Visa inlägg taggade med 'mens'

söndag 5 februari 2017 - 17:30

Mini-runkku

Förstår att ni alla sitter som på nålar och undrar över vad stickan visade i dag.

2fc7dd0f5afc111968de9f9c5166c22f

Faktum är att jag inte behövde testa, för jag fick mens i tisdags.

Först försökte jag intala mej själv att det var en nidblödning och frågade alla mina gravida vänner om de haft såna. Googla sönder internet och läste ALLT om blödningar under graviditeten. (På köpet fick jag en alldeles fantastisk diskussion om missfall och aborter i en Facebook-tråd, kan vi snäääääälla prata mer om det?)

Vi ringde till slut kliniken och frågade what to do, gjorde ändå ett graviditetstest, men det var ju förstås negativt. Det blev alltså inte till något den här gången heller.

I fredags var vi till kliniken och pratade igenom vad vi har för möjligheter och det är jag glad över. Det har känts så hipphappigt där hittills, som att de inte berättar allt och vi har inte heller fattat att fråga. Nu kommer vi att göra IVF om en månad - alltså efter nästa mens.

5b35780989277286d8df9ad5448dc761

I praktiken så här: två dagar in i nästa menscykel börjar jag ta hormonsprutor (tredubbelt starkare än de jag tog sist) som gör så att flera äggceller mognar samtidigt i mina äggledare. Vid ovulationstidpunkten plockas äggen ut (lär göra skitont men en får typ någå intravenös morfin), sätts i en skål och befruktas där. (Och om äggen inte befruktas kan de tvinga dem att befruktas! Köra in en spruta och på så vis tvinga in spermien. Alltså science is wild!)

Några dagar senare, när de befruktade äggen (är de redan embryon då?) vuxit lite, planteras de in i livmodern. Sen ska en ännu ta nån medicin till typ vecka 10 som hjälper till att hålla kvar fostret. WILD!

Jag är superbesviken över att det inte blev en graviditet nu, och det är Mira också. Men efter att ha gråtit en kväll så har iaf jag gaskat upp mej och är redo att prova igen. Jag tycker till och med det ska bli lite spännande.

Synd dock på ingen Mini-Runkku Runebergsdagen till ära, det hade varit ett bra arbetsnamn. Tror också att barnet inte ville bli till för att insemineringen skedde samtidigt som Trump blev president.

1b833290e10fc06d206cb024bbb6c21f

torsdag 19 januari 2017 - 10:32

Menskoll - det har väl ingen?

Otaliga gånger har jag känt mej riktigt ovetande om min egen kropp medan vi gått på kliniken för att få assisterad befruktning.

En vanlig fråga när jag besöker läkare, talar med sköterskor eller annars bara befinner mej i klinikens sfär är "mikä kiertopäivä sulla on". Alltså vilken dag i menscykeln befinner du dej.

Jag vet hur menscykeln funkar, visst. Jag vet att första mensdagen är första dagen i menscykeln och att ungefär halvvägs kommer ägglossningen och att det är livmoderns slemhinnor som blöder ut två veckor senare.

Men aldrig att jag räknat dagar eller skulle veta hur långt i min cykel jag befinner mej. Eller ens hur lång cykel jag har. "Tjugoåthkrkmhhnietrettio kanske" brukar jag svara när de frågat på kliniken.

Jag har ju en app som håller koll på mensen förstås, men det är ju rätt ungefärligt ändå, om den säger att mensen ska börja en viss dag så är det ju ofta lite före eller lite efter - och sen räknar den alltid ut nåt medeltal. Ett medeltal är väl inte samma som den vanliga längden? Dunno, är inte så bra på siffror.

Hur som helst, det känns ju förstås som något en borde hålla koll på, i syfte att känna sin kropp och bli ett med den och bladibla, men ÄR det faktiskt nån som vet och håller reda på det här?

tisdag 22 november 2016 - 15:55

Blodfontänen

Under morgonnatten drömde jag oroliga drömmar. Det var blod som sprutade fram ur min livmoder, forsar av blod längs mina ben. Ett rent slagfält omkring mej och på min kropp. Det luktade frätande.

Jag kommer ihåg att jag halvt vaknat och insett att min mens börjat, och jag har knipit. Knipit ihop benen och fittan. Knipit allt jag kunnat och somnat om.

Som om det skulle hjälpa att knipa. Som om knipmusklerna kan hindra mensen från att börja. Mensen, som vittnar om att vårt försök misslyckats.

När jag sedan vaknade och gick på toa märkte jag mycket riktigt att nu börjar mensen.

Det var inte en total överraskning. 

Eftersom jag inte är den som tålmodigt orkar vänta gjorde jag ett tidigt graviditetstest redan förra onsdagen. För jag var bombis på att jag är with child. Alla tecken var ju där! Jag mådde lite illa, jag hade ont i brösten, och jag blev helt utmattad varje eftermiddag. (Never underestimate the power of självsuggestion!)

När den digitala (omg) graviditetsstickan sen sken upp i ett "INTE GRAVID EI RASKAANA" blev jag rätt förkrossad. Jag var ju säker! Jag kände ju det på mej! Nog känner jag ju min egen kropp!

Att testa över en vecka före väntad mensstart är ändå inte det smartaste, och Mira intalade mej om att hoppet inte är ute. Och det är klart att det inte var.

Men när jag på söndagen testade igen och stickan visade negativt visste jag att det är kört. Planen var att testa igen imorgon - dagen då jag på riktigt skulle testa - och sen inte tänka på det mer.

Nu behöver jag ju inte göra det eftersom det forsar blod ur mej.

Det är en sorg jag känner, och det är en ny slag sorg. Jag har aldrig varit med om den här tidigare, och nu inser jag hur det måste kännas för alla som försöker bli gravida men inte lyckas, eller inte lyckas genast.

Sorgen är reell, trots att det är en sorg över något som inte finns, som aldrig funnits. Sorgen måste få finnas, den måste få existera och ta plats i universum tills den är färdig att ge vika för ett nytt hopp.

För de facto måste/får vi ju genast börja tänka framåt; när försöker vi nästa gång, hinner vi med en inseminering ännu före vi åker till Indien på vintersemester? Och vi hoppas att vi hinner. På det viset var mensen faktiskt rätt schysst, den kom lite i förtid. Det betyder att det finns en möjlighet att jag har ägglossning ett par dagar innan vi åker iväg, med god tur.

Och kanske det är på en strand i just Indien som det är meningen att en befrukad äggscell ska hitta sin väg ner mot min livmoder och fastna i väggen. Kanske det är så det måste ske?

Vi får se.

menssssssFrån Liv Strömquists Kunskapens frukt - förstås.