Hur det kommer sej att vi bor där vi bor

torsdag 15 juni 2017 - 20:28 | 0 Kommentarer

Jag fortsätter bena av kommentarerna från frågestunden. Sofia undrade om vårt boende, hur vi tänkte när vi köpte vårt hem, vilka kriterier vi hade och ifall de har ändrats och ifall vi trivs. I höst blir det fyra år sedan vi blev bostadsägare för första gången och flyttade in i vårt radhus. Det hela gick sist och slutligen väldigt snabbt. Vi bodde på hyra och visste att det snart skulle komma rörrenovering till lägenheten vi bodde i. Så en söndag åkte vi på visningar, tror vi såg kanske sju ställen på samma dag. Efter några veckors etuovi-surfande hade vi kommit fram till var vi skulle kunna få det vi ungefär ville ha, till ett pris som vi borde ha råd med. 

Våra krav var: bastu, egen gård, minst två sovrum och gärna i sådan skick att man inte skulle behöva börja med några större renoveringar. Sedan drömde jag också om hjälpkök vilket också uppfylldes även om det inte var något egentligt krav. "Vårt" hus var det sista vi var och titta på den dagen. Hubbe hade somnat i bilen och vi gick in utan honom men med babylarmet i handen för en snabbtitt. Och det kändes liksom bara rätt. På alla andra husen hade vi bara hittat fel. Här fanns inga större fel. Det var dock flera andra intresserade. Men eftersom vi inte hade något eget som vi måste sälja först så kunde vi göra snabb affär. Det gjorde så att säljarna valde att sälja till oss. 

Området valde vi på grund av att vi snabbt och lätt kommer in till Hfors centrum där vi båda jobbar. Samtidigt är det lugnt, grönt och barnvänligt. Men ändå med butiker och service nära. Vi har bil och använder den så gott som dagligen men vi kan också gå till allt vi behöver och på 20 minuter med buss är man inne i stan. Prisnivån på vad vi var ute efter hittade man inte heller närmare centrum än så här. Vi kände att vi fick "mer" för pengarna genom att bo lite utanför istället för att ha köpt en liten tvåa på Drumsö. Eftersom jag dessutom verkligen HATAR att flytta så ville jag gärna hitta något som funkar för en längre tid. 

Det bästa med vårt hem är nog vår egna gård. I synnerhet nu om somrarna. Och så är det underbart praktiskt med ett hjälpkök, eller "rojurummet" som det också kallas. Bastun badar vi också i så gott som varje vecka. När vi flyttade in renoverade vi inget mer än att jag målade väggarna i övre våningen. Så en del grejer är sånt man kanske skulle kunna ändra på, om man skulle orka eller ha råd. Som att piffa till köket med nya bänkskivor till exempel. Och kaklen i vårt övrebadrum påminner om en Silja Line båt på nittiotalet... Och sen kan det vara så irriterande med två plan emellanåt. Som att allt alltid är i fel våning. Men samtidigt är det här vårt fina hem. Vårt första boende som vi äger själv (eller tillsammans med banken då...). Trivs gör vi absolut!

Våra krav har nog inte ändrats sedan fyra år tillbaka. Men visst saknar vi båda att bo i stan, speciellt om vintrarna känns det lockade att bo mitt i smeten, och det känns som att vi bor så långt borta från allt. På sommaren väger den egna gården upp på ett helt annat sätt. Men det är så mycket annat vi skulle måsta pruta på för att bo i stan så det känns ändå inte riktigt realistiskt eller aktuellt det heller. Men drömma kan man ju alltid. Jag drömmer om kakelugnar, eller ens en öppen spis! Egna rum till barnen blir också ett aktuellt krav inom några år då de börjar skolan. Badkar vet jag att Maken och barnen skulle älska. Och nu då barnen blir större blir det ju också viktigare att fundera på att det finns bra skola i närheten och att skolvägen känns trygg. Ett kök som man själv valt och badrum med kakel som inte går i spygrönt skulle kanske också finnas på kravlistan om en flytt skulle komma att bli aktuell. 

Jag tänker som så angående boende, att man kan ju alltid flytta om det inte blev helt hundra! Och även om det känns stort att köpa eget, ta stora lån och bestämma sej vad man vill så är det ju ändå inte på något sätt permanent. Om man inte vill det då. Klart att man kan bo 30 år i samma lägenhet om man så har lust. Allt som oftast har bostadspriserna i helsingforsregionen gått uppåt så att göra en dålig affär på ett bostadsköp skall nog kräva rejält med otur. Vi gick på magkänslan och den känns nog ännu bra. Det är inte perfekt, men med lite remppa kan det bli det, om vi vill. Men det uppfyller alla de viktigaste kraven. Att äga sitt eget hem är en speciell känsla. Månne ni inte hittar hem ni också! Annars är det bara att bo i minst två år och sedan börja leta på nytt. 

1hemmahosossJag letade efter några gamla bilder från vårt hem och hittade bland annat denna. Vår stora sköna hörnsoffa. 

1hemmahososs1Det bästa med radhuset, att ha en egen gård. Så här såg mina sommarblommor ut för några år sedan. 

1hemmahososs2Vardagsrummet då vitrinskåpet var alldeles nyinflyttat. 

1hemmahososs3När vi flyttade in hade vi bara ett barn. Hubbe var då 8 månader. Nu har vi två! Men ännu ryms vi bra. 

1hemmahososs4Vårt kök hör till de rummen som jag skulle vilja ändra på ifall jag skulle ha lite överlopps på kontot... Gillar inte vare sej kakel, bänkskivan eller metallhandtagen. Men men. Det funkar ju. Och det är inte stryyykfult, bara inte helt så som jag skulle välja det själv om jag skulle få. Vi satsar hellre våra pengar på resor just nu. Man kan liksom inte få allt. 

 

Kategorier:

Hemma hos oss Om mig

0

Kommentarer

Ingen har kommenterat denna sida ännu.

Skriv kommentar