tisdag 24 juli 2018 - 11:04

VILKEN SÖT LITEN POJKE!

I början av sommaren charmade Lillkommandoran byxorna av människorna vi mötte på stan. Hon vägrade vagn och fick bäras på dagligen om vi skulle nånstans (som tur är denna fas så gott som förbi nu). En sån liten en som himpas runt på väcker förstås uppmärksamhet och folk kollar och ler. Små minimänniskor är ju faktiskt sjukt söta.

Bebisar är också lite som hundvalpar, människor kommer gärna fram och pratar och gullar. Det tycker jag är rätt fint i det här annars så introverta landet. Ofta frågar folk hur gammal Lounis är och annat neutralt chitchat. Finska språket är ju bra på det viset också att man inte genast behöver köna och/eller felköna folk.

Flera gånger har det ändå hänt att folk sagt saker i stil med "Oih mikä ihana hymypoika!" och "Onpa söpö pieni poika!", alltså: vilken söt liten pojke. Vi har funderat på det här och kommer inte på nåt annat än att det måste vara kläderna som gör det, att vi inte klär Louna i uteslutande rosa. Att hon har en vitgulrandig lippis på sej utomhus, att hon sällan har klänning till vardags. Helt enkelt för att vi som föräldrar fortfarande klär henne så som vi tycker, och vi gillar klara färger och former.

Jag skulle inte säga att det är ett personligt problem för mej om random främlingar felkönar mitt barn (jag menar, det kan ju också hända att vi själva felkönar barnet - det lär vi väl få veta sen när hen är äldre och hittar sin egen identitet) men det handlar om hela grejen runtomkring. 

Det här blogginlägget (på finska) var hemskt bra och beskrivande för hur det faktiskt är, hur vi faktiskt inte kommit längre, trots att det är 2018. Trots att det finns folk som låter barn vara så som dom själva vill, handlar det ändå i slutändan om reaktioner och om samhället låter din pojke ha långt hår eller din flicka gå klädd i blå kläder. Det handlar om sneda leenden här och fel hurrarop där. Läs det, det var väldigt bra och beksrivande!

Jag visste ju om könsindelningarna i t.ex. klädaffärer redan innan vi fick barn, men nu när jag på riktigt rör mej bland de här indelningarna blir jag ibland så matt och trött. Alla facebookgrupper där kläder säljs som flick- eller pojkkläder, alla indelningar i prinsessor och superhjältar. Det blir så in your face, att pojkar inte tillåts vara annat än tuffa och flickor ska vara rosa drömmar. (Jag har faktiskt nån gång kommenterat på de här säljannonserna, men orka vara den där som får suckar och ögonhimlande hela tiden.)

Och ni vet ju hur jag menar, för jag tycker absolut att flickor ska få ha rosa ryschpysch om de vill, men det ska OCKSÅ pojkar få ha. ALLA ska få ha rosa eller superhjältekläder - utan att nån ska komma och titta snett eller felköna. Könandet är annars också så 1900-tal.

Det här är gammal skåpmat, det här är saker vi pratat om redan i flera år, men det blir så himla aktuellt nu med det egna barnet. Hur ska vi lösa det här, hur ska vi låta våra barn vara sej själva? För som sagt, det handlar inte bara om vad vi lär våra ungar och hur vi själva är mot dem, det handlar så mycket om allt runtomkring - hur skyddar vi dem mot världen utan att stänga in dem?

Håhhåh, blir helt matt av att tänka på det här. Måste dricka lite kaffe och fundera.

torsdag 19 juli 2018 - 09:55

SEMESTERHEJ OCH, HERREGUD, NYA TRÄNINGSFORMER

IMG 0928En favorit från semestern: vi hade ett helt hus för oss själva och en hängmatta i solen.

 

NÅ MORJENS!

Det var ett tag sen. Vi har varit på två veckors Finlandssemester (ni som följer mej på Instagram har säkert sett alla UNDERBARA instastories från östra Finland, Saimen, Österbotten och från hafvet) och nu hänger vi i ett Helsingfors som bdar i hetta. Det är det skönaste jag vet, värmebölja.

ANYWHO. Jag frågade nyligen på Instagram vad jag kunde hitta på för nya motionsformer, för min rygg håller på att pama av att mina magmuskler inte är i skick, och allt gör bara ont. Min yoga har jag inte riktigt kommit igång med efter förlossningen och allt känns jobbigt.

MEN HUHHUH, det kom in så många bra tips på olika grejer att jag tänker att alla former borde testas på. Jag lovade också höra av mej till ett par följare, som liksom jag HATAR att motionera, om jag hittade nåt som på riktigt är roligt. NÅH, vi tar och testar lite olika nu då va!

De här grenarna blev jag tipsad om:

- vattenjumppa (många tips!)
- dans (många tips!)
- promenader längs skogsstigar
- hoppa trampolin
- hikeing 
- simma (många tips!)
- kampsport (t.ex. bjj, måste googla för att förstå vad bjj betyder)
- vattenjogging (många tips!)
- rullskrinna
- yoga med Adriene/youtubeyoga
- boxning
- klättring (många tips!)
- aquabase yoga
- roller derby
- aerial yoga

Kampsport och boxning skrämmer mej mest, dans är också lite utanför min bekvämlighet - är inte en hejare på koordination. Simma och rullskrinna ser jag fram emot! Roller derby testade jag faktiskt några gånger (sen kom mitt öldrickande liv emellan, träningarna var på fredag kväll och söndag morgon......) så det ska bli kul att eventuellt testa på igen. Hoppa trampolin får vi väl spara ett tag, är rädd att min livmoder faller ut om jag börja hoppa alltför mycket. HEHE.

MEN! Så som ett par bra typer också sa, bäckenbotten ska vara i skick före jag börjar träna på riktigt. Fick också tips om apparna MammaMage och Tät, och har laddat ner båda. Så före jag gör nåt riktigt tungt ska jag se till att kniiiiiipa och träna bäckenbottenmusklerna. FAST I DAG SKA JAG SIMMA FÖR DET ÄR SÅ HETT!

Puss och hej!

lördag 30 juni 2018 - 11:23

HAPPY PRIDE!

519AB975 6E40 45F3 B9F7 939A8E6B9789

Idag står och går vi i bredd för jämlikhet, solidaritet och kärlek. Happy Pride!

fredag 29 juni 2018 - 19:23

HJÄLP, JAG TAPPAR HÅRET! & FEM SAKER JAG LÄRT MEJ VIA SOCIALA MEDIER

IMG 0025

För ett par veckor sedan började jag tappa hår. Jag hade hört att det kan bli så, att under eller efter amning kan håret lossa. På nåt vis tänkte jag ändå att det inte berör mej, eller att NÅJAAAAA lite hår som lossar kan väl inte vara farligt. 

Nu rengör jag min borste efter två hårtvättar (borstar bara när jag tvättat) för att den blir så full av hår. Katten Quentins hår har fått mitt rosablonda svall som allvarlig motståndare på yllemattan i vardagsrummet. Jag hittar till och med hårstrån i Kommandorans blöja ibland.

Efter en snabb gallup på min Instagram stories, har jag kommit fram till följande saker (källa: folk som hänger på some):

1. Det är inte amningen som gör att håret lossar, det är graviditeten. Hårsäckarna är alltid några månader sena på att reagera och därför faller håret för många när barnet är 3-4 månader. Hormonerna/trauma/det lossar inget under graviditeten - typ så.

2. För de flesta kommer håret tillbaka, andra får bestående vikar i pannan. (Det är såna jag börjat få, äkta gamelfarbror-vikar. Håller tummarna för att mitt kommer tillbaka.)

3. Så gott som alla som tappat håret på detta vis har en "amningspannlugg" som ibland går runt hela huvudet. Små minihår som börjar växa tillbaka där det tidigare fallit bort.

4. Vissa tappar också ögonbrynen.

5. Sociala medier är ljuvligt! Så peppigt och lyftande att folk skriver till varann om erfarenheter - även om det handlar om nåt så till synes litet problem som hårfall. 

Nåja. Lite angstar jag ju nog över håret jag tappat och tappar, mest för att jag sparat det så länge. Ni kanske kommer ihåg att jag hade sidorna rakade i flera år, det är det och en gammal pannlugg jag sparar ut, och nu blir allt snart en jämnlång page. MEN ÄH, det är bara hår och blir det panik så är det faktiskt bara att klippa en fräsh kort sommarfrilla.

Hej då!

söndag 24 juni 2018 - 09:07

FYRA MÅNADER MED LOUNA

B1B8A682 4381 4D05 860D 0F2CC6FFFC1BEn midsommardagsdröm.

En av de gånger jag vaknade inatt hade jag ett blogginlägg på tungan. Medan jag ammade barnet formulerade jag meningarna i huvudet och valde bild att ackompanjera texten.

Nu när klockan är 20 över 9, barnet sover sin första tupplur och jag dricker min andra kopp kaffe, är inlägget totalt försvunnet. Jag har inte en blekaste aning vad det var jag hade tänkt skriva. 

Med tanke på att klockan troligen var något mellan 3 och 5 när jag tänkte ihop texten så var den kanske inte världens vassaste heller. Men nu får ni i alla fall ett fyramånadersinlägg om bebis, hon blev nämligen så gammal igår, hurra!

Saker Louna kan:

- joddla
- svänga sej från rygg till sida (längre än så går det inte ännu, och det bara när hon är sugen på tiss)
- dra sej upp till stående med lite hjälp
- göra sina föräldrar galna av söthet
- spotta ut mango-, äppel- och päronpuré

Alltså den här ungen, det FINNS liksom inget sötare i VÄRLDEN. Jag inser att alla föräldrar känner så, jaja. Men den här tårögda kärleken jag börjat känna, omg, otippat (nå int är det väl alls otippat).

Att känna nån moderskärlek direkt barnet ploppade ut kunde jag inte. Då var jag mest hänförd och skrattig, hur kan en människa komma ur min snippa liksom (jo jag KAN min biologi, men när det väl HÄNDER är det ju så sjukt i huvudet?)?!

MEN NU! Herregud så jag gillar den här ungen. Hon är den gladaste och roligaste jag vet, den jag helst vill hänga och vakna med - tillsammans med barnets andra mamma. (Ok, hon kunde iofs låta mej sova lite mer, annars är hon förstås perfekt.)

Det är kanske det viktigaste som hänt på de här fyra månaderna tänker jag, att JAG utvecklats som människa och lärt mej visa kärlek. Etc.

onsdag 20 juni 2018 - 16:06

STYLEINSPO FÖR DEN AMMANDE

19ADB16D 3E03 456A BAD3 91CD07A7225BFamiljen, inklusive vagnen, på väg på bebins vaaris 70-årsfest.

Alla som nånsin ammat, oberoende om det varit en liten eller en lång stund, är medvetna om klädproblemet. Eftersom pattar ska plockas fram i tid och otid måste den ammande tänka på detta när hen botaniserar i garderoben.

Klänningar går ofta bort genast, att dra upp hela härligheten och sitta där i trosor och amma kan bli rätt kallt. Och dra blickar till sej. Många tishor och tröjor är också dåliga, mest är det den astråkiga amningstoppen som klär den ammandes överkropp.

Hur gör en då när en ska gå på fest? En vill kanske inte ha den noppiga, urtvättade toppen från HM som säger KLICK i axelbanden. En vill kanske istället ha en söt festtopp med sin silverkjol. MEN ACK OCH VE, det går inte att ha bh under toppen! För vi vet alla att amningsbh ändå är A och O för den ammande. Mycket kan en trixa med, men bh:n är helig. För - det kommer ändå att rinna ur brösten (i alla fall om en är inne på fjärde månaden amning) och utan bh och amningskupor sitter du sen där med fläckar på tröjan.

Låt mej berätta för er, att jag faktiskt löste ekvationen amning+läckande bröst+slinkig topp-bh. Sen är jag ju inte sämre kvinna än att jag delar med mej av min lärdom.

Så här gör du: ta två amningskupor, plocka fram jesustejpen. Riv av en bit jesustejp så den kommer ut ca tio cm på bägge sidorna om amningskupan. Fäst på bröstet.

TA-fucking-DA! Jag använde rosa jesustejp för bra fiilis.

(Att det sen blev lite kråtigt att dra upp toppen och lossa tejpen när jag skulle amma på tåget kan vi ta en annan gång.)

Varsågoda för tips! 

tisdag 19 juni 2018 - 12:14

TVÅ HJÄRNCELLER KVAR

För en stund sedan började jag gråta för att jag inte kom ihåg vad granatäpple heter. Hulk hulk, jag har blivit så dum i huvudet, hulk hulk, min hjärna kommer aldrig att börja fungera igen.

Ungefär så.

Lillkommandoran sover max två timmar i sträck nuförtiden, också om nätterna. Hon vaknar, vill ha tissen, somnar om. Så det ÄR ju inte supermegahemskt jobbigt, men faktum kvarstår - jag sover max två timmar åt gången. Och det fördummar mej.

Amningshjärna vet jag inte riktigt vad det går ut på rent vetenskapligt, but I haz it. Det plus att inte ha sovit mer än 2-3 timmar i följd på fyra månader verkar ta ut sin rätt. Samtidigt vill jag inte klaga, för Spunken är ändå ett rätt hanterligt barn. Skriker bara ibland om eftermiddagarna, och sällan ens det numer.

Ändå är det ganska skönt att klaga litegrann. Det borde finnas en Klagande småbarnsföräldrar-grupp på FB där inga glada miner får visas och där man inte behöver försöka pigga upp den som klagar, utan bara konstatera att JA, ALLT ÄR SKIT TA EN BULLE. 

Får väl ta och starta en.

tisdag 12 juni 2018 - 12:51

HEMMAMAMMANS FESTIVALRAPPORT

IMG 1392Festivalkompis Lina.

Berättade att jag fick världens bästa födelsedagspresent av Mira? Två söndagsbiljetter till Sideways där The National spelade. Till presenten hörde också att Lina skulle följa med och hålla mej sällskap medan Mira är hemma med babyn. 

Så att, jag fyllde ju i december och jag har väntat ett halvår på festivalen och spelningen. Jag skulle egentligen ha åkt till Stockholm för att se The National i november, men jag fick förhinder i sista stund. Så det var liksom lite av en make up för det, för jag var megaledsen.

Och vet ni, första kvällen borta från barnet! Första kvällen utan läggning med bröst! Bra hade det gått på kvällen, natten hade sen varit lite jobbigare. Men nu vet vi ju att det GÅR, och det får mej att känna med mycket friare till sinnes.

4604BA0D 9584 4946 A4AB 9B53530305BBBlommor och The National. Hade bra utkiksplats långt bak, vägrar trängas i folkhav där jag ändå inte skulle se nåt.

Jag gick och släpade runt på en blombukett hela kvällen för att jag skulle ge den åt Mira när jag kom hem. På morgonen låg den halvrutten och brusten i vagnen under min läderrock. ¯\_(ツ)_/¯

AD13095A BA78 4152 A07E 9286CF4B8CC4

Festivalredo med barn som har börjat vägra vagn. Hon ska bara bli buren hela tiden, runt runt. Vi kommer att få världens starkaste armar.

Ja men jo, det var sjukt roligt att gå ut och det var helt roligt att dricka öl också. Men jag märkte ju att två öl är roligare än tusen. Saker man lär sej när man är 37. Dessutom var det helt okej att vara ifrån barnet en lite längre tid också, jag märkte att vi alla tre klarade oss hur bra som helst. Väldigt bra känsla.

ec3b906b aaa4 4eb6 a326 44ee7005a31dLina fotade mej i spelningseufori.

Hej då!

tisdag 5 juni 2018 - 10:28

TRE SAKER SOM HÄNT SEN SENAST

IMG 1237Hur man ger sitt barn en skev självbild ända från start.

Alltså jäklars vad trögt det går här. Ni vet, dels har jag svårt att hitta tid att skriva (direkt en skrivit ett par meningar vaknar ändå barnet), dels tänker jag att ingen nu väl är intresserad av att läsa vad min amningshjärna (alltså ATT det är en real thing) har att komma med.

Tre saker som hänt sen senast:

1.
Vi hade namngivningsfest. Påminn mej att aldrig mer ordna fest med en tremåning i huset. Puh! Själva festen var väldigt fin och alla gäster var underbara, men själv svettades jag mest med att se till att allt var färdigt och däremellan vaggade jag en skrikande bebis. Min panik smittade förstås av sej på Drakungen och hon lugnade sej aldrig. Någon ettårsfest lär det inte bli om jag får bestämma. Hehe.

2.
Bebis är glad. Jorå, hon har sina stunder, lillkommandoran. Hon ler, jollrar, tar kontakt, kramas och är allmänt supermysig - när hon inte är arg. Det är ju spännande på det viset också att en aldrig riktigt vet vad som kommer att hända. Hon går från 0 till 100 på en millisekund, varje timme är en galen bergochdalbana. Bra att ungen har temperament, brukar jag tänka.

3.
Det blev sommar?! Ja herregud, vem hade trott det. Vi har tränat på park lyfe och det har gått rätt bra. Det nya som kom iom moderskapet är att jag inte känner nån press att CATCHA BRUNA, som jag alltid tidigare gjort. Är helt nöjd med att sitta i skuggan eller under paraplyet med Louna.

 

Jaja. Snart är det midsommar och efter midsommar kommer Prideveckan och sen är det semestertider och PLOPP så är väl SOMMAREN REDAN FÖRBI. Jaja. En får väl passa på nu då. (Alltså vi ligger inne och tupplurar för tillfället.)

måndag 21 maj 2018 - 20:00

3 SAKER MED FÖRÄLDRASKAPET SOM TOG MEJ HELT PÅ SÄNGEN

I den privata Sevendays-gruppen på Facebook finns en önsketråd. Där får bloggare önska vad andra bloggare ska skriva om. Det här inlägget är ett kommersiellt samarbete med Linn, det var nämligen hon som gav mej rubriken. 

Och vilken rubruk sen! Det här är faktiskt nåt jag gått och funderat på, så lika gärna kan jag lägga ner det i ord.

Vi kör!

IMG 0576Lilltypen på kryde.

1. OBRYDDHETEN

Jag skulle inte kalla mej en nyhetsjunkie, men jag håller verkligen koll på vad som händer i Finland och världen. Jag läser tidningar, nyhetswebb, följer länkar som läggs upp på sociala medier. Förutom att hålla koll på samhället och samtiden, ser jag mej som aktivist. Jag försvarar mina egna och andra minoriteters rättigheter. Sällan sumpar jag en chans att uttala mej och synas i hbtiq-frågor, för så viktigt är det för mej.

Nåh.

Efter att Drakungen föddes kan jag nog räkna på två händer gångerna jag läst tidningen. Vad har Halla-aho sagt senast? Ingen aning. När var dagen mot trans- och homofobi? Jag vet inte. Hur kommenterade jag Israels vinst i ESC i förhållande till ockupationen i Palestina? Det gjorde jag inte.

Det är inte det att jag inte på riktigt skulle bry mej om de här sakerna mer, men jag orkar inte ta in allt. Det är inget jag heller har gjort avsiktligt, jag märkte det faktiskt först nyligen när jag började tänka på saken, att det blivit så här.

Varför blir det så då? Jag tänker kanske att det egentligen inte är så konstigt. Den tid jag tidigare har satt på tankeverksamhet gällande samhällsfrågor lägger jag nu på att lära känna (och hålla i liv) en ny liten person. Troligen kommer det att jämna ut sej i nåt skede, jag KOMMER säkert börja läsa tidningen igen och räta upp ryggraden när det kommer till min aktivism, men nu behöver jag tid att kura ihop mej och mysa med bebis.

Aldrig hade jag trott att det skulle bli så, och ännu mer överraskande; att jag skulle VARA HELT OKEJ med att det är så. Det rör mej inte i ryggen att jag inte har koll på varje liten brännande fråga. Jag har också slutat ha morkkis och skämmas över saker som tidigare känts jobbiga. The child works wonders för min världs- och existentiella ångest helt enkelt. Och herregud, tack för det.

 

2. TISSARNA

Det här kanske inte handlar om föräldraskap per se, men alltså tissarna efter förlossning, det är ju helt galet. Inte bara det att dom är enorma, det är hela tiden nåt asia med dem. 

Antingen är det amningen som känns ångestfylld eller så rinner dom eller så blir det hårda knölar som gör ont. Jag har haft bh konstant i tre månader, dag som natt - det går inte annars. Och till och med en sån masochistisk grej som när barnet griper tag och börjar äta när brösten är sprängfyllda, herregud så ont det gör och så härligt det känns samtidigt! 

Har aldrig varit så medveten om mina bröst tidigare.

 

3. ALLT ÄR SOM VANLIGT - MEN ALLT ÄR TOTALT OMSVÄNGT

"Det är det största som kan hända, att bli förälder", så sägs det. "Inget kommer att vara sej likt", har jag också hört. "Njut nu medan du kan göra saker, som att sova", är en annan klassiker.

Och visst, allt är helt totalt annorlunda, men ändå är livet precis som vanligt. Det är svårt att förklara, men jag är ju jag, ingen deus ex machina har plötsligt förvandlat mej till mamma. Mamma är nåt jag blir lite mer dag för dag, men mest av allt är jag mej själv och beter mej som mej själv. 

Det är jävligt skönt att märka också, att jag är jag. Jag har inte förvandlats till något nytt och jag har inte heller gått med i nån hemlig klubb där jag måste vara på ett visst sätt. Det som har hänt är att jag har en typ som jag har ansvar över, och det är klart justeringar behövs i en sån situation, men överlag är jag samma människa som tidigare.

 

***

 

På tal om önskelinlägg, ett av mina önskeinlägg var att Caroline skulle berätta lite vad hon tycker om och inte tycker om Petalax. Så spännande att se vad nån som är inflyttad tänker om hemmet jag är utflyttad från!