Visa inlägg taggade med 'tävling'

söndag 19 mars 2017 - 18:01

sista junior-FM för denna säsong

Nu är två lopp åkta i Rovaniemi, och jag kan konstatera att det har gått bra. En tionde och en åttonde plats fick jag med mig hem. 

Gårdagens tävling (5km klassiskt) gick inte alls som jag hade velat, skidorna funkade inte och känslan var inte heller på topp. Ingen bra dag, helt enkelt. Var långtifrån nöjd, eftersom jag vet att det kunnat gå så mycket bättre. Jaja, "bryt ihop och kom igen", den principen körde jag efter det nederlaget. 

Idag, däremot, gick det bättre. Solen sken och som den vädermänniska jag är så var humöret också på topp redan från morgonen. Idag var det dags för 20 km skate och masstart. Jag hade, innan detta, skidat 15 som längst på tävling, så lite spännande var det nog! Jag hade ganska låga förväntningar innan, då långa lopp och skate inte riktigt lyckats nångång för mig. Banorna var tuffa och motståndet likaså. Hade liksom som mål att ta mig i mål, om man säger så. Skida så hårt jag orkar och göra ett godkänt lopp. 

FullSizeRender 24

Första 5 kilometrarna hölls jag i en klunga med 10 andra åkare. Det gick bra och jag märkte att skidorna idag var superbra. Det är en skön känsla, ska jag säga er. Vid omkring sju kilometer skedde ett ryck, så alla ökade farten och jag kände att jag inte riktigt orkade hänga med. Det blev en lucka på några meter upp till de andra, och jag och en annan åkare kämpade på i vår fart.

Vid varvning (10 km) hade vi fortfarande samma avstånd upp till de andra, dvs. ungefär femton sekunder. Sen plötsligt var jag ensam. Ingen bakom och de långa sekunderna upp till klungan framför. Jag skidade på, höll ungefär samma avstånd hela tiden. Tog varken in eller tappade. Vid femton var jag rätt trött. Då var det "bara" den tunga delen av banan kvar. Drack lite då jag åkte förbi pappa och Fanny, fick höra att jag håller samma avstånd och att jag ska korta av tagen uppför. Försökte. Då jag åkte förbi Rolle ropade han att två av åkarna i klungan framför hade släppt. Det kändes lite peppande, kanske jag skulle hinna ikapp de två? Jag såg dem båda i varje backe, men kroppen var inte så pigg på att öka. Skidade vidare mekaniskt, tänkte knappt nånting alls. Hade väldigt svårt att hållas på benen i de svåra kurvorna nerför då det var isigt och benen var stumma. Att få åka ner till stadion och veta att jag klarade det, DET var en skön känsla. Helt underbar. I made it!!! 20 km!! Tog mig i mål som åttonde tjej. 

IMG 5626

 

Jag är supernöjd! Jag som trodde jag inte kunde skida långt. Eller ens skate. Nu kan jag sluta tänka i sådana banor i alla fall, för jag kan visst! Mer än jag tror. 

IMG 5627Hihi, jag och min fina vän åt våfflor efteråt. Ni kan inte förstå hur goda de var. Perfection. Vi var dock inte alltför beredda då pappa fotade bilden, men vad gör nu det? 

Nu är vi påväg hem. Jag har precis sovit en timme då jag känner mig helt dödstrött. När jag kommer hem ska jag bara packa om och sen bär det av till kära Vörå. Inkommande vecka väntar endast en skrivning, nämligen matte. 

Ha en bra kväll!

Bloggen

 

lördag 11 mars 2017 - 18:45

MIN KÄRLEK TILL SKIDÅKNINGEN

My safe place. Platsen där jag verkligen känner att jag hör hemma. Det är skidspåret. Där får jag vara mig själv till hundra procent. Där trivs jag allra bäst. Idag kände jag verkligen det. Känslan av frihet. Känslan av att livet är på topp. Känslan av lycka, helt enkelt. Ren och skär lycka. 

Jag och pappa skulle skida runt banan inför morgondagen. Jag skulle åka två varv, bara för att kolla hur den gick, liksom. Kolla kurvor och sånt, som man alltid gör dagen innan tävling. När jag hade skidat mina två varv sa jag hejdå till pappa, som skulle fortsätta skida. Jag skidade till stället där vi hade stigit på spåret, men då jag skulle ta av mig skidorna kände jag bara att NEJ, jag VILL verkligen skida vidare. Den känslan har jag verkligen inte haft på flera år, och nu var den här igen. Jag kände i hela kroppen att det är det här jag älskar att göra. Så skönt att känna så. Då vet jag ju under de tuffare perioderna att länkar och stunder som denna väntar, precis runt hörnet, liksom. 

IMG 1200

Jag satte på hörlurarna och lät musiken spela på full volym. Solen sken, spåret var perfekt, musiken var underbar och det gick så lätt. Lyssnade på låtar man blir lycklig av. Something just like this, Last Dance och It Ain't MeLivet på topp. Jag log genom hela resten av länken. Skidade några kilometer till, med smilet upp till öronen. Sken ikapp med solen. Njöt verkligen till hundra procent. Kände att detta är min favoritplats. Det är här jag vill vara. Jag lever för skidlänkar som denna.

I skrivande stund rinner tårarna nerför mina kinder, för denna känsla är verkligen helt underbart härlig. Jag älskar denna idrott. Skidåkning, det är min grej det. Jag har liksom hittat min plats på något sätt, känner jag. Att jag inte ville annat än skida vidare, bara åka, det känns helt otroligt. Skulle ha kunnat skida hur länge som helst känns det som. 

Att älska något så mycket, en idrott, det känns konstigt och härligt på samma gång. För idrotten har fått mig att fälla så många tårar, jag har blivit besviken, arg och förkrossad. Ändå vinner de gånger den fått mig att gråta av glädje, känna känslan av frihet och bara susa fram i spåret och njuta av livet. Jag hör hemma i skidspåret, så är det bara. Inget övervinner känslan jag hade idag på den där skidlänken i solen. INGET. 

Stunder som denna ska man ta vara på. Man ska skida då det är roligt. Man ska göra det man tycker om. Det man mår bra av. Det är skidåkning för mig. Skidåkning är också en stor del av mitt liv, och hittills har jag lärt mig så mycket av idrotten. Har fortfarande hur mycket som helst framför mig, och speciellt idag känner jag mej redo för precis vad som helst. Just bring it on. Jag är redo.

lördag 4 februari 2017 - 16:15

TRÖGT, TUNGT OCH TUFFT

Idag gick det tungt i tävlingsspåret för min del. Tio kilometer är fortfarande för långt för att jag ska åka bra, så är det bara. Nu gick det ju inte superdåligt eller så, bara trögt och tungt. Jag var rätt trött och banan var inte en favorit, om man säger så. Det var heller inte föret.

Jag orkade i princip ett och ett halvt varv, sen var krafterna slut. Det fanns knappt nån skidbar backe då alla spår var söndertrampade och nerförsbackarna var kurviga och svåra. Föret var trögt det också. Det blev mest saxning, vilket absolut inte är en av mina styrkor.

Allt det bidrog till att min kropp inte orkade idag. Jag tog ju mig i mål, men inte mycket mer än så, haha. Kollade precis pulsen på Polar Flow, och kan igen en gång konstatera att det gick tungt idag. Pulsen sjönk knappt nerför då man var tvungen att koncentera sig på kurvor och att hållas på fötterna. 

En positiv sak med dagen (för man ska alltid försöka hitta bra saker med allt) var att det var supermycket publik!! Sååå kul! Folk hejade och peppade och stod runt hela banan, verkligen roligt! 

Nu har jag joggat ner för att få bort mjölksyran ur kroppen, ätit lunch och sitter för tillfället i hotellrummet och bloggar medan jag lyssnar på podcasts. Snart ska jag tillbaka till spåret för att åka runt sprintbanan inför morgondagen. Parsprint ska bli såååååå kul!! 

DSC00112Bloggen3

 

söndag 15 januari 2017 - 17:45

helgens tävlingar

Nu sitter jag i bilen påväg hem till Vörå från Jämi och två tuffa tävlingsdagar. Vi har precis ätit, så nu är vi mätta och belåtna. 

IMG 4826

Bästa syster. 

Dagens tävling var stafett, 3x4 kilometer klassiskt. Kul! Starten var sen, först 13.25, så vi hade sovmorgon och steg upp lite innan halv tio för att göra en uppiggande morgonlänk. Sen åkte vi till tävlingsplatsen lite före tolv för att testa skidor och sånt. Skön morgon. 

Jag skidade tillsammans med Fanny och Jennie, och jag hade startsträckan. Vi hade nummer 26 och 32 lag deltog, så vår startposition var långtifrån bra. Jag startade i mitten, nästan längst bak. Jag hade stora svårigheter med att komma fram i första backen, blev tvungen att GÅ UPPFÖR redan då, på grund av trängseln. Detta ledde till att tätklungan kom iväg, och jag hade nu en lucka framför mig redan efter första backen. Jag och Sanna kämpade tillsammans och tog placering efter placering efter det. Själva åkningen gick faktiskt riktigt bra för min del, hade bara lite otur där i början. Jag kan vara nöjd med dagens prestation. Tidsmässigt var det ett bra lopp. Det bästa hittills efter förkylningen. Vi blev dessutom fjortonde, wohoo! Bra jobbat, girls. 

IMG 4846IMG 4844Passade på att ta en bild med IF Minkens lag, våra fina, fina vänner (och konkurrenter).
Skidbilderna är tagna från dagens stafett och sista bilden visar var vi bodde under veckoslutet. Allvarligt värre. Haha, got it? Mysig stuga var det i alla fall!

Igår åkte jag 10 kilometer skate. Jag lyckades hålla en relativt bra fart genom hela loppet, andra varvet gick till och med bättre än första. Känslan var bättre än i Lahtis förra veckoslutet, och så var också resultatet. Fortfarande inget panglopp, men helt klart ett steg i rätt riktning igen en gång. Det här med att komma tillbaka efter att länge varit sjuk tar sååå mycket längre än jag först trodde. Åååh. Nåväl, det går framåt i alla fall och det känns ju bra och tryggt. Psykiskt är det jobbigt ändå. Jag vet ju var jag borde och brukar ligga i resultatlistorna, och det är inte där jag är nu. Vet vad jag kan och vad jag hade kunnat prestera ifall jag bara fått vara frisk. Jaja, det kan vi inget åt nu så kämpar vidare.

Ikväll ska jag försöka göra lite läxor innan jag somnar. Känner på mig att jag kommer somna rätt tidigt. Helgens tävlingar känns i kroppen, om man säger så.
Morgondagen börjar med några timmar i skolan. Jag har dessutom vilodag, och det ska bli såååå skönt. Ska utnyttja min lediga dag till att plugga biologi inför studenten. Ligger fortfarande efter i planeringen och har inte orkat ta fram biologiboken nu under veckoslutet så har en hel del att göra i morgon, men det tar vi då.

Nu ska jag fortsätta lyssna på poddar här i bilen. Ha en fin kväll!

Bloggen11

fredag 13 januari 2017 - 21:37

Tävling i Jämijärvi

I skrivande stund befinner jag mig i Jämijärvi. Musiken spelar och livet är allmänt fint. Jag är mätt och belåten efter en god pizza också.

Jag bor tillsammans med Antta, Fanny, Jennie och pappa i en stuga några kilometer från spåret. Vi kom fram hit idag kring fyra, och böt då direkt om, skidade runt tävlingsbanan och testade skidor inför morgondagen. Det var beckmörkt och vi hade inga lampor, så jag minns inte exakt hur spåret såg ut och så, men tufft var det i alla fall, det vet jag! 

I morgon tävlar jag i 10 kilometer skate och startar 11:09. Antta har snäppet tidigare start, redan 8:40. Hon deltar i sprint i 18-års klassen, så henne ska jag heja på innan det är dags för mig att ställa mig på startlinjen. 

Första skolveckan efter jullovet har gått i rasande fart. Jag har varit sjukt trött varje morgon, då jag inte vant mig vid en så tidig väckning efter ett skönt jullov. Träningarna har överlag gått helt okej, vissa bättre än andra. I onsdags drog jag redskapsjumppaträning i Oravais, alltså det är så otroligt kul! Ser fram emot varje gång, då gymnasterna är så söta och duktiga! Är dock alltid helt slut efter varje gång, haha. Sen ledde jag också en cirkelträning för skidjuniorerna och annat jag gjort är planerat inför penkkis, varit i en hel del och skolan och läst biologi. 

FullSizeRender 17Snöbilderna är från Lahtis förra veckoslutet. Ja, och maten också. Hehe. 

Nu ska jag äta kvällsmål och sen blir det läggdags. Tidig väckning i morgon, då vi ska åka till spåret redan 7:15. Jag hoppas på att formen efter förkylningen igen har tagit ett steg mot bättre hållet! Håll tummarna för mig och min syster i morgon, hörni! God natt!

Bloggen9