Visa inlägg taggade med 'xc-skiing'

söndag 19 mars 2017 - 18:01

sista junior-FM för denna säsong

Nu är två lopp åkta i Rovaniemi, och jag kan konstatera att det har gått bra. En tionde och en åttonde plats fick jag med mig hem. 

Gårdagens tävling (5km klassiskt) gick inte alls som jag hade velat, skidorna funkade inte och känslan var inte heller på topp. Ingen bra dag, helt enkelt. Var långtifrån nöjd, eftersom jag vet att det kunnat gå så mycket bättre. Jaja, "bryt ihop och kom igen", den principen körde jag efter det nederlaget. 

Idag, däremot, gick det bättre. Solen sken och som den vädermänniska jag är så var humöret också på topp redan från morgonen. Idag var det dags för 20 km skate och masstart. Jag hade, innan detta, skidat 15 som längst på tävling, så lite spännande var det nog! Jag hade ganska låga förväntningar innan, då långa lopp och skate inte riktigt lyckats nångång för mig. Banorna var tuffa och motståndet likaså. Hade liksom som mål att ta mig i mål, om man säger så. Skida så hårt jag orkar och göra ett godkänt lopp. 

FullSizeRender 24

Första 5 kilometrarna hölls jag i en klunga med 10 andra åkare. Det gick bra och jag märkte att skidorna idag var superbra. Det är en skön känsla, ska jag säga er. Vid omkring sju kilometer skedde ett ryck, så alla ökade farten och jag kände att jag inte riktigt orkade hänga med. Det blev en lucka på några meter upp till de andra, och jag och en annan åkare kämpade på i vår fart.

Vid varvning (10 km) hade vi fortfarande samma avstånd upp till de andra, dvs. ungefär femton sekunder. Sen plötsligt var jag ensam. Ingen bakom och de långa sekunderna upp till klungan framför. Jag skidade på, höll ungefär samma avstånd hela tiden. Tog varken in eller tappade. Vid femton var jag rätt trött. Då var det "bara" den tunga delen av banan kvar. Drack lite då jag åkte förbi pappa och Fanny, fick höra att jag håller samma avstånd och att jag ska korta av tagen uppför. Försökte. Då jag åkte förbi Rolle ropade han att två av åkarna i klungan framför hade släppt. Det kändes lite peppande, kanske jag skulle hinna ikapp de två? Jag såg dem båda i varje backe, men kroppen var inte så pigg på att öka. Skidade vidare mekaniskt, tänkte knappt nånting alls. Hade väldigt svårt att hållas på benen i de svåra kurvorna nerför då det var isigt och benen var stumma. Att få åka ner till stadion och veta att jag klarade det, DET var en skön känsla. Helt underbar. I made it!!! 20 km!! Tog mig i mål som åttonde tjej. 

IMG 5626

 

Jag är supernöjd! Jag som trodde jag inte kunde skida långt. Eller ens skate. Nu kan jag sluta tänka i sådana banor i alla fall, för jag kan visst! Mer än jag tror. 

IMG 5627Hihi, jag och min fina vän åt våfflor efteråt. Ni kan inte förstå hur goda de var. Perfection. Vi var dock inte alltför beredda då pappa fotade bilden, men vad gör nu det? 

Nu är vi påväg hem. Jag har precis sovit en timme då jag känner mig helt dödstrött. När jag kommer hem ska jag bara packa om och sen bär det av till kära Vörå. Inkommande vecka väntar endast en skrivning, nämligen matte. 

Ha en bra kväll!

Bloggen

 

lördag 11 mars 2017 - 18:45

MIN KÄRLEK TILL SKIDÅKNINGEN

My safe place. Platsen där jag verkligen känner att jag hör hemma. Det är skidspåret. Där får jag vara mig själv till hundra procent. Där trivs jag allra bäst. Idag kände jag verkligen det. Känslan av frihet. Känslan av att livet är på topp. Känslan av lycka, helt enkelt. Ren och skär lycka. 

Jag och pappa skulle skida runt banan inför morgondagen. Jag skulle åka två varv, bara för att kolla hur den gick, liksom. Kolla kurvor och sånt, som man alltid gör dagen innan tävling. När jag hade skidat mina två varv sa jag hejdå till pappa, som skulle fortsätta skida. Jag skidade till stället där vi hade stigit på spåret, men då jag skulle ta av mig skidorna kände jag bara att NEJ, jag VILL verkligen skida vidare. Den känslan har jag verkligen inte haft på flera år, och nu var den här igen. Jag kände i hela kroppen att det är det här jag älskar att göra. Så skönt att känna så. Då vet jag ju under de tuffare perioderna att länkar och stunder som denna väntar, precis runt hörnet, liksom. 

IMG 1200

Jag satte på hörlurarna och lät musiken spela på full volym. Solen sken, spåret var perfekt, musiken var underbar och det gick så lätt. Lyssnade på låtar man blir lycklig av. Something just like this, Last Dance och It Ain't MeLivet på topp. Jag log genom hela resten av länken. Skidade några kilometer till, med smilet upp till öronen. Sken ikapp med solen. Njöt verkligen till hundra procent. Kände att detta är min favoritplats. Det är här jag vill vara. Jag lever för skidlänkar som denna.

I skrivande stund rinner tårarna nerför mina kinder, för denna känsla är verkligen helt underbart härlig. Jag älskar denna idrott. Skidåkning, det är min grej det. Jag har liksom hittat min plats på något sätt, känner jag. Att jag inte ville annat än skida vidare, bara åka, det känns helt otroligt. Skulle ha kunnat skida hur länge som helst känns det som. 

Att älska något så mycket, en idrott, det känns konstigt och härligt på samma gång. För idrotten har fått mig att fälla så många tårar, jag har blivit besviken, arg och förkrossad. Ändå vinner de gånger den fått mig att gråta av glädje, känna känslan av frihet och bara susa fram i spåret och njuta av livet. Jag hör hemma i skidspåret, så är det bara. Inget övervinner känslan jag hade idag på den där skidlänken i solen. INGET. 

Stunder som denna ska man ta vara på. Man ska skida då det är roligt. Man ska göra det man tycker om. Det man mår bra av. Det är skidåkning för mig. Skidåkning är också en stor del av mitt liv, och hittills har jag lärt mig så mycket av idrotten. Har fortfarande hur mycket som helst framför mig, och speciellt idag känner jag mej redo för precis vad som helst. Just bring it on. Jag är redo.

onsdag 22 februari 2017 - 13:42

Läsledigt

Att ha läsledigt är verkligen way better än jag hade föreställt mig. Man hinner med så mycket varje dag, och behöver inte stressa över något alls. Såååå skönt! Att få planera dagen precis som jag vill är också något jag trivs med, men vem gör nu inte det? Lyx.

Idag körde jag lillasyster till skolan till nio och pluggade sen fram till lunch, åt mat tillsammans med Fanny och fortsatte läsandet fram till nu. Ligger före mitt lässchema, så känner mig faktiskt rätt lugn. Den känslan har jag nog inte haft på ett bra tag, om man säger så! 
Kring halv fyra (hade redan skrivit "efter skolan" men kom på att jag ju inte går i skola för tillfället, haha) ska jag göra en skidträning tillsammans med Antta, och sen senare på kvällen ska vi lira lite fotboll. Har inte rört en fotboll på många månader, så det ska bli riktigt skoj. Tror jag har glömt hur man gör, men kanske jag lär mig igen haha. 

IMG 5303

Igår på kvällen, efter en dag full av pluggande, åkte jag till Vasa med Antta, Hannes och Valtteri. Vi åt en god middag på Amarillo, som en Valentine's date, fast i efterskott. Hade ju rätt fullt upp förra veckan på vändagen, så vår dejt blev framflyttad. Det gick fint så också! Vi hade en supertrevlig kväll där, men vad annat kan man förvänta sig, liksom? God mat och roligt sällskap, då kan det inte bli annat än bra!

FullSizeRender 8

Resten av veckan kommer nog fortsätta ungefär på samma sätt som hittills. Dagarna spenderas med näsan i biologiböckerna och kvällarna med mina fina vänner och pojkvän. Sen blir det lite träning däremellan och mat lite då och då. Chill liv faktiskt.

I morgon kväll ska jag en sväng till Nykarleby med syster för att skida en stafett där, och på fredag bär det av hemåt för då får vi sportlov. Kommer ju kännas typ likadant som nu, då jag ändå inte är i skolan, haha. Aja, på sportlovet har jag bland annat en tripp med skidtjejerna till Lahtis inbokad. Vi ska åka dit för att kolla VM, ska bli superkul!! 

Bloggen

 

 

söndag 5 februari 2017 - 14:30

Inte min dag

Idag var det parsprint på programmet här i Keuruu. Jag skidade med Fanny, bästa team mate <3

DSC00128

Klockan 07.05 när jag vaknade böt jag om och gjorde en morgonlänk med pappa. Sen åt vi frukost och begav oss av till spåret efter det. 

Vid tävlingsplatsen testade jag skidor och sånt direkt vi kom fram, och hade därför gott om tid till att göra en bra uppvärmning. Hann göra alla öppnande drag och spurter, och var för en gångs skull helt varm när vi gick till starten. Var dessutom passligt nervös, och hade en bra tävlingsfeelis.

Jag åkte första sträckan, och vi hade nummer 16 och därmed också startplats 16. Det var i fjärde ledet längst till vänster. Då startskottet (*pipet, för det var inget skott egentligen) ljöd stakade vi iväg. Redan då märkte jag att åkaren framför inte riktigt hann med i stakningen, och det blev en liten lucka framför henne, som en efter en trängde sig in i. Detta ledde till att jag lite tappade kontakten till täten, och kunde inte ta mig någonvart då spåren var så smala. Efter att ha trängts och slutligen tagit mig uppför första uppförsbacken blev jag inträngd i kurvan och var såååååå nära på att falla, men klarade mig. Blev dock tvungen att åka mellan spåren, vilket gjorde att många gled förbi... Vid det laget var jag redan rätt arg och frustrerad om man säger så. 

Andra uppförsbacken kunde jag skida nästan helt ordentligt då det fanns lite mer utrymme, men var då också bakom och kunde inte ta mig förbi. Efter den backen kom direkt en nerförsbacke som slutade i en rätt brant kurva ut till stadion. Innan kurvan vinglade jag till lite, men klarade mig och hann precis tänka att "nu är det lungt, klarade ju mig" innan jag föll omkull. Ena skidan åkte in i ett spår i lössnön precis efter kurvan, vilket fick mig att tappa balansen. Åh, så arg jag blev. Stakade till växling, och såg helt säkert ut som ett åskmoln. 

Grät av ilska (för jag gråter ju när jag blir arg) när jag joggade bort de värsta mjölksyrorna under tiden som Fanny skidade sin sträcka. Hon åkte riktigt bra! När jag skulle iväg på mitt andra varv var jag full av revanschkänsla och var fast besluten om att åka fort. Fick ju göra mitt eget lopp denna gång, och tyckte jag gjorde det bra. Skidningen kändes bra, och allt funkade till skillnad från varvet innan. Tog in på åkarna framför mig hela tiden, och det är ju alltid peppande. 

Skitjobbigt när sånt som detta händer, trots att vi nog ändå inte hade tagit oss vidare till final. Det hade ju dock varit sååå kul att få visa vad man går för och mäta sig mot de bästa damerna, liksom. Det är nog mest det som stör mig. Jag fick ju inte visa vad jag går för, fick inte testa mig själv ordentligt. Kul tävling var det ändå, trots att mitt första varv gick rakt åt pipsvängen. 

Vi fick med oss en hel del erfarenhet från denna tävlingshelg med seniorerna i alla fall. Hade inte flyt nån av dagarna, men antar att det är så ibland. 

Just nu sitter jag i bilen med pappa påväg hem, och vi söker för tillfället efter nåt ställe att äta på. Är verkligen hungriga som vargar. När jag kommer hem till Kronoby ska jag läsa lite inför psykologiprovet jag skriver i morgon, och sen bär det av mot Vörå. Tror det blir ett litet stopp i Oravais också, ska hälsa på hos Saaris. 

Det var min dag det. Hoppas nästa tävlingshelg lyckas bättre. 

Bloggen4

lördag 4 februari 2017 - 16:15

TRÖGT, TUNGT OCH TUFFT

Idag gick det tungt i tävlingsspåret för min del. Tio kilometer är fortfarande för långt för att jag ska åka bra, så är det bara. Nu gick det ju inte superdåligt eller så, bara trögt och tungt. Jag var rätt trött och banan var inte en favorit, om man säger så. Det var heller inte föret.

Jag orkade i princip ett och ett halvt varv, sen var krafterna slut. Det fanns knappt nån skidbar backe då alla spår var söndertrampade och nerförsbackarna var kurviga och svåra. Föret var trögt det också. Det blev mest saxning, vilket absolut inte är en av mina styrkor.

Allt det bidrog till att min kropp inte orkade idag. Jag tog ju mig i mål, men inte mycket mer än så, haha. Kollade precis pulsen på Polar Flow, och kan igen en gång konstatera att det gick tungt idag. Pulsen sjönk knappt nerför då man var tvungen att koncentera sig på kurvor och att hållas på fötterna. 

En positiv sak med dagen (för man ska alltid försöka hitta bra saker med allt) var att det var supermycket publik!! Sååå kul! Folk hejade och peppade och stod runt hela banan, verkligen roligt! 

Nu har jag joggat ner för att få bort mjölksyran ur kroppen, ätit lunch och sitter för tillfället i hotellrummet och bloggar medan jag lyssnar på podcasts. Snart ska jag tillbaka till spåret för att åka runt sprintbanan inför morgondagen. Parsprint ska bli såååååå kul!! 

DSC00112Bloggen3

 

måndag 23 januari 2017 - 11:56

FM i Äänekoski

Tänkte berätta lite mer utförligt om sprinten i lördags och också lite om gårdagens 10 kilometer skate, då inlägget i lördags var så kort och flummigt, hehe. Dansade omkring på rosa moln just då. Nåja, det gör jag väl fortfarande om jag ska vara ärlig. 

Jaja, sprinten då. Dagen var rätt stressig överlag. Då vi kom till tävlingsplatsen blev det direkt skidtest och rätt snabbt därpå uppvärmning inför kvalet. Jag var knappt nervös alls, vet inte om jag riktigt fattat att det faktiskt var FM. Hade heller inga förväntningar då tävlingarna hittills denna säsong ju inte gått alltför bra. 

Kvalet gick bra, det var dock tungt som alltid. Jag hade andra bästa tid, fyra sekunder efter ettan. 
En timme efter det var det dags för kvartsfinalerna. Jag var i fjärde heatet. Det loppet försökte jag ta ganska lugnt och inte trötta ut mig helt, om det bara var möjligt. Det funkade bra, och jag kunde faktiskt lätt skida i mål som etta. 

Semifinalen rätt strax efter kvarten gick också bra. Jag och Repe skidade tillsammans i princip hela loppet som etta och tvåa, och fick upp en lucka till de andra så vi utan att stressa kunde staka i mål. 

Finalen följde nästan direkt efter semin. Jag hann bara klä på mig och jogga lite, sen var det dags igen. Vid det här laget var jag nog nervös, det kanske ni redan listat ut. Min taktik var enkel: jag skulle haka på den eller de som drog iväg, och hållas kvar hela loppet. Det lyckades. Inför första uppförsbacken låg jag stabilt trea, sen i sista uppförsbacken fick jag krafter från ingenstans och ökade farten. Efter den backen var vi två kvar. Jag låg tvåa, och det gjorde jag ännu i sista kurvan innan målrakan. På målrakan valde jag yttre spåret och därpå följde en olidligt spännande spurtstrid. Jag stakade för allt vad jag var värd och tog in lite hela tiden. Sen sträckte jag ut benet, en snygg målspagat, och föll ihop direkt efter att jag korsat mållinjen. Där låg jag ett bra tag och försökte få luft. Kände mig ungefär som en fisk på torra land. Jag visste inte om jag blivit tvåa eller om jag vunnit. Tills pappa ropade: "EMMI DU VANN! JAG TROR DU VANN! MED SÅHÄR MYCKET" och visade med fingrarna. 5 CENTIMETER. 6 HUNDRADELAR. JAG VANN MED 6 HUNDRADELAR. JAG FICK FM-GULD!!!!!!!! 

DSC 5

Efter det sa de i högtalarna att vinnaren av finska mästerskapen är... EMELIE SVENLIN!! Efter det följde kramkalas och en massa fotografering hit och dit. Sen var det blomsterceremoni, intervjuer och lite mer fotografering. En helt underbar dag. Alltså, bästa. SÅ PERFEKT.

Igår var jag trött. I kroppen och i knoppen. Rätt utmattad på morgonen, tror det berodde både på fyra lopp och på nervositeten och allt annat omtumlande med gårdagen. Aja, vi åkte till spåret, testade skidor, hittade det perfekta paret och värmde upp. Jag hade noll förväntningar och hade stora problem med att tagga och få tävlingsfeelis. Jag var slö och inte alls på tävlingshumör. Tänkte att det får gå som det går. Inte mycket mer med det. 

Jag startade rätt lugnt och skidade första varvet mellanhårt. Orkade hur bra som helst och ökade lite på andra varvet. Kände mig rätt starkt och så, fick höra positiva mellantider och tyckte det var allmänt roligt att tävla. När jag kom i mål var jag dock inte tillräckligt trött, känner jag nu i efterhand. Hade alltför mycket krafter kvar och det är ju lite synd. Nåväl, slutade på en sjunde plats efter att ha åkt mitt livs bästa 10 kilometers lopp. Hade en bra känsla hela loppet och resultatet var ju också hur bra som helst! Är verkligen supernöjd!

Detta veckoslut var verkligen en stor vändning för mig. Efter att ha varit på botten rätt länge efter sjukperioden är jag nu tillbaka. Fatta hur kul? HELT OTROLIGT HÄRLIGT. I'm back in business, back on top och det känns perfekt! Watch out, för här kommer jag!

Bloggen14

 

fredag 20 januari 2017 - 15:21

dags för säsongens första FM

Nu har vi påbörjat resan mot Äänekoski och säsongens första FM-tävling. I morgon är det sprint som gäller, jej! När vi kommer fram om några timmar hoppar vi direkt på skidorna för att bekanta oss med spåren. PicMonkey Collage 16DSC 5068

Idag hade jag bara en lektion, så efter den lektionen packade vi ihop våra saker i bilen, släppte av Valtteri i Oravais och körde sen hem till Kronoby. Väl hemma hämtade jag ut ett paket från posten, packade om lite och sen bar det av ut på vägarna igen. 

DSC 5069DSC 4

 

Igår på morgonen gjorde jag en sprintträning med Fanny, vi var supersnabba. Snabbare än blixten. Efter träningen hade jag några lektioner i skolan, möte med ABI-komittén, info om att söka vidare efter gymnasiet och sen åkte jag hem till internatet igen. På kvällen drog jag cirkelträning i Oravais och sen hade vi filmkväll med några tjejer på internatet. Vi såg en av de skummaste och konstigaste filmerna jag nånsin sett, haha. Allt vi ville var att Ryan Gosling skulle vara med, men denna film var verkligen konstig. Lovar att replikerna som sades kunde räknas på två händer. Weird. Vi avslutade i alla fall kvällen med att kolla ett avsnitt av bästa Gossip Girl. Åh, den serien alltså. Ska börja se den ett fjärde varv efter studentskrivningarna. Love it!

Alltså hörni, blev nästan stressad av allt med universitet och högskolor trots att jag inte ens planerar att börja studera ännu. Har ju ett mellanår i planerna för tillfället. Det känns verkligen bra just nu. Känner inte för att stressa iväg nånstans. Jag hinner studera, så känner jag. Vill resa, träna och jobba lite innan jag bestämmer mig för vad jag ens vill studera. Jaja, detta var en liten parentes. 

Nu under bilresan hade jag tänkt göra en massa läxor och plugga biologi. Har lite psykologi, tyska och andra uppgifter att göra och det skulle vara skönt att fixa undan sånt nu när jag ändå bara sitter och slöar. Göra något vettigt, liksom. Aja, får se om jag orkar hehe. Först ska jag se nyaste avsnittet av Blindspot som kommit ut idag.

DSC 5071

Ha ett skönt veckoslut!

Bloggen13

 

fredag 13 januari 2017 - 21:37

Tävling i Jämijärvi

I skrivande stund befinner jag mig i Jämijärvi. Musiken spelar och livet är allmänt fint. Jag är mätt och belåten efter en god pizza också.

Jag bor tillsammans med Antta, Fanny, Jennie och pappa i en stuga några kilometer från spåret. Vi kom fram hit idag kring fyra, och böt då direkt om, skidade runt tävlingsbanan och testade skidor inför morgondagen. Det var beckmörkt och vi hade inga lampor, så jag minns inte exakt hur spåret såg ut och så, men tufft var det i alla fall, det vet jag! 

I morgon tävlar jag i 10 kilometer skate och startar 11:09. Antta har snäppet tidigare start, redan 8:40. Hon deltar i sprint i 18-års klassen, så henne ska jag heja på innan det är dags för mig att ställa mig på startlinjen. 

Första skolveckan efter jullovet har gått i rasande fart. Jag har varit sjukt trött varje morgon, då jag inte vant mig vid en så tidig väckning efter ett skönt jullov. Träningarna har överlag gått helt okej, vissa bättre än andra. I onsdags drog jag redskapsjumppaträning i Oravais, alltså det är så otroligt kul! Ser fram emot varje gång, då gymnasterna är så söta och duktiga! Är dock alltid helt slut efter varje gång, haha. Sen ledde jag också en cirkelträning för skidjuniorerna och annat jag gjort är planerat inför penkkis, varit i en hel del och skolan och läst biologi. 

FullSizeRender 17Snöbilderna är från Lahtis förra veckoslutet. Ja, och maten också. Hehe. 

Nu ska jag äta kvällsmål och sen blir det läggdags. Tidig väckning i morgon, då vi ska åka till spåret redan 7:15. Jag hoppas på att formen efter förkylningen igen har tagit ett steg mot bättre hållet! Håll tummarna för mig och min syster i morgon, hörni! God natt!

Bloggen9

tisdag 6 december 2016 - 18:49

Skidtur, självständighetsdag & sällskapsspel

Idag började vi dagen med en supergod frukost. Vi är fortfarande ensamma hemma, eller ja, mamma, pappa och Alva är fortfarande borta så att säga. De kommer hem från Lappland ikväll. 

DSC 4769

Både denna dag och gårdagen har varit sköna och lugna dagar. Vi har spelat sällskapsspel, Wii, gjort två skidträningar, lagat mat (känns som om vi gjort det 198821 gånger under dessa dagar??), kollat film och gjort hushållssysslor, haha. Igår hade vi dagsverke, så då städade vi kylskåpet, duschskåpet och wc-skåpen. Duktiga har vi varit. 

DSC 4785DSC 4788DSC 4794DSC 4809Jag är fortfarande lite förkyld, men bättre har det i alla fall blivit. Idag gjorde jag en pursuit-träning för att testa mina nya pursuitskor. Det kändes ganska konstigt, speciellt att skida klassiskt, men själva träningen gick helt okej. Det var väldigt kallt dock. Kring -12 grader. Vi hade kul ändå.

DSC 4818

I morgon på morgonen bär det av mot Vuokatti och sista landslagslägret. Detta är ett rätt kort läger, från onsdag till söndag. Jag hoppas på att vara tillräckligt frisk och så, har ju ännu en natt på mig att bli friskare. 

Ikväll ska vi slå på tv:n och se på presidentbalen. Det hör till att kolla vilken klänning som är finast då alla kommer in. Förr hade vi egen bal i tv-rummet på samma gång, hehe. Prinsessklänningar och allt, såklart! 

Just nu sitter jag vid bordet medan alla andra här fixar middag. Borde egentligen packa, men kände att bloggen stått tom så länge nu, så prioriterade den i stället. Hinner nog packa senare. Det är vad jag intalar mig i alla fall.

Well, ha en bra självständighetsdag! Var stolta finländare, det är jag!