måndag 23 januari 2017 - 16:06

Jag dömer dig inte. Eller mig själv.

Mitt inlägg om att sluta röka inspirerade oväntat Malin att ge mig lite ”tough love”, som hon kallade det, på sin egen blogg.
Tänker inte gå in på allt, eller svara på allt i detta blogginlägg. Jag var lite oförberedd. 

 

Men några saker kan jag försöka svara på innan jag gör andra grejer idag. 

1.  Mitt blodtryck och puls är i toppskick. Typ som en elitidrottare, för att citera en läkare. Lite på den lägre sidan, men normalt för mig, för alla är vi olika. 

2.  Jepp, jag är hälsoinspiratör, vårdare och har även studerat missbrukarvård. Helt underbara utbildningar som jag växte mycket av som person. Även om jag visste det från förr, så fick jag det svart på vitt att man kan inte ska vara för hård mot sig själv. Eller andra, för den delen. 

3.  Jag känner varken skam, ångest eller att jag skulle vara en sämre människa för att jag rökt. Eller väljer att sluta med hjälp av eltobak. Att sluta med allt på en gång, vad det nu handlar om, kan i vissa fall vara livsfarligt. Nu menar jag inte att det är livsfarligt att sluta utan nikotin alls, men att ett sätt inte passar alla. Man måste hitta det sätt som funkar för en själv.

4.  Mitt liv kretsar inte kring tobak. Mitt liv kretsar kring att försöka bibehålla min optimala hälsa. Trots stress, arbete, bygget och andras förväntningar om en. Samtidigt som jag vill finnas till för de som är närmast mig i livet. 

5.  För sist och slutligen är det hur jag väljer att se på mig själv, och behandla mig själv, som väger tyngst. Jag väljer att inte vara hård på mig själv, för det har aldrig hjälpt mig eller tagit mig någonstans. Istället väljer jag att lyfta mig själv, och låta andra människor vara vid min sida som stöd när jag behöver det. Ensam är inte alltid starkast.

Jag har redan hunnit testa på det där med att vara hård, känna skam och trycka ner mig själv. Vill inte gå dit igen.

 

 

Nää höni människor. Krama om er själva och var snälla åt de ni möter. Ni vet inte vilka helveten de går igenom just nu.

 

Och kom ihåg att du är värd all lycka och kärlek. Vad du än väljer att göra mot dig själv. Jag dömer dig inte.

 

gladba

 

Vet ni vad som ger mig lycka idag? 

1. Att jag blir automatiskt så här glad när jag far till tomten vår. Eller ba tänker på den och huset som ska stå på den.

2. Blåa himlar och rosa moln.

3. Bra böcker.

4. Måndag - vilket betyder pizzadag.

5. Kärlek, pussar och kramar. Beröring i överlag gör vem som helst glad.

 

måndag 23 januari 2017 - 10:57

Sluta röka!

Sluta röka! Människor som röker är äckliga! Det finns inget värre än tobaksrök! Tobak är farligt! Du får cancer av tobak!

 

Vet inte hur många gånger jag har fått höra de meningarna under min tid som rökare.

Uppmaningarna som tydligen inte fungerar, hur ofta folk än upprepar dem som ett mantra. En rökare vet liksom av detta, men det betyder inte att orden magiskt skulle ge viljan att skapa en förändring hos en annan person. Vem blir liksom inspirerad av att höra man är äcklig? Det där med cancer är även känsligt. Speciellt när det finns de som gör ”alla rätt” och ändå drabbas.

 

Jag har slutat röka förr, börjat igen och slutat igen. Sen börjat igen och här sitter jag idag igen för att skriva meningen:

Jag ska sluta röka.

Som alla andra gånger har jag även nu viljan. Kanske ba lite extra mer, och lite fler orsaker att fimpa.

 

Minns inte exakt vad det var för dag eller för hur många veckor sen det var, men jag satt bredvid sambon i bilen och vi hade pratat om något. Ja ba: Kanske det är dags att vi slutar röka?

Så vi smakade på tanken en stund, och för exakt en vecka sen beställde jag hem hjälpmedel till oss. Två dagar senare var det i vår postlåda.

 

Mitt beslut att sluta röka har ingenting med de uppmaningar folk har sagt. Skulle det vara så lätt att bryta en vana och beroende, skulle inte så många ha problem idag. Varken med alkohol, tobak eller andra droger.

Mitt beslut kommer inifrån. Och det är där en förändring kan börja.

 

Plötsligt så går det riktigt bra denna gång. Lika bra som den ena gången då jag var svinlänge utan tobak och till sist inte ens tänkte på det. Tobak, som varit det första jag tänkt på när jag vaknat.

Jag hoppas, men tänker inte vara hård på mig själv, ifall det inte går.

 

 

Så nu vet ni det. Från och med idag försöker jag sluta röka. Istället kommer jag att använda mig av en eltobak när jag blir riktigt sugen. Det har hjälpt mig förr. 

 

jeejee

Hittade inte en bild av mig med tobak i handen, för den har jag varit duktig och gömma undan. Här ser ni i allafall tobaksrök vid halsduken.

måndag 23 januari 2017 - 06:00

Världens bästa present!

Det bästa som finns är när sambon kommer hem från arbetet med en present. Den är gratis, men så uppskattad. Dessutom behöver inte allt vara så dyrt eller kosta pengar. Presenten fyller en med härlig energi, fantasi och nytt liv i en gammal kropp.

Plötsligt kryper man snabbt in i presenten för att skrapa hejvilt runt sig. Få alla sina dofter på plats för att visa "den här äger jag". Man tröttnar som inte, även om dagar blir till nätter och plötsligt har en helg gått. 

Pafflådor är bäst!

 

Ja, så här är livet som katt. Sambon kom hem från arbetet i fredags med en pafflåda åt katterna, och sen dess har den inte stått tom länge. Varje katt har varvat den och alla beter sig olika i den.

Fantomen krafsar som aldrig förr samtidigt som han är försiktig, för han vill inte förstöra den. Leila har varit in i den några gånger, men tycker det är mest roligt att stå utanför för att bråka med de som är inne i pafflådan. Mohicana har inte fattat att hon kan gå in, och inte bara ut, genom "dörrhålet" till pafflådan. Istället kryper hon igenom ovansidan av lådan. Det är ju svårare och betydligt mindre!

 

Sen ligger hon ba still och lägger ut en tass nu som då för att se om det finns något gott att ta in till sitt krypin.

 

kattladamohi

fredag 20 januari 2017 - 06:45

Modersmjölk och bilar.

Är det inte konstigt hur man är trött, men ändå vaknar en halvtimme före alarmet? Två morgnar i sträck har jag hört tidningsutdelaren smälla i postlådorna i takt med dunka-dunka musiken han spelar.

Hur en centerpolitiker pratar om nya sätt att få in pengar på de som kör bil, men det enda jag ser är att det mest skulle drabba oss som bor på landsbygden. De som kör 30 km till arbetet och har bilar som är äldre men kanske bensinsnåla. Eller som helt enkelt inte vill ta stora lån för att köpa en ny och dyr bil som tappar hälften av sitt värde första månaden.

Som exempel: min röda fara. Den fyller 14 år i år, och jag behöver inte betala mer än 60 euro i bensin i månaden, såvida jag inte börjar göra många resor till Vasa eller Jakobstad. Den är inte den snyggaste med den största motorn, men den tar mig från A till B och äter inte upp all min vårdarlön.

Att det överhuvudtaget känns som att ju längre från centrum man kommer, desto mer åsidosatt blir man. Allt från var det handlar om service, vägunderhåll och dylikt.

Varför ska företag byta namn oftare än jag byter profilbild på facebook? 

Lustigaste rubriken på VBL's startsida är  "Kommer med modersmjölken"  och handlar om rågbröd. Tog mina tankar till helt andra ställen. 

 

Det var morgonens funderingar. 

Ha en fin dag.

 

 

torsdag 19 januari 2017 - 13:28

Bemöta en person med demens.

När jag hörde om en minneslös person som farit vilse, kunde jag inte sluta tänka på personen tills jag fick läsa att hen var funnen och tryggt hemma igen. Det är inte första gången man får höra om sånt här, men det är inte alla gånger det slutar så lyckligt som denna gång.

 

Jag tror vi alla har åtminstone en i vår närhet som drabbats av en minnessjukdom. En sjukdom som kommer krypandes och som det kan ta länge att upptäcka. Som inte alltid visar sig, trots att den finns där.

 

När jag för några år sen fick möjligheten att via arbetet lära mig mer om att bemöta och vårda dementa, så tog jag tillfället i akt. Det var en lite längre kurs som tog upp allt från vad som händer i kroppen, hur sjukdomen kan förändra en person och vilka läkemedel man kommer i kontakt med. Hur jag som vårdare kan göra ett minnestest på mina klienter och hur man läser av testet. Vet ni, det var en riktigt intressant kurs.

Nu ska ni få en liten gratis kurs av mig.

 

demens

 

För det första så är ingen person lik den andra. Som överallt här i världen. Alla är fortfarande egna individer, med känslor, tankar och livsvilja. Trots att minnet sviker. Och det vill jag att du ska minnas. Trots att personligheten kan ändras något.

Vissa blir mer irriterade av sig, medan andra kanske håller tillbaka något. Det där med irritationen kan lika gärna vara en biverkning av en medicin. Något annat kan vara att det som personen tyckt om att göra förr, inte är lika intressant längre. Kanske börjar hen se mindre på tv, ringer inte lika ofta eller har slutat gå ut på sina promenader.

Kanske är det faktiskt så att personen glömmer allt mer, minns inte viktiga och oviktiga saker. Alla är vi glömska i en viss grad, men till sist märker man att det kanske mer än vanlig glömska.

 

Hur ska man bemöta en person som har en minnessjukdom? Som vanligt, såklart.

Det finns inget som gör mig mer ledsen än när jag ser personer som behandlar och talar till vuxna människor som små barn. Sånt får ni ba sluta med.

 

dementia 1528625 1280

 

Du pratar på som vanligt. I normalt tonläge, ingen bebisröst alltså. Du kanske inte behöver förklara allting så invecklat, utan mer med känslor. Känn efter hur personen du talar till känner också. Vilka behov hen har.

Speciellt om sjukdomen har varit med en tid, då det då kan bli svårare för personer att förklara hur de mår och vad de behöver. Att äta och dricka är något man t.ex behöver påminna om.

 

Förvisso det inte handlar om personens egen säkerhet, så behöver du inte rätta hen heller. Det är alltså inte skadligt att tro det är 1940 eller att ens föräldrar fortfarande är vid liv. Det kan lika gärna bara betyda trygghet för vissa.

Att vara anhörig till en minnessjuk kan vara påfrestande, och det kommer att påverka dig på något vis, men försök att inte visa dig arg eller ledsen framför personen. Det är helt okej att gå iväg en stund om det blir för tungt för dig.

Försök att vara så lugn som möjligt, och är det så att du hjälper personen med något du vet kan orsaka stress (städa, tvätta m.m.) förklara lugnt varje procedur. Att stressa eller försöka ”bestämma” hjälper ingen. Du kan inte tvinga någon till något.

 

Sist men inte minst. Att bemöta andra som man själv skulle vilja bli bemött är A och O.

Och var lugn.

 

 

Skulle kunna skriva mycket mer än så här, om det här ämnet. Det jag skrivit om nu är trots allt knappt 20% av det jag vill ha sagt. Har ju inte fått med mer om hur man som person kan bemöta och vårda en person med minnessjukdom. Vilka olika minnessjukdomar det finns och mycket mer. 

Det här är ett sånt viktigt ämne som behöver mer kunskap. Vi kommer ju ändå alla någon gång att på något vis komma i kontakt med personer med demens.

 

partner 1607179 1280

 

Den här bilden visar exempelvis hur vissa med en viss typ av minnessjukdom kan se andra personer i sin omgivning. Men det kommer jag kanske att skriva mer om en annan dag, speciellt om ni tycker detta är lika intressant som jag. :-) 

Bilder från pixabay.  När jag sökte på "demens" så dök Donald Trump upp bland sökresultaten. Heuheu.

 

torsdag 19 januari 2017 - 08:00

Dagens hetaste rubriker.

Vissa morgnar är jag lite kvickare att tänka,  bortsett  från  igår  då jag tydligen inte kunde höger eller vänster. Låter allt stå kvar så ni får något att tänka på eller fnissa åt tillsammans med mig.

Nu ska jag gå igenom några rubriker och dela med mig av snabba tankar, för jag ska faktiskt arbeta idag.

 

I svenska nyheterna läser jag om en läkare som hade lika svårt med vad som är höger och vänster, och  opererade  fel  sida  av  hjärnan  på en kvinna. Hoppas den här kvinnan får en rama ersättning, även om det inte rättar till läkarens fel.

Någon har gjort  en  finsk  meme  av en gammal begravningsbild och skojar om vacciner. Efter snabb googling hittade jag bilden och tyckte den var osmaklig. Har själv en ganska rå humor och vågar skoja om olyckligheter, men gränsen hade gått för länge sen om man söker upp andra privatpersoners begravningsbilder av deras barn. Dessutom skojar man inte om andras olycka.

England är rädda för att befolkningens menstruerande människor  stoppar  mensen  med  hjälp  av  p-piller.  Jag ba tänker att de gjorde som flera andra som läst mina blogginlägg, och köpt en menskopp. Det är jätteroligt när flera av er hör av er för att säga ni själva köpt en menskopp, tack vare att jag skrivit så mycket om dem. Hoppas ni får ett lättare mensande liv utan att behöva kämpa med tamponger och bindor som är fulla av kemikalier.

En  man  misshandlade  en  lågstadieflicka  när de kolliderade på gatan. Stackars barn som nu kommer att vara lite mer rädd att gå ut, och stackars karl som borde få hjälp att hantera sin aggression.

Det blir  ett  medborgarinitiativ  för  Vasa  Centralsjukhus  och så snabbt jag hittar var man kan skriva under kastar jag ut länken på bloggen. Om det är nåt vi har, så är det finskt sisu, så vi kan ju ba int ge upp. Visst?

 

Så. Nu är tiden slut och jag ska iväg och förtjäna lite pengar.

torsdag 19 januari 2017 - 06:00

Ta hand om er, hjärtan. <3

Leila säger hej. 

Ta hand om er idag, alla hjärtan. <3

 

leilasagerhej

onsdag 18 januari 2017 - 18:13

Att fotografera med djur är svettigt.

Idag har jag haft fullt upp med att fotografera en ny bloggheader, och ville ha minst en katt medverkande. Det har varit minst sagt svettigt, men till sist fick jag till en bild då alla ser nöjda ut.

 

En som inte var nöjd med att vara med på bild var Mohicana. Trots att jag mutade henne med godis.

 

mohicarro

onsdag 18 januari 2017 - 12:57

Osedda bilder från min telefon.

Igår fick ni se vilka appar jag har på telefonen och iPaden. Men egentligen är det ju inte appar folk är nyfikna på att se, det är ju bilderna! Så idag ska ni få se bilder ni inte sett förr, som endast finns på min telefon. 

Och ja, nu på bloggen för allmänheten att skåda.

 

1

 

Till vänster: den här bilden är tagen 06:45 på en tidig arbetasdag. Min bästa arbetströja fick ett ordentligt lufthål och jag reagerade med att ta en selfie. Eftersom tröjan var över 10 år gammal, men annars superbra, löste jag det hela med att sy hålet. 

Till höger: Iväg på ett av alla möten vi haft som hade med huset att göra. Om jag inte minns fel så var det här mötet om vårt framtida kök. Jag kommer att visa er bilder i framtiden hur det kommer att se ut. 

 

2

 

Man skulle ju kunna tro att det är mest kattbilder i telefonens galleri, och det stämmer till en viss del. 50% katter och 40% jag. 10% av sånt jag behöver minnas. 

Kattbilderna ser oftast ut så här. Jag tar ibland bild av katterna när de skrämmer mig, som på bilden till vänster. Fantomen satt i evigheter vid dörren och bara stirrade på mig. Obehagligt.

På bilden till vänster ser du en lagom nöjd Mohicana och jag som tydligen fryste, eftersom jag hade varmaste tröjan på mig.

 

3

 

Till vänster ser du hur det ser ut när jag hämtar posten. Inte den snyggaste klädseln, men rama lårmuskler. Sambons tofflor på mig och en frass vid fötterna.

Bilden på Mr Fantomen kanske jag har redan visat på instagram, men den är så söt så den får lov att visas igen. Så här sitter han ofta i soffan, och håller sig på magen.

 

4

 

"Det sägs att DET går över, men vart går DET då? Nej, svåra livshändelser går inte över, dem bär man med sej hela livet. Men man lär sej leva med dem."

När jag var på kurs om vård i livets slutskede kunde man läsa lite ordspråk och tankar bakom föreläsaren. 

 

Samma dag jag var på kurs så gick telefonen varm i och med skogen som skulle huggas. Jag försökte få någon att komma dit för att ta ner en elkabel, och höll på att bli riktigt stressad eftersom vi försökt få någon att göra det i tre månader. Två dagar senare så var både elkabel och skog borta. Som ni ser till höger.

Det var en spännande dag. Otroligt svårt att förstå att det såg ut så där, om man jämför med hur det ser ut nu.

 

5

 

Hade tappat borta mina brillor och blev så där glad när jag upptäckte att de var på mitt huvud. Har jag inte snyggt telefonskal också? Katter som gör yoga.

Till höger ser ni mig just före jag skulle fara på bloggalan. Spänd, glad och förväntansfull.

 

6

 

Och till vänster är dagen efter bloggalan. Första och sista gången jag tar en bild tre minuter efter att jag vaknat. Jag var trött, glad och snål på kaffe. Nästa bild är då jag tvättat upp mig och ser lite fräschare ut. Pigg, glad och tacksam. Väntade på intervjun med VBL skulle komma ut, eftersom jag inte mindes vad jag sagt åt journalisten medan jag räknade kaffeskopor tidigare på morgonen.

 

7

 

Nu börjar vi närma oss nutiden. Till höger är dagen efter att håret försvann och jag var superlycklig. Har inte ångrat mig en endaste sekund att jag klippt mig. 

Till höger så "testar" jag sambons ena julklapp. Han fick VR-glasögon och en metalldetektor av mig. Nu håller jag ba tummar att vi har massor av guld och skatter på marken vi äger.

 

8

 

Om någon undrar hur det ser ut när man arbetar natt och är superduperförkyld - så är det så här. Varje gång jag ser folk med förkylda ögon, som mina är till vänster, så börjar det rinna i mina egna. 

Så nu skrollar jag vidare innan jag sitter här och gråter framför datorn.

 

9

 

De här bilderna är från förra veckan, samma dag. Till vänster ser du mig i väntrummet till läkarmottagningen. Till höger ser du när jag skulle handla vindrutetorkare till bilen. Att minnas massor av olika saker på en gång kan bli för mycket, och då är det bra att telefonen ba tar bild och minns åt en.

tisdag 17 januari 2017 - 21:58

Tråkiga, och fina, nyheter på internet

När jag höll mig borta från sociala medier och nyheter för någon vecka sen, så levde jag i en trygg bubbla. Det enda jag visste om, var det jag upplevde. Inte det jag läste andra upplevt och upplever.

Idag önskar jag att den trygga bubblan hade fortsatt. Det har varit en dag då jag läst ovanligt många tråkiga nyheter och statusar på facebook. En dag som fått mig att inse mer hur ensamma många egentligen är.

Ensam och rädd. En kombination som så många upplever, och som jag önskar man kunde göra något åt. Att fler skulle hjälpa. Ge en hjälpande hand, utan att alltid förvänta sig något tillbaka.

 

Sen, trots att jag låter lite väl negativ mot internet så finns det massor av solskenshistorier jag får ta del av. Tack var internet.

 

De som äntligen får dela med sig av att de väntar barn, efter år av försök.

Då personer hittar hem igen, helskinnade, tack vare att hundratals människor delat en enda status.

Att folk reagerar när något är fel, och vågar göra något.

Då människor finner kärlek. Vänner. Glädje.

Att jag kan hålla kontakt med de jag annars inte ser så ofta.

 

Det finns så mycket mer fint, och jag vill hålla kvar i det som ger mig en god känsla.

 

IMG 20170117 093622

 

Den här vackra soluppgången gav mig en positiv känsla i morse. En känsla jag hållit kvar vid hela dan.