onsdag 21 juni 2017 - 15:27

Det handlar om mig.

Jag var och är fortfarande den typen som aldrig motionerar. Det betyder inte att jag inte har fått testa på saker, för jestas vad mamma lät mig prova på dyra sporter, även om det alltid slutade på ett och samma sätt. 

En gång testade jag aikido. Bommade på uppvärmningen. Medan de andra barnen hade snurrat sig fram i någon konstig kullerbytta, så var jag ensam på halva mattan. Och jag gav upp.

Jag har fått testa på att rida, redskapsgymnastik, dans och allt som går att hitta på. Fick till och med en skateboard, som jag mest satt på och sparkade mig fram på, efter jakobstads sötaste pojkar.

 

Så när jag för några år sen började på med yoga trodde jag det skulle sluta som alla andra gånger. Jag skulle inte klara av den enklaste övningen. Det är lättare att ge upp. 

Men inte visste jag då att yoga handlade om så mer än en övning. Yoga handlar inte om en solhälsning. Det handlar inte om att lyfta upp ett ben och andas djupt fem gånger. Det handlar om mig.

 

Och jag som annars blir snabbt rastlös hittade äntligen något som fick mig att stanna upp. Jag fick möta mig själv i de stunder jag annars skulle ge upp. Utmanade endast mig själv, och ingen annan, och det gick bra. Jag fick inse att det är helt onödigt att ens jämföra sig med andra, när det enda och den enda man sist och slutligen har är sig själv. 

Jag fick komma över de rädslor som någonsin bott inom mig, och finna den där styrkan i att bara vara. Jag lärde mig att komma överens med min egen kropp. 

 

Idag firar jag den internationella yogadagen, för det är banne mig det bästa som finns om man ska ha på sig träningskläder. För mig.

 

IMG 2790

resizedimage800533 IMG 2479

resizedimage800533 IMG 2893

resizedimage800533 IMG 9476

yoga

IMG 1112

 

måndag 17 april 2017 - 13:00

Dansa för livet, dansa för Stina

Jag tänker ignorera det fetthån och hat som Tv4 visade i torsdagens Let's dance, för det var förjäkligt att se på, och gav mig en klump i magen. Den klump jag kände, som så många andra går runt med dagligen. En klump som får en att känna sig otillräcklig. Klumpen som får en att skippa lunchen, istället för att njuta av livet.

Samtidigt som världens bästa Stina Wollter stod bredvid och väntade på att dansa för sin syster, som gick bort i anorexi.

 

Vi har alltså börjat titta på Let's dance i det här hushållet, och vi tittar bara på Stina. På det hon gör för så många. För mig. Jag fäller glädjetårar när hon dansar och blir varm i kroppen av lycka. Det är ba kärlek, glädje och kraft som kvinnan utstrålar, och det går rakt igenom tv-rutan. 

Därför är det bra att såna som Stina finns. Som får den där klumpen att sakta försvinna, och istället fylla tomrummet med kärlek för sig själv och den kropp vi lever i.

 

 

5 orsaker varför alla borde göra plats för Stina i sitt liv:

 

Stina säger som det är, och det går rakt in i hjärtat.

 

För sex dagar sen satt jag och funderade hur man skulle pussla ihop livet, för att orka med mig själv och andra. Samtidigt publicerar Stina en bild på instagram med ord som tröstade mig.

”Det är knappt jag håller ihop. Just nu är det den trånga passagen. Bara att andas med magen och gå/dansa rakt igenom. Ett litet OBS: Jag berättar bara hur det är. Som jag ofta gör här på Instagram. Orkar inte snygga till å ljuga. Så här ser livet ut ibland. Helt vispigt och samtidigt intressant.”

 

Man behöver som inte försköna livet, eller alltid försöka visa sig så jäkla stark. Ibland är livet i ett högre tempo än vi är vana med, men det går över, som allt annat. Pepp och hjälpande ord eller handlingar är bättre än varnande ord om att man kan bli utbränd, eller inte klarar av det.

Och ibland måste man ba säga till, för hur ska andra veta?

 

Skarmavbild 2017 04 17 kl. 11.15.08

 

Stina är sig själv, och har den bästa humorn (samma som mig).

 

Ser du ett hjälpmedel på en toalett, som ser ut som något man kan pole-dansa runt, dansa runt den. Känner du för att dansa i butiken eller mitt i stan, gör det. Skratta, gråt och lev livet.

Och krama om de du älskar.

 

 

Stina låter sig bli lyft, och lyfter andra samtidigt.

 

Ibland är det starkaste man kan göra att låta sig bli lyft. Att gå utanför sin komforta zon och se vad som händer när vi bara släpper all kontroll.

 

Skarmavbild 2017 04 17 kl. 11.24.13

 

Stina svarar rövhattar på ett magnifikt sätt.

 

Man ska inte behöva känna sig smickrad när främlingar kommenterar ens utseende eller skickar bilder på sina snoppar. Man ska inte ens känna sig manad att svara. Men om, och när, man svarar.. gör som det som Stina.

 

Skarmavbild 2017 04 17 kl. 10.45.49

 

Jag blir tryggare i mig själv.

 

Man ska egentligen inte behöva någon annan för att bli trygg i sig själv. Men i detta jäkla samhälle där vi bombaderas av smalhets och perfektion in i det sista, då behöver jag och många andra en Stina i vårt liv. En person som påminner en om att vi duger, precis som vi är. Och ger en livsviktiga råd som att man kan låtsas som att man är en enhörning, när allt inte så himla roligt.

 

Jag får så mycket lättare att filtrera bort dieter och vad som är snyggt eller inte. Istället får jag så mycket lättare att älska mig själv, som den jag är. Jag vågar mer och jag struntar allt mer i vad andra tänker och tycker, och ser till att leva mer i kärlek mot mig själv och livet.

 

Skulle jag ba få följa ett konto på instagram, så är det Stina jag följer.

 

 

KÄRLEKEN VINNER ALLTID

tisdag 11 april 2017 - 19:09

Var lite jobbig.

Skrev tidigare idag på instagram att; det jobbigaste med att bygga hus är det jäkla pappersarbetet som aldrig verkar ta slut. Men jag ångrar mig. Det jobbigaste med att bygga hus är att vara ”jobbig”. Inom parentes, eftersom man inte är mer jobbig än vanligt.

 

Kanske är det så att den största känslan av jobbighet, är bara ens egen rädsla för hur andra ska uppfatta en. Kanske är det något som kvinnor får utstå mer än män, eftersom man som kvinna redan har en mindre chans att bli lyssnad till.

Att man kanske ses mer som tjatig, än någon man ska ta på allvar. 

Kanske är det duktiga flickan-syndromet, att försöka bevisa konstant att man kan och visst har något på klart.

 

Jag har fått arbeta med mig själv redan det senaste halvåret för att få lite extra skinn, på min redan så skarpa näsa *. Och det här är vad jag har kommit fram till. (efter bilden på mig som balanserar stenar)

 

IMG 4584

 

Min största lärdom till er (och mig själv) idag är:

Våga ta betalt för ditt arbete. Våga samtidigt se till att få ett bra pris på det du köper.

Våga ta för dig. Våga se till att du blir behandlad på rätt sätt.

Våga fråga. Våga säg till.

Våga göra det som ditt hjärta och magkänslan säger åt dig.

Var jobbig.

 

Strunta helt enkelt i att vara rädd för att uppfattas som jobbig. För det är nog mer jobbigt att inte ha koll på läget, eller känna känslan av att inte ha blivit riktigt rättvist behandlad.

 

 

För sist och slutligen så är det kanske inte så många i slutändan som tycker du är jobbig. Och hur andra känner sig kan man inte göra så mycket åt, så länge man försöker vara så snäll som möjligt.

Kanske är det bara ens egna föreställningar om att man blir jobbig, om man vågar ta lite mer plats.

 

Mitt i allt blir allt bara lättare, bara man säger hur man vill ha det.

Och är vänlig, respektfull och behandlar andra som man själv vill bli behandlad.

 

 

* min näsa är egentligen mjuk och mysig.

 

IMG 4583

måndag 10 april 2017 - 10:10

Vad ska du dela på sociala medier?

Efter fredagens attack i Stockholm så har internet exploderat av artiklar, bilder, spekulationer och åsikter om religion och politik. Allt som hände på fredagseftermiddagen har varit vidrigt, men det har även varit vidrigt att se hur sociala media har betett sig.

 

I mitt facebookflöde delade en person en bild av ett litet barn, med namn och starka signalement, och det vred sig i magen på mig. Det skulle föreställa ett av offren, som inte ens idag i skrivande stund är bekräftat, och nu var fritt fram för miljontals användare att skåda.

Så får man inte göra.

 

Eftersom namnet stod där var det enkelt att se andra inlägg som personer har valt att dela, och det ena var värre än det andra. Anmält tiotals inlägg tills jag inte klarade av mer.

Jag tänker på offrens anhöriga och vilket helvete de upplever just nu. Du har inte bara mist en person, utan blir även påmind om det i sociala media, av personer du aldrig sett eller som ens talar ditt språk.

Facebook har svarat mig genom att ”tacka för anmälningen, men att om jag inte vill se inlägget kan jag ba ta och blocka personen”.

 

Om inte ens facebook har på koll vad reglerna är, hur ska då andra ha det?

Välkommen till min lilla skola om vad man kan dela på sociala media, och vad och varför du inte ska vara så snabb på dela-knappen.

 

social media 1733107 1280

Bild från pixabay, eftersom jag har sett till att jag har rätten att dela och manipulera denna bild. 

 

 

På fredagskvällen spreds en efterlysning i sociala media, som snabbt blev borttagen. Det var bra, vill du veta varför?

Efterlysning av personer i endast sociala media ska göra dig misstänksam, eftersom de kan vara falska eller menade för att skada någon. Genom att du delar en ”efterlysning”, eller till och med kommer med tips, bidrar du med att röja en persons identitet.. Samt kan du i värsta fall hjälpa en gärningsman att hitta sitt offer.

En person med skyddad identitet har inte fått det för skojs skull.

Ser du en efterlysning på sociala medier, ta och kolla med polisen eller Missing People om det är något som de är medvetna om. Då är det ba att låta dem ta hand om det, eftersom det är deras jobb.

 

Se till källan, vem är det?

Är sidan du väljer att dela någon artikel från inte så seriös, eller rentav är en sida som endast är till för att trolla, tänk minst fem gånger innan du trycker på ”dela”. Ha is i magen, och var källkritisk. Speciellt med sånt som endast är skrivet för att sprida propaganda och rädsla.

 

Fråga dig själv dessa frågor:

  • Är detta sant?
  • Är detta ens lagligt?
  • Har personen som artikeln handlar om gett sitt tillstånd?
  • Hur skulle jag eller mina anhöriga känna sig, om någon delade något liknande om mig?

 

Häng inte ut personer!

På internet kan man läsa om flera oskyldiga människor som blivit utsatt för att ha blivit fel anklagade för det ena och det andra. Är de inte mördare, så är de tjuvar eller djurmisshandlare. Du kanske blir upprörd när du läser texten, samtidigt som du ser en bild, men tryck för böveln inte på dela-knappen.

 

Allt på facebook där man blir ombedd att ”kopiera och klistra in”.

För det första: kedjebrev är otroligt störande. För det andra: de är typ aldrig sanna och eller bra översatta. För det tredje: jag läser hellre om vädret, även om jag själv har flera fönster, än att facebook skulle göra alla ens uppgifter fria för världen att skåda.. eller att jorden går under om du inte "gillar och delar denna status/bild".

 

 

Sist men inte minst så ska man inte heller dela bilder eller uppgifter om sin skola, arbetsplats, bilder på människor som inte gett sitt tillstånd, sina personuppgifter, pass, planer för resor, kränkningar m.m.

Men det tror jag ni visste redan.

 

torsdag 9 mars 2017 - 11:09

Utan landsbygden blir staden fattigare.

Läser om att banken i Petalax stänger sina dörrar för gott den sista maj. Inte den första banken att försvinna från byn, men det blir den sista. Ännu en till lokal att eka tom i hjärtat av byn.

 

Efter sista maj så får de företag som finns kvar köra längre vägar för att föra in dagskassan på kontot, om de inte har kortbetalning som enda möjlighet.

Efter den sista maj finns det flertal äldre personer som kommer att känna sig något mer otrygga, eftersom de varit bankens största kundskara, och eftersom banken varit deras sätt att sköta om sin ekonomi.

 

Jag förstår till en viss del varför just kontoret försvinner. All service fokuseras ju mer till centrum, och i det här fallet är det Malax som skulle vara centrum. Men när urbanisering blir en epidemi och allt ska centraliseras, glömmer vi bort de som är ensamma, inte har möjlighet att sköta sin ekonomi och liv via en dator.

 

Vi glömmer bort att hålla landsbygden levande.

 

lugnetforestormen

 

Ju fler som flyttar bort från byn, ju mindre arbeten behövs här och vice versa. Finns det inga arbeten i byn så är det allt färre personer som vågar satsa på att bygga en framtid här.

Både jag och sambon är ”inflyttade utbyssare” som trivs så pass att vi väljer att bosätta oss här för resten av livet. I vår vänskapskrets har vi jordbrukare, fiskare och de som arbetar med inte så sexiga yrken – men såna som behövs för att hålla hela landet levande.

 

 

Det mesta handlar väl om pengar, som med allt annat, men jag undrar om inte Finland skulle vinna mer på att låta landsbygden leva, än tro att urbanisering skulle vare ”räddaren i nöden”.

Utan landsbygden blir även staden fattigare.

 

För en levande landsbygd ska det inte endast vara de som ännu bor kvar och orkar kämpa, som ska föra kampen. För att få ett fungerande system, vad det än handlar om, borde alla samarbeta och arbeta för samma mål.

 

 

Och det var så en snart nedstängd bank fick mig att tänka på en levande landsbygd.
Nu ska jag ut och skotta snö.

 

11150755 10153105748168880 4380662224558034786 n

torsdag 23 februari 2017 - 16:32

Näthatet.

”Du är en kafir, en infidel, och du förtjänar att brinna i helvetet.”

En av de mer påhittiga kommentarerna jag fått under min tid som bloggare.

 

Från och med idag så behöver du ett facebook-konto för att kunna kommentera på Vasabladets artiklar, och det säger jag ”Halleluja!” till. Självklart är alla inte glada, men man kan aldrig göra alla nöjda.

Förstår att alla inte har facebook, men det jag förstår mig på är anonyma kommentarer. Näthatet som finns omkring oss.

 

Livet var lite lättare för redan tio år sen, då man satt över en kaffe för att skitsnacka. Under den där kaffekoppen kanske ilskan hunnit rinna ur kroppen, och det tog för mycket tid och energi för att skriva ett argt brev. Idag lever vi livet genom en skärm.

Plötsligt är det lätt att hitta någon att fokusera sin ilska på, även om det inte finns någon som helst orsak till det. Du behöver inte ens känna människan, vilket underlättar hatet.

 

Jag publicerar anonyma kommentarer, men inga elaka kommentarer. Vill som inte låta en frustrerad människa infektera bloggen. Det är inte mitt ansvar att publicera alla kommentarer. Det är mitt ansvar att inte låta någon skriva precis vad som helst. Speciellt inte om det kan betyda att någon blir skadad, eller att det kniper till i magen av att läsa orden.

Idag är det tack och lov evigheter sen någon gick över den där gränsen som får mig att göra valet om en kommentarer ska publiceras, eller bara sparas som spam. De som är spam-kommenterar är 1. dumma, 2. fittiga, 3. eller som kan skada andra. Blir man riktigt till sig och inte lugnar ner sig, så väntar en polisanmälan.

 

För även om jag idag har lärt mig att låta skitsnack och elaka kommentarer rinna av mig, finns det unga människor i världen som valt att ta sitt eget liv. Tänk att det gått så långt att man väljer att avsluta sitt liv, istället för att möta näthatet varenda evigaste dag. Det är något vi inte kan blunda för.

 

 

Jag förespråkar alltså unga som gamla att ta tag i näthatet. Ring föräldrar till författarna av näthatet, polisanmäl de som inte slutar. Som hotar. Tillåt inte någon att trycka ner dig. Vasabladet gör rätt i att ta kontrollen över kommentarsfältet, eftersom man kan aldrig veta hur en annan människa reagerar av det näthat de möter i ensamheten.

I detta liv vi lever idag så är det lätt för alla att ha en egen åsikt, och det är bra. Det är dock skillnad på att ha en saklig åsikt och vara kritisk, eller att ba försöka göra livet jobbigt för en annan människa.

 

När vi börjar behandla varandra respektlöst och inte tänker på konsekvenserna av ord, är det kanske ett facebook-konto som krävs för att man tänker en extra gång innan man skriver.

Kanske det är just ett riktigt namn med bild, som är den där nerven som säger ”Ska du verkligen skriva det där? Är du inte lite väl hård?”.

 

 

Sen så finns det alltid de som kommer att vara elaka, men de vet bara inte bättre. All frid å kärlek till er alla.
Och ta ingen skit, som Grynet skulle säga. <3

 

13239177 10153957105943880 2306254787525563982 n

söndag 5 februari 2017 - 17:47

Kan vi komma överens om att du är värdefull?

Jag scrollade igenom facebook och såg en artikel från en hälsosida, som tipsade en hur man går snabbt ner i vikt. Fick kalla kårar som gick längs ryggraden när jag såg hur många som gillat, delat och kommenterat artikeln. Sa att de också ska pröva detta. Jag känner att jag inte kan vara tyst.

För det första: misshandla inte din kropp genom att svälta dig  –  bara för att du tror det skapar nån slags lycka. Det enda det skapar är näringsbrist och en zombiehjärna.

För det andra:

 

Kan vi komma överens om att du är värdefull?

Att den siffra du ser när du stiger på vågen, inte har något med ditt värde som människa att göra?

Att en siffra inte bestämmer vad din kropp klarar av att göra. Att den inte bestämmer om du är hälsosam. Om du är otillräcklig eller duglig.

Du duger. Precis som du är.

Kan vi komma överens om att vi kan alla försöka vara lite mer snälla? Snälla mot vår omgivning, mot naturen, ta mer vara på de materiella ting vi äger och framför allt vara mer snälla mot oss själva?
Ta mindre saker för givet, för att istället omfamna det vi har omkring oss.

Våga se andra. Prata. Eller bara sitta tysta bredvid. Det är också närhet.

Kan vi försöka att acceptera den kropp vi lever i? Minska behovet att misshandla den, endast för att passa in i en norm vi tror samhället förväntar av oss?

Att de dagar det är svårt att acceptera sig själv, fullt ut, försöker vi se oss själva med ögon som personen som älskar oss villkorslöst ser oss med. De ögon som du ser personen du älskar fullt ut med.

Kan vi försöka att inte döma andra så snabbt, och istället möta så många som möjligt. Det värsta som sker är att vi lär oss något nytt om andra. Oss själva.

Kan vi komma överens om att inte ställa så höga krav på oss själva eller andra? Man behöver inte vara bäst och perfekt på precis allt. 

Du behöver inte göra alla rätt, så länge du gör det som känns för dig. Att du åtminstone försöker.

 

 

Våga fråga dig själv: "För vem gör jag det här?". Kasta den fasad du inte mår bra i.

Våga ta lite distans till dig själv. Våga skratta. Våga gråta. Våga känna känslor.

Våga dansa naken i din ensamhet. Bjuda på dig själv. Gör det du mår bra av.

Våga känna tillit till att det kanske finns någon mening med det mesta.

 

 

Du är värdefull. Älskvärd. Underbar.

Jag vill att du ska strunta fullständigt i alla bantningstips och quick fix till ”lycka”. Du vet redan bäst själv vad som gör dig lycklig. Och det har ingenting med utseendet att göra. Om inte, så önskar jag dig all lycka och kärlek på vägen till ett liv där du vågar vara dig själv fullt ut.

 

I kärlek.

 

puss

 

tisdag 31 januari 2017 - 12:38

Varför beskattas mensen?

MEEEEENS. Ja. Ni kan gissa vad jag ska skriva om nu. Ett ämne som berör de flesta, och som alla har en åsikt om. Om man ser till kommentarsfältet till denna artikel. Verkar som att lika många män är intresserade av detta ämne, som de som klassar sig som kvinna.

 

VAD  ÄR  MENSSKATTEN?

Det finns egentligen ingenting som heter mensskatten. Det är ett roligt namn för produkter som hälften av jordens befolkning köper från 12 års ålder, tills de opererar bort sin livmoder eller hamnar i klimakteriet.

I finland beskattar vi mensskydd till 24%, medan den siffrar kan vara olika beroende på var i världen du befinner dig. Till exempel köper engelsmännen sina bindor i ett land där sanitetsprodukternas moms har legat på 5%. I Frankrike köper du tamponger till en moms på 5,5%.

 

Så för varje månad en människa har mens så betalar personen 24% skatt för mensskydden hen köper. Det blir en hel massa pengar.

 

 

VARFÖR  HAR  VI  EN  MENSSKATT? 

Pengar måste väl in någonstans ifrån. Men dessa karlar som sitter i regeringen tycker det är bättre att ta bort skatten helt från godis (!!) än att ens lägga en tanke till mensen. Därför är det fint att en politiker väljer att göra det.

I detta land har vi redan hunnit reducerat skatten på till exempel djurpark- och restaurangbesök och dylikt. Vet inte hur det är med er, men jag blöder mer än äter dyr mat på restaurang. Jag lägger inte pengar på djurparksbesök.

 

Det vore inte vara så svårt att klassa mensskydd som hälsoprodukter, med lägre moms, eftersom mensen ändå är något som påverkar ens hälsa varje månad. Något som inte är en lyxprodukt, som vissa vill kalla det, eftersom jag tror fler skulle ta illa vid sig om ingen använde mensskydd överhuvudtaget.

 

Vill du veta vad mensen kostar för en menstruerande människa så  KLICKAR  DU  HÄR  där jag räknat ut alla siffror och kommer med lite fina förslag.

 

menskoppcarro3

 

Annos. har du fått nog av bindor som irriterar och tamponger som torkar ut? Vill du inte köpa produkter varje månad som berörs av den höga momsen? 
Använd menskopp.

 

 

 

Sist, men inte minst, passar jag på att svara på lite kommentarer som dykt upp på internätet.

 

”Skulle kvinnor haft värnplikt och inte män skulle det ha varit jämnlikt för flera år sen.”

Vad har det med mens att göra?

 

”Och öl för jämnlikhetens skull.”

I Finland betalar vi en punktskatt för alkoholprodukter. Sen har inte alkohol något med mens att göra.

 

"Hur blir det med ”mäns skydd”...?"

Är det så att du har urininkontinens så räknas de också till bindor. Har du dessutom remiss på att du inte alls kan hålla tätt, så får du dina skydd billigare (Om inte rentav gratis, beror på kommun till kommun.).

Sen vill jag ba lägga till att när det kommer till urininkontinens så är detta vanligare hos kvinnor där orsaken kan vara t.ex efter vaginal förlossning eller försvagade bäckenbottenmuskler efter klimakteriet.

Orsaken hos en man som plötsligt har svårt att hålla tätt, är prostatan och i värsta fall någon tumör.

onsdag 28 december 2016 - 13:51

Ta ert ansvar, bästa regering!

Han ser verkligen ut att lida, den där pojken som kämpar sig upp för stentrapporna, medan maskerade människor piskar hans bara rygg. Ord som gör dem till martyrer. För kunskap, speciellt om man lär sig mer än ett språk, är ju så hemskt. Hellre dör man är läser svenska i skolan.

 

Det finns något som kallas Filterbubbla. Det betyder kort och gott att det du ser, till exempel på facebook, visas enbart på grund av de personen du är vänner med eller sånt du gillar. För kanske du tycker det är konstigt hur det bara syns reklamer av långkalsonger på facebook, efter att du försökt hitta en julklapp åt din kärlek?

Det är en liten del av Filterbubblan.
Nå.

 

Vet inte vilken bubbla jag lever i, men det som spreds på min facebook sent igår kväll var inte roligt att se. Jag kom ur min bubbla.

 

Sannfinländarnas ungdomar har delat på sin facebooksida en video som illustrerar hur det känns att studera svenska i skolan. De försökte även blanda in lite religion, men undrar om de själva vet vad de ville få fram för budskap. Förutom att svenska är inget språk som är värt att studeras.

Det var osmakligt, om jag ska uttrycka mig fint. Får jag tala ren svenska, så är det förjävligt.

 

Hur tillåter regeringen ett ungdomsparti producera sånt här skit? Ta ert ansvar.

 

Anna mun kaikki kestää.

När blev lärdom på flera språk något fult, än en rikedom?

När blev det så lätt att hata? När ska det bli någon förändring?

 

 

Det värsta av allt är de här perus-ungdomarna älskar uppmärksamheten de får nu. Kanske har de hört att all PR är bra PR,

men sist och slutligen,

när dagen är uppskrivad vill alla vara omtyckta.

 

hutacksni

 

* Jag har anmält videon. Två gånger, till och med. Ba för att ja kan. *

 

tisdag 27 december 2016 - 14:03

Varför skulle jag vara stressad?

Tänker inte besvära er med de krämpor jag upplevt den senaste tiden. Speciellt det senaste dygnet. Herrejee. Men vill bara säga tack till alla er som igår klickade er in igår. Ni är fina som är kvar, trots att jag inte är fullt ut lika aktiv som jag skulle önska.

 

Läser om stress och stresshantering i skolboken jag läste till Hälsoinspirator, och inser att jag har de flesta  (alla)  signaler på stress. Det här är alltså inte google, utan vetenskapliga bevis på vad stress gör åt kroppen. Vad kroppen försöker säga åt mig nu. Vet exakt vad som sker i kroppen vid stress, så varför skulle jag utsätta mig för det?

Allt det jag gjort senaste tiden har ju varit roligt och givande. 

Men klart som tusan man kan bli stressad ändå. Speciellt i dessa mörka tider. (Vilken tur att vi sakta men säkert går mot ljusare tider.) 

 

För kanske det inte handlar om stressen man upplever, har orsakats av positiva eller negativa ting.

Kroppen vet inte skillnad på om jag upplever lycka och värme medan jag gör allt jag gör. Kroppen vet ba att jag inte vilar så mycket som det kanske behövs.

 

Eftersom jag redan upplevt detta i mitt liv tidigare, så tänker jag ta lärdom av mig själv i detta nu. Läsa igenom gamla blogginlägg. Lyssna till mig själv. Vila.

Oroa mindre, leva mer. Leva mer, stressa mindre.

 

 

Jag håller fortsättningsvis vid att livet är vad jag gör det till.

Jag kan inte påverka vad som händer, men jag kan påverka hur jag förhåller mig till det. Speciellt mig själv.

Jag vet att detta är en övergående process. Att jag själv har makten att sakta ner. Fokusera på det som tar mig framåt.

 

 

Känner en enorm tacksamhet till att jag har fina människor omkring mig.

Speciellt kärleken som får mig att skratta, är vid min sida och bara finns till. 

Tacksamhet till er bloggläsare som gör att jag, kanske, publicerar denna text.

 

Och jag känner en tacksamhet till mig själv som fortsätter andas. Ser det positiva i livet och vågar känna alla känslor. Som accepterar mig själv och de känslor jag känner, som de är. Som lever i nuet mestadels av tiden.

 

 

Och trots att jag är lite trött nu, känner jag ba mest kärlek.  

Kärlek  till  livet.

 

resizedimage800533 IMG 9464

 

Redan nu känns det bättre.

 

Och jo. Har även haft telefonen i ljudlöst läge de senaste dagarna. Så skönt! Kommer att fortsätta ha det, förutom på arbetstid. Inte för att det ringer konstant, men för att jag gillar tanken av att inte vara kontaktbar konstant min vakna tid.