Döden bar blå lakan

onsdag 22 februari 2017 - 14:08 | 2 Kommentarer

Döden bar blå lakan. Urtvättade, mjuka blå lakan.

Eller var det livet som var urtvättat, blått och inte ville ge sej av? Vi väntade tillsammans, mamma och jag. På döden.

Eller var det livet vi väntade på, att livet skulle släppa taget?

Det som först känns skrämmande och ogreppbart blir med tiden nästan vänskapligt. Att sitta i samma rum med döden - eller livet? - ger en tid att reflektera, att komma över rädslan.

Min mammas man gick bort i natt. Vi väntade på det bredvid varandra, men när stunden till slut kom var de tillsammans, i sömn båda två, men tillsammans.

Döden var väntad. Sjukdomen hade varit lång.

Praktiska detaljer, lunch och middag kokas, tack-kakor till sjukhuspersonal bakas, begravning, dödsannonser, bouppteckning, flytt. Saker som håller huvudet upptaget. En välsignelse, kanske.

Det handlar inte om mej, det handlar om mamma. Och det ska det få göra.

(Om nån har tips på mysig, förmånlig tvåa i Vasa till min mamma får ni gärna höra av er.)

IMG 1045

Kategorier:

lifvet

2

Kommentarer

  • Annica

    23.02.2017 11:12 (29 dagar sen)

    Styrkekramar till er båda!


  • Hannah

    23.02.2017 12:33 (29 dagar sen)

    Beklagar sorgen. Krafter till er.


Skriv kommentar