fredag 11 november 2016 - 23:46

Happy happy joy joy

Denna veckas nyhetsflöde har varit allt annat än muntert sen Trump vann presidentvalet i USA. Det har varit så överflödat med Trumpskrivelser att jag nästan missat ett par riktiga ljusglimtar. Synd vore det om det hände!

Det är så att jag blir sjukt glad när det går bra för någon jag känner. Det kan vara allt från nytt jobb, studieplats, hitta pengar på gatan eller sätta PB i knäböj. Vad som helst men glädjen smittar av sig.

 

Här kommer 5 saker från denna vecka som gjort mig superduperglad.

event media banner lrg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Sofie Lybäck har jobbat många gånger på Wasa teater och jag har haft nöjet att stå på scenen med henne ett par gånger. Hon jobbar STENHÅRT och är tokduktig. Så släpps nyheten om att hon är med i en Engelsk uppsättning av La Strada och ska turnera i England och slutligen spela 6 veckor på WEST END! Helt fantastiskt!

http://mytheatremates.com/news-oscar-winning-fellini-film-la-strada-gets-musical-
stage-premiere/

14856016 653812838114926 1870127927111006046 o

Jennie Von Storbacka släppte en ny singel, New Orleans. Den har en rytm och en melodislinga som är så jäkla medryckande! Ovanpå den ligger Jennies sång som balsam för öronen.

Lyssna här  https://open.spotify.com/album/6OfQ2thPhEHX1k4wADB5OF

 

cropVLBLOT 870724Pressbild

Patrick Jern har stått för de roligaste mellansnacken jag hört från ett bröllopsband (The Siewert Öholm Experience). Förutom det att han är en rolig och helskön typ får han också ESSM Award of Excellence för att vara den kunnigaste forskaren i europa inom sexualhälsa. Priset ges till en läkare eller forskare, som är under 40 år gammal, och som har gjort exceptionella framsteg i forskningen inom sexualmedicin. HEJA PUTTE!

http://online.vasabladet.fi/Artikel/Visa/121704

K3 6516Foto: Frank A Unger / Wasa Teater

Pleppo har premiär på Wasa Teater ikväll. 10.000 förhandssålda biljetter. Åt det säger jag bara: WOW! Och Ted & Kaj är så otroligt skickliga på det de gör, det är ett nöje att betrakta deras show. Man kan inte göra annat än gilla dom. Sen att de är fantastiskt fina människor skadar ju inte heller. Hurra för Pleppo! Ikväll går jag på premiären och gottar mig.

 

K3 6249Foto: Frank A Unger / Wasa Teater

Som grädde på moset så hade vi igår kväll vår tredje provpublik med Maskeradmordet. Det är så skönt att äntligen få lite publik att agera med, när det nu en gång innehåller interaktiva element. Efter föreställningen hade vi feedback tillsammans med de som varit och kollat. Det är så viktigt att få information om vad som fungerar och vad som borde förbättras eller förtydligas. Idag har vi första förberedande genrep på dagen. Det är sista gången vi kör utan publik. Efter det är det premiärvecka och premiär på fredag. Teatern har förresten en premiärbiljettstävling, kolla in den här: http://www.wasateater.fi/premiartavling/

 

Kan man vara annat än glad när det går så bra för människor i ens omgivning? 
Brukar du bli glad för dina vänner & bekantas framgångar och glädjeämnen? 

 

onsdag 15 juni 2016 - 00:01

Regler för familjeparkering

IMG 2944

 

Förra veckan blev det en hel del reaktioner med min satir om familjeparkering. Jag trodde inte att SÅ många skulle vara irriterade på samma sak som jag. Glädjande på det sättet att vi är många och trist för att det vi gör är att vara arga. Till en början försökte jag hänga med i olika diskussioner som uppstod på facebook men det blev bara för mycket för att hinna hänga på i debatten. Men visst är det kul när det börjar röra på sig litet?

Det handlar i grund och botten om att respektera varandra och att acceptera och följa regler.
Det handlar om att slippa vara rädd att ens barn smäller upp dörren i en annan bil. Eller att man själv skråmar en bil när man försöker krångla ut babyskyddet ur baksätet.
Det handlar om att inte behöva vara rädd att ens barn ska hamna under en backande bil medan man släpar butikskassarna till bilen.
Det handlar inte om det att jag som förälder förväntar mig att jag har en alldeles egen parkeringsplats vid varje butik.
Det handlar inte om att jag är lat och orkar gå 40 meter extra ifall alla närmare platser är upptagna. 
Det handlar inte heller om att de är nära dörren och att det är bekvämt. (På Prisma finns det förresten MÅNGA platser som är närmare än familjeplatserna)

Familjeparkeringen är en fin gest från butikernas sida (för att locka dit storhandlande barnfamiljer) och det uppskattar jag. Det behöver inte finnas 200 platser nära dörren. Några räcker hur bra som helst. Är de upptagna när jag kommer dit tar jag bara en annan plats. Inget problem med det.

Så vad är det då som jag och många andra blir irriterade på? Jo det är när de platserna som är reserverade för småbarnsfamiljer, är upptagna av andra än småbarnsfamiljer. Varför ska det vara så svårt? Här om dagen fick jag äta en näve Rennie i bilen för att överleva. En bil med två bilbarnstolar gled in på familjeparkeringsplatsen brevid den jag höll på att backa ur från. Ur stiger en man och kvinna, låser bilen och går iväg. Inga barn i bilen.

Japp! INGA.BARN.MED.ÖVER.HUVUD.TAGET! Det här var alltså månniskor som borde veta hur jobbigt det är att släpa på två trotsande ungar och veckans storhandel och försöka klämma in allt i en 10cm dörrspringa brevid en felparkerad Passat. MEN NEEEJ. Hänsyn för andra? PFFFT! Jesus! 

 

Så, vem FÅR parkera på familjeparkering? När man tar mod till sig och säger "SNYGG FAMILJ GUBBTJYV!" åt taxichauffören som snedparkerat i familjerutan? Vad ska man hänvisa utbrottet till? Ja det finns inga nerskrivna regler någonstans så det är fri tolkning för var och en. I stora drag är nästan alla överens. Sen går det att böja lite åt vilket håll man vill när det gäller andra.

 

Såhär tycker jag reglerna kunde se ut.

Du får parkera på familjeparkering om du har med dig ett eller fler småbarn.
Lite gråzon för mig är om någon har svårt att ta sig fram, t.ex. går på kryckor.
Övriga får parkera på vanlig parkering.

Enkelt och fungerande, eller hur? Hur ser dina regler för familjeparkering ut?

måndag 25 april 2016 - 23:01

Att nollställa och ladda om

Ibland är mitt arbete väldigt hektiskt, framförallt under slutskedet av en repetitionsperiod. All vaken tid kretsar kring föreställningen vi repeterar. Och det är inte bara på arbetstid. I pauserna mellan repetitionerna, på morgonen vid frukosbordet och på kvällen när jag promenerar hem, innan jag somnar. Hela tiden funderar jag på någon scen eller pluggar in repliker. Hjärnan går mer eller mindre på högvarv nästan dygnet runt. I långa loppet orkar ingen med det om man inte har verktyg att hantera det med.

Vi hade för ett par år sen en föreläsning på teatern med Christoph Treier. Från den föreläsningen fick jag med mig bl.a. det att man kan sätta upp stora mål och små delmål under t.ex. ett spelår. Jag tror att jag gjorde nåt sånt innan, undermedvetet och slumpmässigt. Efter föreläsningen hade jag ord och namn på vad jag gjort och mera exakt än slumpen. Jag har lite anpassat råden för att de ska fungera bäst för mig. Det kan hända att de bryter lite mot vad Christoph sa den dagen men hittills har det funkat bra.

BQ3 1147

Såhär ser mitt spelår ut

Ett spelår är från 1:a augusti till 31:a maj. Mitt allra största mål är sista föreställningen i maj. Min energi och ork måste räcka ända till den, punkt slut. Efteråt får jag vila två månader. Mitt första delmål är höstens första premiär. Detta spelår var det 12:e september. Fram till 12:e september hade jag alltså en intensiv period. Jag visste också att under den perioden så fanns konstens natt och en spelårsöppning med alla repetitioner och tillbehör. Det ingår i 1:a delmålet så att säga.

När delmålet är nått är det bara att pusta ut och försöka ladda om innan nästa projekt börjar. Jag har för mig att Christoph pratade om att man behöver 6 veckor för att helt ladda upp. I höstas hade jag tre dagar innan nästa projekt började. Tre systrar och en berättelse, dvs andra delmålet hade premiär 7:e november. Som andningshål i repetitionerna var faktist att få spela föreställning. En sorts rutin i vardagen. En föreställning lever i viss mån lite här och lite där men i det stora hela går det i samma spår, i jämförelse med repetitioner då.

Efter 7:e november var det bara föreställningar, sångrep och möten fram till 7:e december. Då hade vi första repetitionen för julkonsert med Lytts och vänner. Tiden mellan Tre systrar och en berättelses premiär och första julkonserträknar jag på sätt och vis att det var en uppladdning, även om jag övade sång dagligen och spelade föreställningar. Sången är såpass ny för mig och det bryter mer eller mindre helt från teatern. Det ger avbrott från jobbets vardag och på samma gång ny energi.

Vårens nästsista stora projekt var Pippi Långstrump. Vi inledde repetitionerna 11:e januari och premiären (delmål 3) var 16:e mars. Precis som delmål 1 och 2 så spelade jag föreställning samtidigt som vi repeterade. Oftast är vårproduktionerna fysiska och kräver mycket tid och ork på alla plan. Men så länge jag har ett mål går det att bita ihop för jag vet att efter premiären får jag vila. Under våren har jag okså varit dragare för Ernst Underbar, det har varit en liten ventil där jag fått lätta på trycket litet och pjasa loss. Även om vägen dit varit extra tung. Vi gör nämiligen allt med Ernst Underbar utanför arbetstid (=nätter).

Sista delmålet är att orka spela “Pippi” till sista föreställningen, som också är stora huvudmålet. Just nu har vi ca 50 föreställningar inprickade. Minst en per dag måndag till lördag. Som mest spelar vi 9 föreställningar en vecka. Samtidigt börjar vi bekanta oss med höstens material. Vi läser manus och har möten.

DSCF1307

Hur får jag det här att funka?

“Oj herregud, är det såhär galet?” Tänkte jag när jag nyss läste vad jag skrivit. Det sitter ju i ett och projekt överlappar varandra huller om buller. Hur orkar jag? Svaret är enkelt: När jag jobbar med delmål ett så stänger jag av alla andra delmål. Varför ska jag tänka på vårens produktioner när jag repeterar höstens? Samma gäller delmål två, tre, fyra osv.. Inget annat delmål kommer in i skallen då heller. Nu i maj jobbar jag vecka för vecka, jag behöver inte oroa mig idag för den veckan då vi spelar 9 föreställningar. Det hjälper ju inte mig nu att oroa mig över den?

Det FÅR nog komma in småprojekt. Allt är hanteringsbart till en viss grad men oftast blir jag stressad om det kommer hinder med småprojekten. Det som gör mig helt knasig i skallen och slut är om det kommer något efter stora huvudmålet. Vi har ett par möten sista veckan i maj faktist men de är så avslappnade att det är bara trevligt att träffas och “kaffa” med kollegorna.

Jag minns när vi gjorde första trailern till Edith – Skrattande strimma av schalkananssol. Den gjordes sista veckan i maj. Jag hade ingen aning om det och blev helt mosig i skallen när jag fick veta..typ samma vecka. Min uppgift var att läsa en dikt. EN dikt som i normala fall inte är några problem att memorera och läsa. Jag minns inte ens vilken det var, men det var så fruktansvärt tungt att göra det. Huvudet orkade inte alls, det var svårt att memorera den och jag fumlade med orden. Det hela tog kanske 10 minuter men jag var helt slut efteråt. Varför? Jo jag hade redan haft mitt stora mål för spelåret, energin var slut.

Som tur är så har vi väldigt bra planering på Wasa Teater. Redan nu pusslas nästa år ihop och inom maj får vi en lista med årets viktiga datum. Det är allt från premiärer till repstarter till workshoppar. Med bra planering är det lätt att mentalt förbereda sig och orka ett spelår till.

 

tl;dr det är lättare att lägga räls i rasande fart om man  har en slutdestination.

BQ3 6187

måndag 4 januari 2016 - 22:43

Förstahjälpkurs

img 2107

 

Igår hade vi förstahjälpkurs på teatern. Det känns tryggt att få uppdatera sina kunskaper både i teori och praktik. Som exempel tänker man kanske på att det är någon i publiken som behöver hjälp. T.ex. ramla i trapporna, hjärtattack eller andra sjukdomsanfall.

Också vi som springer i kulisserna i mörkret råkar ut för ett och annat. T.ex. när vi spelar nån musikal eller annat med mycket hopp och spring. Då brukar det gå åt en hel del ispåsar. Ibland när man kommer till repetition eller föreställning sticker linimentångorna i ögonen :) Folk sträcker sig och stukar både det ena och det andra. Nu har vi iallafall uppdaterat kunskaperna så alla vet vad som gäller när olyckan är framme.