Ett liv - Två versioner

onsdag 8 mars 2017 - 14:42 | 4 Kommentarer

Hej, här kommer två versioner av livet just nu. Båda är sanna men otroligt olika. Har varit fast i den första versionen alldeles för länge nu. Men jag hoppas och tror att jag, dels genom att skriva lite om det, kan förflytta mig till version två på heltid.

 

Verison 1

Livet är bara en liten del av stavhoppandet, eller var det tvärtom? Jag har nog glömt vilken väg det är, vilket kan vara en av orsakerna till att livet varit lite dystert på senare tid.

En skada, okej. Under hösten kunde jag ändå träna nästan smärtfritt efter en krossad tå. Två skador, jaha. Dit for 3 månader av springträning/hoppning då baklårssenan blev inflammerad i oktober. Två skador och en sjukdom, skämtar du?! 39 gradig feber och sängliggande i en hel vecka efter nyår. Måste inte bara lära mig att springa igen, men också att orka jogga mer än 2 varv. Två skador, en sjukdom och en liten bristning i framlåret då saker och ting äntligen börjar ljusna. Bara för att. Och fortfarande står man där, på ansatsbanan den 24de februari, och tror att "idag är det min dag", dagen då jag gör en normal prestation i mina mått mätta, hoppar över 4 meter och tar en efterlängtad ACC championship medalj. Och allt blir bra igen. Men nej, inte nu heller - och jag bröt ihop än en gång.

Åker en 12 timmar lång bussresa hem från Notre Dame, Indiana och möts av två midterms och skolarbete som hopar sig. Som varit för tungt att ta tag i då man kännt sig hopplös. Varken kropp eller hjärna fungerar, man är bara matt - och blir en väldigt mycket värre version av sig själv. Man minns inte senast man hade det där gapflabbet som gör att magen krampar. Allt känns fejk. Man vill bara vara bortglömd. Du förtjänar ensamhet och bedrövelse, what's the point osv...

Häromdagen satt jag i vårt omklädningsrum efter en intervallträning. Dendär klumpen i halsen uppenbarade sig igen då jag förbrilt försökte att förstå ett kapitel i en bok som jag fyra timmar senare måste presentera. Tårar börjar trycka på bakom ögonen, igen. Hjärnan kan inte längre koppla ihop orden till fullständiga meningar. In kommer en sprint tjej som jag känner sådär smått. Hon sätter sig i den andra soffan och frågar hur läget är. Jag ler och säger det är mycket nu, sprang precis några tvåhundringar och känner mig som en långsam elefant och försöker nu förbereda en presentation utan mycket framgång. Hur mår du frågar jag. Hon suckar och säger att hon har ett prov om några timmar och att hon måste skynda sig för att träningen börjar snart, hon önskar att sprintrarna skulle fått mer än 2 dagar ledigt efter mästerskapet vi hade i helgen. Hon avslutar med: I cried this morning..

Jag kände mig dum som trodde att jag var den enda i världen som mådde skit. Jag bestämde mig för att släppa allt för ett tag. Jag mailade min professor. Skrev att jag var sjuk och inte kunde komma till timmen. Åkte hem. Sov i två timmar. Torben kom över. Grät lite till. Beställde pizza och åt i sängen framför en film.

Nu har vi Springbreak och jag stressar för fullt över uppsatsen som jag måste ha färdig denna vecka, ett 20-30 sidor långt forskningsarbete som jag borde ha börjat på för redan 3 veckor sedan. Det är även nationals denna helg, en tävling som jag för ett halvår sedan var säker på att jag skulle få delta i - en annan dröm som gick i kras..

Det är för tufft. Livet. Om man definierar livet genom prestationer som stavhopp eller skolframgång. 

IMG 3

IMG 4

ett leende utan leende.

 

 

Version 2

Stavhopp är bara en liten del av livet.

Äntligen kan jag träna igen och känna att det går framåt. Det är något speciellt med att kunna springa hårt och känna träningsvärk för att sedan veta att nästa vecka kan jag springa ännu fortare. Och att frivända över 70 kg igen efter ett halvår av "baby vikter". Jag känner mig tacksam för det då jag vet hur mycket skador jag lidit av under året. Under ACC mästerskapen för två helgar sedan så hade jag min bästa hoppning på ett halvår. Kunde äntligen springa och hoppade 415 på inhoppningen. Ett steg i rätt riktining. Tyvärr krävs det mer än ett bra hopp på uppvärmningen för att man ska hoppa högt i tävling, man behöver lite mer träning än så. Kunde istället glädja mig åt killarnas tävling dagen efter då de som team tog hem ACC titeln och vi i stav tog 4 topp placeringar varav Torben blev ACC mästare med 555, efter att ha fått ribban i ögat och knappt kunde se (Har fortfarande en "farlig" boxare till pojkvän, se bild nedan). Vilken kämpe att fortsätta tävlingen och vinna hela skiten - vilken inspiration!

Åkte en 12 timmar bussresa hem från Notre Dame, Indiana - i en sovbuss, så fick ligga och slappa hela vägen, lyx! Veckan efter var tuff med två midterms men på något vänster lyckades jag få 96/100 i ena tenten, bästa resultatet i klassen. Antar att min hjärna kan jobba trots att den är lite trött. Sprang intervaller för första gången sen oktober - kände mig som en klumpig elefant, men igen - det kan bara bli bättre! Träffade en sprint tjej i omklädningsrummet och kände mig lite mindre ensam då vi båda konstaterade att det är tufft nu. Tog en välbehövlig paus från skolan, ibland får man göra så. Strunta i alla måsten och spendera en dag i sängen med pizza, film och kramar.

Och gissa vad jag har nu: SPRINGBREAK! Fantastiskt. En vecka ledigt. Okej att jag måste skriva en 20-30 sidor lång essä denna vecka, men jag har också planerat att ha flera kickass träningar, vara limin så jag knappt kan gå upp för trappor, äta sjuka bruncher, ligga i soffan och gosa, sitta 3 h på ett mysigt café och äta cheescake till middag bara för att (kan hända att detta skedde redan igår), gå på bio, hikea, åka på utflykt till floden för att steka lite (tror det ska bli upp mot 20 grader här i veckan) och ha mysiga bonfire nights. Sen hejja på killen och mina teammates som tävlar i nationals i helgen. Andra saker jag ser fram emot är att få börja träna utomhus igen och gå runt på vårt Harry Potter-lika campus nu då det blir vår och se träden blomma ut. Och framförallt se fram emot en utomhussäsong som börjar om 3 veckor då vi åker till Austin, Texas för Texas Relays.

Jag fixar dethär!

Collage FotorblaogaIMG 5Collage Fotorgill2IMG 6Collage FotorJSAHDJASD2IMG 7

Kommentarer

  • Felicia

    08.03.2017 23:09 (4 månader sen)

    Kramar vännen! :) du e bra som du e!

    • Erica Hjerpe

      08.03.2017 23:37 (4 månader sen)

      Kram Felicia, du med <3


  • Feki

    09.03.2017 16:50 (4 månader sen)

    Moi! Kauanko oot opiskellut Amerikassa ja mitä opiskelet? :)

    • Erica Hjerpe

      10.03.2017 03:24 (4 månader sen)

      Tämä on mun toinen vuosi täällä Amerikassa, opiskelen taloustiedettä! :)


Skriv kommentar