Vilket jävla FM!!

måndag 10 juli 2017 - 20:31 | 0 Kommentarer

DETW4xPWAAAaLT1.jpg large©Uimaliitto

Första av allt ber jag om ursäkt för mitt val av språk i rubriken, men finner faktiskt inte en annan beskrivning. Vilket jävla FM! Jag trodde inte det ens vore möjligt att åstadkomma sådana resultat av mig, mer, nu, i detta skede. Allting, ALLTING föll på plats. 

Fyra långa, tunga och mentalt allt krävande dagar. Dag efter dag resultat jag först nu inser hur nöjd jag är över. Det har funnits FM jag vunnit fler mästerskap i, och FM jag vunnit fler medaljer i, men inte ett FM som skulle som helhet ha varit såhär bra tidigare. Silver i 400m frisim, 800m frisim, 200 fjäril (rekord) och mästerskap i 400m medley (rekord) och 1500m frisim. 

I 400m frisim förlorade jag guldet med endast 26 hundradelar och i 200m fjärilsim med dryga 6 tiondelar. 800m frisim hade jag egentligen inte en chans till guldet, men på den tredje dagen, som jag före FM berättade vara den mentalt tyngsta, lyckades jag äntligen på 400m medley i FM. I två tidigare FM hade jag varit på silver på samma sträcka. Inte mer. Nu var det our time! 1500m sista dagen var främst en favorit i repris. En sista, stilig avslutning på min FM-karriär. Efter mitt sista FM-lopp fick jag dessutom äran att skänka mitt sista tack i interjuv för hela simhallen åt den som allra mest var det förtjänt - min pappa. 

Oftast brukar det i ett fyra dagars FM komma en "förbisimning", enligt pappas ord "ohiuinti" (som i sig redan beskriver ganska bra), som inte riktigt går som det ska, men i detta FM gick en efter en gren precis enligt planen. Vad beror det då på? Kött på benen? Bättre kondition än någonsin? Njutet av sista FM? Vet inte riktigt faktiskt. En blandning av allt tror jag. Fram för allt visste jag i varje situation vad jag behövde göra för att det skulle gå vägen. 

Nervositeten var före varje gren värre än tidigare i något FM, men i sista stund, ett par minuter före start, fick jag alltid vänt nervositeten till en otrolig energiladdning. Det är kanske det jag allra mest av allting kommer att sakna från idrotten. Rädslan, darrningen och nervositeten 5 minuter före start, och det oövervinniga självförtroende, känslan, nirvanan, precis före startskottet går. Vi gick tillsammans med personen jag mest kommer sakna att tävla emot, Kalle Pyykkönen från Tammerfors en diskussion som beskriver denna situationen precis före 400m medley:

K: Eetu, jännittääkö sua?
E: Jännitti vielä hetki sitten pirusti, sit päätin että se loppu nyt. Mikä muka on pahinta mitä voi tapahtua?
K: Niin muaki, mut kai mäki sit lopetan jännittämisen nyt.

Före vi gick in på arenan kramades vi, tackade för tidigare tävlingar vi fått mot varandra sade att må
bästa man vinna, och gick en efter en ut på arenan i
musikens och referentens takt.

FM i år hade precis som jag förutspått et högre standard än normalt. Inga mästerskap kom lätt, eller med sådär tider i några grenar. Varje mästare i FM var tvungen att verkligen förtjäna sitt guld. Bara det faktumet gör mig ännu nöjdare med FM som helhet.

Känslan nu är samtidigt lättnad och vemodig. Det blir bättre, men det tar ett par dagar att inse, att mina FM är bakom. När det blir bättre tänker jag en sista gång ännu njuta av att jag fick avsluta min FM-karriär med dessa resultat. 

Denna dag varit ledig. Imorgon fortsätter de sista sex veckor av projekt Universiaderna. It ain't over, till' it's over. 

TACK!

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.