Visa inlägg taggade med 'graviditet'

onsdag 23 november 2016 - 20:16

Vi får alla vara sköra

Varför startade jag den här bloggen egentligen? Varför valde jag att blotta mej, att lägga ut min innersta önskan och berätta om den eventuellt väldigt svåra fighten fram till målet?

Jag gjorde det av den enkla anledningen att jag tror att det behövs. Jag tror att vi behöver prata om de här sakerna, för jag märker att det är ett tabu att vilja ha barn - och säga det högt. 

De senaste två veckorna har väldigt många hört av sej till mej, främst kvinnor som är i en liknande situation. De har berättat om sina egna erfarenheter i kommentarer, mail, chattrådar och textmeddelanden. Om det som varit, om det som ska komma.

Och det gör så gott! Jag önskar att varenda en av de här personerna också fick en myriad av meddelanden och pepp, att de inte ska behöva känna sej ensamma i sina försök, i sin längtan, i väntandet. Väntandet på det där plusset.

För varje person som hört av sej till mej så har jag stärkts litegrann. Varje gång någon har sagt "jag gick igenom samma", "jag vet verkligen vad du menar och hur det känns", eller något liknande, har jag först blivit totalledsen för att de behöver gå igenom det här. Samtidigt har jag känt mej lättad över att inte vara ensam. Och sedan, sedan har jag överraskats av hur många vi är. 

Jag fick en kommentar om att akta mej för hur mycket jag delar med mej av den här processen. Och det förstår jag också så innerligt väl, för jag inser ju nu hur tung och jävlig den här resan kan vara, och det ligger säkert en självbevarelsedrift i att hålla tand för tunga. Att inte spilla varje detalj.

Men när det är så viktigt! Det senaste året har jag hört så många historier som har att göra med önskan om barn, om besvikelser, om missfall, om svårigheter. Det är nu, när en stor del av min vänskaptskrets har, eller snart ska få, barn som de här historierna kommer fram. De viskas från kvinna till kvinna, likt gamla sägner och sånger vid lägereldar.

Det är något oerhört starkt och fint i att den här informationen och kunskapen går från person till person, men jag kan ibland önska att vi skulle prata mer öppet om det. 

Varför ska det vara så hemligt och varför är det så förfärligt om någon ser en som bräckligast? Varför är det en skam att vara mänsklig, att vara skör?

Och varför är det vi med livmödrar som ofta får bära den här skammen?

catzo bw 11Foto: Frida Lönnros

fredag 11 november 2016 - 11:40

Vad undrar ni över?

Jag tänkte fråga redan så här i början, är det något ni undrar över gällande fertilitetsprocessen? Våra beslut, rädslor, funderingar - vad som helst.

Det var redan några som undrade över hur vi valt att det är just jag som ska bära barnet (om jag blir gravid), och det lovar jag återkomma till.

Men något annat? Det behöver inte ens ha med graviditeten att göra utan allmänt - fråga vad som helst.

Sen är jag lite ovan med det här att jag måste godkänna alla kommentarer förrän de syns, så jag ber om ursäkt redan i förväg om det tar en stund före jag publicerar just din kommentar. Jag försöker vara rask och effektiv!

Under tiden ni funderar kan ni kolla på några bilder som min kompis Frida tog häromdagen. Det är också hon som tagit min fina headerbild.

BWcatzzo 0

BWcatzzo 1

IMG 6130

måndag 26 september 2016 - 13:40

Mardrömmar och val

Biologen på barnlöshetskliniken hade aldrig tidigare varit med om att någon inte hade några kriterier alls på donatorn. Personligen tycker jag att det känns konstigt. Det finns ju en möjlighet att det läkaren sa på första besöket, om att vi i något skede MÅSTE välja något kriterum, påverkar andra i så stark mån att de inte vågar vägra. Eller så har alla kriterier på donatorn av olika anledningar, vad vet jag.

Biologen var lite förundrad och sa att hon vill inte vara ansvarig för att välja ut vårt eventuella barn, så vi kom överens om en lösning.

Vi väljer klinikens egen sperma, som är donerad här på plats och ställe i Finland. På så vis belastar vi inte världen med transport av spermier från ett annat land (de beställer från ett annat Nordisk land), sen väljer vi en siffra på måfå (alla är märkta med siffror) och tar den sperman. Kan inte förstå att det inte finns någon färdig mall för det här.

För övrigt hade jag min första graviditetsmardröm i natt. Jag drömde att min sambo lämnade mej och vår barnprocess och stack iväg utan större förklaring. Det var en enorm förlust, på många plan. Snart är vi inte ensamma i det här livet mera, det börjar småningom gå upp för mej. Och det känns bra.