lördag 29 april 2017 - 10:02

MINA FEM BÄSTA FILMER

DAGS ATT LÄTTA UPP STÄMNINGEN IGEN, hehe.

Gillade Ellens filminlägg så mycket att jag helt av tänker rippa idén. So here goes.

MINA FEM BÄSTA FILMER

5. Fifth Element

Det här är en av alla 90-talsfilmer som bara liksom grävt in sej i min själ. Jag har alltid älskat Bruce Willis (kunde t.ex. ha satt in valfri Die Hard-film här också) och tillsammans med Milla Jovovich i knallorange hår blev det fyrverkerier.

Om någon säger "multipass" hör säkert du också Leeloos röst säga det. Och "chicken good". <3

Det är säkert den första renodlade fantasy/scififilmen som jag älskat (Star Wars har kommit in mycket senare i mitt liv så de platsar inte här i listan).

Och operasångerskan! Operasångerskan!

8c284c167ca5a29d1852eb6f84fc96cf

4. SATC-filmen, ettan

Den kom på tv igår, och trots att jag missade hela bröllopsdebakelscenen så grät jag fem gånger under återstoden av filmen. Jag vet ingen film som jag redan på förhand skulle ha varit så emotionellt investerad i som SATC-filmen.

Efter att ha sett igenom serien fem gånger är en rätt spänd på en film. Och oh my god så den levererade. Jag kommer ihåg att vi var och såg den på bio med min kompis Malin i Vasa, tror vi till och med satt i första raden av nån orsak. Hmm.

Filmens höjdpunkt är förstås när bröllopslimousinerna möts, Carrie har slängt buketten i Bigs huvud och säger att han förnedrat henne. Då stiger Charlotte till sin fulla styrka, skriker NO! och ger den mest mördande blick som nånsin getts på vita duken, och trippar därefter iväg i sin spända, svarta klänning och drämmer fast bildörren efter sej. GULD.

1342dcd2025f9ac540c329498bf71c9c

3. Lumikuningatar

Det här är en liten överraskning i min lista, men den inhemska filmen Lumikuningatar från 1986, baserad på H.C. Andersens saga, är en film som för evigt finns i mitt hjärnmembran.

Jag hade en VHS med filmen och under en sommar i slutet på 80-talet kollade jag på den många, många gånger (efter den på VHS:en fanns Pelle Svanslös).

Stämningen är det jag främst kommer ihåg från filmen. Den var kittlande, skrämmande, förförande. Jag ville vara med Kerttu på jakten efter Kai, som snödrottningen rövat iväg. Jag ville vara med hos häxan som hade små dansande flickor i tapeterna, hos barnen som levde extravaganta liv i en stor himmelssäng och åt så mycket sockervadd de ville, jag ville hitta Kai.

Oh, filmen var faktiskt så spännande att jag många gånger missade slutet. Hrr. 

Nu har jag ju inte sett den på ca 27 år, men ni vet den där känslan som stannar kvar efter något som påverkat dej så mycket som liten? Borde i rent forskningssyfte se den igen, undrar vilka känslor som skulle väckas.

03

2. Kill Bill vol.1

Egentligen kunde jag fylla hela den här listan med Tarantino-filmer, men det skulle bli rätt trist, så jag väljer den som gjort störst intryck på mej.

Visst, jag älskar Pulp Fiction like the next girl, men det var Umas roll i Kill Bill som PÅ RIKTIGT fick mej på knä framför Q&U. Jag uppskattar verkligen deras samarbete. Jag älskade att det är en kvinna i gul dräkt som rått och på anime-vis slaktar the Crazy 88. Det går säkert att diskutera det grafiska våldet hur länge som helst, men för mej kändes hela filmen bara och enbart empowering. (Jmf. Death Proof)

Kill Bill tvåan är förstås också asbra, och där kommer Beatrix känslor fram och hon får mer diversitet. Nä men ja, jag älskar Tarantino. Och jag älskar Uma i Tarantinos filmer. Hell, min katt är döpt efter honom. Och det finns en annan katt där ute som är döpt efter henne.

c4b1a6fda9f01dc371afd0a5cbe79e88

 

1. Dirty Dancing

När jag bodde i Sverige under femman-sexan var jag kompis med Helena som bodde i trappan bredvid. Ofta efter skolan gick vi hem till nån av oss och kollade på film. De filmer vi såg absolut flest gånger var Pretty Woman och Dirty Dancing. Tror inte jag skojar om jag säger att vi såg DD en gång i veckan. (Annat vi kollade på var Lilla huset på prärien och inspelade avsnitt av Beverly Hills 90210)

Men alltså Dirty Dancing, det MÅSTE vara det bästa som nånsin gjorts. (Vi ska inte gå in på hur påverkningsbar en är i den där åldern.) Baby som ska rädda världen! Johnny som är cool och vill hitta sej själv! Penny som får en illegal abrot gjord! Dansen i trappan! Sylvia how do you call your loverboy! Slutdansen! Baby i hörnet! Pappan som inser att hans kids är good guys! At Kellermans we come together! I carried a watermelon! Big girls don't cry! It was the summer of 1963 when everybody still called me Baby and it didn't occur to me to mind!

Tusen poäng.

f1d8094c6501cda3dd21278e80584cc0

 

Alla bilder hittas i mitt Pinterestalbum Popcorn for the brain.

onsdag 26 april 2017 - 09:13

När det vänder

Igår när jag var hos min shrink och knappt fick ett ord ur mej tänkte jag att nää-ä, så här kan det väl fan inte fortsätta. Jag kan inte krascha på samma sätt som jag gjorde för några år sedan, jag har ju kommit så långt!

Det börjar väl vara tre år sedan nu, Den Stora Kraschen. Före DSK hade det funnits några små kraschar och efter DSK har det också funnits några kraschar, men ingen mäter sej med DSK.

Så det är väl en helt relevant rädsla, rädslan för DSK. Min shrink gav signaler om att hon också var orolig för det.

Det har ju onekligen varit rätt pissiga dagar, men imorse när jag vaknade kände jag att något vänt.

Eller jag kan inte påstå att det hände genast jag vaknade, eftersom det tar ungefär en timme från första ögonöppning tills jag känner ens en modest grad av varseblivning i mitt huvud. Men när jag stigit upp, matat katten och satt på kaffevatten - och när jag sen satte mej ner för att kolla mejlen kändes det för första gången att visst, det här kommer nog att gå det också.

Allt kommer att lösa sej och vi kommer att orka fortsätta. 

Så känns det nu, men jag är ju inte sämre kvinna än att jag kan ändra mej om det börjar kännas riktigt pissigt igen. Bara så ni vet.

unnamed 11Min favoritdryck, alla kategorier.

 

måndag 24 april 2017 - 18:35

Kärlekslistan

16708716 10154813937140664 2079980904896247595 n

Här kommer en kärlekslista för att bryta mönstret här på bloggen.

Då känner jag mig kärleksfull är jag ganska harmonisk - tror jag? Det kan ju ocksä hända att jag blir clingy och needy, vem vet.

Tre saker jag älskar 1) att vakna och märka att Quentin ligger bredvid mitt huvud 2) känslan när en bok suger med en totalt 3) värme.

Det bästa med kärleken är att den är så ombytlig och ser olika ut hela tiden. Skulle vara astrist om den alltid var likadan.

Det dåliga med kärleken är att den gör en så fragil.

Just nu är jag kär i Mira.

Min bästa kärlekslåt måste vara one hit wondern Du av svenska Elin & Alex.

Så här känns det att vara kär: det finns ett ställe i nedre magen där det känns, där finns kärleksstället. Rakkauspaikka.

En person jag vill skicka kärlek åt är väl kanske mej själv. Tänker att jag behöver kärlek och empati nu. Eller är det te och empati? Nåja.

torsdag 13 april 2017 - 08:42

Att ha extra människor i sitt liv

Det fanns en gång ett rött hus med vita knutar som stod på en gårdsplan bland några andra hus, en verkstad, ett hönshus, en fårinhängnad och ett par minkhus.

I det huset tillbringade jag mina nio första år, hos Strandbergs. När jag tänker tillbaka på hela grejen med dagmammor kan jag tycka att det är helt fantastiskt. Istället för att gå på dagis fick jag vara i ett hem, och fick flera trygga vuxna i mitt liv.

Jag inser att det säkert var rätt exceptionellt, det jag (och mina bröder före mej) fick vara med om. Att det funkar och synkar så bra som det gjorde. Vi blev uppfostrade där, och vi blev riktigt bra typer.

Min dagmamma gick bort för många år sedan, och i dag begravs han som jag kallade min dagpappa. Det är något som tar slut i dag, och jag är så sjukt fylld av nostalgi, kärlek och tacksamhet.

Det är nog främst tacksamhet jag känner för dessa människor som öppnade sitt hem för vår familj, och för mej. Tacksamhet för en trygg barndom, och för en identitet. Jag vågar påstå att det är från dem jag lärt mej allt om att vara ett svenskspråkigt barn på landet - mina föräldrar var ju finskspråkiga stadsbor. *BLINK BLINK*

Tänk att jag fick ett par extra mor/farföräldrar! How lucky a girl can be.

Eftersom jag inte har möjlighet att vara med på dagens begravning, skickar jag en massa kärlek ut i kosmos. Till både Elvi och Ville. Tack för allt, och ha det bra där ni är.

elviovilleJa alltså dom har ju bokstavligen funnits i mitt liv så länge jag funnits till. Här på mitt dop i januari 1981.

söndag 12 mars 2017 - 19:23

Bibimbap och köttfria hamburgare denna vecka 10 anno domini 2017

Angsten har suttit i hela veckan. Därför har det inte blivit några blogginlägg heller, för jag känner mej så jävla trött på mej själv när jag skriver om hur stressigt jag har det eller hur trött jag är eller angsten som sitter som ett avgrundshål i bröstet. 

Så har det varit så gott som hela veckan. Men nu känns allt lättare och jag ser ljuset i tunneln!

Vi har varit på två ultraljud den här veckan, på tisdagen och på fredagen. Jag har cirka 14 ägg som växer i äggstockarna och ikväll ska vi sticka sprutan som får dem att börja lossna. Klockan 10 på tisdag ska de plockas.

Så skönt att den här delen snart är över! Jag känner mej så stor, uppblåst, svullen, förstoppad, äcklig och smutsig hela tiden. Det känns liksom tungt i äggstockarna, som om nån lite klämde där inne hela tiden.

Nåväl. På tisdag plockas de ut och sedan ska de befruktas i labbet. Följande dag får vi ringa dit och kolla hur många ägg som blivit befruktade. Det kan ju hända att inget blir, en vet ju aldrig. Så klart hoppas vi på att så många som möjligt. På fredag morgon installerar vi då förhoppningsvis en eller två befruktade celler. Men det är ju jättemånga men här före fredag. Vi får se helt enkelt.

Som loppukevennys får ni se några bilder från veckan.

IMG 1606På måndagen lunchade jag på ett koreanskt ställe på Bulevarden med Linnéa, kommer inte ihåg vad det hette, men jag åt bibimbap och det är min roligaste maträtt pga namnet. Fick grymma flashbacks till min utbytestid i Shanghai, då åt vi ofta bibimbap på ett Koreanskt ställe bredvid universitetet.

IMG 1607På onsdagen, kvinnodagen, deltog jag i Kvinnoförbundets Kvinnodagskarneval på G18. Jag modererade tre paneler med kommunalvalskandidater - som alla var väldigt eniga i de flesta frågor. En grej jag dock skulle önska av fler kandidater är regnbågskunnande. Jag blev också förvånad av att ingen av kandidaterna tyckte att vi har en otrygg kollektivtrafik i Helsingfors, jag kan till exempel rätt ofta känna mej nojig i spåran och metron. Dels pga kvinna av rätt liten storlek och dels pga sexualitet. Blickar får mej att släppa min frus hand rätt ofta - fast det är kanske inte kollektivtrafikens fel per se, utan samhällets.

IMG 1608På torsdag bakade jag och min vän Lina en kaka till vår tredje vän Ida. Pinterest is the shit alltså, där hittar en all behövlig info för poppning av diapercakecherries. Är helt satans stolt över den här kakan, varken Lina eller jag trodde att vi hade det här i oss! Tänker mej någon form av bussiness i framtiden.

IMG 1609Tidskriften Astra ordnade en feministisk förbannelsesalong på Viirus på fredagen som jag houstade. Det är så jääääääkla festligt med de här salongerna, en blir arg, glad, upplyft och känner otrolig gemenskap efter att ha hört så många dela med sej av orättvisor och annat som gör dem förbannade i det här patriarkatet! Här berättar min vän Emil om hur pissigt det är att t.o.m. vårdpersonal och läkare diskriminerar pga könsidentitet.

IMG 1610Efter gårdagens babyshower som slutade klockan två på Dtm, kändes det helt berättigat att äta klassikern "big mac ilman lihaa, ilman sipulia" i dag. Saknade Tuomas grilli more than ever i dag faktiskt, grillen som fram tills för ett halvår sedan fanns mittemot vår ytterdörr och alltid visste vad vi skulle ha, alltså "laitetaanko samanlainen" och så fick jag min uuuunderbara hamburgare utan kött och lök. Räknade just ut att jag måste ha ätit över 200 såna hamburgare. Kvinnan i kassan har också följt med mitt liv och mina flyttar och mina partners. Lol alltså. Men bröööl saknar grillen!

Okej tack för i dag hej då!

fredag 24 februari 2017 - 11:16

Tågbloggen 2.0.1 (eller hur går siffrorna?)

Jag har försökt skriva ett inlägg ända sedan vi startade i Vasa, nu är tåget snart i Tavastehus och jag raderar textrad efter textrad. För dåligt, för sorgligt, för sliskigt, för martyrigt.

Det behöver kanske inte sägas så mycket nu, det får kännas istället.

Tack för alla fina ord och hälsningar via olika medier och in person, ni anar inte hur mycket de betyder. 

Photo on 24 02 17 at 10.22 2

Hej från tågets extra-luokka. Hur skulle jag nu komma ihåg att sportlov både börjar och tar slut idag, så det enda lediga var den dyrare klassen. Måste försöka dricka kaffe för 13 euro, det är väl i princip det enda som är bättre med den här platsen, gratis kaffe.

onsdag 22 februari 2017 - 14:08

Döden bar blå lakan

Döden bar blå lakan. Urtvättade, mjuka blå lakan.

Eller var det livet som var urtvättat, blått och inte ville ge sej av? Vi väntade tillsammans, mamma och jag. På döden.

Eller var det livet vi väntade på, att livet skulle släppa taget?

Det som först känns skrämmande och ogreppbart blir med tiden nästan vänskapligt. Att sitta i samma rum med döden - eller livet? - ger en tid att reflektera, att komma över rädslan.

Min mammas man gick bort i natt. Vi väntade på det bredvid varandra, men när stunden till slut kom var de tillsammans, i sömn båda två, men tillsammans.

Döden var väntad. Sjukdomen hade varit lång.

Praktiska detaljer, lunch och middag kokas, tack-kakor till sjukhuspersonal bakas, begravning, dödsannonser, bouppteckning, flytt. Saker som håller huvudet upptaget. En välsignelse, kanske.

Det handlar inte om mej, det handlar om mamma. Och det ska det få göra.

(Om nån har tips på mysig, förmånlig tvåa i Vasa till min mamma får ni gärna höra av er.)

IMG 1045

tisdag 21 februari 2017 - 08:31

På min egen begäran - Tågbloggen 2.0 är här

De av er som var med under catariina.com- och ratata-eran kommer kanske ihåg Tågbloggen. Det var ett ständigt återkommande inslag i bloggen, skriven under de oändligt många och långa resorna som jag åtog mej med statens rälstrafik. Ofta ackompanjerades Tågbloggen av en grynig selfie tagen med datorns photobooth.

Nu när jag igen titulerar mej bloggare och samtidigt sitter på ett tåg, är det ju lätt att gå tillbaka till gamla invanda mönster. Därför presenterar jag: Tågbloggen 2.0.

MIN MORGON

Kl 05.56

Jag vaknar av att jag har en kattrumpa i ansiktet. Efter att jag klappat sagda rumpa en stund, tittar jag på klockan och inser att den kommer att ringa om fyra minuter. Våndas.

Kl 06.00

Alarmet går på. Jag våndas. Svarar på ett whatsappmeddelande av min pappa, kollar om mailappen visar några olästa mejl, scrollar Facebook.

Kl 06.14

Mira tjatar på att jag ska stiga upp, frågar om jag vill ha kaffe. Jag rullar ur sängen, kravlar till toan, orkar just och just lyfta ena handen för att borsta tänderna.

Kl 06.32

Står mitt på golvet och är förvirrad. Vad ska jag ha med mej till Vasa? Hur gör man när man packar? Var är datorn?

Kl 06.47

Går ut genom dörren.

Kl 07.04

Står vid kaffeståndet på järnvägsstationen och tänker att jag kan väl vara lite wild and crazy och beställa en specialkaffe. Pepparmintchokladkaffe låter gott!

Kl 07.16

Sitter på tåget och tittar på det äckliga kaffet som är toppad med vispgrädde och karkki. Det visar sej att specialkaffe är mer en efterrätt än en överlevnadsmetod. Känner mej kränkt.

Kl 07. 37

Håller för näsan och dricker det sista av kaffet, det kostade ju fem euro.

kl 07.50

Har skickat några jobbmejl. Klickar igång poddappen och lyssnar på Hietanen&Henrikson.

Kl 08.16

Bestämmer mej för att jag måste självhjälpsboken som nämns i podden.

Kl 08.32

Tittar ut genom mitt eget, nästan privata, tågfönster. Har betalat nio euro extra för att sitta i övervåningen ovan restaurangvagnen. Mycket mer värt än en specialkaffe för fem euro. Lyssnar ikapp de avsnitt av Ted&Kaj jag missat.

Kl 08.57

Jaha, se på fan, solen skiner.

Kl 09.07

Tåget anländer till Tammerfors.

Kl 09.23

Läser Hbl och hittar till min överraskning mitt eget namn i en annons. Det handlar om det här evenemanget.

Kl 09.35

Det gör ont i mina ytteröron av hörlurarna. Funderar på om jag borde börja gå på gym - och också vilken pizza jag ska äta på O Sole Mio i Vasa dit jag tänker gå med mamma.

Kl 09.39

Vi stannar i Parkano. Jag har alltid undrat vem det är som egentligen bor där. Tidigare har jag tyckt att det är det sista stället jag vill bo, men nu har jag lärt känna en person som kommer från Parkano och plötsligt är inte stället så fruktansvärt mera. Dessutom påminner stationsbyggnaden om den byggnad som fanns på Vasa flygfält när jag var liten. Fast inte vill jag bo där.

Kl 09.54

Köpte biljett till jogafestivalen på Kabelfabriken. Min lättja har tagit över och mattan har hållits snyggt inrullad i sin påse i flera veckor. Hoppas på ny ENERGI och VITALITET på mässan. Ska gå på ett meditationspass och ett kundalinipass, väldigt pepp. Tänker också göra en aurafotografering så jag kan jämföra med förra årets bild. Viktigt.

Kl 10.01

Skriver fler jobbmejl. Knåpar ihop en marknadsföringstext till sociala medier. Photoshoppar.

Kl 10.18

Tåget stannar i Seinäjoki och jag som sitter så att jag ser direkt in mot stationen, inser att nästan alla stationer på sträckan Helsingfors-Vasa ligger på samma sida av rälsen. Är det nån grej med att ha stationen till väster (?) om spåren? Ylistaro, Tervajoki och den där tredje för Laihia ligger ju förstås på andra sidan. Men alla andra inte. 

Kl 10.35

Kissar.

Kl 10.36

Köper kaffe.

Kl 10.44

Planerar ett pressmeddelande.

Kl 10.57

Kan inte sluta tänka på det här med tågstationerna och att jag är något PÅ SPÅREN. Messar Linnéa om saken, hon föreslår att det hänger ihop med illuminati på nåt sätt. Är benägen att hålla med.

Kl 11.02

Platta åkrar med grå lador flimrar förbi. Österbotten mitt Österbotten, som jag älskar och hatar dej. Min ögonsten.

Kl 11.03

Packar ihop datorn för att snart stiga av tåget i Vasa. Stationen ligger väster om spåren.

IMG 1011

måndag 20 februari 2017 - 22:31

Fyra måndagstankar

Mitt liv handlar tydligen om spontana tankar och splittrade händelser just nu. VÄL SÅ.

1. Det snöade i morse. Jag har väntat på mera snö i flera veckor, men nu när jag köpt en ny vårjacka (en knälång bomberjacka från Monki, ASSNYGG) tyckte jag snöfallet kändes lite onödigt.

2. Jag tror katten Quentin är så mycket lyckligare nu när jag jobbar hemifrån rätt mycket. Förra våren var han ensam så mycket medan vi jobbade att jag var tvungen att lipa ibland. Vi funderade på att skaffa en kompis åt honom men nu har vi övergett den tanken. Jag tror def att Quene är en ensamkatt, men vill ha människosällskap. (En gång var han och skötas hos min kaveri Bifu som har tre katter, då satt han bakom en fåtölj och skakade hela tiden han var där. Tror han är rädd för andra djur?)

3. Jag är så himla glad över min måndagsskrivklubb! I dag träffades vi hemma hos Anne och skrev så fingrarna blödde i två timmar. Sen svor vi och skrockade, drack lite rödvin och kekulerade (använde jag ordet rätt?). Bästa sättet att börja veckan.

4. Nä men jag kommer inte på nåt mer. Hej då!

16831893 10155748385645752 3900855308808411796 nBild: Keijo. Fotomodeller: Snygga.

 

16819498 1748217565204247 2859522274493406429 oBild: Anne. Fotomodeller: Passivt aggressiva.

söndag 19 februari 2017 - 14:36

Fyra söndagstankar

1. Det är rätt skönt att stressen kommer i vågor nuförtiden. Det gör att den inte ens känns som stress, för en vet att den är över om ett par dagar.

Den här veckan har varit överraskande stressig, men eftersom förra veckan var relativt lugn, hade jag så att säga LADDADE BATTERIER inför denna konfrontation.

Både teaterjobbet och frilansandet har sysselsatt mej under de senaste sju dagarna, i dag inkluderat. Som tur mest roliga saker.

2. Så himla trist och orättvist att Krista inte gick vidare i Melodifestivalen igår. Hon var enda orsaken till att jag tittade och jag som kan vara rätt cynisk och hård, tyckte att hennes låt var progressiv och hade ett kul beat. Dessutom var hon helt RROOAAARRR på scenen och hade förtjänat en plats i final. (Jag Google translatade just "deserve" från eng till swe eftersom jag inte kom ihåg ordet "förtjäna"?!?!?!)

3. Är så himla glad att få jobba med "min" fotograf Frida igen, att dagens söndagsjobb kändes som rena rama semestern. Frida hjälpte mej med ett filmjobb på Konstfabriken i Borgå, jag är redaktör för en dokumentär om positiv integration och vi filmade Ahmed Alalousis fotoutställning. Sjukt bra utställning (slutar i dag!), sjukt bra typer.

4. Söndag betyder söndagsbastu. Jag har årskort till Helsingfors stads simhallar (eller egentligen är det specialsimkort som en får köpa för 54€ om en har funktionsvariation/sjukdom/etc, och jag har astma) med vilket jag går och bastar till Georgsgatans simhall om söndagarna. Inte alltid men ofta. Tänk att min kvartersbastu (ja, jag tar ordet kvarter till sin maxgräns här) är Georgsgatans simhall. Blessed.

fridaahmedFrida har en juttu för att filma folks skor. Frida Lönnroos&Ahmed Alalousi.