söndag 16 juli 2017 - 21:25

Man e väl cool

IMG 20170716 184959 670 

Det är väl hipsters som använder mössa året runt?

 

Ps. Gick lite under jorden denna helg, för jag arbetar natt. I morgon är det dock en ny vecka, halleluja. Några dagar närmre semestern och

MASSOR AV ROLIGA SAKER ATT BLOGGA OM.

 

Puss.

fredag 14 juli 2017 - 16:57

Jag har min identitet... än.

Puh, jag har inte en kapad identitet. Vad jag vet av i alla fall. Men det jag vet är att det högst troligt finns en mycket förvirrad karl i finnskogarna som undrar varför han ska till Petalax för att hämta ut ett paket. För det är han som har fått information om mitt paket, inte jag.

Ibland är det tur att det är en liten by, där alla känner alla, för nu borde jag ha mina saker i tryggt förvar.

 

Och det lär ta en bra tid innan jag beställer efter några paket på nytt.

fredag 14 juli 2017 - 13:38

Är min identitet kapad?

Det finns vissa saker som ger mig stressmage. 1. Läkarbesök, 2. Någonting nytt att passa tiden till, 3. Människor som går in i något nytt med en negativ inställning och som alltid förväntar sig det värsta.. samt 4. Beställa efter något från internet.

 

Det sistnämnda brukar ju allt som oftast gå riktigt fint. Är det något som är fel så är det bara av eget moka, eftersom jag inte läst tillräckligt noga på om produkten. Som den gången jag skulle köpa en kattsäng åt Mohicana, men fick en flera meters katt-tunnel som ingen av katterna brydde sig om.

Eller då jag tänkte att jag hittat världens fynd på en matta av getskinn, men den endast var 40 x 60 cm. Inte vad jag förväntade mig, som för övrigt blev tillbakaskickad fortare än kvickt.

 

Men idag har jag fått vara med om det mest mystiska jag varit med om på länge. Tänkte följa upp min senaste beställning och blev lugn i hjärtat när jag såg att den var i Seinäjoki i morse. Då är den bara några timmar ifrån mig.

När jag rullade vidare i försändelsekoden såg jag att den var på väg till rätta postnummern, men ett okänt namn och telefonnummer dök upp. Det var en man som tydligen skulle få sms om när mitt paket anlänt. 

Scrollade vidare och såg aktivitet ända från 4.5.2017 och 5.5.2017, och det var knasigt, för jag beställde ju paketet i förrgår!

 

Här började varningsklockorna ringa. Jag som tänkte hålla blodtrycket lugnt idag hann fundera flera tankar på en minut, och dramaqueenen vaknade till liv. Är min identitet kapad? Vill karln sminka sig?! Helt okej för övrigt med det, men då får man väl köpa sitt eget smink.

Kontaktade posten, och har nu hört av mig till företaget som borde ha koll på vem de skickat paketet till, och vart det nu hamnar.  Företaget har ännu inte hört av sig.

Jag har för övrigt kollat upp namnet och nummer på fonecta, och det är en riktig människa. 

 

Tycker det är så märkligt hur det kan bli så här med ett paket, från ett ändå stort och seriöst företag. Om jag redan från förr var nervös att beställa saker från internet, så kan ni tänka er hur jag känner mig nu.

Och det här blogginlägget får sväva i limbo nu, som mitt paket säkert också gör.

 

 

Nu ska jag plantera om lite växter och hoppas på det bästa.

 

fredag 14 juli 2017 - 06:00

Täthetsmätning av huset, hur gick det?

Jag vet inte om detta är något nytt påhitt i och med husbyggen, eftersom det verkar ändras spelregler för varje år hur man ska bygga hus. Men igår var dagen då vårt hus skulle täthetsmätas. Det ska alltså göras för att se hur tätt huset är. Vilken annan nytta det gör så får någon kunnig skriva en kommentar om. Jag bara bygger.

 

Men det är också just därför det var lite nervöst igår när en trevlig typ från Etelä-Pohjanmaan Tiiveysmittaus körde in på vår tomt. Vad skulle det bli för resultat? Tänk om taket som jag och Fredrik har kämpat med inte alls är tätt? Tänk om vi måste göra om allt? Tänk om detta är ett hus som läcker luft värre än någon som ätit en helt ugnsplåt med brysselkål? Tänk om?

 

13.7.2017 1

 

Jag låtsades vara cool medan typen installerade alla nödvändigheter inför täthetsmätningen. Visste inte riktigt vad som skulle hända, och det visste inte heller Fredrik, som ba sa "Vi får väl vänta och se". Han var i alla fall coolare och småpratade på finska med den glada täthetsmätaren.

 

13.7.2017 2

 

Terrassdörren fick en specialanpassad tyg(plast?)dörr med hål och plats för några manicker som skulle suga luften ur huset. Trodde jag i alla fall. Det var i alla fall viktigt att under tiden mätningen höll på så skulle det inte få vara några fönstren öppna, eller rör otejpade som kunde ge missvisande resultat.

 

13.7.2017 3

 

Därför såg vår Tulikivi-eldstad så här snärtig ut igår. Vedkorgen bredvid är den första inredningsprylen vi annars har inne i huset. Den är även från Tulikivi, men är ett hantverk tillverkad i Vöro.

Flugosmätton som är bakom vedkorgen är alltid, alltid, nära. De där getingarna ger sig tydligen inte, men jag är envisare.

 

13.7.2017 4

 

Sådärja, nu medan jag funderade på inredning så hann täthetsmätaren fixa alla maskiner på plats och det var dags att sätta igång maskinen. 

 

13.7.2017 5

 

Det var betydligt mindre ljud än jag hade föreställt mig, och såklart fanns det fortfarande kvar syre i huset, även om jag hade föreställt mig att det skulle bli något slags vakuum i hela huset. 

 

13.7.2017 6

 

Har ni sett på tv-serier där folk jagar spöken, så är ni kanske bekanta med den här maskinen han sprang runt med? Med den kan man se hur varmt eller kallt det är på olika ställen i huset. Var det skulle kunna vara drag eller var det står något spöke.

Jag och Fredrik gick efter honom som en svans, och det måste ha sett riktigt roligt ut. 

 

För den här bilden så stannade han upp och lät mig ta en bild. Tror han hade förstått vid det här laget vilken slags bild jag var ute efter, för han fnissade sen när han fortsatte sitt arbete.

 

13.7.2017 7

 

Något slags vakuum blev det i alla fall, för den blåa plasten som täckte vår byggdörr bubblade plötsligt upp sig och vi gjorde allt vi kunde för att få den att hållas mot dörren. Efter att vi radat tre tunga stegar, gipsskivor, plankor och en hink med spackel, sa tiiveysmittaus-mannen på finska: "Det här borde man nog ha bild på!". 

Vi fick vara lite uppfinningsrika med vårt egenbygge, och bra blev det.

 

Och ja. Hur gick det för huset sist och slutligen? 
Inga spöken, och

huset har ett  utmärkt  värde. UTMÄRKT!!! 

 

Den lilla perfektionisten inom mig jublar. Jag och Fredrik kan bygga hus. På riktigt.

Sen fick vi också beröm för hur välstädat det var inne i huset, men när det handlar om att städa så får nog Fredrik ta åt sig den största äran. 

 

 

Men he va he. Allt är utmärkt, och redan igår kväll hann det hända en hel del i huset. Det får ni läsa mer om på måndag.

torsdag 13 juli 2017 - 14:00

Ett konstverk för en euro.

I måndags var jag till byns bibliotek för att se utbudet på avskrivna böcker. Det var massor av böcker som skulle säljas för 1 euro styck, och jag gick igenom varenda en. Jag drömmer om att själv ha ett litet personligt bibliotek av böcker, men vill fylla hyllorna med endast konstverk. Böcker som betyder någonting och som ger mig en speciell känsla. Även om det bara handlar om materiella ting. 

 

Av alla böcker fanns det en som tilltalade mig. "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige" av Selma Lagerlöf. En bok från 1906 som nästan precis varenda en borde känna till. Den har översatts till över 60 olika språk, och just denna upplaga jag höll i hade vackra illustrationer av Bertil Lybeck. 

Tyvärr så tog inte biblioteket emot kort, och tydligen så har jag blivit en av de som aldrig har småmynt i plånboken. Så släppte taget om boken och tänkte att jag skulle klara mig utan den. Det gjorde jag tydligen inte. 

 

Sen i måndags har jag nu gått och tänkt på boken konstant. Femton minuter efter att biblioteket öppnade idag rusade jag in med 1 euro i handen. Höll tummarna att den fortfarande fanns kvar, även om jag visste att chansen var liten. 

Men högst upp bland alla böcker låg den. Petalaxborna förstår sig tydligen inte på konstverk i form av böcker. Jämfört med de andra avskrivna böckerna så var den här i mycket gott skick. Alla sidor kvar och inga fula "hundöron" i sidornas kanter.

 

selmalagerlof

 

Selma Lagerlöf var den första kvinnan som fick Nobelpris i litteratur och hon deltog i kampen om kvinnlig rösträtt.

Mr Fantomen diggar henne och boken. 

torsdag 13 juli 2017 - 06:00

Blåbär... REDAN?!

När vi den här tiden förra året gick runt på Bostadsmässan i Seinäjoki, beundrade jag alla hus och den natur som omgav husen. Jag tyckte det verkade lyxigt att ha en blåbärsskog två meter utanför dörren, och jag kan säga som så att en av oss i gänget hann provsmaka några Seinäjoki-bär.

Men vem visste, ja inte vi i alla fall, att bara någon månad senare skulle jag och Fredrik ha köpt en stor blåbärsskog att bygga vårt eget hus på. 

 

Igår kväll gick jag och Fredrik runt på just den tomten och myste. Eldade inomhus och utomhus, och ba njöt av tillvaron. Jag vill ta vara på naturen så gott som det går, och gick runt och plockade tallkottar för att ha till eldstaden. 

Har som googlat mig fram till hur jag ska bli den bästa eldstads-eldaren, och någon tipsade om att de skulle vara bra att hålla igång brasan. När jag skulle luta mig fram för att ta en tallkotte så fastnade mina ögon på något. 

 

 

BLÅBÄR!!!

REDAN??!

 

blabar 1

 

Jepp. Liksom Seinäjoki-boan så har även jag och Fredrik en blåbärsskog utanför dörren. Skillnaden är ba att vår skog är 6700-någonting kvadratmeter större. Vår tomt blev tydligen större än vi trodde efter att Lantmäteriet hade varit hem till oss för att döpa tomten till det vackraste namnet vi vet. 

 

Och nu, i början av Juli, så är det blåbär redan. Helt otroligt.

 

blabar 3

 

Jag vågade mig på att provsmaka dem, och även om de säkert hade velat gosa sig lite längre i blåbärsriset så var de otroligt goda nu. Ska börja plocka massor av blåbär nu att ha i mina smoothies, samt kanske göra en nyttigare variant av blåbärspaj?

 

Om jag förra året hann plocka  fem  liter  på en  halvtimme  (!!), så är det ju knappast som att vi skulle bli utan detta år heller.

 

blabar 4

 

Och den här platsen, den får mig att älska den mer och mer för varje dag.

onsdag 12 juli 2017 - 06:42

Lev för att äta, inte äta för att leva.

Jag har ju titeln Hälsoinspiratör i mitt utbildnings-bagage, och studerar man hälsa så är det svårt att undgå att lära sig mer ingående om kost. Jag vet liksom vad maten är, vilka vitaminer och mineraler som far vart i kroppen, och varför kroppen behöver energi i form av kolhydrater och fett. 

Men så vet jag också att mat är så mycket mer än potatis och fisk, och ska med hjälp av Sevendays tema-lista, samla mina tankar. Svintidigt på morgonen, för jag kunde tydligen inte sova tills väckarklockan skulle börja pipa idag.

 

Mat är: livet. Samtidigt som det kan vara det mest komplicerade förhållandet som existerar på den här jorden. Men för mig är det livet. Hörde någon gång nån som sa "Man ska äta för att leva, inte leva för att äta", och det låter svintråkigt tycker jag.

Fick jag äta endast en rätt livet ut, skulle det vara: Pizza, för då kan man ju variera smakupplevelsen.

Det här äter jag inte: Jag är inte den som kastar bort mat eller rensar kraftigt på en tallrik. Det jag dock inte äter är "vegansk julskinka" som fick det att krypa i skinnet på mig. Men jag har som från liten blivit upplärd att uppskatta maten jag får och äta det som bjuds på. Det hänger med än idag.

Min favoritrestaurang: Jag och Fredrik äter aldrig på restaurang, så vi har inte någon favorit på det sättet. Förutom Pikku Quattro i Vasa.

En stark matupplevelse: Då jag åt sniglar på Färöarna.

 

10401108 30085613879 8462 n
Carro 2008 som åt sitt livs första snigel. Godare än det såg ut.

 

Min relation till mat: Idag är den bra. Jag äter mat, regelbundet och tillräckligt, och njuter av den. Det är så viktigt för mig att maten ska smaka gott och att jag ska verkligen uppskatta den, att det är skit samma då om det är shitfood någon dag istället för en liten tallrik med blomkål. (skulle ha skrivit broccoli, men det är ju gott)

På morgonen äter jag: är jag ledig så blir det ingenting, förutom kaffe, innan det är dags för lunch. Arbetar jag blir det någon frukt. Eller ba kaffe om jag har bråttom. Har aldrig någonsin haft någon stor aptit på morgonen, och blir mer illamående av att äta än att ba låta kroppen vakna i lugn och ro innan jag stoppar något i mig. Flera frukostälskare har försökt omvända mig, men det går ba inte.

Min paradrätt i köket: Min korvsås som är gjord av ett "hemligt recept" *,  och skinksås med grädde och svartpepparost. Skinksåsen för övrigt är den rätt jag äter när jag vill vara nostalgisk och tänka på barndomen. Mycket mat kan ju få en att minnas tillbaka.

Det här tycker jag om dieter och matföreskrifter: Jag skulle vara en hycklare om jag sa att all mat är bra för en person, och dieter ska man hålla sig ifrån. Eftersom jag har i hela mitt vuxna liv mer eller mindre ätit efter diet, men en egen touch, för att själv tycka om maten. Glutenfritt på grund av celiakin, och LCHF för att det fick mig att må så mycket bättre.

Min kropp varken tål eller tycker om mängder av kolhydrater, därför äter jag inte lika mycket av dem, även om jag ser till att få i mig de i "bättre" format som kroppen klarar av. Idag räds jag inte heller kolhydrater på det sätt jag gjorde för sex år sen.

 

Jag tänker som så att det är inte bara maten som det ska vara någon måtta med, utan även hur vi förhåller oss till maten. 

En diet kan vara hur nyttig som helst, medan det är människan som vrider och vänder på den, och får ett förhållningssätt som inte är nyttigt att leva efter.

 

 

* Har egentligen inget recept jag följer, och det är det som är hemligheten.

 

carrosvegeburgare

 

Det här åt jag igår. Såg i Malax-butiken att de hade glutenfritt ruisleipä, som doftade precis som den "äkta" varianten.

Äter ni glutenfritt så rekommenderar jag verkligen brödet. Gjorde en vegeburgare och NJÖT. Upprepade varannan tugga "Mmmmm va gooooo".

tisdag 11 juli 2017 - 12:00

Svar på fråga: Sköna öronproppar

Hahha, det är så underbart att vara bloggare. Till exempel så får man dagar som denna, ställa till vackert och fotografera: ÖRONPROPPAR. :-D

 

Magdalena skickade och frågade efter öronproppar som är sköna att sova med, och jag ska presentera de jag själv sover med.

 

IMG 6085

 

Det är alltså de här. De billigaste som finns vid butiken, men absolut de skönaste jag testat på.

E-A-R Classic heter de, och borde gå att hitta typ överallt hoppas jag.

 

Tack vare de här öronpropparna så kan jag sova gott, och de stänger ut allt ljud. Vilket är lite konstigt att det är jag som använder öronproppar, då det är jag som snarkar. Borde det inte vara Fredrik som använder sig av de här? 

Egentligen började jag använda dessa då jag arbetade på dagis. Jag ville somna tidigt och mina grannar gillade att spela orgel och sjunga opera långt in i natten. Så då var dessa min räddande ängel. Sen har de ba blivit en härlig vana.

Trots att splitternya såna här stänger ut allt ljud så vaknar jag ändå av väckarklockan. Man har väl lite selektiv hörsel, och lär sig undermedvetet och medvetet vad man ska reagera på. 

Jag har hunnit testa på olika varianter av öronproppar, men de här sviker aldrig och mina öron gillar dem. Så he va he.

 

 

Jag är inte sponsrad, men vill någon skicka en pafflåda full av öronproppar till mig, så är det fritt fram.

 

tisdag 11 juli 2017 - 06:00

Vad är det här för blomma?

Det här sommaren så är ingenting sig likt här hemma. Eftersom all vår tid går till att vara och bygga ett hus, så lever trädgården vid lägenheten sitt eget liv. Våra björnbärsbuskar har blivit tre meter långa, samt fått björnbärsbusk-bebisar, och genom allt ogräs växer sig blommorna meterlånga. Envisa och vackra i det vilda.

 

Men nu är det så att det är bara inte gamla blommor som frodas i trädgården, som nu lever sitt eget liv. Det är även nya blommor som plötsligt dykt upp.

 

Som den här nya. JÄTTELÅNG och ensam står den mitt bland jordgubbar och björnbärsbuskar. Inte ens Fredrik, som annars planterar och har sig, har noll koll vad det är. Inte har han grävt ner den i alla fall.

 

Så nu behöver jag din hjälp. Vad är det här för rosa varelse som växer i vår trädgård?

 

vadardethar carro

måndag 10 juli 2017 - 13:35

Min tonår i bildformat.

I morse skickade syrran en bild åt mig på Whatsapp. Det föreställde mig som fjortis som gjorde en arg min. En bild jag hade helt och hållet glömt bort och som jag trodde jag aldrig skulle få se igen. Sidu, jag tänkte att den dator alla bilder från min tonår var sparade på hade kraschat, och bevisen från att jag en gång i tiden varit ung försvunnit.
"Varifrån hittade du den?" skickade jag, och syrran spelade in ett röstmeddelande till mig som svar.

"Det är från februari 2002! Det är bilder från allihopa, men jag hittade nog bilder från när du stod i BH tillsammans med din tjejkompis".

 

Det har jag tydligen också glömt bort, hur jag och mina vänner solade i BH och tog selfies. Selfies var ju inte ens något folk gjorde på den tiden.

Men nu har jag inte bara fått se såna bilder. Jag har sett mina småsyskon växa upp. Mamma som ler stort mot kameran. Även om vi ungar fotograferade henne på toaletten. Aldrig fick hon vara ifred.

Jag har fått se min far som besökte Jakobstad den där ena gången, 

och jag har sett mig själv växa upp. Nästnästsista bilden t.ex hade jag redan flyttat hemifrån, men var hemma på ett roligt besök.

 

Nu tänker jag visa er några bilder som jag är glada att se igen, och som jag vill dela med mig av. 

 

IM000006IM000004

 

Det här måste vara från 2002. Vi hade nyss skaffat digikameran (vår allra första), och testade den.

 

IM000012

 

Allt skulle fotas, t.ex jag som lagade mat med mina syskon. 

 

IM000016

 

På mig har jag ett förkläde jag sytt själv i skolan. Djiistas vad duktig jag var på att sy och såna saker. ;-)

 

IM000022

 

Så här satt jag i mitt "flickrum", med ett tänt ljus och Robbie Williams i cd-spelaren. Längre ner får ni ser hur mitt tonårsrum var inrett.

 

IM000042

IM000058

 

Här minns jag att jag kände mig mycket fin. Jag var säkert stylisch på den tiden med att ha en skjorta innanför tröjan.

 

IM000427 1pixel

 

Nu är jag plötsligt lite äldre och vildare. Med PMS, när jag tyder finnen på hakan.

På bilden är det min pixlade mor och syster, samt jag, som gör roliga miner.

 

IM000811 pixel

 

Jag och min pixlade bror.

Mina syskon var ungefär 7 och 8 år när jag flyttade hemifrån, så det tog otroligt länge innan jag förstod att de också vuxit upp. Typ, nu först, inser jag att de är fullvuxna och kloka människor, och inte så där små som jag vill minnas dem.

 

IM001000

 

Konstnärlig. Den här bilden använde jag mig till en "diktbok" jag fick skriva i högstadiet i ämnet "skrivlust och läslycka". Alla i den klassen skulle skriva och ge ut något anonymt i skolan, men jag vägrade vara anonym. 

Ironisk som jag är la jag upp en stor selfie som pärmbild och gav boken namnet "Författaren vill vara anonym". Moahaha.

 

IM001239a pixel

 

Jag och min syster. Jag har inte frågat nån av syskonen om de vill vara med på bloggen, så därför är de pixlade. Dessutom känns såna här bilder mer privata, än en selfie man ba tar för instagram eller bloggen. Det här är bilder från vårt liv.

 

IM001278 pixel

 

Jag var nog gladare än jag ser ut, när jag fick vara ute och busa med syskonen i snön.

 

IM001494

 

Den här dagen var jag tydligen med dem till lekparken för att fotografera och leka. 

 

IM001822 1

 

Och här står jag i en brudklänning. Se noga, för det är nog enda gången i ser mig i en traditionell bröllopsklänning.

Klänningen för övrigt hade mamma sytt själv.

 

IM001989 edited

 

Här är jag en tuff fjortis med rottweilern Olga.

 


IM003061

IM003065

 

Oj tänk, Caroline 14 år, om du visste att Caroline tolv år senare skulle sitta och se på alla bilder av dig.

Jag både skäms och är tacksam samtidigt.

 

Tralala 016

 

Så här såg det ut, mitt tonårsrum. Organiserat kaos, eller ba kaos. Den där tv'n följde med mig i livet, enda tills jag flyttade till Petalax. Fredrik sa inte ett knyst när jag var stolt över min 9 tums tv, när vi träffades. :D :D :D

Och framför den där spegeln gjorde jag min läpp-piercing (som jag idag inte har haft i på flera år). Djiistas.

 

20070516338

 

På den här bilden var jag bara hemma och hälsade på mamma och syskonen, samt passade på att mysa med Mr Fantomen som skulle få flytta hem med mig vilken dag som helst.

 

IM003192

 

Har ingen aning om historien med den här bilden, men jag var säkert konstnärlig.

 

FLuMM

 

Så det här var min tonår. Jag är så tacksam att nästan alla bilder fanns kvar. Så ofta jag har funderat och undrat vad som hände med dem. För även om jag inte skulle vilja vara fjorton år igen, så är jag så otroligt tacksam att jag har fått se bilder från den tiden igen.

 

Det gjorde mycket för mig själv idag. Man får liksom ba acceptera att den här tiden har varit och det enda man kan göra är att sända lite kärlek till den där tjejen för 12-14 år sen.

Det är inte alltid så lätt att vara ung, men det blir bättre.