VAD VAR DEN DÄR INSIKTEN NU DÅ?

lördag 23 september 2017 - 09:12 | 3 Kommentarer

I tisdags ploppade det här sex år gamla inlägget upp i min Facebookminnen. Idag ställer jag mej inte bakom allt jag tyckte då (bloggvärlden har t.ex. förändrats), men den överhängande känslan träffade mej som en rak höger. 

Dessutom hade jag glömt bort den här tiden, tiden för sex år sedan när jag jobbade 24/7 med Studentbladet och hoppade in på X3M vid sidan om. Vad det tredje jobbet jag pratar om är, kommer jag faktiskt inte ihåg.

Vid den här tiden började jag också dricka rätt mycket. Jag slutade äta vettigt och levde på pizza och öl. Ofta låg jag i fosterställning i duschen och grät. Jag kommer ihåg det nu.

Men ändrade jag min livsstil efter det här inlägget? Vilade jag och åt en bulle? 

Nej. Det gjorde jag inte. Jag ångade på.

Det jag insett efter både självrannsakan, gamla blogginlägg och omgivningens observationer, är att jag beter mej alkoholiserat till mitt arbete.

Ni vet när en går på bar, först är det så himla roligt och gott med öl, det blir ännu roligare och du virvlar fram till baren och beställer laget runt. I något skede blir det extatiskt och jallushottarna drämmer ner i bordet - efter det finns ingen återvändo, allt svartnar, allt snurrar och kontrollen försvinner totalt.

Sen ligger du där i sängen och vet inte hur du kom hem, ångesten kryper fram och det där duschgolvet ser mer lockande ut än någonsin.

Det är så här jag inser att jag funkar när det kommer till arbete. Det finns dock en enorm skillnad mellan dessa två fenomen som gör det hela oerhört komplicerat: det går att helt sluta dricka alkohol.

I dag är det inte alls lika tabu att dra ner på arbetstakten och erkänna att en inte behöver eller VILL jobba lika mycket som för t.ex. tio år sen. Ändå finns det saker som gnager i det egna undermedvetna, för att inte tala om de kapitalistiska strukturer som gör det så gott som omöjligt att inte ha ett heltidsjobb.

Jag är ännu inte helt säker vad jag gör med den här insikten eller hur jag går vidare, men jag antar att något behöver hända.

 

ANYWHO, tills jag funderat ut vad jag ska göra med resten av mitt liv kan ni ser på den här dokumentären som jag är så stolt över att ha fått vara en del av: Emil & Olivia: Mamma, pappa, barn - Mistä on pienet lapset tehty?

Tack och hej för i dag.

Kategorier:

lifvet psykisk hälsa

3

Kommentarer

  • Fanny

    23.09.2017 10:23 (1 månad sen)

    Hej! Ville bara säga att dokumentären om Emil och Olivia var otroligt bra, den var rörande, intressant och känslosam, och samtidigt fylld med lycka! Tack för en välgjord dokumentär :)


  • Malena

    23.09.2017 20:38 (30 dagar sen)

    Fin och rörande dokumentär! Skulle gärna vilja veta hur det gick sen för paret.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.