onsdag 12 april 2017 - 08:13

Det blev ett friskt barn!

I natt drömde jag för första gången om bebén. Jag drömde att jag födde hemma, det sa bara plopp och gick på fem sekunder, men sen var det bråttom iväg till sjukhuset - på grund av försäkringsorsaker.

Är hemskt osäker på vilka försäkringsorsaker mitt undermedvetna syftade på.

Men det är ju verkligen lite spännande, att börja drömma om sitt barn. Jag kommer ihåg att jag i drömmen märke att jag inte hade nån aning om hur lång eller tung babyn var - och jag brydde inte mej.

Och här undrar jag: varför är det så fasligt viktigt att bry sej om barnets födelselängd och vikt? Ja visst, kan tänka mej att det är viktigt för hälsovårdspersonal att följa med så barnet växer tillräckligt, men folk överlag har väl ingen nytta av att veta sånt.

Hets hets hets direkt från födseln säger jag! Viktigast är väl att det är ett (levande) barn som kommit till världen.

Hej då!

43f6fd9588d6459e58f948db6656048c

Min målbild - om nie månader ska det där vara jag och bebisen.

måndag 10 april 2017 - 09:31

Valkrabbis och preggerskrämpor

Vilket val alltså! Det har gått så bra för så många jag ville att det skulle gå bra för, och dåligt för det där ena partiet. Hurra! Grattis Karin, Mia, Katju, Lisen - för att nämna några! Ni är queens!

Men okej, nu har vi levt kommunalval så lääänge att det är dags att gå över till något helt annat. Nämligen gravidåkommor. Hurra!

Saker som hänt sen senast:

Jag vill inte äta. Allt känns lite äckligt - förutom vissa stunder när en grillad höna kan kännas som en bra idé. Jag vet inte hur jag ska klara den här graviditeten, rent etiskt. Jag behöver någon som är en Joey till min Phoebe. Frivilliga?

Mår inte dåligt, men har en klump i halsen allt som oftast. Som en propp - inget kommer upp, inget ska helst gå ner.

Mina boobs är tennisbollar. Vet inte när det här hände, men mina bröst är små hårda stenar. Känns fint!

Förstoppning. Urk.

Ja men det var väl det. Annars mår jag bra. Fortfarande går jag ändå runt hela tiden och är rädd för missfall. Varje gång jag går på toa är jag rädd att pappret ska bli rött. Varje gång det hugger till i magen blir jag skraj. Nå, om en dryg vecka har vi tidigt ultraljud - då lär väl allt bli lite mer verkligt.

Vi monterade en bokhylla igår, flyttade böcker fram och tillbaka, flyttade på vår gamla hylla. Tyckte väl att jag tog det rätt lugnt men efteråt högg det oftare än vanligt i magen. Oklart om det är bra eller dåligt. Snart blir jag väl som Charlotte och inte vågar göra nåt alls. Puh.

Här är förresten en bild på vår FANTASTISKA nya bokhylla som vi FICK och som LEVERERADES till vår dörr! Fatta så underbara människor det finns.

Jaja, hej då.

IMG 6290

fredag 7 april 2017 - 16:43

Stockholm <3

Vi får lov att fortsätta med det förra temat, för nyss körde en lastbil in på Åhléns i Stockholm.

Det är helt klart, ju närmare det är, desto mer känns det. Det var med tårar i ögonen jag tryckte iväg ett sms till en av mina bästa vänner för att kolla om hon och hennes familj är trygga.

Det blir personligt, det blir nära. På gatorna vi gått hundra gånger, på gatorna våra nära går varje dag.

När Facebook fylls av markeringar om vänner som är i säkerhet.

Det var kanske bara en tidsfråga. Kanske tiden gick nu.

Och det är svårt att inte vara rädd, men det är rädslan som blir farlig.

Je suis St Petersburg, Tjetjenien, Kabul, Syrien, Stockholm. 

 

*krossat hjärta*

 

Jag vet inte ens vad jag ska säga. Vart kommer vi att gå härifrån? Hur påverkas vi, vad kommer att hända?

onsdag 5 april 2017 - 11:31

Människor flygs till Kabul och det enda jag vill ha är grillad höna

I ett par månaders tid har jag levat i total utmattning gentemot världen. Det är både själviskt och småsint av mej, men jag mäktar inte riktigt med.

Människorättsaktivisten i mej sitter i ett hörn och skäms, petar på mitt samvete med vassa bambupinnar allt eftersom jag blockerar ut ännu ett världstrauma.

BAM, där exploderade det i St Petersburg. VROOM, där lyfte de tvångsdeporterade människornas flygplan mot Afghanistan. WOOSCH, där torterades en homosexuell i Tjetjenien.

Och det enda jag tänker på är att få äta grillad kyckling under en filt i soffan. (Jag är vegetarian, det enda jag vill äta since pregnancy är grillad höna, quinoa och sparris.)

Mitt förstånd orkar liksom inte ta in alla de grymma saker som händer runt världen, och här i vårt hemland. Fruktansvärt själviskt, fruktansvärt paradoxalt.

Jag läser allt, jag tänker på kommunalvalet non-stop, här hemma förbannar vi regeringen. Samtidigt har jag inte varit på gatorna, jag har inte varit där jag behövs. 

Det skrevs för ett tag sedan om att aktivister blir utbrända, och jag förstår det. Det är tungt att hela tiden gå runt och tänka på världens grymhet. Samtidigt är det ingen ursäkt - det är inte vi som har det dåligt. Och det är vi som måste agera.

Samtidigt som jag har dåligt samvete av allt det jag inte gör, vet jag att jag är till ännu mindre nytta för världen om jag bara kollapsar. Och lite skyller jag också på graviditeten och hela den långa processen att bli gravid, en mäktar inte ta in allt på en gång. (Jag sa ju tidigare, det är nog rätt själviskt att skaffa barn.)

Min plan är nu att försöka sluta ge mej själv dåligt samvete. Istället ska jag ta hand om mej och det lilla fröet i min mage, som ju ska växa upp och rädda världen (no pressure), samtidigt som jag sitter invirad i en filt på soffan och äter quinoa.

But I'll be back, you'll see.

FullSizeRender 3

måndag 3 april 2017 - 09:11

Veckans blogglista: Våren

Åh vad fint med en vårlista att förkovra sej i så här genast på måndag morgon! Jag har frilansdag och ska snart ta itu med jobb, men först kaffe och lite tuggummi för hjärnan tänker jag.

Mitt bästa vårtecken för mej osökt att tänka på en teckning jag ritade i lågstadiet. Jag måste ha varit ett barn som lyssnade noga, tog till sej allt som vuxna sa och sedan drog mina egna slutsatser av det. 

Jag följde ofta med pappa på volleybollträningar på söndagkvällar när jag var liten. I omklädningsrummet pratade killarna och gubbarna ofta om "krapula", det var ju ändå söndag. En skolmorgon efter att jag varit hemma i magsjuka frågade läraren framför klassen varför jag varit hemma och jag skanderade glatt "Jag har haft krapula!", för jag hade helt enkelt dragit slutsatsen att krapula är det svenska ordet för ripuli. Läraren var inte helt nöjd med mitt svar.

Men vårtecken ja. 

Jag måste ju ha varit kring sju-åtta, eftersom jag vet att jag ritat en teckning om det här i lågstadiet (i Petalax, där jag gick till tredje klass), och vi har varit i Vasa med mamma och pappa. Pappa har skrockat att "det säkraste vårtecknet är när man ser hur ungdomarna hänger på stan och sitter på fönsterbrädena utanför butikerna".

När vi skulle rita ett vårtecken i skolan har jag ritat två människor som sitter på stenfoten utanför Hovisepät på Nedre torget i Vasa.

Jag kunde inte förstå att min lärare Maj-Britt inte förstod mitt vårtecken.

Någon låt som ger mig vårkänslor vet jag inte om jag har. Det skulle vara nåt klyschigt som The Neighbourhoods Sweater Weather kanske. Eller The 1975s Chocolate. Den kan jag aldrig lyssna sönder, måste vara en av 2000-talets bästa låtar, alla kategorier.

Den här våren läser jag förhoppningsvis mycket. Har helt glömt att blogga om vad jag läst, men som nästa på listan har jag Penthesilea och Män kan inte våldtas (nä, har inte läst den ännu!) och så april-månads fisvläsutmaningen: "en inhemsk klassiker med bokstaven A i titeln eller författarens namn". Nu inser jag att Tikkanens bok ju passar in i utmaningen! NÅ JESS!

Inför våren längtar jag alltid efter att det skulle gå snabbare. Jag är en sommarmänniska, no questions. Jag klagar inte heller på att det är för varmt, inte ens i ett stekhett Indien. (Svettmusctach kan jag däremot klaga på.) Så för mej tar det alltid lite för länge innan blommorna slår ut och jag får ha sandaler.

Min bästa våroutfit är allt mellan dunjacka och läderrock. Det är ju sånt klimakterieväder under våren! Först fryser man och direkt efter rinner svetten. Går ju inte att förutse på något plan hur en borde vara klädd. 

Men helst skulle jag ha korta fladdriga harembyxor och en topp dag ut och dag in hela livet igenom. För det är skönt och trycker inte nånstans.

Mat som jag förknippar jag med våren måste ju vara sparris?

Våren doftar sparriskiss. Höhö.

Om jag måste välja något dåligt med våren så säger jag ... alltså det finns ju massor med dåliga vårsaker också. Typ gatudamm och pollen, men värst är ju ändå vårdepressionen. Jag har drabbats av den flera gånger och jag vet att jag inte är den enda. 

Vårdepressioinen är värre än vinterdepression, för på våren låter världen dej förstå att det blir bättre helt snart, kolla här gror till och med ett frö! SEN KOMMER TAKATALVI OCH SNÖSTORMEN OCH TÄCKER IN ALLT OCH DRAR MATTAN UNDER DEJ. Så jäkla harsh!

Men kanske vi är över den tiden nu? Kanske vi vågar hoppas? Hoppas på livet och ljuset.

Ha en fin vecka! 

 FullSizeRender 2Bonusbild: Jag som vårbebis. OKEJ FINE, här är det sommar redan men hittade ingen vårbild.

söndag 2 april 2017 - 13:03

Fem söndagstips

Vi hade nypremiär på mitt jobb igår, 3 Musketeers - East of Vienna spelar igen under några kvällar på Viirus. (Alltså se den, älskarrrrr hur den porträtterar musketörerna och östra Europa, du skrattar och gråter samtidigt.) Det betyder att i dag är veckans första lediga dag, och jag känner att den verkligen behövs. Trötthetskänslorna börjar småningom smyga över mej.

Eftersom jag suttit här och lööbat och funderat hela morgonen ska jag nu dela med mej av de bra saker jag tänkt på.

1. Skön söndagslista

Jag gillar, som många andra, Spotifys veckovisa rekommendationer och speciellt deras Release radar. Men jag har också upptäckt massor bra spellistor. En av mina favoriter nu är 50 great female voices. Såååååååå braaaaaaaaaaa!

Screen Shot 2017 04 02 at 13.24.04

2. Hanna Lutz - Vildsvin

Jag ska dra en diskussion med Hanna Lutz och Philip Teir på Svenska teatern nästa vecka, och inför har jag förstås läst deras nya romaner. Rekommenderar dem båda, men Hannas bok är en perfekt söndagsbok! Du läser den på nån timme, den är som en liten fickbok.

Skön, långsam söndagskänsla hela boken igenom.

IMG 2354 

3. Georgsgatans simhall på söndagar efter 19

Om du som jag lever i ett hus utan allmän bastu, är simhallen det bästa alternativet för din veckofix av svettande på bastulaven. 

Älskar att gå till Georgsgatans simhall på söndagkvällar. Det avslutar veckan på ett skönt sätt, och går du efter 19 är det inte så bökigt och trångt som det kan vara på dagar/eftermiddagar. Dessutom behöver du inga simppare, HATAR verkligen att kränga på mej baddräkt när jag är duschvåt.

Tips för astmatiker (ja, jag vet att jag tjatat om det här tidigare, men det tog 15 år före jag insåg det så jag bara MÅSTE föra informatioinen vidare): du får köpa ett specialsimkort som kostar lite på 50€/år med vilket du fritt går och simmar på alla Helsingfors stads badinrättningar - också simstadion!

etusivukuvaBild härifrån.

4. Stäng av automatisk hämtning av e-post på telefonen

Efter att jag gjorde det har min livskvalitet höjts med cirka 150 procent. Ibland glömmer jag t.o.m. hela e-posten eftersom det aldrig automatisk kommer upp några störande siffror i en ilsken röd boll i telefonen. Visst, gränserna mellan mitt jobb och min fritid är oerhört luddiga, men det här e-posttricket ger en överraskande känsla av kontroll - och lugn.

f62a0dcc51f31faa567f8da3a94ff5efBild.

 

5. Var lat!

Jag läste nyss nån rubrik om att lata människor klarar sej bättre i livet, typ får bättre jobb och blir akademiker - äh jag vet inte, orkade inte klicka upp artikeln för att läsa den.

Men alltså, lättja är ibland det bästa som finns. Att bara sitta och slösurfa utan att behöva prestera, att se på Netflix istället för att tvätta kläder. Att dra gravidkortet när en inte orkar vara på fest längre. Eller vad som helst.

Nu orkar jag inte blogga mer, hej då.

8b04cf4564f84d77d0eb2013dc9ae023Bild.

lördag 1 april 2017 - 11:06

Gravidbloggen, hej!

Jaha hörni, nu kan jag väl gå full flown gravidblogg då. Mina största orosmoment och funderingar just nu:

1. Kommer det att gå bra - vecka 12 kom snabbt!

Jaha, ja nä men mina graviappar (har tre, PregLife, Ovia Pregnancy, Pregnancy+, vilka använder ni?) säger att jag är vecka 5 (4+1), det betyder sju veckor kvar till att vecka 12 är över. Sju långa veckor av ångest över missfallsrisken.

Varje gång jag går på toa är jag rädd att pappret ska vara blodigt. Snälla Bullen, är jag normal?

Hur har ni copeat med det?

2. Gravidkrämpor

Har inte så mycket krämpor (ännu), men med jämna och ojämna mellanrum får jag en knivskarp smärta i nedre magen. Google säger att det är normalt, men hur länge ska det hålla på VA? Och när blir det faligt? Känner mej helt hysse som funderar på det här.

Sedan igår kväll har jag också en grym hedare, tog en Panadol före jag lade mej, den hjälpte en stund. Men sen har jag vaknat med huvudvärk flera gånger under natten och den är fortfarande närvarande. Såååå jag brukar inte ha huvudvärk förutom om jag är bakis, så det måste ju vara en gravidkrämpa. 

Det är ju också jäkla skrämmande, ingen har ju gett några råd eller bestämmelser ännu, en får ju ty sej till internet. Jag förstod att första rådgivningsbesöket är efter vecka åtta - kommer dom då att berätta vad jag får och inte får göra? Tänk om jag gör allt fel tills dess? Typ äter sushi och Burana.

Nåja, en vet ju en del redan pga har ca tusen kompisar som varit gravida.

3. Hur ska jag klara av att äta ordentligt?

Jag är en matautist. Det betyder att jag har vissa maträtter jag gillar och äter ofta. OFTA. Som till exempel spagetti med ketchup och ost. Och smörgåsar. Jag tycker om trygga smaker.

Problemet är ju det att en sådan diet lätt kan orsaka skörbjugg eller annan valfri bristsjukdom. Mej själv är det väl inte så stor skillnad med, men ungen ska inte behöva lida av att jag äter som en skata (allt som glimmar men inte är värt något).

Jag äter sällan kött, någon knackkorv ibland, och undviker mjölkprodukter. Ost på brödet och makaronerna kan jag ha, men det är ungefär det jag äter här hemma. Jag läste nånstans att en borde dricka SEX DECILITER mjölk och äta fyra ostskivor per dag för att stilla sitt eget och bebéns kalciumbehov! ÄR DETTA SANT JAG KAN INTE TRO DET. Sex dl mjölk låter så äckligt! Sorry men mjölk är ju nog fan äckligt, både i teori och praktik.

Jag äter förstås kalcium+d-vitamin och någå sånadär mammamultivitaminer. Mira är ändå på mej hela tiden och säger att jag inte kan ta allt i pillerform. Som tur är hon bättre på de här sakerna och tvingar mej att äta spenat, broccoli och grönkål. 

Men kan man inte bara få vara i fred och äta sina makaroner? Vad lycklig jag skulle vara då.

84aa56387c3a1eb8fb28e26f40ffdbc0Bildkälla: Internet.

fredag 31 mars 2017 - 09:06

Kosmos har skiftat

Ända sedan lördagen har jag känt av smärtor i nedre magen. En sån där molande mensvärk. Inte så konstigt, min mens skulle börja i tisdags.

I måndags kände jag av rätt mycket smärtor och tyckte mej ana några bloddroppar i trorsan också. Vi bestämde oss för att göra ett graviditetstest, bara för att.

Jag visste vad testet skulle visa. Det var negativt. Jag började yla och böla, trots att jag hade förberett mej på det var det ändå ett nederlag. 

Mira började ändå säga att men hej om du vinklar testet litegrann så här, då ser det näääästan ut som ett streck till? Bah humbug, sa jag och visste också att en inte ska kolla på testet mer efter tio minuter, det kan visa fel.

Vi bestämde ändå att vi testar på nytt på torsdagen, då när den egentliga testdagen var.

På tisdagen hade jag ångest. Vi promenerade till Gräsviken med Mira och jag hade en stor svart klump i magen som inte ville lätta. Surades hela tiden i matbutiken och gick och lade mej när vi kom hem.

På onsdagen hade jag massor jobb och var supereffektiv hela dagen, klockan 21.10 sa jag att jag måste gå och lägga mej. Det gjorde jag och somnade som en sten.

Jag vakna på torsdagmorgon lite efter sju. I dag är dagen, nu ska jag pissa på stickan igen. Nu ska jag bli besviken igen. Jag låg och funderade och vred mej, ville inte gå - trots att blåsan tryckte.

Efter en halvtimme av att ha vridit mej i sängen steg jag upp och sa att nu går jag och testar.

Tog ut testet ur förpackningen, lossade det blå skyddshöljet och började kissa. (En del av graviditetstesterna är väldigt obehagliga, delen en kissar på blir röd när den blir fuktig. Det är superhemskt, för en tänker ju att en kissar blod.)

Fortsatte kissa på stickan. Satte på locket och tittade när vätskan långsamt spred sej i det lilla fönstret. 

Öh va, är det ett plus?

Kom hit, ropade jag åt Mira medan jag fortfarande satt där på toan.

Det var ett plus. Jag kollade ännu flera gånger i bipackssedeln att det verkligen var ett plus som betydde graviditet, och det var det. 

Samtidigt som det var en oerhörd glädje blev jag nervös. Plötsligt fick jag en glimt av det som faktiskt ska komma, vi ska ha ett barn.

Jag svettades och skakade. Jag gör det fortfarande.

Visst, jag är superglad och lycklig, det här har vi kämpat för och väntat på - men nu är jag nervös på ett helt annat sätt. Herregud, jag mamma?

Resten av dagen gick jag runt och tänkte att testet säkert varit defekt. På kvällen marrade jag och gnällde åt Mira om att det säkert inte alls var så att vi är gravida.

På fredag morgon ringde de från kliniken, jag var in på blodprov genast på torsdagen efter plusset, och skötaren berättade att mitt hcg är 134 och det är absolut bra och inom ramarna för vad det ska vara när en är i början av graviditeten.

Såååååå, nu får vi väl bara vänja oss vid att vi inte längre försöker bli gravida utan verkligen är det. Och det är så skrämmande och fint på samma gång. Som min kaveri Karin sa: KOSMOS HAR SKIFTAT.

Kosmos har verkligen skiftat. Hur ska vi kunna tänka på något annat nu?

IMG 2308

måndag 27 mars 2017 - 18:27

Veckans bloggtema: Mitt kommunalval 2017

Vilket roligt tema Sevendays inleder den nya satsningen på veckans bloggtema med, kommunalvalet! Förra kommunalvalet var jag inte ens hälften så insatt som jag är i dag, och ännu är jag inte heller alls så kunnig som jag önskar. Mer i svaren här under!

1. När jag hör ordet politik tänker jag först på allt som står dåligt till i dagens samhälle. På regeringen som borde ha avgått för länge sen, på att vi har en statsminister som är en spede, på att sagda statsminister utövar påtryckningar mot vår public service-kanal och att en chefredaktör på sagda media låter det hända.

Jag tänker också på alla möjligheter som finns och allt jag själv kan påverka på. Jag tänker att allt handlar om politik, och att vi alla kan påverka politiken. Jag tänker på hur intressant det är med politik, att få vara med och rösta, påverka, uttrycka min röst. Samtidigt som politiken kan göra mej väldigt matt just i dagens Finland/värld, älskar jag den för den ger möjlighet till förändring. Heja politiken!


2. Jag tror att unga avstår från att rösta, eftersom ingen bryr sej om att förklara vad allt egentligen handlar om. Det var först när jag jobbat ett halvår med lokalnyheter som jag insåg vilken potential det finns i kommuner, städer och vad som egentligen görs i stadsfullmäktige, hur jag själv som invånare kan påverka beslut. 

Samtidigt vet jag hur frustrerande det kan vara som nyhetsjournalist, en vill analysera och berätta allt en kan - då hamnar lätt den vanliga läsaren utanför. Jag menar, som Linn redan nämnde, kan någon SNÄLLA förklara vad sote EGENTLIGEN går ut på? Kan både journalister och beslutsfattare försöka använda lättare terminologi, det blir lite av en härskarteknik att hålla rapporteringen och beslutsfattandet på en så hög retorisk nivå att hälften inte förstår och därigenom blir ointresserade av att ens försöka ta del av vad som händer.

Sedan borde vi alla också inse att vi har rätt att kräva saker. Jag tror vi blivit itutade "nåja, så här är det och vi får nu bara leva med det". Men det ÄR ju inte så, vi KAN förändra - det är det många glömmer.


3. När jag väljer min kandidat inför valet brukar jag tänka på parti, värderingar, person. Jag gör förstås valkompasser och försöker hänga med i debatter på tv och ibland också irl. Det är säkert ingen överraskning att jag håller mej till vänster av partiskalan och har ett jämlikhetstänk. Jämlikheten är det absolut viktigaste när jag väljer kandidat, sen ska hen ha regnbågskunskap och det får gärna vara en ung kandidat. Jag tror vi gynnas av en yngre generation politiker. 

 

4. Om jag skulle driva en valkampanj skulle jag gå ut bland väljarna. Jag tror det allra viktigaste är att väljarna får en personlig bild av en politiker, speciellt om en är i början av den politiska karriären. Jag litar i alla fall mera på de jag känner/har träffat som är uppställda än luddiga figurer i utkanten av mitt medvetande.

Sen skulle jag väl i vanlig ordning utnyttja sociala medier och humor, blandat med sakkunskap och fakta. Och snygg, genomtänkt grafik!!!!!


5. Om jag sku få ändra på något i mitt närsamhälle skulle jag ändra på SE LINNS SVAR.

Jag vill ha politiken närmare väljarna. Jag vill att alla ska möjlighet att fatta övervägda beslut som de själva är nöjda med, jag vill att folk ska sluta vara rädda för politiken. 

Sedan vill jag förstås ha ett jämlikt samhälle på alla plan. Det är ju det vi alla borde sträva till. 

 

Och nu några tips!
Bor du i Helsingfors har jag några kandidater som jag tycker du kan ta en titt på.

Vill du rösta på Sfp tycker jag du ska kolla in min vän Karin Palmén! En smartare, mer insatt typ (som är rolig! snäll! men sträng om det behövs!) får man leta efter och jag brukar säga att jag alltid blir lite smartare efter att ha umgåtts med Karin.

Om du brukar vända dej mot Vänstern finns där till exempel Mia Haglund som du kan bekanta dej med. Mia har värderingarna på plats, är feminist med ett klassperspektiv och står på den lilla människans sida. 

Vill du kanske rösta på det nya Feministiska partiet? Min gamla ordförande från tiden i HeSeta, Annu Kemppainen, ställer upp. Annu har grym regnbågskompetens och är vältalig, jävligt cool och insatt. Heja!

Det var bara några tips, jag rekommenderar att du tar reda på själv, gör en valkompass och läser på om de kandidater som kom närmast.
Hurra det är så roligt att få påverka!

 

PS: JAG TROR JAG HÅLLER PÅ ATT FÅ MENS. Bröööl.

fredag 17 mars 2017 - 11:33

Dagens asana: BABY DRAGON

Planeterna ligger rätt nu. Jag känner det i ... öö ... tredje ögat?

Drakäggen hade överlevt, fyra hade delat på sej tillräckligt, två var lite sena i utvecklingen. Ett av de fyra snabbare drakäggen planteras in i min livmoder i morse, tre sattes i frysen. De två långsammare får växa till sej i några dagar till, sedan åker de kanske också i frysen - om de växer duktigt.

Imorse när jag morgonyogade (för att vara zen och fin när ägget sätts in) framför min internetyogi, var en av asanorna BABY DRAGON. Jag tog det som ett mycket bra tecken inför äggsinstalleringen.

Vidare: en av mina bästisar hade födelsdag igår, det är St Patricks day i dag (grön dag, grön = livets färg), om jag blir gravid nu kommer bebén kanske ut kring (PÅ?!) min födelsedag, jag vann ett pris på denna dag för exakt ett år sedan, jag har Facebook friendaversary med en bästis SOM ÄR GRAVID FÖR TILLFÄLLET. Allt stämmer. Nu blir det bra!

Om två veckor vet vi mer. Tummar får hållas igen.

Hej från tågbloggen!

Photo on 17 03 17 at 11.32 3