibland.

Liten disclaimer: jag är så förbannat trött på självhjälp. Jag är så förbannat urled på hela det här hitta dig själv-skiten och mindfulness och jakten på lyckan. Jag tror inte på att "börja med dig själv". Jag lter kanske därför onödigt hård och du kan bra välja att skita i vad jag skriver för what the fuck do I know?! Men i alla fall, jag tror på att glömma dig själv för en stund. Ba skit i dig själv för ett ögonblick och gör nåt annat. Man måste inte analysera varje liten känsloyttring och man behöver inte må bra konstant. Meningen med livet är andra människor. Så enkelt är det. Skönt va, nu behöver du inte fundera mer på det :----)

Men du frågar vad jag gjorde när jag kände så. Så klart slappnade jag inte av, så klart väntade jag inte på att min riktning skulle hitta mig.

Istället så läste jag väldigt mycket böcker, såg en massa skräp på teve, gick igenom gamla dagböcker, pratade med en terapeut, slutade äta vissa saker och började äta andra, tvingade ut mig själv på promenader femton minuter varje kväll, stickade ett par vantar, färgade håret, ändrade om ordningen i bokhyllan, gick på en utställning, bråkade med en kompis, la en ansiktsmask, skrev en novell, prövade ett nytt recept, sökte in till en utbildning, skurade golven, lärde mig ta selfies, slutade dricka sprit, dejtade en som inte var min typ, åkte till Köpenhamn. Jag sökte. Jag växte. Jag spred ut mitt bläck på byxlåret. Jag håller på än. Det är först efteråt man ser vilken form det blir.

10

Kommentarer

  • Fanny

    02.05.2017 21:15 (3 månader sen)

    Men så fint inlägg! <333 Precis vad jag behövde läsa just nu som 27-åring, när man närmar sig 30 och tycker att man borde ha mer koll på vad man vill nu o i framtiden

    • Ellen Strömberg

      09.05.2017 20:04 (3 månader sen)

      Tack <3333


  • Ida

    02.05.2017 21:50 (3 månader sen)

    Och så blir många grejer bättre när man blir äldre (äldre som i 30+). Jag rekommenderar också att söka samtalshjälp i form av psykolog eller liknande om man inte kommer ur svackan/svackorna. Det kan vara just det man behöver. Promenader hjälper mig att hålla huvudet klart. När jag kraschade i depression hjälpte dock inget annat än medicin och terapi. Och sjukledighet. Men det liksom allt annat blev också bra till sist. Det blir alltid bra till sist. Det är min stora övertygelse.

    • Ellen Strömberg

      09.05.2017 20:04 (3 månader sen)

      Åldrande, terapi och promenader - det är den heliga treenigheten!


  • Karin

    02.05.2017 22:30 (3 månader sen)

    Så bra!! Vill bara ropa jaaa - just så där är det. Hälsar hon som är 30+ och lite mer. PS du liknar Adele helt sjukt mycket på det där fotot, menat som en komplimang :)

    • Ellen Strömberg

      09.05.2017 20:03 (3 månader sen)

      Tack och tack! Adele har jag fått höra ett par gånger förr, men jag ser det inte alls själv. Förutom eventuellt stylingen här men njäe.


  • Daniela

    02.05.2017 22:43 (3 månader sen)

    She's wise,that Ellen.❤️

    • Ellen Strömberg

      09.05.2017 20:02 (3 månader sen)

      Nåååå, gullo <3


  • Ida Nelson

    03.05.2017 08:53 (3 månader sen)

    Jag förståår inte varför ingen har berättat åt mig tidigare att twenties är kris deluxe. Nu i år har jag förstått det från lite olika håll, men jag e ju redan 27! Det sku ha lugnat stormarna lite, vill jag tro iaf, att höra det från början! Ser så framemot att så småningom få landa lite, i den jag är och det jag vill. Tack för tankarna!!!

    • Ellen Strömberg

      09.05.2017 20:02 (3 månader sen)

      Jag vet! Men kanske det är lika bra att man inte vet... Eller? Hur som helst blir det bara bättre. Kram!


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.