Visa inlägg taggade med 'oneway'

måndag 12 juni 2017 - 15:10

KRAFTERNA SINAR

Idag var det en ytterst trött Emelie som kämpade sig uppför backarna uppe på fjället på morgonträningen. Lägret börjar kännas, om man säger så. Kroppen känns utmattad, så eftermiddagsträningen blir ett mindre slitsamt pass på rullskidor för min del. 

IMG 6958Morgonens träning var lite dimmig också. Man såg typ ingenting. Alls. 

Igår på förmiddagen gjorde vi ett tufft men bra pass på skidor. Vi körde parstakningsintervaller på 6-7 minuter och också lite spurter. Det gick helt okej, tungt såklart, men jag kände mig ändå starkare än jag gjort under de andra tuffa träningarna vi har gjort dessa dagar. Eftermiddagspasset åkte jag med Julia, och tiden bara flög iväg. Så är det väl då man har bra sällskap och intressanta samtalsämnen, hihi. 

Nu har vi bara två hela dagar kvar här i Norge. Båda dagarna blir det grundträning för min del, mest på skidor uppe på fjället. Vi påbörjar hemresan tidigt på torsdag morgon, kör till Stockholm och tar sedan nattbåten över till Åbo. Hemma borde jag vara nångång på fredag eftermiddag. 

Nu ska jag snart börja byta om för att åka ut på pass nummer två för dagen. Ska bli riktigt skönt med en lugn, lätt länk på rullskidor. Så fin terräng, och med bra musik i öronen blir väl allt perfekt, inte sant?

Hoppas ni fått en fin start på veckan!

Bloggen10

lördag 10 juni 2017 - 16:18

HEJ FRÅN NORGE

Här i Norge har vi det bra! Vi bor i små mysiga stugor nere i dalen, och åker upp till Sognefjället några gånger varje dag, hihi. Härligt att skida och underbart att träna i denna terräng! <3 Man får verkligen en motivationsboost här, sååå kul att glida omkrig mellan (och uppe på) bergen! Otrolig terräng. Verkligen. 

Hittills har träningarna för min del gått rätt trögt och tungt. Vi tränar ju oftast på höghöjd (ca 14000m ö.h.) här, och efter alla sjukdagar och problem jag har haft nu under våren så är kroppen nog inte i bästa skick, om man säger så. De tuffare träningar vi har gjort har egentligen gått rakt åt skogen, ingenting funkar. Kroppen är trött redan nu, andningen fungerar inte som den ska och tekniken sitter inte heller. Det är sjukt jobbigt när det är så, och att se hur bra det går för alla andra när man själv kämpar för att ens orka uppför backarna är otroligt tungt. Det har nog blivit en del tårar och besvikelser, då jag så gärna vill att det ska kännas bra och flyta på, och det hela tiden är raka motsatsen. Jaja, kämpar på, what else to do liksom? Har i alla fall ett superbra gäng runt mig som stöttar och peppar, så det går fint ändå. Vi har riktigt kul tillsammans!

IMG 6761IMG 6935Så härliga tjejer ju!

Norge är ju så otroligt fint, hörni. Är typ kär i landet redan. Längtar såååå till hösten!! <3 Känner redan nu hur bra jag kommer stortrivas i Oslo med bästa Elin. 

IMG 6927

Idag har vi gjort en långlänk och vilat nu på eftermiddagen. Efter lunchen åkte vi in till Lom, en liten by några kilometer härifrån, för att köpa bullar på bageriet där. De var helt sjukt goda, alltså påriktigt bland det godaste jag ätit i bullväg. Sen passade vi på att gå in via en matbutik också för att köpa bananer, *ehmmmmmmm godis, och andra nödvändiga grejer. 

IMG 6939

För tillfället ligger jag i sängen och lyssnar på bra musik på samma gång som jag bloggar. Har precis kollat några avsnitt av Skam (hörni, dagens avsnitt var sååååååååå bra ju!!!!! In och kolla ifall ni inte ännu sett!!! Jag blev i alla fall på supergott humör, hihi), ätit godis och chillat i sängen. Nu ska jag fylla i träningsdagboken och sen fortsätta plöja igenom Skam-avsnitt. Försöker bli bättre på norska, och känner att Skam is the only right way för att lyckas med det. 

I morgon blir det FU-träning på skidor och sen nån lugnare träning. Jag hoppas på fint väder, det har regnat rätt mycket hittills under lägret, så skulle vara underbart med sol nån dag också! 

Bloggen

måndag 17 april 2017 - 14:11

HEMÅT IGEN

Efter fyra superhärliga dagar uppe i norr bär det nu av hem till lilla Kronoby. Jag längtar redan nu till nästa gång jag får skida omkring på dessa underbara spår!

DSC00348

Idag började vi dagen med en underbar skidtur. Solen sken och det blåste inte alls. Vi skidade till Kotamaja där vi åt munkar, och sen fortsatte vi vår färd upp till Kukastunturi.

DSC00343

Uppe på berget var det otroligt vackert! Så härlig dag ju!

DSC00346DSC00347DSC00354DSC00351Nerför gick det hårt också. Ahhhh, lajvet. Jag stortrivdes. Syns det?

DSC00355

Nu ska jag fixa undan det sista av samhällslärauppgifterna och sen läsa lite inför provet i morgon. Efter det ska jag redigera klart vloggen från de två första dagarna i Lappland. Ska försöka få den klar så jag kan ladda upp den ännu ikväll! Har ju rätt mycket tid här i bilen så bara batteriet i datorn håller så kommer jag vara produktiv. Hehe. 

Bloggen

söndag 16 april 2017 - 20:37

UNDERBARA LAPPLAND

Idag, här uppe i Lappland, startade vi (Antta, jag och mamma) dagen med att skida från vår stuga till tävlingsplatsen i Ylläs. Vår lilla resa bestod till största delen av gapflabb. Haha.
I Ylläs tävlade Alva, så henne hejade vi på när vi kommit fram. Hon klarade sig superbra och slutade på en sjätte plats i sin klass. 

DSC00327

Efter Alvas tävling åkte vi tillbaka till stugan för att byta om och sen åkte vi till backen för att åka snowboard några timmar. Vädret var perfekt, solen sken och backarna var i superskick. Jag och Antta åkte med Fanny och Benny, och vi hade hur kul som helst! Livet att svischa nerför backarna i tusen och bara njuta. Aaaah. Bland det bästa som finns ju! <3

FullSizeRender 28

Igår var jag på en skidtur på eftermiddagen med mina fina systrar. Sååå skönt att skida här i Lappland. Det går så lätt, liksom. Inte så konstigt med tanke på hur här ser ut. Underbart. 

DSC00328DSC00330

Nu ska vi snart klä på oss ytterkläderna och gå ut för att gå omkring lite på snöskor. Det ska bli kul! Sen väntar filmkväll här i vår stuga. 

I morgon bitti ska vi iväg på en skidtur innan vi packar ihop och hoppar i bilen för att påbörja resan hemåt igen. Har haft en superbra påsk, och än är den inte slut heller!

P.S. Min kamera har gått sönder och vill inte samarbeta mer. Har en Sony A5000, så ifall nån är duktig inom elektronik och söndriga kameraobjektiv tar jag mer än gärna emot hjälp! Behöver kameran all the time... Det borde vara nåt problem med objektivets och kamerabodyns kommunikation, om jag inte förstått helt fel. Jaja, hjälp mig!

Bloggen11

fredag 7 april 2017 - 22:21

YLITORNIO

Nu sitter jag i sängen och befinner mig för tillfället i Övertorneå, på svenska sidan om gränsen. Vi har cirka femton minuter med bil härifrån till tävlingsplatsen, riktigt fint ställt, alltså.

Idag hade jag bestämt mig för att ha sovmorgon, men vaknade ändå redan åtta (???). Vet inte när nåt sånt hände mig senast? Har blivit van med tidiga morgnar efter att ha vaknat klockan sex för att hinna till dagiset, haha. Jaja, hann i alla fall kolla många serieavsnitt innan jag blev tvungen att börja packa.

Vi startade mot Ylitornio kring halv två, och var framme halv åtta. Väl framme åkte jag ett varv på morgondagens tävlingsbana, som verkade riktigt rolig! Ska bli kul med stafett i morgon! Jag kör första sträckan, Fanny andra och Ronja sista. Håll tummarna och håll ögonen på oss i tv-rutan! ;) På Yle 2 kan ni följa med!

DSC00299DSC00303

Igår började jag dagen tidigt med att köra iväg till Kokkola för att vikariera på dagis igen. Efter en rätt lång dag vilade jag hemma på soffan en stund, innan jag kom mig iväg på en löplänk. Det gick tungt och trögt, for your information. 

Nu har jag och pappa precis ätit kvällsmål, samtidigt som vi sett på nyheterna. Usch, det som hände i Stockholm idag känns ju jätteobehagligt. Hemskt att sånt händer så nära oss, liksom. Ta hand om varandra, hörni!

Bloggen

 

 

söndag 19 mars 2017 - 18:01

sista junior-FM för denna säsong

Nu är två lopp åkta i Rovaniemi, och jag kan konstatera att det har gått bra. En tionde och en åttonde plats fick jag med mig hem. 

Gårdagens tävling (5km klassiskt) gick inte alls som jag hade velat, skidorna funkade inte och känslan var inte heller på topp. Ingen bra dag, helt enkelt. Var långtifrån nöjd, eftersom jag vet att det kunnat gå så mycket bättre. Jaja, "bryt ihop och kom igen", den principen körde jag efter det nederlaget. 

Idag, däremot, gick det bättre. Solen sken och som den vädermänniska jag är så var humöret också på topp redan från morgonen. Idag var det dags för 20 km skate och masstart. Jag hade, innan detta, skidat 15 som längst på tävling, så lite spännande var det nog! Jag hade ganska låga förväntningar innan, då långa lopp och skate inte riktigt lyckats nångång för mig. Banorna var tuffa och motståndet likaså. Hade liksom som mål att ta mig i mål, om man säger så. Skida så hårt jag orkar och göra ett godkänt lopp. 

FullSizeRender 24

Första 5 kilometrarna hölls jag i en klunga med 10 andra åkare. Det gick bra och jag märkte att skidorna idag var superbra. Det är en skön känsla, ska jag säga er. Vid omkring sju kilometer skedde ett ryck, så alla ökade farten och jag kände att jag inte riktigt orkade hänga med. Det blev en lucka på några meter upp till de andra, och jag och en annan åkare kämpade på i vår fart.

Vid varvning (10 km) hade vi fortfarande samma avstånd upp till de andra, dvs. ungefär femton sekunder. Sen plötsligt var jag ensam. Ingen bakom och de långa sekunderna upp till klungan framför. Jag skidade på, höll ungefär samma avstånd hela tiden. Tog varken in eller tappade. Vid femton var jag rätt trött. Då var det "bara" den tunga delen av banan kvar. Drack lite då jag åkte förbi pappa och Fanny, fick höra att jag håller samma avstånd och att jag ska korta av tagen uppför. Försökte. Då jag åkte förbi Rolle ropade han att två av åkarna i klungan framför hade släppt. Det kändes lite peppande, kanske jag skulle hinna ikapp de två? Jag såg dem båda i varje backe, men kroppen var inte så pigg på att öka. Skidade vidare mekaniskt, tänkte knappt nånting alls. Hade väldigt svårt att hållas på benen i de svåra kurvorna nerför då det var isigt och benen var stumma. Att få åka ner till stadion och veta att jag klarade det, DET var en skön känsla. Helt underbar. I made it!!! 20 km!! Tog mig i mål som åttonde tjej. 

IMG 5626

 

Jag är supernöjd! Jag som trodde jag inte kunde skida långt. Eller ens skate. Nu kan jag sluta tänka i sådana banor i alla fall, för jag kan visst! Mer än jag tror. 

IMG 5627Hihi, jag och min fina vän åt våfflor efteråt. Ni kan inte förstå hur goda de var. Perfection. Vi var dock inte alltför beredda då pappa fotade bilden, men vad gör nu det? 

Nu är vi påväg hem. Jag har precis sovit en timme då jag känner mig helt dödstrött. När jag kommer hem ska jag bara packa om och sen bär det av till kära Vörå. Inkommande vecka väntar endast en skrivning, nämligen matte. 

Ha en bra kväll!

Bloggen

 

söndag 12 mars 2017 - 16:39

TVÅ FINA LOPP

Nu är denna tävlingshelg förbi, och jag har med mig två bra lopp från dessa dagar i Vierumäki. 

Igår skidade jag stafett med mina team mates Fanny och Ronja. Fanny startade, Ronja skidade andra sträckan och jag sista. Vi skidade 3 kilometer på var, Fanny åkte klassiskt och jag och Ronja skate.

Då jag fick åka ut låg vi på en sjätte plats, rätt långt från medaljtäten. Jag plockade en placering, och tog oss i mål som femte lag. Riktigt bra, tycker jag. För mig personligen gick det helt okej, liksom. Tekniken och skidorna funkade, så också kroppen och andningen. Ett bra skatelopp. När jag skidat ikapp hon som låg femma såg jag ingen, varken framför mig eller bakom. Försökte pressa allt vad det gick, men det blir lite för avslappnat då man vet att man inte kan komma ikapp de framför och att ingen kan komma förbi bakifrån. Första kilometer gick hårt i alla fall, sen fick jag ta det ganska lugnt i mål. Kul att tävla var det i alla fall! Femmantjejerna tog guld i vår klass, helt grymma ju!! Go FSS!

Idag började jag dagen med morgonlänk och frukost klockan åtta. Efter det traskade jag till spåret för att testa skidor och värma upp inför dagens race, 10 kilometer klassisk stil. Vi hade samstart, och det var riktigt kul. Jag startade på andra raden och fick en bra start utan krångel.

FullSizeRender 14

Första varvet (vi åkte tre varv) var alla samlade i en klunga och jag låg mellan etta och femma hela tiden. Banan var ganska platt så det blev rätt mycket parstakning, men det gör inte mig nånting, jag gillar ju sånt. Det fanns dock två backar, en skidbar backe och en saxbacke. Redan på första varvet i saxbacken tappade jag några meter, är verkligen urdålig på saxning, och det kom fram ordentligt då haha. Stakade i alla fall i kapp det mesta av det jag tappade där. I slutet av första varvet fick fyra åkare en lucka till oss andra, och jag och fyra åkare till hade en lucka ner till resten av åkarna. 

Andra varvet gick tungt för min del. Kämpade hårt med att hänga med klungan jag befann mig i, och hade helt allvarligt problem med orken just då. En svacka, helt enkelt. Kämpade i alla fall på där, och sen på sista varvet fick jag plötsligt nya krafter. Adrenalinet kickade in precis då jag behövde det, om man säger så. Vår klunga tog in på täten hela sista varvet, och vi såg dem nästan hela tiden. Folk ropade positiva mellantider och hejade. I saxbacken tappade jag några meter till de andra, men de metrarna stakade jag ikapp sista biten och spurtade sedan i mål på en fin sjätte plats.

Detta var helt överlägset bästa tian jag någonsin har skidat, och det känns så kul att tio kilometer också kan gå bra! Idag var det roligt att tävla. Idag var en bra dag. 

DSC00235

Nu är vi påväg hem och har tre timmar kvar av bilresan. Jag är otroligt trött och skulle helst av allt bara vilja sova, men borde repetera lite inför modersmål essäprovet som är i morgon. Härligt med studentskrivningar, hörni. Två veckor framåt från och med i morgon. Underbart. Observera sarkasmen i min röst. Oj, skrift*.

DSC00241

Bloggen

lördag 11 mars 2017 - 18:45

MIN KÄRLEK TILL SKIDÅKNINGEN

My safe place. Platsen där jag verkligen känner att jag hör hemma. Det är skidspåret. Där får jag vara mig själv till hundra procent. Där trivs jag allra bäst. Idag kände jag verkligen det. Känslan av frihet. Känslan av att livet är på topp. Känslan av lycka, helt enkelt. Ren och skär lycka. 

Jag och pappa skulle skida runt banan inför morgondagen. Jag skulle åka två varv, bara för att kolla hur den gick, liksom. Kolla kurvor och sånt, som man alltid gör dagen innan tävling. När jag hade skidat mina två varv sa jag hejdå till pappa, som skulle fortsätta skida. Jag skidade till stället där vi hade stigit på spåret, men då jag skulle ta av mig skidorna kände jag bara att NEJ, jag VILL verkligen skida vidare. Den känslan har jag verkligen inte haft på flera år, och nu var den här igen. Jag kände i hela kroppen att det är det här jag älskar att göra. Så skönt att känna så. Då vet jag ju under de tuffare perioderna att länkar och stunder som denna väntar, precis runt hörnet, liksom. 

IMG 1200

Jag satte på hörlurarna och lät musiken spela på full volym. Solen sken, spåret var perfekt, musiken var underbar och det gick så lätt. Lyssnade på låtar man blir lycklig av. Something just like this, Last Dance och It Ain't MeLivet på topp. Jag log genom hela resten av länken. Skidade några kilometer till, med smilet upp till öronen. Sken ikapp med solen. Njöt verkligen till hundra procent. Kände att detta är min favoritplats. Det är här jag vill vara. Jag lever för skidlänkar som denna.

I skrivande stund rinner tårarna nerför mina kinder, för denna känsla är verkligen helt underbart härlig. Jag älskar denna idrott. Skidåkning, det är min grej det. Jag har liksom hittat min plats på något sätt, känner jag. Att jag inte ville annat än skida vidare, bara åka, det känns helt otroligt. Skulle ha kunnat skida hur länge som helst känns det som. 

Att älska något så mycket, en idrott, det känns konstigt och härligt på samma gång. För idrotten har fått mig att fälla så många tårar, jag har blivit besviken, arg och förkrossad. Ändå vinner de gånger den fått mig att gråta av glädje, känna känslan av frihet och bara susa fram i spåret och njuta av livet. Jag hör hemma i skidspåret, så är det bara. Inget övervinner känslan jag hade idag på den där skidlänken i solen. INGET. 

Stunder som denna ska man ta vara på. Man ska skida då det är roligt. Man ska göra det man tycker om. Det man mår bra av. Det är skidåkning för mig. Skidåkning är också en stor del av mitt liv, och hittills har jag lärt mig så mycket av idrotten. Har fortfarande hur mycket som helst framför mig, och speciellt idag känner jag mej redo för precis vad som helst. Just bring it on. Jag är redo.

lördag 4 februari 2017 - 16:15

TRÖGT, TUNGT OCH TUFFT

Idag gick det tungt i tävlingsspåret för min del. Tio kilometer är fortfarande för långt för att jag ska åka bra, så är det bara. Nu gick det ju inte superdåligt eller så, bara trögt och tungt. Jag var rätt trött och banan var inte en favorit, om man säger så. Det var heller inte föret.

Jag orkade i princip ett och ett halvt varv, sen var krafterna slut. Det fanns knappt nån skidbar backe då alla spår var söndertrampade och nerförsbackarna var kurviga och svåra. Föret var trögt det också. Det blev mest saxning, vilket absolut inte är en av mina styrkor.

Allt det bidrog till att min kropp inte orkade idag. Jag tog ju mig i mål, men inte mycket mer än så, haha. Kollade precis pulsen på Polar Flow, och kan igen en gång konstatera att det gick tungt idag. Pulsen sjönk knappt nerför då man var tvungen att koncentera sig på kurvor och att hållas på fötterna. 

En positiv sak med dagen (för man ska alltid försöka hitta bra saker med allt) var att det var supermycket publik!! Sååå kul! Folk hejade och peppade och stod runt hela banan, verkligen roligt! 

Nu har jag joggat ner för att få bort mjölksyran ur kroppen, ätit lunch och sitter för tillfället i hotellrummet och bloggar medan jag lyssnar på podcasts. Snart ska jag tillbaka till spåret för att åka runt sprintbanan inför morgondagen. Parsprint ska bli såååååå kul!! 

DSC00112Bloggen3

 

måndag 23 januari 2017 - 11:56

FM i Äänekoski

Tänkte berätta lite mer utförligt om sprinten i lördags och också lite om gårdagens 10 kilometer skate, då inlägget i lördags var så kort och flummigt, hehe. Dansade omkring på rosa moln just då. Nåja, det gör jag väl fortfarande om jag ska vara ärlig. 

Jaja, sprinten då. Dagen var rätt stressig överlag. Då vi kom till tävlingsplatsen blev det direkt skidtest och rätt snabbt därpå uppvärmning inför kvalet. Jag var knappt nervös alls, vet inte om jag riktigt fattat att det faktiskt var FM. Hade heller inga förväntningar då tävlingarna hittills denna säsong ju inte gått alltför bra. 

Kvalet gick bra, det var dock tungt som alltid. Jag hade andra bästa tid, fyra sekunder efter ettan. 
En timme efter det var det dags för kvartsfinalerna. Jag var i fjärde heatet. Det loppet försökte jag ta ganska lugnt och inte trötta ut mig helt, om det bara var möjligt. Det funkade bra, och jag kunde faktiskt lätt skida i mål som etta. 

Semifinalen rätt strax efter kvarten gick också bra. Jag och Repe skidade tillsammans i princip hela loppet som etta och tvåa, och fick upp en lucka till de andra så vi utan att stressa kunde staka i mål. 

Finalen följde nästan direkt efter semin. Jag hann bara klä på mig och jogga lite, sen var det dags igen. Vid det här laget var jag nog nervös, det kanske ni redan listat ut. Min taktik var enkel: jag skulle haka på den eller de som drog iväg, och hållas kvar hela loppet. Det lyckades. Inför första uppförsbacken låg jag stabilt trea, sen i sista uppförsbacken fick jag krafter från ingenstans och ökade farten. Efter den backen var vi två kvar. Jag låg tvåa, och det gjorde jag ännu i sista kurvan innan målrakan. På målrakan valde jag yttre spåret och därpå följde en olidligt spännande spurtstrid. Jag stakade för allt vad jag var värd och tog in lite hela tiden. Sen sträckte jag ut benet, en snygg målspagat, och föll ihop direkt efter att jag korsat mållinjen. Där låg jag ett bra tag och försökte få luft. Kände mig ungefär som en fisk på torra land. Jag visste inte om jag blivit tvåa eller om jag vunnit. Tills pappa ropade: "EMMI DU VANN! JAG TROR DU VANN! MED SÅHÄR MYCKET" och visade med fingrarna. 5 CENTIMETER. 6 HUNDRADELAR. JAG VANN MED 6 HUNDRADELAR. JAG FICK FM-GULD!!!!!!!! 

DSC 5

Efter det sa de i högtalarna att vinnaren av finska mästerskapen är... EMELIE SVENLIN!! Efter det följde kramkalas och en massa fotografering hit och dit. Sen var det blomsterceremoni, intervjuer och lite mer fotografering. En helt underbar dag. Alltså, bästa. SÅ PERFEKT.

Igår var jag trött. I kroppen och i knoppen. Rätt utmattad på morgonen, tror det berodde både på fyra lopp och på nervositeten och allt annat omtumlande med gårdagen. Aja, vi åkte till spåret, testade skidor, hittade det perfekta paret och värmde upp. Jag hade noll förväntningar och hade stora problem med att tagga och få tävlingsfeelis. Jag var slö och inte alls på tävlingshumör. Tänkte att det får gå som det går. Inte mycket mer med det. 

Jag startade rätt lugnt och skidade första varvet mellanhårt. Orkade hur bra som helst och ökade lite på andra varvet. Kände mig rätt starkt och så, fick höra positiva mellantider och tyckte det var allmänt roligt att tävla. När jag kom i mål var jag dock inte tillräckligt trött, känner jag nu i efterhand. Hade alltför mycket krafter kvar och det är ju lite synd. Nåväl, slutade på en sjunde plats efter att ha åkt mitt livs bästa 10 kilometers lopp. Hade en bra känsla hela loppet och resultatet var ju också hur bra som helst! Är verkligen supernöjd!

Detta veckoslut var verkligen en stor vändning för mig. Efter att ha varit på botten rätt länge efter sjukperioden är jag nu tillbaka. Fatta hur kul? HELT OTROLIGT HÄRLIGT. I'm back in business, back on top och det känns perfekt! Watch out, för här kommer jag!

Bloggen14