måndag 21 augusti 2017 - 12:51

#sevendayssummerparty + blog thoughts

 

IMG 2328IMG 2327IMG 2329

#Sevendayssummerparty last friday where we got to enjoy a three course dinner (that Beet soup tho!! Played in a different league for sure) on the restaurant ship Faros.

 

Ny vecka, men spolar ändå tillbaks tiden till i fredags då sevendays ordnade bloggmiddag på Faros. Var tacksam över att jag fick komma även om min blogg ekat tomt på sistone. Orsak: många. Jag måste ta en liten funderare över vart jag vill komma med bloggen. Att blogga om idrottsliga framgångar, som kanske var tanken med bloggen från början, har visat sig vara svårt eftersom just framgångarna uteblivit och skadorna hopat sig. Tror dessutom de fysiska menen varit en småsak jämfört med de medförande psykiska.. Har levt i en ovisshet ända sedan i våras med vad nästa steg kommer bli för mig. Lite hjärtekrossad efter en trasig tävlingssäsong som kulminerade tidigt i april då jag öppnade säsongen med 4.10 och tänkte att härifrån kommer det endast gå uppåt! Blev platt fall istället eftersom sommaren kantats av akillesproblem och axelproblem, för att inte tala om förra årets krossade tå som ännu gör sig påminnd. Att inte åka tillbaka till USA är också det konstigt och jag var osäker på var/hur/när jag ska studera, träna och bo till näst. 

Så förra veckan, efter en välbehövlig tidig "ylimenokausi" resa till Tyskland, bestämde jag mig slutligen; stannar i Vasa tillsvidare för att landa, läka och fortsätta mina studier på Hanken. Vad gällande bloggen vet jag inte var den kommer landa, men kommer säkert bjuda på en och annan frukost bild, tränings update, throwback inlägg och vardagsfunderingar till att börja med!

 

// New week, but first I'll look back to last Friday when Sevendays hosted a blog dinner at Faros. I was grateful that I got to go even though my blog has been rather empty lately. Reason: Many. I have to think about what I actually want to accomplish with my blog. To blog about athletic success, that was kind of the idea from the beginning, has been pretty hard considering the lack of success and injury heavy last couple of months. Additionally I don't think the physical problems have been as comprehensive as the associated mental ones. Have been living in uncertainty since this spring as I haven't been sure what the next step is gonna be for me. A broken competition season left me a little heartbroken as the season peaked in early April with a season opener of 4.10 and a hope that it's only up from here! Instead the opposite happened and this summer has been consisting of Achilles problems and shoulder problems, adding the constantly reminding crushed toe from last year to the injury mix. And to not go back to the US this fall has been weird and I've been uncertain of where/how/when I'm gonna live, train and study.

So last week, after a well-needed off season trip to Germany, I finally decided; I'm going to stay in Vaasa for now to land, heal and continue my studies at the business school Hanken. What's gonna happen to the blog, on the other hand, is still undecided, but I'm pretty sure there will be breakfast pictures, training updates, throwback posts and everyday thoughts to start with! //

onsdag 8 mars 2017 - 14:42

Ett liv - Två versioner

Hej, här kommer två versioner av livet just nu. Båda är sanna men otroligt olika. Har varit fast i den första versionen alldeles för länge nu. Men jag hoppas och tror att jag, dels genom att skriva lite om det, kan förflytta mig till version två på heltid.

 

Verison 1

Livet är bara en liten del av stavhoppandet, eller var det tvärtom? Jag har nog glömt vilken väg det är, vilket kan vara en av orsakerna till att livet varit lite dystert på senare tid.

En skada, okej. Under hösten kunde jag ändå träna nästan smärtfritt efter en krossad tå. Två skador, jaha. Dit for 3 månader av springträning/hoppning då baklårssenan blev inflammerad i oktober. Två skador och en sjukdom, skämtar du?! 39 gradig feber och sängliggande i en hel vecka efter nyår. Måste inte bara lära mig att springa igen, men också att orka jogga mer än 2 varv. Två skador, en sjukdom och en liten bristning i framlåret då saker och ting äntligen börjar ljusna. Bara för att. Och fortfarande står man där, på ansatsbanan den 24de februari, och tror att "idag är det min dag", dagen då jag gör en normal prestation i mina mått mätta, hoppar över 4 meter och tar en efterlängtad ACC championship medalj. Och allt blir bra igen. Men nej, inte nu heller - och jag bröt ihop än en gång.

Åker en 12 timmar lång bussresa hem från Notre Dame, Indiana och möts av två midterms och skolarbete som hopar sig. Som varit för tungt att ta tag i då man kännt sig hopplös. Varken kropp eller hjärna fungerar, man är bara matt - och blir en väldigt mycket värre version av sig själv. Man minns inte senast man hade det där gapflabbet som gör att magen krampar. Allt känns fejk. Man vill bara vara bortglömd. Du förtjänar ensamhet och bedrövelse, what's the point osv...

Häromdagen satt jag i vårt omklädningsrum efter en intervallträning. Dendär klumpen i halsen uppenbarade sig igen då jag förbrilt försökte att förstå ett kapitel i en bok som jag fyra timmar senare måste presentera. Tårar börjar trycka på bakom ögonen, igen. Hjärnan kan inte längre koppla ihop orden till fullständiga meningar. In kommer en sprint tjej som jag känner sådär smått. Hon sätter sig i den andra soffan och frågar hur läget är. Jag ler och säger det är mycket nu, sprang precis några tvåhundringar och känner mig som en långsam elefant och försöker nu förbereda en presentation utan mycket framgång. Hur mår du frågar jag. Hon suckar och säger att hon har ett prov om några timmar och att hon måste skynda sig för att träningen börjar snart, hon önskar att sprintrarna skulle fått mer än 2 dagar ledigt efter mästerskapet vi hade i helgen. Hon avslutar med: I cried this morning..

Jag kände mig dum som trodde att jag var den enda i världen som mådde skit. Jag bestämde mig för att släppa allt för ett tag. Jag mailade min professor. Skrev att jag var sjuk och inte kunde komma till timmen. Åkte hem. Sov i två timmar. Torben kom över. Grät lite till. Beställde pizza och åt i sängen framför en film.

Nu har vi Springbreak och jag stressar för fullt över uppsatsen som jag måste ha färdig denna vecka, ett 20-30 sidor långt forskningsarbete som jag borde ha börjat på för redan 3 veckor sedan. Det är även nationals denna helg, en tävling som jag för ett halvår sedan var säker på att jag skulle få delta i - en annan dröm som gick i kras..

Det är för tufft. Livet. Om man definierar livet genom prestationer som stavhopp eller skolframgång. 

IMG 3

IMG 4

ett leende utan leende.

 

 

Version 2

Stavhopp är bara en liten del av livet.

Äntligen kan jag träna igen och känna att det går framåt. Det är något speciellt med att kunna springa hårt och känna träningsvärk för att sedan veta att nästa vecka kan jag springa ännu fortare. Och att frivända över 70 kg igen efter ett halvår av "baby vikter". Jag känner mig tacksam för det då jag vet hur mycket skador jag lidit av under året. Under ACC mästerskapen för två helgar sedan så hade jag min bästa hoppning på ett halvår. Kunde äntligen springa och hoppade 415 på inhoppningen. Ett steg i rätt riktining. Tyvärr krävs det mer än ett bra hopp på uppvärmningen för att man ska hoppa högt i tävling, man behöver lite mer träning än så. Kunde istället glädja mig åt killarnas tävling dagen efter då de som team tog hem ACC titeln och vi i stav tog 4 topp placeringar varav Torben blev ACC mästare med 555, efter att ha fått ribban i ögat och knappt kunde se (Har fortfarande en "farlig" boxare till pojkvän, se bild nedan). Vilken kämpe att fortsätta tävlingen och vinna hela skiten - vilken inspiration!

Åkte en 12 timmar bussresa hem från Notre Dame, Indiana - i en sovbuss, så fick ligga och slappa hela vägen, lyx! Veckan efter var tuff med två midterms men på något vänster lyckades jag få 96/100 i ena tenten, bästa resultatet i klassen. Antar att min hjärna kan jobba trots att den är lite trött. Sprang intervaller för första gången sen oktober - kände mig som en klumpig elefant, men igen - det kan bara bli bättre! Träffade en sprint tjej i omklädningsrummet och kände mig lite mindre ensam då vi båda konstaterade att det är tufft nu. Tog en välbehövlig paus från skolan, ibland får man göra så. Strunta i alla måsten och spendera en dag i sängen med pizza, film och kramar.

Och gissa vad jag har nu: SPRINGBREAK! Fantastiskt. En vecka ledigt. Okej att jag måste skriva en 20-30 sidor lång essä denna vecka, men jag har också planerat att ha flera kickass träningar, vara limin så jag knappt kan gå upp för trappor, äta sjuka bruncher, ligga i soffan och gosa, sitta 3 h på ett mysigt café och äta cheescake till middag bara för att (kan hända att detta skedde redan igår), gå på bio, hikea, åka på utflykt till floden för att steka lite (tror det ska bli upp mot 20 grader här i veckan) och ha mysiga bonfire nights. Sen hejja på killen och mina teammates som tävlar i nationals i helgen. Andra saker jag ser fram emot är att få börja träna utomhus igen och gå runt på vårt Harry Potter-lika campus nu då det blir vår och se träden blomma ut. Och framförallt se fram emot en utomhussäsong som börjar om 3 veckor då vi åker till Austin, Texas för Texas Relays.

Jag fixar dethär!

Collage FotorblaogaIMG 5Collage Fotorgill2IMG 6Collage FotorJSAHDJASD2IMG 7

måndag 15 juni 2015 - 21:00

HJERPE I CHOCK EFTER BRUTAL STAVOLYCKA

Hehe sorry för rubriken, var bara tvungen ;) 


Vet inte riktigt var jag ska börja, men kan väl konstatera att jag haft ganska dramatiska timmar det senaste dygnet. Vilket också uppmärksammats i diverse artiklar och kvällstidningar. För att droppa några av orden som förekommit i min skalle listar jag de här: rekordhopp, glädje, stavbrott, svindel, ispåsar, uppgivenhet, mediauppståndelse, telefonsamtal, roadtrip, röntgen, väntan, utmattning och en hel del erfarenhet. Den långa versionen hittas här under bilderna.

11418902 10207165960407306 4548021572795993082 o

Fotograf: Tero Siivolaerica hjerpe 2

Bildkälla: Iltasanomat Fotograf: Matti Raivio
etuseivas21406 yl

Bildkälla: Iltalehti Fotograf: Jussi Saarinen
etuseivas41406 yl

Bildkälla: Iltalehti Fotograf: Jussi Saarinen

Vi tar det från början. Tävlingen i Lahtis inleddes för ett dygn sedan och fastän väderförhållandena inte var något att skryta med kändes det riktigt bra inför tävlingsstarten. Lite duggregn och måttlig sidovind störde mig inte alls. Inledde säkert på 405 och böt stav då ribban höjdes till 425. Det andra försöket på höjden var riktigt nära att lyckas och jag kände att höjden fanns i kroppen vilket också visade sig i mitt sista försök då jag flög över mitt nuvarande PB 425. Det var en grymt fin känsla. Dessutom kände jag att det fanns mer att ge och var oerhört taggad för att "kötta" staven och ta mig an nästa höjd; 435.

10620450 10207165960287303 1206108681376000281 o2Fotograf: Tero Siivola

11412240 10207165960327304 5337435082136411689 o2Fotograf: Tero Siivola

11161702 10207165960207301 6534084541664617328 o2Fotograf: Tero Siivola

Sagt och gjort, jag greppade samma stav som i hoppet innan, löpte på bra in mot gropen och fick till en bra isättning. Köttningsfaktorn var extremt hög, så hög att jag bokstavligt talat mördade staven... Allting gick så snabbt så jag hann bara höra att det knäppte till och så träffade jag madrasskanten och gled ner i gropen. Låg stilla i gropen och hade två tankar i huvudet: "Shit, det som var påväg att bli ett så bra hopp, nu måste jag avbryta", "Är jag okej?". Konstaterade snabbt att jag inte hade ont någonstans förutom vänsta armbåge och hand och bannades över att staven valde att svika mig då jag var så bra på gång. Fick hjälp upp av funktionärerna och första hjälp personal ställde massa frågor och kände på min nacke och rygg. Tror jag var ganska chockad för i ett skede började det vingla och jag fick lock för öronen, men det var ingen större fara med det, fastän det såg ut som att jag landande väldigt dåligt. I ett stavbrott landar du oftast på madrassen eftersom du har fart framåt och fallet är heller inte så högt. Men jo, klart man blir skärrad. Dock oroade jag mig mest över handen och då tränaren senare kom ner för att hjälpa mig samla ihop mina saker brast det. Blev ledsen för att jag tvingades avbryta tävlingen och för att jag var rädd att handen fått en spricka. Detta hände nämligen min teammate Viktor för något år sedan. Coachen lugnade ner mig och sa att det inte såg så farligt ut. Jag fick på mig jacka, byxor och en filt och med två ispåsar lindade runt armbåge och hand lämnade jag planen.

HÄR kan ni se klippet där staven smällde

Blev haffad av media på vägen till första hjälpen tältet. I efterhand vet jag inte riktigt vad jag sade, speciellt inte på finska haha. Reagerade som jag brukar om jag får en kamera upptryckt i fejset: log och skrattade bort situationen. Var ju ingen värre fara med mig men lite chockad var jag nog efter allting så jag gissar att just det ordet fick kvällstidningarna att gå igång: HJERPE I CHOCK EFTER BRUTAL STAVOLYCKA. typ. Låter ju faktiskt smarrigt.. Traskade iväg till bilen och fick både medicin och mer kläder på mig. Vid det här laget hade allt börjat sjunka in och handen värkte ordentligt. Ringde hem och var bedrövad, ville röntga handen direkt och gräva ner mig. Ville inte att säsongen skulle sluta såhär..

Några tröstande ord från vänner, familj och en hel del utomstående fick det att kännas lite bättre. Tacksam över att så många hörde av sig och undrade hur jag mådde! Fick mig också att inse att jag faktiskt persat innan olyckan var framme. Under bilresan hem skämtades det vilt och då Camilla och Karin sedan skulle dra lott om vem som fick hjälpa mig under toalettbesök om det krisade kändes hela situationen ganska underhållande. Stannade för en PB/tröst burgare och fick en påse is av vänliga kassörer vid ABC i Tammerfors.

Kom hem till Vasa runt 2 på natten och fick några timmar sömn innan jag befann mig på akuten i Vasa kl 8 för att röntga handen. Fick superbra betjäning av både närvårdare, sjuksköterskor, läkare och personal så efter två timmar kom jag helskinnad ut med handen i ett "custom-made" stöd och med beskedet att ingen spricka syntes i handen. Troligtvis är det muskler/ligament/ledband som tagit stryk och enligt läkare tar det ungefär en månad innan handen är återhämtad. Ska undersöka handen ytterligare imorgon med ultaljud för att se om något är riktigt på tok, men för tillfället känns det bra. Lättad över att inget är brutet i varken hand eller armbåge!

Summa summarum kan jag ju kungöra att jag nu officiellt är en äkta stavhoppare med ett riktigt stavbrott på meritlistan! Att jag dessutom har det på film gör ju saken lite bättre. Att folk sedan fått spekulera i om stavar går av p.g.a. den finländska kylan, varför idrottare är så lättklädda och varför jag pratar svenska, det bjuder jag på. Alla snälla och lyckoönskande kommentarer jag fått (oavsett språk) är jag tacksam över, ska göra som de säger och kämpa mig tillbaka fortare än kvickt. För kämparglöden och glädjen i att hoppa den kan inget stavbrott i världen förstöra!

// Please use google translate for this one, I could blame my sore hand for not be able to write on the computer any longer but the fact is that this entry turned out waaay longer than I thought and I'm too lazy to write another novel, lol! But thanks for all the support after my pole break yesterday, I'll be back! //

IMG 2685

IMG 2715

tisdag 2 juni 2015 - 20:16

KANDIDATAVHANDLINGEN INNE

IMG 3

IMG 2110

IMG 4

◊Min absolut bästa investering i vår (efter uppsättningen med nya stavar)! Min macbook air som varit min bästa vän under otaliga timmar kandiskrivande. Vet inte hur jag skulle överlevt utan den, lätt, snabb och pålitlig (dvs behöver inte vara rädd att dokument försvinner som med min gamla PC...) Från Itronic som alltid har bra studerandeerbjudanden!◊

Då var den inne! Min kandidatavhandling som jag kämpat med under hela våren. Vilken konstig känsla då jag klickade på sänd och mina 38 sidor och 10793 ord åkte in för sista granskningen. Nu återstår bara mognadsprovet och sedan är kursen avklarad! Det var i höstas som jag plötsligt insåg 2 saker:

1. Att jag avklarat nästan alla obligatoriska kurser, trots ett lugnare studietempo pga idrotten.

2. Om jag ville åka på utbyte nästa höst vore det bäst att få undan kandidaten innan.

Sagt och gjort, jag satte in högsta växeln och för första gången hade jag en verklig plan med mina studier. Tidigare har jag mest glidigt med och inte funderat så mycket på min studietakt. Men vetskapen om att jag kan "komma ikapp" med de andra på klassen och ha chansen att åka på utbyte nu i höst gjorde att jag kämpade mig igenom alla kurser. 

Då det sedan var dags att välja ämne till avhandlingen var jag tudelad. Dels har jag finansiell ekonomi som huvudämne men ville ändå kombinera det med mitt biämne marknadsföring. Eftersom sponsring är en stor del av en idrottarens ekonomiska vardag valde jag att se på just sponsring inom idrott, men ur ett mer finansiellt perspektiv. Dock var det ingen dans på rosor. Mitt första utkast var en kombination av flumm och åter flumm, den röda tråden saknades totalt och jag kände mig mer eller mindre uppgiven. Jag försökte täcka in ett stoooort område och hoppade från sponsring av OS till bloggar till idrottarens utgifter till företagets synvinkel osv...

Sedan vände allt efter lite feedback från studiepolarna och handledaren, ett studiebesök hos finländska bolaget Sponsor Insight (som svarade på alla mina 1000 frågor angående idrottssponsring i Finland) samt intervjuer med några företag som snällt ställde upp! 

Hade då bestämt mig att se på lönsamheten av sponsring ur företagets synvinkel. Efter att ha sammanställt allting blev det ett andra utkast på ca 30 sidor i slutet av April. Efter våra presentationer fick vi ytterligare feedback och det kändes genast som att detta ändå kunde bli till något bra! 

Jag fick en månads tid på mig att komplettera arbetet med ännu en intervju och omstrukturera vissa delar. Den röda tråden fick hoppeligen en ännu rödare färg och efter en 12 h lång session förra torsdagen, varav 4 timmars korrekturläsningshjälp av min kära mor, var jag äntligen färdig! 38 sidor avhandling med en enligt mig intressant slutsats blev resultatet. Spara, Sänd och klart! Firade med ett svettigt gympass, pizza och tjuvöppnande av en Cava dagen innan syrrans student!

Att jag nu endast har mognadsprov och en tent kvar i Hanken känns häftigt. Till hösten kommer jag befinna mig på en helt annan plats i världen och jag är så glad över att jag tog det beslut jag gjorde i höstas och kämpade mig genom kurser och tenter av alla de slag! Nu är det bara full fart framåt så får vi se vad framtiden har att erbjuda! :)

Mitt bästa tips till de som ska skriva sin kandidatavhandling är att välja ett ämne som verkligen intresserar en, det blir genast mycket lättare och resultatet säkerligen bättre. Och framförallt blir det då roligt att skriva!

söndag 17 maj 2015 - 21:58

WEEKEND

Denna (lång)helg får fem av fem toasters, tänkte lista helgens höjdpunkter i just punktform med lite tillhörande bilder!

Dessa dagar har bland annat bestått av:

  • Kisastudio x 4, aldrig förr har hockey varit så intressant och detta VM har bevittnats på diverse olika platser och på olika skärmstorlekar, allt från 20 tum till 50 +!

 

  • Kisastudio med Diamond League i fredags, fastän live streamen inte höll någon vidare kvalitet så gjorde somtur finnarna det (betydligt bättre resultat i herrspjutet än i hockeyn för finländarna!). Extra plus för Philips choko-chiapudding, måste testa göra den någon gång!

 

IMG 5IMG 1795

 

  • Riktigt bra träningspass, har squattat upp 140 kg och blivit säkrare på frivändning igen. Har också kunnat hoppa stav med foten tejpad och idag fick jag till ett riktigt bra pass. Då handen är svart som synden vet man att det varit en lyckad träning. Satte tränings-rekord då jag nådde upp till hela 5,15 m med fötterna!

 

IMG 1839IMG 1856IMG 1805

 

  • Rensat garderoben och få hjälp av bästa syrran att organisera allt (dvs. jag ligger i sängen och kommenderar medan syrran gör grovjobbet ;) )

 

  • God mat! Har upptäckt salladsdisken vid Piffi i Smedsby och ätit protein pancakes till middag bara för att jag kan. Dessutom bjöd jag in tjejerna på en smaskig tortillakväll idag, perfekt avslut på veckan att få snacka ikapp med mina guldgryn och göra det vi är bäst på, ÄTA!

 

IMG 1734IMG 1788IMG 1849

 

  • En spontan sväng ut i vimlet igår då det var terminens sista Cella öppet. Hanken hade prepkurs-sitz och många studerande samlades på Cella en sista gång då flera åker utomlands/hem och jobbar i sommar. Var roligt att få dansa av sig lite, träffa vänner och bekanta och ha intressanta diskussioner in på småtimmarna. Endast pre-sommar värmen som saknades, annars en full pott till kväll! :D

 

IMG 1808

  • Sova läääänge läääänge och mysa ner sig i de renbäddade lakanen denna söndagsmorgon, BÄSTA!

 

IMG 1829

 

English // I've had a really nice weekend! Have had several TV-nights and watched both hockey WC and Diamond league (Luckily the Finns succeeded better in Javelin after losing in hockey!). Got to sleep in and eat protein pancakes for dinner and my sister was kind to help me sort out my wardrobe (not the easiest thing, it's a clothing explosion). Also got to see a lot of friends yesterday on the last student-happening of this season.

Did a quite nice vaulting session and managed to get over 5,15 m with my feets. A good way to know if the training has been successful or not is to look at my hands, if they are black as today it's been a good day at the office! Spent the rest of the Sunday with my ladies, tortilla evening ftw! //

 

 

fredag 20 februari 2015 - 19:06

February

Long time no seen. Varit lite tyst här men livet har kommit emellan mer eller mindre. Har varit en livlig period med både upp och nedgångar. Vardagen har kantats med sjukt bra träningar, mindre bra träningar, riktit flyt med skolan varvat med kandi panik, glädjeskutt och tårar av besvikelse då kroppen sagt ifrån. Ja en salig blandning av känslor. Men försöker vända allt till det bättre nu och tar nya tag! Äntligen fått medicin till mina oförklarligt kliande ögon som gjort mig sömnlös i veckor (trodde det var en utdragen ögoninflammation men nu mer troligt nån slags allergi, dock oklart exakt för vad än)! Februari har börjat svajigt men ska reda upp det kommande helger har jag tänkt. Ännu 2 viktiga tävlingar kvar och ska göra mitt allra bästa på dem! Först ut är senior FM imorgon. Har laddat upp med en helg i kärlekens tecken med bio och middag med vänner på vändagen, ätit frukost på världens bästa gym (wasa Sportsclub) och uppvaktat fina mamma som fyllt 50 i veckan! (Dock bara på avstånd eftersom hon befinner sig på en helt annan kontinent just nu). Har även kollat in XL galan och är sjukt taggad att själv få ställa mig på ansatsbanan imorgon. Snart framme i Tammerfors där det blir ett snabbt besök i hallen och sen chill på hotellet tills det smäller imorgon kl 16.30. Nu kör vi!

onsdag 7 januari 2015 - 16:38

Nytt år Ny förening

2015 har bara börjat och jag har många bollar i luften redan, har en känsla av att detta blir mitt mest krävande men också roligaste år hittills! Inför 2015 har även några större förändringar skett, och som många redan sett i diverse medier så är en av dessa förändringar kring mig ett föreningsbyte. Efter en lång tid i moderföreningen IF Femman har nu jag och min coach tagit steget över till grannföreningen Vasa Idrottssällskap. Detta byte kändes naturligt och som ett steg framåt i min idrottskarriär och jag hoppas innerligt att inget större missnöje ska uppkomma. Det är klart att det är lite känsligt, speciellt eftersom hela familjen alltid varit femmaiter, men även om jag nu kommer representeras av den orangea VIS färgen kommer moderföreningen alltid ha en speciell plats för mig. Det var i Femman jag växte upp och utvecklades och föreningen har stått bakom mig i mot och medgång, det är jag otroligt tacksam över! I vår "stavgrupp" har vi dock alltid gått över gränserna vad gäller föreningar. I teamet spelar det ingen roll varifrån du kommer eller vilket språk du talar och jag tror det är en av de bidragande faktorerna som gjort att flera i gruppen lyckats så bra idrottsmässigt! Min personliga åsikt är att större föreningar och sammanslagningar skulle gynna både junior verksamhet samt idrottare på senior nivå (vilket jag snart är). Eftersom VIS generellt sett är en större förening, har fler verksamma, har större satsningar samt att jag här har många fler idrottare i samma ålder som mig, så kändes det naturligt att gå över "gränsen" för att vi tillsammans kan bidra med något bättre än var för sig. Fastän friidrott är en individuell tävlingsgren så anser jag att man lyfter sig själv genom att träna och verka tillsammans med andra som har samma gemensamma intresse, för att sedan kunna prestera så bra som möjligt i slutändan. Så jag hoppas och tror att jag i VIS ska finna den gemenskap som jag tidigare även hade i Femman som junior. Förhoppningsvis är samarbete mellan Femman och VIS i framtiden lika vinstgynnande som samarbetet i vårt "pole vault team" redan är. Så jag ser nu fram emot ett framgångsrikt 2015 i den orangea färgen och med VIS som stödpelare! :) IMG_4075.JPG New year, new sports club! Looking forward to a successful 2015 in the orange colour and VIS!  

söndag 28 september 2014 - 18:46

New fresh start

Då kör vi igen; Ericas blogg/hemsida 2.0! Alltid lika svårt att veta vad man ska börja med efter ett lite längre break, men det är väl lika bra att köra igång med dunder och brak. Har under en tid suttit och filat på ett längre inlägg som "blottar sanningen", varför saker och ting blev som de blev under sommaren och orsaken till varför bloggningen därför uteblev. Misstänker att det inlägget kommer upp inom den kommande veckan, det tar lite tid eftersom det faktiskt känns väldigt jobbigt att gå tillbaka och utvärdera en lång period där inget riktigt varit på topp. Men känns ändå som att jag är skyldig mig själv att skriva av mig för att sedan en gång för alla lämna det jobbiga bakom mig och blicka mot den ljusa (okej det blir snart höst och vinter så borde väl säga mörka ;) ) framtiden! Men först vill jag dela med mig av denna något annorlunda träningsmetod som vi underhöll oss med förra veckan. "Ylimenokausi" har nu härjat i nästan en månad och att efter säsongsavslutningen i Helsingfors i början av September varit helt mentalt slut är jag nu sjukt taggad på att sätta igång på fullaste allvar igen (och inte bara leka med lianer)! Vilken tur att vi drar igång med grundträningen redan imorgon! :D [youtube=http://youtu.be/dPr064t7cX8] I'm back on track with my blog! Always hard to start writing again after a longer break, but here it is; Erica's blog 2.0. I'll try to do some posts about the season 2014 that now is behind me, but foremost I'll look forward into the bright (or nowadays dark, since I live in Finland, where it's fall and just becomes darker each day ;) ) future! First out will be a hard training period that'll start tomorrow. So excited to be back working my ass off to become better than ever. But of course we head started and did some vaulting already last week, the result of that is in my youtube clip above where you can see us doing liana vaulting! DSC_1369

onsdag 18 juni 2014 - 13:37

Update

Hej, ursäkta den dåliga uppdateringen. Bloggen har kommit i kläm då inspirationen varit i botten. Men nu så ska jag se till att det blir lite liv här igen! Kan börja med att berätta att jag för tillfället är helt skol-fri efter att med nöd och näppe tagit mig igenom sista tenten och erhållit mina sista behövliga studiepoäng för vårterminen! Man ska inte underskatta sin förmåga i att skriva "bulla"' eller flumma då det gäller frågor i finansiell ekonomi, på engelska, som man aldrig hört talas om! ;) Så det var med ett lättare hjärta jag började denna vecka för att sedan kunna rikta all fokus till kommande tävlingar, börjandes med idag! Är för tillfället påväg till Jyväskylä där dagens tävling äger rum. Måste säga att jag äntligen känner dendär spänningen av att få tävla som inte infunnit sig sedan säsongsöppningen i Tyskland! Helgens elit-tävling i Lahtis blev en iskall historia där inga toppresultat gjordes så nu är jag sugen på en ordentlig revansch. Inatt drömde jag dessutom att jag hoppade rekord och med lite rosa toner i håret ska väl det vara möjligt denna något soligare onsdag! Håll tummarna för mig och klubbkompisen Ellinor då vi idag kl. 18.30 siktar på höga höjder i Jyväskylä!

20140618-132433-48273118.jpg Hi! Sorry for the brief update lately. My blog inspiration haven't been there at all , but now I'll try to bring it back to life. I can start by telling you that I'm finally done with all school work this year. I passed my last exam last week and got my well needed "study points". So with a lighter heart I can start focusing on all upcoming competitions, starting with the one today in Jyväskylä! Finally I feel the excitement of competing that I've been missing since the season opening in Germany. Last competition in Lahtis was freezing and gave no top results at all so I'm so looking for revenge now! Keep your fingers crossed for me, my pink hair and my teammate Ellinor today 18.30 - We're aiming high!

tisdag 20 maj 2014 - 22:56

Sportmagasinet

Godkväll! Här packas det för fullt, äntligen får jag även packa ner tävlingsdräkten! (okej, den är väl aningen minimal så är väl inte så mycket att packa i sig..) ;) Ska snart åka och hämta upp sambon på flygfältet, själv åker jag iväg söderut tidigt imorgon! Recklinghäuser Marktplatzspringen kommer gå av stapeln på fredag och förberedelserna är så gott som gjorda! Några lättare träningspass i benen och lite välbehövlig massage hos frizzes har stått på schemat i helg och jag är mer än redo att inta Tyskland! Ps. Missade ni Sportmagasinet ikväll kan ni se det igen här, inslaget visas även imorgon på YLE 5 kl 17.25! Rekommenderar verkligen detta program där ni även får se mina duktiga vänner Sofie och Camilla som liksom jag satsar på att spränga rekorden i sommar! :D 20140520-231617.jpg20140520-231503.jpg