tisdag 18 juli 2017 - 15:31

80-TALET, VART TOG DU VÄGEN?

FullSizeRender 5

Här kommer Sevendays generationslista, varsågoda! 

Jag är född 15 december 1980. Min mamma brukar prata om hur det var den snörikaste vintern på länge, drivorna nådde halvvägs upp på husväggen och sovrumsfönstret täcktes nästan helt av snö. Mamma brukar också berätta hur hon var tvungen att gå upp och ner i trapporna på Sokos i Vasa för att få igång förlossningen.

Under mitt årtionde hände det här: alltså apparently massor - som jag kommer ihåg väldigt lite av. 1980-talet har varit det decennium i mänsklig historia då nativiteten varit störst. På 80-talet började kalla kriget gå mot sitt slut, Berlinmuren föll, glasnot & perestrojka, Gorbatjov & Reagan, första intifadan, Super Mario Bros, MTV startar, internet uppfinns, ekonomin klättrar uppåt och två Star Wars-filmer har premiär.

Också: AIDS-epidemin får sitt namn, människorna i Etiopien svälter, Tjerobyl flyger i luften, flickebarn i Kina och Indien aborteras och en hel massa krig pågår.

Källa: internet.

 

FullSizeRender 7

 

Folk klädde sig på följande sätt: rätt snyggt skulle jag säga. Jag kommer ihåg att min mamma hade en grön lång byxkjol som jag älskade. Mamma sydde också mycket kläder åt mej, det var klänningar och kjolar och scarfar. Sen kommer jag ihåg att jag fick en rosa, glansig sportdräkt av märket Bagheera som vi köpte på Krutboden i Petalax. Jag kommer ännu ihåg känslan när jag provade den, det var det finaste jag nånsin haft på mej! Och doften! Den doftade nya kläder, lyx och flärd.

 

IMG 1204

 

Permanent var ju poppis på 80-talet och jag har redan länge velat claima tillbaka hempermanenten (eller nåja, jag skulle väl nog gå till frissan om jag permanentade mej nu)! Det skulle vara så SNYGGT med permanentat hår!! Min mamma permanentade mitt hår, ett par gånger gjorde jag det faktiskt hos frissan, men mest hemma. Det var ju så gott som gratis!

 

IMG 1209

 

Mitt årtionde förknippar jag med barndom. Ska vi vara riktigt ärliga så kommer jag ju inte ihåg så mycket av 80-talet eller min barndom, det är ju sen på 1990-talet som saker började hända. Då var jag tonåring, ungdom, ung vuxen. Då började intressera mej för musik och min omvärld. 90-talet är min hjärtetid.

 

FullSizeRender 6

 

Den bästa låten från året jag är född: svårt, det här skulle kräva massor research! Men efter en snabb googling väljer jag Bette Midlers The Rose, som jag gått runt och sjungit i min ungdom, väldigt omedveten om att den kom ut samma år jag föddes.

Queen, The Cure, Michael Jackson, Prince och Blondie gav också ut musik det året. BLAND ANDRA.

En kändis som är född samma år: Ryan Gosling, Zooey Deschanel och Christina Ricci!

IMG 1206

 

Min generation växte upp med Kurt Cobains självmord (visserligen på 90-talet). Vi var just den där MTV-åldern och hade börjat visa anarkistiska punk/grungetendenser när han gick och sköt sej i huvudet, den jäveln. Sen har vi fått leva med det. Med tankar på vad som kunde ha blivit, hur musiken hade utvecklats, vad Kurt hade uppnått i fråga om jämställdhet, hade de fått ett lugnt hemmaliv med Cortney eller hade allt ändå slutat i en eller annan katastrof? Det är det vi 80-talister måste leva med. Dessa frågetecken. 

 

FullSizeRender 8

 

Det bästa med att vara född under mitt årtionde: att ha fått vara ung på 90-talet. Jag är ju född i ett brytningsskede tänker jag, precis där det glada 70-talet tar slut och det juppiga 80-talet tar vid. Men 90-talet, ah 90-talet! Jag tror att allt faktiskt var perfekt under 90-talet. Musiken (Nirvana, Oasis, Britney, Spice Girls, Lauryn Hill!), kläderna (Levis 501, napapaita, tofflor, converse, flanellskjorta!), filmerna (Pulp Fiction, Titanic, Forrest Gump, Matrix, Terminator 2, Reservoir Dogs, Seven!).
Sa jag det redan, jag älskar 90-talet!

måndag 10 juli 2017 - 19:16

ÖSTERBOTTEN no1

IMG 0621IMG 0631IMG 0636IMG 0694IMG 0723IMG 0708FullSizeRender 4FullSizeRender 3

 

JAG ÄLSKAR SOMMARÖSTERBOTTEN!!!1!

Ni får mej inte tillbaka dit på heltid ever again, men alltså så underbart det kan vara på sommarn. Jag glömmer alltid hur mycket ljusare det är om sommarnätterna i Österbotten än i Helsingfors, och jag blir så lycklig av att märka det vackra och vana. Jag glömmer bort att jag saknar det, och det är kanske en blessing in disguise.

Efter dans i Åminne (omg, let me tell you about this soon - nostalgi), sommarteater i Petalax och träff med en del av DJUR-systarna är jag tillfreds i mej själv en stund igen.

Älskar också dej mitt Helsingfors, men ah, sommarrosa himmel över Åminne småbåtshamn. Nej dra mej baklänges.

PS: Min 91-åriga farmor kallade Sipilä skitstövel. Paskiainen! var hennes exakta ordval. *nöjd*

onsdag 5 juli 2017 - 17:28

INREDNINGSLISTAN

IMG 0536

Inredning för mig är något som kommer vid sidan om mitt samlande. Ja, jag är en samlare och lite av en hoarder faktiskt. Jag äger miljontals små kaffekoppar, tusentals små fina prylar och vinden är överfull av gammalt skrot.

Jag skulle beskriva min stil i hemmet som: alltsåååå stil? Min devis är egentligen bara att allt som jag tycker är fint passar ihop.

IMG 0485

En inredningspryl jag ångrar att jag köpt: jag vet inte om jag nånsin direkt köpt en inredningspryl. Däremot har jag köpt en massa prylar och saker för att jag tycker att dom är fina och ställt dem i en hylla eller dylikt, så att de blir en del av inredningen. Nä, kan inte säga att jag ångrat något? Om jag blir trött på nåt så ger jag bort eller säljer det.

Min favoritsak i hemmet är vår nya bokhylla - för tillfället. Jag älskar också vår säng och vår soffa. Men ja, bokhyllan. Den fick vi gratis av min kompis Frida. Eller egentligen hennes mommo. Och den levererades till och med ända hem till dörren av Fridas pappa! Det kallar jag bra Borgåservice.

Sen gillar jag faktiskt också våra Fanett-stolar och bordet som ser ut att vara i samma serie men som är ett billigt loppisfynd.

IMG 0488Hitta katten.

 

Så här vill jag ha mitt hem: mysigt och fyllt av saker jag tycker om och som innehåller minnen. Jag är en sucker för nostalgi.

Den bästa inredningsdesignern: jag.

Hade jag en miljon att lägga på inredning: får man köpa en lägenhet med de pengarna? Sätter dem hellre på själva hemmet än det som ska vara inne i hemmet. 

IMG 0537

Det finaste hemmet jag sett: svår fråga. Jag gillar personliga hem med varm och plåttrig inredningsstil. 

En inredningsstil jag inte förstår mig på: var och en med sitt, tänker jag. Men det som jag inte vill ha i mitt *eget* hem är minimalistisk stil, eller det där skandinaviskt lätta. Eller vad jag tror att det är, är inte helt säker, lol.

IMG 0538

tisdag 4 juli 2017 - 09:37

SEMESTERN UTAN SOME

IMG 0469IMG 0479Alltså det här gänget, så lysande typer! Nästa år är vi fem missar som är pensionerade. Här pratade vi om Tahdon-kampanjen och kastade ut en bukett för att fira den jämlika äktenskapslagen under Miss Gay Finland-finalen förra onsdagen. Fatta att två av fem Miss Gay Finlandar är finlandssvenska. Fast det är inte alls vad det här inlägget ska handla om, det här var bara en bonus. 

 

Egentligen började väl min semester redan vid midsommar, men Prideveckan är alltid lite av en jobbvecka, så jag räknar faktiskt med att söndagen var min första egentliga semesterdag. Nu ska jag vara ledig ända till början av augusti. (Ja förutom dom där vissa jobbgrejerna som jag ska göra för att underlätta min egen höst, jag tänker framåt. Men det handlar om max tre dagar allt som allt.)

Jag har fått en del pikar genom åren att jag är väldigt beroende av min telefon, och det stämmer absolut. Jag är inte den som sticker under stol med att jag har en viss addiktion till sociala medier - eller att överhuvudtaget vara on top of my game, veta vad som händer.

Det har varit ännu värre också. Jag har inte kunnat existera utan att veta vad människor skriver på Twitter, t.ex.. Så paha är det inte längre. Jag har skurit bort flera medier nästan totalt och bloggar följer jag sporadiskt, när jag har tid. Men visst håller jag stenhård koll på vad som diskuteras på Facebook och vem som lägger upp snyggaste bilden på Instagram. Jag vet vilka nyheter som skapar debatt och vilken del av patriarkatet Finlandssvenska Feminister vill krossa just i dag.

I söndags tog jag bort Facebookappen på min telefon och loggade ut på datorn. På måndag morgon öppnade jag Instagram av gammal vana, men stängde snabbt igen. Tanken är väl inte att jag ska vara helt borta från allt i en månad, jag tror inte på absolutism. Jag tänker ändå att jag måste läsa minst en bok mellan besöken på Facebook. (Det går ju nu på sommaren, för under jobbåret sköts ju så mycket via sociala medier. Men jag tänker att det också kunde göras på ett smartare sätt.)

Vad tycker jag efter lite på ett dygn utan sociala medier? Tja, rätt skönt. Jag måste väl komma fram med klyschan om att jag koncentrerar mej mer på en sak i taget. Till exempel kollar jag på nyheterna när jag kollar på nyheterna, inte sitter och dubbelklickar på folks drömmiga bilder.

Handen dras ändå lätt till telefonen och när jag märker att jag inte kan eller ska öppna mina vanliga appar snurrar tummen lite osäkert på skärmen. Till sist öppnar jag oftast bokappen och börjar läsa. 

Dessutom har jag börjat skriva på en text jag funderat på i flera veckor men aldrig vågat ta tag i. Så vitsord efter ett dygn av somefrihet: tio av tio! Jag känner mej energisk och käck! Smart och fin! Närvarande och vacker!

Men vi ska inte förhasta oss, det kanske blir riktigt trist och tråkigt och asjobbigt snart. 

söndag 25 juni 2017 - 22:09

MIDSOMMAR I STAN - EN EPISK SAGA

FullSizeRender

 

Tom och öde ligger staden. Inte en människa i sikte. Vi cyklar genom folktomma parker och över öde gator, någon enstaka gammal farbror hasar långsamt framåt. Inte ens trafikljusen är på, så lite händer det i Helsingfors under midsommaren.

NÄ SKOJA BARA.

Det är JÄTTEMYCKET folk i stan på midsommar, i alla fall den här midsommaren. Bara för ett par år sedan var det väl annorlunda, och visst låg Stora Robertsgatan rätt tom ibland - men öde skulle jag inte kalla staden.

Inte är allt stängt heller (matbutikerna var öppna hela tiden varje dag?). Vi började vår midsommarafton med att gå till ett av utebaden i stan, de hade gratis inträde på eftermiddagen och det var FULLT med folk där. Nästan så jag fick lite panik, men gratis är gott, och stället skulle testas. Trots trängsel maximus ger jag Allas Sea Pool nästan fulla poäng, minuset går till den JÄTTEHÖGA musiken som spelades på innergården. Det var inte ens bra musik. Men ja, rekommenderar absolut! Hög trivselfaktor.

Till kvällen hade jag reserverat bord åt mej och Mira på en skärgårdskryssning med buffé. Det kändes som en lagom pensionärig sak att göra. Tyvärr kändes den lite för lång. Vi åt i två timmar, men sen var det ännu två timmar kvar. Otroligt fina vyer förstås, en vill inget annat än köpa en liten båt och en sommarstuga i Helsingfors skärgård. Värt, men ta den kortare kryssningen om ni åker.

På lördagen gick vi ut på en lång midsommarpromenad medan solen ännu sken. Det var så VACKERT i Observatorieparken och kring Brunssan! Fick riktigt andnöd och kluckade och suckade om vilken tur jag har som får bo i Helsingfors.

Sen mötte vi upp vänner i en park, grillade, åt chips, satt under paraplyer när det började regna och sökte skydd under parasollen på en uteservering. Sen blev jag naturligtvis trött och gnällig och ville hem. Det var en bra idé, och klockan 22 sov vi redan.

..vilket i sin tur betydde att vi vaknade före åtta imorse och hade redan städat och tvättat flera maskiner kläder innan vi insåg att det är en perfekt dag för simstadion. Det var min första gång den här säsongen, och det skäms jag lite över. Borde väl veta bättre än att låta det gå till midsommar innnan jag simmar där! Hur som helst så var det sjuuuuukt skönt.

Efter badet åkte vi till Stocka och köpte en kniv och en stekpanna. Perus.

MEN ENOUGH about midsommar, imorgon börjar nämligen årets höjdpunkt nämligen PRIDEVECKAN!!!!! Jag har Sevendays instagramkonto under veckan, så klicka in där och följ stories. Lovar roligheter!

 

PS: Har också testat stadscyklarna för första gången! ÄLSKAR! Fast jag har ju en egen cykel förstås. Men ändå, vilken grej!

måndag 19 juni 2017 - 23:12

VAD TYCKER DIN MAN OM DET?

IMG 9739De här lamorna får sin förklaring senare i texten.

 

Det mest märkliga meningsutbytet skedde i dag när jag var till läkaren.

Jag hade bokat tid för att ta itu med de hudproblem jag haft i tio års tid, som nu blivit värre. Jag ville också kolla upp vilka antihistaminer jag ska äta om och när jag blir gravid, för tydligen finns det inte så mycket forskning på allergimediciner och graviditet. Eftersom jag kan behöva antihistaminer upp till varannan dag om min hy inte ska göra mej galen av kli, var det dags att kolla upp.

Det var en äldre kvinnlig läkare som tog emot mej. Väldigt trevlig och trygghetsingivande.

Jag berättade om varför jag var där och sa att det finns en chans att jag är gravid, för jag går i fertilitetsbehandling och en inplantering har skett för en vecka sen. Hur många barn har du, frågade hon. Inga, sa jag.

Sedan frågade hon om min hud och vi funderade oss fram till att jag nog behöver se en hudspecialist. Hon började skriva remiss och kollade något på skärmen.

- Ja du är 36. Det kändes att det är på tiden att gå i fertilitetsbehandling nu?
- Öö, jaa well tjaa..
- Vad tycker din man om det då?
- *så paff att jag inte får ett ord ur mej*
- Ja, är du gift?
- Joo..
- Ja och din man är med på det?
- Ööö va, alltså ja?
- Här är din remiss!

Det var inte ens det att hon helt enkelt antog att jag ska ha barn med en man som gjorde mej mest paff, utan det att hon undrar om min "man" är "MED PÅ DET". Är det nån nyans i det hela jag missar, eller är det en totaldouchig sak att fråga? Att antyda att jag som antagen kvinna går i fertilitetsbehandlingar mot min antagna makes vilja? Eller?

Jag var också för paff för att säga att jag är gift med en kvinna, och det är ju också så jäkla tröttsamt att behöva komma ur skåpet gång på gång på grund av samhällets antaganden. (Vilka jag visserligen kan ha viss förståelse för, jag antar också ofta saker på grund av normer. Men det gör det inte mindre tröttsamt.) 

I efterhand önskar jag förstås att jag hade stått upp för mej själv och min familj och inte direkt fått den där panikkänslan av hur den andra kommer att reagera. Bot och bättring kommer att ske. 

Förutom det här konstiga så tänker jag nästa cykla på två lamor på vägen från hälsovården. Där stod de på Narinkens torg och såg söta ut. 

Vilken märklig dag. 

söndag 18 juni 2017 - 10:48

RHODODENDRONONONON OCH URVATTNADE MUIJIR

IMG 9666IMG 9665Jag försöker fejka att jag är i Alprosparken i Haga, The It Place för uppdatering på sociala medier den här veckan. Sanningen är att jag är i Koffaren och runt mej skränar måsar och fulla människor och roskisarna svämmar över av picknick/ölnick-skräp.

 

Ay caramba! Den här veckan har känts som ett år, minst. Det har hänt så mycket, känts så mycket, varit så mycket. 

Jag inser nu att jag satt upp den här veckan som ett mentalt mål. Saker ska klarna, bli färdiga och funka efter den här veckan. Sen är det LUNE, sen återgår jag till vanligt liv och kanske till och med lite lägre hastighet än vanligt liv.

Lo and behold, det verkar ha lyckats! Under veckan har det skett embryomontering, klippdeadlinen möttes (med lite marginal t.o.m.!), alla de närmast inblandade såg dokumentären och gav sina godkännanden (HUGE milstolpe, herregud så jag varit nervös), jag hade min allra sista terapitid och sommaren kom (iaf för några dagar)

Efter allt det här är jag liksom helt urvattnad. Jag brukar ibland ta min tillflykt till Stockmann (maj gad sån kapitalist!) när jag är utvattnad, att titta på vackra glas- och keramikkärl är lugnande på nåt perverst sätt. Det liksom biter av tiden och känslan. Den här gången bet jag av genom att köpa en silverskjol och en glittertröja istället. 

Vill också berätta om min totala loppisflaksi, men kanske det får bli till senare. Iaf har jag nu hela sommarens garderob - till så väl parköl som namngivningsfester - fixad, courtesy of Punavuori kierrättää, Fida, Frälsningsarmén och Stockas rea. Halleluja.

måndag 12 juni 2017 - 10:29

DEN STORA MUSIKLISTAN

14177787a67129f671d456c66d1902fbBilden har allt med inlägget att göra. 

 

Ooooh så glad jag blev när jag såg att veckans tema på Svendays är musik! Jag letade genast upp en sajt som kan analysera mina spotifyvanor och blev riktigt förvånad över en del av resultaten. Mina toppgenrer är till exempel:


swedish idol pop
pop
swedish indie rock
swedish pop
swedish indie pop
dance pop
deep swedish hip hop
indie rock
swedish folk pop
swedish hip hop
garage rock
pop christmas
pop rock
deep swedish indie pop
indie folk

Att det är mycket indie, svenskt och christmas förvånar inte - men vad är detta swedish idol pop som är överst på listan? VA?

Till listan.

Musik för mig är känslor. Eller så tror jag i alla fall. Det är något självklart som ska finnas med. De senate åren har jag lyssnat mycket mindre än tidigare. När jag jobbade med populärkultur hade jag mycket bättre koll förstås. Nu lyssnar jag nog också mycket, men har lite tappat gnistan att göra de där spellistorna som jag älskade att knåpa med tidigare.

Jag lyssnar helst på: nå tydligen SWEDISH IDOL POP.

Den bästa låten att starta morgonen med: ah, det här är min grej! Jag har flera listor som passar perfekt till morgnar. Jag hatar verkligen att vakna tidigt, och när jag jobbade på Yle och alltid åkte iväg tidigt på morgonen när jag knappt vaknat, var det viktigt att ha något lugnt att höra på. Listan morgonmänniskor är av ondo har jag gjort mellan åren 2012 och 2015, den är nästan 20 timmar lång och med den på shuffle åkte jag alltid iväg mot jobbet.

Eftersom jag inte längre har så tuffa morgnar som jag haft tidigare, men ändå behöver nånslags lugn musik när jag jobbar, påbörjade jag listan Att arbeta, och dansa (vem tar referensen) förra hösten. Den är rätt bra för morgnar OCH för att sitta och skriva.

Ett instrument jag vill kunna spela: melodika. Världens tuffaste instrument.

En musikstil jag inte förstår mig på: jag är faktiskt rätt ok med det mesta. Jag tycker inte om allt, jag lyssnar inte på allt - men så länge nån får ut något av en musikstil kan den ju inte vara alltigenom skit. Så länge det inte handlar om tortyr, white power, döda folk, etc.

Det här blir årets sommarplåga: ingen aning. 

En låt jag kopplar till ett minne: men det finns så många! Men en låt för mej alltid tillbaka till en viss tid i mitt liv. Jag var nyseprarerad, hade börjat skapa ett nytt liv och ett nytt innehåll till mitt liv, fått nya vänner (4 lyfe!) och stapplande börjat på min journalistbana.

Tillsammans med mina nyvunna vänner tillbringade våra fredag- och lördagnätter på Navy Jerrys och kvällarna på Base. Morgonnätterna levdes hemma hos någon av oss tillsammans med musik, dålig sprit och pizza. Då lyssnade vi ALLTID på den här låten:

Spellistan som ger mig energi: well. Det här är något jag kanske borde lägga energi på, att göra såna listor. Om jag inte vill ha lugn musik så brukar jag helt enkelt lägga på en årslista på shuffle. Årslistor är de listor jag gör i Spotify med nya låtar som jag tycker är ok eller rent av gillar. Här är årets.

Sen har jag ju måååånga listor för när jag vill gråta eller deppa. Men det ska vi inte tala om.

Min mest spelade låt någonsin: Tydlingen Bloodbuzz Ohio med The National. Lite överraskande, eftersom det inte är min favolåt av dem. Här är mina 50 mest lyssnade låtar på Spotify enligt sajten Obscurify - många överraskningar där. Däremot kan vi ju konstatera att mest har jag lyssnat på just The National.

fredag 9 juni 2017 - 11:11

DJUNGELYOGIN

FullSizeRender 2

 

Har ni lyssnat på Yoga girls podcast? Jag började lyssna igår när jag cyklade till jobbet och har nu redan hört nästan fyra avsnitt.

Det är så sjukt hihhuli, alltså flummigt och andligt, och jag blir så sjuhuukt fascinerad! Det är något med hur Rachel pratar som får mej att vilja kasta min läderjacka i en bonfire på stranden och dansa runt i bomullslångklänning resten av livet.

Faktiskt så tror jag att jag verkligen behöver leta upp en stuga i djungeln och flytta in. Där ska jag sen föda barn utan västerländsk medicin och känna moder jord fylla mej med energi när jag går barfota på stigarna. Mitt tredje öga kommer att få sin fulla kraft och guida mej på vägen till total zen, medan mina barn springer runt nakna och äter bär i skogen.

...

 

Fast först ska jag äta den här uppvärmda chokladcroissanten som jag köpte från Yles kantin med mina plastpengar och dricka kaffet från korridorens kaffemaskin som droppade ner i en engångsmugg, samtidigt som jag stirrar på sju olika skärmar (no joke) i editeringsrummet där jag suttit hela veckan. 

söndag 21 maj 2017 - 12:32

DEN ANGSTIGA OCH UNDERBARA GUBBMUSIKEN

Screen Shot 2017 05 21 at 12.02.11Skrämdump från Arenan.

Har ni redan sett den tvådelade Kentdokumentären Vi är inte längre där? Den visades igår på Fem/Teema och finns nu på Arenan.

Som gammal Kentfanatiker gillade jag verkligen dokumentären, metamorfosen från ung och dryg rockkille till vuxen, stadgad (och lite dryg) grubbrockare var verkligen mysig. Ja, mysig är det ord jag väljer att använda om Kent i det här skedet. 

Jag håller fortfarande fast vid att allt efter Isola är lite sämre än pre-Isola, men visst gillar jag mycket av det nya också. Speciellt Jag är inte rädd för mörkret har av nån orsak fastnat i hjärnbarken.

Otaliga är de gånger jag legat i fosterställning och gråtit medan jag lyssnat på Kent. De flesta av de här skoven upplevdes i åldern tonåring till ung vuxen. Likväl finns det fortfarande en känsla av det speciella idol-fan-sammanhanget, att Jocke Berg sjunger direkt till mej.

Samma typs känsla hittar jag också i bl.a. The National, Nick Cave, The Smiths, Editors och liknande gråtrock. Men så, vad har alla dessa gemensamt?

De är alla gubbar. 

Nångång har de förstås varit unga män, men nu är de gitarrgubbar. Och jag älskar dem! Pratade med min vän Johanna om det här och hon är inne på samma spår.

FullSizeRenderSom medveten kulturkonsument försöker jag förstås bekanta mej med ett brett utbud och förstås ha kvinnornas back, jag läser mycket kvinnor, ser utställningar av kvinnliga konstnärer och lyssnar förstås också på många kvinnliga musiker. Älskar t.ex. Miley Cyrus, Silvana Imam, Norah Jones, Alicia Keys, HAIM, etc. Underbara artister som gör fantastisk musik. Men inte den musik som jag ligger och gråter till.

VAD BEROR DET HÄR PÅ? Är jag ett offer för patriarkatet? Är män de enda som når in i mitt fluida hjärta? Måste kvinnor vara "starka och empowering" när de gör musik för att räknas, och kan därmed inte göra gråt-och-runk-musik, a.k.a. får inte visa sej lika sårbara på scen som Jocke Berg och Matt Berninger? Eller är allt bara ett sammanträffande? Diskutera!