Visa inlägg taggade med 'atomic'

söndag 19 mars 2017 - 18:01

sista junior-FM för denna säsong

Nu är två lopp åkta i Rovaniemi, och jag kan konstatera att det har gått bra. En tionde och en åttonde plats fick jag med mig hem. 

Gårdagens tävling (5km klassiskt) gick inte alls som jag hade velat, skidorna funkade inte och känslan var inte heller på topp. Ingen bra dag, helt enkelt. Var långtifrån nöjd, eftersom jag vet att det kunnat gå så mycket bättre. Jaja, "bryt ihop och kom igen", den principen körde jag efter det nederlaget. 

Idag, däremot, gick det bättre. Solen sken och som den vädermänniska jag är så var humöret också på topp redan från morgonen. Idag var det dags för 20 km skate och masstart. Jag hade, innan detta, skidat 15 som längst på tävling, så lite spännande var det nog! Jag hade ganska låga förväntningar innan, då långa lopp och skate inte riktigt lyckats nångång för mig. Banorna var tuffa och motståndet likaså. Hade liksom som mål att ta mig i mål, om man säger så. Skida så hårt jag orkar och göra ett godkänt lopp. 

FullSizeRender 24

Första 5 kilometrarna hölls jag i en klunga med 10 andra åkare. Det gick bra och jag märkte att skidorna idag var superbra. Det är en skön känsla, ska jag säga er. Vid omkring sju kilometer skedde ett ryck, så alla ökade farten och jag kände att jag inte riktigt orkade hänga med. Det blev en lucka på några meter upp till de andra, och jag och en annan åkare kämpade på i vår fart.

Vid varvning (10 km) hade vi fortfarande samma avstånd upp till de andra, dvs. ungefär femton sekunder. Sen plötsligt var jag ensam. Ingen bakom och de långa sekunderna upp till klungan framför. Jag skidade på, höll ungefär samma avstånd hela tiden. Tog varken in eller tappade. Vid femton var jag rätt trött. Då var det "bara" den tunga delen av banan kvar. Drack lite då jag åkte förbi pappa och Fanny, fick höra att jag håller samma avstånd och att jag ska korta av tagen uppför. Försökte. Då jag åkte förbi Rolle ropade han att två av åkarna i klungan framför hade släppt. Det kändes lite peppande, kanske jag skulle hinna ikapp de två? Jag såg dem båda i varje backe, men kroppen var inte så pigg på att öka. Skidade vidare mekaniskt, tänkte knappt nånting alls. Hade väldigt svårt att hållas på benen i de svåra kurvorna nerför då det var isigt och benen var stumma. Att få åka ner till stadion och veta att jag klarade det, DET var en skön känsla. Helt underbar. I made it!!! 20 km!! Tog mig i mål som åttonde tjej. 

IMG 5626

 

Jag är supernöjd! Jag som trodde jag inte kunde skida långt. Eller ens skate. Nu kan jag sluta tänka i sådana banor i alla fall, för jag kan visst! Mer än jag tror. 

IMG 5627Hihi, jag och min fina vän åt våfflor efteråt. Ni kan inte förstå hur goda de var. Perfection. Vi var dock inte alltför beredda då pappa fotade bilden, men vad gör nu det? 

Nu är vi påväg hem. Jag har precis sovit en timme då jag känner mig helt dödstrött. När jag kommer hem ska jag bara packa om och sen bär det av till kära Vörå. Inkommande vecka väntar endast en skrivning, nämligen matte. 

Ha en bra kväll!

Bloggen

 

söndag 12 mars 2017 - 16:39

TVÅ FINA LOPP

Nu är denna tävlingshelg förbi, och jag har med mig två bra lopp från dessa dagar i Vierumäki. 

Igår skidade jag stafett med mina team mates Fanny och Ronja. Fanny startade, Ronja skidade andra sträckan och jag sista. Vi skidade 3 kilometer på var, Fanny åkte klassiskt och jag och Ronja skate.

Då jag fick åka ut låg vi på en sjätte plats, rätt långt från medaljtäten. Jag plockade en placering, och tog oss i mål som femte lag. Riktigt bra, tycker jag. För mig personligen gick det helt okej, liksom. Tekniken och skidorna funkade, så också kroppen och andningen. Ett bra skatelopp. När jag skidat ikapp hon som låg femma såg jag ingen, varken framför mig eller bakom. Försökte pressa allt vad det gick, men det blir lite för avslappnat då man vet att man inte kan komma ikapp de framför och att ingen kan komma förbi bakifrån. Första kilometer gick hårt i alla fall, sen fick jag ta det ganska lugnt i mål. Kul att tävla var det i alla fall! Femmantjejerna tog guld i vår klass, helt grymma ju!! Go FSS!

Idag började jag dagen med morgonlänk och frukost klockan åtta. Efter det traskade jag till spåret för att testa skidor och värma upp inför dagens race, 10 kilometer klassisk stil. Vi hade samstart, och det var riktigt kul. Jag startade på andra raden och fick en bra start utan krångel.

FullSizeRender 14

Första varvet (vi åkte tre varv) var alla samlade i en klunga och jag låg mellan etta och femma hela tiden. Banan var ganska platt så det blev rätt mycket parstakning, men det gör inte mig nånting, jag gillar ju sånt. Det fanns dock två backar, en skidbar backe och en saxbacke. Redan på första varvet i saxbacken tappade jag några meter, är verkligen urdålig på saxning, och det kom fram ordentligt då haha. Stakade i alla fall i kapp det mesta av det jag tappade där. I slutet av första varvet fick fyra åkare en lucka till oss andra, och jag och fyra åkare till hade en lucka ner till resten av åkarna. 

Andra varvet gick tungt för min del. Kämpade hårt med att hänga med klungan jag befann mig i, och hade helt allvarligt problem med orken just då. En svacka, helt enkelt. Kämpade i alla fall på där, och sen på sista varvet fick jag plötsligt nya krafter. Adrenalinet kickade in precis då jag behövde det, om man säger så. Vår klunga tog in på täten hela sista varvet, och vi såg dem nästan hela tiden. Folk ropade positiva mellantider och hejade. I saxbacken tappade jag några meter till de andra, men de metrarna stakade jag ikapp sista biten och spurtade sedan i mål på en fin sjätte plats.

Detta var helt överlägset bästa tian jag någonsin har skidat, och det känns så kul att tio kilometer också kan gå bra! Idag var det roligt att tävla. Idag var en bra dag. 

DSC00235

Nu är vi påväg hem och har tre timmar kvar av bilresan. Jag är otroligt trött och skulle helst av allt bara vilja sova, men borde repetera lite inför modersmål essäprovet som är i morgon. Härligt med studentskrivningar, hörni. Två veckor framåt från och med i morgon. Underbart. Observera sarkasmen i min röst. Oj, skrift*.

DSC00241

Bloggen

lördag 11 mars 2017 - 18:45

MIN KÄRLEK TILL SKIDÅKNINGEN

My safe place. Platsen där jag verkligen känner att jag hör hemma. Det är skidspåret. Där får jag vara mig själv till hundra procent. Där trivs jag allra bäst. Idag kände jag verkligen det. Känslan av frihet. Känslan av att livet är på topp. Känslan av lycka, helt enkelt. Ren och skär lycka. 

Jag och pappa skulle skida runt banan inför morgondagen. Jag skulle åka två varv, bara för att kolla hur den gick, liksom. Kolla kurvor och sånt, som man alltid gör dagen innan tävling. När jag hade skidat mina två varv sa jag hejdå till pappa, som skulle fortsätta skida. Jag skidade till stället där vi hade stigit på spåret, men då jag skulle ta av mig skidorna kände jag bara att NEJ, jag VILL verkligen skida vidare. Den känslan har jag verkligen inte haft på flera år, och nu var den här igen. Jag kände i hela kroppen att det är det här jag älskar att göra. Så skönt att känna så. Då vet jag ju under de tuffare perioderna att länkar och stunder som denna väntar, precis runt hörnet, liksom. 

IMG 1200

Jag satte på hörlurarna och lät musiken spela på full volym. Solen sken, spåret var perfekt, musiken var underbar och det gick så lätt. Lyssnade på låtar man blir lycklig av. Something just like this, Last Dance och It Ain't MeLivet på topp. Jag log genom hela resten av länken. Skidade några kilometer till, med smilet upp till öronen. Sken ikapp med solen. Njöt verkligen till hundra procent. Kände att detta är min favoritplats. Det är här jag vill vara. Jag lever för skidlänkar som denna.

I skrivande stund rinner tårarna nerför mina kinder, för denna känsla är verkligen helt underbart härlig. Jag älskar denna idrott. Skidåkning, det är min grej det. Jag har liksom hittat min plats på något sätt, känner jag. Att jag inte ville annat än skida vidare, bara åka, det känns helt otroligt. Skulle ha kunnat skida hur länge som helst känns det som. 

Att älska något så mycket, en idrott, det känns konstigt och härligt på samma gång. För idrotten har fått mig att fälla så många tårar, jag har blivit besviken, arg och förkrossad. Ändå vinner de gånger den fått mig att gråta av glädje, känna känslan av frihet och bara susa fram i spåret och njuta av livet. Jag hör hemma i skidspåret, så är det bara. Inget övervinner känslan jag hade idag på den där skidlänken i solen. INGET. 

Stunder som denna ska man ta vara på. Man ska skida då det är roligt. Man ska göra det man tycker om. Det man mår bra av. Det är skidåkning för mig. Skidåkning är också en stor del av mitt liv, och hittills har jag lärt mig så mycket av idrotten. Har fortfarande hur mycket som helst framför mig, och speciellt idag känner jag mej redo för precis vad som helst. Just bring it on. Jag är redo.

onsdag 22 februari 2017 - 13:42

Läsledigt

Att ha läsledigt är verkligen way better än jag hade föreställt mig. Man hinner med så mycket varje dag, och behöver inte stressa över något alls. Såååå skönt! Att få planera dagen precis som jag vill är också något jag trivs med, men vem gör nu inte det? Lyx.

Idag körde jag lillasyster till skolan till nio och pluggade sen fram till lunch, åt mat tillsammans med Fanny och fortsatte läsandet fram till nu. Ligger före mitt lässchema, så känner mig faktiskt rätt lugn. Den känslan har jag nog inte haft på ett bra tag, om man säger så! 
Kring halv fyra (hade redan skrivit "efter skolan" men kom på att jag ju inte går i skola för tillfället, haha) ska jag göra en skidträning tillsammans med Antta, och sen senare på kvällen ska vi lira lite fotboll. Har inte rört en fotboll på många månader, så det ska bli riktigt skoj. Tror jag har glömt hur man gör, men kanske jag lär mig igen haha. 

IMG 5303

Igår på kvällen, efter en dag full av pluggande, åkte jag till Vasa med Antta, Hannes och Valtteri. Vi åt en god middag på Amarillo, som en Valentine's date, fast i efterskott. Hade ju rätt fullt upp förra veckan på vändagen, så vår dejt blev framflyttad. Det gick fint så också! Vi hade en supertrevlig kväll där, men vad annat kan man förvänta sig, liksom? God mat och roligt sällskap, då kan det inte bli annat än bra!

FullSizeRender 8

Resten av veckan kommer nog fortsätta ungefär på samma sätt som hittills. Dagarna spenderas med näsan i biologiböckerna och kvällarna med mina fina vänner och pojkvän. Sen blir det lite träning däremellan och mat lite då och då. Chill liv faktiskt.

I morgon kväll ska jag en sväng till Nykarleby med syster för att skida en stafett där, och på fredag bär det av hemåt för då får vi sportlov. Kommer ju kännas typ likadant som nu, då jag ändå inte är i skolan, haha. Aja, på sportlovet har jag bland annat en tripp med skidtjejerna till Lahtis inbokad. Vi ska åka dit för att kolla VM, ska bli superkul!! 

Bloggen

 

 

måndag 20 februari 2017 - 22:48

UPPDATERING

Nu när bloggen stått tom hela förra veckan, så tänkte jag berätta lite om vad jag sysslat med de dagar jag inte bloggat. 

Dagarna innan penkkis, alltså måndag till onsdag, var sjukt stressiga och vi hade otroligt mycket att göra. Hann varken läsa på studenten eller blogga, vilket borde vara ett tydligt tecken på att jag hade mer än fullt upp.

Efter skolan på tisdag, då det också var Alla hjärtans dag, åkte jag iväg till Vasa med hela tjejgänget för att fixa det sista inför torsdagen. Vi spurtade mellan tiotals butiker på mindre än två timmar och hann fixa allt innan vi helt utmattade fick sätta oss ner i de bekväma stolarna i biosalongen framför Fifty shades darker. Skönt att få koppla bort allt och bara leva sig in i filmen mitt i all stress!

Hela onsdagen i skolan gick åt till förberedelser och finslipningar, och sen när skoldagen var slut hoppade jag i bilen och körde iväg mot Vasa igen en gång. Den gången fick jag slappna av i en fåtölj i frisörsalongen HairCompany. Mitt hår fick en supersnygg ny färg, kall blond, och jag gick därifrån tre timmar senare helt otroligt nöjd. Dansade liksom ut genom dörren och kände mig såååå snygg, haha. Har verkligen inte gillat frissabesök förut, men detta fick mig att helt ändra uppfattning om sånt! Min frisör var så trevlig och söt också! Kvällen gick åt till mera förberedelser och sen lite vattenkrig på internatet enligt tradition. 

FullSizeRender 22Omotiverad tredje bild här, men kände att den var ett måste då den togs på sista mattelektionen då dessa tre killar helt casually bestämde sig för att leka sköldpaddor. Only in Vörå. 

Torsdagen har ni läst om, och på fredagen sov jag länge, och åkte sen på en skidtur i solskenet med skidtjejerna. Vädret var helt perfekt och livet var allmänt najs. På kvällen åt vi först godaste pizzan på Tesses café och sen spelade vi Alias och åt chips på internatet. Lajvet.

FullSizeRender 21

Lördagen började vi med en perfekt brunch här på internatet, 10 tjejer och massa godsaker, hur perfekt? Sen bar det av hemåt för min del. Resten av den dagen bestod av skidträning och filmning av teknik med familjen i Larsmo, och sen lite sällskapsspel med Valtteri, Antta, Hannes och Alva.
I söndags var jag och Antta på en skidtur i Nedervetil och efter det kollade vi Alvas match i Kokkola med resten av familjen + Valtteri och Hannes, packade och styrde kosan mot Vörå igen. 

DSC00198

Idag har varit en superlugn dag för min del då jag ju inte har nån skola och ändå bor här på internatet. Jag har läst biologi flera timmar, gjort en träning tillsammans med Antta, ätit och pluggat lite till. Nu ska jag och Valtteri kolla ett avsnitt av Breaking Bad, och sen är det sovdags. I morgon börjar dagen med morgonträning på skidor klockan åtta. Ha det bra!

Bloggen10

söndag 5 februari 2017 - 14:30

Inte min dag

Idag var det parsprint på programmet här i Keuruu. Jag skidade med Fanny, bästa team mate <3

DSC00128

Klockan 07.05 när jag vaknade böt jag om och gjorde en morgonlänk med pappa. Sen åt vi frukost och begav oss av till spåret efter det. 

Vid tävlingsplatsen testade jag skidor och sånt direkt vi kom fram, och hade därför gott om tid till att göra en bra uppvärmning. Hann göra alla öppnande drag och spurter, och var för en gångs skull helt varm när vi gick till starten. Var dessutom passligt nervös, och hade en bra tävlingsfeelis.

Jag åkte första sträckan, och vi hade nummer 16 och därmed också startplats 16. Det var i fjärde ledet längst till vänster. Då startskottet (*pipet, för det var inget skott egentligen) ljöd stakade vi iväg. Redan då märkte jag att åkaren framför inte riktigt hann med i stakningen, och det blev en liten lucka framför henne, som en efter en trängde sig in i. Detta ledde till att jag lite tappade kontakten till täten, och kunde inte ta mig någonvart då spåren var så smala. Efter att ha trängts och slutligen tagit mig uppför första uppförsbacken blev jag inträngd i kurvan och var såååååå nära på att falla, men klarade mig. Blev dock tvungen att åka mellan spåren, vilket gjorde att många gled förbi... Vid det laget var jag redan rätt arg och frustrerad om man säger så. 

Andra uppförsbacken kunde jag skida nästan helt ordentligt då det fanns lite mer utrymme, men var då också bakom och kunde inte ta mig förbi. Efter den backen kom direkt en nerförsbacke som slutade i en rätt brant kurva ut till stadion. Innan kurvan vinglade jag till lite, men klarade mig och hann precis tänka att "nu är det lungt, klarade ju mig" innan jag föll omkull. Ena skidan åkte in i ett spår i lössnön precis efter kurvan, vilket fick mig att tappa balansen. Åh, så arg jag blev. Stakade till växling, och såg helt säkert ut som ett åskmoln. 

Grät av ilska (för jag gråter ju när jag blir arg) när jag joggade bort de värsta mjölksyrorna under tiden som Fanny skidade sin sträcka. Hon åkte riktigt bra! När jag skulle iväg på mitt andra varv var jag full av revanschkänsla och var fast besluten om att åka fort. Fick ju göra mitt eget lopp denna gång, och tyckte jag gjorde det bra. Skidningen kändes bra, och allt funkade till skillnad från varvet innan. Tog in på åkarna framför mig hela tiden, och det är ju alltid peppande. 

Skitjobbigt när sånt som detta händer, trots att vi nog ändå inte hade tagit oss vidare till final. Det hade ju dock varit sååå kul att få visa vad man går för och mäta sig mot de bästa damerna, liksom. Det är nog mest det som stör mig. Jag fick ju inte visa vad jag går för, fick inte testa mig själv ordentligt. Kul tävling var det ändå, trots att mitt första varv gick rakt åt pipsvängen. 

Vi fick med oss en hel del erfarenhet från denna tävlingshelg med seniorerna i alla fall. Hade inte flyt nån av dagarna, men antar att det är så ibland. 

Just nu sitter jag i bilen med pappa påväg hem, och vi söker för tillfället efter nåt ställe att äta på. Är verkligen hungriga som vargar. När jag kommer hem till Kronoby ska jag läsa lite inför psykologiprovet jag skriver i morgon, och sen bär det av mot Vörå. Tror det blir ett litet stopp i Oravais också, ska hälsa på hos Saaris. 

Det var min dag det. Hoppas nästa tävlingshelg lyckas bättre. 

Bloggen4

lördag 4 februari 2017 - 16:15

TRÖGT, TUNGT OCH TUFFT

Idag gick det tungt i tävlingsspåret för min del. Tio kilometer är fortfarande för långt för att jag ska åka bra, så är det bara. Nu gick det ju inte superdåligt eller så, bara trögt och tungt. Jag var rätt trött och banan var inte en favorit, om man säger så. Det var heller inte föret.

Jag orkade i princip ett och ett halvt varv, sen var krafterna slut. Det fanns knappt nån skidbar backe då alla spår var söndertrampade och nerförsbackarna var kurviga och svåra. Föret var trögt det också. Det blev mest saxning, vilket absolut inte är en av mina styrkor.

Allt det bidrog till att min kropp inte orkade idag. Jag tog ju mig i mål, men inte mycket mer än så, haha. Kollade precis pulsen på Polar Flow, och kan igen en gång konstatera att det gick tungt idag. Pulsen sjönk knappt nerför då man var tvungen att koncentera sig på kurvor och att hållas på fötterna. 

En positiv sak med dagen (för man ska alltid försöka hitta bra saker med allt) var att det var supermycket publik!! Sååå kul! Folk hejade och peppade och stod runt hela banan, verkligen roligt! 

Nu har jag joggat ner för att få bort mjölksyran ur kroppen, ätit lunch och sitter för tillfället i hotellrummet och bloggar medan jag lyssnar på podcasts. Snart ska jag tillbaka till spåret för att åka runt sprintbanan inför morgondagen. Parsprint ska bli såååååå kul!! 

DSC00112Bloggen3

 

söndag 29 januari 2017 - 21:44

ett fullspäckat veckoslut

Nu tänkte jag berätta lite om mitt veckoslut. Det har varit fullproppat med program, allt från tävlingar till kalas. 

DSC00061

 

Igår hade jag sovmorgon, i alla fall nästan. Jag hade start först halv två, så sov rätt länge innan jag styrde kosan mot Larsmo för att delta i DM där. Jag skidade i damklassen och sträckan vi tävlade var 6 kilometer klassiskt. Banan var rätt platt, det fanns i princip en enda backe, som vi då åkte två gånger eftersom vi tävlade 2x3 kilometer. Jag hade egentligen ställt in mig på att parstaka helt utan fäste med skateskidor, men det blev ändrade planer. 

Jag körde med taktiken "allt vad det går" från början. Körde med andra ord full fräs från början till slut. Jag hade dock urusel uppvärmning, så musklerna fick sig en liten chock hehe. Det gick bra ändå, och jag orkade hur bra som helst! Fick upp pulsen och tekniken funkade fint. Det var roligt att skida igår, helt enkelt! Jag tog dessutom hem segern i damklassen, så dagen var verkligen perfekt. Till och med solen kikade fram! 

IMG 5148Foto: Rune Härtull

Efter tävlingen fick vi besök av Valtteris familj, så vi umgicks med dem några timmar hemma hos oss. Såå trevligt! Sen stannade Valtteri kvar hos oss, och resten av kvällen gick åt till att äta, klippa Anttas hår och sen kollade vi Gladiatorerna medan vi åt hemlagade hamburgare. Supergott! Efter det somnade jag. Var helt slut. 

DSC00021

 

Idag fick vi också sova ganska länge, och åkte mot tävlingsplatsen kring halv elva för att hinna se då Alva skidade. Hennes lag vann, jeee! Både mamma och pappa tävlade också idag, så dem har vi också hejat på. 

Jag skidade tillsammans med Fanny och Ronja, och åkte sista sträckan (5km skate) i vårt lag. Brukar typ alltid starta, så det var skoj att testa något nytt nu! Då jag åkte ut låg jag fyra, en bit efter tvåan och trean som skidade tillsammans. Kämpade på ensam rätt bra, men sen började smalbenen krampa redan efter tre kilometer. Blev då tvungen att parstaka på flera ställen (ni som varit med om detta förstår precis). Man kan liksom inte göra något åt det, och det bara går inte att skida normalt. Aj, så ont det gör. Usch. Jaja, gjorde ändå ett helt okej lopp enligt mig själv. Jag är nöjd med detta tävlingsveckoslut!

32469068171 4709cf688c hDSC00057

Direkt efter min tävling hoppade jag i bilen för att skjutsa Alva till Kokkola där hon skulle spela en match. Först tävlade hon och sen iväg på match. Duktiga Alvis. 
När vi kom hem hade vi släktkalas då jag ju har fyllt år (ifall nån hade missat), och sen efter det packade vi ihop våra grejer och begav oss av mot Vörå. Kvar idag på min to-do-lista har jag en hel hög läxor och inlämningar plus lite biologiplugg. Blir en sen kväll, känner jag på mig. Aja, jag har godis i alla fall. Räddningen. 

DSC00034

Hoppas ni också har haft ett trevligt veckoslut!

Bloggen21

måndag 23 januari 2017 - 11:56

FM i Äänekoski

Tänkte berätta lite mer utförligt om sprinten i lördags och också lite om gårdagens 10 kilometer skate, då inlägget i lördags var så kort och flummigt, hehe. Dansade omkring på rosa moln just då. Nåja, det gör jag väl fortfarande om jag ska vara ärlig. 

Jaja, sprinten då. Dagen var rätt stressig överlag. Då vi kom till tävlingsplatsen blev det direkt skidtest och rätt snabbt därpå uppvärmning inför kvalet. Jag var knappt nervös alls, vet inte om jag riktigt fattat att det faktiskt var FM. Hade heller inga förväntningar då tävlingarna hittills denna säsong ju inte gått alltför bra. 

Kvalet gick bra, det var dock tungt som alltid. Jag hade andra bästa tid, fyra sekunder efter ettan. 
En timme efter det var det dags för kvartsfinalerna. Jag var i fjärde heatet. Det loppet försökte jag ta ganska lugnt och inte trötta ut mig helt, om det bara var möjligt. Det funkade bra, och jag kunde faktiskt lätt skida i mål som etta. 

Semifinalen rätt strax efter kvarten gick också bra. Jag och Repe skidade tillsammans i princip hela loppet som etta och tvåa, och fick upp en lucka till de andra så vi utan att stressa kunde staka i mål. 

Finalen följde nästan direkt efter semin. Jag hann bara klä på mig och jogga lite, sen var det dags igen. Vid det här laget var jag nog nervös, det kanske ni redan listat ut. Min taktik var enkel: jag skulle haka på den eller de som drog iväg, och hållas kvar hela loppet. Det lyckades. Inför första uppförsbacken låg jag stabilt trea, sen i sista uppförsbacken fick jag krafter från ingenstans och ökade farten. Efter den backen var vi två kvar. Jag låg tvåa, och det gjorde jag ännu i sista kurvan innan målrakan. På målrakan valde jag yttre spåret och därpå följde en olidligt spännande spurtstrid. Jag stakade för allt vad jag var värd och tog in lite hela tiden. Sen sträckte jag ut benet, en snygg målspagat, och föll ihop direkt efter att jag korsat mållinjen. Där låg jag ett bra tag och försökte få luft. Kände mig ungefär som en fisk på torra land. Jag visste inte om jag blivit tvåa eller om jag vunnit. Tills pappa ropade: "EMMI DU VANN! JAG TROR DU VANN! MED SÅHÄR MYCKET" och visade med fingrarna. 5 CENTIMETER. 6 HUNDRADELAR. JAG VANN MED 6 HUNDRADELAR. JAG FICK FM-GULD!!!!!!!! 

DSC 5

Efter det sa de i högtalarna att vinnaren av finska mästerskapen är... EMELIE SVENLIN!! Efter det följde kramkalas och en massa fotografering hit och dit. Sen var det blomsterceremoni, intervjuer och lite mer fotografering. En helt underbar dag. Alltså, bästa. SÅ PERFEKT.

Igår var jag trött. I kroppen och i knoppen. Rätt utmattad på morgonen, tror det berodde både på fyra lopp och på nervositeten och allt annat omtumlande med gårdagen. Aja, vi åkte till spåret, testade skidor, hittade det perfekta paret och värmde upp. Jag hade noll förväntningar och hade stora problem med att tagga och få tävlingsfeelis. Jag var slö och inte alls på tävlingshumör. Tänkte att det får gå som det går. Inte mycket mer med det. 

Jag startade rätt lugnt och skidade första varvet mellanhårt. Orkade hur bra som helst och ökade lite på andra varvet. Kände mig rätt starkt och så, fick höra positiva mellantider och tyckte det var allmänt roligt att tävla. När jag kom i mål var jag dock inte tillräckligt trött, känner jag nu i efterhand. Hade alltför mycket krafter kvar och det är ju lite synd. Nåväl, slutade på en sjunde plats efter att ha åkt mitt livs bästa 10 kilometers lopp. Hade en bra känsla hela loppet och resultatet var ju också hur bra som helst! Är verkligen supernöjd!

Detta veckoslut var verkligen en stor vändning för mig. Efter att ha varit på botten rätt länge efter sjukperioden är jag nu tillbaka. Fatta hur kul? HELT OTROLIGT HÄRLIGT. I'm back in business, back on top och det känns perfekt! Watch out, för här kommer jag!

Bloggen14

 

lördag 21 januari 2017 - 22:38

FM-GULD !!!

Där satt den!! ÄNTLIGEN!! Guldmedaljen i FM. Det känns så SJUKT BRA. BÄSTA PÅ LÄNGE. Efter allt skit hittills denna säsong så är detta helt underbart. Jag sken ikapp med solen idag. Efter att ha vunnit spurtstriden i finalen med sex hundradelar. Efter att ha skidat och kämpat fyra lopp. JAG VANN. JEEEEEEEEEEE. 

DSC 5155Nu ska jag sova, är totalt slut i både huvudet och kroppen. Detta har varit en underbar men slitsam och lång dag. Jag berättar mer om sprinten i morgon! 

Har dessutom försökt filma lite snuttar hela veckoslutet, för att sen klippa ihop dem till en vlogg, så ni får hänga med på tävling. Tror det blir hur bra som helst!

God natt! Jag somnar med ett stort leende på läpparna ikväll! <3