måndag 25 april 2016 - 18:39

Från botten via Karibien till toppen

IMG 5

 

Hej bloggen, det var länge sedan! Här rullar livet på i rekordfart och trodde nog aldrig 9 månader skulle gå såhär fort! Det är endast lite på en månad kvar innan jag hoppar på flyget tillbaka till Finland, men har en del att göra under denna månaden. Det är egentligen nu som allvaret börjar! 

Hade en väldigt tuff period i vintras och i början av våren då inomhussäsongen gick av stapeln. Antar att jag inte riktigt hade räknat med ett sådant bakslag, dvs. en säsong som inte gav mer än ynka 403 cm i resultat och en mental bergochdahlbana. Förstår nu att jag inte borde ha varit så hård mot mig själv och kan nu konstatera att allt tar sin tid. Övergångsfasen, nytt system, nya studierutiner, nya insikter, nya relationer, nya stavar, öva in ett helt nytt grepp om staven och ett nytt hem tog ut sin rätt i vintras. Men efter en välbehövlig liten minisemester i Karibien med min nyfunna vän Jordan under "Springbreak" fick jag nya krafter och kämpade mig tillbaka på banan. (Haha låter flummigt nu att skriva ut detta men försöker göra en snabb recap av tiden som varit så jag kan börja fylla på med det som är relevant för tillfället) (yes fortfarande americaniserad med vissa ord, sorry!) Här är några blandade bilder från Bahamas och Kryssningen, besparade er dock från alla 100 matbilder som jag tog.. Vi sportade med att beställa in 5 förrätter, 3 huvudrätter och 5 efterrätter till middagen varje kväll. Turligt nog började vi även varje morgon med ett 8 AM gympass!

IMG 0683

IMG 0541

IMG 2

IMG 0031

IMG 3

IMG 0834

IMG 0524

IMG 4

FullSizeRender 8

IMG 0588

IMG 0675

 

Det är nu 3 veckor med slutspurt i skolan och utomhussäsongen har äntligen inletts. Träningen har fungerat riktigt bra i två månader nu och kan knappt vänta med att få visa det i tävlingssituation också! Började lite knaggligt i Texas Relays för några veckor sedan. Reste dit tillsammans med 6 killar i teamet i hopp om perfekta förhållanden i säsongsöppningen. Hade tyvärr otur med väder och de utlovade perfekta förhållandena blev det motsatta med åskväder och regn som sköt fram tävlingen med 5 h och vi fick utrymma stadion 2 gånger under uppvärmning och tävling. Hursomhelst var det en otroligt rolig upplevelse, och det fina med att ha en stor grupp av hoppare här är att man alltid kan glädjas åt någon annans resultat om man själv inte är nöjd. I detta fall presterade killarna på topp och Austin visade sin bättre sida med varmt väder och fina vindar då de hoppade! 

IMG 1083

IMG 1098

IMG 1085

IMG 1112

IMG 1140

IMG 1182

IMG 1200

 

Nästa tävling var i Athens, Georgia där jag fick sällskap av tjejerna i teamet. En helt lyckad helg där med, även om vädret påminde om finsk midsommarafton med 14 grader och "stormvindar". Hoppade 405 vilket var en mental gräns att spräcka. Äntligen över 4 igen på tävling och inte bara på träning. Athens bjöd även på lite shopping och god mat med gänget. Här är några proffsiga bilder från den helgen tagna av min duktiga teammate Erinn. Själv lyckades jag glömma telefonen hemma denna helg (that moment när "hitta-min-iphone" visar att telefonen ligger i bakluckan på bilen medan bussen kör iväg för en 6 h resa söderut. Har nog aldrig gjort undan så mycket läxor som under den resan haha)

 IMG 4995

IMG 5012

IMG 5039

IMG 5059

IMG 5069

IMG 5127

IMG 5146

IMG 5156

IMG 5164

IMG 5189

Pictures taken by talented Erinn Schaal (except for number 6, that one is taken by talented Erica Hjerpe)

 

Laddade om för två veckor av hårdare träning, massa skolarbete och även lite festligheter när stavhopparna äntligen klädde upp sig för en kväll (och en dagsfest med sommar tema, lekar och grillning, passande nog har vädret varit +20 grader nu i två veckor!) Detta väder har gjort att livet leker lite extra här i Blacksburg. Dessutom, har jag sagt att jag gillar mitt team här? Här är några bilder från de senaste veckorna:

FullSizeRender 5

FullSizeRender 6

FullSizeRender 7

IMG 1667

IMG 1669

IMG 1665

IMG 1464

IMG 1666

 

I helg bar det av till Duke i Durham, North Carolina och där lossnade det äntligen. Hade tidigare bestämt att tävla från 12 steg eftersom den ansastsen funkat bäst på träning med de nya stavar som jag använder här. Fick till ett hopp över 423 på lördags morgonen och kände att 433 var nära så nära, så är väldigt ivrig att få börja jaga rekord på riktigt nu. Helgen i Duke gav verkligen mersmak, att tävla mot tjejer som Megan som hoppade 463 denna helg ger inspiration att jobba ännu hårdare mot mina mål!

FullSizeRender 10

FullSizeRender 13

 

Firade till det på söndagsmorgonen med finfrukost under "Athletic Director's Honors Breakfast" där student-athletes fick pris för sina akademiska prestationer. Lite coolt ändå att jag lyckades skrapa ihop ett tillräkligt högt GPA för att tillhöra denna grupp framgångsrika studerande, får hoppas det håller i sig efter denna termin också hehe.

IMG 1654

Såhär ser man ut varje dag om man går på Virginia Tech ;) 

måndag 2 november 2015 - 21:07

HALLOWEEN

Inte ofta man får rita spindelnät i ansiktet, limma fast 5km långa ögonfransar, kleta blod på en brudklänning eller tupera håret till max och sedan överdosera balsam för att reda ut det igen dagen efter (lovat mig själv att aldrig göra det igen, är numera halvskallig!) Därför bjuder jag nu på lite bilder från hur jag såg ut under Halloweenhelgen. Sjukt kul att klä ut sig och se alla andras kreativa kreationer! Använde mig av en vit/grå ansiktsfärg, svart/brun/röd penna, fejkblod, lösögonfransar, spindlar och loppisfynd som resulterade i brudklänning och slöja. 

 

DAY 1, SPIDERQUEEN

12204730 10153689858403571 53828680 n

12204630 10153689904963571 107368837asfa0 n Fotor Collage12204699 10153689861558571 2044041307 n2

12188432 10153689858963571 1067346642 n12204630 10153689904963571 1073688370 n Fotor Collage12202005 10153689858943571 962535929 n2

FullSizeRender

 

DAY 2, DEAD BRIDE

IMG 7002 Fotor Collage

IMG 7027

IMG 7043

Me, my bumble bee and the white trash ;)

lördag 31 oktober 2015 - 22:34

PUMPKIN PICKING AND CARVING

Halloween i USA är något utöver det vanliga! På Vasabladets hemsida kan ni läsa en artikel om hur jag uppfattat Halloween under min vistelse här i Amerika. Det är pumpor överrallt och hela oktober månad kan man köpa dekorationer och godis i "XL-trick or treat" förpackningar. Det är populärt att bli vettskrämda i "hanuted houses", besöka bondgårdar och åka bak på en traktorkärra för att välja ut den perfekta pumpan från en åker och sedan skära ut önskvärda figurer/ansikten ur pumporna. Spökhuset vågade jag mig inte på men fick vara med om både pumpkin picking och Pumpkin carving. Och såklart äta pumkinpie och dricka varm apple cider! Här under är bilder från de senaste veckornas halloween förberedelser.

 12200800 10153686630563571 1977868385 n2

IMG 6467

IMG 6474

IMG 6478

IMG 6495

IMG 6509

IMG 24

IMG 23

IMG 21

IMG 6525

IMG 6703 1

IMG 6705

IMG 6706

IMG 6711

IMG 6725

IMG 6751

IMG 6766

IMG 22

IMG 6826

IMG 6795

IMG 6808

IMG 6824

Haha min pumpa resulterade i en söt angrybird. Jag gissar att jag omedvetet ville representera Finland på något sätt! ;)

måndag 26 oktober 2015 - 01:14

THE AMERICAN LIFE

VARNING - VÄRLDENS LÄNGSTA INLÄGG

Nu har jag tagit mig i skinnet och tänkte blåsa lite liv här igen. Förlåt alla där hemma som väntat på några livstecken härifrån! Jag har varit måttligt duktig på andra medier (Instagram och framförallt Snapchat, som också verkar vara amerikanernas favvo app! Har nog aldrig sett så många gå runt och ta selfies som här :D )

Vi kan väl säga såhär: första månaden kändes som en vecka och var en riktig American dream! Andra månaden slog verkligheten till och jag fick känna på the American truth med skola, stress och känslan av att inte bara kunna åka hem om något går snett. 

Nu, däremot, är vardagen här ett faktum och jag har hittat en normal takt med studier, träning, umgänge och livet i allmänhet. Jag trivs och mår bra!

Tänkte inte dra någon novell här nu utan mest ladda upp bilder och skriva lite om det jag upplevt hittills. Vilket i och för sig nog är mer än jag upplevt hittills i mitt 22-åriga liv. Min American bucketlist är redan några sidor lång och jag lär mig något nytt all the time! (okej där kom det, undermedvetet.. Svengelskan är ett faktum, förlåt!!! Ni får ursäkta mig om det kommer lite English expressions här och där framöver.) Har haft ett utkast här på bloggen som jag fyllt på sporadiskt men som blev alldeles för långt och flummigt så jag bestämde att ta om allt från början istället. 

Så tänkte speeda genom några av dessa två månaders höjdpunkter. Kommer dela in bilderna i 2-3 inlägg. Del 1: MÄNNISKORNA, BRAD PAISLEY & FOOTBALL, CAMPUS OCH MITT HEM.

MÄNNISKORNA

IMG 2

 

Först av allt, min underbara och fantastiska roommate och teammate Hannah. Hon stod redo med ett leende och nybakta chocolate chip cookies då jag ramlande in innanför dörren sent på kvällen den 20 augusti. Sov första natten i hennes rum och vi har konstaterat att vi inte slutat prata eller haft en pinsam tystnad sen dess. Kunde aldrig ha trott mig ha sådan tur att just HON skulle bo med mig. Vet inte vad jag skulle göra utan denna tjej! Är oerhört tacksam över att hon bestämde sig för att flytta från South Dakota till Virginia Tech, speciellt så vi kunde vara totally lost och hoppa på fel bussar tillsammans de första veckorna. Hannah är dessutom så gott som konverterad till Europé (danska) nu också efter att ha varit omringad av mig och tysken Torben. 

 

IMG 5751

IMG 6352

 

Utöver dessa två hade jag också turen att få joina en stavhopps grupp på 14 personer som inte bara tränar målmedvetet och hårt, utan även har otroligt kul på sidan om och har en väldigt bra sammanhållning. Jag var lite orolig på förhand hur det skulle gå att komma in i en redan tight grupp, men de välkommnade mig med öppna armar. Den amerikanska gästvänligheten var verkligen någonting nytt för mig. Alla är väldigt snälla och pratsamma så för en finne som är van med att sitta tyst på bussen fick jag genast öva på engelska eftersom vart jag än vände mig första veckan så var det någon som ville prata med mig.

Att komma till ett nytt land och en ny plats gör också att du kan välja vilken person du vill vara eftersom ingen vet vem du är eller har någon förutfattad mening. Detta var både skönt men även lite skrämmande. Dock måste jag nog säga att det absolut bästa har varit att jag kunnat vara mig själv till 100 procent - även på engelska. Att tillsammans med dessa människor dela intressen, humor och att bara gå bananas och skratta tills tårarna rinner, samt skapa minnen för livet är guld värt. Det är även en helt otrolig sammanhållning här bland alla idrottare och studerande. Skol-spiriten är påtagbar i alla sporter och sammanhang (inte minst under football games, som ni kan se här under) och att tillhöra något sådant här är unikt! Måste nog säga att det höjer prestationsförmågan ytterligare och jag kan lova att VTPV (Virginia Tech Pole Vault) kommer göra under nästa vår då tävlingarna drar igång! 

 

IMG 6003

IMG 5327

IMG 5721

11225429 10204799728659062 3919237062811152533 n2

IMG 5695

IMG 9

IMG 5231

IMG 4992

haha, såhär nöjd är man efter sin första tripp till Wallmart! Mitt rum i lägenheten jag bor i hade endast en säng, ett skrivbord, en stol och en klädbyrå. Efter mitt besök till Wallmart och $200 fattigare hade jag åtminstone sängkläder (Hannah var väldigt förvirrad då jag försökte förklara att jag ville ha ett påslakan och duntäcke, detta existerar inte här. Istället har man en "comforter", man sover under ett "löst" lakan med ett vadderat täcke ovanpå.) Utöver detta shoppade jag en enorm kaffemugg, lampa och ramar som är fyllda med foton på mina nära och kära där hemma <3 

 

FÖRSTA HELGEN - BRAD PAISLEY & FOOTBALL

Den första veckan kändes som en månad, det hände väldigt mycket! Fick bekanta mig med träningsfaciliteterna och försöka orientera mig i det ENORMA Campuset. Tog nog en månad innan bussrutter och de snabbaste vägarna från idrottsområdet till akademiska byggnaderna var uträknade. Jag hade också ungefär 1000 möten med olika personer och fick äntligen mitt skol och träningsschema utarbetat. Än en gång har jag stött på väldigt många hjälpsamma människor (tränare, träningspersonal, massörer, läkare, studiehandledare och klasspolare) utan dem skulle jag nog vara lika lost ännu som första dagen. 

Andra dagen i USA var jag på min första Collage fest och ja, det var exakt som på film! ;) Beerpong, röda muggar, ölfat och bbq var några av de saker jag fick pricka av från min American Bucketlist redan de första dagarna. Den listan har förövrigt blivit väldigt lång och inkluderar bl.a. att åka bak på en truck, sitta runt en lägereld och grilla s'mores, äta äkta paketförpackade american pancakes, pumpkin picking, lyssna på country musik och se Football game. Bilder från de två senaste punkterna följer här:

 IMG 5405

 

I slutet av augusti skulle en legendarisk match mellan Virginia Tech och förra årets vinnare, Ohio State, spelas. Skolan var stängd denna måndag och de billigaste biljetterna kostade runt $600 (idrottare behöver som tur inte betala för biljetterna.) Hela Blacksburg kokade före denna match. Detta uppmärksammades stort med en gratiskonsert för alla studerande på söndagskvällen med ingen mindre än Brad Paisley. Råpluggade hans sånger och lyrics dagarna innan och vi gick all in med boots och äkta country anda den kvällen. Hade så sjukt kul denna helg med mina nya teammates! Låter bilderna tala för sig själva.


IMG 5

IMG 5506

IMG 5681

IMG 5439

IMG 5507

IMG 5455

IMG 5453

IMG 5463

IMG 5478

IMG 5504

Efter en natt som spenderades sovandes under stjärnorna gjorde vi en pangbrunch innan det var dags för tailgate inför matchen! Det var "orange effect" och har nog aldrig sett så mycket folk klädda i orange på ett och samma ställe. Det var en mäktig syn.

 

IMG 5530

IMG 5534

IMG 5549

IMG 5569

IMG 5572

IMG 5590

IMG 7

IMG 6

IMG 5621

IMG 5622

IMG 6328

IMG 5628

IMG 5633

IMG 8

IMG 5640

IMG 10

IMG 5653

IMG 5661

Tyvärr förlorade vi, men matchen var spännande och det viktigaste var ju ändå att jag slutligen lärde mig reglerna i Amerikansk fotboll! 

 

CAMPUS 

Något som inte gjorde sig till rätta på bilderna före jag kom hit var Campus området. Trodde det skulle bestå av tråkiga, militärlika, stenbyggnader uppradade. Tji fick jag! Det är väldigt vackert här med slottsaktiga hokie-stenbyggnader, stora grönområden och mycket natur runt omkring. Speciellt nu på hösten är träden speciellt fina med sina färggranna röd/orangea löv. Fick även en månad extra sommar hela september och konstigt nog har temperaturen denna vecka varit runt 20 grader (även om det plötsligt sjönk till minusgrader på morgonen förra veckan). Att träna utomhus och gå runt i shorts är inget man tackar nej till i mitten av oktober!

IMG 6295

IMG 5111

IMG 5712

IMG 5834

IMG 6296

IMG 6408

IMG 5260

IMG 6410

IMG 6447

IMG 6591

IMG 14

IMG 6327

 

Träningsområdet är i toppskick och här finns både gym, utomhusplan och inomhushall med stavhoppsplats. Utöver detta har vi tillgång till tre olika isbad, två tränings/rehab/massage rum, cardiorum, simhall, redskapsgymnastiksal, en hel våning med studieutrymme endast för idrottare, tutorer och akademiska handledare och en nutrition bar "Oasis" där du får beställa smoothies och mellanmål varje dag.

 

IMG 5054

IMG 4975

IMG 6071

IMG 18

IMG 5147

IMG 5148

IMG 5289

IMG 6001

IMG 5843IMG 6585 1IMG 6637

IMG 11

 

 

MITT HEM

Jag bor i ett lägenhetskomplex "the Village" några kilometer från Campus. Med buss tar det på morgonen 8 minuter för mig att åka från busshållplatsen, som är 300 m från lägenheter, till min första lektion. Det är gratis att åka buss sålänge man har sitt "hokie-pass" med sig och bussarna kommer med 10-15 minuters mellanrum så det är väldigt smidigt. Lägenheten delar jag med Hannah och två andra trevliga tjejer som är ingenjörsstuderanden. De flesta andra stavhopparna bor inom 2 km på samma gata som oss. 

Lägenheten är ganska stor och vi har ett gemensamt kök och två badrum samt tvättrum. Förutom högljudda grannar och gnisslande dushrör (fått lära mig att sova med öronproppar!) är lägenheten och området riktigt bra. Hoppas bara att vårt internet fixas denna vecka eftersom att någon tydligen kapat nätverket förra veckan. Så detta inlägg har tagit en hel dag att skriva eftersom jag loggas in och ut hela tiden. 

Mitt rum kan ni se här nedan

FÖREIMG 4977

 

EFTER

IMG 6164

IMG 6167

IMG 6179

IMG 6442

IMG 6388

 

Jag hann till och med ligga vid klubbhusets pool och äta frukost på balkongen några gånger innan hösten knackade på dörren. Och som alltid avslutar jag med några frukost/matbilder bara för att! Självklart följer jag med vad som händer hemma och försöker läsa Vasabladet så ofta jag hinner under min heliga frukost stund... eller på bussen då jag tar kaffet i take away kopp och äter en acaibowl på Campus mellan mina första lektioner.

 

IMG 5888

IMG 5282

IMG 6273

IMG 6580

IMG 5800

 

Om det är något jag varit orolig över så är det just maten. Amerikanerna är väldigt måna om att allting ska vara fat free, dock kompenceras detta med att allting innehåller mängder av socker istället. Men sålänge man kollar extra noga vad allt innehåller borde man klara sig bra. Men mera om maten, skolan, träningen och upplevelserna kommer i nästa inägg för nu måste jag verkligen avsluta detta. Det blev en novell trots allt, men det är väl lite så jag är. Antingen allt eller inget och nu fick ni iallafall en bråkdel av "allt"! Nu ska jag hoppa i säng och ladda om för ännu en fullspäckad vecka. Det vankas Halloween och folk är galna i det här så kommer bli spännande att ta del av det.

-

Vill bara tillägga att trots att livet leker här på andra sidan potten (Atlanten) så kommer det nog stunder då saknaden efter hemmahemmet är stor! Har inte haft någon större hemlängtan på det sättet utan mera konstaterat att det inte bara går att åka hem och stänga av allt om man har en dålig dag. Är ändå glad över att lätt kunna prata med vänner och familj med hjälp av dagens teknologi, men ibland är tidsskillnaden jobbig. Åker ofta hemifrån tidigt på morgon, vidare direkt på träning efter skola och sedan hem sent efter middag eller studier på Campus. Då är klockan redan över 12 hemma i Finland och de flesta sover. 

Hursomhelst så tänker jag ofta på er där hemma och hoppas att ni alla har det bra! 9 månader går fort och jag kan knappt fatta att det redan gått över 2 månader sedan jag flög iväg. Så ta vara på tiden, även om det är den "tråkiga vardagen" eller något nytt och spännande som händer. 

Stora kramar från Erica (och en pumpa) i landet långt borta <3

IMG 6489

söndag 25 oktober 2015 - 00:00

I'M BACK

Hello there, tänkte bara kika in och säga att jag har ett massivt inlägg pågång så bryter nu mitt två månader långa blog break! (okej där kom det, redan nu... svenskelskan är ett faktum, förlåt!)

Så kolla in här imorgon. Antar att jag får färdigställa det söndag kväll men då är det natt i Europa så siktar på att publicera det måndag morgon istället. Har saknat att få uttrycka mig här, men livet har kommit emellan. Har dock varit aktiv på Instagram (erica_hjerpe) och framförallt Snapchap (ericahjerpe), så bara att checka in dessa medier för daglig uppdatering. 

IMG 5252

IMG 3

IMG 5664

IMG 6079

IMG 6263

IMG 6526

Hörs snart igen, kram från Erica in America!

söndag 23 augusti 2015 - 07:33

PÅ ANDRA SIDAN ATLANTEN

Hej, allt bra här! Tänkte bara kika in för en snabb uppdatering innan jag slocknar i min nya säng. Om min födelsedag var lång med sina 31 h så har nog dessa två dagar tagit priset som snäppet längre. Men wow, så många nya intryck, så många nya människor och så mycket att lära. Jag ska återkomma till dessa dagar senare men tänkte först ladda upp några bilder från min 24 h långa resa! För den är nog ett kapitel i sig den med.

IMG 4835

Kl. 5.00 var det väckning och 6.20 gick flyget till stockholm. 

IMG 4839

IMG 4853

IMG 4871

Firade födelsedagen med frukost på Joe and the Juice!

IMG 4872

Redo för mitt första långflyg!

IMG 4870

IMG 4860

Kollade 3 filmer, 4 serieavsnitt och åt flygplansmat. Plötsligt hade 8 timmar gått!

IMG 4867

Det första jag möttes av i USA: Hamburger Shakes Fries :D Jag log lite för mig själv påväg genom terminalen då alla kända amerikanska fastfood märken passerade förbi! Tullen gick förvånandsvärt smidigt och jag var genom alla kontroller på 15 minuter. Då återstod bara 5 h väntetid..

IMG 4874

Planet till Roanoke var nästan mindre än de minsta Finnair planen!

IMG 7

Chicago skyline var imponerande!

IMG 4966

Min stavtränare hämtade upp mig och vi åkte till Blacksburg där min otroligt snälla roomie Hannah väntade med nybakta cookies. Fick dela säng med henne första natten eftersom jag inte fått min rumsnyckel då ännu. Är så sjukt tacksam över att allt gått så bra hittills. Alla människor jag mött har varit väldigt vänliga och hjälpsamma. Men mer om fortsättningen senare, nu måste jag få lite sömn efter två fullspäckade dagar bakom mig!

torsdag 20 augusti 2015 - 00:00

THE AMERICAN DREAM

IMG 4589

Som ni kanske märkt har jag bytt header, den ska finjusteras lite än men tyckte det var passande att byta just idag eftersom det är nu det bär iväg. 3 flyg har jag framför mig. Första stoppet blir Arlanda, där har jag några timmars mellanlandning innan flyget lyfter över Atlanten. Kommer mellanlanda ytterligare än gång i Chicago för att sedan åka med ett sista flyg till staden Roanoke, där jag blir upphämtad av min coach. Sedan väntar en timmes bilfärd innan jag får stupa i säng i min och mina roommates nya lägenhet. Ser fram emot att fira min födelsedag med filmtittande och flygplansservice!

 

onsdag 19 augusti 2015 - 22:40

TJ 8 H

11830912 10153535743323571 1760624789 n

11903365 10153535743318571 1479828461 n

11920390 10153535743328571 1421795036 n

Dagens sifferanalys:

  • 4-5 timmar sömn
  • 1 sista strampenlunch
  • 3 jobbiga avsked
  • 23 x 40 x 55 är måttet för handbagage då man flyger SAS, underskred det på millimetern.
  • 8 kg handbagage har jag med mig (plus dataväskan som väger ett ton)
  • 23,5 kg i mitt incheckade baggage.. hoppas de är snälla vid baggage droppen.
  • 800 g fazer choklad nedpackat (dock ryker nog lyftskorna istället för chokon om flygpersonalen börjar härja med mig)
  • 700 g pikapuuro nedpackat (samma här, lyftskorna ryker före gröten!!)
  • 22 år fyller jag om 1 h och 20 min
  • 7 h extra får jag fira min födelsedag (dock i ett 9 h långt flyg)
  • 7,5 h tills jag inleder mitt äventyr
  • 21 h restid har jag framför mig
  • 21.18 kommer jag vara framme amerikansk tid
  • 17 dollar har jag med mig
  • 10 tårar har jag fällt då jag läste genom mammas ena födelsedagspresent.
  • 0 stavar tar jag med mig denna gång
  • 4 personer ska jag ännu ta avsked av
  • 1 dusch och sen SOVA (who am I kidding, kommer nog ligga sömnlös inatt och somna på Arlanda och missa mitt flyg till USA ;) )

 

Nu kör vi, hoppas ni vill följa med på min AmERICAn Dream!

onsdag 12 augusti 2015 - 11:36

LONG TIME NO SEE

Hallåå?? ...... Halllååå??? ........... Anybody there???........

 

 

Öhh va, hej?! Hade jag glömt bort er? Shit förlåt!

 

Nej, jag har inte glömt bort bloggen! Det har bara blivit en ofrivillig men samtidigt frivillig paus. Orsak: Allt!

Min bloggpaus beror på många faktorer som utlöst varandra. Det började med att jag blev sjuk efter EM och då jag blir sjuk är jag deppig, och då jag blir deppig är jag orklös = ligger i soffan och tycker synd om mig själv..typ.

Sen blev jag frisk men då brakade allting lös. Verkligheten kom ikapp och resan till USA bankade plötsligt på dörren. Har ju alltid vetat att det är snart, men SÅ snart att allt praktiskt ska fixas fattade jag nog inte förrän jag var mitt i smeten. Flera dagar gick åt att söka boende, hitta roommates, ringa samtal, maila 100 olika mail till sent på natten och slutligen försöka få boendet betalt (amerikanska betalningssystem är aningen krångligare än finländska kan jag meddela!).

Mitt i allt detta skulle vi också flytta ut. Flyttlass skulle gå till Närpes och till Böle, och de saker man samlar på sig på tre år... Inte att leka med. Och så var det städning och den psykiska biten att lämna sitt hem för sista gången. Allt gick ändå relativt smidigt men det som i efterhand varit jobbigast var nog att inte ha någon egen säng. Eftersom Jonathan flyttar till Närpes åkte vår säng dit, medan jag fått inta mitt flickrum hos föräldrarna på vår bäddsoffa från lägenheten. Så senaste veckorna har jag sovit i Närpes/på soffa/i föräldrarnas säng/i husvagn/i min kusins säng/hotellsäng och en natt sov jag inget alls! Haha, ska bli skönt att få ha en EGEN säng nu då jag äntligen hittat boende och schyssta roommates i USA! :D Här under ser ni ett smakprov på var jag kommer befinna mig till hösten:

thevillage pool 0

thevillage exterior3Bildkälla

IMG 4121

IMG 4167En bild från Jeppisdagarna med min högra strumpa och Sista dagen i lägenheten då jag sa adjö till min favvoplats.

 

Min hjärna har nog tagit slit av alla funderingar så en dag glömde jag till och med bort min bankkod helt och hållet. Då konstaterade jag att jag måste slappna av och småningom löste sig det mesta. Jag lyckades kamma hem en bronsmedalj i Kalevankisat med höjden 410 i allt virrvarr och fastän höjderna inte varit så höga som jag hoppats på senaste tiden så är jag glad att få ta med mig medaljen efter en tuff sommar.

Kalevankisat var nog vändpunkten för mig, jag blev grymt taggad att jaga dedär höga höjderna igen och att dessutom se flera av mina teammates kamma hem medaljer och speciellt tränarens silver i stav och Jonathans silver på 200 m gladde mig oerhört mycket. Här följer några bilder från kalevaspelen och glada medaljörer:

IMG 4373

IMG 4357

IMG 4365

IMG 4265

IMG 4285

IMG 4303

 

Förra helgen var det eliittikisat i Kuortane, jag hade en så sjukt bra feeling på inhoppningen och trodde verkligen att lördagen skulle bjuda på ett nytt PB. Tyvärr fick jag lämna tävlingen utan framgångar men som tur hade jag en desto roligare kväll. Hemma väntade ett lyckat goodbye party amERICAn style för mina vänner, är så otroligt tacksam över alla lyckoönskningar från alla som dök upp. Det var så skoj att träffa alla en sista gång. Den kvällen lever jag länge på! 

 

IMG 3921

IMG 4473 Fotor Collage

11846310 10153517084113571 1148280183 nNågra urplock av vad gästerna kom med, alltså hur cool tröjja?!? Får helt klart ha på mig den första skoldagen! ;)

 

Nu är dessutom flygbiljetterna bokade och det bär av om en vecka, EN VECKA!!!! 20 augusti flyger jag till andra sidan jorden. Fun fact är att jag dessutom kommer få fira min födelsedag 7 timmar extra i och med tidsskillnaden. Så nu är det inte mycket kvar (förutom massa sista minuten fix och att packa ner mitt liv på endast 23 kilo.....). Det är även lustigt dethär att alla i min omgivning verkar vara mer skärrade över att jag sticker iväg än jag själv. Fast kanske det iofs är bättre den vägen än att jag själv skulle ligga i fosterställning och oroa mig! ;)

Nu ska jag njuta av min sista tävling för denna säsong som även kommer bli mitt sista junior FM. I helgen bär det av till platsen som jag egentligen hatar; Lahtis.. Den tävling där min stav gick av tidigare i sommar och den tävling som förstörde halva säsongen för mig (Igår var en riktigt jobbig dag då jag konstaterade att om inte det hänt skulle jag haft alla chanser i världen att ta mig till VM eftersom ynka 440 verkar räcka till deltagande, men så får man inte tänka.. Därav stryker jag över tanken!) Nu ska jag banne mig ta revanch! 

Slutligen vill jag tillägga att denna blogg säkert kommer få ett uppsving nu framöver eftersom jag lovat många att uppdatera om min vistelse i USA. Så härmed lovar jag alla läsande att inte försvinna såhär länge igen! 

 

IMG 3

IMG 6

Sa även hejdå till denna fantastiska tjej igår som själv åkte iväg på sitt livs äventyr i natt! Camilla fick i förrgår veta att hon blivit uttagen till VM i Peking och jag är så himla stolt över denna tjej att jag börjar rysa då jag skriver detta, hon har verkligen kämpat i år och bevisat för alla att hon tillhör världseliten! Wow, kommer verkligen sakna henne under året. Har haft så många roliga stunder tillsammans på tävlingar i sommar, speciellt EM i Tallinn. Vetskapen om att vi kommer få dela fler grymma stunder i framtiden gör det lite lättare att åka iväg. Nästa år ska vi ta oss till både EM och OS hade vi tänkt, sådeså! :D

torsdag 16 juli 2015 - 12:32

U23 EM DEL 1, FINAL

En återberättelse av Finaldagen fredagen den 10.7.

Då var dagen inne, då jag skulle lyckas i mitt sista juniormästerskap. Kände mig krasslig hela fredagen men förstod att det bara var en inbillning. Nervositeten kändes inte av som ett "pirr" utan mer som att jag blev slö, under uppvärmningen började dock saker och ting ordna upp sig och då jag sedan fick gå in på stadion och hoppa in mig så kändes allt riktigt bra! Det är nästan inhoppningen som jag nu i efterhand kommer att ta med mig till kommande tävlingar. För då hade jag så himla kul, jag var glad över att jag lyckades gå ut på 16 steg istället för de 14 som jag hade dagen innan. Att jag dessutom satte i den hittills styvaste staven i tävlingssammanhang redan på inhoppningen bådade gott. Det fanns höga hopp i kroppen. Blev så taggad på att få inleda tävlingen och då vi presenterades var jag förväntansfull och redo!

Ingångshöjden 405 gick lätt i första försöket med min mjukare stav och vi bestämde med coachen att jag skulle byta stav till nästa höjd 415. Jag flyttade ställningarna lite närmare eftersom den styvare staven förmodligen skulle skjuta mig mer uppåt och inte lika mycket framåt. Första försöket steg högt men jag lyckades inte få farten med mig över ribban och jag rev på nerväg. Till andra försöket var jag ännu mer taggad och kände redan i de första stegen att löpningen fungerade mycket bättre! Detta resulterade dock i att jag kom alldeles för nära i upphoppet och staven slog mig på rygg istället för uppåt. Blev ett misslyckat försök och jag blev frustrerad över att inte få till det. Här gjorde jag egentligen det enda misstaget, jag borde ha sparat mitt sista försök till 425 för att få mer tid att återhämta mig och samla kraft. Istället gick tiden igång, vinden var inte bra och jag var tvungen att göra mitt sista försök aningen stressad. Ett till misslyckat försök och min tävling var över innan den hann börja.. 

Jag blev bara tom. Arg och besviken. Varför kunde jag inte bara ha hoppat över i första försöket?.. Gick fram till tränaren som beklagade och jag fällde en tår. Lyckades ändå rycka upp mig rätt snabbt och satte fokus på att hejja på min teammate Aino och kolla in de andra hopparnas tekniker. Kunde ändå relativt snabbt konstatera att jag var glad att jag nådde final och faktist kunde hoppa, en 11 plats var inte vad jag gått in för men ändå bättre än inget reslutat alls. Dock kom det en svordom då det konstaterades att bronsmedaljen gick loss på endast 435! En höjd som jag hade som realistiskt mål före detta mästerskap.. Men det var bara att bita ihop, känslorna svävade mellan nöjd att delta till att vara riktigt besviken. I efterhand var det nog de positiva känslorna och minnena som jag kommer ta med mig!

Jag hade även så fint stöd under tävlingens gång. Min tränare och hans två bröder var på plats (varför ha 1 tränare då man kan ha tre, med samma efternamn dessutom?!) mina föräldrar ropade från läktaren och även mina gudföräldrar var på plats för att hejja. Fick även så fint stöd av Camilla och Anna på hotellet senare. Gick ut för att äta i gamla stan med min hejjarklack och efter långa diskussioner in på småtimmarna med min roommate Aino, som även hon hade förväntat sig mer av mästerskapet, och vår stavkompis Teemu som kommit för att hejja somnade vi ändå glatt. 

En enorm erfarenhet rikare är jag efter förra veckans mästerskap och är taggad som bara den att ännu få visa vad jag går för nu i sommar! Nästa tävling blir i Åbo om en vecka. Hade först planer på att åka till Karlstad GP och tävla men i sista stund blev det ändå Åbo som gäller. 

Ikväll eller imorgon kommer ett långt inlägg om mina tankar om EM generellt sätt och vad som enligt mig borde förbättras inför kommande mästerskap som Finland skickar iväg idrottare på. Tills dess är här några bilder från mästerskapet som kommer leva kvar som ett ljust minne och bidra till revanschfeeling på kommande SENIOR mästerskap!

IMG 3706

IMG 3705

IMG 3735

IMG 3774Och denna tjej, wow! Ropade nästan sönder rösten under hennes lopp på 3000 m hinder. Från att i statistiken inte ens vara top 10 till att persa 10 sekunder och vara så sjukt nära en bronsmedalj samt VM och OS gräns, det är en prestation jag sent kommer glömma. Denna bild är så otroligt mycket glädje, det är det här som är det fina med idrott. Att kunna glädjas tillsammans med andra och deras framgångar. Jag började själv gråta då jag såg Camilla efter hennes lopp. Var så sjukt stolt över min vän.

Om förbundet hade fått bestämma hade jag redan varit i Finland vid den tidpunkt som Camilla sprang sina två rekordlopp. Men envis som jag är valde jag att stanna fastän jag inte hade någonstans att sova de två sista nätterna och fick själv betala biljetten hem. Men skulle aldrig i världen velat missa Camillas lopp, eller för den delen resten av mästerskapet. Stod och hejjade på finska laget i dagarna två och fick se många otroligt fina prestationer. Även misslyckande hör mästerskapen till, men då är det enligt mig viktigt att ha folk som kan klappa en på axeln och säga att man kommer igen. Bland annat då Anna gjorde sin debut på 4x100 och de oturligt nog tappade pinnen, var jag uppriktigt ledsen över hur det gick men försökte peppa och säga att man ändå skall vara stolt att man tagit sig ända hit! Jag menar det är bara ungefär de 30 bästa i europa i varje gren som får tävla i denna tävling. Och det är ofta viktigt att få denna mästerskaps erfarenhet som junior för att även kunna lyckas som senior i framtiden. Mer om detta i nästa inlägg!

 

Here comes my recap from last weeks Final.

Finally the day was here, the day when I was about to succeed in my last junior european championship. I felt a bit tired and almost sick the whole Friday, I later understood that I was only imagining it all. I wasn’t really nervous only “slow” but during the warm up it all felt much better and when we got to go inside the stadium I loosended up and had good warm-up jumps. I had already decided to take a risk and go out on 16 steps (have jumped with 14 steps this whole season) and use a pole that I never had used before in competition situation. But it all went well, I had so much fun and I felt that I had high heights in my body. I was ready to start the competition!

The first height 405 went easily with a soft pole and me and my coach decided that it was time to go on to the next pole on the next height 415. I moved the stands a bit closer and went for my first attempt. I got high over the bar but the speed wasn’t enough and I took the bar with me on my way down. At the second attempt I was a bit more alert and my my run-up felt better, which resulted in me getting way too close on my take off and I didn’t fulfilled the jump. I was frustrated that the pole didn’t move forward as I wanted. Here I did my only mistake during the competition, I should have saved my last attempt to the next height 425 in order to get more time and rest for a bit. Instead the clock was ticking, there was no good wind and I was stressed when I went for my last attempt. It was also a failure, and my competition was over before it even started.

I felt empty, angry and disappointed. Why didn’t I just clear the bar in my first attempt? I talked to my coach and cried for a while. Somehow I managed to cheer up quite fast and focused on how the other girls were jumping instead. I realized I had reached my two main goals, to even be able to jump and reach the final. An 11th place wasn’t what I wanted but it was better than not be able to jump at all! When it got clear that the bronze medal was handed out on a jump of “only” 435 I got a bit pissed ofc, that height was my realistic goal for this championship. But that’s life. I went from happy to sad and back again the whole evening. But afterwards it was mainly the positive feeling that I took with me from this championship.

I was glad to have such a great support with me in Tallinn. My coach and his 2 brothers, my parents and my godparents were all cheering for me on the stands. Also Camilla and Anna was a big support when I got back to the hotel. Went out for dinner in the old town with my “fanclub” and when I got back to the hotel me, my roommate Aino and our pole vault buddie Teemu had nice and funny discussions late that night so it all felt quite OK after all. It’s always good with experiences and I’ll take with me only the positive things from this championship. I’m so excited to continue my season, still need to get those higher heights out of my system ;)