tisdag 21 mars 2017 - 15:06

Säsongen 16-17

Då var vi här igen, säsongen är över och jag tänkte skriva några rader om hur de senaste 11 månaderna har sett ut. 

 

Som vanligt startade säsongen på våren. Ifjol började vi sommarträna sista veckan i april och fortsatte fram till början av juni. Det var långa hårda pass och vi skrinnade åtminstone en gång om dagen. Det andra passet innebar oftast någon sorts gymträning eller konditionsträning. Harri som har fungerat som vår fystränare under de senaste säsongerna hade även i år byggt upp  bra individuella program åt alla och man kände att kroppen tog åt sig av träningen, alltså att det gick framåt. Efter knappa två månader av egen träning samlades vi igen i slutet av juli. Då gick vi på is och började samtidigt ladda inför de första träningsmatcherna. För egen del hamnade jag att se alla dessa matcher från läktaren eftersom läkandet efter en operation innebar att jag var ur spel fram till mitten av september. 

 

Jag kommer inte ihåg hur träningsmatcherna gick, men det som ligger bra i minnet är hur vi inledde serien. Två bortasegrar direkt, mot Jukurit och Pelicans. Även de kommande matcherna gick resultatmässigt bra och vi kammade in poäng. Då det rasslar in poäng så ser tabelläget även bra ut och vi var uppe och nosade på topplaceringarna. Därför känns det extra bittert att nu med facit i hand konstatera att vi slutade näst sist. Endast Saipa spelade en sämre säsong än oss. 

 

Vad var det som gick fel då, för man får väl lov att medge att säsongen var ett steg i fel rikting.

Enligt mig går det inte att peka ett finger på någon eller något. Det skulle vara lätt att göra och även lätt att åtgärda. Men då det inte berodde endast på en person eller en sak så kan man inte göra det. Det var flera saker som inte gick som de skulle och det gjorde att vi hamnade i fel rikting. Sen klarade vi inte av att få styr på det hela och vår slutdestination var en annan än vi velat. Det som är viktigt att komma ihåg är att det är vi spelare som är ute på isen och det är vi som antingen vinner eller förlorar. Det är vi som ska göra mål eller täcka skott. Det kan varken tränarna eller de som sitter på kontoret på Hovrättsesplanaden göra åt oss. 

 

Laget som spelade i Sport 2016-17 är nu historia. Somliga drar vidare och somliga stannar i Vasa, så är vardagen inom hockeyn. Men jag kan ändå inte låta bli att säga att det känns lite vemodigt att vissa man spelat länge med och lärt känna bra inte kommer vara där då vi kör igång igen.

 

Nu är det några veckor helt ledigt. Förr om åren brukade jag ganska snabbt börja träna på egen hand igen, helt enkelt för att man är van. Men i år känns det som att kroppen är lite sliten och att en 2-3 veckors tid utan träningar behövs. Jag är inte orolig, inom en snar framtid börjar jag nog återigen känna hungern av att få svettas, så är det alltid. Förutom försäsongsträning har jag även annat roligt inplanerat, som en fiskeresa till svenska fjällen till exempel. Hoppas på bättre lycka där än förra sommarens fiskeresa i Hossa ;).

 

Jag vill slutligen rikta ett stort tack till alla som stött oss under den här och andra säsonger. I år gick det inte som planerat, men kan man ta det på rätt sätt så ger det otroligt med bensin inför nästa säsong. Tack, vi ses i hallen!

 

 

söndag 12 mars 2017 - 22:13

Med en match kvar

Med en match kvar av säsongen slog jag mig ner med Yle:s Antti Koivukangas och diskuterade säsongen. Läs eller hör vad vi pratade om HÄR.

söndag 12 mars 2017 - 19:50

PT kylässä

IMG 6613

söndag 12 mars 2017 - 00:00

Att komma hem mitt i natten

Eftersom vi har långa bussresor betyder det allt som ofta att vi kommer hem ganska sent. För att spara tid har Allu och jag börjat göra så att ena jobbar lite extra en resa och nästa resa är det den andra som jobbar.  På det sättet sparar man några minuter och slipper lite tidigare i säng. IMG 6609

söndag 5 mars 2017 - 21:52

Ny speltröja för uterinken

Jag har alltid tyckt det har varit en cool grej när man har en speltröja på när man är och skrinnar i uterinken, helst en NHL tröja. Idag beställde jag min första, som jag kommer börja använda kanske redan i år om minusgraderna håller i sig. Självfallet är det Brent Burns tröja :)Blogg(Skärmdump)

söndag 5 mars 2017 - 17:54

Det slutar 13:e mars

Inte vet jag ännu heller om jag riktigt vet vad att säga. Jag är som person sådan att så länge det finns en möjlighet så orkar jag tro på det bästa. Men när det sen inte finns så känns det bara tomt. Jag vet, det handlar inte om liv eller död. Men det är ändå vårt jobb och ett projekt som för vissa började då de första gången kom till Vasa förra sommaren för att inleda sommarträningen, för andra har det varit ett ännu längre projekt. När man har lagt upp ett mål och att inte komma dit känns bara dåligt. Visst det känns dåligt delvis på grund av press utifrån, men den är ingenting jämfört med de egna förväntningarna som man hade före säsongen och under början av serien då det såg riktigt bra ut. Det i korthet. Jag kommer sen efter säsongen ta upp ämnet mera. Men nu med tre matcher kvar har jag endast tankarna på att spela så bra jag bara kan så att det ska lämna en så bra smak som möjligt efter säsongen. Det är bästa lösningen nu.

lördag 4 mars 2017 - 20:06

.

Känns konstigt.

söndag 26 februari 2017 - 23:00

Historien bakom nummer 13

Nummer 13. Den nummern hade jag första gången år 2004. Före det hade jag egentligen inte så stor skillnad, dessutom var jag junior och hade inte desto större chans att påverka vilken nummer jag spelade med utan tog den nummer jag fick. Egentligen var det exakt så det gick till med nummer 13 också. Filip hade använt nummer 13 då han spelade med Jeppis Hockeys herrlag (vet inte hur han fick den nummer). Sen två år senare då jag platsade i laget och Filip hade flyttat till Jyväskylä så gav servicemannen mig samma speltröja som Filip använt. Orsaken var helt enkelt för att det redan stod Riska på tröjan. Jag kan inte säga att jag var "fast" direkt men med tiden har kärlek mot nummer 13 växt fram ;).

 

Sen när jag flyttade till Esbo och Blues och där spelade med A-juniorerna så ville jag ju givetvis ha nummer 13. Men den var redan upptagen av Camilo Miettinen, lagets kapten och lagets viktigaste spelare. Så jag fick nog ödmjukt låta bli att ens föreslå att han skulle byta. Istället valde jag att svänga om numrorna till 31. Efter ett år i Esbo återvände jag till Jeppis och då hade jag återigen 13 på ryggen. 

 

Efter det bar det av till Vasa och där frågade Taisto Tankka vilken nummer jag ville ha. Som ni säkert förstår i det här laget ville jag ha nummer 13. Men då spelade Miro Laitinen med den nummern och jag tog då nummer 37. Detta eftersom både 3 och 7 är mina turnumror. Året därpå var oförändligt, för både jag och Miro spelade i Sport och vi fortsatte med samma numror. Inför säsongen 2010-2011 slutade Miro, men före jag visste om det så hade vi redan valt numror och jag valde att fortsätta med nummer 37. Det här är alltså säsongen då Antti Törmänen var tränare. Men säsongen efter så gjorde jag inte om samma misstag utan reserverade nummer 13 i god tid. Så efter det har jag alltid (förutom en säsong i Lukko där 13 var upphissad i taket) använt nummer 13 på speltröjan.

 

Lite nervös var jag då Filip meddelade att han gjort kontrakt med Sport om han då skulle vilja ha nummer 13 tillbaka, eftersom han också under flera säsonger använt samma nummer. Men han var okej med att använda nummer 24, så jag kunde andas ut :).   Inför framtiden vet man aldrig. Vissa har ingen större skillnad medan vissa nog gärna spelar med samma nummer hela tiden. Är det två som vill ha samma nummer är det den som är äldre eller har mera erfarenhet som för välja först. Tur att jag börjar vara gammal :).

söndag 26 februari 2017 - 21:05

För tama örnar igår

Att förlora borta mot Ilves igår gjorde att vi lag oss i en mindre bra sits med tanke på slutspel. Det gick verkligen inte som det skulle, men samtidigt var det heller inte orättvist utan det helt klart bättre laget vann. Vi var alltför tama.

 

Slutspel då. Ja nu som bäst är det inte längre endast i våra egna händer (jag har inte kollat tabellen, men så borde det ju vara). Men samtidigt har vi ännu 6 matcher kvar att spela i grundserien, det betyder 18 poäng att kämpa om. Det betyder att väldigt mycket kan hända i tabellen. I det här skedet är det onödigt att fundera på vad de andra lagen gör, utan det gäller att komma ihåg att vi endast kan påverka det vi gör. Att fundera på andra betyder bara att man slösar energi. Som alltid, gör ditt bästa så behöver du inte tänka i efterhand varför du inte gjort annorlunda, räcker det så säcker det, räcker det inte så räcker det inte, men du har iallafall gett ditt allt. 

onsdag 22 februari 2017 - 20:49

Det räckte inte

Igår gjorde vi iallafall mål, men det räckte ändå inte. Jag tycker att vi spelade bra ishockey och en bra match, förutom några misstag som var ock så kostsamma. Det gäller att hålla ihop konceptet 60 minuter, oberoende vad resultattavlan visar. Ligger vi under gäller det bara att fortsätta spela enligt vad vi kommit överrens om och lita på att belöningen kommer. Lika är det om vi leder, det handlar även då om att göra de saker som bidrar till att vi håller ledningen. Ibland kommer misstag, det gör det när det handlar om människor, vi är inga maskiner. Förutom Vili då, han gör ju mål hela tiden. 

 

Ibland kan det vara diskussion om att ena laget var bättre eftersom de hållit i pucken mera och eventuellt haft mera målchanser än andra laget. Jag brukar säga så här: Det är alltid det bättre laget som vinner, det handlar om att göra mål och den som gör fler mål än vad den släpper in så vinner alltid, och är därför bättre. Det gäller alltid, vinner eller förlorar.