tisdag 5 september 2017 - 06:00

Ingen ska behöva få en dickpic.

Hallå, vad var det jag just såg? Var det faktiskt en video på youtube där en karl gjorde en tio minuters video om den ena gången han skickade bild på sin erigerade penis till en ung tjej? Hur den bilden bara ”råkade spridas”, och nu är det ett offer i situationen. Och det är inte den unga tjejen.

 

Hallå, är det faktiskt hit världen har tagit oss? Det är 2017 och fenomenet dickpics har tydligen blivit normaliserat. Så pass att även de som tycker det är en prima idé att ta en selfie på sin snopp, och skicka bilden vidare till någon som inte bett om det, talar om det öppet på youtube. Som om det inte vore någon grej. Typ som om man bara varit till butiken och handlat mjölk.

 

”Ja, jag skickade en dickpic, och nu råkade fler än den här flickan se det. Ojdå. Tyck synd om mig”

 

Hallå, var det faktiskt en elvaårig flicka som skrev i kommentarerna att hon även fått en dickpic?
ELVA ÅR. E-L-V-A-H-E-R-R-E-J-E-S-T-A-S-Å-R!

 

Hallå, tror någon verkligen att en bild på en snopp skulle få någon att känna sig hedrad? Ska bilden tas som en komplimang? Som en bekräftelse? Ska man känna sig sedd?

 

Nej. Man ska känna sig förbannad.

Förbannad över att det inte bara är elvaåringar som får dessa bilder, utan kvinnor i alla åldrar. Över hela planeten.

Kvinnor som ba fick ett dm på instagram, och där var den. Förbannad över hur det ens en sekund existerat tanken av att detta med att skicka bild på sin penis till någon annan, vore en prima idé. Förbannad över hur det sällan är karln som känner skam, utan av någon underlig anledning verkar det som att det är kvinnan som ska skämmas. Så fel.

Jag vill inte att mina framtida barn ska växa upp i en generation där de får oönskade bilder på snoppar. Nej.

 

Och hallå, inte en enda gång i videon hörde jag orden ”Förlåt, jag gjorde fel” (som om det hade hjälpt). Jag hörde:

”Jag bryr mig inte jättemycket. Det är inget som jag mår dåligt över idag.” Tryck på tummen upp och prenumerera. 

 

Hallå? Nu är det dags att sätta ner foten. Inte bara ta emot en bild och tänka det är helt normalt. För det är det inte.

För detta är väl inget som vi verkligen vill ska vara normaliserat?

söndag 20 augusti 2017 - 20:42

Det är kärleken jag vill ta vara på.

Det har varit en av de bästa, samtidigt som en av de märkligaste helgerna på länge.

Den bästa, eftersom jag har fått skratta så tårarna sprutat och det är bara bra.

Den märkligaste, eftersom det är så massor av olika sidor av människor jag fått skåda, speciellt via den virtuella världen vi kallar internet.

 

Och vet ni vad? Jag blir matt.

 

Jag blir matt av den här attityden att det enda rätta sättet att leva, är den stig man själv har valt att gå på. Lever någon annan på något annat sätt, så ger man inte upp innan man känner att man vunnit en envis dragkamp om rätt och fel.

Att man är förlåtande, men glömmer aldrig.

Dömer alltid.

Hur man snabbt normaliserar svinaktigt beteende, och inte ser allvaret i att män sitter och skriver hagga och fitta till kvinnor. Offentligt och via privatmeddelanden.

Hur människor mister älskade människor.

Hur man påminns om hur skört detta liv kan vara.

 

Samtidigt som jag kunde ge efter för allt elände, så blir jag stärkt.

 

Stärkt när jag ser människor på instagram som vandrar på Stockholms gator och skriker från tårna att ”BB är för alla”.

Som sätter ner foten för något som borde vara en självklarhet, men inte är det.

Jag blir stärkt av att se alla människor som fortsätter leva utan rädsla.

Står upp för andra människor, som de känner och aldrig har mött.

Som dansar, går på konserter, möter andra människor och omfamnar dagen och sig själva.

Som tillåter sig känna glädje, även hur eländigt en situation kan vara.

Som vågar prata med sina medmänniskor, även när det kan handla om tunga saker. Som inte känner behovet av att ha utan alla svar, utan istället sitter bredvid och lyssnar. Finns till.

 

För det är då vi verkligen kommer tillsammans. Då vi vågar se varandra, acceptera varandra för den vi är och gå sida vid sida. Så olika, men ändå lika.

 

 

Även hur matt jag kan bli ibland av denna värld och detta liv, så är det kärleken jag vill ta vara på.

Alltid.

Kärlek.

Kärleken.

 

Du är kärlek.

 

11999714 10153403780583880 4769083518509489627 o

Norrskenet som påminner mig om det fina i livet. Fotograferat 9 september, 2015.
Snart möts vi igen, Aurora.

torsdag 3 augusti 2017 - 13:00

5 citat som ger dig styrka i tuffa stunder.

Det finns ett citat jag ofta vänder mig till för att finna kraft. För att bli påmind om att vissa saker har man inte makt över, men det jag har makten över är hur jag förhåller mig till situationer, och det är det här:

 

Circumstances don't matter, only my state of being matters.

- Bashar

 

Liksom, allt som oftast har man ändå möjligheten att sist och slutligen välja själv. Inte vad som händer en, men hur man går vidare. Hur man väljer att spendera sin tid och sin energi på det som händer omkring en.

 

Men det finns ju många andra kloka ord som människor sagt, och idag ska jag dela med mig av fem citat som kan ge dig styrka under tuffa perioder i livet. Eller ba ge dig en extra kick att vara så underbar du innerst inne är idag.

Jag ska försöka översätta dem till svenska så det inte blir hur engelskt här på le bloggen, och skriver mina egna tankar under.

 

citat 1

 

Be aldrig om ursäkt för att du är känslig eller emotionell. Låt detta vara ett tecken på att du har ett stort hjärta och inte är rädd för att låta andra se det. Att visa känslor är ett tecken på styrka.

 

Det här till exempel är ett citat av Brigitte Nicole som jag verkligen ska ta till mig. Hur ofta ber man inte om ursäkt för sig själv, eller håller tillbaka för rädslan vad andra ska tycka? Helt i onödan.

Var dig själv, visa dina känslor. <3

 

citat 2

 

När du inser ditt eget värde, är det svårare att stanna runt människor som inte gör det.

 

Har ingen aning om vem som sagt det, men tydligen är det en person som har insett detta med att när man börjar att vårda sig själv och inser sitt eget värde - då är det inte lika lätt att vara med dem som behandlar en illa.

Ofta håller man kvar i relationer för blindkära livet, av trygghet och rädslan för det som kallas ensamhet, även om det kan handla om destruktiva relationer eller de stunder då den enda som engagerar sig i relation är du ensam.

 

Let go, och nya möjligheter och möten uppenbarar sig för dig.

 

citat 3

 

Jag tror på att vara stark när allt annat går fel. Jag tror på en morgondag och jag tror på mirakel.

Audrey Hepburn

 

Det bästa med att ha tuffa dagar, är att i morgon är en ny dag.

 

citat 4

 

Kvinnor har blivit lärda att tala mjukt och bära läppstift. Dessa dagar är över.

- Bella Abzug

 

Oj om ni skulle veta vad jag har försökt, hela mitt liv, att vara den där lugna blomman som säkert skulle bara ha det lättare av att vara tyst och aldrig sätta ner foten - men banne mig vad tråkigt det skulle vara. Dessutom verkar det vara omöjligt.

Jag tror på att vara kärleksfull, samtidigt som man inte låter andra köra över en.

 

citat 5

 

Låt inte andras beteende förstöra din inre frid.

Dalai Lama

 

Typ det citat jag skulle kunna ta och tatuera på min kropp, fast med detsamma.

Vad som än händer idag, försök att hålla kvar din inre frid och styrka i dig själv. Andras beteende och känsllor har inget med dig att göra. 

 

Var snäll, kärleksfull och omfamna livet.

onsdag 21 juni 2017 - 15:27

Det handlar om mig.

Jag var och är fortfarande den typen som aldrig motionerar. Det betyder inte att jag inte har fått testa på saker, för jestas vad mamma lät mig prova på dyra sporter, även om det alltid slutade på ett och samma sätt. 

En gång testade jag aikido. Bommade på uppvärmningen. Medan de andra barnen hade snurrat sig fram i någon konstig kullerbytta, så var jag ensam på halva mattan. Och jag gav upp.

Jag har fått testa på att rida, redskapsgymnastik, dans och allt som går att hitta på. Fick till och med en skateboard, som jag mest satt på och sparkade mig fram på, efter jakobstads sötaste pojkar.

 

Så när jag för några år sen började på med yoga trodde jag det skulle sluta som alla andra gånger. Jag skulle inte klara av den enklaste övningen. Det är lättare att ge upp. 

Men inte visste jag då att yoga handlade om så mer än en övning. Yoga handlar inte om en solhälsning. Det handlar inte om att lyfta upp ett ben och andas djupt fem gånger. Det handlar om mig.

 

Och jag som annars blir snabbt rastlös hittade äntligen något som fick mig att stanna upp. Jag fick möta mig själv i de stunder jag annars skulle ge upp. Utmanade endast mig själv, och ingen annan, och det gick bra. Jag fick inse att det är helt onödigt att ens jämföra sig med andra, när det enda och den enda man sist och slutligen har är sig själv. 

Jag fick komma över de rädslor som någonsin bott inom mig, och finna den där styrkan i att bara vara. Jag lärde mig att komma överens med min egen kropp. 

 

Idag firar jag den internationella yogadagen, för det är banne mig det bästa som finns om man ska ha på sig träningskläder. För mig.

 

IMG 2790

resizedimage800533 IMG 2479

resizedimage800533 IMG 2893

resizedimage800533 IMG 9476

yoga

IMG 1112

 

måndag 17 april 2017 - 13:00

Dansa för livet, dansa för Stina

Jag tänker ignorera det fetthån och hat som Tv4 visade i torsdagens Let's dance, för det var förjäkligt att se på, och gav mig en klump i magen. Den klump jag kände, som så många andra går runt med dagligen. En klump som får en att känna sig otillräcklig. Klumpen som får en att skippa lunchen, istället för att njuta av livet.

Samtidigt som världens bästa Stina Wollter stod bredvid och väntade på att dansa för sin syster, som gick bort i anorexi.

 

Vi har alltså börjat titta på Let's dance i det här hushållet, och vi tittar bara på Stina. På det hon gör för så många. För mig. Jag fäller glädjetårar när hon dansar och blir varm i kroppen av lycka. Det är ba kärlek, glädje och kraft som kvinnan utstrålar, och det går rakt igenom tv-rutan. 

Därför är det bra att såna som Stina finns. Som får den där klumpen att sakta försvinna, och istället fylla tomrummet med kärlek för sig själv och den kropp vi lever i.

 

 

5 orsaker varför alla borde göra plats för Stina i sitt liv:

 

Stina säger som det är, och det går rakt in i hjärtat.

 

För sex dagar sen satt jag och funderade hur man skulle pussla ihop livet, för att orka med mig själv och andra. Samtidigt publicerar Stina en bild på instagram med ord som tröstade mig.

”Det är knappt jag håller ihop. Just nu är det den trånga passagen. Bara att andas med magen och gå/dansa rakt igenom. Ett litet OBS: Jag berättar bara hur det är. Som jag ofta gör här på Instagram. Orkar inte snygga till å ljuga. Så här ser livet ut ibland. Helt vispigt och samtidigt intressant.”

 

Man behöver som inte försköna livet, eller alltid försöka visa sig så jäkla stark. Ibland är livet i ett högre tempo än vi är vana med, men det går över, som allt annat. Pepp och hjälpande ord eller handlingar är bättre än varnande ord om att man kan bli utbränd, eller inte klarar av det.

Och ibland måste man ba säga till, för hur ska andra veta?

 

Skarmavbild 2017 04 17 kl. 11.15.08

 

Stina är sig själv, och har den bästa humorn (samma som mig).

 

Ser du ett hjälpmedel på en toalett, som ser ut som något man kan pole-dansa runt, dansa runt den. Känner du för att dansa i butiken eller mitt i stan, gör det. Skratta, gråt och lev livet.

Och krama om de du älskar.

 

 

Stina låter sig bli lyft, och lyfter andra samtidigt.

 

Ibland är det starkaste man kan göra att låta sig bli lyft. Att gå utanför sin komforta zon och se vad som händer när vi bara släpper all kontroll.

 

Skarmavbild 2017 04 17 kl. 11.24.13

 

Stina svarar rövhattar på ett magnifikt sätt.

 

Man ska inte behöva känna sig smickrad när främlingar kommenterar ens utseende eller skickar bilder på sina snoppar. Man ska inte ens känna sig manad att svara. Men om, och när, man svarar.. gör som det som Stina.

 

Skarmavbild 2017 04 17 kl. 10.45.49

 

Jag blir tryggare i mig själv.

 

Man ska egentligen inte behöva någon annan för att bli trygg i sig själv. Men i detta jäkla samhälle där vi bombaderas av smalhets och perfektion in i det sista, då behöver jag och många andra en Stina i vårt liv. En person som påminner en om att vi duger, precis som vi är. Och ger en livsviktiga råd som att man kan låtsas som att man är en enhörning, när allt inte så himla roligt.

 

Jag får så mycket lättare att filtrera bort dieter och vad som är snyggt eller inte. Istället får jag så mycket lättare att älska mig själv, som den jag är. Jag vågar mer och jag struntar allt mer i vad andra tänker och tycker, och ser till att leva mer i kärlek mot mig själv och livet.

 

Skulle jag ba få följa ett konto på instagram, så är det Stina jag följer.

 

 

KÄRLEKEN VINNER ALLTID

tisdag 11 april 2017 - 19:09

Var lite jobbig.

Skrev tidigare idag på instagram att; det jobbigaste med att bygga hus är det jäkla pappersarbetet som aldrig verkar ta slut. Men jag ångrar mig. Det jobbigaste med att bygga hus är att vara ”jobbig”. Inom parentes, eftersom man inte är mer jobbig än vanligt.

 

Kanske är det så att den största känslan av jobbighet, är bara ens egen rädsla för hur andra ska uppfatta en. Kanske är det något som kvinnor får utstå mer än män, eftersom man som kvinna redan har en mindre chans att bli lyssnad till.

Att man kanske ses mer som tjatig, än någon man ska ta på allvar. 

Kanske är det duktiga flickan-syndromet, att försöka bevisa konstant att man kan och visst har något på klart.

 

Jag har fått arbeta med mig själv redan det senaste halvåret för att få lite extra skinn, på min redan så skarpa näsa *. Och det här är vad jag har kommit fram till. (efter bilden på mig som balanserar stenar)

 

IMG 4584

 

Min största lärdom till er (och mig själv) idag är:

Våga ta betalt för ditt arbete. Våga samtidigt se till att få ett bra pris på det du köper.

Våga ta för dig. Våga se till att du blir behandlad på rätt sätt.

Våga fråga. Våga säg till.

Våga göra det som ditt hjärta och magkänslan säger åt dig.

Var jobbig.

 

Strunta helt enkelt i att vara rädd för att uppfattas som jobbig. För det är nog mer jobbigt att inte ha koll på läget, eller känna känslan av att inte ha blivit riktigt rättvist behandlad.

 

 

För sist och slutligen så är det kanske inte så många i slutändan som tycker du är jobbig. Och hur andra känner sig kan man inte göra så mycket åt, så länge man försöker vara så snäll som möjligt.

Kanske är det bara ens egna föreställningar om att man blir jobbig, om man vågar ta lite mer plats.

 

Mitt i allt blir allt bara lättare, bara man säger hur man vill ha det.

Och är vänlig, respektfull och behandlar andra som man själv vill bli behandlad.

 

 

* min näsa är egentligen mjuk och mysig.

 

IMG 4583

måndag 10 april 2017 - 10:10

Vad ska du dela på sociala medier?

Efter fredagens attack i Stockholm så har internet exploderat av artiklar, bilder, spekulationer och åsikter om religion och politik. Allt som hände på fredagseftermiddagen har varit vidrigt, men det har även varit vidrigt att se hur sociala media har betett sig.

 

I mitt facebookflöde delade en person en bild av ett litet barn, med namn och starka signalement, och det vred sig i magen på mig. Det skulle föreställa ett av offren, som inte ens idag i skrivande stund är bekräftat, och nu var fritt fram för miljontals användare att skåda.

Så får man inte göra.

 

Eftersom namnet stod där var det enkelt att se andra inlägg som personer har valt att dela, och det ena var värre än det andra. Anmält tiotals inlägg tills jag inte klarade av mer.

Jag tänker på offrens anhöriga och vilket helvete de upplever just nu. Du har inte bara mist en person, utan blir även påmind om det i sociala media, av personer du aldrig sett eller som ens talar ditt språk.

Facebook har svarat mig genom att ”tacka för anmälningen, men att om jag inte vill se inlägget kan jag ba ta och blocka personen”.

 

Om inte ens facebook har på koll vad reglerna är, hur ska då andra ha det?

Välkommen till min lilla skola om vad man kan dela på sociala media, och vad och varför du inte ska vara så snabb på dela-knappen.

 

social media 1733107 1280

Bild från pixabay, eftersom jag har sett till att jag har rätten att dela och manipulera denna bild. 

 

 

På fredagskvällen spreds en efterlysning i sociala media, som snabbt blev borttagen. Det var bra, vill du veta varför?

Efterlysning av personer i endast sociala media ska göra dig misstänksam, eftersom de kan vara falska eller menade för att skada någon. Genom att du delar en ”efterlysning”, eller till och med kommer med tips, bidrar du med att röja en persons identitet.. Samt kan du i värsta fall hjälpa en gärningsman att hitta sitt offer.

En person med skyddad identitet har inte fått det för skojs skull.

Ser du en efterlysning på sociala medier, ta och kolla med polisen eller Missing People om det är något som de är medvetna om. Då är det ba att låta dem ta hand om det, eftersom det är deras jobb.

 

Se till källan, vem är det?

Är sidan du väljer att dela någon artikel från inte så seriös, eller rentav är en sida som endast är till för att trolla, tänk minst fem gånger innan du trycker på ”dela”. Ha is i magen, och var källkritisk. Speciellt med sånt som endast är skrivet för att sprida propaganda och rädsla.

 

Fråga dig själv dessa frågor:

  • Är detta sant?
  • Är detta ens lagligt?
  • Har personen som artikeln handlar om gett sitt tillstånd?
  • Hur skulle jag eller mina anhöriga känna sig, om någon delade något liknande om mig?

 

Häng inte ut personer!

På internet kan man läsa om flera oskyldiga människor som blivit utsatt för att ha blivit fel anklagade för det ena och det andra. Är de inte mördare, så är de tjuvar eller djurmisshandlare. Du kanske blir upprörd när du läser texten, samtidigt som du ser en bild, men tryck för böveln inte på dela-knappen.

 

Allt på facebook där man blir ombedd att ”kopiera och klistra in”.

För det första: kedjebrev är otroligt störande. För det andra: de är typ aldrig sanna och eller bra översatta. För det tredje: jag läser hellre om vädret, även om jag själv har flera fönster, än att facebook skulle göra alla ens uppgifter fria för världen att skåda.. eller att jorden går under om du inte "gillar och delar denna status/bild".

 

 

Sist men inte minst så ska man inte heller dela bilder eller uppgifter om sin skola, arbetsplats, bilder på människor som inte gett sitt tillstånd, sina personuppgifter, pass, planer för resor, kränkningar m.m.

Men det tror jag ni visste redan.

 

torsdag 9 mars 2017 - 11:09

Utan landsbygden blir staden fattigare.

Läser om att banken i Petalax stänger sina dörrar för gott den sista maj. Inte den första banken att försvinna från byn, men det blir den sista. Ännu en till lokal att eka tom i hjärtat av byn.

 

Efter sista maj så får de företag som finns kvar köra längre vägar för att föra in dagskassan på kontot, om de inte har kortbetalning som enda möjlighet.

Efter den sista maj finns det flertal äldre personer som kommer att känna sig något mer otrygga, eftersom de varit bankens största kundskara, och eftersom banken varit deras sätt att sköta om sin ekonomi.

 

Jag förstår till en viss del varför just kontoret försvinner. All service fokuseras ju mer till centrum, och i det här fallet är det Malax som skulle vara centrum. Men när urbanisering blir en epidemi och allt ska centraliseras, glömmer vi bort de som är ensamma, inte har möjlighet att sköta sin ekonomi och liv via en dator.

 

Vi glömmer bort att hålla landsbygden levande.

 

lugnetforestormen

 

Ju fler som flyttar bort från byn, ju mindre arbeten behövs här och vice versa. Finns det inga arbeten i byn så är det allt färre personer som vågar satsa på att bygga en framtid här.

Både jag och sambon är ”inflyttade utbyssare” som trivs så pass att vi väljer att bosätta oss här för resten av livet. I vår vänskapskrets har vi jordbrukare, fiskare och de som arbetar med inte så sexiga yrken – men såna som behövs för att hålla hela landet levande.

 

 

Det mesta handlar väl om pengar, som med allt annat, men jag undrar om inte Finland skulle vinna mer på att låta landsbygden leva, än tro att urbanisering skulle vare ”räddaren i nöden”.

Utan landsbygden blir även staden fattigare.

 

För en levande landsbygd ska det inte endast vara de som ännu bor kvar och orkar kämpa, som ska föra kampen. För att få ett fungerande system, vad det än handlar om, borde alla samarbeta och arbeta för samma mål.

 

 

Och det var så en snart nedstängd bank fick mig att tänka på en levande landsbygd.
Nu ska jag ut och skotta snö.

 

11150755 10153105748168880 4380662224558034786 n

torsdag 23 februari 2017 - 16:32

Näthatet.

”Du är en kafir, en infidel, och du förtjänar att brinna i helvetet.”

En av de mer påhittiga kommentarerna jag fått under min tid som bloggare.

 

Från och med idag så behöver du ett facebook-konto för att kunna kommentera på Vasabladets artiklar, och det säger jag ”Halleluja!” till. Självklart är alla inte glada, men man kan aldrig göra alla nöjda.

Förstår att alla inte har facebook, men det jag förstår mig på är anonyma kommentarer. Näthatet som finns omkring oss.

 

Livet var lite lättare för redan tio år sen, då man satt över en kaffe för att skitsnacka. Under den där kaffekoppen kanske ilskan hunnit rinna ur kroppen, och det tog för mycket tid och energi för att skriva ett argt brev. Idag lever vi livet genom en skärm.

Plötsligt är det lätt att hitta någon att fokusera sin ilska på, även om det inte finns någon som helst orsak till det. Du behöver inte ens känna människan, vilket underlättar hatet.

 

Jag publicerar anonyma kommentarer, men inga elaka kommentarer. Vill som inte låta en frustrerad människa infektera bloggen. Det är inte mitt ansvar att publicera alla kommentarer. Det är mitt ansvar att inte låta någon skriva precis vad som helst. Speciellt inte om det kan betyda att någon blir skadad, eller att det kniper till i magen av att läsa orden.

Idag är det tack och lov evigheter sen någon gick över den där gränsen som får mig att göra valet om en kommentarer ska publiceras, eller bara sparas som spam. De som är spam-kommenterar är 1. dumma, 2. fittiga, 3. eller som kan skada andra. Blir man riktigt till sig och inte lugnar ner sig, så väntar en polisanmälan.

 

För även om jag idag har lärt mig att låta skitsnack och elaka kommentarer rinna av mig, finns det unga människor i världen som valt att ta sitt eget liv. Tänk att det gått så långt att man väljer att avsluta sitt liv, istället för att möta näthatet varenda evigaste dag. Det är något vi inte kan blunda för.

 

 

Jag förespråkar alltså unga som gamla att ta tag i näthatet. Ring föräldrar till författarna av näthatet, polisanmäl de som inte slutar. Som hotar. Tillåt inte någon att trycka ner dig. Vasabladet gör rätt i att ta kontrollen över kommentarsfältet, eftersom man kan aldrig veta hur en annan människa reagerar av det näthat de möter i ensamheten.

I detta liv vi lever idag så är det lätt för alla att ha en egen åsikt, och det är bra. Det är dock skillnad på att ha en saklig åsikt och vara kritisk, eller att ba försöka göra livet jobbigt för en annan människa.

 

När vi börjar behandla varandra respektlöst och inte tänker på konsekvenserna av ord, är det kanske ett facebook-konto som krävs för att man tänker en extra gång innan man skriver.

Kanske det är just ett riktigt namn med bild, som är den där nerven som säger ”Ska du verkligen skriva det där? Är du inte lite väl hård?”.

 

 

Sen så finns det alltid de som kommer att vara elaka, men de vet bara inte bättre. All frid å kärlek till er alla.
Och ta ingen skit, som Grynet skulle säga. <3

 

13239177 10153957105943880 2306254787525563982 n

söndag 5 februari 2017 - 17:47

Kan vi komma överens om att du är värdefull?

Jag scrollade igenom facebook och såg en artikel från en hälsosida, som tipsade en hur man går snabbt ner i vikt. Fick kalla kårar som gick längs ryggraden när jag såg hur många som gillat, delat och kommenterat artikeln. Sa att de också ska pröva detta. Jag känner att jag inte kan vara tyst.

För det första: misshandla inte din kropp genom att svälta dig  –  bara för att du tror det skapar nån slags lycka. Det enda det skapar är näringsbrist och en zombiehjärna.

För det andra:

 

Kan vi komma överens om att du är värdefull?

Att den siffra du ser när du stiger på vågen, inte har något med ditt värde som människa att göra?

Att en siffra inte bestämmer vad din kropp klarar av att göra. Att den inte bestämmer om du är hälsosam. Om du är otillräcklig eller duglig.

Du duger. Precis som du är.

Kan vi komma överens om att vi kan alla försöka vara lite mer snälla? Snälla mot vår omgivning, mot naturen, ta mer vara på de materiella ting vi äger och framför allt vara mer snälla mot oss själva?
Ta mindre saker för givet, för att istället omfamna det vi har omkring oss.

Våga se andra. Prata. Eller bara sitta tysta bredvid. Det är också närhet.

Kan vi försöka att acceptera den kropp vi lever i? Minska behovet att misshandla den, endast för att passa in i en norm vi tror samhället förväntar av oss?

Att de dagar det är svårt att acceptera sig själv, fullt ut, försöker vi se oss själva med ögon som personen som älskar oss villkorslöst ser oss med. De ögon som du ser personen du älskar fullt ut med.

Kan vi försöka att inte döma andra så snabbt, och istället möta så många som möjligt. Det värsta som sker är att vi lär oss något nytt om andra. Oss själva.

Kan vi komma överens om att inte ställa så höga krav på oss själva eller andra? Man behöver inte vara bäst och perfekt på precis allt. 

Du behöver inte göra alla rätt, så länge du gör det som känns för dig. Att du åtminstone försöker.

 

 

Våga fråga dig själv: "För vem gör jag det här?". Kasta den fasad du inte mår bra i.

Våga ta lite distans till dig själv. Våga skratta. Våga gråta. Våga känna känslor.

Våga dansa naken i din ensamhet. Bjuda på dig själv. Gör det du mår bra av.

Våga känna tillit till att det kanske finns någon mening med det mesta.

 

 

Du är värdefull. Älskvärd. Underbar.

Jag vill att du ska strunta fullständigt i alla bantningstips och quick fix till ”lycka”. Du vet redan bäst själv vad som gör dig lycklig. Och det har ingenting med utseendet att göra. Om inte, så önskar jag dig all lycka och kärlek på vägen till ett liv där du vågar vara dig själv fullt ut.

 

I kärlek.

 

puss