Visa inlägg taggade med 'aktivism'

tisdag 3 januari 2017 - 10:27

Att resa som hbtiq

***Suomenkielinen käännös alempana***

 

Det här är något jag aldrig tidigare behövt ta ställning till, alltså att resa med en partner av samma kön i ett land där det är illegalt. Den senaste månaden har det hela tiden varit totalt in my face.

Jag lyssnade för ett tag sedan på Kakan Hermanssons bok Hela Kakan, där hon i ett kapitel tangerade just den här problematiken. När Kakan och hennes partner planerar en semester googlar hon inte hur stränderna ser ut eller vilket som är det billigaste/bästa/finaste hotellet utan allra först skriver hon in "landet + lgbt rights" i sökmotorn.

Det gjorde jag också innan vår resa till Indien. Och trots att transpersoner har en helt annan ställning i Indien än här (där finns ett tredje kön!) så är homosexualitet illegalt. Du kan få böter eller fängelse för att vara gay.

Mira som har rest med partners i Asien tidigare menade att det kanske inte direkt är farligt att gå och hålla varandra i handen, men ditt liv kan göras väldigt svårt. Och visst, i princip kan du bli häktad. Trots det här tror jag att saken inte ses så allvarlig på turistorter som hos den nativa befolkningen. (Hrr, det är också en så hemsk tanke - här kommer jag och får vara gay men du som bor här har det ännu värre.)

Hur som helst, under vår tid i Indien var vi inte publikt tillsammans - inget hålla hand eller pussande på stranden etc. Det kan en ju tänka att är helt okej, det är ju bara tre veckor det handlar om. Men så är det verkligen inte.

Trots att jag inte är den som alltid är superpigg på att visa offentlig ömhet, blev situationen så otroligt frustrerande. Jag var arg, jag var rädd, jag var sur. Frustrerad, frustrerad, frustrerad.

Du bråkar med din partner men ni kommer överens, då är det trevligt med en puss eller en kram. Men du kan inte, du måste vänta tills ni är tillbaka på hotellet. 

Du är ledsen och skulle bara vilja ta din fru i handen för att få lite tröst, eller bara ligga nära på stranden. Men du kan inte.

Det liksom gräver ett hål i ens själ när det bara håller på, håller på och håller på.

Lägg därtill att vi ofta fick frågan "you sisters?" och en ba NÄÄÄJJJJJJJ VI ÄR GIFTA men så sa vi "no no friends" och nickade och log. VI ÄR FÖR FAEN INTE VÄNNER UTAN GIFTA, ÄLSKANDE, IHOP, DET ÄR MIN FLICKVÄN.

Så ler en ändå bara tyst och går ut och hålet i själen bara mörknar.

Och visst, det fanns också stunder när jag var lite rädd. Som när jag nobbade en kille som ville leka sanning eller konsekvens (jag förstod inte vad han ville och ba äääää låt mej äta i fred) och tyckte han satt och blängde på mej resten av tiden vi var på restaurangen. Jag tänkte att nu om han ser att vi är ihop har han en orsak att slå ner mej. Det är förstås en paranoid - och till viss del väldigt fördomsfull - tanke, men jag erkänner att jag blev rädd.

Summa summarum: jag fick smaka på hur det också har varit i Europa tidigare. Jag fick känna på hur det är att leva gömd, och det är fan inte roligt. Ingen ska behöva leva sådär, i sin vardag, i sitt liv och inte ens under sin semester.

Men! Jag fick också ny energi och motivation att slåss för hbtiq-rättigheter och feminism - det finns SÅ JÄKLA MYCKET kvar att göra. You with me?

IMG 9103

Lhbtiq ja matkustaminen

Tämä on asia, johon minun ei ole aiemmin tarvinnut ottaa kantaa. Siis matkustaminen samaa sukupuolta olevan kumppanin kanssa maassa, jossa se on laitonta. Kuluneen kuukauden aikana tämä asia on ollut totally in my face.

Kuuntelin jokin aika sitten Kakan Hermanssonin kirjaa Hela Kakan, jossa hän käy läpi yhdessä kappaleessa juuri tätä problematiikkaa. Kun Kakan ja hänen kumppaninsa suunnittelee matkoja, ei ensimmäisenä googlattavien asioiden listalla ole rantojen viihtyvyys tai halvin/paras/hienoin hotelli, vaan ”maa + lhbtiq oikeudet”.

Minäkin tein niin ennen matkaamme Intiaan. Siitä huolimatta, että transihmisillä on ihan erilainen asema Intiassa kuin täällä Suomessa (siellä tunnustetaan kolmas sukupuoli!), on homous laitonta. Voit saada sakkoja tai joutua vankilaan koska olet gay.

Mira, joka on matkustanut aiemman kumppaninsa kanssa Aasiassa, oli sitä mieltä, että ei ole niin vaarallista kävellä siellä käsi kädessä, mutta elämästäsi voidaan kuitenkin tehdä hyvin vaikeaa. Ja kyllä, periaatteessa voit joutua vangituksi. Uskoisin, että turistialueella tämä ei ole niin vakavaa kuin paikallisväestön keskuudessa. (Hrr, tämä on myös niin kamala ajatus – täältä minä saavun ja saan olla gay, mutta sinä, joka asut täällä, sinulla on asiat vielä huonommin).

Joka tapauksessa, sinä aikana kun olimme Intiassa, emme olleet yhdessä - emme osoittaneet julkisesti hellyyttä toisiamme kohtaan pitämällä toista kiinni kädestä tai pussailleet rannalla. Sitähän voi ajatella, että se on ihan ookoo, eihän kyseessä ollut kuin kolme viikkoa. Mutta se ei todellakaan ollut niin.

Huolimatta siitä, etten ole maailman aktiivisin julkisen hellyydenosoitusten harrastaja, oli tilanne kuitenkin uskomattoman turhauttava. Minä olin vihainen, minä olin peloissani, minä olin ärtynyt. Turhautunut, turhautunut, turhautunut.

On kiva sopia kinastelu suukolla tai halauksella. Mutta hetkinen, et voikaan tehdä niin. Sinun täytyy odottaa kunnes olette päässeet takaisin hotellille. Haluaisit ottaa huonona päivänä vaimoasi kädestä kiinni kun kaipaat lohdutusta. Tai kun vaan haluaisit maata rannalla lähellä toista. Mutta kun sinä et voi. Tuntuu ihan siltä kuin joku kaivaisi reikää sieluun, kun tämä vaan jatkuu ja jatkuu.

Lisää tähän fiilikseen vielä se, että meiltä kysyttiin usein ”you sisters?” ja sitten vaan EEEIIIJJJ ME OLLAAN NAIMISISSA, mutta silti jouduimme sanomaan nyökkäillen ja hymyillen ”no no friends”. ME EMME OLE HELVETTI YSTÄVIÄ, VAAN NAIMISISSA, RAKASTAVIA, YHDESSÄ - HÄN ON TYTTÖYSTÄVÄNI.

Siinä sitä sitten hymyilee hiljaa ja poistuu tilanteesta sielu mustuen.

Ja toki, oli myös tilanteita, joissa minua hieman pelotti. Esimerkiksi kun kieltäydyin leikkimästä yhden miehen kanssa totuutta ja tehtävää (en ymmärtänyt mitä hän halusi, ja olin vaan sillä tavalla että ääääää, anna minun syödä rauhassa). Mielestäni hän istui mulkoilemassa minua koko ravintolavierailun ajan. Ajattelin, että jos hän nyt huomaa, että olemme yhdessä - hänellä on syy pahoinpidellä minut. Se on vainoharhainen ajatus – ja osittain myös hyvin ennakkoluuloinen – mutta myönnän säikähtäneeni.

Summa summarum: sain vähän tunnustella sitä, millaista Euroopassa on ollut aiemmin. Sain kokea miltä tuntuu elää piilossa, ja se ei helvetti soikoon ole kivaa. Kenenkään ei tarvitse elää tuolla tavalla arkeaan, elämäänsä eikä edes lomamatkaansa.

Mutta! Sain myös uutta energiaa ja motivaatiota tapella hbtiq-oikeuksien ja feminismin puolesta, nimittäin näiden eteen on vielä niin HEMMETIN PALJON tekemistä. You with me?

Kiitos ystävälleni Minnalle käännöksestä!

söndag 27 november 2016 - 18:56

Aktivister är det bästa som finns

Jag lyssnade nyss klart Kakan Hermanssons bok Hela Kakan, och jag rekommenderar den starkt. Speciellt slutet fick mej att brista ut i en igenkännande gråt.

Kakan berättar om hur hon inte skulle vara den hon är i dag utan det systerskap och den solidaritet som feminismen har gett henne. Precis så känner jag också.

Feminismen har gett mej en grund att stå på, en vän att vända mej till och en famn att falla ner i. Jag är så innerligt tacksam för alla feministsystrar och -syskon som finns där ute, över allt det nya jag kan lära mej av dem varje dag och det otroliga i att vi kan stå i bredd och gå mot samma mål.

En självklar del av min feminism är också hbtiq-aktivismen. Att jobba för rättigheter som rör mej själv och så många omkring mej känns som något helt naturligt, något som jag rentav måste göra. Mitt sätt att ställa mej på barrikaderna är att försöka verka på föreningsfältet.

Jag sitter för tillfället med i HeSetas styrelse och i den rollen var jag också med på Setas generalmöte i Åbo under veckoslutet. Att i två dagars tid hänga och prata med andra aktivister är så jävla stärkande. Trots att jag haft en supermegaastung vecka var det ändå självklart att delta, och trots att jag inte orkade följa med på fest lärde jag känna nya kompisar och fick vara med och fatta nya beslut.

Ett viktigt beslut som röstades fram var Setas nya ordförande, hen som ska leda förbundet under de kommande två åren. I omröstningen valdes min vän Viima Lampinen.

Det är ett viktigt val av person, inte bara för att jag vet att hen är superkvalificerad, intersektionell feminist och en bra typ, utan också för att det är första gången en icke-binär person valts till posten. Jag är väldigt glad, nöjd och hoppfull. 

Nu har jag just kommit hem och ska försöka smälta veckoslutet och planera framtida stridsplaner. Men mest ska jag nu faktiskt försöka sova (och se klart Gilmore Girls). Nati.

FullSizeRender 4Några av HeSetas delegater under generalmötet.