söndag 30 juli 2017 - 17:01

HEDNAMOR MED MIGRÄN

IMG 1828El senorita y el hombre y el ninjo uder duken.

Jag har aldrig varit en sån som har migrän, men idag när det började fläckas framför båda mina ögon och synfältet bara minskade i det ena ögat var det rätt klart vad det handlade om. Det hela skedde under en namngivningsfest där jag blev fadder - eller hednamor - åt Min Polare Elvis. Som tur hade jag redan tagit emot hedersuppdraget, läst min dikt och ätit maten före synen for.

Nu ser jag redan skarpt igen och nån större huvudvärk fick jag inte heller, lite gör det ont men mest är jag trött. Gjorde en snabb googling på väg från festen och det visar sej att personer med migrän vanligtvis har det lättare under graviditeten. Sen finns det väl vissa som börjar uppleva migränerna också, nåt med hormoner etc. 

Att bli hednamor åt Elvis förresten, så himla fin grej! Enligt hans föräldrar ska jag och barnet tillsammans idka jämställdhet och kamp, men också sopa mattan med Singstar och karaoke. Det blir många Bed of roses känner jag. 

Hoppade nyss på ett tidigare tåg hem. Så jäkla skönt att komma hem till treenigheten, eget hem, egen säng och egen katt. 

fredag 28 juli 2017 - 13:22

VARGAR OCH ÖSTERBOTTENS ARYA STARK

IMG 1448IMG 1447IMG 1494IMG 1495IMG 1496IMG 1497

Hälsnignar från Malax!

Här hänger jag på min semester och jobbar och sliter. Jobbar med en dokumentär om positiv integrering av invandrarunga för Yle, och har i två dar hängt med Österbottens Arya Stark. Egentligen heter hon Amina, men är exakt lika cool som, och the spitting image of, GoT:s bästa karaktär. (Dödas hon i de här sista säsongerna är allt hopp ute. Nej jag har ännu inte sett de nyaste avsnitten så håll tand för tunga!)

I övrigt är allt som vanligt. Jag gick just in i vecka 10 och Drakungen är stor som en eastern tailed-blue butterfly. Eller en pecannöt, vad som nu är lättast för dej att visualisera. Mår rätt bra, har inte spytt en enda gång men drömmer konstiga drömmar. 

Nu skulle jag egentligen ha åkt ut till min brors villa men det ser ut att börja åska så det får väl vara. Får väl ta en tupplur istället. Sov visserligen en lunchvila nyligen, men en kan inte vila för mycket under semstern. 

Adios.

PS: Den bosniska restaurangen Meri-Produkt i Närpes är väl värt en visit. Sväng in om du har vägarna förbi. Underbar service och god mat. Smaka också på äppel-fläder-saften! Tips slut.

PS2: Vargen på andra bilden är från kommungården i Malax. Den fanns där redan på 1980-talet. Enda som ändrat är att den tappat ett öra och gömts bakom en palm. Rovdjuret på den nedre bilden är bosniska pekingesern Lili.

tisdag 25 juli 2017 - 10:28

BYRÅKRATIN I ATT BLI MAMMA

IMG 1378Quentin beundrar vår nya växt. Pekonilehti, som min vän sa att den heter. "Om jag håller den levande under hela graviditeten är det ett tecken på att jag kan ta hand om mitt barn!" sa jag glatt till min vän Filip, varpå han fnös "Du ska int gå och göra sånadär dumma löften, det vet du själv." Det vet jag själv, för jag klarar inte av att hålla krukväxter i liv.

 

Det är så mycket byråkrati med att bli förälder. Eftersom jag föder barnet kommer Mira att behöva adoptera det, annars har Drakungen bara en juridisk förälder. Det har vi vetat hela tiden.

Jag pratade med adoptionsrådgivningen i dag, och tvärtemot vad jag tidigare förstått så går det verkligen inte att sätta igång adoptionsprocessen före barnet är fött. Det finns några sätt att eventuellt göra processen smidigare och kanske lite, lite snabbare, men inte mycket att prata om.

När Drakungen föds ska vi boka en tid till adoptionsrådgivningen där de antagligen kommer att ställa ett gäng standardfrågor och se hur Mira "bondar" med sitt barn. Dunno riktigt. Där skriver de sen ett utlåtande som skickas till oss, och vi går med det till tingsrätten, som bestämmer om en adoption får ske.

Hos tingsrätten tar det den tid det tar, som snabbast ett par veckor, men troligen några månader, sa personen jag talade med på rådgivningen. 

En får ju anta att det här nu redan är rätt standardiserat förfarande och att det bara är en byråkratisk process som ska väntas igenom. Jag kan inte se nån orsak varför en adoption inte skulle gå igenom eller så.

Det är ändå frustrerande. För vi har gått igenom fertilitetsbehandlingarna tillsammans, vi har tagit ett gemensamt lån för att ha råd med det och vi är i ett registrerat partnerskap. Mannen i ett gift heteropar antas automatiskt vara pappan till ett kommande barn, det skulle underlätta så mycket om det vore fallet här också. (I och för sej är det där med antagande och giftermål och erkännande av faderskap också förlegat, HS hade en saklig kolumn om ämnet härom veckan.)

Det är det här den nya moderskapslagen vill åt, att vi, liksom ogifta heteropar, kunde "bekänna" moderskap på rådgivningen, och på det viset bli juridisk förälder, utan nån tidskrävande (och dyr! hello skattebetalare!) adoptionsprocess. På så sätt skulle också Drakungen ha två juridiska föräldrar direkt från födseln. (Pray to powers att lagen går igenom snart, den skulle förbättra barnens status tusenfalt.)

Kela om jag dör i förlossningen eller nån freak accident just efter barnet föds, då står ungen där utan vårdnadshavare och Mira har inga rättigheter till det. HUR SJUKT?

Tusen poäng till adoptionsrådgivningen tho, som betjänade mej på svenska. Trots att jag är tvåspråkig så känns det ändå tryggare att prata om så här stora saker på mitt känslospråk.

söndag 23 juli 2017 - 17:34

HOW TO LOSE BODY FAT DURING PREGNANCY

IMG 1325

Satt här en dag och tittade på graviditetsbilder på Beyoncé (som en ju gör) och stötte på den här bilden på Pinterest. How to lose bodyfat during pregnancy.

Mycket dumt kommer upp i min Pinterestfeed, om hur en ska yoga för att bli smalare i ansiktet och sånt. Men det här tog liksom priset. Jag började genast ropa och härja till Mira om hur jäkla dumt det kan få vara i ute i världen, tills hon berättade att det verkligen är en thing. Här också. Tydligen finns det människor som jämför baby bumps och dietar och tränar så att bebikulorna ska se så perfekta ut som möjligt.

Min första tanke är ju att det är så sjukt och vidrigt! Sedan tänker jag på bilderna på Beyoncé jag just gluttat på, och alla andra snygga, starstudded preggos som visas för oss. Och visst vore det väl konstigt om inte drömmen om den perfekta kroppen också söker sej in under graviditeten, kvinnor ska vara perfekta, såväl som gravida och som ogravida. (Helst ska vi också vara perfekta genast efter att vi krystat ut bebén.)

Det är lätt att igen peka finger och moralisera över saker som sist och slutligen sitter i strukturerna, men en blir ju nervös. Det är ändå en människa där inne i den där babybumpen, en bump som alltid, alltid, alltid är perfekt. 

fredag 21 juli 2017 - 19:55

GRÄVIDFLU

5fe45c1bd0162cc1a40e096ae1d33831Tips till andra sjuklingar, pinteresta baby alpackor.

 

Det är inte manflu, det är inte womanflu, det är nåt mycket värre. Det är grävidflu.

Jag har hostat i tre veckor, besökte t.o.m. läkaren för det, för en kan inte alltid veta med mina astmatiska luftrör. Men allt var ok, det går över, sa läkaren. 

Sedan åkte jag på festival där jag mest låg inomhus och vilade. Väl hemkommen blev jag sjuk och låg till sängs en dag med lite feber och ont i halsen. Mirakulöst nog var jag frisk nästa dag och kunde go about my bussiness.

Vilket jag inte borde ha gjort.

För i dag är allt dubbelt värre. Det känns som mina ögon sakta men smärtsamt håller på att rinna ur sina hålor, som om en liten apa med fez satt under pannbenet och spelade kastrullock medan Starke Adolf håller ett stadigt tag om mitt bakhuvud.

Ibland kan det ju kännas skönt att vara sådär lite lagom flunsig och ligga i sängen och se på serier och mysa hela dagen. Den här åkomman har dock betytt att jag missat 1) en dag i Tammerfors med en gammal, kär vän 2) en brunch med alla de andra miss gay finlandarna 3) det mesta av en ljuvlig bebis namngivningsfest. Ei jatkoon.

Dessutom har jag redan kollat igenom Divorce, Glow och Insecure. Och de senaste avsnitten av Modern family och New girl. Dessutom några trygghetsavsnitt av Gilmore girls och Friends.

Jag har liksom inget att se mera. Och det är verkligen inte särskilt mysigt med den här balkanorkestern i mitt huvud.

Oy vey, skänk mej min hälsa tillbaka, sil vous plait.

onsdag 19 juli 2017 - 22:16

FJÄRTFABRIKEN

d1282191c3668ec546dfcee761fe4c23

Det är inte bara jag, utan också den andra personen i det här hushållet, som de senaste dagarna googlat "gravid+gaser i magen".

Memot med att det bildas OTROLIGA mängder gaser i magen på gravida har helt gått mej förbi, för efter en snabb googling märker jag ju att det verkar vara helt normalt.

Den Tjernobylfabrik jag har i magen känns ändå långt ifrån normal. Det är ju helt från reven (pun) att det ska vara så här! Jag menar, lite fjärt har väl ingen dött av, men det här börjar bli OHÅLLBART.

Oy vey, ge mej min gamla mage tillbaka.

Husmorstips?

 

Rolig anekdot: för några veckor sedan pruttade jag i misstag och blev så ställd att jag började gråta (hormoner, tänker jag). Det är varken i misstag eller följt av paniktårar mer.

tisdag 18 juli 2017 - 15:31

80-TALET, VART TOG DU VÄGEN?

FullSizeRender 5

Här kommer Sevendays generationslista, varsågoda! 

Jag är född 15 december 1980. Min mamma brukar prata om hur det var den snörikaste vintern på länge, drivorna nådde halvvägs upp på husväggen och sovrumsfönstret täcktes nästan helt av snö. Mamma brukar också berätta hur hon var tvungen att gå upp och ner i trapporna på Sokos i Vasa för att få igång förlossningen.

Under mitt årtionde hände det här: alltså apparently massor - som jag kommer ihåg väldigt lite av. 1980-talet har varit det decennium i mänsklig historia då nativiteten varit störst. På 80-talet började kalla kriget gå mot sitt slut, Berlinmuren föll, glasnot & perestrojka, Gorbatjov & Reagan, första intifadan, Super Mario Bros, MTV startar, internet uppfinns, ekonomin klättrar uppåt och två Star Wars-filmer har premiär.

Också: AIDS-epidemin får sitt namn, människorna i Etiopien svälter, Tjerobyl flyger i luften, flickebarn i Kina och Indien aborteras och en hel massa krig pågår.

Källa: internet.

 

FullSizeRender 7

 

Folk klädde sig på följande sätt: rätt snyggt skulle jag säga. Jag kommer ihåg att min mamma hade en grön lång byxkjol som jag älskade. Mamma sydde också mycket kläder åt mej, det var klänningar och kjolar och scarfar. Sen kommer jag ihåg att jag fick en rosa, glansig sportdräkt av märket Bagheera som vi köpte på Krutboden i Petalax. Jag kommer ännu ihåg känslan när jag provade den, det var det finaste jag nånsin haft på mej! Och doften! Den doftade nya kläder, lyx och flärd.

 

IMG 1204

 

Permanent var ju poppis på 80-talet och jag har redan länge velat claima tillbaka hempermanenten (eller nåja, jag skulle väl nog gå till frissan om jag permanentade mej nu)! Det skulle vara så SNYGGT med permanentat hår!! Min mamma permanentade mitt hår, ett par gånger gjorde jag det faktiskt hos frissan, men mest hemma. Det var ju så gott som gratis!

 

IMG 1209

 

Mitt årtionde förknippar jag med barndom. Ska vi vara riktigt ärliga så kommer jag ju inte ihåg så mycket av 80-talet eller min barndom, det är ju sen på 1990-talet som saker började hända. Då var jag tonåring, ungdom, ung vuxen. Då började intressera mej för musik och min omvärld. 90-talet är min hjärtetid.

 

FullSizeRender 6

 

Den bästa låten från året jag är född: svårt, det här skulle kräva massor research! Men efter en snabb googling väljer jag Bette Midlers The Rose, som jag gått runt och sjungit i min ungdom, väldigt omedveten om att den kom ut samma år jag föddes.

Queen, The Cure, Michael Jackson, Prince och Blondie gav också ut musik det året. BLAND ANDRA.

En kändis som är född samma år: Ryan Gosling, Zooey Deschanel och Christina Ricci!

IMG 1206

 

Min generation växte upp med Kurt Cobains självmord (visserligen på 90-talet). Vi var just den där MTV-åldern och hade börjat visa anarkistiska punk/grungetendenser när han gick och sköt sej i huvudet, den jäveln. Sen har vi fått leva med det. Med tankar på vad som kunde ha blivit, hur musiken hade utvecklats, vad Kurt hade uppnått i fråga om jämställdhet, hade de fått ett lugnt hemmaliv med Cortney eller hade allt ändå slutat i en eller annan katastrof? Det är det vi 80-talister måste leva med. Dessa frågetecken. 

 

FullSizeRender 8

 

Det bästa med att vara född under mitt årtionde: att ha fått vara ung på 90-talet. Jag är ju född i ett brytningsskede tänker jag, precis där det glada 70-talet tar slut och det juppiga 80-talet tar vid. Men 90-talet, ah 90-talet! Jag tror att allt faktiskt var perfekt under 90-talet. Musiken (Nirvana, Oasis, Britney, Spice Girls, Lauryn Hill!), kläderna (Levis 501, napapaita, tofflor, converse, flanellskjorta!), filmerna (Pulp Fiction, Titanic, Forrest Gump, Matrix, Terminator 2, Reservoir Dogs, Seven!).
Sa jag det redan, jag älskar 90-talet!

tisdag 18 juli 2017 - 10:00

SINGELFAMILJEN, REGNBÅGSFAMILJEN OCH CEMBALOFAMILJEN

IMG 1185IMG 1186IMG 1188IMG 1187IMG 1189Ett fint Ilosaariveckoslut, solen sken och Ultra Bra var bra. Bäst var ändå Vesta och Litku Klemetti.

 

Att sova i egen säng är det bästa jag vet. Så inatt när jag vaknade till min rutinmässiga toarunda, kände jag stor tacksamhet att inte behöva lägga mej på en luftmadrass på golvet. Don't get me wrong, det var mysigt att sova i syskonbädd på golvet under festivalveckoslutet, men det eviga toaspringandet och den knarrande madrassen kändes lite overkill när det låg fem andra typer i samma rum.

Egen säng, egen katt, egen vessa. Den heliga treenigheten i hemmet. 

När jag sedan låg i vaken en stund, i egen säng med egen katt, tänkte jag på hur bra jag har det. Inte bara när det kommer till treenigheten i hemmet eller att överhuvudtaget ha ett hem, men de människor jag omringar mej med. Jag är så glad över att vårt barn kommer att ha en myriad av olika familje- och människokonstellationer runt sej ändra från födseln.

Vi har den traditionella kärnfamiljen, bonusfamiljen, tvillingfamiljen, singelfamiljen, flerbarnsfamiljen, regnbågsfamiljer av olika slag, flerspråkiga familjer, familjer på landet, familjer i stan, fotbollsfamiljer, cembalofamiljer, barnlösa familjer, par av olika slag, människor av olika slag och bakgrund. 

Det känns så skönt att alla dessa variationer faktiskt är NORM kring mej, i min bubbla. Det känns som att vi håller på och vinner ändå, att saker och attityder förändras. Det kan vara bra att komma ihåg det ibland, när saker känns gråmulna och hopplösa.

I övrigt har jag nu kommit till det stadie när jag inte längre klarar av att dra in magen, för det gör i alla fall jag rätt naturligt när jag rätar på ryggen. Nu går det inte längre och min vanliga lilla magabula sticker fram konstant. Jag sover helst 12 timmar per natt och mår ständigt halvdåligt. Alla dessa saker är säkert all good and well och betyder att allt framskrider som det ska.

 

PS: På tal om singelfamiljer, kolla in den nya bloggen Singelmamman, både kul och intressant!

fredag 14 juli 2017 - 18:25

VI FAR PÅ FESTIVAL - JAG OCH ILLAMÅENDET

IMG 0919

 

Det blir ett spännande veckoslut, vi sitter nämligen på tåget till Joensuu. Där ska vi naturligtvis gå på Ilosaarirock. 

Det är ett par år sen jag var på festival senast, och jag har aldrig varit på Ilosaari. 

 

Och aldrig aldrig aldrig har jag varit på festival gravid. Oftast har jag hittats i kön till öldisken eller kön till vessan. Ibland har jag actually lyssnat på ett band. (Eller hetkinen, nu ljuger jag! ALLRA mest har jag faktiskt varit på jobb på festival. Medan jag jobbade på X3M jobbade jag på flera festivaler varje sommar. Men om man räknar bort jobbfestivalerna stämmer det som står ovan.)

Nu har jag naturligtvis förberett mej genom att göra en lista på alla band jag ens litegrann vill se, gjort en playlist och klickat runt. För jag tänkte höra band den här gången! ...om inte illamåendet ställer till det. 

Hur som, DET BLIR SPENNIS. 

Hej då!

torsdag 13 juli 2017 - 09:48

DETTA HAR HÄNT

IMG 0863Här är första kompisbilden av mitt barn och Cias barn. You saw it here first!

 

Vill en vara romantisk kan en använda ord som midsommarmagi och barn av den ljusaste natten. För det var under midsommar vi började kissa på stickor och se att de visade ett ljuuuuust ljuuuuust plus. (Eller det var inget "plus" utan två streck i fönster bredvid varandra, vi köpte de billigaste stickorna för dessa förtidstester.)

Vi skulle egentligen testa först måndagen efter midsommar, men redan på torsdagen innan började vi. Eller nej, onsdagen! På onsdagen såg jag inget, på torsdagen ett ljust, ljust streck, fredagen ett nästan lika ljust streck, på lördagen syntes det ännu tydligare och på söndagen tydligt. På den riktiga testdagen hoppade ett plus fram rätt genast. Då tog vi den dyrare stickan vi fått från kliniken.

Oberoende vad stickan visade på testdagen, hade vi fått i uppdrag att ringa vår klinik. Eftersom det nu var ett plus, fick jag åka in för ett blodprov. Provet mäter hcg-värdet, som väl är graviditetshormonet, för att se om stickan hade rätt.

Det hade den. Mitt hcg låg på 658, som tydligen är högt för den vecka och dag jag var i då. Typ vanligt är mellan 100 och 500 just då tror jag. (Förra gången, när det visade sej vara missfall, hade jag haft 150-någå. Osäker om det betyder något eller inte.)

Jaha, men så. Det såg ut som jag var gravid. Med missfallet i färskt minne vågade vi ändå inte skrika ut det alltför högt - för tänk om det ändå inte fanns nåt liv därinne? Vi berättade för våra närmsta vänner och sen satte vi oss ner för att vänta på det tidiga ultraljudet. (Vi satt ju inte ner i tre veckor, men ni förstår.)

Det tidiga ultraljudet skulle göras i vecka sju, och just då var vår klinik på sommarpaus. Det kändes lite motigt att gå till ett helt nytt och främmande ställe, men det visade sej att stället vi valde (Perhe Arte) var det BÄSTA som hänt! Stark rekommendation. Gynekologen hade inte ens någon såndär oooobehaglig äcklig gynstol där en måste ligga med benen i vädret och visa upp hela heimani, utan jag fick ligga på en brits som var draperad med överkast och färggranna dynor i ett rum som såg MYSIGT ut. (Det var också billigare än ALLA andra ställen vi kollade.)

Nåja, tillbaka till saken. Igår var äntligen dagen för ultraljudet och klart vi var nervösa. Men trots att jag var nervös så fanns det något lugnt i mej. Förra gången grät jag hysteriskt redan före ultraljudet, för jag kände att något var fel. Nu visste jag på nåt plan att där bor någon, och trots att det var nervöst och lite ångestfyllt så kändes allt ändå okej. (En lär verkligen känna sin kropp i den här rumban.)

Gynekologen som gjorde ultrat var väldigt bra. Jag kan inte tåla läkare som pratar till mej som om jag vore 1) ett spädbarn 2) lite enkel, och det har vi haft tur med. Både vår klinikläkare och den här gynekologen är handlingens kvinnor och barska på sitt eget sätt. (Kan ju bli för mycket av det goda ibland på vår vanliga klinik, men kanske hellre det än daltande. Dessutom är jag ganska bra på att säga ifrån om jag tycker mej bli felbehandlad.)

Vi både såg hjärtat slå och hörde det ticka där i det mysiga rummet igår. Själv fascinerades jag mer av bilden på den hoppande klumpen än av själva hjärtljudet. Det var en så liten klump! Och den rörde sej snabbt, snabbt! Och det är vår bebis? Så SJUKT!

Fatta att en liten jäkla cellklump blir en riktig människa, som du och jag! Har så svårt att fatta hela den processen.

I övrigt mår jag rätt ok. Illamående har jag haft, men inga spyor ännu. Allt luktar illa och jag är SÅ INTE sugen på kaffe, vilket kanske är det mest sorliga i den här magiska soppan.