Jag ska egentligen inte jobba här.

tisdag 10 oktober 2017 - 06:00 | 0 Kommentarer

"A4 avled i morse, kvart över fyra."

De flesta verkar dö på morgonen. Jag undrar om jag kommer att dö på morgonen.

- Första två meningarna av boken Jag ska egentligen inte arbeta här, av Sara Beischer.

 

I fredags fick jag hem tre nya böcker som jag beställt tidigare under veckan. Ibland förvånar posten en och kan till och med bjuda till mer snabb leverans. 

 

bocker 1

 

De böcker jag valde att köpa var "Fantastiska vidunder och var man hittar dem, filmmanuset" av Harry Potter-författaren J.K Rowling. Jag har ända från magi-starten varit ett Harry Potter fan, och älskade filmer Fantastiska vidunder, så ville ge filmmanuset en chans.

Om det blir knasigt att läsa så kan jag i alla fall trösta mig med att boken är vacker på utsidan och insidan.

 

bocker 2

 

Ett extra plus att pärmen är pyntad med denna mullvad av guld. Jag brukar oftast ta bort papperspärmen när jag läser hårda böcker. 

 

De andra böckerna är "Till min dotter" av Malin Wollin & "Jag ska egentligen inte jobba här" av Sara Beischer. Den sistnämnda handlar om äldreomsorgen, vilket är ett aktuellt ämne. Speciellt nu i och med sote och allt vad regeringen hittar på. 

 

Jag har inte hunnit läsa långt i boken, för att se vad budskapet är. Men jag hoppas det är samma som jag vill förmedla om äldreomsorgen. För i helgen dök det upp artiklar i mitt facebookflöde om misären i äldreomsorgen. Speciellt hemvården.

 

Mitt hjärta brast.

Brast för de fall det gått riktigt fel. Brast för de som inte är trygga hemma och inte får plats på boende. Brast för alla oroliga anhöriga som inte vet vad de ska säga eller göra. Brast för de vårdare som dagligen ger av sig själv och gör sitt bästa, för att ge en människa den absoluta bästa vården.

Brast för all övertid, personalbrist, känslan av att inte riktigt räcka till. 

Brast för de nyheter som bara vill lyfta det negativa. Brast för alla politiker som vägrar lyssna till folket. Som bara ser pengar, men inte förstår att man inte kan spara in på allt. Speciellt inte något så viktigt som vård. Vare sig det handlar om boende eller hemmet, så ska vi alla ha rättigheten att känna oss trygga. 

 

Sen sist och slutligen så är mitt hjärta varmt. Under mina år inom vården har jag fått växa enormt som människa. Och den där misären nyhetssidor skriver om, har jag aldrig stött på. Tack och lov.

Dagligen möter jag hjältar som är uppfinningsrika för att ge den bästa vården till alla de möter. Som lägger undan privatlivet under arbetsdagen, för att ge all fokus på människan. Ser människan. Som alltid behåller lugnet. Har tålamodet och lyssnar. Sitter bredvid i timmatal för att ge ett lugn och trygghet. Som inte följer klockan eller alla regler, utan hjärtat.

För det är ju människan det handlar om och som är det viktigaste.

 

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.