tisdag 27 september 2016 - 11:00

Skamligt med säkert sex?

Många unga har inte råd med säkert sex, läser jag på yle. Det är Väestöliitto som tycker att unga borde få preventivmedel gratis.

 

Det har alltså börjat en kondomkampanj i högstadium. BRA, tycker jag. Jag skulle gärna gå runt i högstadium och dela ut kondomer till var och varannan människa. Berätta om säkert sex och de möjligheter som finns. Inte för att jag vill de ska ha mer sex, utan att jag vill att alla ska ha möjligheten till mer säkert sex. Speciellt unga människor som kanske inte vågar fråga sin förälder ifall de kunde få någon kondom. Inte för att de ska ha sex med detsamma. Men ifall att. Man planerar liksom inte dagen för sitt första samlag.

Varken hpv-vaccin eller preventivmedel innebär att en människa skulle ha mer sex än de som inte skyddar sig alls.

 

Så klickade jag in mig på kommentarsfältet, för får alltid lite inspiration till blogginlägg av att läsa var som pågår i andras huvuden.

 

De första två kommentarerna funderade varför man delar ut kondomer till åttondeklassister. Är man ens mogen att ha sex i den åldern? Varför vill ministeriet uppmuntra barn till sådant som hör till vuxenlivet?
Svar: Många unga har sin sexdebut i högstadiet. Kanske inte alla rullar runt mellan lakanen i åttan, men varför inte vara snabb att informera och ge möjligheterna för personer som ska ha sex inom några år, hur de är säkra när de väl bestämmer sig för det? Jag ser hellre att en femtonåring får en kondom än att behöva genomgå abort eller få könssjukdom.

 

En person tycker att det vore bättre att erbjuda gratis p-piller till alla flickor under 20.
Svar: *tar ett djupt andetag, räknar till 10*
Att dela ut endast p-piller sätter endast ansvaret hos flickor. Att det endast är flickans fel ifall hon blir gravid.
Alla klarar inte av p-piller som är fulla av hormoner. Jag är en av dem. Har mått rent sagt förjävligt de gånger jag testat på p-piller och mini-piller.
P-piller skyddar inte mot könssjukdomar.
Och jag är faktiskt mer rädd för de läkemedel som rubbar min normala kroppsfunktion, än en kondom.

 

 

Nej hörni. Unga har sex. Så är det bara. Så istället för att gräva huvudet ner i sanden:
Köp kondomer till dina barn eller yngre syskon, våga prata om säkert sex och skuldbelägg aldrig en ung människa som ändå kanske blir gravid eller får en könssjukdom. 
Bygg upp en tillit mellan den unga och dig (även om det inte är det lättaste att nå fram till en tonåring), så hen kan komma till dig för att be om råd eller kondomer. Och prata lite till. Även om du kanske inte får svar, når du kanske fram.

 

Sex är inte något att skämmas för. Verkligen inte säkert sex.

tisdag 27 september 2016 - 07:00

Bästa loppisfyndet!

Igår var jag på loppis. Mest på jakt efter nya kläder åt mig, men där var det ingen lycka. De kläderna som inte var noppriga eller urtvättade med svettfläckar, kostade lika mycket som splitternya kläder. He va na. 

 

Missade säkert många skatter igår, för när jag fokuserar på något så är det som att mina ögon inte ser något annat än det jag är på jakt efter. Igår ville jag tydligen bara se kläder. Vilken tur att kärleken var med mig igår.

Medan jag stod och velade över en stickad tröja  (den kom inte med hem)  fångade han min uppmärksamhet med att visa mig en skatt.

 

HORN!  FÖR  BILLIG  PENG!

 

Nu är jag inte expert, men gissar på att det är ett hjortkranium. Vackert med symmetriska horn.

Vi har från förr ett stort älgkranium här hemma  (också ett loppisfynd)  som jag målat vitt, och kommer göra samma med detta kranium. Sen ska vi pryda vårt framtida hem med kranium på väggarna. Vad passar nu bättre än det när vi kommer att bo vid en skogskant och kanske får livslevande älgar i trädgården? ;)

 

 

Vilket är ditt bästa loppisfynd?

Det här är mitt.

 

 

 

IMG 8231

IMG 8240

IMG 8246

måndag 26 september 2016 - 12:02

Sitter ditt värde i en siffra?

Ska iväg på ett viktigt möte, och har inte den tid jag vill för att dela med er av kloka tankar och insikter om livet. Därför är det prima att redan för två år sedan funderade jag mycket. Den här texten är skriven 26.9.2014. 

 

 

"Hörni gott folk. NU är jag färdig med skolan. Helt och hållet. Gick ju riktigt bra. Högsta betyg. Igen. Grattis till mig! Närvårdare med kompetens inom äldreomsorg. Oujee! Men till lite mer allvarligare saker, och ett himla långt inlägg.

 

När jag började de sista månaderna av skolan så hade jag ett samtal med en av lärarna, som kollade igenom mitt betyg och sa att hen inte visste om hen skulle berömma mig för betyget eller bara vara tyst. För jag har bra betyg. Och i många fall kan det betyda att personen i sig arbetar slut på sig. En människa som tror att ens värde egentligen sitter i siffran på pappret. Men ens värde sitter ju inte i betyget. Eller hur duktig man presterar i något. Men jag bara skrattade. För så är ju inte fallet. Orsaken till de fina siffrorna beror på att jag själv varit sjuk, ätit mediciner, har erfarenhet, studerade som vuxen och var intresserad. Och talang, hähä.

 

Men ända sedan man var liten så har man blivit betygsatt. Klisterstjärnor när man varit duktig i dagis (= suttit stilla, tyst och inte rivit nån i håret). Samma sak i skolan. Glada och sura gubbar enligt hur duktig man har varit. De betygsätter ju för tusan ens beteende. Och vi lär oss att vi ska göra eller vara på ett visst sätt för att vara "bra". Siffror som visar på vilken skala man är på. När jag för 10 år sedan skulle söka in till min första yrkesskola så fick jag höra att jag kunde få det svårt att slippa in, på grund av mitt medeltal. Hahaha. Jag slapp in till två skolor. ;) De berodde inte på mitt betyg. Utan att jag var mig själv och visade att det här var något jag ville och vågade satsa på.

 

Men skulle jag inte ha redan då trott på mig själv. Tagit åt mig av vad skolhandledaren sagt, så kunde det ha gått dåligt. Allt för många blir utbrända redan i unga åldrar, på grund av att de vill prestera på topp i skolan. De jämför betyg, provsvar och vad man skrivit i uppsatser. Till och med i vuxen ålder. Och jag undrar varför.

 

En liten tanke är att skulle kanske folk hamna mindre utanför samhället, ifall vi inte tittade så hårt på betygen. Att alla hade rätt till att studera det de önskar. Att folk ska sluta ha prestationsångest. Bara på grund av en enda siffra. Och här handlar det inte endast om skolan. Folk svälter sig, är inte nöjd för att de sprungit 5 km på några minuter och vill hela tiden vara lite bättre. Lite snyggare. Lite rikare. För att känna att de är älskvärda. Och då älskar de inte ens sig själva.

 

Så fel.

 

Ni är så duktiga, allihopa. Ingen kan vara bäst på allt (förutom jag), men att ta vara på det man tycker om och vill göra. Lev era drömmar, våga byt drömmar. Ingenting är omöjligt. DU ÄR SÅ MYCKET MER ÄN EN SIFFRA.

 

Kärlek."

måndag 26 september 2016 - 09:39

Bästa födelsedagen på länge.

Nu är jag ett år äldre, klokare och snyggare. Min födelsedagspresent till mig själv var att ta en helg då jag gör precis vad jag vill. Och jag ville tydligen inte blogga. 

 

Istället firade jag min födelsedag i lördags med att sova till 10 på morgonen. Vaknade upp med alla katter omkring mig. De får egentligen inte vara i sängen men det struntade katterna i då. Det struntade jag också i. Drack måriskaffi länge. Nästan i två timmar. Gick runt i pyjamas halva dagen. Sjöng låtar med främlingar på Smule-appen. Sminkade mig och lockade håret. 

 

Och så öppnade jag födelsedagspresenter. Klarade alltså av att vänta med att öppna brevet från mamma, som jag bloggade om tidigare förra veckan. Innehållet i brevet hjälpte mig att klicka hem det jag längtat efter länge. Det får ni se i morgon eller övermorgon när den kommit hem. Av kärleken fick jag en stor  (liten storlek, stor kapacitet)  hårddisk där jag ska spara alla mina fotografier. Bara teknikprylar, allt jag önskat och behövt. <3 

 

Ibland under tidigare födelsedagar kan jag ha tänkt tanken: "Jaha, är det så här det ska kännas?". Speciellt då jag fyllde 19 år och fick stopp i toaletten. Fick samtidigt IBS, så tajmingen var inte den bästa.

Den här födelsedagen tänkte jag samma, men med en annan känsla. Det var bara kärlek och glädje detta år. 

Jag njöt av att bara ha en lugn helg, tillsammans med min kärlek, god mat, lugn och ro. 

 

Och jo. Jag åt LCHF smörgåstårta. Banne mig vad gott det var. 

IMG 8208

fredag 23 september 2016 - 09:00

Ett händelserikt år.

Det är min sista dag som 25 åring. Ett helt år med otroligt mycket som har hänt. Varje år när jag blickar bakåt, tycker jag det har varit det roligaste året någonsin. Måste säga samma idag också. Det här året har varit minst lika roligt. Det är nu det händer saker. 

 

Tänkte gå igenom hela året i bilder av mig själv. En bild från varje månad. Under varje bild skriver jag något om månaden. Vissa månader, oftast de månader som är närmre idag, så blir jag lite mer sentimental. Beror nog bara på att allt är så färskt i minnet. 

 

Och vet ni vad? Även om jag tycker att för varje år som går blir jag mer i kontakt med mig själv, så har jag såklart fått lära mig själv mer om mig själv och andra det här året. Fått vara med om massor av nya upplevelser och blivit klokare av varenda möte.

Efter att ha gått igenom det roliga året nu vill jag också säga: Just här, där jag här i livet, är där jag vill vara. 

 

Nåja, nu går vi igenom mitt år, från ett år tillbaka till idag, och säger tack till året som 25 åring.


25 1

 

Den här bilden blev tagen 24 september förra året. Alltså dagen jag fyllde 25 år. 

1. Herregud vad vackert och ljust hår. 

2. Piercingen var fortfarande kvar. Den skulle jag ta bort några veckor senare.

3. Jag åt sushi på min födelsedag. Det var gott.

 

Jag ser på mig själv och tänker: "Oj Carro, om du sku ba veta va roli år du har framföri de!"

 

25 3

 

Oktober och byte av ringar på bilen. 

Myste mest i oktober, arbetade och balanserade stenar. Fotograferade norrsken "å ba måra på".

 

IMG 4508

 

November månad fortsatte jag balansera stenar, spelade in kattvideos med Mr Fantomen och festade med arbetsgänget.

Och så var jag på GALAN 2015. Jestas vilken snygging jag var. Kanske årets tema till GALAN 2016 är inspirerat efter mig, Black & White?

 

Klänningen för övrigt, som är ett konstverk, är gjord av fantastiska Deformed by Ina och är ur kollektionen "Recover". Allting är återbruk av bortglömda kläder. I bakstycket av kjolen är det minst 10 olika plagg! Allt från läderbyxor till spets. Åååh. Om man kunde springa runt i klänningen hela tiden. Så fin kände jag mig.

 

Magisk.

 

25 7

 

3 december började jag blogga på Sevendays och december månad svischade förbi. Julaftonen var jag på arbetet och på kvällen satt jag tillsammans med kärleken och åt vår julskinka. Bara han och jag. Och det var mysigt det också. 

Så här ser det ut när jag hämtar julgran.

 

Blir lugn i själen när jag ser hur lite snö det var även förra julen. Inte för att vara en partypooper, men önkar ungefär samma väder denna jul. Vi har en vision att bygga upp ett garage redan i år. 

 

25 22

 

I januari blev det lite mer snö och jag testade köra själv med sambons snöskoter. Herrejee vad det gick undan. I alla fall ser det ut så på bilden. 

 

25 23

 

Det var tydligen inte så lång vinter, för den här bilden är från februari. Tack tack tack älskade sambo som ger mig möjligheter att pröva på nytt i livet. Och jag försöker att inte ha dåligt samvete över att jag inte var och red igen efter det här.

 

Obs! Det var svinroligt och jag vill pröva på igen. Även om jag såg ut som en stelopererad robot som försökte göra "Hey Macarena" dansen. Hästar är fina och mäktiga djur. Och jag är stolt att jag vågade.

 

25 24

 

3 mars blev jag intervjuad i Veckoslutskommitén och sen dess hamnade jag i ett flow av intervjuer och liknande. Har inte riktigt kommit ur det, men det gör inget. Jag tycker det bara är roligt nu. Skulle kunna göra intervjuer varje dag. Nästan.

 

Den här intervjun var dock inte i direktsändning, men bara några månader senare skulle jag stå i direktsändning och prata i radio. Det var tufft och jag är nöjd att jag vågade och klarade av det.

 

25 25

 

Vill du veta en historia bakom denna bild? Efter att jag tagit bilden och skulle krypa tillbaka till land, så fick jag ryggskott. Haha. Då kände jag mig gammal först. Men bilden blev fin och jag fick ett minne från vårens första dagar.

Annat jag gjorde i april? Jag blev intervjuad av Vasabladet, fotograferade örnar och var hönsvakt i en vecka. April är en häftig månad, eftersom jag började den med att vara ute på isen för att fotografera örnen och några veckor senare var det öppet hav. 

 

25 26

 

8 maj var jag och min vän på promenad, hälsade på lamm och njöt av värmen. Hatten jag har på mig fick jag som tack för att jag var hönsvakt en tid före.

Maj rusade också iväg. Gjorde valet att bara fokusera på det som är viktigt för mig. Kärleken. Familj. Vänner. Och så såg jag till att ha det roligt. Ordnade överraskningsfest inför kärlekens födelsedag, det var en rolig kväll! Skrattade så tårarna sprutade till Sjukt Lokal Lokal Tv, och skrev mycket om att förlåta sig själv och andra på bloggen.

 

Att åtminstone försöka acceptera sig själv och känna mer kärlek än oro. Det önskar jag er alla! <3

 

25 27

 

Inom loppet av två veckor blev jag filmad inför två juttur. Jag spenderade ledig tid med kärleken, firade midsommar med vänner på sjön och skrev visdomsord på bloggen.


Dagens råd från mig då var:
1. Släpp all stress. Allt ordnar sig på ett eller annat sätt. Även då du inte har en aning om hur.
2. Lev i kärlek. Livet blir mycket roligare då.
3. Far ut i naturen, spring barfota tills du blir svettig och
4. det viktigaste av allt: Le och skratta från djupet av ditt hjärta. Det helar din kropp och själ. (och så är du så mycket vackrare då)

 

Lite för att påminna mig själv och dela med mig åt er. ;-)

 

25 28

 

Så kom juli med semester, sol och härliga dagar. På riktigt. Samma dag jag fick semester blev jag som en ny slappare version av mig. Utan stress eller oro. Sov som en stock om nätterna, sprang i över 40 hus på bostadsmässan och hälsade på familjen i Jakobstad. Åt gott. Jagade pokemons. Var på bröllop. Levde livet.

 

Var klädd i pyjamas mest varje dag.

 

25 29

 

Augusti köpte jag ny dator, arbetade natt och tog vara på varje vacker sommardag. Den här månaden förhandlade jag mig till ett pris för platsen vi ska bo på, sjöng sånger på Smule och fotograferade höstens första norrsken. 

Fortfarande lugn i kropp och själ.

 

IMG 4

 

Och vad är nu bättre än att avsluta ett selfie-år med en hoppande super-Carro?

 

Året som 25-åring har minst sagt varit händelserikt. Oj vad jag har fått lära mig ännu mer om mig själv och andra. Jag är tacksam att majoriteten av tiden har jag varit lugn, glad och tacksam. Tacksam för att jag fått uppleva mer skratt än oro. Och de stundera jag känt stress, kunnat stanna upp och göra ett val. Inte stressat för minsta lilla sak och slutat vara hård mot mig själv.

Och alla gånger jag känt riktigt lycka, verkligen tagit vara på den. 

 

Att bli 26 år kommer minst lika händelserikt. Min magkänsla säger att det blir ännu häftigare och roligare. Jag kommer att bygga min framtid tillsammans med kärleken i mitt liv. Det ser jag absolut mest fram emot.

 

 

Blir också intervjuad för fler saker och kommer fortsätta ta minst en bild av mig själv varje månad. Ni får följa med.

torsdag 22 september 2016 - 16:30

Missförstånd och bebisar.

Livet: ibland dyker missförstånd upp. I detta fall är det inget farligt missförstånd. Skulle ju lika gärna kunna låta det rinna ut i sanden. Men för att ändå understryka: jag är en humoristisk person, men det går inte alltid hem hos alla. Vare sig via text eller om jag skulle dra ett skämt för er på gatan. Alla är tydligen inte som mig. Tråkigt nog.

 

När  jag  undrade  igår  varför man pratar bebisspråk med ett barn så fick jag kommentarer som tydde till forskning och menade att det är en biologisk instinkt hos kvinnor att tala mjukt till sitt barn. Att man gör barnet en tjänst och att barnet snappar upp språket snabbare då.
Vejtni, jag tror vi ser olika på bebisspråk. Eller att det är fel på min biologiska instinkt.

 

Bebisspråk för mig är inte ”da da da” och ”ga ga ga”. Bebisspråk för mig är hur man som vuxen mitt i allt glömmer bort att använda sig av vissa bokstäver eller talar om alla omkring en i tredje person. På det sätt man tilltalar barn som redan kan gå och prata. Eller till och med vuxna.
Jag tror man gör barnet en större tjänst av att artikulera på rätt sätt, och inte hitta på egna ord, bara för att det låter gulligare.

 

Exempel:

”Vaa vill lilltjääjjän ha att mumsilumsa på ikväjj? Kansäää tojjtijjas?”

 

Jag menade inte att man ska förvandlas till en robot med tonläge endast i monoton-läge, bara för att man inte pratar bebisspråk med alla levande varelser.
Har ni sett videobloggar  av  mig  vet ni kanske i detta läge att jag har flera tonlägen när jag pratar. Är jag riktigt engagerad och pratar snabb dialekt kan man misstolka det som jojkning. Jodiladiloo. Hu ha he ha ho ho. 

Och jag pratar så till både barn och vuxna.

 

Pratar inte heller bebisspråk med min sambo, som passerat 30-års sträcket. Hur gullig han än är.

 

 

På tal om att bli missförstådd. Idag på arbetet diskuterade vi hastigt och lustigt om utropstecken och hur man kan bli uppfattad som jättearg när man använder sig flitigt av dem!!!

TYP SAMMA SOM OM JAG SKULLE ROPA BARA FÖR ATT JAG GLÖMT PÅ CAPS LOCK. 

Så bara för att inte bli missförstådd nu, eller verka arg, för jag är glad och tycker mycket om er alla. Det är ju helt underbart hur vi kan kommunicera med varandra via kommentarsfältet!

Så, nu avslutar jag detta inlägg så här.


<3 <3 <3 :D ILYSM :D <3 <3 <3

torsdag 22 september 2016 - 08:30

Hur är jag som person?

Kom på mig själv att tänka tanken att hur underligt det är att andra ser en på ett helt annat sätt än hur man själv känner och ser på sig själv. Eller hur personlighetstest visar ett helt annat svar än man tänkte sig.

 

Har denna morgon gjort två olika test om jag är introvert eller extrovert. Själv känner jag mig som introvert, men svaren blev att jag är extrovert. Ja, jag är impulsiv, har inte problem med att prata inför folk men,
jag har inte 20 nära vänner som jag umgås med varje evigaste dag, njuter av ensamheten, tycker det blir halvt jobbigt i stora folkmängder och vill inte göra nya saker ensam. På en fest är jag den som oftast blir trött först och har jag umgåtts med massor av människor en dag är jag utan energi på kvällen. Även hur roligt man kan ha haft det.

För jag gör bara sånt jag tycker är roligt. 

 

Jag är kreativ och följer hjärtat, tycker om att göra uppgifter på mitt eget sätt och blir hellre inspirerad än att jämföra mig med andra. Jag märker lätt av människors sinnestillstånd och får ibland stänga av för att inte bli för påverkad av omgivningen. Jag har lätt för att prata med människor och andra verkar ha lätt för att tala med mig. 

 

Så kanske jag varken är introvert eller extrovert. Jag bara är mig själv. 

Och de meningar ni läst om mig hittills är bara en liten del.

 

Samt halvt dement, för kom på mig själv också att  jag  har  skrivit  om  HSP  (högkänslig) för några månader sen. Och det passar mer in på mig än intro- eller extrovert.

 

Jag nyfiken på hur  DU  är som person.

Beskriv gärna din personlighet med några meningar. :-) 

 

resizedimage800533 IMG 4526

onsdag 21 september 2016 - 15:48

Redo för förändring

När Linn för en vecka sen undrade hur många kläder man har i garderoben steg jag in och räknade. Hamnade på 40-någonting. Räknade inte med underkläder eller arbetskläder. Men av alla kläder så är det ungefär 10 plagg som används till vardags. Alltså en tredjedel. Resten har jag bara vikt in och ut ur garderoben när jag "rensat". Tänkt att "kanske använder jag dem en dag, kanske ska jag på fest, kanske, kanske, kanske..". Även om kläderna är för små, slutanvända, har ett eller flera hål på sig eller bara inte är min stil längre. Jag shoppar en till två gånger per år och flera av kläderna är från då jag var 18 år. Åtta år gamla kläder. 

 

Jag är redo för förändring. 

 

Kommer alltså att rensa rejält i garderoben. Kläder som stått i över ett år eller är från 10 år tillbaka får försvinna. Likaså med alla kläder som är XS eller byxor jag inte får på mig. Tänker inte bli den storleken igen.

Varför skulle man anpassa kroppen efter kläderna? Kläderna får anpassa sig efter mig.

 

Frågan är bara, vad ska jag göra med kläderna? 
Vet att det är på kommande en till flyktingfamilj till byn. Sen om mina toppar kommer till användning vet jag inte, men absolut finns kläder att ge bort.

Sen vill jag också sälja. Men jag vill inte köra av och an för att få plagg sålda. Vill ha det bekvämt och spara tid. Blir dock inget gårdsloppis, för jag vill inte ha människor springandes här. Hur gör man då? 

 

 

Och nya kläder behöver jag. Sånt jag känner mig fin i och som passar. Min kropp. Min själ (nu är jag nog poetisk). Det mesta kommer jag att köpa second hand, min kompis har en hel påse med kläder jag får gå lös på.

Resten unnar jag mig faktiskt och köper nytt. 

 

IMG 8110

Dom här kläderna behåller jag dock. Bästa och snyggaste kläderna att ha på sig i skogen. ;-)

onsdag 21 september 2016 - 12:23

Jag har ett dilemma.

Inför varje födelsedag så har jag ett dilemma: Hur göra med brev och paket som dyker upp? 
Idag fick jag ett fint brev, tillägnat "Vackra Caroline <3" och jag vill ju så gärna öppna det med detsamma! Men jag fyller ju först på lördag. Betyder det att jag måste sitta och se på brevet i tre hela dagar (fyra om jag räknar timmarna som är kvar av denna dag)?

 

Förra året var det första gången jag faktiskt lät födelsedagspresenter stå tills den rätta dagen. Tänkte att kanske fick jag lite självdisciplin som 25 åring. Ska försöka göra ett nytt försök i år och se om det går lika bra. 

 

Men jestas vad det kliar i fingrarna nu..

 

IMG 8204

onsdag 21 september 2016 - 07:30

Saker jag funderar på

Igår var jag och sambon till byggmästaren på kaffe, glass och mer planering inför husbygget. Vår byggmästare är bäst. Okej, vi har inte träffat på så många, men denna person har byggt fler hus än oss, är kunnig, duktig och har ett svinbra mattehuvud. Lugn och lyssnar till oss båda. Är engagerad och vill faktiskt hjälpa. Och så gjorde han något som tog ner min stressnivå från 8 till 2.

 

Inför bygglovet är det massor av dokument som ska ifyllas. Själva har vi fyllt i lite över hälften, fått med det viktigaste men så är det ju alltid små rutor som ska i kryssas, med knepiga ord och sånt man måste ha en människa med kunskap, kontakter och utbildning till. Och det har byggmästaren. Så han hjälper oss med det sista och nästa gång vi ses är alla papper i skick att vi bara får åka till kommungården och säga:

”Hej hej! Vi vill ha bygglov, helst med detsamma”.

 

Så istället för att fundera på hur mycket energi huset kommer att kräva  (Okej, det vet jag redan. Huset är energisnålt och har en superfin siffra)  så kan jag fundera på annat. Till exempel det här:

 

 

1.   Varför man pratar bebisspråk med sitt barn? Det går ju att prata normalt.
2.   Eller ännu värre, varför pratar man bebisspråk med sin partner?
3.   Varför folk köper skor för över hundralappen? Och när de skorna är på REA, varför är det endast i storlek 35 kvar?
4.   Hur i hela friden polisen låter nynazister demonstrera fritt på gatorna? Speciellt när en demonstration kan leda till att de dunkar ner människor på en hård asfalt. (ja, jag vet vi lever i ett fritt land och hiblahaa, men någon måtta måste det få vara.)
5.   Hur kommer det sig att vissa drömmar om nätterna dyker upp under hela livets gång, utan att man ser en orsak till dem?
6.   Eller varför Snoop Dogg bestämde sig för att gästspela i drömmen? Det var något nytt.
7.   Vilket avloppssystem är det bästa för oss? Och varför finns det så många olika? Vore det inte bäst om man bara fokuserade på ett system och gjorde det så bra som möjligt?