torsdag 19 oktober 2017 - 06:00

Jag videochattade och skrattade som aldrig förr.

Hade du bott granne med mig igår kväll så hade du hört världens ljud från min lägenhet. Ett ylande skratt som framkallar tårar av glädje och magknip av vad man har skrattat. Hade du blivit riktigt nyfiken och tittat in genom fönstret, så hade du sett mig gapskratta åt ipaden. 

Orsaken? Jag videochattade med mamma.

 

Den uppmärksamma har kanske lagt märke till att jag bytt till en lite mer normal bloggheader. Nå, detta är allt annat är normala bilder ni ska få se i detta blogginlägg. Trots att det här är det normalaste ni någonsin kommer att se mig. 

 

jagochmamma 1

 

Glömde ganska snabbt bort vad vi egentligen videochattade om först, när jag fann tillsammans med mamma, alla roliga funktioner man kan ha på sina ansikten. Som den här, där man får världens största och gladaste smajl, trots hur arg man än försöker se ut. 

 

Jag skrattade så tårarna sprutade. För där satt jag och mamma, 140 kilometer ifrån varandra, med världens största smajl och bara skrattade.

 

jagochmamma 2

 

Mamma hittade en knapp på sin videochatt, så hon började fånga en massa bilder av mig, medan jag fortsatte skratta. 

På sista bilden så håller Mr Fantomen på att somna, för han tröttnade tydligen snabbare än jag. Passligt nog är även mamma en katt. HAHHAAAAAA.

 

Nu måste jag framöver:

1. Alltid och endast videochatta med mamma,

2. och alltid ha ett filter på mitt ansikte. Med det gladaste leendet du någonsin sett.

 

onsdag 18 oktober 2017 - 17:01

Försenad födelsedagspresent.

Av Fredrik fick jag till födelsedagspresent en Bullet Journal, och en till present jag fick vänta på i nästan en månad. Igår fick jag den. Problemet när jag måste vänta länge på en överraskning är att jag hunnit fantisera ihop flera teorier om vad överraskningen kan vara.

 

Först börjar jag tänka lugnt och logiskt, som typ ett nytt stativ till kameran. Sen gick tankarna vidare till Robbie Williams nya cd som släpptes nyss. Eller var det ännu en till Bullet Journal, med den färg jag först ville ha, men som för tillfället var slut i lager?

Sen går det lite överstyr och jag blev hundra procent säker på att jag får en hund. Vad skulle man annars behöva vänta så länge på?! Hade nästan dåligt samvete den kvällen det var usligt väder utomhus, och jag var lycklig över att inte ha en hund att gå ut med.

 

Nå, igår behövde jag inte fantisera mycket längre. Jag fick min försenade födelsedagspresent. 

 

 

ÄKTA SKOGSHUGGARBYXOR!

Så nu när jag fixar ved inför vintern behöver jag inte vara rädd att såga av mig benen. Som typ sist, då det såg ut så här: KLICKA HÄR FÖR ATT SE MIG VARA LIVRÄDD.

 

IMG 8608

 

Skoghuggarbyxor har inbyggt foder med typ järn eller något som förhindrar att motorsågen skadar mig. Jag tänker som inte prova med flit, utan litar på att de funkar. 

 

Lycklig stod jag utomhus igår och poserade som modebloggarna gör framför kameran. Dessa byxor är gröna med detaljer av orange. Bekväma, samtidigt som man får en snygg rumpa i dem. Hängslen, även de i färgen orange, så de hålls på plats. Behändiga fixor och knappar på sidan om byxorna.

 

Typ så skulle det låta om jag vore en modebloggare.

 

IMG 8611

 

Hur som haver är jag nöjd, och kommer ha användning av dessa byxor. 

Gäller ba för mig att få igång motorsågen nu.

onsdag 18 oktober 2017 - 11:02

Jag är ledsen över vad du varit med om.

Lovade ju er att visa när jag modellade lite framför kameran igår, och det är på kommande. Men det här är lite viktigare.

Nu i och med att det står #metoo vart jag än vänder min blick på sociala medier, kan jag inte undgå att tänka på alla de som är tysta. Alla som ännu inte vågar tala. Som det är fortfarande för nära själen, för att våga yttra högt vad man varit med om.

Som nu får gamla sår uppskrapade, och måste åter igen uppleva och överleva de sexuella trakasserier och övergrepp de varit med om.

 

Det här inlägget är till er.

 

Jag är ledsen. Även om det inte är jag som ska be om ursäkt, utan personen som gjort dig illa, så är jag så ledsen för vad du upplever. Vad du varit med om. Det finns ingen ursäkt i världen som gör det okej vad som hänt dig.

Det finns inget som kan ta tillbaka det som hänt, men jag hoppas du finner styrkan att orka ta en dag i taget. Inget av detta som har hänt är på ditt ansvar. Det är inte ditt fel. 

Det enda det är, är förjävligt. Jag och många andra står redo för att stå vid din sida. Som fortsätter kämpa för din rätt när du själv inte orkar.

Du är inte ensam.

 

 

Lita  på  magkänslan: Det är bara du som har rätten och kan bestämma vad som inte känns bra. Säger din magkänsla att något är fel, så ska du inte tveka eller överlägga ifall du bara överdriver.

Säg  ifrån: Skickar någon sexuella meddelande åt mig på privatmeddelanden så 1. blockar och anmäler jag utan en minsta eftertanke eller/och 2. skriver ”Skriv aldrig mer så här åt mig”, om jag är på humör för det. Tar någon på dig, säg nej. Beskriv att det känns obehagligt och du inte vill. Sak samma om det är en främling eller din partner. Det är din kropp och du bestämmer över den.

Annars funkar det lika bra att springa iväg, bita, sparka och riva.

Berätta  för  någon  annan: Berätta för någon du kan lita på. Det kan vara din mamma, partner, kompis eller till och med chef. Det viktigaste är att du berättar för någon, så du inte behöver bära detta ensam.

Ventilera: Tillåt alla känslor du känner, och beskriv hur du känner. Det kan vara vanligt att du känner skam, hur knasigt det än låter. Detta är inget du själv har gjort, utan det någon har gjort åt dig. Och det någon gjort åt dig är så fel och borde inte få ske åt någon.

Anmäl: Att anmäla låter kanske som extra onödigt arbete eller något som sist och slutligen inte hjälper. Men ändå, anmäl! Bli inte en siffra i mörkertalet, utan anmäl, så förövaren blir en siffra i statistiken över de som utsätter andra för sexuella trakasserier och övergrepp.

Ta gärna med dig någon du litar på när du gör din anmälan, som kan stötta dig. Det är inte det lättaste att anmäla din partner, familjemedlem, vän eller främling. Men gör det. För din egen skull.

 

 

Och vad du än sist och slutligen gör, så vill jag upprepa det jag skrev igår:

Det någon annan gjorde åt dig, var aldrig ditt fel. Aldrig.

 

onsdag 18 oktober 2017 - 06:00

En kattbild, en bra start på dagen.

Minns någon av er vad jag gjorde varje dag förra årets december?

Jo, jag delade med mig av en kattbild per dag. Om det är något som gör en människa lugn i själen, så är det att se på djurbilder. Speciellt katter.

Därför får ni nu se två bilder av Mohicana, som myser det sista ur vår nuvarande soffa. Vimpeli vad jag längtar tills vi får vår nya soffa, så ni får se hur fantastisk den är. Efter att detta husbygge är klart så har jag planerat att spendera all min tid på soffan. För det är jag värd.

 

Vill ni inte se katter, utan hellre mig som försökte vara lite av en modell igår, så får ni titta tillbaka om några timmar. Det blir roligt. 

Tills vidare, ha hand om er. 

 

Kram.

 

mohicana 1

mohicana 2

 

 

tisdag 17 oktober 2017 - 16:26

Jag kommer aldrig att vänja mig.

När jag för 11 år sedan flyttade till Vasa, sa jag att jag aldrig kommer att vänja mig vid att höra ambulansen köra utanför fönstret varenda evigaste dag. Jag blev van, och tyckte det var intressant att se alla byssbor springa ut till vägen här i Petalax, när ambulansen körde förbi.

Idag är jag en av dem.

 

Men trots att man får förändras och inget är skrivet i sten, så finns det vissa saker jag aldrig kommer att vänja mig vid.

1. Att bo i en by där kyrkklockorna slår för varje byssbo som lämnar detta jordeliv. Det är som både fint och skrämmande på samma gång att detta är en grej. Men att bli väckt av det sorgligaste ljudet av tunga klockor blir jag aldrig van med.

2. Whiskey. Jag ogillar allt med den. Smaken, doften, allt. Speciellt efter att jag arbetade på pub och en flaska whiskey gått sönder bakom baren. Var halvt full och illamående efter att ha gått runt i whiskeyångor halva natten, och kan inte vara närmre än fem meter ifrån ett whiskeyglas idag.

3. Haschtaggen #metoo, och vad den står för. Inte för att det kom som en överraskning, egentligen, att se alla kvinnor på min facebook dela med sig av dem. Jag tror till och med mina förfäder mött samma öde som jag och många andra, och blivit utsatta för svinaktiga karlar. Men jag kommer aldrig att vänja mig vid sexuella trakasserier eller normalisera att det är ett "karlabeteende". Det är ba skitbeteende mot en annan människa. 

Och nej, det är inte alla män. Men knappast är det heller en och samma man som sexuellt trakasserat eller tagit självbestämda rättigheter över en annan människas, kvinnas, kropp, som nu får alla att prata öppet om vad de varit med om.

Jag kommer aldrig att blir van, och det ska du inte heller behöva bli. Framtidens ungar ska inte behöva gå i samma fotspår man nu gått i evigheter, och ens på något sätt normalisera ett sånt beteende.

 

Det jag däremot kan bli van med är att se människor finna den styrka att stå upp för sig själv och andra. Det gillar jag.

 

Ps.
Det någon annan gjorde åt dig, var aldrig ditt fel. Aldrig.

 

 

Nu måste jag sluta blogga, för råkade skära upp långfingret (blev så till mig) på min smoothiemixer, och nu är det lite blodbad. Ta hand om er.

 

metoo

tisdag 17 oktober 2017 - 11:52

Flawsome.

Nu är det dags åter igen att ta en titt i min Bullet Journal. Själv kan jag inte få nog av att se hur andra planerat sin vecka och ritat i sin bujo, så absolut delar jag med mig av hur jag gjort. Dock behöver jag er hjälp denna vecka.

 

Ni som sett mina senaste veckor i min Bullet Journal, har kanske lagt märke till att jag vill ha stora ytor att skriva på. Denna veckan blev det lite mindre ytor, eftersom jag valde att göra dag och datum stort, och märkte med detsamma att det inte passade mig. 

Redan gårdagen, som var en ledig dag och allmänt lugn dag, blev fylld med text i ett huj.

 

Så nu frågar jag er om inspiration för nästa veckas design. Hur ska jag göra en snygg, minimalisk och funktionell design? Vill ha mycket plats att skriva på. Har jag inte mycket att göra, så vill jag ändå ha möjlighet och plats att skriva några rader om dagen som varit.

Skriv alla era tips eller skicka bilder via meddelande på bloggens facebooksida: Här är bloggens facebooksida.

 

BulletJournal Vecka42 1

 

Även om denna inte var den mest funktionella för mig, så var den absolut en av de snyggaste jag gjort. 

Ritade en drömfångare med månen, och använde mig av silverpenna för detaljer. I slutet av sidan skrev jag ett roligt ord jag hittade på google:

 

Flawsome

an individual who embraces their "flaws" and knows they are awesome regardless.

 

BulletJournal Vecka42 2

 

Här är den vackraste drömfångare jag ritat någon gång. Det är så avkopplande att få rita små bilder, så det ska jag försöka få med i framtida veckodesigner i min bullet journal.

 

tisdag 17 oktober 2017 - 06:00

Nyttiga nuggets - recept.

Det blev en lite dramatisk middag igår. Trodde för en sekund att lägenheten skulle brinna ner, och det gick ungefär till på samma sätt som den gången jag av misstag fick spisplattan att brinna. Läs om det här.  Vilken tur att Fredrik var nära, så efter att jag ropat till rejält kom han till undsättning. Som alltid. Tack. 

 

Så sist och slutligen gick allt gick bra, och det blev så gott att jag vill dela med mig av receptet som är superenkelt att göra! Dessutom är det socker- och glutenfritt. Så länge du kan äta kött, mandel & ägg så är det ba att hugga in. För det är typ de enda ingredienserna jag använde mig av.

 

Först och främst. Bli inte rädd för det där med att jag var rädd att lägenheten skulle brinna ner. Tror att det var något fel på oljan, för det skummade?! Googlade att det kan betyda att oljan är gammal, men den var ju splitterny från butiken?! Till och med bäst före datumet var någon gång 2019. 

Men förutom det lilla dramat, så fick jag faktiskt till en middag, och det blev jättegott.

 

 

Så är du redo för goda och nyttiga nuggets nu?

 

lchf nuggets 1

 

Ingredienser:

  • 2 ägg
  • 2 dl mandelpulver (eller mandelmjöl, typ samma sak)
  • Kyckling i valfri smak och storlek
  • BRA olja att fritera i. VIKTIGT!
  • Salt och valfri kryddsmak (jag valde grillkrydda)

 

  • Fritös eller kastrull att fritera i. Jag använde mig av vår fritös.

 

Gör så här:

Knäck två ägg i en skål och häll i mandelpulvret. Tillsätt lite salt och krydda. Rör om tills allt är en fin smet. Nu är det dags för köttet! Jag hade köpt kycklingfilé med vitlök- & örtsmak. Med en sax klippte jag kycklingen i passliga nugget-bitar. Sen la jag allt kött i skålen och såg till att allt kött fick smeten på sig.

 

Sen var det dags att fritera. Passlig mängd bitar fick åt gången puttra runt i den brännheta oljan tills de var helt färdiga. Se till så du har koll på oljan, eftersom det är farliga saker. På riktigt.

Jag extrakollade med den största kycklingbiten att den var helt och hållet färdig.

Efter att de är klara låter du dem bli mindre flottiga på ett par hushållspapper, under aluminiumfolie så de hålls varma. Sen är det dags att hugga in!

 

Bon appétit!

 

lchf nuggets 2
Jag dippade mina nuggets i en barbeque-chipotle sås.

 

Efter igår så längtar jag mer än någonsin efter vårt nya kök. Även om det är sällan jag gör mat, så kan jag trots allt göra god mat. Tror att ett alldeles eget kök, med bra arbetsytor, får fram matkreativiteten inom mig. 

 

måndag 16 oktober 2017 - 13:45

Jag fick en panikattack.

Ena stunden står jag i kön till kassan och allt är bra. Andra stunden så känner jag hur jag inte kan andas. Jag får värmeslag och behöver klä av mig jackan för att få luft. På överläppen finns droppar av svett, och jag känner hur ben och armar domnar bort.

Är så yr att jag behöver ta tag i mig i bänken rullbandet är på. Nu svimmar jag, tänker jag. Om några sekunder ligger jag på det smutsiga butiksgolvet avtuppad, och det skulle ju vara onödigt. 

 

Är det nu jag dör? Är det en hjärtattack som tar mig?

Nej. Det är bara en panikattack.

 

Jag har sedan liten upplevt panikattacker. Fast då var jag för liten att förstå vad det var. Oftast vid förändring, som t.ex vid en resa eller flytt fick jag panikattacker. Vid extra mycket stress är jag mer mottaglig för dessa känslor, och jag har lärt mig identifiera var som pågår. Trots att man för stunden tror att man ska dö. 

Tankar som ”Håller jag på att bli galen? Vad ska andra tänka? Syns det på mig att det är en panikattack som härjar i kroppen?” snurrar i samma takt som världen, samtidigt som man bara försöker överleva.

 

Som för många andra, så kom den här attacken som en blixt från klara himlen. Jag var inte förberedd och det är inte något som med detsamma märks på en utifrån. Det är på insidan det stormar. Kroppen sätts ”oprovocerat” i ett fly, fäkta eller dö tillstånd, och det du upplever är det man skulle uppleva om man mötte en vild lejonhona. Bara att då skulle dessa känslor vara förväntade för situationen.

Att stå i en kö och plötsligt känna att livet hänger på en tråd, är inte det man förväntar sig.

 

Det är väldigt sällan jag är så öppen med mina panikattacker, bara för att jag har varit rädd för vad andra ska tänka.

Idag är jag inte rädd. Behöver skriva av mig, och tror att många behöver få läsa detta. För jag är inte ensam. Du är inte ensam. Alla kommer vi att uppleva minst en panikattack under vår livsstid, och jag vill att du då ska veta att du inte kommer att dö. Du är inte galen. Det kommer att gå om.

 

Vare sig det är arbete, pengar, livsförändringar eller bara dåligt med sömn som orsakar dessa känslor, så vill jag att du ska veta att du är fullkomligt normal.

Att allt blir bra.

 

Det skulle vara enkelt för mig att ta avstånd från det som kan trigga panikattacker. Men istället för att begränsa mig, bara för att jag är rädd att uppleva dessa panikattacker, försöker jag samla mina tankar. Efter att allt lugnat ner sig fick jag tid att reflektera vad som nyss hänt. Varför och vad var det som fick mig att må så här?

När man tror man ska dö, så ser man allt mycket klarare. Vad det största ”problemet” är som ger en stress.

 

Jag vet att den enda som har makten att få en förändring i mitt liv, är jag själv. Jag bestämmer hur jag mår, och det är bara jag som kan se till att få bort lite tyngder från mina axlar.

Dessutom, jag är helt okej, trots att jag kan uppleva panikattacker. Det är min kropps sätt att sätta ner foten, när jag inte riktigt kan göra det själv.

 

 

Upplever du en panikattack är det här min första hjälp till dig:

Djupandas. Du överlever. Allt är okej. Du är okej.

 

16.10.2017

För att avdramatisera detta blogginlägg och panikattacker överlag, så delar jag med mig av denna bild jag fotograferade av mig & Mr Fantomen idag.

 

Djupandas, le och ta en dag i taget. Ibland behöver du ta en sekund i taget, och det är helt okej.

 

måndag 16 oktober 2017 - 06:00

Det blir så grymt bra.

Några blev något förvirrade när jag i torsdags visade vår takpanel. Eller rättare sagt, hur vi lägger takpanelen. Nå, blev ni förvirrade då, så får ni fortsätta bli förvirrade idag. Jag har flera rum att visa er.

 

Vi fick klädkammarens tak färdigt redan på torsdagen, så vi fortsatte med detsamma till nästa rum. 

 

15.10.2017 1

Den stora högen av 700 kilo takpanel blir allt mindre för varje dag.

 

Medan jag arbetade kvällsskift på lördagen, så jobbade Fredrik för fulla muggar att lägga takpanel i "barnrummet". Han lyckades helt ensam få hela rummet färdigt innan mitt skift var över, och det blev så bra. Jag var inte alls förberedd på att han skulle ha fått ett helt rum färdigt medan jag var borta (det var ogjort när jag for i arbetet), och det var den bästa överraskningen jag kunde få efter en lite tyngre dag allmänt.

 

Nu är det bara golv, tapeter och lister så är rummet helt och hållet färdigt.

 

Den där stora fyrkanten ni kommer att få se i princip varje rum är för lampan, och lugn ba. Vi har allt på koll och det är meningen att fyrkanten ska vara så där stor. Ni lär se sen varför. Om inte någon nu lyckas lista ut det innan allt är klart. ;-)

 

15.10.2017 2

Detta rum är helt och hållet klart. 

 

Det här mitt blivande kontor. Även här är takpanelen på plats. Efter golv och lister så är detta rum färdigt, och redo att få skrivbord och dator på plats. Ska försöka hitta andra möbler också, men man kan ju börja med det viktigaste: datorn.

 

Jag visste inte riktigt hur det skulle gå att lägga takpanel. Hur lång tid skulle det ta? Skulle det vara svårt? 

Nå. Visade ju sig att Fredrik är en mästare på att lägga takpanel, så det här går undan.

 

En dag i taget, och det blir så jäkla bra.

 

söndag 15 oktober 2017 - 20:33

Det vackraste norrskenet.

Fredagen den trettonde är en otursdag för många. Har man inte lyckats råka ut för något, så är det bara för att man trippat på tå hela dagen. Helt ärligt så minns jag inte mycket av fredagen, för det enda jag la på minnet var det som hände i slutet av dagen.

 

Norrskenet.

 

För första gången på ett år så fick jag äntligen stå under det vackra spektaklet som universum bjuder på. Det slutar som aldrig att vara magiskt för mig, och kommer nog alltid att förbli det. Vi döpte till och med marken vi äger och som huset står på, efter norrskenet.

 

Tyvärr så har mitt stativ till kameran varit sönder i flera månader, och hösten kom så snabbt på att jag inte hunnit köpa ett nytt. Men jag fick vara uppfinningsrik och fick till två bilder ändå.

 

Njut.

 

Norrsken 13.10.2017 1

Norrsken 13.10.2017 2

 

Observera Leila & Mr Fantomen som höll mig sällskap under norrskenet. De är alltid med mig.