onsdag 27 september 2017 - 14:33

TVÄTTAR LÄSER ÄTER - EN DAG I TAGET

IMG 4046IMG 4030FullSizeRender 3

Jag fortsätter tvätta. Katten är lika intresserad som jag av den nya maskinen. Jag har tvättat alla kläder, alla mattor, alla lakan, alla trasor. Nu har jag inget kvar att tvätta, allt är rent, mjukt och fräscht.

Jag har skrubbat badrummet (efter att bilden ovan togs), lagat och värmt mat, diskat. Läst. Läst självhjälp (?) poesi ungdomslitteratur deckare. Tittat på serier. The Good Wife. Greys Anatomy. Gilmore Girls.

Och hela tiden gnager det där, det dåliga samvetet. Det är inte det här jag borde göra, jag borde göra något helt annat.

Rationellt vet jag att det inte går. Det spänner och trycker i bröstet när jag tänker på listor, mejl, projekt. Jag sover inte om nätterna, jag blir trött av en uppförsbacke, jag bryter ihop lite hipp som happ. Det känns som jag måste rättfärdiga allt, förklara och få andra att förstå. Fast det orkar jag inte heller med.

Så jag tvättar och läser. Klappar katten. Tänker på hurdana saker jag vill och orkar göra, saker som ger mej nånslags känsla av att finnas till. Kommer inte på så många. Så jag tvättar och läser. Jag tänker en dag framåt, längre går inte.

Imorgon åker jag på en efterlängtad resa. Jag får umgås med de bästa typer jag känner i några dagar. Och jag hoppas det ska hjälpa, att det ska bli mjukt behagligt och underbart, att jag ska orka. Vad som händer sen får jag ta itu med senare. En dag framåt, det är så långt det går nu.

tisdag 26 september 2017 - 12:56

TVÄTTEUFORI

Ni kanske kommer ihåg att vår tvättmaskin gick sönder här för en dryg vecka sedan? Nå, utan tvättmaskin kan en icke leva så vi beställde genast en ny. Den kom igår morse och ända sedan dess har den varit igång. Mitt mål är att inom några veckor ha testat alla program den har.

Det jag är mest lycklig över är att det är en kombimaskin, alltså den har en torktumlarfunktion. Jag har länge drömt våta drömmar om ett tvättorn, men ett sånt ryms inte i vårt badrum. Det här var det näst bästa.

Nu visar det ju sej att tumlingen tar o-er-hört lång tid, men jag tänker nästan att det är värt det. För torktumlingen behövs väl ändå inte till så mycket. Men tänk dej torktumlade lakan utan katthår. <3 <3 <3 

Just nu testar jag den vanliga bomullsprogrammet där maskinen själv mäter mängden tvätt och justerar vattnet enligt det. Oh, det riktigt kittlar i ryggraden när jag tänker på det!

Det här måste faktiskt vara min husligaste egenskap, att gilla tvättmaskiner och -program. Vänta bara tills jag får ett stort hem med skild bykstuga - aij satan vad det ska tvättas och tumlas då!

(Jag har också fått ansvaret över all vikning av handdukar i det här hushållet, eller jag har tagit det. För herregud, det verkar ju som att ingen annan än jag och min mamma vet hur en viker handdukar här i världen!)

Okej tack och hej, det här var det svekigaste jag nånsin skrivit. Tänker inte ens illustrera med bild.

måndag 25 september 2017 - 15:47

FYRA SAKER JAG ÄR GLAD ÖVER

När allt känns motigt så brukar det verkligen inte hjälpa med att försöka tänka positivt, att tänka på vad en faktiskt har - i motsats till hur helvetiskt livet kanske ter sej. Inte för mej i alla fall.

Det tänker jag ändå göra. För det här har tydligen blivit en fullskalig depressionsblogg.

1. Tryggheten i systemet (när en först har slagits med alla  för att komma fram)
Jag var på mitt första besök hos psykiatriska polikliniken i dag och trots att det var nervöst och kändes tungt, är jag så jäkla lättad av att vara inne i systemet. Nu vet jag att det finns människor vars prio är att se till att jag börjar må bättre. Det var värt att slåss för att få hjälp, hoppas det är värt att gå där också.

2. Vänner som tvingar en att ta ett steg bakåt
Jag är rätt bra på att slänga mej med en massa olika råd åt folk, oberoende av om de vill ha dem eller inte. Däremot är jag inte så bra på att leva enligt mina egna råd, så ibland krävs det att vänner kastar tillbaka de här råden i ansiktet på mej. När jag satt hos läkaren och inte ville bli sjukskriven i dag snurrade min bästis ord i huvudet på mej "du vet att 'jag har inte tid' är sämsta orsaken till att neka sjukskrivning". Nu ska jag vila i två veckor, bara göra sånt jag orkar med, sånt som inte får det att göra ont i bröstet.

3. En trygg hemmaplan
Min person är en trygg en. Inte bara det att hon till yrket är psykiatrisk sjukskötare (och nej, det är verkligen inte hennes jobb att göra mej bättre) utan att hon verkligen FÖRSTÅR sej på ångest och utmattning, gör allt så mycket lättare. Hon vet att jag behöver hjälp och att vi som familj behöver det, och hon pushar mej att skaffa den hjälpen. Det känns både skönt och tryggt. Här behöver jag inte låtsas.

4. En förstående omgivning
Jag älskar att det verkligen går att prata om hur en mår nuförtiden. Det är sällan jag går runt och har dåligt samvete för att någon ska tro att jag är lat eller inte förstå min hälsotillstånd. De jag omger mej med är smarta typer som känner mej, där behöver jag inte heller låtsas.

Det för i dag! Depressionsbloggen tackar och bockar. Skicka gärna bilder på små söta djur och tipsa om trevliga böcker att kasta sej in i!

lördag 23 september 2017 - 09:12

VAD VAR DEN DÄR INSIKTEN NU DÅ?

I tisdags ploppade det här sex år gamla inlägget upp i min Facebookminnen. Idag ställer jag mej inte bakom allt jag tyckte då (bloggvärlden har t.ex. förändrats), men den överhängande känslan träffade mej som en rak höger. 

Dessutom hade jag glömt bort den här tiden, tiden för sex år sedan när jag jobbade 24/7 med Studentbladet och hoppade in på X3M vid sidan om. Vad det tredje jobbet jag pratar om är, kommer jag faktiskt inte ihåg.

Vid den här tiden började jag också dricka rätt mycket. Jag slutade äta vettigt och levde på pizza och öl. Ofta låg jag i fosterställning i duschen och grät. Jag kommer ihåg det nu.

Men ändrade jag min livsstil efter det här inlägget? Vilade jag och åt en bulle? 

Nej. Det gjorde jag inte. Jag ångade på.

Det jag insett efter både självrannsakan, gamla blogginlägg och omgivningens observationer, är att jag beter mej alkoholiserat till mitt arbete.

Ni vet när en går på bar, först är det så himla roligt och gott med öl, det blir ännu roligare och du virvlar fram till baren och beställer laget runt. I något skede blir det extatiskt och jallushottarna drämmer ner i bordet - efter det finns ingen återvändo, allt svartnar, allt snurrar och kontrollen försvinner totalt.

Sen ligger du där i sängen och vet inte hur du kom hem, ångesten kryper fram och det där duschgolvet ser mer lockande ut än någonsin.

Det är så här jag inser att jag funkar när det kommer till arbete. Det finns dock en enorm skillnad mellan dessa två fenomen som gör det hela oerhört komplicerat: det går att helt sluta dricka alkohol.

I dag är det inte alls lika tabu att dra ner på arbetstakten och erkänna att en inte behöver eller VILL jobba lika mycket som för t.ex. tio år sen. Ändå finns det saker som gnager i det egna undermedvetna, för att inte tala om de kapitalistiska strukturer som gör det så gott som omöjligt att inte ha ett heltidsjobb.

Jag är ännu inte helt säker vad jag gör med den här insikten eller hur jag går vidare, men jag antar att något behöver hända.

 

ANYWHO, tills jag funderat ut vad jag ska göra med resten av mitt liv kan ni ser på den här dokumentären som jag är så stolt över att ha fått vara en del av: Emil & Olivia: Mamma, pappa, barn - Mistä on pienet lapset tehty?

Tack och hej för i dag.

onsdag 20 september 2017 - 21:40

BILDER FRÅN PREMIÄREN

Attan så jag är glad nu! Och ingen hatade filmen! <3 (Eller ingen sa det till våra fejs iaf.)

På fredag kl 19 kan ni se dokumentären på Yle Fem och från fredag morgon finns den på Arenan. Men var inte oroliga, jag kommer nog att bomba er med påminnelse ännu. OM NI VET VAD JAG MENAR.

Tusen tack till alla som kom och till fantastiska Arkadia Bookshop som lät oss vara där! Det var fullt hus och nästan allt vin dracks upp. Succé!

Mamma pappa barn 9369Mamma pappa barn 2Mamma pappa barn 9429Mamma pappa barn 9448Mamma pappa barn 9496Mamma pappa barn 9470Mamma pappa barn 9464Mamma pappa barn 9471Mamma pappa barn 9489Mamma pappa barn 9504Mamma pappa barn 9520Mamma pappa barn 9416Mamma pappa barn 9454

 

Alla bilder är tagna av den underbara Minna L!

onsdag 20 september 2017 - 10:58

JAG SKULLE SÄGA NÅT OM INSIKTER

Jag fick en insikt i måndags. Efter det har jag fått många mini-insikter som stöder min stora insikt, och jag hade tänkt dela med mej av det i dag.

Men sen spydde katten (jag veeet inte vad den har för fel, får snart åka till läkarn om den inte slutar spy! nu ligger den förstås lojt och nöjt här bredvid mej på rygg och kurrar och vill att jag ska paja den på magen?!) och när jag städade kattspyorna spydde jag själv upp allt mitt morgonkaffe.

Så nu är jag lite urlakad och kan bara tänka på kvällens premiär och de jobbsaker jag ska ha undan före kvällen.

Och HERREGUDVADSKAJAGHAPÅMEJ etc.

Men insikten handlade i alla fall om min dåliga psykiska hälsa i kontrast till mitt arbete. Jag återkommer när huvudet känns klarare.

(Dessutom har jag nu fått en tid till psykiatriska polikliniken så kanske saker börjar redas ut snart.)

måndag 18 september 2017 - 18:32

MAMMA, PAPPA, BARN - PREMIÄRVISNING

21731431 1994306607514270 2842427623392155946 oEmil, Olivia och bebisarna A och B. Foto: Frida Lönnroos

 

 

Det ska bli premiär, premiär på min och Fridas dokumentär om Emil och Olivia. Det gör mej både fruktansvärt nervös och satans stolt. Vi har lyckats knåpa ihop en viktig historia, vi har fått följa med Emils och Olivias försök till familj och vi har haft den stora lyckan att också vara med på ett hörn av Emils transprocess. Deras vardag med sorg och skratt har blivit en del av vår vardag.

Det här är viktiga saker. Det är saker som det pratas om inom en del kretsar, i andra är det helt tyst. Det är de tysta som behöver väckas upp, de behöver veta hur det är, vad som pågår, hur människor behandlas. Men framför allt behöver alla veta att det vi har framför oss är en medmänniska, en likvärdig människa som är värd exakt samma möjlighet till lycka och liv som vi själva.

Jag är glad att jag fått träffa Emil och Olivia, jag är lycklig över att jag fått bli en del av deras lilla bubbla. Jag är mer än exalterad över deras villighet att öppna upp, att berätta och ge en del av sej till oss, till oss som inte vet.

Jag är också lycklig över att ha fått ett sånt underbart arbetspar i Frida, tänk vilken magi vi kan åstadkomma! Min klippa i stormen, min lugnande ängel.

Fast det hade ju inte blivit någon film utan vår klippare Kristiina Nisula. Det var hon som satt och vände och vred på mina manusförslag, som förkastade mina usla idéer och fick mina medelmåttiga tankar att blomma ut i fin dramaturgi. <3

Jag hoppas det blir en fortsättning på det här projektet, ansökningar har börjat skickas iväg. Det behövs, det är viktigt, det måste ut.

Men nu - välkomna på premiär på onsdag! Klockan 17.30 startar vi på Arkadia bookshop i Tölö, här hittar du mer info. Det är rätt många som anmält intresse och det finns begränsat med utrymme - så first come first serve helt enkelt.

Och ni som inte kan komma på premiären, dokumentären visas på Yle Fem på fredag kl 19 och kan ses på Arenan redan från morgonen.

(Och ja, jag är skitnervös. Jag släpper ut en bebis i världen och jag är rädd så rädd för vad världen ska säga om min den. Men jag vet att jag gjort mitt bästa och att det är ett viktigt program som blivit till. Så det kan ju inte vara helt skit.)

söndag 17 september 2017 - 18:28

SÖNDAGSCHILL

Vilka fantastiska tips på maträtter i förra inlägget, tack för det! Tänker att får testa dem lite i ordning så där, skriva en lista och så.

Idag gjorde jag min favoritsallad, couscoussallad med pesto och kryddgurka. Den kan varieras på oändliga sätt. Nu blev det grönkål, tomat, gurka, pirkkas salladsost i olja, couscous, pesto och kryddgurka. Mycket gott. Imorgon ska jag testa ett av era tips! 

Jag var och kollade på en F A N T A S T I S K lägenhet i dag. Det är inte som att vi måste flytta, vi har egentligen en helt bra lägenhet, men vårt kök är så fruktansvärt litet och det finns ingen vettig förvaring här. Så, den lägisen jag såg var alldeles underbar och hade ett så jäkla fint kök och så galet mycket bortgömd förvaring, MEN den är 400 euro dyrare än den vi har nu. Så logiken säger NEJ, det är inte värt det medan allt annat säger JAAA MEN TAA DEN NU BARA.

Tänkte att vi låter det vila nu ett dygn så kanske vi får vårt svar av universum, om det är rätt att ta den här lägenheten. 

Nåh.

Precis nu gick vår tvättmaskin sönder så jag vet inte, känns som de där extra 400 i månaden nu går till en tvättmaskin istället.

Här lämnar en beslut till universum och allt en får är söndriga maskiner!

lördag 16 september 2017 - 12:41

VAD ÄTER FOLK EGENTLIGEN?

IMG 3732

Här var jag igår, och så fantastiskt roligt det var! Gå och bekanta er med Viirus nya utrymmen och den fina konstväggen som Janne Strang och Oscar Hagen gjort, tips! Men efter tre timmar av socialiserande är jag idag fortfarande helt utmattad. Som tur är det veckoslut och jag har nästan inget jobb alls att göra.

Det jag däremot undrar är vad ni äter om dagarna? Det har utvecklat sej till ett verkligt problem hemma hos oss, speciellt nu när Mira inte låter mej äta makaroner med ost och ketchup dagligen pga "inte bra för bebisen", "risk för skörbjugg" etc. 

Varje dag går vi runt och funderar vaaaad ska vi äta ikväll? Vad ska vi laga till lunch, vad ska vi ha för middag, och min annars så skarpa hjärna bara smälter ihop och går in i försvarspostition och skriker efter makaroner.

Det här brukar vi äta:

- couscoussallad
- wok/stekta grönsaker med spagetti eller nudlar
- spagetti med sojakrossås

Till saken hör att vi har världens mest obehändiga kök, så det är inte precis nån fröjd att stå där och koka. Och en blir ju tvungen att göra det vaaaarjeeee daaaaag, ooorkaaaaaa.

Så: vad äter ni? Speciellt ni vegetarianer. Tips tack!

fredag 15 september 2017 - 08:46

MORGONKAFFE, HALLELUJA!

IMG 3666

Ai hörni det är en glädjens dag! I dag hade nämligen lust på morgonkaffe för första gången på 17 veckor! Visserligen med hälften mjölk - en är inte lika kaxig som tidigare när en svepte en mugg svart kaffe på tom mage.

Jag hoppas det här betyder en ny fas i graviditeten, kanske fasen: förstå att du har en unge i magen och sluta var deprimerad hela tiden. Vi får se!

Anyways, ha en skön fredag. Det tänker jag ha.

(Känner mej faktiskt nästan pikilite semiglad i dag, kanske det bara är kaffeabstinens jag haft? (Nånej, underskatta inte heller din utmattning etc.))