Visa inlägg taggade med 'bebé'

söndag 5 februari 2017 - 17:30

Mini-runkku

Förstår att ni alla sitter som på nålar och undrar över vad stickan visade i dag.

2fc7dd0f5afc111968de9f9c5166c22f

Faktum är att jag inte behövde testa, för jag fick mens i tisdags.

Först försökte jag intala mej själv att det var en nidblödning och frågade alla mina gravida vänner om de haft såna. Googla sönder internet och läste ALLT om blödningar under graviditeten. (På köpet fick jag en alldeles fantastisk diskussion om missfall och aborter i en Facebook-tråd, kan vi snäääääälla prata mer om det?)

Vi ringde till slut kliniken och frågade what to do, gjorde ändå ett graviditetstest, men det var ju förstås negativt. Det blev alltså inte till något den här gången heller.

I fredags var vi till kliniken och pratade igenom vad vi har för möjligheter och det är jag glad över. Det har känts så hipphappigt där hittills, som att de inte berättar allt och vi har inte heller fattat att fråga. Nu kommer vi att göra IVF om en månad - alltså efter nästa mens.

5b35780989277286d8df9ad5448dc761

I praktiken så här: två dagar in i nästa menscykel börjar jag ta hormonsprutor (tredubbelt starkare än de jag tog sist) som gör så att flera äggceller mognar samtidigt i mina äggledare. Vid ovulationstidpunkten plockas äggen ut (lär göra skitont men en får typ någå intravenös morfin), sätts i en skål och befruktas där. (Och om äggen inte befruktas kan de tvinga dem att befruktas! Köra in en spruta och på så vis tvinga in spermien. Alltså science is wild!)

Några dagar senare, när de befruktade äggen (är de redan embryon då?) vuxit lite, planteras de in i livmodern. Sen ska en ännu ta nån medicin till typ vecka 10 som hjälper till att hålla kvar fostret. WILD!

Jag är superbesviken över att det inte blev en graviditet nu, och det är Mira också. Men efter att ha gråtit en kväll så har iaf jag gaskat upp mej och är redo att prova igen. Jag tycker till och med det ska bli lite spännande.

Synd dock på ingen Mini-Runkku Runebergsdagen till ära, det hade varit ett bra arbetsnamn. Tror också att barnet inte ville bli till för att insemineringen skedde samtidigt som Trump blev president.

1b833290e10fc06d206cb024bbb6c21f

onsdag 18 januari 2017 - 14:18

Sex sprutor senare

Nu har jag blivit injicerad med hormoner i sex dagar. På ultraljudet imorse såg min livmoder "wow riktigt bra" ut och två äggfolliklar hade vuxit till lämplig storlek.

Det betyder att två ägg kan eventuellt bli befruktade vid nästa insemination, som är i morgon eller på fredag. Som jag förstår det är det alltså dubbelt så goda chanser att bli gravid, men eventuellt också tvillinggraviditet. 

Tre folliklar kunde tydligen också ha mognat, då hade vi varit i pisset och typ måst stå över en månad. Risk för trillinggraviditet ska en tydligen inte bli utsatt för. Eller så tolkade jag det i alla fall.

Jag trodde också det var färdigt med att pissa på stickor, men nu ska jag ändå göra ägglossningstest för att veta om vi ska sticka den sista sprutan (den som hjälper äggen lossna) ikväll eller imorgon.

Intressant att det jag tycker är jobbigast i den här processen inte är att bli stucken i magen eller petad i underlivet stup i kvarten, utan det här med att pissa på stickor. Det måste vara psykologist tänker jag, hela det där med att vänta på ett resultat där en möjligen blir besviken.

Oh well, iväg och köpa pisstickor då! Pissticka, låter som ett glåpord en kunde ha fått höra i lågstadiet.

FullSizeRender 2Varsågoda, en kavalkad på injiceringsbilder. En bild för varje kväll. (Jo, jag har ALLTID samma byxor på mej hemma.)

måndag 5 december 2016 - 22:58

Aijo PS! Nytt bebéförsök!

Ja just det ja. Det blev ju så att jag hade ägglossning idag, trots att jag hade hoppats på att den skulle låta vänta på sej till åtminstone imorgon. 

Som tur kunde jag ändra om i tidtabellen så att vi kunde passa in en inseminering på eftermiddagen. Och så här i efterhand känns det skönt att ha klarat av det idag, nu kan jag lugnt tänka på morgondagens slottsbal (som jag ska jobba på, jag skulle ev inte stressa över att se en balsändning på tv, eller vem vet) utan att stressa över ägglossnignar och installeringar av bebisar i magen (jag vill gärna tänka att det är just så det funkar, att nån installerar en litn bebé där inne).

Det här med graviditet och stress och kvinnokroppar, det ska vi prata om någon dag. Det är nämligen inte okej att haspla ur sej mantrat "stressa inte så ska du se att det kommer att funka" till personer som försöker bli gravida. Det här är något jag också gjort och tänkt, jag gör och tänker om nu. Men vi återkommer till det.

Det har förresten aldrig varit så mycket folk och så många barn på kliniken som idag på eftermiddagen. Oftast är jag eller vi där rätt ensamma, nu var det tre kids och flera par och någon enstaka ensam person. Fattar inget.

catzo bw 61Kvinna med moderlig blick.

måndag 14 november 2016 - 19:47

Man måste ju leva också!

...så brukar vi ropa till varandra med min bästis om något som vi verkligen vill ha är superdyrt. Sen köper vi det.

Lite samma känsla har jag efter att ha kastat ett öga på räkningen vi fick på posten i dag.

FullSizeRender

Och lol, det är inte ens första räkningen från kliniken. :)))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))))

söndag 13 november 2016 - 12:05

Pappaledigt utan pappa

Först: Glad farsdag alla pappor och glad föräldradag alla andra med barn!

Sedan: Jag är inte alls insatt i hur det fungerar med ledigheter och pengar när barn kommer till världen. Trots att jag har många brorsbarn och flera nära vänner med barn, har jag tydligen aldrig varit intresserad av att veta om det ekonomiska och juridiska.

Har nån börjat tala om föräldraledighet har jag mest varit glad över att personen får vara ledig (och umgås med sitt barn förstås, jaja) och det sista jag tänkt på är hur det verkligen går till.

Som tur finns internet, och som tur finns Regnbågsfamiljernas webb (stort minus att ingen info finns på svenska dock)

När vi får barn tvingas vi alltså genomföra en intern adoption, min fru kommer att adoptera det barn jag föder, och blir därmed juridisk förälder till barnet. Och när det kommer till lagen så har den "juridiska mammans registrerade partner" samma rätt till pappaledigt som en biologisk papá.

Alltså Mira har samma rätt till föräldraledighet och -peng som en biologisk pappa (som bor med sitt barn. Det där är också så himla fel, att om du inte bor ihop med mamman så får du inga ledigheter eller pengar. Det här har jag bevittnat på nära håll och det är helt superojämställt. Mer om det nån annan gång).

Och om jag nu förstår det här rätt så handlar det om 54 dagar (må-lö) den ofödande föräldern får ledigt, aka nio veckor. De kan tas ut från dagen barnet föds, men ska användas före barnet fyller två (eller rent juridiskt: före det gått två år sedan adoptionen trätt i kraft, det torde gälla alla adoptionsprocesser?).

Vidare, om jag förstår saken rätt, så har Mira också rätt att vara hemma upp till 18 dagar efter att barnet föds, samtidigt som jag är hemma. Resten av "pappa"ledigheten ska tas ut när jag har återvänt till jobbet. 

Visst är det cirka så det funkar med pappaledighet, ni som har erfarenhet? Hur länge är det tro vanligt för den andra att vara hemma strax efter att barnet fötts? Det stod nånstans att man måste meddela arbetsgivaren om saken två månader på förhand, men det går ju inte att veta exakt när ungen föds - så hur funkar det då? Help a sister out!

Det var Hanna som frågade, och bra att du gjorde det för den här saken har jag knappt tänkt på alls.

catzo bw 22Quentin önskar alla en trevlig söndag. Foto: Frida Lönnroos

torsdag 10 november 2016 - 12:04

HEJ KOMPISAR!

Funderade på en cool titel i stil med It's Britney bitch, som för att markera att jag liksom fröken Spears är återuppstånden - i bloggsammanhang. Men det fick bli lite sötare ändå.

Så hej! Ideala Catariina är tillbaka - lite bättre, klokare och med mer att säga.

Välkommen du nya läsare som inte känner mej, och välkommen tillbaka du gamla kompis som hängt med från tidernas begynnelse! Let's get this party started, osv.

Snabb översikt:
Jag började blogga aktivt 2007 på Pappers bloggportal. Före det skrev jag dagbok på X3M:s community under namnet iSoLa (ni kanske ser en musiktrend genast?). Efter Papper/Peppar migrerade bloggen till Ratata och i något skede (2010) övergick jag till min egen blågi catariina.com. 

För ett par år sen tröt inspirationen och jag kände väl inte att jag hade så mycket att säga. Så efter det har jag skrivit sporadiska inlägg, och under det här året har jag skrivit totalt noll inlägg på bloggen.

Men för några månader sedan hände något, vi beslöt då med min sambo (nuvarande fru) att vi vill testa bli gravida. Eftersom vi är ett kvinnopar är det ju inte så där bara att ligga och hoppas på en bebé, så vi fick ta till internet.

Jag visste egentligen ingenting om processen att bli gravid med donerade könsceller, lite hade jag hört av mina vänner men det mesta fick vi googla fram. Vi valde en fertilitets/barnlöshetsklinik som vi hört av via vänner och bokade tid. (Det kan ni läsa om i inläggen som jag kopierat in här under.)

Det var då jag fick idén om att samla våra erfarenheter och dela med mej av dem i en blogg. Så i ett par månader har jag bloggat inkognito på Ratata, men så insåg jag att det här är information som behöver spridas. Andra måste kunna ta del av mina, och våra, erfarenheter kring fertilitetsbehandlingen. Det är viktigt och vi måste prata om det.

Det är också viktigt att vi lyfter upp hbtiq*-erfarenheter. Att vi lär oss av varandra. Jag tänker som så, om vi som är hbtiq inte delar med oss av vad vi funderar på kan ingen annan lära sej nåt heller. 

Så nu är jag här, stigen ur askan som fågeln Fenix och Britney Spears, och hoppas på att ni vill ta emot mej igen i bloggvärlden.

Puss&kram

Catzo

 

 

måndag 7 november 2016 - 13:49

"Vi vill inte att sperman kallnar!"

Nu sitter jag här med sperma i mina äggledare.

När jag ringde vår klinik imorse och berättade att ägglossningstestat varit positivt igår sa de att vi ändå skulle komma in på ett ultraljud på morgonen. Äggblåsan visade sej vara 15 millimeter och livmoderslemhinnorna såg bra ut (whatever that means) så vi bokade tid till inseminering på eftermiddagen.

Så under dagen har dom tinat upp och tvättat spermeriena.

Vi har haft några olika läkare på kliniken men den här, vi kan kalla henne (ja, alla som jobbar på kliniken är kvinnor, det här kan vi tala om i ett annat inlägg) Dobby, är alldeles speciell. Hon är inte elak på något sätt, men väldigt - ska vi säga - effektiv.

När jag kom in på kliniken från snöstormen på eftermiddagen råkade Dobby bara i korridoren och hon hälsade på mej. Hej sa jag och började baxa mej ur alla lager av kläder jag hade på mej. När jag fått av mej skorna kom hon gående med ett provrör i handen och sa att stig in bara så gör vi det här.

Det var fem minuter före vår utsatta tid och min fru hade inte ännu kommit, hon hade enkom fixat så hon kunde vara med under insemineringen.

Jaha, kan vi vänta lite, min partner är på väg, stammade jag. Vi vill inte att sperman kallnar! sa Dobby glatt och knackade på provröret. Ni kan gå på kaffe efteråt!

Så jag fick genast börja ta av mej byxorna och hoppa upp i gynstolen. Som tur var min partner precis just där, så hon hann ändå med.

Det var inte mycket chitchat där jag låg på britsen med benen i vädret. Nu känns det lite kallt, jag sätter in den här kanylen, nu kan det kännas lite obehagligt! Och obehagligt var det, lite som när man har mensvärk, men inte den där hemska värken, utan det där obehaget på botten av magen.

Så kändes det ännu när vi promenerade hem.

Så nu simmar de små spermierna i mina äggledare och jag kan inte göra något alls för att hjälpa till. Jag ska bara vara som vanligt och om två veckor ska jag göra ett graviditetstest.

Neggo som jag är tror jag väl inte att det leder nån vart, men kanske det ändå skulle vara bra att hoppas lite grann? Nåja, vi får se.

söndag 6 november 2016 - 13:48

Den glada smileyn kom på en söndag (borde vara en bra sak)

I dag har jag ägglossning. Det betyder att morgondagens tid för att kolla upp mina äggceller kommer att förvandlas till en inseminering. Tror jag?

Det är inte alltid jag förstår vad de säger på kliniken när jag ringer.

- Jo hej, jag skulle ringa när min mens börjar. Nu har den börjat.
- Jaha! Då ska vi se i kalendern... Mmmhmmm, hur mångte dagen av cykeln kom ägglossningen senast?
- Euummm.... Vet inte?
- Har du tidigare haft ägglossning före den tionde dagen?
- Öö..
- Hur lång är din cykel?
- Nåå, 28-32 enligt min app.
- Jaha jaha, vi ska se. Tio dagar... Ja då får du komma på måndag!

Och sen förstår jag inte riktigt om jag själv borde vara mer noga med min menscykel, borde jag ha följt den i hela mitt vuxna liv? Borde jag förstå allt som håller på att hända och när mina ägglossningar borde ske? Jag känner mej ibland som en usel kvinna, som att det här är något inprogrammerat men jag har ett datafel.

Så tja, jag får väl ringa kliniken direkt de öppnar imorgon och be dem tvätta upp lite spermier åt oss. För jo, tydligen ska sädescellerna först tinas upp och sedan tvättas. Rätt sjukt, rätt spännande.

Ids ändå inte hoppas alltför mycket, det är trots allt bara en chans på 20 procent att bli gravid genom inseminering. Kalla mej cynisk eller kalla mej realist, you choose.

tisdag 25 oktober 2016 - 13:47

I väntans tider (pun, etc)

Det har inte hänt något alls - och det har hänt så mycket.

På graviditetsfrontet intet nytt. Vi går och väntar. Jag borde väl få mens i dagarna, men jag har inga känningar. Det skulle väl vara typiskt att den är försenad och vi måste vänta ännu längre. Jag brukar ibland reagera med mensen på intern stress, det är väl rätt vanligt.

Vi har berättat för våra familjer och vänner om att vi går på klinik. De flesta är överlyckliga för vår skull, inte alla, det stressar säkert lite också. Det finns konservativa krafter i vår närhet som gör det hela lite tråkigare än det skulle behöva vara, men det är bara att ge folk tid och att lära sej att leva med det.

Det som däremot har hänt är att vi registrerat partnerskap. Eftersom jag inte är gravid ännu var det ju möjligt att dricka skumpa för att fira. Och det gjorde vi, med makt! Det var en sådan rolig dag!

Efter magistraten (det tog bokstavligen en minut) gick jag och min fru (omg) till en kvartersgrog på sen lunch. Vi drack en flaska skumpa och unnade oss till och med varsin cigg.

Sedan hem och vila en stund, vi gillar det här med att vila.

På kvällen hade vi bjudit våra närmsta vänner på skumpa och häng på en närliggande bar. Folk kom, folk trivdes och vi drack skumpa som om det inte fanns någon morgondag.

Det var helt enkelt en perfekt dag.

Men visst, jag vill nog någon gång ha det där riktiga bröllopet. En fest där ALLA kan vara med och ALLA kan vara bjudna och ALLA har det fint och dansar och sjunger och äter och dricker och bara har roligt, roligt, roligt.

lördag 8 oktober 2016 - 13:42

Världens tråkigaste smiley

Det är lördag och jag möts av en smiley på toaletten. Jag har ovulation och kliniken är stängd för veckoslutet.

agglossningsmiley

Det är alltså nu vi börjar med besvikelserna. Jag har försökt intala mej själv att vi inte kan förvänta oss något, att chanserna är små.

Men om en missad ovulation får mej att fall i tårar så kan jag bara tänka mej hur det kommer att bli senare.