Kärriären som inte riktigt fått fart än

fredag 30 juni 2017 - 11:04 | 1 Kommentarer

Jag fortsätter svara på frågestunden!

Ano undrade: Sku va intresserad att veta lite om din karriär. Du behöver inte berätta specifikt var du jobbar men lite hur det hela kom till. Visste du alltid vad du ville studera? Fick du genast jobb efter studietiden? Har du jobbat på samma ställe enda sedan du blev färdig med studierna? Hur långt in i karriären var du då du fick barn?

Jag är äldsta barnet i min familj. En typisk duktig flicka. Jag hade alltid lätt för mej i skolan och klarade mej bra utan destu större ansträngning. Båda mina föräldrar har universitetsutbildning så det kändes som det logiska valet också för mej. Men i slutet av gymnasiet när det där med vidarestudier blev aktuellt, var jag inte alls så säker på vad det var jag ville bli. Det enda jag visste säkert var vad jag inte ville bli (läkare, ekonom och diplomingenjör). Så juridiska kändes som ett bra val just då. Lagom överambitiöst för en duktig flicka som mej. Med bra möjligheter att jobba med många olika saker tänkte jag. 

Så där nu i efterhand skulle jag nog inte välja juri på nytt. I början trivdes jag nog bra. Och jag har fått så fina vänner från studietiden. Jag satt med i ämnesföreningens styrelse och blev ganska påverkad av alla advokatbyråernas påtryckningar på studerandena. Just då trodde jag nog att jag skulle jobba på advokatbyrå med affärsjurdik och satsa på karriären. Sälja min själ och jobba en massa och bli rik som ett troll. 

Under mitt fjärde studieår åkte jag (och Maken) till Thailand på utbyte. Där läste jag International Business som biämne till magistersstudierna. Och tappade helt totalt inspirationen för att studera vidare när jag väl kom tillbaka till Finland igen. Jag insåg att jag troligen inte alls ville bli jurist. Men hade då redan studerat fem år och ville förstås inte kasta bort all den tiden och energin jag redan lagt ner på juridiska. Jag hade just fått ut min kandidatpapper och hade inte många studiepoäng kvar till magistern, nästan bara gradun. Samtidigt fick jag jobb på banken jag jobbar på nu. Först på kontor som sommarvikarie. Och sedan senare på hösten som heltidsanställd på Finansieringsavdelningen, där jag ännu är kvar. 

Att skriva gradu som heltidsarbetande totalt oinspirerad studerande var sannerligen inte lätt. Jag hade så svårt att motivera mej själv att skriva. Och så blev jag gravid efter att ha jobbat i cirka ett år, bara fyra månader efter att jag fått fast tjänst.... När Hubbe var 1½år och Maken tog ut sin Pappaledighet skrev jag klart gradun under en väldigt intensiv vecka. Sen blev jag gravid igen. Och under våren 2015, med Lillasyster i magen, fick jag äntligen ut mina magisterpapper från uni. Något jag är så stolt över att jag ändå slutförde! Det känns så fint att kunna kalla sej juris magister.  

Så där annars har det liksom bara blivit som det blivit med karriären hittills. Det kändes tryggt att ha en fast tjänst när man väl "skaffade" barn. Och jag har varit så tacksam och glad över att ha ett jobb som gör att jag kan jobba bara 60%nu när barnen är så pass små. Men jag funderar nog rätt mycket på "vad jag vill bli när jag blir stor". Så smånigom känns det också som att jag gärna skulle ha lite mer utmaningar på jobbet. När hemmafronten så tillåter så är det ju både skönt och roligt att få användning för sin hjärna lite emellanåt. Men att kombinera två små barn och karriär är nog inte så lätt. Så kanske jag nu tar en sak i taget och bygger karriären lite sakta men säkert. Jobb är ju ändå en så stor del av livet, så visst skulle det kännas bra att hitta något man verkligen trivs jätte bra med.

tikau1Inte helt dagsfärsk bild, men här såg jag nu i alla fall lite mer businessminded ut, än som den helylle hemmamamman jag mest varit de senaste fem åren...

Kategorier:

Om mig

1

Kommentarer

  • Sofia

    01.07.2017 21:49 (20 dagar sen)

    Nog har man väl tid ännu att ändra sig och hitta det man trivs riktigt bra med! Jag själv valde en lite lättare väg och fick ett yrke jag nog trivs bra med. Jobbar som barnträdgårdslärare. Men efter fyra år som hemmamamma hinner man fundera mycket! Lönen är inget att hänga i granen och grupperna växer.. Jag har bara en kandidatexamen från yrkeshögskola och skulle gärna ha en högre examen. Men börja studera igen med små barn hemma? Inte är det lätt inte.. men kanske sen då småbarnsåren börjar vara över. Eller så borde man inte skjuta upp det alls.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.